Det är en glädjens tid för oss utdelningsinvesterare nu när det plingar till i telefonen på morgonen flera dagar i veckan med besked om att en ny utdelning landat på kontot. Just nu är det dock lite ovant och utmanande för mig att inte få återinvestera utdelningen. Min plan är ju som jag skrivit massa gånger tidigare att leva på slutlön och sparad semester i år och börja leva på utdelningarna från årsskiftet. Men för att skapa extra marginal tar jag utdelningarna från i år och sparar för att leva på nästa år. Tanken är att få ett års framförhållning om utdelningarna i framtiden sänks och även ha en liten kontant buffert då jag har haft väldigt lite kontanter de senaste åren. Säkert förnuftigt men också väldigt tråkigt. Nu när utdelningarna ramlar in vill jag ju på sätt och vis bara aktivera dom i nya aktier för att generera ännu högre utdelning i framtiden.
Idag ramlade Castellums utdelning in och det är med stor sorg jag för över pengarna till sparkontot. Där får de sitta på avbytarbänken och vänta på att få gå till köp av ärtsoppa, kvarg och müsli under 2019. Trots att jag hör hur utdelningspengarna ropar på mig att de vill ut och jobba och föröka sig redan nu.
Har kan du följa min resa och se hur jag blev Miljonär innan 30 och pensionär innan 40. I december 2017 gjorde jag min sista arbetsdag. Kontakta mig på bloggmiljonaren@hotmail.com
Thursday, March 29, 2018
Tuesday, March 27, 2018
Intervju med Günther Mårder idag
Arbetet med min kommande bok fortsätter med nya intervjuer. Idag var det dags för en av mina stora förebilder. Mannen som fick sparande att bli något att vara stolt över. Jag pratar så klart om legenden Günther Mårder.
Precis som med övriga intervjuer får jag ju hålla på de riktiga godbitarna till boken. Men ändå bjuda på ett litet smakprov här på bloggen.
Günther gav ett roligt tips som kanske inte är helt socialt accepterat i jantelagens Sverige. Att bjuda in alla kompisar till en fest när man beslutat sig för att börja spara. För att fira sin kommande rikedom. På så sätt kan man på ett enkelt sätt berätta för omgivningen att man nu kommer hålla igen på kostnaderna och samtidigt skapa lite extern press på sig själv genom att offentliggöra sitt mål. På samma sätt som man kan göra om man ska sluta röka eller gå ner i vikt. Kul grej!
Vi pratade en dryg timme och Günther formligen sprutade ur sig allt från spartips, skatter, allmänna livsråd, åsikter om amorteringskrav och uppdateringar kring lyckoforskningen. Precis som på gamla goda tiden i #Sparpodden 2013-2015. Så jag har haft några timmars jobb med att försöka få ner det på pränt idag efter intervjun.
Det börjar bli en röd tråd i boken tycker jag och nu är alla inplanerade intervjuer genomförda. Jag hoppas och tror boken kan vara tryckt och klar till strax efter sommaren.
Precis som med övriga intervjuer får jag ju hålla på de riktiga godbitarna till boken. Men ändå bjuda på ett litet smakprov här på bloggen.
Günther gav ett roligt tips som kanske inte är helt socialt accepterat i jantelagens Sverige. Att bjuda in alla kompisar till en fest när man beslutat sig för att börja spara. För att fira sin kommande rikedom. På så sätt kan man på ett enkelt sätt berätta för omgivningen att man nu kommer hålla igen på kostnaderna och samtidigt skapa lite extern press på sig själv genom att offentliggöra sitt mål. På samma sätt som man kan göra om man ska sluta röka eller gå ner i vikt. Kul grej!
Vi pratade en dryg timme och Günther formligen sprutade ur sig allt från spartips, skatter, allmänna livsråd, åsikter om amorteringskrav och uppdateringar kring lyckoforskningen. Precis som på gamla goda tiden i #Sparpodden 2013-2015. Så jag har haft några timmars jobb med att försöka få ner det på pränt idag efter intervjun.
Det börjar bli en röd tråd i boken tycker jag och nu är alla inplanerade intervjuer genomförda. Jag hoppas och tror boken kan vara tryckt och klar till strax efter sommaren.
Monday, March 26, 2018
Att behålla motivationen
Många läsare som mailar till mig frågar om det här med att behålla motivationen att fortsätta spara år efter år. Ja till och med årtionde efter årtionde. Vissa som ganska nyligen kommit igång med ett högt sparande verkar känna sig lite osäkra på om de ska klara det och vill ha tips. Andra hör av sig och berättar att de läste bloggen i början men sen hade ett uppehåll på 5 år då de tappade intresset för sparande och gjorde slut på massa pengar men nu hittat tillbaka både till blogg och eget sparande igen.
För egen del känner jag inte igen problemet just när det kommer till sparande. Jag har aldrig haft några problem med motivationen och heller aldrig haft minsta tanke på att skita i allt och sälja aktierna för att kunna köpa en sportbil eller ta ett år som backpacker i Asien redan när första miljonen var i hamn.
Jag tror inte det beror på att jag har ett speciellt bra psyke eller stark vilja. För när det kommer till andra saker som kräver uthållighet och bra disciplin är jag nog inte bättre än någon annan. Nu när jag slipper jobba är det nätt och jämt att jag klarar av att vara uthållig och plugga lite spanska varje dag. Att läsa mer skönlitteratur har jag tänkt på i många år och satt upp mål att läsa mer och lägga mindre tid på nätet. Men det har jag aldrig lyckats fullfölja mer än väldigt korta perioder.
Träning har jag mer eller mindre hållit i hela tiden men även här kan jag ibland vara slö och hitta en anledning till att hoppa över ett pass då och då. Det är nog egentligen bara när det kommer till sparande som jag varit 100% konsekvent och uthållig under en så lång period. Jag tror det beror på två saker. Dels att det varit ett så starkt intresse och drömmen om målet varit så stark. Men också att jag inte haft några större sug efter ökad konsumtion, så att det egentligen aldrig varit en så stor uppoffring. Sparandet har alltid varit väldigt roligt och stimulerande.
För att koppla tillbaka till träning. Om en 12 åring drömmer om idrottsliga framgångar dag som natt och dessutom tycker det är jättekul att träna och fortsätter ha samma dröm och tycka träningen är lika kul är det säkert inga problem att ge det 15 år av livet för att kanske vinna ett SM-guld som 27 åring. Medan en person som antingen inte bryr sig så mycket om ett eventuellt guld massa år in i framtiden eller tycker att träningen är ganska tråkig är det nog mer eller mindre omöjligt att hålla på i 15 år utan att göra uppehåll.
För att koppla tillbaka till träning. Om en 12 åring drömmer om idrottsliga framgångar dag som natt och dessutom tycker det är jättekul att träna och fortsätter ha samma dröm och tycka träningen är lika kul är det säkert inga problem att ge det 15 år av livet för att kanske vinna ett SM-guld som 27 åring. Medan en person som antingen inte bryr sig så mycket om ett eventuellt guld massa år in i framtiden eller tycker att träningen är ganska tråkig är det nog mer eller mindre omöjligt att hålla på i 15 år utan att göra uppehåll.
Friday, March 23, 2018
Är det ok att vara sparsam?
Numera lever jag för 10.000 kr i månaden vilket ihop med ett boende under 2.000 kr (min andel) gör att det finns rätt mycket luft. Dessutom tillåter vår budget högre kostnader än 10.000 per person i månaden i framtiden. Det gör att jag inte har några begränsningar som tex i helgen när jag ska träffa lite kompisar. Jag anpassar mig och hänger på utan att bry mig om ifall det kostar 500 kr eller 1000 kr (det är den nivån det handlar om i detta gäng dvs inga större utsvävningar).
Även på den tiden jag sparade som mest funkade det ju att göra grejer med kompisar som kostade pengar då jag aldrig gjort sånt speciellt ofta eller umgåtts med kompisar med dyra vanor. Men det tog då ändå emot lite mer med onödiga utgifter som när majoriteten ville åka taxi istället för kommunalt eftersom det "bara blir 100 kr per skalle". Här uppstår en intressant diskussion tycker jag.
För många vuxna personer som lever från lön till lön och har en ok lön spelar ju pengar väldigt liten roll i vardagen. Medan det för ett person som sparar väldigt mycket och målinriktat är en väldigt stor grej med pengar. Snålhet är samtidigt något som upplevs som en dålig egenskap. Det kan därför vara lite svårt att argumentera mot att "100 kr spelar väl ingen roll?".
Låt oss ta några exempel, som i många fall inte har med pengar att göra. Men där majoriteten påverkas av en person.
1. Majoriteten i gänget vill sätta på en rökig uteservering men en är väldigt allergisk mot rök. Allergikern föreslår annat mindre rökigt alternativ.
2. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är överviktig och verkligen försöker gå ner i vikt på läkares inrådan. Tjockisen föreslår en annan pizzeria där det även går att beställa kycklingsallad.
3. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren är väldigt fattig efter en lång tids sjukskrivning och en vattenläcka där hemma. Men vägrar samtidigt bli bjuden.
4. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är väldigt mån om att bli deffad till sommaren. Deffaren föreslår en annan pizzeria där det går att beställa kycklingsallad.
5. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren tjänar minst lika bra som de andra och har dessutom flera miljoner sparat. Men motiverar det med att vantrivas något fruktansvärt med att behöva jobba och kämpar för att bli fri. Varje dag tidigare frihet kan vara avgörande. Så hemskt är det att jobba.
6. Majoriteten vill gå på filmen Tårtgeneralen men en i gänget "tål inte svenska filmer" och vill absolut på på en amerikansk film.
7. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussälskaren är god för 10 miljarder men vill absolut inte ta ut några pengar ur portföljen. Varje 100-lapp kan vara avgörande för att nå 100 miljarder innan döden.
Jag försökte göra exemplen mer och mer extrema. Var går gränsen tycker ni? Kan man jämföra sparande med andra intressen som tex att bli snygg till stranden?
Även på den tiden jag sparade som mest funkade det ju att göra grejer med kompisar som kostade pengar då jag aldrig gjort sånt speciellt ofta eller umgåtts med kompisar med dyra vanor. Men det tog då ändå emot lite mer med onödiga utgifter som när majoriteten ville åka taxi istället för kommunalt eftersom det "bara blir 100 kr per skalle". Här uppstår en intressant diskussion tycker jag.
För många vuxna personer som lever från lön till lön och har en ok lön spelar ju pengar väldigt liten roll i vardagen. Medan det för ett person som sparar väldigt mycket och målinriktat är en väldigt stor grej med pengar. Snålhet är samtidigt något som upplevs som en dålig egenskap. Det kan därför vara lite svårt att argumentera mot att "100 kr spelar väl ingen roll?".
Låt oss ta några exempel, som i många fall inte har med pengar att göra. Men där majoriteten påverkas av en person.
1. Majoriteten i gänget vill sätta på en rökig uteservering men en är väldigt allergisk mot rök. Allergikern föreslår annat mindre rökigt alternativ.
2. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är överviktig och verkligen försöker gå ner i vikt på läkares inrådan. Tjockisen föreslår en annan pizzeria där det även går att beställa kycklingsallad.
3. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren är väldigt fattig efter en lång tids sjukskrivning och en vattenläcka där hemma. Men vägrar samtidigt bli bjuden.
4. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är väldigt mån om att bli deffad till sommaren. Deffaren föreslår en annan pizzeria där det går att beställa kycklingsallad.
5. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren tjänar minst lika bra som de andra och har dessutom flera miljoner sparat. Men motiverar det med att vantrivas något fruktansvärt med att behöva jobba och kämpar för att bli fri. Varje dag tidigare frihet kan vara avgörande. Så hemskt är det att jobba.
6. Majoriteten vill gå på filmen Tårtgeneralen men en i gänget "tål inte svenska filmer" och vill absolut på på en amerikansk film.
7. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussälskaren är god för 10 miljarder men vill absolut inte ta ut några pengar ur portföljen. Varje 100-lapp kan vara avgörande för att nå 100 miljarder innan döden.
Jag försökte göra exemplen mer och mer extrema. Var går gränsen tycker ni? Kan man jämföra sparande med andra intressen som tex att bli snygg till stranden?
Thursday, March 22, 2018
Uppesittarkväll kl 20.00
Här kommer länken till Uppesittarkväll som börjar kl 20.00 idag. Temat ska vara gaming och amerikanska småbolag. Det ska bli kul!
Dagens nedgång på börsen kom lägligt för min del. Jag har varit i valet och kvalet om jag ska köpa lite aktier senaste veckan men tänkte att jag väntar till fredag efter uppesittarkvällen så får jag lite riktig känsla. Jag får ju ingen lön längre, så jag hade lika gärna kunnat köpa för några dagar sen.
Men det passar ju då bra att jag kanske kan köpa någon procent billigare imorgon än om jag hade köpt igår. Nu kommer köpet imorgon bara motsvara drygt 0,1% av portföljens totala värde. Så självklart spelar det absolut ingen roll om jag köper 2% dyrare eller billigare. Men man får ju låtsas att det spelar roll.
Hur det började...
När jag pratar med andra "spar-fanatiker" där ute så slås jag av att vi på många sätt är rätt lika varandra. Vi tycker inte ett sparande på 50-80% av lönen varje månad är någon större uppoffring, det är snarare friheten än rikedom som är målet och tålamodet är stort. Att det tar 8-20 år att bli fri accepterar man utan jakt på genvägar.
En intressant skillnad tycker jag är hur det började och i vilken ålder man kom på detta med sparande. Extremfallet i ena rikningen måste vara Nicklas Andersson (@investeraren på Twitter) som kom på sitt kall i livet redan i yngre tonåren och sen dess jobbat stenhårt mot det vilket förklarar att han troligtvis är nära att vara fri redan nu som 30-åring. Ett unikum!
Betydligt vanligare verkar vara att komma på det här med sparande efter några års jobbande med lön och hög konsumtion. Här beklagar man sig ofta i efterhand om att man borde kommit på det tidigare, oavsett om man började spara vid 25, 30 eller 40 så hör jag ofta "tänk om jag bara förstått det här tidigare". Förståelig men ganska meningslös tanke eftersom man lika gärna kunde kommit på det 5 år senare som 5 år tidigare. Bara gilla läget som GW brukar säga.
Själv är jag någonstans mitt emellan. I ålder räknat började jag inte jättetidigt även om jag var intresserad av aktier och fonder redan i tonåren. Men jag jobbade inte extra under gymnasiet mer än någon vecka på sommaren och hade därför inga pengar att spara som Nicklas Andersson. Under universitet jobbade jag lite mer på loven och även lite på kvällarna en kort period, men det blev inte mer än att jag kunde hålla CSN-lånen nere. Under den här perioden reste jag även en del och levde normal studentliv med några öl och pizzor per vecka. Så det blev några enstaka aktieköp för 5-10.000 kr under hela universitetstiden.
När jag sen började jobba så fanns det fortfarande ingen riktig tanke om att bli rik eller fri. Men jag hade heller inget direkt behov av att göra av med så mycket mer pengar än vad jag gjort som student. Så trots en låg ingångslön på bara strax över 20.000 kr så började jag från första lönen spara 3.000 kr i månaden som snabbt växte till 5.000 kr per månad. Tanken var egentligen att skapa mig en buffert då jag kände mig lite osäker på arbetsmarknaden och hade provanställning. Strax efter att provanställningen övergått i tillsvidareanställning började jag tänka lite längre med sparandet. Tanken om att bli "miljonär innan 30" föddes.
Frågan är om det här är en liten generationsfråga som Nicklas är det första exemplet på. Att det via bloggar, poddar och all information kommer bli vanligare med personer som hittat till sparandet redan i tonåren och kan sluta jobba vid 30. Vad säger ni läsare? Vid vilken ålder drog ni igång ett riktigt målmedvetbet och långsiktigt sparande? Och ni som är lite äldre, brukar ni tänka tillbaka och ångra att ni inte kom igång tidigare eller "gillar ni läget"?
På tal om att börja sent så fick jag en ny följare på Twitter idag...
En intressant skillnad tycker jag är hur det började och i vilken ålder man kom på detta med sparande. Extremfallet i ena rikningen måste vara Nicklas Andersson (@investeraren på Twitter) som kom på sitt kall i livet redan i yngre tonåren och sen dess jobbat stenhårt mot det vilket förklarar att han troligtvis är nära att vara fri redan nu som 30-åring. Ett unikum!
Betydligt vanligare verkar vara att komma på det här med sparande efter några års jobbande med lön och hög konsumtion. Här beklagar man sig ofta i efterhand om att man borde kommit på det tidigare, oavsett om man började spara vid 25, 30 eller 40 så hör jag ofta "tänk om jag bara förstått det här tidigare". Förståelig men ganska meningslös tanke eftersom man lika gärna kunde kommit på det 5 år senare som 5 år tidigare. Bara gilla läget som GW brukar säga.
Själv är jag någonstans mitt emellan. I ålder räknat började jag inte jättetidigt även om jag var intresserad av aktier och fonder redan i tonåren. Men jag jobbade inte extra under gymnasiet mer än någon vecka på sommaren och hade därför inga pengar att spara som Nicklas Andersson. Under universitet jobbade jag lite mer på loven och även lite på kvällarna en kort period, men det blev inte mer än att jag kunde hålla CSN-lånen nere. Under den här perioden reste jag även en del och levde normal studentliv med några öl och pizzor per vecka. Så det blev några enstaka aktieköp för 5-10.000 kr under hela universitetstiden.
När jag sen började jobba så fanns det fortfarande ingen riktig tanke om att bli rik eller fri. Men jag hade heller inget direkt behov av att göra av med så mycket mer pengar än vad jag gjort som student. Så trots en låg ingångslön på bara strax över 20.000 kr så började jag från första lönen spara 3.000 kr i månaden som snabbt växte till 5.000 kr per månad. Tanken var egentligen att skapa mig en buffert då jag kände mig lite osäker på arbetsmarknaden och hade provanställning. Strax efter att provanställningen övergått i tillsvidareanställning började jag tänka lite längre med sparandet. Tanken om att bli "miljonär innan 30" föddes.
Frågan är om det här är en liten generationsfråga som Nicklas är det första exemplet på. Att det via bloggar, poddar och all information kommer bli vanligare med personer som hittat till sparandet redan i tonåren och kan sluta jobba vid 30. Vad säger ni läsare? Vid vilken ålder drog ni igång ett riktigt målmedvetbet och långsiktigt sparande? Och ni som är lite äldre, brukar ni tänka tillbaka och ångra att ni inte kom igång tidigare eller "gillar ni läget"?
På tal om att börja sent så fick jag en ny följare på Twitter idag...
Wednesday, March 21, 2018
#Uppesittarkväll imorgon
Imorgon torsdag är det dags för #Uppesittarkväll igen. Andra gången i nya tappningen i EFN:s regi. Första avsnittet gav verkligen förhoppning om att det här kan bli riktigt bra. Jag hoppas dock att kopplingen till den kommande lönen och sparandet blir lite starkare än första programmet.
För mig blev Uppesittarkväll i gamla tappningen en rätt central del i mitt sista år på jobbet. Och då pratar jag egentligen inte bara om programmet utan om hela företeelsen. Vetskapen om att ny lön är på väg in (en månad mindre kvar till friheten), programmet, Twitterflödet och gemenskapen. Det var verkligen en glädjens kväll varje månad.
Även om jag njuter av att äntligen vara fri nu så fanns det en viss charm i att vara i mitt i resan också. Kämpa och se målet i horisonten.
Då jag får lite mer utdelning än beräknat i år, gjort några timmars jobb i min firma och inte budgeterat med någon reklamintäkt på bloggen så kommer jag kunna köpa lite aktier. Och jag planerar nu att göra köpet på fredag för att ge mig själv den rätta känslan framför Uppesittarkväll imorgon. Det ska bli kul även om köpet blir avsevärt mindre än på den tiden jag hade en lön som jag sparade 25.000 i månaden av.
Ni som läser bloggen på datorn ser att det saknas ett gäng aktier i förhållande till målsättningen där ute till höger. Så blir ett myrsteg i den riktningen.
För mig blev Uppesittarkväll i gamla tappningen en rätt central del i mitt sista år på jobbet. Och då pratar jag egentligen inte bara om programmet utan om hela företeelsen. Vetskapen om att ny lön är på väg in (en månad mindre kvar till friheten), programmet, Twitterflödet och gemenskapen. Det var verkligen en glädjens kväll varje månad.
Även om jag njuter av att äntligen vara fri nu så fanns det en viss charm i att vara i mitt i resan också. Kämpa och se målet i horisonten.
Då jag får lite mer utdelning än beräknat i år, gjort några timmars jobb i min firma och inte budgeterat med någon reklamintäkt på bloggen så kommer jag kunna köpa lite aktier. Och jag planerar nu att göra köpet på fredag för att ge mig själv den rätta känslan framför Uppesittarkväll imorgon. Det ska bli kul även om köpet blir avsevärt mindre än på den tiden jag hade en lön som jag sparade 25.000 i månaden av.
Ni som läser bloggen på datorn ser att det saknas ett gäng aktier i förhållande till målsättningen där ute till höger. Så blir ett myrsteg i den riktningen.
Monday, March 19, 2018
Lönar det sig att plugga vidare?
Ibland ser man en sammanställning i tidningen om vilka jobb som det lönar sig att plugga vidare till rent ekonomiskt. Saco gjorde för några år sen en sammanställning där man räknade ut total livslön på ett antal yrken. Då visade det sig att det till exempel var rena förlusten att plugga till lärare medan det var lätt att räkna hem en utbildning till läkare rent ekonomiskt även om själva studierna var längre.
Men att bara räkna på hur mycket man tjänar under en livstid tror jag inte är så intressant för den här bloggens läsare. Säg att man är ung och drömmer om att kunna sluta jobba tidigt eller investera sig rik. Då är det ju ointressant hur många miljoner man fått i lön totalt när man fyller 67. Det intressanta är att spara pengar varje månad och bygga upp ett kapital som möjliggör att kunna förverkliga ens drömmar.
Låt oss anta att man är 20 år och står inför valet att antingen plugga vidare 4 år på universitet eller att börja jobba direkt. Börjar man jobba direkt så kan man tänka sig att leva ganska billigt eftersom man hade behövt göra det även om man pluggade vidare. Man kan därför spara 5.000 kr i månaden på sin relativt låga ingångslön och ändå ha lite mer pengar varje månad att leva för jämfört med studenten. Pengarna investeras på ett ISK-konto med 8% årlig avkastning. Lönen höjs över tid och därmed höjs månadsinsättningarna med 2% om året. Statslåneräntan är också 2%.
Vid 30 årsdagen finns det 939.000 kr på kontot (efter 10 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,0 miljoner (efter 20 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 7,4 miljoner (efter 30 års sparande)
Om vi istället pluggar 4 år och under den perioden inte kan spara något och börjar jobba vid 24 och då tack vare en högre lön sparar 8.000 kr i månaden. Även här höjs insättningarna med 2% om året, då kommer det se ut såhär.
Vid 30 årsdagen finns det 751.000 kr på kontot (efter 6 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,2 miljoner på kontot (efter 16 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 8,4 miljoner på kontot (efter 26 år sparande)
Dessutom har personen som pluggat troligtvis fått ta CSN-lån vilket motsvarar drygt 1000 kr i månaden i återbetalning under hela perioden av jobb. Det betyder att personen i exemplet ovan kommer tjäna på att plugga om lönen efter skatt blir runt 4.000 kr i månaden högre tack vare studierna. Då är man ifatt lagom till 40 årsdagen och har dragit ifrån med 1 miljon till 50-årsdagen. Skulle det vara så att man kommer över gränsen för statlig skatt med den högre lönen motsvarar detta runt 8.000 kr i månaden brutto i krav på högre lön.
Det är alltså den avvägningen man behöver göra. Själv ångrar jag inte en sekund att jag pluggade. Jag tror visserligen det är hugget som stucket om det lönat sig rent ekonomiskt för mig. Jag hade en rätt bra lön de 5 sista åren, men å andra sidan blev det bara 13 års arbete för mig vilket ska jämföras med 16-17 år utan studier om jag slutat vid samma ålder. Men studierna var en rolig period som jag hade nytta av både på jobbet och förhoppningsvis resten av livet. Sen finns det givetvis många som har jättehöga löner utan studier och även det motsatta.
Börjar studierna handla om 5-7 års senare jobbstart med lite bytt inriktning, mellanår med resor och extra strökurser kommer det bli betydligt svårare att hinna räkna hem via högre lön. Tiden och avkastningen är som ni vet starka krafter.
Men att bara räkna på hur mycket man tjänar under en livstid tror jag inte är så intressant för den här bloggens läsare. Säg att man är ung och drömmer om att kunna sluta jobba tidigt eller investera sig rik. Då är det ju ointressant hur många miljoner man fått i lön totalt när man fyller 67. Det intressanta är att spara pengar varje månad och bygga upp ett kapital som möjliggör att kunna förverkliga ens drömmar.
Låt oss anta att man är 20 år och står inför valet att antingen plugga vidare 4 år på universitet eller att börja jobba direkt. Börjar man jobba direkt så kan man tänka sig att leva ganska billigt eftersom man hade behövt göra det även om man pluggade vidare. Man kan därför spara 5.000 kr i månaden på sin relativt låga ingångslön och ändå ha lite mer pengar varje månad att leva för jämfört med studenten. Pengarna investeras på ett ISK-konto med 8% årlig avkastning. Lönen höjs över tid och därmed höjs månadsinsättningarna med 2% om året. Statslåneräntan är också 2%.
Vid 30 årsdagen finns det 939.000 kr på kontot (efter 10 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,0 miljoner (efter 20 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 7,4 miljoner (efter 30 års sparande)
Om vi istället pluggar 4 år och under den perioden inte kan spara något och börjar jobba vid 24 och då tack vare en högre lön sparar 8.000 kr i månaden. Även här höjs insättningarna med 2% om året, då kommer det se ut såhär.
Vid 30 årsdagen finns det 751.000 kr på kontot (efter 6 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,2 miljoner på kontot (efter 16 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 8,4 miljoner på kontot (efter 26 år sparande)
Dessutom har personen som pluggat troligtvis fått ta CSN-lån vilket motsvarar drygt 1000 kr i månaden i återbetalning under hela perioden av jobb. Det betyder att personen i exemplet ovan kommer tjäna på att plugga om lönen efter skatt blir runt 4.000 kr i månaden högre tack vare studierna. Då är man ifatt lagom till 40 årsdagen och har dragit ifrån med 1 miljon till 50-årsdagen. Skulle det vara så att man kommer över gränsen för statlig skatt med den högre lönen motsvarar detta runt 8.000 kr i månaden brutto i krav på högre lön.
Det är alltså den avvägningen man behöver göra. Själv ångrar jag inte en sekund att jag pluggade. Jag tror visserligen det är hugget som stucket om det lönat sig rent ekonomiskt för mig. Jag hade en rätt bra lön de 5 sista åren, men å andra sidan blev det bara 13 års arbete för mig vilket ska jämföras med 16-17 år utan studier om jag slutat vid samma ålder. Men studierna var en rolig period som jag hade nytta av både på jobbet och förhoppningsvis resten av livet. Sen finns det givetvis många som har jättehöga löner utan studier och även det motsatta.
Börjar studierna handla om 5-7 års senare jobbstart med lite bytt inriktning, mellanår med resor och extra strökurser kommer det bli betydligt svårare att hinna räkna hem via högre lön. Tiden och avkastningen är som ni vet starka krafter.
Saturday, March 17, 2018
Bostadsmarknaden
Jag fick för ett par veckor sen frågan vad jag trodde om bostadspriserna i Stockholm och hur jag tänkte agera framöver. Den kommande prisutvecklingen vet jag lika lite som alla andra om, men den andra frågan hur jag tänker för egen del kan jag väl spåna lite om.
Jag har för det första haft turen att vara inne på bostadsmarknaden i Stockholm i nästan 15 år. Tyvärr har jag valt att bo i närförort istället för innerstan och aldrig vräkt på med boytan. Vilket har gjort att utvecklingen i procent är mer imponerande än i faktiska kronor med Stockholmsmått mätt. Boendekostnader har å andra sidan alltid varit låg. Jag har under dessa snart 15 år aldrig betalat mer än 4.000 kr i månaden (avgift+el+ränta) för hela bostaden. Och då har jag under 90% av tiden varit sambo och alltså betalat hälften av detta. Jag har bott bra och billigt och prioriterat kassaflödet till sparande snarare än spekulerat i stigande bostadspriser.
Det gör att vi idag bor i en lägenhet på 60 kvadrat. Värd runt 3 miljoner och med bolån på 900.000 kr. Boendekostnaden är ca 3.500 kr i månaden delat på två personer.
Jag har svårt att se att vi kan bo så mycket billigare men det vi skulle kunna göra är att få loss pengar som idag är bundna i bostaden samt bli skuldfria. Detta genom att köpa ett boende för 1 miljon istället för dagens 3 och då betala av hela bolånet. Då skulle vi dessutom få loss 1 miljon som vi kan investera. Tex ett mindre hus i Sverige på landsbygden eller lägenhet i Spanien.
Så länge räntan är låg (vi betalar 0,79%) spelar väl skulden mindre roll för kassaflödet men vi kommer ha svårt att få nytt lån utan jobb. Att få in en extra miljon i investeringar som kan skapa avkastning ska ju ge 40.000 per år inflationsjusterat enligt 4% regeln.
Alternativet är att hyra något och då få loss 2 miljoner vilket bör skapa 80.000 per år i avkastning vilket kan motivera en högre månadskostnad.
Så åter till priserna. Jag har svårt att se att priset på vår lägenhet ska sjunka så mycket. En köpare som har betydligt högre boränta än oss och lånar 85% kommer fortfarande bo mycket billigare än i hyresrätter längre ner på gatan. Jag tror också räntan kommer vara låg flera år.
Däremot är det mycket slump. Lägenheter motsvarande vår i föreningen har haft ett spann på 500.000 kr i försäljningspris det senaste året. Så en variant den dagen vi båda har slutat jobba vore att lägga ut lägenheten till försäljning men vara stenhård på priset. Och låta det ta allt från 1 vecka till 1 år att sälja lägenheten. Det går ingen nöd på oss under tiden. Vi kan antingen bo kvar eller provbo i Spanien i väntan på att den ska bli såld. Faran är om priserna skulle gå ner under perioden vi försöker sälja då blir ju det tänka priset bara svårare och svårare att uppnå. Men hittills har svängningarna som beror på slump och antal köpare som trissar upp budgivningen påverkat mer än de långsiktiga svängningarna i vår närhet. Så jag tror ändå uthållighet och att inte sälja för billigt kan vara en lönsam taktik. Om än mäklarens värsta mardröm.
Jag har för det första haft turen att vara inne på bostadsmarknaden i Stockholm i nästan 15 år. Tyvärr har jag valt att bo i närförort istället för innerstan och aldrig vräkt på med boytan. Vilket har gjort att utvecklingen i procent är mer imponerande än i faktiska kronor med Stockholmsmått mätt. Boendekostnader har å andra sidan alltid varit låg. Jag har under dessa snart 15 år aldrig betalat mer än 4.000 kr i månaden (avgift+el+ränta) för hela bostaden. Och då har jag under 90% av tiden varit sambo och alltså betalat hälften av detta. Jag har bott bra och billigt och prioriterat kassaflödet till sparande snarare än spekulerat i stigande bostadspriser.
Det gör att vi idag bor i en lägenhet på 60 kvadrat. Värd runt 3 miljoner och med bolån på 900.000 kr. Boendekostnaden är ca 3.500 kr i månaden delat på två personer.
Jag har svårt att se att vi kan bo så mycket billigare men det vi skulle kunna göra är att få loss pengar som idag är bundna i bostaden samt bli skuldfria. Detta genom att köpa ett boende för 1 miljon istället för dagens 3 och då betala av hela bolånet. Då skulle vi dessutom få loss 1 miljon som vi kan investera. Tex ett mindre hus i Sverige på landsbygden eller lägenhet i Spanien.
Så länge räntan är låg (vi betalar 0,79%) spelar väl skulden mindre roll för kassaflödet men vi kommer ha svårt att få nytt lån utan jobb. Att få in en extra miljon i investeringar som kan skapa avkastning ska ju ge 40.000 per år inflationsjusterat enligt 4% regeln.
Alternativet är att hyra något och då få loss 2 miljoner vilket bör skapa 80.000 per år i avkastning vilket kan motivera en högre månadskostnad.
Så åter till priserna. Jag har svårt att se att priset på vår lägenhet ska sjunka så mycket. En köpare som har betydligt högre boränta än oss och lånar 85% kommer fortfarande bo mycket billigare än i hyresrätter längre ner på gatan. Jag tror också räntan kommer vara låg flera år.
Däremot är det mycket slump. Lägenheter motsvarande vår i föreningen har haft ett spann på 500.000 kr i försäljningspris det senaste året. Så en variant den dagen vi båda har slutat jobba vore att lägga ut lägenheten till försäljning men vara stenhård på priset. Och låta det ta allt från 1 vecka till 1 år att sälja lägenheten. Det går ingen nöd på oss under tiden. Vi kan antingen bo kvar eller provbo i Spanien i väntan på att den ska bli såld. Faran är om priserna skulle gå ner under perioden vi försöker sälja då blir ju det tänka priset bara svårare och svårare att uppnå. Men hittills har svängningarna som beror på slump och antal köpare som trissar upp budgivningen påverkat mer än de långsiktiga svängningarna i vår närhet. Så jag tror ändå uthållighet och att inte sälja för billigt kan vara en lönsam taktik. Om än mäklarens värsta mardröm.
Wednesday, March 14, 2018
Roliga dagar
Arbetet med min kommande bok går vidare med intervjuer med olika "ekonomiskt fria" personer. Idag gjorde jag först en telefonintervju på morgonen med Maribel Lindberg som slutade jobba vid 40. Maribel är gift med Oskar "Farbror Fri" Lindberg som kanske är mer känd i dessa kretsar. Vill ni läsa mer om Maribel så har hon en egen blogg som heter Enkel boning som handlar om inredning och det enkla och fria livet i Leksand.
Just heminredning är ett av de områden som intresserar mig minst (vissa minnesgoda läsare kommer kanske ihåg diskussionen jag hade med min fru när hon ville tapetsera om i vår förra lägenhet men jag inte förstod vitsen med det eftersom vi redan hade tapeter). Så på den punkten skiljer sig Maribels och mina intressen åt en del. Men i övrigt var det slående hur mycket som jag kände igen i hennes berättelse och syn på livet. Ett supertrevligt samtal på lite över en timme blev det.
Efter lunch var det så dags för nästa intervju, denna gång fysiskt på plats. Då med ingen mindre än legenden Per H Börjesson. VD på Investment AB Spiltan och landets troligtvis största profil när det kommer till sparande. Hans bok "Så kan alla svenskar bli miljonärer" har sålts i över 100.000 exemplar. Jag hade med den boken in på toaletten säkert 40 gånger under åren 2010-2012, för lite inspirerande läsning av något stycke här och där. Läste boken från pärm till pärm några gånger först så klart. Så det var kul att få träffa Per H i egen hög person till slut. Ännu roligare att han hade ett ex av min första bok med massa "hundöron" och understrykningar i. Hade ju inte riktigt tänkt mig 64-åringar med flera hundra miljoner i förmögenhet som huvudmålgrupp när jag skrev boken.
Nu var det inte riktigt så unikt som det kan låta att han läst min bok. Då han läst typ alla böcker som handlar om privatekonomi som kommit ut. Kontoret bestod av några hyllor till som inte kom med på bilden.
Just heminredning är ett av de områden som intresserar mig minst (vissa minnesgoda läsare kommer kanske ihåg diskussionen jag hade med min fru när hon ville tapetsera om i vår förra lägenhet men jag inte förstod vitsen med det eftersom vi redan hade tapeter). Så på den punkten skiljer sig Maribels och mina intressen åt en del. Men i övrigt var det slående hur mycket som jag kände igen i hennes berättelse och syn på livet. Ett supertrevligt samtal på lite över en timme blev det.
Efter lunch var det så dags för nästa intervju, denna gång fysiskt på plats. Då med ingen mindre än legenden Per H Börjesson. VD på Investment AB Spiltan och landets troligtvis största profil när det kommer till sparande. Hans bok "Så kan alla svenskar bli miljonärer" har sålts i över 100.000 exemplar. Jag hade med den boken in på toaletten säkert 40 gånger under åren 2010-2012, för lite inspirerande läsning av något stycke här och där. Läste boken från pärm till pärm några gånger först så klart. Så det var kul att få träffa Per H i egen hög person till slut. Ännu roligare att han hade ett ex av min första bok med massa "hundöron" och understrykningar i. Hade ju inte riktigt tänkt mig 64-åringar med flera hundra miljoner i förmögenhet som huvudmålgrupp när jag skrev boken.
Nu var det inte riktigt så unikt som det kan låta att han läst min bok. Då han läst typ alla böcker som handlar om privatekonomi som kommit ut. Kontoret bestod av några hyllor till som inte kom med på bilden.
En kul detalj är att när jag förra veckan besökte Patrik på Volati blev jag välkomnad av en trevlig tjej som erbjöd mig kaffe medan jag väntade på Patrik. Att kaffet var av exklusiv sort märkte till och med en enkel man som jag. Och det serverades i fin porslinskopp på ett litet fat och tillsammans med en mandelskorpa. Idag valde jag vatten istället för kaffe vilket Per H fixade i en engångsmugg av plast som han fyllde på i handfatet på närmaste toalett. Gillade båda stilarna lika mycket och är väldigt tacksam att båda dessa upptagna och framgångsrika herrar bjöd mig på var sin timme av sin tid.
Jag har också fått en del frågor på mail från läsare senaste dagarna som jag lovat att återkomma med svar i form av blogginlägg. Jag har inte glömt er utan ni finns med bland planerade inläggen kommande veckor.
Tuesday, March 13, 2018
Skjuta utdelningen framåt
Jag fick lite följdfrågor och synpunkter på det jag skrev igår om att det var lite löjligt att skjuta utdelningen framåt genom att ta utdelningen i bolag som delar ut tidigt för att återinvestera i bolag som delar ut senare för att hinna få "utdelning på utdelningen" redan år 1. Jag fick ett mail från en person som hävdade att det var toppen med ränta på ränta inom året.
Låt oss ta ett konkret exempel. På börsen finns 4 bolag A, B, C och D. Samtliga bolag står i 100 kr innan utdelningen och delar ut 5 kr och står därför i 95 kr direkt efter utdelningen. Bolag A delar ut i januari, B i februari, C i mars och D i april.
Alla bolag går exakt lika bra och kommer år 2 ha höja utdelningen med 2% till 5,10. Börsen handlar fortfarande bolagen till 5% DA dvs till kurs 102 kr innan utdelningen och 96,90 direkt efter utdelningen år 2.
Vi början med att låtsas att du handlar helt utan courtage samt att du kan köpa delar av en aktie ner till 0,01 stycken så vi slipper massa pengar i kassan och avrundningar.
Du har vid första årets början 10.000 aktier i Bolag A och inga aktier i B, C eller D. Du får alltså 50.000 kr i utdelning i januari.
Nu uppstår två varianter.
Person 1. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i samma bolag dvs bolag A. Detta sker direkt efter utdelningen till kurs 95 kr = 526,32 nya aktier. Du gör inga fler affärer. Vid årets slut har du alltså 10526,32 aktier i bolag A. Och fortfarande inga aktier i övriga 3 bolag.
Person 2. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i bolag B. Detta sker innan utdelningen till kurs 100 kr = 500 nya aktier. Dessa aktier i bolag B ger dig en utdelning på 2500 kr som du återinvesterar i bolag C innan utdelningen till kurs 100 kr = 25 nya aktier vilket ger 125 kr i utdelning vilket du återinvesterar i bolag D till kurs 100 kr = 1,25 aktie. Detta ger 6,25 kr i utdelning vilket du sparar i kassan.
År 2 betyder det att:
Person 1 har 10526,32 aktier i bolag A vilket vid årets början är värt 1.073.684 kr till kursen 102 kr och ger en utdelning på 53.864,21 kr vid utdelning 5,10 kr per aktie.
Person 2 har totalt 10526,25 aktier totalt i bolag A-D vilket är värt 1.073.678 kr till kursen 102 kr ger en utdelning på 53.683,88 kr. Men misströsta inte person 2, du har ju dessutom 6,25 kr i kassan som du inte återinvesterade från bolag D första året. Ni har alltså exakt lika mycket pengar.
Som ni ser är det sant att köpa före eller efter utdelningen är ett nollsummespel. Vi gjorde dock en förenkling i fallet ovan och räknade inte med något courtage. Räknar vi in courtagekostnaden kommer person 1 ha handlat för 50.000 kr vid ett tillfälle vilket bör ge ett lägre courtage än person 2 som har handlat för total 52.625 kr och dessutom vid olika tillfällen till vitt skilda belopp.
Även om vi räknar med att person 2 gör insättningar via nysparande som löser problemet att köpen blir mindre och mindre och därmed riskerar att driva högre courtagekostnad i procent så kommer köp på 2.625 mer under året driva ett högre courtage. Utan att du får fler aktier eller högre utdelning år 2.
Har du aktierna på ett aktie- och fondkonto där 30% av utdelningen beskattas är fördelen ännu större med alternativ 1 som ger mindre avbränning i form av skatt på utdelning under det första året.
Fördelen för person 2 skulle kunna vara en riskspridning i 4 bolag. Men då börjar vi lämna ämnet som jag bara gjorde väldigt enkelt med att man var all in bolag A vid första årets början.
Köper ni mitt resonemang att det inte är någon mening att jaga utdelning genom att investera tidig utdelning i sånt som ännu inte delat ut? Dvs det finns ingen ränta på ränta att jaga inom året genom att köpa aktier som ännu inte delat ut.
Låt oss ta ett konkret exempel. På börsen finns 4 bolag A, B, C och D. Samtliga bolag står i 100 kr innan utdelningen och delar ut 5 kr och står därför i 95 kr direkt efter utdelningen. Bolag A delar ut i januari, B i februari, C i mars och D i april.
Alla bolag går exakt lika bra och kommer år 2 ha höja utdelningen med 2% till 5,10. Börsen handlar fortfarande bolagen till 5% DA dvs till kurs 102 kr innan utdelningen och 96,90 direkt efter utdelningen år 2.
Vi början med att låtsas att du handlar helt utan courtage samt att du kan köpa delar av en aktie ner till 0,01 stycken så vi slipper massa pengar i kassan och avrundningar.
Du har vid första årets början 10.000 aktier i Bolag A och inga aktier i B, C eller D. Du får alltså 50.000 kr i utdelning i januari.
Nu uppstår två varianter.
Person 1. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i samma bolag dvs bolag A. Detta sker direkt efter utdelningen till kurs 95 kr = 526,32 nya aktier. Du gör inga fler affärer. Vid årets slut har du alltså 10526,32 aktier i bolag A. Och fortfarande inga aktier i övriga 3 bolag.
Person 2. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i bolag B. Detta sker innan utdelningen till kurs 100 kr = 500 nya aktier. Dessa aktier i bolag B ger dig en utdelning på 2500 kr som du återinvesterar i bolag C innan utdelningen till kurs 100 kr = 25 nya aktier vilket ger 125 kr i utdelning vilket du återinvesterar i bolag D till kurs 100 kr = 1,25 aktie. Detta ger 6,25 kr i utdelning vilket du sparar i kassan.
År 2 betyder det att:
Person 1 har 10526,32 aktier i bolag A vilket vid årets början är värt 1.073.684 kr till kursen 102 kr och ger en utdelning på 53.864,21 kr vid utdelning 5,10 kr per aktie.
Person 2 har totalt 10526,25 aktier totalt i bolag A-D vilket är värt 1.073.678 kr till kursen 102 kr ger en utdelning på 53.683,88 kr. Men misströsta inte person 2, du har ju dessutom 6,25 kr i kassan som du inte återinvesterade från bolag D första året. Ni har alltså exakt lika mycket pengar.
Som ni ser är det sant att köpa före eller efter utdelningen är ett nollsummespel. Vi gjorde dock en förenkling i fallet ovan och räknade inte med något courtage. Räknar vi in courtagekostnaden kommer person 1 ha handlat för 50.000 kr vid ett tillfälle vilket bör ge ett lägre courtage än person 2 som har handlat för total 52.625 kr och dessutom vid olika tillfällen till vitt skilda belopp.
Även om vi räknar med att person 2 gör insättningar via nysparande som löser problemet att köpen blir mindre och mindre och därmed riskerar att driva högre courtagekostnad i procent så kommer köp på 2.625 mer under året driva ett högre courtage. Utan att du får fler aktier eller högre utdelning år 2.
Har du aktierna på ett aktie- och fondkonto där 30% av utdelningen beskattas är fördelen ännu större med alternativ 1 som ger mindre avbränning i form av skatt på utdelning under det första året.
Fördelen för person 2 skulle kunna vara en riskspridning i 4 bolag. Men då börjar vi lämna ämnet som jag bara gjorde väldigt enkelt med att man var all in bolag A vid första årets början.
Köper ni mitt resonemang att det inte är någon mening att jaga utdelning genom att investera tidig utdelning i sånt som ännu inte delat ut? Dvs det finns ingen ränta på ränta att jaga inom året genom att köpa aktier som ännu inte delat ut.
Monday, March 12, 2018
Äntligen måndag
Då var det dags för en ny vecka. Att få stanna kvar hemma när min fru åker till jobbet en måndagsmorgon är en helt underbar känsla. Men tycker samtidigt lite synd om henne. Snart fria ihop.
Jag såg på vädret efter nyheterna igår att det var 20 grader i södra Spanien. I Stockholm är det runt 0 grader med minus på natten så långt de längsta prognosera sträcker sig. Suck våren verkar dröja i år. Vi måste prova att flytta när vi kan.
Förra veckan slutade med att jag fick ungefär 3.000 kr i utdelning från Kone. Då årets totala utdelningar kommer bli klart högre än vad jag vågat räkna med inklusive en del extrautdelningar kommer jag lyxa till det och återinvestera lite. Siktar på köp för ungefär 10.000 kr. Resten kommer sparas enligt plan för att levas på under 2019 (i år lever jag på slutlön från gamla jobbet).
Så för pengarna från Kone kommer jag köpa lite Investor och ev någon pref. Någon krona upp eller ner på kursen spelar ju mindre roll när man ska handla för klart under 0,1% av portföljens värde och vid ett enstaka tillfälle. Men är ju lite kul, så inväntar börsens öppning och försöker sen fånga aktierna till så bra pris som möjligt.
Ska erkänna att tanken slog mig att köpa Nordea som har hög och tidig utdelning för att hinna få lite extra utdelning som också kunde återinvesteras i något som fortfarande handlades inkl rätt till utdelning. För att dopa 2018 års siffror lite och ge mig själv en bra start på livet som utdelningspensionär. Men sånt larv ska jag inte hålla på med.
Jag såg på vädret efter nyheterna igår att det var 20 grader i södra Spanien. I Stockholm är det runt 0 grader med minus på natten så långt de längsta prognosera sträcker sig. Suck våren verkar dröja i år. Vi måste prova att flytta när vi kan.
Förra veckan slutade med att jag fick ungefär 3.000 kr i utdelning från Kone. Då årets totala utdelningar kommer bli klart högre än vad jag vågat räkna med inklusive en del extrautdelningar kommer jag lyxa till det och återinvestera lite. Siktar på köp för ungefär 10.000 kr. Resten kommer sparas enligt plan för att levas på under 2019 (i år lever jag på slutlön från gamla jobbet).
Så för pengarna från Kone kommer jag köpa lite Investor och ev någon pref. Någon krona upp eller ner på kursen spelar ju mindre roll när man ska handla för klart under 0,1% av portföljens värde och vid ett enstaka tillfälle. Men är ju lite kul, så inväntar börsens öppning och försöker sen fånga aktierna till så bra pris som möjligt.
Ska erkänna att tanken slog mig att köpa Nordea som har hög och tidig utdelning för att hinna få lite extra utdelning som också kunde återinvesteras i något som fortfarande handlades inkl rätt till utdelning. För att dopa 2018 års siffror lite och ge mig själv en bra start på livet som utdelningspensionär. Men sånt larv ska jag inte hålla på med.
Saturday, March 10, 2018
Butiksdöd och oro för bostadspriser
Idag fick vi den briljanta idén att vi skulle ta bilen till Mall of Scandinavia för att äta lunchbuffé på Olearys. Att det var genrep inför Melodifestivalen hade inte slagit oss.
Sjukt mycket folk. Kö för att ta sig in i parkeringshuset. Fick snurra runt ett bra tag för att hitta plats då de där sensorerna som känner av var det är ledigt hade fått spel och påstod att det fanns platser där det var fullt. Sen gick det inte att gå trapporna från parkeringen till gallerian utan vi var hänvisade till en hiss med lång kö. 5 minuter senare fick vi äran att åka 2 våningsplan för att ställa oss i en ny kö för att komma in på Olearys. Väl inne var det ny kö till kassan för att betala. Vidare till bordet och sen direkt till en ny kö för att få ta mat.
Jag såg varken skymten av någon oro för utvecklingen på bostadspriser eller butiksdöd. Utan familjer med massa barn med Samir och Viktor-skyltar både åt och shoppade som att det inte fanns någon morgondag. Jag fick till slut gå in på H&M för att få lite andrum från all trängsel. Nejdå skojar bara, det var folk till och med där.
På vägen hem stötte vi på en bilist som blev överlycklig när vi skulle åka. Han hade letat parkering i 30 minuter. Och utanför var det flera 100 meter stillastående bilköer.
Var var alla dessa människor innan Mall of Scandinavia var byggt och butiksdöden ännu inte var ett faktum? Jag fattar inget.
Sjukt mycket folk. Kö för att ta sig in i parkeringshuset. Fick snurra runt ett bra tag för att hitta plats då de där sensorerna som känner av var det är ledigt hade fått spel och påstod att det fanns platser där det var fullt. Sen gick det inte att gå trapporna från parkeringen till gallerian utan vi var hänvisade till en hiss med lång kö. 5 minuter senare fick vi äran att åka 2 våningsplan för att ställa oss i en ny kö för att komma in på Olearys. Väl inne var det ny kö till kassan för att betala. Vidare till bordet och sen direkt till en ny kö för att få ta mat.
Jag såg varken skymten av någon oro för utvecklingen på bostadspriser eller butiksdöd. Utan familjer med massa barn med Samir och Viktor-skyltar både åt och shoppade som att det inte fanns någon morgondag. Jag fick till slut gå in på H&M för att få lite andrum från all trängsel. Nejdå skojar bara, det var folk till och med där.
På vägen hem stötte vi på en bilist som blev överlycklig när vi skulle åka. Han hade letat parkering i 30 minuter. Och utanför var det flera 100 meter stillastående bilköer.
Var var alla dessa människor innan Mall of Scandinavia var byggt och butiksdöden ännu inte var ett faktum? Jag fattar inget.
Friday, March 09, 2018
Ny intervju
Igår var det alltså dags för ytterligare en intervju till den kommande boken. Då med Ulf Egestrand, mannen som gick från att vara vaktmästare i SEB i Kalmar till att bli finansdirektör på Scania. En skaplig karriär får man väl säga.
För ungefär 10 år sen slutade Ulf den vanliga karriären som anställd och idag ser han sig själv som en frilansande inspiratör och utbildare inom ekonomi. Under dessa 10 år som fri har han hela tiden bott utomlands, de 4,5 senaste åren i Istanbul.
Det blev ett 2 timmar långt samtal med Ulf som är på besök i Sverige för tillfället, bland annat för att jobba med ungdomar i Umeå via unga aktiesparare. Under intervjun fokuserade vi på resan att kunna sluta jobba när han var 53 och hur det fria livet utan anställning varit de 10 senare åren. Någon som imponerade på mig var hans intresse av att fortfarande lära sig och förstå omvärlden. Han läser varenda artikel i Financial Times (kommer ut varje dag) och The Economist (kommer ut en gång i veckan) och utöver det 1 bok i veckan. På kvällarna ser han nyhetssändningar från massa olika kanaler för att få en mer komplett bild av nyhetsrapporteringen från olika vinklar. Utöver all läsning blir det 15.000 steg promenad och 15 minuter styrketräning varje dag.
Dagens citat från Ulf får bli "Att vara rik är som att köra cabriolet. Det ser kul ut från sidan men är ganska blåsigt och bullrigt".
Ni som blir nyfikna och vill veta mer om Ulf redan nu istället för att vänta på min kommande bok kan lyssna på Sparpodden avsnitt 75 där Ulf gästar från minut 27 och framåt (han har varit med en gång till i Sparpodden men detta första besök är klart bäst tycker jag).
För ungefär 10 år sen slutade Ulf den vanliga karriären som anställd och idag ser han sig själv som en frilansande inspiratör och utbildare inom ekonomi. Under dessa 10 år som fri har han hela tiden bott utomlands, de 4,5 senaste åren i Istanbul.
Det blev ett 2 timmar långt samtal med Ulf som är på besök i Sverige för tillfället, bland annat för att jobba med ungdomar i Umeå via unga aktiesparare. Under intervjun fokuserade vi på resan att kunna sluta jobba när han var 53 och hur det fria livet utan anställning varit de 10 senare åren. Någon som imponerade på mig var hans intresse av att fortfarande lära sig och förstå omvärlden. Han läser varenda artikel i Financial Times (kommer ut varje dag) och The Economist (kommer ut en gång i veckan) och utöver det 1 bok i veckan. På kvällarna ser han nyhetssändningar från massa olika kanaler för att få en mer komplett bild av nyhetsrapporteringen från olika vinklar. Utöver all läsning blir det 15.000 steg promenad och 15 minuter styrketräning varje dag.
Dagens citat från Ulf får bli "Att vara rik är som att köra cabriolet. Det ser kul ut från sidan men är ganska blåsigt och bullrigt".
Ni som blir nyfikna och vill veta mer om Ulf redan nu istället för att vänta på min kommande bok kan lyssna på Sparpodden avsnitt 75 där Ulf gästar från minut 27 och framåt (han har varit med en gång till i Sparpodden men detta första besök är klart bäst tycker jag).
Wednesday, March 07, 2018
Intervjuer till min nästa bok
Arbetet med min kommande bok fortsätter. Boken ska alltså handla om ekonomisk frihet och vad som händer när man väl uppnått det. Men även lite solskenshistorier att inspireras från folk som blivit fria och/eller rika och hur man kan uppnå det på olika sätt och på olika nivå.
Idag har jag haft äran att träffa Patrik Wahlén som är en av grundarna och huvudägarna på Volati. Då hans aktier är värda ungefär 1 miljard sätts ju det här med ekonomisk frihet via 4% regel och billigt leverne som vissa av oss håller på med i lite perspektiv. Trots att Volati är ett bolag med fokus på tillväxt och därmed har en låg direktavkastning kan Patrik se fram mot runt 10 miljoner i aktieutdelning i år. Helt ok...
Då jag följer Patrik på Twitter och hört honom i poddar som Prata Pengar och Fill Or Kill så kom det inte som någon överraskning att han skulle vara en supertrevlig kille med mycket kloka saker att säga. Så nu är det upp till mig att lyckas göra honom rättvisa i boken.
En sak Patrik sa angående "tidig pensionering" som jag tycker var klockrent var att det vore mer rimligt att drömma om vad man skulle göra om man inte jobbade. Istället för att drömma om att inte jobba. Att ha en dröm om vad man inte ska göra måste jag hålla med om är lite väl defensivt. Det är något jag säkert kunde varit bättre på att formulera här på bloggen. Det är lätt hänt att fokusera på just att inte jobba istället för vad man vill göra istället.
Imorgon är det dags för ny intervju till boken. Då med Ulf Egestrand.
Idag har jag haft äran att träffa Patrik Wahlén som är en av grundarna och huvudägarna på Volati. Då hans aktier är värda ungefär 1 miljard sätts ju det här med ekonomisk frihet via 4% regel och billigt leverne som vissa av oss håller på med i lite perspektiv. Trots att Volati är ett bolag med fokus på tillväxt och därmed har en låg direktavkastning kan Patrik se fram mot runt 10 miljoner i aktieutdelning i år. Helt ok...
Då jag följer Patrik på Twitter och hört honom i poddar som Prata Pengar och Fill Or Kill så kom det inte som någon överraskning att han skulle vara en supertrevlig kille med mycket kloka saker att säga. Så nu är det upp till mig att lyckas göra honom rättvisa i boken.
En sak Patrik sa angående "tidig pensionering" som jag tycker var klockrent var att det vore mer rimligt att drömma om vad man skulle göra om man inte jobbade. Istället för att drömma om att inte jobba. Att ha en dröm om vad man inte ska göra måste jag hålla med om är lite väl defensivt. Det är något jag säkert kunde varit bättre på att formulera här på bloggen. Det är lätt hänt att fokusera på just att inte jobba istället för vad man vill göra istället.
Imorgon är det dags för ny intervju till boken. Då med Ulf Egestrand.
Tuesday, March 06, 2018
Insiders
Igår lyssnade jag på Investerarens podcast som gästades av Erik Lidén från Insiderfonder. Var intressant och det är väl rimligt att det finns ett värde i att följa insiders. Deras fonder har gått ungefär som index när jag tittar på Sverige- och Globalfonden de 3 senaste åren. Dvs lite bättre än index innan avgiften belastade avkastningen i fonden, så strategin som sådan kanske funkar lite i alla fall.
Jag tittade också på ett gammalt avsnitt av Aktiesnack med Börsplus som jag hade missat där Peter Benson gick igenom Investor. Även här bjöds på en intressant tanke kring insideraktivitet som var ny för mig.
Spaningen var ungefär såhär: Utan insyn i bolagen så har man ibland tur och ibland otur om man gör många affärer. Dvs ibland har man turen att sälja precis innan en vinstvarning och ibland har man otur att sälja veckan innan det kommer ett bud med fin premie. Även om inte Investor kan handla på insiderinformation som inte är känd av marknaden så kommer man heller inte göra affärer med direkt dålig tajming, som tex att sälja över börsen veckan innan ett bud. Rätt självklart egentligen, men jag har aldrig tänkt på det innan.
Över väldigt lång tid kan denna avsaknad av affärer med dålig tajming räcka för att ge lite extra jämfört med index. Lägg därtill rabatten och de låga kostnaderna i förhållande till börsvärdet så talar mycket för att Investor är ett bra alternativ till fondsparande i en Sverigefond.
Jag tittade också på ett gammalt avsnitt av Aktiesnack med Börsplus som jag hade missat där Peter Benson gick igenom Investor. Även här bjöds på en intressant tanke kring insideraktivitet som var ny för mig.
Spaningen var ungefär såhär: Utan insyn i bolagen så har man ibland tur och ibland otur om man gör många affärer. Dvs ibland har man turen att sälja precis innan en vinstvarning och ibland har man otur att sälja veckan innan det kommer ett bud med fin premie. Även om inte Investor kan handla på insiderinformation som inte är känd av marknaden så kommer man heller inte göra affärer med direkt dålig tajming, som tex att sälja över börsen veckan innan ett bud. Rätt självklart egentligen, men jag har aldrig tänkt på det innan.
Över väldigt lång tid kan denna avsaknad av affärer med dålig tajming räcka för att ge lite extra jämfört med index. Lägg därtill rabatten och de låga kostnaderna i förhållande till börsvärdet så talar mycket för att Investor är ett bra alternativ till fondsparande i en Sverigefond.
Monday, March 05, 2018
Normala omkostnader - enligt Konsumentverket
Jag fick ett tips av Stefan Thelenius om konsumentverkets uppskattning av kostnader för en 20-åring som antingen bor hemma eller har flyttat hemifrån. Siffrorna kommer från en broschyr som heter Koll på pengarna och går ut som informationsmaterial till ungdomar.
Att en 20-åring som just flyttat hemifrån och fått första jobbet äter lunch ute 20 dagar i månaden och lägger totalt 3710 kr på mat och har en hyra på 5140 kr i månaden är i mina ögon ganska högt men ändå fullt realistiskt. Det är snarare poster som medier 1310 kr i månaden, hemutrustning 570 kr i månaden och personlig hygien för 490 kr som jag tycker sticker ut. Framförallt när man i broschyren ger tips som att jämföra elbolag och annat som måste ha väldigt marginell betydelse jämfört med ovanstående poster. (Dock ska nämnas att TV-avgift ingår i media och ett årligt tandläkarbesök ingår i personlig hygien.)
Vad tycker ni? Känns det som rimliga siffror att gå ut med som normala omkostnader för en 20-åring? Notera att poster som fest, fika, resor etc ligger utanför budgeten och ska läggas till av en själv enligt instruktionerna.
Sunday, March 04, 2018
Förmögenhetsskatten på väg tillbaka?
Stefan Löfven öppnade i en intervju med Aftonbladet i veckan för återinförandet av en förmögenhetsskatt. Men det är inte helt lätt att veta vad det egentligen skulle innebära. Man får gissa lite utifrån citaten
"Den rättvisa beskattningen måste vi titta på, och det håller vi på med också. Hur kan de som tjänar allra mest bidra lite till."
"Den rättvisa beskattningen måste vi titta på, och det håller vi på med också. Hur kan de som tjänar allra mest bidra lite till."
På frågan om det blir en ny förmögenhetsskatt svarar Löfven:
"Vi återkommer, vi håller som sagt var på och ser över hur vi ska göra detta, men det är ingen tvekan om att de som har det allra bäst, de kan bidra mer än de gör i dag."
Gruppen som "tjänar bäst" har ju inget med mig att göra. Men "har det allra bäst" finns risken att jag tillhör. Jag har det nämligen väldigt bra om jag får säga det själv.
Även om det känns lite tidigt att börja räkna på exakt vad detta innebär. Vi vet ju inte ens om det blir Löfvens gäng som bestämmer vilka förändrade skatter vi ska ha efter valet i höst. Men självklart är det oundvikligt att räkna lite på vad effekten skulle bli.
Senast vi hade förmögenhetsskatt innan den avskaffades 2007 så handlade det om 1,5% per år på belopp över 3 miljoner för ett gift par (eller 1,5 miljoner för en ensamstående). För oss skulle det alltså handla om 1,5% skatt på cirka 5 miljoner kronor. Vilket ger 75.000 kr per år. Det gör en avsevärd skillnad på totalkalkylen med ett planerat uttag på kanske 350.000 kr per år skulle det minska uttaget till 275.000 kr. Vi kanske kan hoppas att man höjer gränsen för vad förmögenhet innebär, det har ju trots allt gått över 10 år, visserligen med låg inflation.
Frågan är också om det finns lite luft i prognosen om uttag på 350.000 kr per år som kan kompensera för den ökade kostnaden utan att behöva minska uttaget? Nej egentligen inte. 350.000 per år ligger snarare lite i överkant av vad 4% regeln kan erbjuda för oss som ännu inte är uppe i riktigt 8,75 miljoner (som skulle motsvara 350.000 kr vid 4% uttag).
Jag har ju tidigare räknat på 7-8% totalavkastning med 4% uttag, 2% inflation och 1-2% skatt/säkerhetsmarginal. Med risk för att schablonskatten på ISK/KF letar sig upp mot 1% med högre ränta och dessutom 1,5% förmögenhetsskatt på stor del av kapitalet börjar det bli tight. Som tur är skulle vi kunna leva bra med ett uttag på 240.000 kr per år vilket motsvarar ungefär vad vi lever på i dagsläget.
Kanske oroar och planerar man för mycket? Man borde kanske lära sig av politikerna i vänsterblocket som styr landet och tänka att sånt där med ekonomi brukar lösa sig utan eget ansvar eller planering.
Flytten till Spanien känns trots allt mer och mer relevant för varje dag som går... Även om jag hade hoppats att vi skulle kunna ta beslutet om var vi ska vara skrivna i lugn och ro i ett senare steg.
Friday, March 02, 2018
Unga och bostadsmarknaden
Ingen kan väl missat det nya amorteringskravet som trädde i kraft vid månadsskiftet som innebär att man måste amortera 1% extra på ett bostadslån som överstiger 4,5 gånger bruttolönen per år (eller 54 månadslöner före skatt vilket är samma sak).
Ofta lyfts framförallt unga som ska ta sig in på bostadsmarknaden fram som den stora förloraren och det är ju inget snack om att det är tuffare idag än när jag själv köpte första lägenheten för snart 15 år sen. Då var priserna mycket lägre, man fick låna 100% av köpeskillingen och amortering var frivilligt.
Men hur tufft är det egentligen att börja från noll idag? En ung person som just fått sitt första jobb i Stockholm och ska flytta hit, inga föräldrar som kan hjälpa till och inget sparkapital.
22.000 kr i lön verkar vara någon rimlig mininivå att utgå ifrån (efter snabb googling), det ger ca 17.300 efter skatt.
Om vi tittar på Hemnet ser vi att det går att få en mindre lägenhet en bit ut på pendeltågsnätet för runt 1 miljon kronor. Man får ju själv avgöra vad man tycker är dåliga områden, men jag tror chanserna är goda att överleva några år på ställen som Kallhäll, centrala Södertälje eller Flemingsberg, alla max 45 minuter från Centralen. Kan man tänka sig att bo mer än 1 timmes resväg från centrala Stockholm så öppnas det fler dörrar och lägre priser. Dessa små och billiga bostäder ligger ofta en bit under 2000 kr per månad i avgift. Men vi spetsar till det och låtsas att vi är lite kräsna och säger därför 1,2 miljoner för lägenheten och 2.200 i avgift. Lyxigt ska det vara!
Första utmaningen blir ju att få tag på 15% av 1,2 miljoner i kontantinsats. Dessa 180.000 kr får vi låna till hemska 10% ränta. Övriga 85% lånar vi till 2% ränta (efter ränteavdrag) så har vi tagit höjd för stigande ränta. Det gör att vi klarar oss precis under 4,5 gånger bruttolönen och få 2% amortering per år.
Kalkylen per månad blir då:
Lön: 17.300 kr
Ränta lån till kontantinsats: 1.500 kr
Ränta bolån: 1.700 kr
Avgift föreningen: 2.200 kr
Tvingad amortering bolån (2%): 1.700 kr
Övriga boendekostnader: 500 kr
Mat: 1500 kr
Transport: 1000 kr
Övrigt: 1500 kr
Det ger oss 17.300 kr in och 11.600 kr ut vilket är en skillnad på 5.700 kr i månaden. Av detta lägger vi 1.000 kr i buffertsparande och 4.700 kr per månad amorteras på det hemska lånet utan säkerhet.
Efter 3 år är det dyra lånet helt borta vilket frigör 6.200 kr i månaden. Nu är det dags att börja bygga upp den långsiktiga aktieportföljen. Förhoppningvis har lönen gått upp lite och bolånet är nu nere på 79% belåningsgrad beräknat på inköpspriset. Känns det tråkigt att inte få köpa några aktier på de 3 första åren är det ju bara att skära lite i den lyxiga budgeten som innehåller höga 1500 kr i mat och 1500 kr i övrigt. Här finns minst 4 Investor per månad i ren luft.
(Jag är medveten om att jag förenklade verkligheten och att det kan finnas både CSN-lån och begränsningar från långivarna som räknar på mycket högre ränta i sin kvar att leva på kalkyl. Så det kan vara så att man får göra hundåren först där man bor i friggebod i Stuvsta för 4500 kr i månaden.)
Ofta lyfts framförallt unga som ska ta sig in på bostadsmarknaden fram som den stora förloraren och det är ju inget snack om att det är tuffare idag än när jag själv köpte första lägenheten för snart 15 år sen. Då var priserna mycket lägre, man fick låna 100% av köpeskillingen och amortering var frivilligt.
Men hur tufft är det egentligen att börja från noll idag? En ung person som just fått sitt första jobb i Stockholm och ska flytta hit, inga föräldrar som kan hjälpa till och inget sparkapital.
22.000 kr i lön verkar vara någon rimlig mininivå att utgå ifrån (efter snabb googling), det ger ca 17.300 efter skatt.
Om vi tittar på Hemnet ser vi att det går att få en mindre lägenhet en bit ut på pendeltågsnätet för runt 1 miljon kronor. Man får ju själv avgöra vad man tycker är dåliga områden, men jag tror chanserna är goda att överleva några år på ställen som Kallhäll, centrala Södertälje eller Flemingsberg, alla max 45 minuter från Centralen. Kan man tänka sig att bo mer än 1 timmes resväg från centrala Stockholm så öppnas det fler dörrar och lägre priser. Dessa små och billiga bostäder ligger ofta en bit under 2000 kr per månad i avgift. Men vi spetsar till det och låtsas att vi är lite kräsna och säger därför 1,2 miljoner för lägenheten och 2.200 i avgift. Lyxigt ska det vara!
Första utmaningen blir ju att få tag på 15% av 1,2 miljoner i kontantinsats. Dessa 180.000 kr får vi låna till hemska 10% ränta. Övriga 85% lånar vi till 2% ränta (efter ränteavdrag) så har vi tagit höjd för stigande ränta. Det gör att vi klarar oss precis under 4,5 gånger bruttolönen och få 2% amortering per år.
Kalkylen per månad blir då:
Lön: 17.300 kr
Ränta lån till kontantinsats: 1.500 kr
Ränta bolån: 1.700 kr
Avgift föreningen: 2.200 kr
Tvingad amortering bolån (2%): 1.700 kr
Övriga boendekostnader: 500 kr
Mat: 1500 kr
Transport: 1000 kr
Övrigt: 1500 kr
Det ger oss 17.300 kr in och 11.600 kr ut vilket är en skillnad på 5.700 kr i månaden. Av detta lägger vi 1.000 kr i buffertsparande och 4.700 kr per månad amorteras på det hemska lånet utan säkerhet.
Efter 3 år är det dyra lånet helt borta vilket frigör 6.200 kr i månaden. Nu är det dags att börja bygga upp den långsiktiga aktieportföljen. Förhoppningvis har lönen gått upp lite och bolånet är nu nere på 79% belåningsgrad beräknat på inköpspriset. Känns det tråkigt att inte få köpa några aktier på de 3 första åren är det ju bara att skära lite i den lyxiga budgeten som innehåller höga 1500 kr i mat och 1500 kr i övrigt. Här finns minst 4 Investor per månad i ren luft.
(Jag är medveten om att jag förenklade verkligheten och att det kan finnas både CSN-lån och begränsningar från långivarna som räknar på mycket högre ränta i sin kvar att leva på kalkyl. Så det kan vara så att man får göra hundåren först där man bor i friggebod i Stuvsta för 4500 kr i månaden.)
Thursday, March 01, 2018
Frågor om min aktieportfölj
Något jag skriver ganska lite om är någon form av analyser eller tankar om varför jag köpt en viss aktie. Då jag dels inte känner att jag kan bidra med så mycket nytt inom detta område och dessutom vill undvika att påverka läsare att köpa aktier för att någon skriver om det på en blogg. Fick en aha-upplevelse en gång när jag skrev ett lite mer utförligt inlägg om Investor och förespråkade A-aktien och antalet ägare i A-aktien hos Avanza gick upp klart märkbart dagen efter. Förhoppningsvis var det en ren slump.
Trots avsaknaden av "aktieanalyser" här på bloggen så är ändå sammansättningen av aktieportföljen något jag får väldigt mycket frågor om. Så jag tänkte samla några av de vanligaste frågorna så kanske jag inte behöver få dem riktigt lika ofta i framtiden.
Varför har du valt att sluta jobba trots att du inte kommit upp i målet på antalet aktier som ligger ute till höger på bloggen?
Målet sattes upp för ganska länge sen och jag visste då inte exakt vilken fördelning jag skulle ha på aktier och fonder. Nu blev fonddelen lite större än vad jag först planerade. Dessutom har min fru haft ett väldigt bra sparande under många år nu vilket gör att familjens total ökat ännu lite mer än vad jag vågat räkna med.
När jag då blev allt mer less på jobbet valde jag att sluta jobba och därmed sänka takten i aktieköpen. Jag har däremot inte gett upp utan låter målsättningen stå kvar och köper gärna lite fler aktier när möjlighet ges. Men hittills i år har det blivit sparsamt med köp.
Hur satte du ihop portföljen och målsättningen med exakt si och så många aktier i varje bolag?
Jag fyllde på regelbundet i bolag som jag ville äga och som jag gissade hade en ok värdering för tillfället. Jag har eftersträvat en mix av olika branscher och jobbat för att få Investor och Industrivärden att bli basen i portföljen.
Målsättningen med antalet aktier har jag gjort från två håll. Dels en rimlig vikt i % som målet skulle motsvara baserat på aktuell kurs men också vilken utdelning en sådan färdig portfölj skulle ge med dagens utdelningsnivå. Antalet har inte varit någon exakt vetenskap, men ett bra mål att jobba med motivationsmässigt då ett extra köp på 1000 kr i en månad blev tydligt vilken roll det hade genom att föra mig tex 8 aktier närmare målet i Castellum.
Målsättningen har varit ett levande dokument, från början fanns tex inga preffar med sen när jag började köpa det så la jag till dom och en rimlig målsättning på antalet och drog bort andra aktier motsvarande ungefär detta värde. Det skulle alltså vara fullt möjligt att köpa ett bolag som jag inte äger idag och därför inte står på listan än.
Vad är tanken med att aldrig sälja en aktie?
Huvudtanken från början var att hålla nere kostnaderna dvs courtaget. Men minst lika viktigt är att inte behöva ta massa beslut och lägga så mycket tid på att följa börsen. Nu lägger jag visserligen en del tid på det ändå främst i samband med rapporter, men jag vill inte engagera mig på det sätt som aktiv handel och omviktning skulle innebära.
Sen är det inte helt omöjligt att stuva om lite i portföljen i enstaka fall. Men jag är lite av åsikten att när jag inser att ett bolag inte längre levererar så vet de flesta andra också om det och det är inprisat. Historiskt innan jag bytte strategi 2014/2015 har jag sålt bolag som gått bra för tidigt på den tiden då jag var mer aktiv. Även nu är jag mer sugen på att ta hem vinsten i Sandvik och Volvo än att ta förlusten i H&M. Att sälja vinnare och köpa mer i förlorare tror jag egentligen inte på, ändå lockar det.
Ett sätt vore att sätta en regel att jag fick byta aktier för ett visst belopp i kvartalet. Men att börja handla på inspiration och känsla och byta aktier oftare tror jag bara skulle bli negativt för mig. Med mycket fritid är det lätt att man gör för många affärer, för det är ju rätt kul.
Varför aktier och inte bara indexfonder?
Av två skäl. Dels tycker jag det är roligt att följa bolagen och spekulera om utdelning kommande år. Sen tycker jag utdelningen har en psykologisk fördel i att jag slipper ta ett beslut i hur många % av fonderna jag ska sälja vid ett visst tillfälle nu när jag ska leva på portföljens avkastning. Framförallt i tider av börsnedgång.
Jag har ju lite fonder också så jag slipper inte helt problematiken med börsen svängningar och tajming för sälj, men det blir betydligt enklare än att behöva sälja fonder motsvarande hela behovet av pengar.
Kan jag slå index vilket jag gjort sen jag började bygga upp denna aktieportfölj 2015 är det ju toppen. Men det är i så fall en ren bonus.
Trots avsaknaden av "aktieanalyser" här på bloggen så är ändå sammansättningen av aktieportföljen något jag får väldigt mycket frågor om. Så jag tänkte samla några av de vanligaste frågorna så kanske jag inte behöver få dem riktigt lika ofta i framtiden.
Varför har du valt att sluta jobba trots att du inte kommit upp i målet på antalet aktier som ligger ute till höger på bloggen?
Målet sattes upp för ganska länge sen och jag visste då inte exakt vilken fördelning jag skulle ha på aktier och fonder. Nu blev fonddelen lite större än vad jag först planerade. Dessutom har min fru haft ett väldigt bra sparande under många år nu vilket gör att familjens total ökat ännu lite mer än vad jag vågat räkna med.
När jag då blev allt mer less på jobbet valde jag att sluta jobba och därmed sänka takten i aktieköpen. Jag har däremot inte gett upp utan låter målsättningen stå kvar och köper gärna lite fler aktier när möjlighet ges. Men hittills i år har det blivit sparsamt med köp.
Hur satte du ihop portföljen och målsättningen med exakt si och så många aktier i varje bolag?
Jag fyllde på regelbundet i bolag som jag ville äga och som jag gissade hade en ok värdering för tillfället. Jag har eftersträvat en mix av olika branscher och jobbat för att få Investor och Industrivärden att bli basen i portföljen.
Målsättningen med antalet aktier har jag gjort från två håll. Dels en rimlig vikt i % som målet skulle motsvara baserat på aktuell kurs men också vilken utdelning en sådan färdig portfölj skulle ge med dagens utdelningsnivå. Antalet har inte varit någon exakt vetenskap, men ett bra mål att jobba med motivationsmässigt då ett extra köp på 1000 kr i en månad blev tydligt vilken roll det hade genom att föra mig tex 8 aktier närmare målet i Castellum.
Målsättningen har varit ett levande dokument, från början fanns tex inga preffar med sen när jag började köpa det så la jag till dom och en rimlig målsättning på antalet och drog bort andra aktier motsvarande ungefär detta värde. Det skulle alltså vara fullt möjligt att köpa ett bolag som jag inte äger idag och därför inte står på listan än.
Vad är tanken med att aldrig sälja en aktie?
Huvudtanken från början var att hålla nere kostnaderna dvs courtaget. Men minst lika viktigt är att inte behöva ta massa beslut och lägga så mycket tid på att följa börsen. Nu lägger jag visserligen en del tid på det ändå främst i samband med rapporter, men jag vill inte engagera mig på det sätt som aktiv handel och omviktning skulle innebära.
Sen är det inte helt omöjligt att stuva om lite i portföljen i enstaka fall. Men jag är lite av åsikten att när jag inser att ett bolag inte längre levererar så vet de flesta andra också om det och det är inprisat. Historiskt innan jag bytte strategi 2014/2015 har jag sålt bolag som gått bra för tidigt på den tiden då jag var mer aktiv. Även nu är jag mer sugen på att ta hem vinsten i Sandvik och Volvo än att ta förlusten i H&M. Att sälja vinnare och köpa mer i förlorare tror jag egentligen inte på, ändå lockar det.
Ett sätt vore att sätta en regel att jag fick byta aktier för ett visst belopp i kvartalet. Men att börja handla på inspiration och känsla och byta aktier oftare tror jag bara skulle bli negativt för mig. Med mycket fritid är det lätt att man gör för många affärer, för det är ju rätt kul.
Varför aktier och inte bara indexfonder?
Av två skäl. Dels tycker jag det är roligt att följa bolagen och spekulera om utdelning kommande år. Sen tycker jag utdelningen har en psykologisk fördel i att jag slipper ta ett beslut i hur många % av fonderna jag ska sälja vid ett visst tillfälle nu när jag ska leva på portföljens avkastning. Framförallt i tider av börsnedgång.
Jag har ju lite fonder också så jag slipper inte helt problematiken med börsen svängningar och tajming för sälj, men det blir betydligt enklare än att behöva sälja fonder motsvarande hela behovet av pengar.
Kan jag slå index vilket jag gjort sen jag började bygga upp denna aktieportfölj 2015 är det ju toppen. Men det är i så fall en ren bonus.
Subscribe to:
Posts (Atom)