Frontrunnad i Sampo

Här här man ärlig och berättar i förväg vad man tänker köpa när utdelningarna ramlar in i depån. Och vad är tacken? Jo att ni frontrunnar mig och trycker upp kursen i Sampo?

Köpte nu på förmiddagen 20 stycken för 45 Euro stycket. Siktar på ytterligare 20 Sampo under 2017.

Läsaren med bra minne kommer kanske ihåg att jag hade en plan för hur många aktier av varje jag skulle köpa i ett antal bolag innan årsskiftet. Planen ligger i grova drag kvar men har minskat på planerade köpen av JNJ och Fortum till förmån för att öka upp potten för fria infall. Eftersom de fria infallen nu alltså omfattar såväl fastighetspreffar som Sampo.

Såhär såg planen ut inför 2017. Vilken alltså inte stämmer till 100% längre. Utdelningarna blir betydligt högre än 100.000 kr då jag nu hinner köpa rätt mycket aktier som ännu inte delat ut i och med att fler bolag kommer dela ut även i höst. Vilket ger fler aktier och högre utdelning redan under 2017. Å andra sidan är vissa aktier som jag planerat ganska stora köp i (främst Investor) dyrare nu, vilket kommer kräva större summa för att nå målsättningen i antal aktier.

Utdelningssäsongen

Nu drar mitt livs sista utdelningssäsong där alla utdelningar ska återinvesteras igång. Nästa år ska utdelningarna sparas för att täcka mina kostnader under 2019.  Så blir med mina mått stora köp kommande månad.

För mig vore det ju kanske bäst om en större nedgång på börsen redan inträffat inför dessa lite större köp. Det näst bästa är om nedgången kommer närmaste året då jag fortfarande stoppar in över 20.000 friska kronor varje månad. Även utan utdelningar.

Men med det sagt är jag ingen stor beundrare av tankesättet att nedgångar är av enbart godo för oss som är nettoköpare. Det resonemanget bygger ju på att aktiekurs och utdelning för att visst år i framtiden är förutbestämt. Och att nedgångar nu med garanti skulle innebära större uppgångar sen för att kompensera. Men att börsen går bra kan ju också ses som ett tecken på att ekonomin rullar på och bolagen bör kunna tjäna mer och dela ut mer kommande år (år i plural).

Ingen mening att fundera för mycket. Bara följa strategin att köpa på och fortsätta att vara fullinvesterad. Så får börsen gå som den går. Fler och fler aktier blir det i alla fall varje månad ett bra tag till.

Prioriterade köp blir Sampo och Castellum närmaste tiden. Nästan som en uppesittarkväll det här.

Jobba söndag

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 

Den bästa dagen är en dag av törst. 

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Första delen av Karin Boyes dikt (som för min generation nog bara är känd tack vare VM krönikan från 1994) beskriver dagens känsla ganska bra. Klockan är 06.50 och jag är på väg för att frivilligt jobba extra 10h en söndag. 

Även om målet är nära i form av ekonomiskt oberoende och att det är friheten att inte jobba som drar. Så är det en viss charm i att jobba extra, kämpa, slita och för varje dag ta sig närmare målet.

Jag har normalt sett ingen övertid utan jobbar tills det är tillräckligt klart och får sen samma lön varje månad. Men i extremfall som detta finns det undantag. Då man får ta ut övertid i pengar istället för ledighet.

Efter skatt blir det ungefär 8 Castellum och 4 H&M i lön idag.

Rätt nivå av ekonomisk frihet

När jag började spara pengar på allvar för ca 12 år sen var det mycket för att skapa en trygghet. Jag hade just fått jobb och hade provanställning. Bland jämnåriga kompisar var det högt och lågt med hur de hade kommit in på arbetsmarknaden. Provanställningen övergick i tillsvidare men osäkerheten hängde kvar. Så anledningen till att jag började spara var något i stil med att om jag lever på halva lönen så kommer jag ju klara mig 2 år till om jag blir av med jobbet om 2 år.

Jag vet inte exakt när tanken att bli fri tog över från tanken att bli trygg. Men det var ju en gradvis övergång. Runt 2011 gjordes en större omorganisation på jobbet och det var lite allmänt stökigt och oroligt. Och även jag tänkte lite i banorna vad som skulle hända och hur lätt jag skulle kunna få ett nytt bra jobb. Då var jag dock uppe i en nivå som gjorde att pengarna skulle räcka 10-20 år om jag blev av med jobbet, så det märktes stor skillnad på vissa kollegor där tvångsförsäljning av huset bara var en uppsägning bort. Efter det har jag känt mig trygg i min anställning och det har mer varit en nedräkning mot när jag själv frivilligt ska kunna sluta än tankar om hur länge jag skulle klara mig om jag blev tvingad att sluta.

Nu har jag ju kommit till en brytpunkt som gör att med sparad semester, uppsägningstid och a-kassa skulle ha inkomster fram till när jag själv planerar att sluta jobba, dvs sommaren 2018. Det betyder att jag trygghetsmässigt är 100% i mål. Men då övergången skett gradvis och risken att bli arbetslös inte är något jag tänkt på senaste åren så känns det inte som någon större skillnad.

Det leder mig in på nästa fundering. Är det 100% trygghet och frihet som är det optimala? Alltså om man tänker sig behöva minst X kr i månaden för att kunna leva det liv man önskar vad gäller det nödvändiga, 1,5 X kr i månaden för att kunna unna sig lite lyx och extra och 2X kr i månaden för att unna sig massa lyx. Mer än 2X kr i månaden känner man inte är lönt att fundera på eftersom man då skulle behöva börja göra av med pengar för sakens skull. Med ovanstående skala, vad är då den optimala (säkra och inflationsjusterade) passiva inkomsten? Jag siktar på att kunna sluta jobba med runt 1,5X i passiv inkomst.

Jag valde X för att jag inbillar mig att det är lättare att sätta in en summa som passar för just dig då. För att slippa komma in på resonemang om man verkligen klarar sig på si och så många kronor i månaden. Jag valde också att inte ge några exempel på om man har råd att åka utomlands 1 eller 2 veckor om året på nivå 1,2X. Utan det är upp till dig och dina intressen att avgöra vad som är "att leva det liv du önskar vad gäller det nödvändiga". I mitt fall skulle X vara runt 10.000 kr netto. Jag har alltså levt på 0,5-0,9X under många år för att bygga upp ett kapital, men då har jag medvetet hållit igen.

Jag planerar att jobba vidare till jag har ca 1,5X i passiv inkomst med god säkerhetsmarginal för nedgångar på börsen och sänkta utdelningar. Kanske är det onödigt högt att sikta på 1,5X? Det optimala skulle mycket väl kunna vara 1-1,25X dvs att man klarar sig resten av livet utan att lyfta ett finger. Men att man ändå har lite drivkraft för att aktivera sig och tjäna lite pengar för att kunna lyxa till det lite? Troligtvis är det mer motiverande att dra in lite pengar för att gå från 1,2 till 1,3X än att gå från 1,8 till 1,9X.

Tanken med att kunna men inte behöva jobba är att minska risken för känsla av tomhet, förslappning, alkoholism och tristess. Eller kan man sysselsätta sig i 40-50 år med projekt helt utan ekonomisk inblandning?

För mig har ju alltid friheten att inte behöva jobba och dessutom ha rejäl säkerhetsmarginal varit något väldigt eftersträvansvärt. Jag har heller aldrig trott att det ska vara minsta problem att få dagarna att gå utan att jobba. Men det är ju svårt att veta hur man kommer reagera av att vakna upp en morgon i oktober 2018 utan en enda bokning i kalendern. Jag tror ju fortfarande att jag kommer kunna fylla dagarna med roliga och meningsfulla saker. Men kanske hade det varit ännu roligare om jag fått fundera på hur jag skulle tjäna 30.000 kr under 2019 på enklaste och roligaste sättet?

Vad tror ni? Svara gärna i kommentarsfältet med vad ni tror det optimala passiva inkomsten är på skalan 0,5X till 10X. Glöm inte att vi behöver jobba ihop pengarna själva, det handlar inte om att vinna på lotto eller ärva. Dvs en högre siffra innebär allt annan lika färre år i frihet.

Regnperioden är snart här

Nu är det väldigt kort tid kvar till den riktiga regnperioden drar igång. Jag pratar givetvis om utdelningsregnet. För egen del så blir det en peak 11-13 april då många av mina bolag delar ut just dessa 3 dagar. Sen är det lite lugnare ett tag efter det till en ny lite längre omgång från ABB 25 april till H&M 17 maj.

När så pass stora belopp kommer in under en begränsad period öppnar det upp för att fundera lite extra på hur pengarna ska fördelas. Det vanliga månadssparandet på drygt 20.000 kr i månaden slinker lätt ut i de befintliga bolagen utan större eftertanke.

I grova drag är jag nöjd med de bolag jag har idag och den fördelningen jag eftersträvar. Men ibland funderar jag på om jag skulle komplettera med ytterligare något bolag och landa på runt 20 bolag totalt.

Vad skulle då kunna komplettera mina befintliga innehav?

- Något mer i Euro, då det ändå är viss chans att jag inom 5-10 år kommer bo utomlands och utdelning i annan valuta än SEK vore fint och minska valutarisken.
- Något som direktavkastar minst 5% för att hjälpa mig komma upp och över de 4% som är mitt mål och som jag idag ligger klart under.
- Något med lite riskspridning, kanske ett investmentbolag.
- Något med verksamhet inom branscher jag idag inte har exponering mot, tex försäkring.

Ja som ni kanske märker så är punkterna ovan inte helt slumpvis valda utan snarare en efterhandskonstruktion för att motivera ett köp i finska Sampo (ägare av flera försäkringsbolag och även stor ägare i Nordea). Jag har idag 1500 Nordeaaktier med ett mål att nå 2000 stycken. Men är inne på om jag ska ta och ersätta dessa 500 sista Nordea med Sampo till ungefär motsvarande inköpsbelopp istället.

Att passa på att köpa utländska bolag när det kommer in lite mer pengar på kontot via utdelningar passar mig bra. Då jag siktar på att köpa för strax under 1000 Euro per gång i finska bolag vilket ger 1 Euro i courtage. Så lutar att att det blir ett köp i Sampo nu i mitten på april och sen ett i mitten av maj.

Vad tror ni om det?

Ska man lyxa till det och bo lite större?

Har stött på många diskussioner om bostadspriser både på jobbet, Twitter och bloggar på slutet. Senast igår skrev Lundaluppen ett inlägg där han tittade på sin bostadskarriär i backspegeln. Kontentan var ungefär att det i efterhand hade varit en dålig affär att inte bo större och amortera mindre. Eftersom bostadspriserna gått upp kraftigt och man får en stor hävstång på köpt boende där man kan finansiera större delen av inköpspriset med lån. En årlig uppgång av bostadens värde under långa perioden får tack vare belåningen en grym utväxling på det egna kapitalet.

Tänkte vi kunde räkna lite. Är det mer eller mindre garanterat att man lika gärna kan köpa ett extrarum och ha det i 10 år som lite extra lyx i tillvaron och dessutom tjäna pengar på det?

Vi leker med tanken att du står inför ett val att köpa en 2a för 3 000 000 kr eller en 3a för 4 000 000 kr. Du behöver egentligen bara 2 rum, men tycker det vore lite skönt med extra plats och ha ett rum extra med en säng när det kommer gäster och ett skrivbord där du kan sitta och blogga på kvällarna istället för att som nu blogga vid köksbordet.

Du lånar i båda fallen 85% av köpeskillingen. Du får då amortera 2% av lånet varje år i båda fallen med de nya reglerna. Vi gör det enkelt för oss och säger att räntan är 2% (efter ränteavdrag) av det ursprungliga lånet under hela perioden, (dvs vi antar att räntan stiger under perioden eftersom du fortfarande betalar samma summa i ränta varje månad trots att 20% av lånet är amorterat).

Avgiften till föreningen är 1 000 kr i månaden högre för den större lägenheten. Du köper också möbler för 20 000 kr som efter de 10 åren är omöjliga att sälja.

Det gör att du vid inflyttning får lägga ut 170 000 kr mer för den större lägenheten (15% kontantinsats på den extra miljonen med 85% belåning + 20 000 kr i möbler för rummet).

Därefter blir den ökade månadskostnaden 3 833 kr för den större lägenheten (1 000 högre avgift till brf + 2 833 som utgörs av ränta och amortering på de 850 000 kr extra du lånat).

Den som köper den lilla lägenheten kan alltså ta 170 000 kr och stoppa in på aktiemarknaden istället vid tillträde till lägenheten. Därefter kan man månadsspara 3 833 kr som också stoppas in på aktiemarknaden.

Efter 10 år säljer vi lägenheterna. Om vi räknar med att bostaden har ökat i värde med 5% om året och mäklaren ska ha 2% i arvode vid försäljningen ser det ut såhär.

Det ser ju bra ut. När vi säljer lägenheten efter 10 år så får vi ut 797 832 kr mer av att sälja den stora lägenheten än den lilla. Trots att vi bara stoppade in 150 000 kr mer vid starten. Vi leker med tanken att man absolut inte vant sig vid lyxen av att ha ett extra rum utan att båda personerna nu lätt kan flytta till ett lika stort eller litet boende och trivas lika bra. Dvs att man lyckas med det extremt ovanliga att frigöra pengar från en värdestegring av boende genom att flytta till mindre/billigare.

Men hur har det då gått för personen som flyttade in i den lilla lägenheten och köpte indexfonder för 170 000 kr vid tillträde till lägenheten och sen månadssparade 3 833 kr under dessa 10 år. Jo såhär (räknat på ISK med 2% statslåneränta).

Vad tror ni är det större chans att bostäderna fortsätter växa med 5% om året 10 år i rad än att man lyckas få 6% avkastning på börsen? För mig är slutsatsen självklar. Överkonsumera inte boende! Och då har vi inte ens snuddat vid tanken att bostaden istället sjunker med 10-15% i värde totalt under de 10 åren. 

Tycker ni jag gjort rimliga antaganden? Kan bostäder fortsätta stiga i värde med mer än 5% om året? Kanske till och med mer årlig uppgång än aktiemarknaden långsiktigt? Har jag räknat rätt? Övriga kommentarer?

Gott kaffe

Vaknade tidigt i morse och tänkte det skulle vara fint med en morgonpromenad innan frukost för att bränna lite fett. Är ju snart sommar.

När jag passerade Pressbyrån nere i centrum blev jag helt plötsligt så sjukt kaffesugen. Så gick in och köpte en kaffe där. Jäklar vilket gott kaffe de hade! Helt annan smak än automatkaffet på jobbet (har ingen kaffebryggare hemma så jobbets kaffe är min enda erfarenhet). Kommer garanterat bli en kaffe här de flesta dagar på väg till jobbet i framtiden. Så många kronor kostar det ju inte, så jag har råd att unna mig lite lyx tycker jag.

Har ni också testat Pressbyråns kaffe? Helt överlägset!

Snitta ner sig...

Jag kommer ihåg i min ungdoms dagar när jag köpte mina första Ericsson för runt 50 kr. Aktien hade rasat från över 200 kr. så 50 kr var ju rena fyndet (tänkte jag), tror detta var hösten 2000. Kan tänka mig att jag köpte ungefär 100 stycken.

Jag pluggade och jobbade lite extra på kvällarna och även på loven. Så fick alltid lite pengar över trots att jag inte tog fullt studielån. Så när Ericsson helt plötsligt stod i 20 kr och sen 12 kr och sen 8 kr köpte jag lite mer i omgångar. Sen blev det en nyemission år 2002 på 3,80 kr där man fick köpa en ny för varje gammal, så där dubblades mitt innehav. När aktien sen vände upp så har jag för mig att jag låg på plus redan på 8-9 kr. 

Så när man inte har så stort kapital i portföljen och varje nytt köp motsvarar en hög andel av befintligt innehav samtidigt som kursen rasar kraftigt går det snabbt att snitta ner sig. Att nedsidan alltid är ytterligare 100% var inget jag ägnade så mycket tanke åt då.

Nu är läget lite annorlunda för mig. Jag har sparat och byggt upp en portfölj i över 10 år. Även om mitt sparande nu är över 20.000 kr i månaden och utdelningarna över 100.000 per år så motsvarar ett års nytt sparande och återinvestering av utdelningen under 10% av befintliga portföljens värde. Varje månad köper jag alltså för under 1% av portföljens värde. Då jag sprider månadens köp i ett antal olika aktier så tar det en väldigt tid att påverka mitt GAV (Genomsnittliga AnskaffningsVärde) då jag aldrig säljer en aktie för att frigöra pengar att gå in tyngre i en annan.

Detta är något som slagit mig både för aktier som stiger och sjunker i värde. Jag köper nya H&M titt som tätt för runt 225-240 kr. Ändå rör sig knappt genomsnittliga snittkursen från snittet 260. Och i andra riktningen biter jag titt som tätt i det sura äpplet och köper dyra Investor för över 360 kr men mitt GAV är som fastmurat på 275.

Så tänkte jag räknar lite på det för att göra det tydligare.

Variant 1. Du har 1000 aktier i en aktie med GAV 262. Priset sjunker till 225 kr och du tänker att du måste köpa fler aktier för att snitta ner dig och rädda det tråkiga läget. Trots hela 500 nya aktier sjunker bara ditt GAV till ca 250 kr.

Variant 2. Du har 1000 aktier med samma förutsättningar som ovan. Men nu fortsätter kursen rasa efter att huvudägarens son som är VD går ut med att de ska öppna massa caféer istället för att fokusera på kärnverksamheten. Du snittar då ner dig enligt nedan. Det tar fortfarande tid att få ner snittkursen.

Variant 3. Fortfarande 1000 aktier och samma GAV vid exemplets början. Men nu handlar det om en aktie som ett par veckor innan årsstämman kommer på att utdelningen ska dras in vilket gör att aktien rasar med över 50%. Det gör att du kan köpa dubbelt så många aktier som i exemplet ovan för ditt månadssparande. Du snittar ner ditt GAV enligt nedan.

Slutsatsen kring detta är för egen del att man behöver inte stressa och panikköpa en aktie när den gått ner. Är man fullinvesterad och bara fyller på med mindre del av portföljens värde löpande. Skadan är redan skedd om du äger en aktie som faller i värde. Och det blir inte så mycket bättre totalläge av att man tajmar ett köp perfekt vid en överdriven kursreaktion nedåt. Så det är inga problem att i lugn och ro analysera läget till att aktien faller istället för att slänga sig på köpknappen i panik med huvudet djupt ner i sanden.

Poddar

Som jag skrivit om många gånger förut så gillar jag verkligen att lyssna på poddar. Lyssnar framförallt vid tre tillfällen. På väg till och från jobbet, när jag tränar och när jag ska somna. Vilket blir 1-2 timmar om dagen totalt. Att lyssna under tiden jag diskar eller jobbar tycker jag är svårt, glömmer bort att lyssna på något sätt då så helt plötsligt har jag missat 3 minuter och får spola tillbaka. Men inga problem att lyssna fokuserat när jag tränar oavsett träningsform nästan (på hårda intervaller har jag inte försökt).

Finns ju hur mycket som helst nu och för första gången känner jag att jag inte hinner lyssna på allt jag vill, inte ens inom det smala området ekonomi. Det mer generella som Alex och Sigge, Filip och Fredrik och P3 dokumentär har för länge sen fått prioriteras bort.

En podd som jag verkligen saknar är Placeras Stockholmsbörsen. Självklart lite extra idag när vi nåddes av det tragiska beskedet att en av de två personerna bakom podden Tomas Linnala tyvärr gått bort. Bara 51 år gammal! Tomas var en härlig profil och duktig både i podden och som intervjuare på tv och scen.

Nu över till något roligare. Vill ta tillfället i akt och lyfta fram bloggaren Onkel Tom som jag går från klarhet till klarhet. De två senaste avsnitten om sparkvot, 4% regeln och ekonomiskt oberoende är genomarbetade och riktigt bra. Avsnitt 6 och 7 rekommenderas extra starkt.

Även de två före detta programledarna i lyxfällen Charlie och Mathias har kommit igång bra med sin Podd "På riktigt" tycker jag. Väldigt basic och långt från sparkvoter på 50% och djupare resonemang om olika typer av investeringar. Mer på nivån "ska jag spara 200 kr till mitt barn varje månad". Men ändå bra snack och kul gäster och bra att höra lite tankar utanför det mest nördiga som vi annars lätt snöar in på.

Har även ett personligt problem kopplat till ämnet som jag hoppas att någon läsare kan hjälpa mig med. Till vardags funkar det bra att lyssna via mobilen. Min surf på jobbmobilen räcker till att lyssna en del på resande fot och har även lite framförhållning och laddar ibland ner ett avsnitt när jag har wifi för att spara surf. Men när jag tränar vill jag inte släpa med mig mobilen. Har tidigare haft en liten spelare med USB-ingång som var smidig att dra över avsnitt från datorn till spelaren. Men den har gått sönder nu.

Det jag är på jakt efter är följande typ av spelare för podcasts:

- Liten och lätt, ska gå att stoppa i träningsbyxan och sen knappt märkas när man tränar.
- Vattentät, tror den förra tog stryk av regn och svett och därför klappade ihop. Ska tåla mycket vatten och tuffa tag.
- Lätt att få över material till. Bäst vore ju om man kunde tanka in direkt via wifi dvs slapp dra ner saker till dator och sen över till spelare. Men koppla till datorn funkar i värsta fall.
- Ska gå att spola snabbt. Den förra jag hade fick man upp i ca 10 gånger normal hastighet när man spolade. Var segt att sitta och hålla in en knapp i 2 minuter för att komma 20 min in i ett avsnitt som man hört första halvan av tidigare.
- Så billig som möjligt

Vilken ska jag köpa?

De kritiska åren

Jag fick en kommentar från signaturen Leva drömmen på förra inlägget. Det rörde den så vanliga frågan hur man tänker sig avyttra portföljen i lagom takt för att inte dö med 10 miljoner på kontot som riskerar att bli fallet om man aldrig säljer en aktie och inte har några barn som i mitt fall.

I min bok som just är i sluttampen att färdigställas skriver jag rätt mycket om denna period mellan jobb och pension som jag kallar de "kritiska åren". För egen del har jag en fondportfölj som jag tänker mig sälja av successivt mellan sista månadslönen från jobb och första utbetalningen av pension.

Enkelt uttryck tycker jag man kan tänka så att man behöver ett temporärt tillflöde motsvarar den kommande pensionen varje månad från man slutar jobba fram till pensionen börjar betalas ut. Dvs inte en livslång utbetalning som utdelningen utan en period på 5-25 år i de flesta fall. 

Tror man att man kommer få ut 8000 kr i månaden i pension och vill leva på 18000 kr i månaden så kan man lösa det genom en aktieutdelning på 10000 kr i månaden och kan däröver sälja aktier/fonder för 8000 kr i månaden alla månader från det man slutar jobba till pensionen börjar betalas ut. Då får man alltså räkna ut hur mycket man tror man behöver i kapital för att kunna sälja för 8000 kr i månaden i det aktuella antalet år. Vid längre perioder bör man även tänka in inflationen.

Så tänker jag iaf. Även om det kommer innebära att aktierna aldrig säljs. Fast lite säkerhetsmarginal måste man ha tycker jag när det är tal om 40-50 års sikt. Märker man att man har för mycket aktier i portföljen när man fyller 60 har man förhoppningsvis 30 år på sig att göra något av de pengarna innan man dör. Fram till dess ser jag inget problem/risk med att ha för mycket aktier.

En kortversion av hur jag tänker. Självklart funkar det med bara aktier, men tycker uppdelningen aktier och fonder gör det lätt att överblicka för egen del. Dessutom bör man ju ha lite framförhållning med pengar på sparkonto. Tex att man lever av 2018 års utdelning under hela 2019, så man hinner agera med 1-1,5 års förvarning om utdelningarna minskar.

Kostnad som pensionär

Att räkna ut hur många år man behöver med en viss sparkvot för att sen kunna leva på pengarna resten av livet är ganska enkelt. Bara räkna på hur mycket man sätter av varje månad, hur många % avkastning man tror att man kan få och sen se när kapitalet ger en avkastning som motsvarar den mängden pengar du gör av med varje månad.

Ett exempel. Du sparar 50% av lönen. Efter 15 år med 4% utdelning (som under dessa 15 år återinvesteras) och 4% utdelningstillväxt så kommer din utdelning varje månad uppgå till samma belopp som du nu spenderar per månad. Efter 15 år så slutar du återinvestera utdelningen vilket gör att utdelningen växer med 4% vilket väl kompenserar för inflation. Jag har här räknat med 2% statslåneränta och 0.25% courtage via Stefan Thelenius utmärkta sparkalkylator deluxe.

Det finns lite säkerhetsmarginal på flera håll i kalkylen ovan.
- Möjligheten att sälja aktier för att komplettera utdelningarna under vissa år om du inte vill dö med en massa aktier i portföljen.
- Du kommer klara dig även om avkastningen blir något sämre än 4% utdelning + 4% utdelningstillväxt. Troligtvis kommer inflationen vara under 4%, vilket gör att en lägre tillväxt än 4% skulle fungera utmärkt.
- Vi har inte alls tagit hänsyn till att du under dessa 15 års jobbande och betalande av skatt får avsättningar till din allmänna pension (de flesta får dessutom avsättningar till tjänstepension utöver det). Dessa pengar blir alltså en ren bonus.
- Det kan ju faktiskt hända att man råkar tjäna en krona här och där även som ung pensionär.

En sak som slår ganska hårt mot kalkylen ovan är antagandet om att man ska fortsätta leva på samma kostnader som idag även den dagen man kan sluta jobba. Jag levde till exempel på 6-7000 kr i månaden under många år (hade jag nöjt mig med 6-7000 kr resten av livet hade jag kunnat göra min sista arbetsdag under början av 2013). Trots det jobbar jag fortfarande vidare och låter snöbollen växa i allt snabbare takt. Jag spenderar nu strax under 10 000 kr i månaden och planen är att öka upp det ytterligare i framtiden (hade jag nöjd med mig 10 000 kr i månaden resten av livet hade jag kunnat göra min sista arbetsdag under 2015).

 Tvärt om räknar bloggkollegan Onkel Tom med att deras omkostnader kommer halveras när de slutar jobba. Vilket ju skapar en extrem skillnad i antal år som krävs med en viss sparkvot.

För att se hur folk tänker kring i ämnet så ställde jag en fråga på Twitter:
 

Extremt jämn fördelning mellan de tre alternativen och hela 1000 svar. Många som planerar att sluta jobba innan 60 verkar det som. 

Är ni förvånade av det jämna resultatet? Hur tänker ni på kostnadsnivå och säkerhetsmarginal innan ni skulle våga säga upp er?

Deklarationsdags

Tänkte ta tag i det här med deklarationen nu i helgen. Jag har ju dels ett fast jobb där jag tjänar över brytgränsen för statlig skatt, och dessutom en enskild firma (Vet inte om firma är rätt ord, jag har FA-skattsedel vilket gör att jag kan fakturera. Men jag kallar det firma för enkelhetens skull). Förra året tjänade jag runt 550.000 kr på vanliga jobbet och firman gjorde ett överskott på runt 10.000 kr.

I år kommer jag tjäna lite mer på jobbet, säg 575.000 kr och räknar med att firman gör ett överskott på minst 20.000 kr.

2018 är ju väldigt oklart än så länge. Men om jag ska våga mig på en gissning beroende på hur min exit från arbetslivet ser ut skulle jag tro att lön på 400.000 kr och 50.000 kr i överskott på firman.

2019-2020 talar allt för att lönen kommer vara 0 kr. Firman står ju också skrivet i stjärnorna men 50.000 kr per år känns ändå rimligt att det råkar ramla in.

Med ovanstående fakta tänker jag enligt nedan. Men är ingen redovisnings- och deklarationsexpert så tar gärna emot input. Då jag vet att många läsare är riktigt vassa inom området.

1. Visst bör jag göra maximal avsättning till periodiseringsfond dvs 30% av överskottet för 2016?
2. Visst kan jag då även sätta av 30% av 2017 och 2018 års överskott innan jag börjar plocka ut det när lönen och skatten är låg från 2019 och framåt?
3. Jag har ju lagt ner mycket jobb på att skriva min bok 2016 och 2017 där arbetet skett i hemmet. Men då det inte kommit några intäkter än så känns det tveksamt att gör avdrag för arbete i hemmet om 4000 kr?
4. Jag har ju tjänstepension via jobbet. Finns det någon vinst med att avsätta en del av överskottet i pensionssparande. Som då ska vägas mot nackdelen att pengarna är bundna till jag fyller 55.

Några övriga kloka tips?

Kul att shoppa

Lönehelg innebär ju lite extra lyx och shopping för många. Och jag vill ju inte vara sämre. Så satte sprätt på en betydande del av lönen redan idag på förmiddagen och har redan köpt över 50 grejer. Eller grejer kanske är fel ord. Över 50 aktier är det. Fördelade enligt nedan i 6 olika bolag. 

Normalt sett brukar jag inte köpa för mer än 2-3000 kr per dag förutom när jag köper utländska aktier där minicourtaget är lite högre. Men redan nästa vecka fylls kontot på med utdelningar från både Nordea och Castellum vilket gör att jag köper i lite högre takt än normalt. 

Idag satt jag inte alls och försökte spara någon 10 öring utan klippte alla köp direkt i orderboken då jag hade begränsat med tid på förmiddagen. När varje köp är för under 1000 kr spelar 10-öringarna mindre roll.

Trevlig helg!

#uppesittarkväll och kalendermånad

Äntligen dags för månadens höjdpunkt, uppesittarkväll. Imorgon lön och nya aktieköp. Börsen dessutom lite billigare än i början av veckan.

Har sett på lite olika bloggar att många tycker det är lite lurigt hur man ska stämma av sparandet månadsvis, vilket jag även fått lite frågor om från er läsare. Frågan är alltså om månaden börjar när lönen kommer eller om månaden börjar den 1:a. Jag räknar att sparåret börjar samma dag som jag får lön i december. Det jag då för över runt julafton till aktieportföljen räknas som januari månads sparande. Sparandet i januari avslutas sen samma dag som jag får lön runt 25/1 då för jag över eventuella kvarvarande pengar från lönekontot till portföljen, så lönekontot är nollställt till när nya lönen kommer in.

Det går säkert att argumentera för andra metoder också. Men bara man är konsekvent så jämnar det ju ut sig.

Idag på eftermiddagen för jag alltså över pengar som finns kvar på lönekontot. Det blir inte mycket då jag köpte ett par nya löparskor i veckan (vilket jag egentligen hade behövt redan i januari). Men några stackars hundralappar åker över till portföljen idag, vilket tillsammans med en liten skvätt som ligger och skvalpar i portföljen blir ganska lagom för ett sista köp för månaden på strax under 1000 kr. Efter det är mars månad stängd och avslutad. Givetvis noteras alla överföringar i excelbladet där jag i efterhand kan se exakt hur mycket jag sparat varje månad.

Imorgon är det alltså april och då ska det fyllas på desto mer i portföljen.

Vi ses ikväll i #Uppesittarkväll-flödet!

Ser ut att bli en bra vecka

Måndag kväll och därmed är 20% av arbetsveckan är avklarad. Rätt kul på jobbet idag faktisk för en gångs skull. Bara att passa på att njuta. Direkt efter jobbet blev ett pass styrketräning som gick bra. Och sen efter det veckans avsnitt av podden #pratapengar på vägen hem från gymmet.

Så veckan har börjat bra tycker jag. Och det ser ut att bli en fortsatt bra vecka. På onsdag gästas Börspodden av Sverker Martin-Löf. Vilket kan bli intressant och måste imponeras av killarna bakom poddens förmåga att attrahera bra gäster! Jag älskar svenska storbolag, inte minst Industrivärden och SCA vilket båda är innehav i min portfölj. Har också nyligen läst boken Tronstriden (länk till mitt inlägg om boken här) som handlar om Sverkers sista tid inom Industrivärden. Så det blir ett avsnitt att se fram emot ovanligt mycket.

Sen på torsdag är det ju månadens höjdpunkt. Jag pratar så klart om #Uppesittarkväll. Extra kul är det en sån här månad, när jag köpt lite för snabbt i början av månaden och inte kunnat köpa någon aktie på en hel vecka. Då ser man extra mycket fram mot lönen. För på fredag är lönen på kontot och det blir lite nya aktier direkt i öppningscallen.

Ska även förhoppningsvis träffa bokförlaget och göra klart det sista med min bok i slutet av veckan. Har blivit lite uppskjutet pga krock med jobb (jag), resor (båda parter) och sjukdom(förlaget). Men hoppet lever fortfarande om färdig bok innan sommaren.

Så händer det inga stora katastrofer imorgon tisdag så har detta alla möjligheter att bli en riktigt bra vecka.h

Fin dag på stan

Underbart med helg. Det är möjligt att jag skönmålar vardagen den dagen när jag slipper jobba. Men om dagarna då är ens hälften så fina som lördagarna är nu så är jag nöjd. Inga måsten eller krav på hela dagen.

Började dagen med ett pass på gymmet. Min nystart med träningen går bra. Tränat varje dag den här veckan, varav några korta pass på lunchen på jobbet. Och träningen är rolig igen nu när jag verkligen prioriterar den.

Efter träningen och en andra frukost blev det en tur in till stan. Gäller att passa på när både jag och min fru har SL-kort. Jag köpte ju 3 månaderskort vid nyår innan priset gick upp. Får se om det blir cykel till jobbet redan från början på april eller om jag kör en månad till med SL. 

Jag har alltid tyckt att det varit trist att gå på stan. Men möjligheten till lite Skogman/Lynch-spaningar av börsbolag gör det lite roligare att hänga med frun till stan. Idag roade jag mig med att titta in i några olika H&M-butiker. Och dessutom räkna H&M-kassar på stan. 97 stycken på en timme, där jag inte räknade någon kasse inom 100 meters avstånd från en butik. Perfekt index att jämföra antalet kassar med reaveckor kommande år.

Väldigt mycket folk i alla butiker. Men också galna priser. Kan inte vara mycket marginal kvar när man säljer jackor för 200 kr och toppar för 30 kr. Också långa köer vid kassorna. Halvseg personal som krånglar med galgar och viker kläderna långsamt och slöa kunder som fipplar med kort och kod. Att trycka igen fler personer per timme och kassa måste vara en viktig nyckel. Är övertygad om att folk avstår spontana köp pga lång kö till kassan.

På Sveavägen vid Rådmansgatans tunnelbana delade Pressbyrån ut gratis smoothies. Vilket jag givetvis inte kunde motstå. Smakade väl ok, men besvikelsen var total när det inte var någon pant på flaskan.

Blev även ett besök på stadsbiblioteket. Här skulle jag lätt kunna tillbringa 5 timmar i veckan om jag inte jobbade. Gillar även att läsa hemma, men hemma finns det mycket distraktionsmoment. På biblioteket kan jag gå till en hylla som intresserar mig. Plocka en bok och sätta mig och läsa delar av boken i en timme eller så. Nu pratar jag om faktaböcker alltså som man kan skumma och välja ut vissa delar i. Inte skönlitteratur. 

Utdelningen i JNJ redan investerad

En dryg tusing i ny utdelning ramlade in i natt. Denna gång var det JNJ som levererade en av årets fyra utdelningar. Tog utdelningen och mina sista likvider på kontot och köpte lite preffar i Balder och Akelius. Plus lite vanliga stamaktier i Castellum och Investor. Så nära 1000 kr styck som möjligt i varje köp.

Har därmed nu kommit upp 24 Akelius och 21 Balder preferensaktier. Vilket genererar 900 kr i årlig utdelning. Alltid något med tanke på att det var väldigt nyligen jag började med preffarna.

Så nu blir det inga fler köp förrän lönen kommer nästa vecka. Sen kommer lön, utdelning i Nordea och utdelning i Castellum i snabb takt. Så portföljen fylls på, sakta men säkert.

Fortsätter dock att avvakta med H&M. Är mitt största innehav och vill se var denna tråkiga utveckling (försäljning och marginaler, ej aktiekurs) tar vägen, innan jag vågar fortsätta fylla på där. Även om det är lockande att snitta ner sig. Jag börjar bli gammal och feg kanske? När ryska börsen rasade för några år sen borrade jag bara ner huvudet och köpte för allt jag kunde.

Slösaktiga grannar

Som jag skrev innan årsskiftet har det beslutats att lägenheterna i vår bostadsrättsförening ska börja betala för sitt eget vatten. Jag var ju lite bekymrad över om vi som sparsamma människor skulle kunna leva vidare som vanligt eller få ångest så fort vi duschade hemma istället för på gymmet.

Det har dock gått väldigt bra och kostnaden har blivit avsevärt lägre för vår lägenhet. Det är uppenbart att vi sponsrat grannarnas slösande av vatten under många år. Helt obegripligt hur personer som bor ensamma i samma storlek på lägenheten som vi bor 2 personer kan göra av med 4 gånger mer kall- och varmvatten än oss.

Besparingen är inte gigantisk men ca 150 kr i månaden ser det ut att bli med några månaders förbrukning att relatera till. Och då har vi diskat, duschat och spolat precis lika mycket som innan. Så grannarna som har gett mig pantburkar i soprummet har fått tillbaka 10 gånger om i form av att jag betalat deras vatten... Nu är det slut på det!

Ekonomiskt oberoende

Det här med ekonomiskt oberoende kan ju betyda många olika saker. Allt från att klara sig i vardagen utan bidrag från familj och samhälle till att kunna köpa vad man vill, när man vill, resten av livet.

Något som slagit mig på slutet när jag pratat med folk i min omgivning är hur många som inte ens klarar att leva upp till första kriteriet ovan. Och då pratar jag inte om de ca 1 miljon personer i Sverige som lever på någon form av bidrag från samhället. Utan om heltidsarbetande vuxna människor som får pengar av sina föräldrar för allt ifrån semesterresor till ränte- och amorteringsfria "lån" till bostäder.

Att det förekommer att personer i 20 års åldern får lite hjälp av föräldrarna med kontantinsatsen på 15% till första boendet har jag vetat om. Men att par mellan 35 och 40 får bidrag av sina föräldrar för att kunna flytta från lägenheten för 5 miljoner (som de gjort 2 miljoner i vinst på) till villan för 8 miljoner tycker jag känns märkligt. Ingen aning om hur vanligt det är men jag har nu hört 3 liknande exempel bara sen årsskiftet, vilket ändå tyder på att det förekommer relativt frekvent.

Folk får självklart göra vad de vill med sina pengar och om personer vid 65 hellre lånar ut 1 miljon till sina 35 åriga barn utan ränta och amortering (dvs ger ett förskott på arvet) hellre än slutar jobba något år tidigare eller unnar sig lite lyx som pensionärer så ska jag inte säga att det är fel.

Personligen skulle jag däremot ha väldigt svårt att ta emot den hjälpen av mina föräldrar när jag är vuxen och har egen lön. Det handlar ju trots allt om lyx som att köpa sig ett hus man uppenbarligen inte har råd med. Eller om semesterresor som man av någon anledning varit oförmögen att spara ihop till själv. Inte om hjälp med mat och tak över huvudet som man självklart ställer upp med inom familjen.

Min begränsade erfarenhet i ämnet tyder också på att det inte alltid är solklart vad som händer med lånet vid skilsmässa, hur syskon ska kompenseras etc.

Vad säger ni? Är det jag som stött på ovanliga personer? Eller är det vanligt att personer över 30 med heltidsjobb får stora summor pengar av sina föräldrar?

Återigen inget fel att varken ta hjälp av föräldrar eller hjälpa sina barn. Var och en är helt fri att göra som man vill. Och visst min generations föräldrar har många gånger haft en fin ekonomisk resa framförallt de som ägt sitt boende som man kanske vill dela med sig av. Men risken är ju stor att ingen någonsin ser dessa pengar utan att varje generation bara binder upp mer pengar i sitt boende.

Svårt att göra ingenting

Min gympalärare på lågstadiet sa alltid att den svåraste övning man kunde göra med en boll var att hålla i den. Dvs att inte studsa den i golvet, försöka snurra den på fingret eller kasta den i huvudet på någon annan under tiden som läraren pratade. Mycket riktigt, det tog oftast inte mer än 30 sekunder innan första bollen tappades i golvet under hans genomgångar.

Lite samma sak är det med aktier. Det är extremt svårt att inte göra någonting. Just nu börjar likviderna inför nästa lön sina på kontot, då jag köpt för lite mer än planerade 1000 kr om dagen i början av månaden. Samtidigt sitter jag med aktier i SCA, Atlas och Sandvik som gått som tåget på börsen på slutet och därmed handlas till runt 2% direktavkastning. Min strategi är ju att köpa och "aldrig" sälja. Dvs vill jag vikta upp Castellum i förhållande till Sandvik får jag göra det genom att lägga nysparande och utdelningar i Castellum. Men som jag skrev redan i slutet på förra året är jag ruggigt sugen på att vikta över lite 2% direktavkastning till 4-6%. Framförallt nu när sista arbetsdagen är så nära och varje extra krona i utdelning räknas.

Ska dock försöka hålla mig i skinnet och gnugga på med ursprunglig strategi hela vägen fram till sommaren 2018. Sälja vinnare och köpa förlorare är ju ett klassisk småspararmisstag. Och regeln att aldrig sälja är troligtvis det bästa botemedlet.

Nystart med träningen

Mina två stora intressen är ju pengar och träning. En anledning till att jag är så ivrig att bli klar med jobbandet är att kunna träna mer och hinna ge det en chans innan jag blir för gammal. Givetvis är det alldeles för sent att nå eliten men vore roligare att bli en vass gubbe i H40 än H50.

Jag skulle ju hinna träna betydligt mer än jag gör även med ett heltidsjobb. Det finns ju många som både jobbar och tränar mer än mig och dessutom har 2-3 barn. Men det ska vara roligt också. Med ovanligt mycket jobb inklusive en del resor, en del jobb med boken och även lite mer socialt umgänge än vanligt har träningen 2017 inte börjat bra. Har även ätit lite sämre än vanligt vilket gör att jag väger 2-3 kg mer än normalt. För mig blir det tydligt att om träningen inte prioriteras blir den inte rolig, och blir den inte rolig prioriteras den inte. Dvs den onda cirkeln är extremt snabbstartad.

Men nu blir det nystart och tillbaka till 6 pass i veckan med prestation i fokus. Om det går ut över lite extrajobb med chans till fakturering i egna firman och därmed jobbslut en månad senare nästa sommar så får det vara värt det.

Intervju

Har haft förmånen att bli intervjuad av bloggaren Sofokles. Intervjun hittar du här http://fermentumvitae.blogspot.se/2017/03/intervju-med-miljonaren.html Bra lagom kritiska frågor som fick mig att tänka till.

I övrigt kan jag sammanfatta en bra arbetsvecka såhär på fredagskvällen. Veckan gick snabbt och innehöll ett dygn i Oslo vilket innebär fint traktamente i kombination med medhavd middag på hotellrummet.

Hoppas ni gillar intervjun och har ni följdfrågor på något svar så finns jag i kommentarsfältet på Sofokles blogg. Vi hörs i helgen!

Utdelningar

I slutet på förra veckan kom en tusenlapp i utdelning från HCP in på kontot (efter dragning av 15% källskatt som jag förhoppningsvis får tillbaka mer än 91% av om några år). Så det blev 8 Castellum extra idag för 120 kr styck. Castellum är ett bolag jag prioriterar att köpa lite mer av just nu till denna kurs. H&M känns fortfarande lockande men det har blivit mycket H&M sen förra sommaren då den för första gången på länge gick att köpa för under 250 kr. Så försöker lugna mig lite nu och sprida köpen lite, och då känns Castellum på dagens kurs toppen.

Planen är ju att köpa aktier för ca 1000 kr per dag. Men har märkt senaste månaderna att det är lite svårt. Trycker ofta in lite mer första dagarna efter lön vilket gör att det inte blir köp dagligen hela månaden fram till nästa lön, plus att jag försöker köpa en utländsk aktie de flesta månader och då köper jag för 5-7000 kr åt gången. Så kommande månader med täta utdelningar blir perfekta då det blir lättare att trycka på med köp så gott som dagligen ändå fram till nästa Uppesittarkväll.

Kan även passa på att tipsa om denna lista med estimat på utdelning för 2018 och 2019. Skulle den listan visa sig stämma är det ju dumt att köpa något annat än Nordea...

Källskatt-gate

Ni som läser andra bloggar inom området här väl inte missat diskussionen om Avanzas återbetalning av utländsk källskatt där kundens bara fått tillbaka 91% av den inbetalda källskatten för 2014.

Har du 100.000 kr i utländska aktier som delar ut 4% så får du ju 4000 kr i utdelning. Av det betalar du 15% i skatt dvs 600 kr. Av det får man sen som Avanzakund tillbaka 91%. Vilket gör att förlusten blir 54 kr jämfört med att ha kapitalförsäkring i en bank som löser 100% återbetalning. Problemet är som jag fattat det att inte full återbetalning sker på källskatt när den är högre än 15% vilket den är i vissa länder som tex Danmark, vilket Avanza smetar ut över alla kunder. Vi med tex amerikanska aktier skickar alltså pengar till de som äger danska aktier.

Jag började köpa mina första utländska aktier under 2015 så nästa år blir det mer aktuellt för mig. Hoppas Avanza fått till detta med 100% återbetalning då. Även om det inte är några enorma belopp.

Utdelningssäsongen är nära

Runt en vecka kvar till utdelningssäsongen drar igång. Tack vare mitt köp i Kone förra veckan är jag nu uppe i 175 aktier vilket ger 271,25 Euro den 9 mars. Sen hinner Nordea och Castellum komma in på kontot under mars månad.

Har varit lite ivrig och köpt på en hel del efter lönen i februari. Så blir fint med lite påfyllning så jag kan trumma på med nya köp ända fram till nästa lön. Nu är jag även igång med mina första trevande köp av preferensaktier. 9 Akelius och 3 Balder har det hunnit bli.

Det är tur man har dessa aktieköp flera gånger i veckan som livar upp vardagen. Jobbet går verkligen i vågor, ibland känns det helt ok, medan det senaste dagarna har känts väldigt långt till sommaren 2018 och pensionering. Då känns det bättre när man tänker att varje dag på jobbet innebär pengar in till ytterligare ett aktieköp a´ ca 1000 kr.

Det ska va kul att spara, annars kan det kvitta

Ny vecka. Bara tugga på så är den snart över och en vecka mindre kvar till pensionen. Men samtidigt komma ihåg att leva i nuet och njuta av höjdpunkterna i vardagen.

I helgen tog jag beslutet att strunta i att sätta in 2000 kr i fonder hos Nordnet för att få 200 kr i bonus. Hade ju varit lättförtjänta pengar i jämförelse med att besöka soprummet på jakt efter pantburkar. Men kände ingen motivation att ha ytterligare en nätmäklare och krångla med och då fick det vara. Hade jag tyckte det kändes tråkigt att gå till soprummet för att hitta pant för 7 kr hade jag inte gjort det heller. Men det har blivit en rolig "hobby" där pengarna på ca 500 kr per år är en bonus.

För att orka spara hårt månad ut och månad in i 10-30 år vilket krävs för att bli ekonomiskt oberoende tror jag man måste göra sparandet till något lustfyllt. Känns det bökigt och trist att göra något som ökar en månads sparande med under 1% (200 kr i fonder hos Nordnet jämfört med mitt månadssparande på 23.000 kr) tycker jag man kan strunta i det med gott samvete. Även om timpengen givetvis är mycket bättre än mycket annat jag gjort.

Så just nu blir det inget Nordnetkonto och inget Shareville för min del.

Högutdelare och inflation

Blev en liten diskussion på Twitter på tal om att jag planerar att köpa lite preferensaktier för första gången. Tyvärr är det ju ibland lite svårt att uttrycka sig tydligt på 140 tecken så tänkte jag kunde skriva ett par rader om det här också.

För oss som planerar att leva på passiv inkomst från vårt kapital finns det ju egentligen tre intressanta faktorer.

1. Hur mycket kapital behövs i förhållande till dina årliga utgifter?Den vanligaste metoden här är ju den så kallade 4% metoden som bygger på att man tar ut 4% av kapitalet varje år och sen höjer uttaget med inflationen. Detta stämmer också ofta bra med en utdelningsportfölj där man "aldrig" säljer några aktier och lever på utdelningen då 4% genomsnittlig direktavkastning är fullt realistiskt över tid. 4% motsvarar ju att man har 25 gånger sina årliga kostnader i kapital.

2. Hur säkerställer du att dina uttag/utdelning växer med minst inflationen? Om man investerar i tex preferensaktier med fast utdelning på låt säga 6,5% och tänker sig att man därför bara behöver ett kapital motsvarande 15 gånger dina årliga utgifter så kommer man snabbt i problem. Då utdelningen är fast så kommer ditt fasta uttag varje år ätas upp av inflationen så att du varje år får lika mycket pengar att leva på men de räcker till att köpa mindre och mindre för varje år.

3. Risken för sänkt eller utebliven utdelning vid kriser. Oavsett om vi förlitar oss på aktieutdelning eller säljer indexfonder för att visst belopp varje år så ska vi klara av år när börsen går ner 50% eller många bolag sänker eller till och med helt ställer in utdelningen. Med 4% regeln har man klarat detta de senaste 100 åren även om det motsvarar att man får sälja för 7-10% av tillgångarna vid de största börsnedgångarna. Många bolag har aldrig sänkt utdelningen, men har man några bolag som sänker så klarar man säkert av att sälja 1-2% av portföljens värde dessa år. Utan att äventyra avkastningen på lång sikt.

Åter till preferensaktierna då. Är det verkligen ett problem att utdelningen är fast i kronor dvs att utdelningen äts upp av inflationen? Min åsikt är att det inte är några problem. Så länge man har en realistisk förväntan på hur mycket kapital som behövs i förhållande till uttaget. Med 4% regeln och en väl diversifierad portfölj av olika preferensaktier från stabila bolag där utdelningarna bedöms som "säkra" så har vi god marginal. Vi får då över 6% direktavkastning. Med 4% regeln innebär det att vi behåller 2/3 av utdelningen som vår passiva inkomst. Den sista 1/3 (dvs skillnaden mellan 4 och 6%) köper vi nya preferensaktier för. Det gör att antalet preferensaktier stiger med 2% om året vilket kompenserar för inflationen så länge den ligger runt 2% (vilket ju är svenska målet). Exemplet bygger på att preferensaktien ligger still i pris, så att 2% räcker till just 2% fler aktier.

Vad händer då om räntan och inflationen går upp? Jo då kommer priset på våra preferensaktier gå ner (eftersom den riskfria räntan är högre så vill man ha kanske 7 eller 8% på de aktier som tidigare gav 6% direktavkastning, vilket innebär att priset måste ner). Betraktar vi de dock som eviga och inte har några planer på att sälja dem de närmaste 40 åren så är det inga problem. De 2% av det tidigare värdet som du får över när du använt dina 4% till levnadsomkostnader kommer då räcka till kanske 2,5-3% fler aktier. Det gör att vi får en automatisk korrigering vid högre ränta/inflation.

Ett problem skulle kunna uppstå om inflationen och räntan stiger kraftigt. Men mitt mål är att ha max 5% preferensaktier i totala portföljen. Så har inte bekymrat mig och räknat på mycket på effekten av såpass extrema situationer som en inflation runt 5-10%.

Tankar?

Månadens köp

Kom på den briljanta idén att öka upp min sparkvot från ordinarie 70% till 71% denna månad. Det är ju bara 28 dagar till nästa lön och då borde ju mindre pengar gå åt än när det är 31 dagar. Även om många av de fasta kostnaderna som boende etc är de samma. Det betydde att 22720 kr fördes över strax efter midnatt (jämfört med 22400 som är det nya normala).

71% sparkvot är givetvis inga problem då jag tidigare legat stabilt över 80%. Nu sätts dock lite pengar över till semesterkassa och annan kontantbuffert tillsammans med min fru vilket jag räknar som konsumtion.

Lägligt nog backade börsen lite idag så jag har börjat månadens köp med 20 stycken Kone och 8 st H&M. Det får räcka för idag. Nästa vecka lutar jag åt att börja köpa mina första preferensaktier. Jag har som jag skrivit om tidigare på bloggen velat väldigt mycket kring preffarnas vara eller icke vara i portföljen. Men nu när jag upplever börsen som ganska högt värderad så tycker jag ändå en direktavkastning på 6,5% i fastighetspreffar som tex Akelius känns lockande. Även om jag är medveten om risken för att preffarna faller i värde om räntan stiger.

Målet blir att ha ca 100.000 kr i preferensaktier fram mot sommaren 2018 när det stora insättningarna till portföljen kommer försvinna efter att lönen slutar ramla in. Det blir alltså en väldigt liten vikt totalt på ca 2% av portföljen som ska uppnås om över 1 år. Kan tänka mig att stoppa in lite mer pengar än så i preffar om det fortsätter ramla in lite lön eller annat som gör att det blir pengar över 2018-2019. Men mer än 3-5% preffar vill jag inte ha. Stamaktier bör slå preferensaktier över tid, men jag tänker att det är bra riskspridning och bra med lite stabilt kassaflöde när lönen slutar komma in om ett drygt år.

Läs på själva om preffar om ni tror det är något för er.

#Uppesittarkväll ikväll

Som vanligt när den 25e infaller på helgen får de flesta lön på fredagen och då är det ju #uppesittarkväll på torsdagen. Så ingen missar att det är redan idag, och inte den 24e.

Efter att ha varit lite halvt uppbokad de senaste två uppesittarkvällarna blir det idag fullt fokus. Jobb, träning och bokfix ska vara avklarat till kl 19. Efter det fullt fokus på planering inför morgondagens lön. TV-sändningen från Unga Aktiesparare som drar igång kl 20 (googla er fram så hittar ni den) kommer idag gästas av Jacob Broberg som är informationsdirektör på Cloetta. Johan ansvarar även för bolagets Investor Relations på ett föredömligt sätt, bland annat på Twitter. Ska bli kul!

Cloetta är mitt minsta innehav. Jag hade 1000 aktier vid årsskiftet och hann tyvärr bara köpa 63 stycken av årets planerade 500 innan kursen rusade till följd av Cloettas köp av Candy King. Tycker köpet känns spännande med stora chanser till synergier främst att fylla ut fabriker som inte går på full kapacitet med hjälp av nya sorter/varumärken. Och då Cloettas marginalmål ligger kvar på samma nivå som innan uppköpet känns en ökad omsättning på över 1 miljard lovande. Hoppas på att få höra mer kring detta ikväll.

Idag blir det också överflytt av de sista kronorna som ligger kvar på lönekontot så det är nollställt inatt när lönen kommer. Eller nollställt är kanske fel uttryck, då jag behåller 3000 kr vilket är min buffert om någon månad skulle bli dyrare än planerat. Dvs denna månad när jag har 3650 kr på kontot idag när lönen kommer förs 650 kr över till portföljen. Vilket summerar denna månads sparande till 23050 kr. Efter det stänger jag februari och nattens överföring på 22400 nya kronor räknas till mars.

Ses ikväll i flödet!

Bra bokmöte igår

Jag träffade mitt bokförlag igår kväll efter jobbet och det gick väldigt bra. Vi är båda i stora drag nöjda med det manus som jag tidigare skickat in. Nu ska jag förbättra och jobba igenom vissa avsnitt och lämna ifrån mig ett slutligt manus om 2 veckor.

Efter det blir det slutkorr, formgivning och tryck. Vilket gör att allt talar för att boken kommer vara tryckt och klar i maj. Dvs den perfekta studentpresenten är klar för de som tar studenten och vill göra pinan med arbetslivet kort och gå i pension innan 40.

Det känns väldigt kul att förlaget varit så positiva och tror på boken. Men samtidigt nervöst så klart att se om den kommer sälja något.

Nu är det bara gå ner i gruvan och göra två sista veckors jobb med boken för att få till pricken över i:et. Tänk om man inte hade det där andra vanliga jobbet 8-9 timmar om dagen, då hade ju livet lekt...

Uppdaterade mål

Jag fick en kommentar på ett av mina senaste inlägg som fick mig att få tummen ur och fixa en sak som jag borde gjort för länge sen. Nämligen justera mina mål för antalet aktier ute i högerkolumnen här på bloggen (om ni läser mobilversionen får ni klicka på web version längst ner).

Målen har varit uppdaterade i min egna uppföljande excelfil i ungefär ett halvår. Men har ömsom glömt och ömsom struntat i att uppdatera de här på bloggen. Jag har enkelt tänkt att de kan väl ligga kvar där som någon form av avlägset mål eller dröm som jag gärna skulle nu upp till en vacker dag. Men då köptakten av nya aktier kommer minska kraftigt från hösten 2018 när jag inte längre har någon heltidslön så valde jag nu att skriva ner målen för att bli lite mer realistiska för närtid. Även dessa mål som ligger där nu kommer vara tuffa att nå. 

Anledningen till att jag skruvat ner målen är att jag insett att jag inte längre behöver 10 miljoner för att kunna sluta jobba. Då det känns ju lite som fusk att helt plötsligt bara plocka bort aktier från målet motsvarande flera års sparande och extra jobb., Så jag tänkte därför motivera lite extra varför jag anser mig kunna göra det och inte längre behöver 10 miljoner för att våga sluta jobba.

Jag har ju valt att redovisa mina pengar personligen här på bloggen. Många andra som är gifta eller i ett fast förhållande väljer att redovisa familjens totala ekonomi. Vilket kanske är mer logiskt. Men då bloggen är min personliga och den ska följa min resa från bloggen början till ekonomiskt oberoende tycker jag det varit tydligare att hela tiden räkna på mig personligen och en person för att få en tydligare röd tråd i tider av sambo, singel, sambo och sen gift.

- Jag har haft turen att hitta en fru som är ekonomiskt intresserad och precis som mig har ett högt sparande och förmågan att leva billigt. Hon är även inställd på att jobba lite längre än mig, kanske till runt slutet av 2019. Det har gjort att den buffert i form av att kunna försörja ytterligare en person med min aktieutdelning är borttagen.

- Jag känner mig också såpass säker på att vi kommer fortsätta bo ihop att jag räknar med något lägre omkostnader då det är billigare att bo 2 än 1. Det faktum att min fru sparar så mycket gör också att en eventuell skilsmässa skulle ta ganska lite av mitt kapital även utan äktenskapsförord. Skulle jag behöva bo själv i framtiden får jag utvärdera läget då om det behövs något års extra jobb igen. Men både hoppas och tror att jag aldrig behöver reda ut det.

- Avsaknaden av barn. Har ju alltid räknat med att vi ska leva utan barn, men här kanske ändå någonstans i bakhuvudet tänkt att det kan vara bra att ha en liten ekonomiskt buffert om det skulle ändras. Nu börjar vi bli så pass gamla att har vi inte ändrat oss angående barn nu så gör vi det nog aldrig.

- Bättre koll på hur mycket pengar som verkligen behövs. När jag 2005 satte upp målet 10 miljoner hade jag egentligen ingen aning om vad som behövdes eller var realistiskt för att kunna sluta jobba för min del. Nu är jag väldigt trygg i att vi som 2 personer kommer klara oss på 30.000 kr netto i månaden ihop. För det behövs det inga 10 miljoner per person.

- Jag har också ökat upp målet för mina indexfonder lite, från 1 till 1,5 miljoner. När jag fick bra utveckling på mina Rysslandsfonder och sålde dessa tyckte jag det kändes bättre att stoppa in dessa pengar i indexfonder än att utöka aktieköpen. Att slå index är ju svårare än man tror. Jag har också börjat laborera lite med upplägget att sälja lite fonder varje månad fram till jag kan börja plocka ut tjänstepension. Dvs inte bara ha fonderna i reserv till år av sänkt utdelning från aktierna. Vilket ju även det skapar lite lägre behov av aktieutdelning.

I år kommer jag handla aktier för ca 375.000 kr till (sparande + återinvesterad utdelning). Under 2018 bör det hinna bli runt 200.000 kr i aktieköp beroende på hur upplägget när jag slutar jobba ser ut. Utdelningen 2018 kommer inte återinvesteras utan är min lön från 1 jan 2019. Så vi ser att även de mål som ligger där idag kommer vara omöjliga att nå innan jag vågar ta steget att sluta jobba. Tänker mig ju ändå lite sidoinkomster och extrajobb som kan ta mig närmare målet. Känner jag att det inte behövs extrajobb får jag helt enkelt skruva ner målet ytterligare en gång framåt hösten 2018.

Nordnet live igår

Nu när det inte blir något Avanza Forum i Globen i år fick jag istället göra ett besök hos Nordnet. Då jag jobbade hade jag inte möjlighet att vara med från start vilket gjorde schemat lite tight med dåligt med tid för monterbesök och mingel.

Jag var inte jätteimponerad av diskussionerna på stora scenen. Samma problem som jag tycker Hemberg haft på Avanza forum att det blir väldigt mycket prat runt omkring det vi är där för. Dvs mycket prat om annat än sparande, investeringar och faktorer i omvärlden som kan påverka dessa frågor. Vet inte riktigt hur jag ska nyttja informationen att ABBA sålt 390 miljoner skivor eller Gardells intresse för tennis när nästa månads sparande ska fördelas ut.

Men ändå en helt ok eftermiddag på det stora hela. Med gratis inträde, gratis wrap etc krävs det inte så mycket för att jag ändå ska ge betyget godkänt.

En sak som satte lite griller i huvudet på mig var att man fick ett erbjudande om 200 kr insatt i Nordnets Superfond Sverige om man registrerade sig som ny kund på Nordnet och satte in 2000 kr. Bär ju emot att dela upp mina tillgångar mellan Avanza och Nordnet. Men å andra sidan hur lätt är det annars att få 10% garanterad avkastning direkt första dagen? Kanske ska slänga in 2000 kr på Nordnet och därmed få 2200 kr totalt i Superfonden Sverige och sen låta de ligga där och gro i några år utan ytterligare eftertanke.

En annan variant som slagit mig är ju att man egentligen borde nyttja det faktum att det är fritt från courtage upp till 80.000 kr hos Nordnet. Idag betalar jag ju 1 kr per köp upp till 1000 kr på Avanza. Då det sällen går att tajma så det blir exakt 1000 kr per köp skulle dessa 80.000 kr i insättning motsvara runt 100 kr i courtage. Dvs 200 kr i fond + 100 kr i courtage = 300 kr totalt att ha besväret att ha pengar hos både Avanza och Nordnet.

Jag skulle också kunna kopiera min aktieportfölj med 1% av ordinarie storlek på innehaven för de som eventuellt vill följa mig på shareville. Men blir ju lurigt att uppdatera mina dagliga köp till 1% av värdet så blir ändå lite missvisande efter ett tag.

Det tål att tänkas på, räcker att jag sätter in pengar innan sista feb för att få 200 kr bonusen. Masterdokumentet för att hålla koll på mina aktier och fonder är ju min excelfil men det bär ändå lite emot att ha mina investeringar på två olika ställen.

Tuff prispress för internetmäklarna helt klart. Bara att tacka ta emot för oss kunder.

Vad är ett års extra arbete värt?

En återkommande kommentar här på bloggen är det så kallade "one more year syndrome" dvs att man vill ha både hängslen, livrem och cykelhjälm på sig för att våga ta klivet och sluta jobba. Och när man har allt detta så vill man helst ha ett par knäskydd också. Och har man ändå köpt lagt så mycket pengar på skydd så kan man väl lika gärna köpa ett par armbågsskydd också?

Helt enkelt att man alltid tänker att det skadar inte med några månaders jobb till. Som snart blir flera år. Risken med detta är ju att man jobbar alldeles för länge och bygger upp så mycket marginaler att man dör med många miljoner som man aldrig fick någon nytta av. Men som det varit en väldig massa slit att få ihop.

Hur mycket effekt ger det då på den framtida passiva inkomsten att jobba ett extra år? Jag räknade lite och kom fram till följande.

Förutsättningarna är dessa. Summorna liknar mina egna men har avrundat det till ett exempel, då de exakta kronorna inte är avgörande. 

I båda exemplen har man en aktieportfölj med direktavkastning 4%. Utöver denna utdelning stiger aktiernas pris med 2% om året (6% totalavkastning). Även nästa år så ligger direktavkastningen på 4% vilket betyder att vi fått 2% utdelningstillväxt varje år (detta gör också att vi egentligen inte behöver bekymra oss om det orealistiska i exemplet att aktiernas pris skulle stiga med exakt 2% om året. Utdelningstillväxten kommer ju också variera men mindre än aktiernas pris. Och med stabila bolag bör ett snitt om 2% utdelningstillväxt varje år vara ett försiktigt antagande. Aktieutdelningen återinvesteras fram till jag slutar jobba. Därtill köper jag nya aktier för 300.000 kr under det sista extra året på jobbet i tabell 2.

För fondernas del har jag räknat lite annorlunda. Här tänker jag mig i detta exempel att fonderna är något som ska täcka upp för "de kritiska åren" från det att jag slutar jobba tills dess att jag kan börja plocka ut olika pensionsdelar. Då vi inte vet exakt hur reglerna ser ut så räknade jag för skojs skull med år 2040 i båda exemplen, dvs lite senare än vad man kan plocka ut tjänstepension idag. Aktieutdelningen fortsätter att stiga med 2% om året så vi aldrig sålt någon aktie, medan fonderna successivt töms på pengar för att vara slut just 2040 när den "vanliga pensionen" börjar ramla in.

Även för fonderna har jag räknat med en totalavkastning på 6% om året. I exemplet med pension 2018 säljer jag fonder motsvarande 7% av värdet första året. Sen höjer jag detta belopp med 2% om året. Vilket kompenserar för den inflation om 2% jag räknat med. Då både aktieutdelningen, beloppet jag säljer fonder för och inflationen är 2% så blir min passiva inkomst exakt den samma i dagens penningvärde alla år.

I exemplet med pension 2019 vill jag fortfarande att fonderna ska vara slut år 2040 och kan därför sälja fonder för lite mer varje år då kapitalet är större första året (tack vare 6% tillväxt under det extra jobbåret) och att uttaget ska ske på ett år mindre för att allt ska vara ute år 2040. Det gör att jag i detta exempel säljer motsvarande 7,21% första året (för att pengarna ska ta slut samma år som i tabell 1) och sen höjer jag även här uttaget med 2% per år.

Hoppas det gick att hänga med i alla turer där. Som vi ser i exemplen ovan så innebär alltså ett års extra jobb för mig 2000 kr till i månaden att leva på resten av livet. Har för enkelhetens skull inte räknat på allmän pension, PPM och tjänstepension som ju kommer vara lite högre om jag jobbar till 2019 än 2018. Har heller inte räknat med skatt på ISK/KF vilket kompenseras av att 6% totalavkastning på börsen är ganska försiktigt.

Förstår ni hur jag räknat? Har jag tänkt rätt tycker ni? Egentligen hade det kanske varit mer relevant att räkna på 2017 vs 2018 då de flesta kommentarer bygger på att jag redan borde slutat jobba. Men principen är den samma, och jag har redan bestämt att jag kör på till 2018.

Att leva i nuet

Jag fick en väldigt intressant kommentar på förra inlägget rörande att leva i nuet jämfört med att bara längta till nästa lön och nästa aktieköp. Så jag tänkte att jag skulle försöka få ner lite tankar kring detta.

När jag började spara och blogga för drygt 10 år sen hade jag ganska nyligen fått mitt första fasta heltidsjobb efter skolan. Jag var jättenöjd med att ha ett jobb som jag trivdes bra på och njöt av varje dag. På den tiden tyckte jag det var toppen att ha ett jobb och kunna spara flera tusenlappar varje månad. Då jag ännu inte lyckats bygga upp något större kapital var möjligheten att kunna sluta jobba i förtid inte något jag tänkta på speciellt ofta. Snarare var det så att jag varje vecka/månad jag fick behålla jobbet kändes som en vinst. Ännu en månad på jobbet som innebar att jag kunde spara flera tusen kronor. Efter varje månad hade jag en ännu lite större buffert om jag i framtiden skulle bli arbetslös och det skulle ta några månader att hitta ett nytt bra jobb. Under denna period hade jag mitt sparande främst i fonder via autogiro vilket gjorde att jag inte tänkte så mycket på om det var den 15e eller 25e utan dagarna och sparandet rullade på.

Självklart kunde jag även under denna period längta till fredagen, längta till semestern och längta till julafton (nja julafton var kanske för 30 år sen och inte för 10 år sen när jag tänker efter). Men jag tycker jag var bättre på att leva i nuet och vara nöjd med livet tidigare.

Numera känner jag till mycket större del igen mig i kommentaren kring längtan efter att dagarna och veckorna ska gå och läggas till handlingarna. Trots att jag är nöjd med livet, lyckligt gift, bor bra, trygg ekonomi, har ett jobb som är helt ok, en hobby i träning och bra kompisar. Men kommer titt som tätt på mig själv med att längta till nästa lön och uppesittarkväll då en ny månad kan bockas av från de få månader jag har kvar till pension.

Jag tror det är närheten till ett planerat jobbslut som är den största boven i dramat för mig. Hade jag haft 10 år kvar i yrkeslivet hade jag nog inte tänkt så mycket på det. Och min längtan efter ytterligare en fredag, nästa lön, sommaren semester etc är ärligt talat väldigt stark just nu. Jag har en kompis som nyss flyttade utomlands för att jobba där 9 månader, min första tanke då var att när han kommer hem och vi ses igen så har jag bara 7-8 månaders jobb kvar till pension. Det är nästan så jag skulle vilja att det blev sommaren 2018 när jag vaknade imorgon, även om jag då skulle slänga bort 1,5 år av mitt liv.

Tror dock det är ganska vanligt att man längtar till rasten, längtar till man får gå hem från jobbet, längtar till det jobbiga spinningpasset är över, längta till man är klar med disken, längta till kl blir 22 och Homeland börjar, längtar till fredag eftermiddag etc. Och jag kan ju glädja mig åt att även om jag längtar mycket just nu under 1,5 år så kan jag förhoppningsvis leva ännu mer i nuet när jag nått mina drömmars mål och är fri från lönearbete och inte behöver längta efter fredagar längre. Men jag har tänkt mycket på detta redan innan kommentaren på förra inlägget kom upp och ska bli bättre på att njuta av vardagen och allt roligt som är här och nu istället för bara räkna ner dagarna till nästa lön och nya pengar in i portföljen.

Känner ni igen er i en ständig längtan och svårigheten att njuta av vardagen?

Avstämning mål 2017

Om det ska vara någon mening att sätta upp mål är det ju viktigt att följa upp målen under resans gång. Så man har chansen att påverka möjligheten att klara målen. Tror det är ganska lagom att stämma av hur man ligger till redan efter 10-15% av perioden för att kunna se att man kommit igång enligt plan. Sen runt halvvägs och sen när det är 10% kvar så man kan kraftsamla där det behövs.

Så med lite drygt 10% av 2017 avklarat är det därför dags att titta på vad satte upp för mål med året. Såhär såg det ut:
1. >300 000 kr i sparande
2. >113 000 kr konsumtion
3. >300 träningspass
4. >3000 sålda ex av min bok
5. >10 000 följare på Twitter
6. Under året börja diskutera möjlig nedtrappning av jobbandet med min chef

1-2 Dessa punkter hänger ihop på så sätt att jag utöver min ordinarie lön behöver dra in runt 30.000 kr extra för att komma upp i 413.000 kr i nettoinkomst. Här ligger jag enligt plan på båda utan att vara beroende av att boken kommer sälja enligt punkt 4. Har några mindre uppdrag på gång via min enskilda firma (som mer eller mindre vilat senaste åren) och har kommit igång bra med konsumtionen. Ett problem är dock att jag inte vet exakt hur jag ska följa upp konsumtionen. Sparandet mäter jag helt enkelt i överföringar in till Avanza, men för ingen kassabok över min konsumtion. Om jag känner att punkt 2 behöver följas upp får jag räkna baklänges med hjälp av lönespecar etc i slutet på året.

3. Denna punkt hade jag samma 2016 och misslyckades då. Vilket jag inte gjort tidigare. Har tappat lite motivation för träningen bitvis. Delvis tror jag sparandet och investeringarna är skyldiga. Då jag tycker blogg, sparandet och börsen är roligare än någonsin så är jag inte riktigt lika besatt av träningen. Nästa vecka missar jag troligtvis träning en dag pga Nordnet live i kombination med att jag måste vara på kontoret kl 8 den morgonen. Men börjat året helt ok och ligger på 5-6 pass i veckan dvs hoppet lever.

4. Möte med förlaget i veckan som kommer. Känns väldigt lovande såhär långt att boken kommer bli verklighet och jag har fått väldigt bra feedback på manuset. Men om det räcker för att sälja minst 3000 böcker under 2017 är ju oklart. Hoppas vi kan spika en rimlig tidplan för utgivning när vi träffas i veckan.

5. Jag har i skrivande stund 6499 följare vilket betyder att det hittills under året ökat med 762 stycken. Om den takten håller i sig räcker det bra för att nå 10.000 innan årsskiftet. Som sagt inget mål jag jobbar jättehårt på att nå, mer en kul grej.

6. Framförallt ett projekt för hösten. Det är inte realistiskt att hitta någon möjlighet redan nu som ger mig lön fram till sommaren 2018 trots mindre jobb. Mentalt för min egen del är det stor skillnad på hur jag tänker kring långsiktiga projekt på jobbet, men utåt sett tror jag inte det märks än. 

Så överlag känns det som jag är på banan. Jag behöver snäppa upp träningen lite och hitta tillbaka till glädjen där. Det är ju något jag vill lägga mer tid på den dagen jag inte behöver jobba. Boken har varit svårt att göra mer än vad jag gjort, men hoppas det lossnar i och med mötet denna vecka. Det känns kul att jag har lite sidoprojekt på gång med uppdrag så inte punkt 1 och 4 är beroende av varandra. Så finns möjlighet till fin uppsida i sparandet om allt går i lås.

Höjda kostnader känns helrätt

Det var ju lite av en chock i januari som jag skrivit om tidigare. Då mina ökade kostnader och minskat sparande sammanföll med massa engångskostnader som gjorde att omställningen blev lite väl brutal.

Nu halvvägs in i februari känns det mycket bättre. Åker glatt kommunalt till jobbet istället för cykel, äter lunch ute med kollegorna någon gång i veckan (betalar subventionerat med rikskortet), sparar på separat konto till sommarens semester och drack vin till gårdagens middag.

Min fru och jag lever idag på knappt 20.000 kr ihop när vi räknar semestersparande som konsumtion. Riktigt lyxigt och även om vi inte har några barn, låg belåning på bostaden, låg boränta etc så känner man ju mer och mer hur bra vi har det ekonomiskt i Sverige.

Jag har noterat den debatt som rasat senaste veckan kring huruvida "alla" kan spara 50% av lönen. Och då den till stor del handlat om hur barn drabbas av sparsamma föräldrar och jag inte vet något om barn så väljer jag att stå utanför. Men hur vuxna sammanboende heltidsarbetare utan barn kan lyckas få pengarna att gå åt är ju ett mysterium. Samtidigt inser jag ju att om man trivs med tanken att jobba på till 67-70 så är det väl bara att köra på.

Jag har väl tidigare setts som den sparsammaste av de sparsamma. Men när jag som nybliven lyxlirare som höjt omkostnaderna med 50% läser om Farbror Fri och Onkel Tom som trots massor av barn slutar jobba innan oss med ett kapital klart under vårt så kommer jag på mig själv med att tänka samma sak som jag fått kommentar om 100 tals gånger på bloggen. "Vad är det för mening att snåla för att kunna sluta jobba om man sen ska leva på existensminimum resten av livet?"

Min taktik har alltid varit att supersparandet är något jag gör under en begränsad period om 10-15 år för att få snöbollen i rullning. Sen är jag nu inne i någon typ av mellanperiod under några år. Men tanken är att inom några år kunna höja kostnaderna ett steg till upp mot 13-15.000 per person och månad för att sen ligga kvar där i dagens penningvärde resten av livet. Som en bas i form av passiv inkomst. Vill jag ha mer pengar får jag jobba lite extra och då innebär ju varje extra intjänad tusenlapp ren lyx då alla baskostnader och mer där till är täckta av den passiva inkomsten.

Att kunna öka kostnaderna 30-50% till mot dagens, utan att behöva jobba, är i min värld väldigt långt ifrån ett fattigt liv. Det sjuka är att den nivån på kostnader fortfarande skulle innebära en sparkvot på över 50% för oss med dagens löner. Utöver det skulle ju utdelningarna fortsätta ramla in i en allt galnare takt. Ja inte är det direkt svårt att bli rik i alla fall.

Tronstriden

Just läst ut boken Tronstriden av Jens B Nordström, en bok som handlar om turerna kring SCA och Industrivärden för ett par år sen. Tycker boken var väldigt intressant och underhållande även om det ju är lite olika versioner om saker och ting och det främst är en sida (den "förlorande" sidan i striden dvs Sverker Martin Löf, Jan Johansson och Anders Nyrén) som uttalar sig i boken.

Har läst många böcker om Krueger, Wallenbergarna, Stenbeck med flera. Gillar det verkligen. Tycker det är så mäktig känsla när det inte handlar om att köpa aktier i ett storbolag för 10% av den egna portföljen, utan istället köpa ytterligare 10% av hela bolaget. Nästan så man borde jobba vidare till 67 och spara 70-80% av lönen bara för att få uppleva det i verkligheten.

En sak som slog mig i boken är hur konstig jag tycker strategin att försöka tysta ner kritik är. Enligt Nordström finns det väldigt starka bevis för att mycket av det som SVD beskyllde SCA topparna för aldrig hände. Tex körde tomma flygplan med en kvarglömd plånbok. Andra saker var kanske inte rena faktafel, men vinklat. Som att SCAs VD Jan Johansson åkte till Miami på något som antyddes vara en ren nöjesresa när det egentligen troligen var rimliga tjänsteresor. Ändå dementerade aldrig de inblandade personerna det med kraft. De rena faktafelen som helt saknade bevis borde man kunna dementera. Bevisbördan borde ligga på den som påstår att det flögs kvarglömda plånböcker och om piloten kan bekräfta att det aldrig hänt borde det väga tungt.

Samma sak åt andra hållet. Författaren av boken dömer ut flera av SVDs journalister ganska hårt på grund av att de uppenbarligen blivit lurade av någon anonym källa (vars syfte vi bara kan spekulera i) och inte gjort den faktakoll som kan förväntas. Men de verkar inte de minsta intresserade av att försvara sig och bemöta kritiken vare sig i boken eller efteråt.

Jag har ju aldrig varit utsatt för något liknande och svårt att veta hur man skulle reagera. Helt klart är man i ett underläge när mediadrevet drar igång. Men man får ju försöka bita ifrån om man vet att det är uppenbara lögner. Om det till exempel stod på Snåljåpens blogg att jag var en slöspelle som åkte taxi till jobbet varje dag (som kanske grundades på att jag slutat cykla och numera åker tunnelbana) så skulle jag bemöta det. Inte bara gå under jorden och hoppas att lögnerna skulle glömmas bort...

Men hur som helst en intressant bok för oss som gillar svenska storbolagen och maktkampen i kulisserna som jag kan rekommendera.

Mycket frågor om strategi och tips

Jag får många frågor på bloggen, mail och Twitter kring min strategi, vilka aktier man ska köpa, var man kan växla pengar billigt inför en USA-resa och en väldigt massa annat mellan himmel och jord. Man tänker väl att en person som har en välbesökt blogg och 6500 följare på Twitter är en lämplig person att fråga...

Jag har ju varit intresserad av sparande och investeringar i snart 20 år så något har man väl snappat upp. Men jag försöker så ofta det finns möjlighet understryka att jag är ingen expert på aktievärdering och placeringar och det finns inget som talar för att jag kan investera på ett sätt som slår index över tid.

Att en person på dryga 35 år lyckats få ihop finansiella tillgångar på runt 4,3 miljoner och 6,3 miljoner i nettoförmögenhet efter att ha börjat på noll och inte kommit igång med ett ordentligt sparande förrän vid 24 kanske upplevs som ett ok resultat av vissa. Men det är ingen förmåga att värdera bolag på något magiskt sätt som ligger bakom det.

Men då frågorna fortsätter komma kan jag väl försöka förtydliga min aktiestrategi så kanske det bli ännu tydligare att det inte är aktievärdering som är min grej. Såhär ungefär tänker jag.

- Köpa stora bolag med utdelning. För att det är enklare och kräver mindre egen analys.

- Säljer "aldrig". För att det enklare, kräver färre beslut och kostar mindre courtage.

- Förlitar mig på utdelning. För att det är enklare och innebär mindre svängningar i det dagliga och minskar psykologiska påverkan av att värdet svänger med en månadslön om dagen.

- Väljer att investera i 15-20 bolag. För att det är enklare och sprider risken och minskar behovet av att pricka rätt bolag och snabbt reagera och sälja om ett bolags förutsättningar försämras.

- Köper för hela mitt månadssparande varje månad och är hela tiden fullinvesterad. För att det är enklare och minskar behovet av att värdera om det är bättre att köpa nu eller avvakta.

- Har lägsta möjliga courtage som gör att aktieköp för 700-999 kr blir billigast på svenska börsen. För att det är roligare att köpa ofta och köpa aktier istället för fonder.

- Sprider mina aktieinnehav i ett antal olika branscher. Men tar gärna aktivt beslut att undvika bransch jag inte tror så mycket på långsiktigt tex att jag inte äger aktier i ICA och Axfood så länge värderingen är så hög. Skulle någon sån roligt försök gissning gå hem kan det räcka för att slå index med någon tiondel om året vilket jag skulle vara jättenöjd med. Skulle analysen vara fel så får jag försöka överleva med att underprestera index med någon tiondel.

Som ni ser är det ca 70% enkelhet och 30% rolighet som ligger bakom min strategi. 0% smart analys och strategi som gör att det är lönt att fråga mig om tips om när och vad man ska köpa.

Sen har det tagit lite tid att komma på denna strategi som passar just mig. Det var betydligt svårare att hitta info när jag började spara på allvar 2004. Att det fanns något som hette kapitalförsäkring som troligtvis ger lägre skatt för aktiesparande och att Nordeas fonder med 1,5% avgift inte var det bästa på marknaden fick jag lista ut själv. Så jag försöker svara så gott jag kan när ni skickar frågor. Även om jag inte kan ge säkra aktietips om vilket bolag ni ska köpa så kan jag kanske bidra med något jag snabbat upp när jag tänkt på pengar dygnet runt i över 10 år.

Fler utdelningar spikade

Beskeden om utdelningarna fortsätter ramla in, idag var det dags för ABB som höjde 2,7% jämfört med förra året. Många innehav har ju slagit min standardiserade utdelningsprognos om höjning med 3% per år. Vilket är kul.

Men det är inte bara tjo och tjim i utdelningstabellen. Mitt största innehav H&M höjde ju inte alls och imorgon är det dags för mitt nästa största innehav Industrivärden (utgör ca 10% av aktieportföljen) att meddela förslag om utdelning. Industrivärden sänkte utdelningen förra året och då investmentbolagets största innehav Handelsbanken idag lämnade en lite svagare rapport med sämre utdelning än beräknat ser det lite osäkert ut även för Industrivärden. Men utdelning är ju inte allt och Industrivärdens aktiekurs har stigit med runt 40% sen förra året då man meddelade den sänkta utdelningen.

Även om rapporterna varit helt ok och utdelningarna höjts på många fronter tycker jag det är lite svårt att hitta klockrena aktier att fylla på i just nu. Industrivärden till under 3% direktavkastning känns sådär. Och Investor var roligare att köpa under 300 än på dagens 350 kr. Köpte en del Castellum nyligen under 120 men nu står den i 125. För att inte tala om Atlas och Volvo... Strategin är ju att vara fullinvesterad så är bara att bita ihop och köpa för de dryga 22.000 kr i månaden jag sparar.

Det stora utmaningen blir ju när utdelningarna börjar ramla in om en dryg månad. Då ska det helt plötsligt snarare handlas för 52.000 kr i månaden än 22.000. Även om en större del än planerat av årets dryga 100.000 kr i total utdelning kommer i höst.

Fortsätter det upp lite till så vet i tusan om jag klarar av att avstå från att börja köpa lite preffar till 6-7% direktavkastning för en del av utdelningen i vår.

Ny vecka nya möjligheter

En av veckans höjdpunkter är att kolla erbjudanden från matbutikerna måndag morgon. Dagens skörd blev väl främst dessa:

Nötfärs ICA 49.90 kr/kg
Avocado ICA 5 kr st
Morötter ICA 5 kr/kg
Kyckling Willys 29,90 kr/kg

En annan höjdpunkt är ju att börsen öppnar igen på måndag morgon. Tycker det är lite lurigt läge. Köper H&M regelbundet under 250 kr. Men kan ju inte bara köpa ett bolag, andra bolag som jag skulle vilja prioritera som tex Investor tycker jag känns lite dyrt. Så blir lite spridda skurar där bakom H&M.

Jobbet känns helt ok för en gångs skull. Och just nu känns det som jag gör ett bra byte när jag ger arbetsgivaren 8-9h i utbyte mot 4 H&M aktier (efter skatt och att alla mina levnadsomkostnader är betalda).