Har fått många frågor om detta och i några kommentarer så påstods det att jag redan skrivit ett sånt här inlägg tidigare. Har också ett svagt minne av det men hittar det inte själv. Så om inlägget redan finns får detta bli en uppdaterad version där kanske mina tankar hunnit förändras något sen jag skrev det förra gången (om jag nu har skrivit det tidigare). Ok, något förvirrad inledning på inlägget kanske...
Det som efterfrågats är mina tankar om hur en dag som ekonomiskt fri kan se ut. Är pension innan 40 verkligen ett vettigt mål? För det första är väl "pension" ett ord som kan betyda olika saker för olika människor men jag gillar det uttrycket då jag tror de flesta förstår vad man menar och att det även sticker lite i ögonen på folk att man kan gå i pension vid 38-40. Sen kanske ordet pensionär för många hänger ihop med att man är gammal och trött och därför inte orkar göra något vettigt på dagarna och bara sitter och väntar på att dö. Det är inte riktigt min plan.
För mig är det friheten som är det stora målet. Att inte veta exakt vad jag ska göra nästa dag när jag går och lägger mig. Inte behöva ställa väckarklockan på 6.30 och ligga och tänka på morgondagens presentation för ledningsgruppen (om något som jag verkligen inte brinner för att presentera) medan jag försöker somna. Så att skriva ett schema på exakt vad jag ska göra en typisk dag om 3-4 år är egentligen helt meningslöst, hela tjusningen är att jag inte har eller vill han en aning om vad jag ska göra.
Jag jobbar stundtals ganska mycket och har ett jobb som man inte kan lämna helt kl 17 och återuppta där man slutade. Dvs det finns viss press och saker som hänger över mig dygnet runt, då jag inte riktigt brinner för jobbet så upplever jag pressen och stressen som mer negativ än positiv. Jag älskar att träna och skulle vilja börja tävla mer på elitmotionärsnivå inom någon sport, men ska jag börja tävla vill jag bli bra och träna minst 10 timmar i veckan. Jag vill hinna träffa kompisar mer än vad jag gör idag, även om det till stor del även hänger på kompisarna som jobbar och många dessutom börjar få barn. Idag är jag till exempel hembjuden till en kompis för att titta på VM-kvalet i fotboll och planera en kommande svensexa. En annan kompis har frågat om jag vill hänga med ut och paddla (vilket skulle ta lite tid med transport hem till honom där han har sina 2 kanoter, paddling och transport hem). Jag vill också hinna träffa min fru ikväll då hon ska bort med jobbet ett par dagar.
Så denna dag hade sett ut såhär om jag inte haft det här förbannade jobbet:
- Sovit till kl 9.
- Stuckit ut och tränat (kanske inte just paddling då det byggde på min kompis utrustning och att han skulle jobba även om jag gått i pension, men kanske 2-3h cykel eller rullskidor och njutit av en fin höstdag)
- Ätit sen lunch och jobbat med något roligt projekt som att skriva på min bok 1-2 h
- Hunnit umgås med min fru på eftermiddagen
- Hunnit åka till kompisen och kolla på fotbollen utan att ha något som hänger över mig som jag känner att jag tvingats prioritera bort för att kunna träffa kompisarna.
- Gott om tid för att uppdatera blogg, kolla twitter och annat kul några minuter här och där under dagen.
Dagen kommer troligtvis se ut såhär:
- Gick upp kl 7 (trött som tusan då jag somnade kl 24 igår)
- Jobba 8-17 (publicera detta inlägg som jag förberedda igår när det blev 15 min lugnt mellan möten och annat skit)
- Stressa iväg och träna just när det är som mest folk på gymmet, hungrig och trött redan innan träningen börjar då det gått 5 timmar sen lunchen och bara en frukt till mellanmål.
- Välja om jag ska se fotbollen hos min kompis eller träffa min fru
- Kvällsjobba och förbereda morgondagens uppgifter 30 minuter på kvällen
- Skriva på min bok efter kl 22.30 om jag orkar
Det sjuka är att det finns många på mitt jobb som kommer sitta kvar på kontoret betydligt längre än kl 17 när jag tänkte gå. Det finns också många som har barn som bara kan drömma om att ha lika mycket fritid som mig. Så egentligen borde jag inte klaga, men för mig är valet mellan de två dagarna ovan väldigt lätt. Och jag sliter varje dag för att det ska bli så kort period som möjligt av alternativ 2 med jobb till förmån för alternativ 1 utan jobb.