Wednesday, October 11, 2017

Om jag var 30 - utan pengar

Idag fortsätter jag serien om vad jag skulle ge mig själv (eller annan person med samma mål som mig) för råd om jag började om i olika åldrar utan något kapital. Nu är vi framme vid 30-åringen.

Förutsättningarna är alltså att jag inte skulle ha något kapital vid den givna åldern. Vi hoppar för stunden över att grubbla på varför jag inte lyckats spara något fram till 30-årsdagen.

Yrke/sparande:
I gårdagens inlägg var en stor fråga utbildning och vad man ska jobba med. Förhoppningsvis har man fått in en fot på arbetsmarknaden när man är 30 år och fått ett heltidsjobb i den bransch man tänker sig att jobba. Om man siktar på att jobba till 67 är det ju oceaner av tid kvar att prova sig fram, skola om sig, testa att starta eget, byta jobb och ta tjänstledigt för att plugga på en folkhögskola. Men för oss som siktar på att bli ekonomiskt fria och kunna sluta jobba så snart det bara går är åren runt 30 kritiska. Nu handlar det om att borra ner huvudet jobba hård och spara mycket några år.

I denna ålder finns det en enda faktor som slår alla andra i betydelse och möjlighet att nå målet. Din sparkvot. Börjar du med 0 kr vid 30 års ålder krävs det ungefär följande sparkvoter för att kunna sluta jobba vid en viss ålder (räknat på 7-8% avkastning per år och under förutsättning att du fortsätter leva på samma ekonomiska nivå resten av livet):

70% sparkvot - sluta jobba vid 38 (8 års jobb/sparande)
50% sparkvot - sluta jobba vid 45 (15 års jobb/sparande)
30% sparkvot - sluta jobba vid 50 (20 års jobb/sparande)

Partner/barn:
Jag personligen blev singel strax efter jag fyllt 30. Vilket skapade en möjlighet att börja om från noll och hitta en partner som delade samma syn på livet och mål som mig själv. Jag inbillar mig att det är lättare efter 25 då man kanske vet lite mer själv hur man vill leva livet. Jag upplever (helt ovetenskaplig) att det är rätt vanligt att man träffar den personen man gifter sig med någonstans mellan 25 och 33.

När jag och min fru träffades och båda var en bit över 30 år kunde vi redan från början prata om saker som barn och mål i livet. Det vill säga hade vi haft helt olika syn på saker som sparande, intressen och önskan om barn så hade det inte blivit något förhållande. Träffas man i tonåren kanske det är svårare att veta vad man vill och man får mer hoppas på turen att man utvecklas i samma riktning.

Det passar säkert inte alla att leva tillsammans med någon, men ur ett sparandeperspektiv är det oslagbart. För mig är det även grymt mycket bättre för livskvalitén än att bo själv.

Enkelhet:
Det är nu runt 30 när många i omgivningen har fått heltidsjobb som den materiella standarden skruvas upp i en sjuk spiral. Så fort man hör om någon annan som köpt en båt, sommarstuga eller dyr villa så föds tanken kan han/hon/dom så kan jag/vi. Stå emot det där, det är ingen tävling vem som köper dyrast saker. Tävlingen är vem som lever det bästa livet utifrån sina egna förutsättningar.

Våga till och med vara den som gör en grej av att aktivt ta avstånd från konsumtionshets. Var stolt över att du trivs jättebra i en mindre lägenhet och träna som en galning för att sen kunna cykla ifrån kompisen som köpt en ny cykel för 35.000 kr.

Sparande/investeringar:
Börjar man från noll så finns det ju inte så mycket man kan göra fel till en början. Utan sätt igång med din nya höga sparkvot i ett långsiktigt sparande på börsen.

Själv hade jag ju redan kommit igång och passerat miljonstrecket några år innan 30. Jag upplever i efterhand att jag krånglade för mycket under dessa år. Jag tog ut lite aktier och satte in i lägenhet när jag flyttade, jag sålde fonder när börsen gått starkt en period och betalade av CSN i klumpsumma och massa annat krångel. Mycket fokus på att tajma aktiemarknaden helt enkelt. Det hade varit bättre och framförallt enklare att se portföljen som en helt separat ekonomi som inte får röras och löst privatekonomin för sig.

Imorgon blir det en utmaning. Att ge mig själv som 40-åring lite tips. Jag vet ju inget om att fylla 40. Jag får väl börja med en utskällning för hur jag kan satt mig i situationen att vara 40 år utan något kapital om nu målet är att sluta jobba så tidigt som möjligt.

8 comments:

  1. Verkligen intressant, både detta och förra inlägget! Kan tänka mig att det är ännu svårare att stå emot konsumtionshets som 30 åring än som 21 år som jag är. upplever redan ett litet "utanförskap" i att inte ha senaste väskan eller gå på dyraste gymmet. Det kräver en del av en själv som individ för att stå emot! Men SÅ viktigt att kunna det tycker jag! att lära sig stå emot normer har man ju nytta av i många sammanhang också :)

    ReplyDelete
  2. Anonymous2:35 PM

    När vi pratar sparkvot, är det då andelen sparade pengar på brutto eller nettolön?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hade det varit bruttolön hade det varit svårt med sparkvoter över 70% eftersom runt 30% går till skatt på en normal lön. Så det är nettolön som avses.

      Och bara nytt sparande dvs överföringar från lönekontot till portföljen. Återinvesterad utdelning räknas ej in i sparkvoten.

      Delete
  3. Väldigt intressant och bra inlägg. Började själv från noll vid 26-27 års ålder och har jojo-sparat fram tills i våras. Nu är det däremot andra bullar - mycket tack vare din blogg!

    ReplyDelete
  4. Anonymous8:08 PM

    Barn är en kritisk faktor i den åldern. Visst behöver man inte köpa dyra märkeskläder eller åka till Florida och Alperna årligen, men barn kostar likväl hiskeligt mycket pengar (väl värt det). Förutom mat, kläder, aktiviteter så påverkas så klart inkomsterna. Inte minst det faktum att de gör att man bör/vill jobba mindre än innan och har svårare att progrediera i karriären. Dessutom har vi ju VAB som är en riktig inkomstsänkare om man är höginkomsttagare.

    ReplyDelete
  5. Anonymous10:04 PM

    Intressant - inväntar med spänning. Är i just den situationen. 42 år. Började spara på allvar för två år sedan. Loppet är ju i stort sett kört för mig att kunna dra mig tillbaka i förtid men bättre sent än aldrig tänker jag och får väl se det som att jag iaf kan dryga ut pensionen ganska ordentligt.
    Däremot applicerar jag allt det här på mina barn som ska få kunna njuta frukterna av att ha börjat i tid.

    ReplyDelete
  6. Anonymous8:36 AM

    Hej! Läst bloggen länge och har även signat ex av boken. Tycker de är grymt kul att en svensk sprider så mycket bra om tidig pension. Brukar du läsa financialindependence på reddit?

    Står själv för ett val, började för ca 2.5 år sen investera tungt i utdelningsaktier och ligger nu på 50% i sparkvot som går in i utdelningsaktier varje månad. Tjänar bra och kalkylen säger jag kan sluta jobba runt 45, är 30 nu. Har en större summa pengar efter en affär som jag är kluven på vad jag ska göra med.

    Första är in i boendet det kommer sänka min belåning från 78 till 59%

    Det andra är köpa mer aktier varje månad tills pengarna sitter i aktier blir fördubblade köp i 2-3 år. Detta kommer ta bort 1.5 år på min pensiosakalkyl och få igång ränta på ränta effekten bra i början av min sparresa. Lutar just åt aktier.

    Hur hade ditt 30åriga jag gjort?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Brukar inte läsa på reddit.

      78% belåning på bostaden är rätt mycket. Och inget direkt fyndläge på börsen just nu. Jag skulle nog amortera. Ger några extra kronor i sparande varje månad, inte minst om/när räntan går upp lite. Månadssparandet ska givetvis in på börsen oavsett aktuell värdering.

      Kör hårt!

      Delete