Märkbart mer less på mörker och kyla senaste 2 veckorna

Något som jag märkt en stor skillnad på sen jag slutade jobba är hur irriterad jag är på att vi väljer att bo i det här landet där det är så mörkt och kallt halva året. På något sätt så bet jag ihop under åren på jobbet och gillade läget. Jag tänkte oftare på sommaren att "oj vad jobbigt det är på vintern", men sen när det väl blev vinter tyckte jag det gick helt ok att frysa och halka runt i snomodden några månader. På något sätt intalade jag mig nog att jag inte hade något val och då är det ju inget att grubbla på.

De senaste veckorna har det dock verkligen slagit mig flera gånger om dagen att vi faktiskt har ett val. Vi bor här högst frivilligt. Dessa tankar har gjort att den vaga dröm som länge funnit att flytta utomlands har växt sig väldigt stark på kort tid. I alla fall för att testa hur det är under låt säga ett halvår. Jag har sålt in detta till min fru och är nöjd med mottagandet, så det har varit diskussioner nästan dagligen som gör att det känns allt mer troligt att det blir av. Det har ju varit något vi pratat om länge, men det har känts ganska avlägset och ibland har vi sagt att det är något som passar bra vid 55 om man kan få lägre skatt på tjänstepensionen.

Det är främst okt-mars vi skulle vilja testa i ett varmare land. Till att börja med för att testa. Sen är det inte troligt att vi på sikt ska ha dubbla boenden och hålla på och åka fram och tillbaka och hyra ut den lägenhet vi inte bor i under en massa år.

Vintern vi nu är inne i är ju för sent att göra något åt. Men frågan är om vi ska testa redan till kommande vinter (vilket då innebär att min fru får sluta jobba lite tidigare än planerat) eller om vi ska hålla oss till hösten 2019? En annan fråga är om vi ska testa lite försiktigt genom att behålla lägenheten i Stockholm eller sälja allt och bara dra? Trivs vi inte utomlands och vill flytta tillbaka till Sverige finns det många alternativ till att binda upp miljoner i en lägenhet i Stockholm den dagen ingen av oss ska jobba.

Dessa 2x2 möjligheter ovan leder oss fram till följande 4 alternativ. Där 1 är fegast och 4 mest aggressivt.

1. Min fru försöker få tjänstledigt 3-6 månader under vintern 2018/2019. Vi behåller lägenheten i Stockholm så vi kan åka tillbaka våren 2019 och hon kan jobba ett tag till. Trivs vi utomlands säljer vi lägenheten och flyttar sen i lugn och ro när det passar och vi får rätt pris för lägenheten. Nackdelen är att om vi trivs kommer det kännas jäkligt segt att åka tillbaka och jobba ett halvår till och börja krångla med att sälja lägenhet då. Dessutom långt ifrån säkert att det går att få tjänstledigt på detta sätt.

2. Min fru jobbar på en bit in i 2019 innan hon slutar för gott. Sen tar vi en lång semester i Sverige sommaren 2019 som övergår i en semester i södra Europa på hösten. När vi tröttnar åker vi hem och bestämmer vad vi ska göra med lägenheten och var vi ska bo de närmaste åren.

3. Vi krigar på ytterligare en vinter efter denna och fram till sommaren nästa år innan det får vara nog hösten 2019. Då säljer vi lägenheten och alla skrymmande ägodelar, fyller bilen och åker söderut. Väljer vi att flytta tillbaka till Sverige får vi lösa tillfälligt boende i väntan på att vi hittar något permanent.

4. Vi säljer lägenheten och drar redan hösten 2018. Det får bära eller brista helt enkelt. Det blir lite kortare tid på jobbet för min fru dvs lite mindre ekonomisk säkerhetsmarginal och vi har ingen lägenhet att falla tillbaka på om vi ångrar oss efter en kortare tid utomlands.

Ni som lyssnat på Günther Mårder vet att han brukar säga att risk och avkastning hänger ihop även utanför aktiemarknaden. Dvs det finns en chans att nummer 4 blir den största succén, med störst frihet och minst tid kvar på jobbet för min fru. Men också högst risk med lägre ekonomisk buffert och ingen back up i form av bostad.

Sista aktieköpen gjorda

Då var i stort sett hela decemberlönen investerad. Fick spara några tusenlappar som likvider för att betala skatten i kapitalförsäkringen nu i mitten av januari. Då jag avvaktade till efter årsskiftet med att börja köpa för decemberlönen förstår ni att det har varit ett ivrigt köpande senaste dagarna.

Började året med att köpa lite större poster än vanligt i Investor på ca 366 kr och Sampo på 45,50 Euro. Därefter följde ett par normalstora köp i Castellum på 136 kr. Sen gick helt plötsligt allt upp i pris så i slutet av förra veckan och början av den här har det bara blivit köp i Klövern pref till pengarna var slut.

Det gör att det antal aktier som syns ute till höger här på bloggen är ungefär så det kommer se ut den närmaste tiden. Då det nu blir väldigt mycket lägre tempo i köpen. Jag kommer få lön i slutet av januari samt då även få ungefär 2 månader extra i form av sparad semester. Men dessa pengar kommer jag spara och leva på under resten av året. Utdelningarna kommer även de sparas för att användas för konsumtion under 2019 (utdelningen 2019 används 2020 osv).

Får jag lite pengar över närmaste tiden så skulle jag helst vilja nå 700 aktier i Investor och slutmålet i preffarna, som ju är retligt nära. Därefter ligger Sampo och Castellum också högt på önskelistan att ta ett steg till mot slutmålet. Jag är rätt övertygad om att jag kommer närma mig slutmålet i ett antal aktier de närmaste 2-3 åren, via små köp här och där. Min känsla är nämligen att omkostnaderna kommer vara lägre och intäkterna högre 2018 och 2019 jämfört med 2028 och 2029. Så säkrast att bygga lite buffert.

Min fru som fortfarande jobbar fortsätter ju månadsspara i fonder på sitt håll under hela 2018. Men det som syns ute till höger är bara det som står i mitt namn.

Livet som pensionär rullar vidare

Det har varit en rolig dag såhär långt. Började med att jag gick upp nästan lika tidigt som en arbetare då jag skulle vara inne i stan strax före kl 9. Jag deltar nämligen som försöksperson i en vetenskaplig studie. Kan inte berätta helt vad studien går ut på men det är ett ämne jag tycker är kul och då den görs på dagtid på vardagar så känns det som en bra aktivitet för mig just nu även om den ekonomiska ersättningen är låg i förhållande till tiden den tar i anspråk. Kanske kan man bidra lite till vetenskapen om inte annat.

Igårkväll när jag var och handlade hittade jag en ärtsoppa med fläsk till bra pris. Brukar ofta köpa dessa "korvar" till priset 2 för 15, men igår hittade jag en med kort datum som gjorde att priset blev ännu lite billigare. Kunde ju inte låta bli att lägga upp en bild på Twitter över mitt fynd.

Som väntat blev det mycket reaktioner i stil med att det inte var gott (han som skrev det hade dock aldrig ätit denna produkt, och inte ätit ärtsoppa sen han var barn) och att det inte var nyttig (han som skrev det menade dock inte att ärtsoppa var onyttigt visade det sig). Många påpekade också att man minsann kan göra det ännu billigare själv. Det tar bara några timmar så har man sparat minst 3-4 kr, ja om man inte fortfarande vill ha fläsk i förstås för då blir besparingen lite mindre.

Planen var alltså ärtsoppa till lunch idag. Men som av en händelse blev jag bjuden på lunch av finansprofilen Olle "Snåljåpen" Qvarnström vilket jag så klart inte kunde tacka nej till. Så det blev full fart från stan till lunchstället. Vi körde en asiatisk buffé för 90 kr, inkl sushi och kaffe. Jag tyckte det var toppen. Olle var nog lite mer skeptisk till smaken. Men hoppas han tyckte sällskapet var lika bra som jag tyckte.

Under tiden vi åt så slog några köporders i Klövern pref på 307,50 och 308 kr igenom. La orders på 307-308 kr via telefonen på på vägen in till stan imorse.

När Olle efter lunchen skulle hasta vidare på viktiga möten så släntrade jag in på biblioteket för att läsa dagens DI och hämta ut en reserverad bok. Livet som pensionär är bra fint ändå. Ärtsoppan hade ju kort datum, men den ska nog klara sig till imorgon.

Första veckan som fri

Dagarna mellan jul och nyår var svåra att räkna som att jag slutat jobba på riktigt eftersom nästan alla är lediga då. Det finns ju vissa lyxlirare (främst personer med barn som verkar ha en aldrig sinande ström av föräldrardagar) som varit lediga ända fram till nu, och visst det var en kortvecka, men den här veckan har det verkligen känts som jag för första gången har slutat jobba. En helt fantastisk känsla, inte bara för att jag slapp gå till jobbet utan även för att det var något som jag längtat så länge efter och jobbat målmedvetet mot.

Jag har försökt hitta lite rutiner. Gått upp lite senare än vanligt men ändå i rätt ok tid. Har passat på att träna på dagen när det är lite folk på gymmet för att kunna jogga eller promenera med min fru på kvällen när hon kommit hem. Det har också blivit några besök på biblioteket för att läsa både DI och magasin. Än så länge känns det toppen.

Nu var det som sagt en kortvecka. Men jag är närmast chockad över hur fort tiden gått. Jag trodde dagarna skulle kännas längre i alla fall till en början innan man hunnit vänja sig, men det har gått ännu fortfarande än en normal jobbvecka. Kanske beror det på att det finns mindre att hänga upp dagarna och veckan på så att det flyter ihop mer när man tänker tillbaka? Eller så är det helt enkelt sant att tiden går fort när man har roligt...

Kul reportage i Aftonbladet

Det blir allt fler som väljer vägen att jobba och spara målmedvetet runt 30 för att kunna gå i pension innan 40. Och kvällstidningarna och annan media verkar inte kunna få nog av historierna.

Dagens artikel hittar ni här 

Parets blogg hittar ni här

Det verkar råda lite oklarheter kring hur man ska räkna på sparandet. I artikeln står nettolön 50.000 kr och 30.000 sparande vilket låter riktigt bra. Men enligt bloggen så består sparandet även av kortsiktigt sparande till resor etc närmaste året. 

Vi väljer istället att se kortsiktigt sparande som att utgifterna bara kommer lite ojämnt över året, dvs vi för in pengar på ett konto månadsvis. Från det kontot betalas räkningar och även resor och andra sällanköp. Men detta ses inte som ett sparande. Till sparande räknar vi bara riktigt långsiktigt sparande och ev amortering. 

Det är dock en petitess i sammanhanget och oavsett om de sparar lite över 20.000 eller runt 30.000 i månaden så finns nog alla möjligheter att sluta jobba innan 40. Bra jobbat och kul reportage!

Sparsamhet och mentala spärrar

Som jag skrivit om massor av gånger höjde jag och min fru våra omkostnader med drygt 50% vid årsskiftet för ett år sen. Från runt runt 12.000 till 20.000 per månad för hushållet som helhet.

Bil, resor och att jag åt lunch ute några dagar i veckan under sista året på jobbet är huvudförklaringen. Vi har även skaffat Apple-TV och Netflix som ett ytterligare exempel på något som kan verka självklart men som vi väntade länge med.

Vi går ut och äter ungefär 2-3 gånger per kvartal, men aldrig dyrare än 5-600 kr för oss båda. Vi köper hämtmat ytterligare kanske 2-3 gånger i månaden men då aldrig dyrare än 200 kr totalt. Då vi båda fått testa dyra restauranger via jobbet är vi helt eniga om att vi inte uppskattar när rätterna kostar 450 istället för 199 kr.

Trots att vi höjt våra omkostnader och nu egentligen köper allt vi anser oss behöva så finns det fortfarande vissa mentala spärrar.
- Vi har haft bil i ett halvår nu, men bara betalat en enda trängselavgift (då Essingeleden ej in i stan).
- Ingen av oss två har köpt en kaffe, te, läsk, bulle eller annan på café/fik.
- Vi har aldrig handlat på den lokala lilla ICA-butiken av bekvämlighet istället för större butiker längre bort (dock gjort vissa besök där då de ibland har konkurrenskraftiga erbjudanden).
- Vi har inte åkt taxi någon gång (utanför jobbet).

Min poäng är att vissa saker som restaurangbesöken är rationella, där vi verkligen inte uppskattar det som dyra restauranger erbjuder. Medan andra val som att inte betala trängselavgift nästan blivit mer av en princip. Vi har trots allt en bil som kostar pengar varje månad och det har funnits tillfällen då bilen hade tillfört glädje/underlättat livet men vi avstått pga 40 kr i trängselavgift. Och visst hade det varit skönare att ta en taxi hem från nyårsfesten än att kombinera nattbussen med promenad sista biten.

Då min fru fortfarande jobbar är vi ännu i en fas av att bygga upp kapital för att sedan leva på. Och en vacker dag när vi märker att 4 procentsregeln fungerar och vi verkligen kan göra slut på 30.000 kr i månaden resten av livet jämfört med dagens 20.000 kr så finns det några handbromsar att släppa på.

Det ska också bli spännande att se hur jag känner efter några månader utan lön. Jag tänker mig att jag ska fortsätta äta en del lunch ute eftersom det är ett trevligt sätt att komma ut och träffa kompisar som fortfarande jobbar. Vilket även underlättas av SL kort. Det finns annars helt klart en risk att jag åter faller tillbaka i ett ökat sparande. Det kändes visserligen oväntat lätt att öka kostnaderna för ett år sen, men visst var det skillnad när det fortfarande kom in dryga 30.000 i månaden och den ökade konsumtionen egentligen bara innebar att sparkvoten gick från 82 till 70%.

Medverkan i Stock Magazine

Jag må vara ung för att vara pensionär. Men jag är på tok för gammal för att få Stock Magazine, som går ut till medlemmarna i Unga Aktiesparare. Därför hade jag missat att det var en bokrecension av min bok i senaste numret. Så det blev en glad överraskning när jag fick denna på mailen idag. 

Jag kommer också medverka på ett annat sätt i nästa nummer.

Ni som är max 28 år gamla kan bli medlemmar i Unga Aktiesparare och få både tidningen och mycket andra erbjudanden här.

Oavsett hur gamla ni är så kan ni köpa boken tex här på Adlibris. (Boken har just ramlat ur topplistan för ekonomiböcker efter en mycket stark december. Så ska vi väl inte ha det?)

Har jag haft tur med tajmingen?

Jag fick en fråga om jag trodde det skulle vara lika lätt för person som just pluggat klart och är runt 25 att göra samma resa som jag gjort. Dvs kunna sluta jobba inom 10-15 år.

Det är ju än väldigt svår fråga, dels givetvis beroende på vem denna 25 åring är och vad den uppfattar som lätt och svårt. Det som av frågeställaren har upplevt som lätt från sidan när man läst bloggen i efterhand kanske skulle upplevas betydligt svårare när man är mitt i det själv. Men det är också väldigt svårt att uttala sig om hur förutsättningarna de kommande 10-15 åren kommer se ut.

Frågan är om jag haft en väldig tur som valt att spara under just de senaste 12-13 åren?

Vad har kännetecknat perioden 2005-2017?

Bostadsmarknaden:
Jag har haft turen att vara exponerad mot bostadsmarknaden i Stockholm under ett antal år med stark utveckling. Även om jag inte fäster någon större vikt i bostadens värde i min "sluta jobba kalkyl" har jag ändå realiserat lite pengar i samband med flyttar. Det har hållit belåningen nere och även frigjort lite pengar att investera på aktiemarknaden.

Börsen:
Perioden innehöll en lite större (2007-2008) och två lite mindre (2011 och 2015) nedgångar på börsen. De två första perioderna innebar att börsen stängde på minus under dessa år medan 2015-nedgången skedde från hög nivå och var rätt kort. Det är givetvis en fördel att de större och längre nedgångarna kommer under en period då man inte byggt upp alltför mycket kapital.

Samtidigt har mitt högsta månatliga sparande skett under 2015-2017. Även om jag lånade lite pengar för att köpa aktier 2008 var köpen då blygsamma mot om jag hade kunnat köpa aktier billigt under 2016-2017 för att sen få se en uppgång på över 50% på kort tid, på samma sätt som skedde efter 2008.

Det är trots allt lika viktigt hur börsen går de 30-50 år efter man slutat jobba som under de 10-20 år man sparar ihop kapitalet.

För att ta mod till sig och våga ta steget att sluta jobba har dock det faktum att börsen gått starkt under ett antal år nu på slutet hjälp till. Frågan är om jag hade vågat sluta redan nu om börsen rasat med 50% under 2016? Även om det på sikt säkert hade varit bra att trycka in 450.000 kr på börsen under den nedgången.

Räntan:
Under perioden 2005-2010 gick räntan visserligen lite upp och ner. Men då hade jag ett extremt lågt bolån på runt 50.000 kr (lite högre under en period då jag lånade pengar med bostaden som säkerhet för att köpa aktier). När jag därefter haft något högre bolån har räntan under nästan hela tiden varit väldigt låg. Det i kombination med att jag flyttat med vinster och aldrig tvingats amortera och dessutom varit sambo under större delen av tiden så har min genomsnittliga boendekostnad legat under 2000 kr i månaden för mig.

Så billigt boende är förmodligen omöjligt att hitta idag för en 25-åring som idag ska inleda 12 sparsamma år och bor och jobbar i en storstad.

Arbetsmarknaden:
När jag började jobba har jag för mig att det var rätt skakigt och det var långt ifrån alla mina studiekamrater som hittade bra jobb de första åren. Så här skulle jag tro att läget är bättre idag.

Men ser man tillbaka på hela perioden har jag aldrig varit orolig för att bli av med jobbet. Arbetslösheten i min omgivning bland personer som väl kommit in på arbetsmarknaden har också varit låg. Så perioden som helhet skulle jag bedöma som gynnsam.

När jag igår ställde en fråga om de gångna och kommande 13 åren på Twitter såg det ut såhär:

Om framtiden är det svårt att uttala sig. Men jag tror det viktiga är att man alltid utgår ifrån att se möjligheterna och att man har ödet i sina egna händer. Din sparkvot i kombination med regelbundna köp på börsen är det absolut viktigaste för att få ihop ett kapital för att kunna sluta jobba.

Aktiefunderingar

Det fria livet börjar ta form. Idag gick jag upp kl 8 istället för någon gång mellan 6.30 och 7 som var standard när jag jobbade. Har sen varit och tränat och en tur förbi biblioteket för att läsa tidningarna. Allt tajmat för att hinna hem och äta lunch och sen kolla Tour de Ski. Tyvärr såg jag nyss att skidorna blev inställda pga regn och storm. Så jag får hitta något annat att slå ihjäl tiden med. Kanske kolla lite Avanza Play och SVD Börsplus på Youtube? Missade en del avsnitt där från mitten av december.

En sak jag klurat lite på slutet är om jag ska göra en mindre omfördelning i portföljen. Egentligen är ju strategin att aldrig sälja och bara köpa. Den har jag hållit hårt på senaste åren. Men nu när nya köp blir betydligt mer sällsynta och jag ska leva på utdelningen är det frågan om det inte är dags. En tanke som dykt upp är att vikta ner Atlas och Sandvik något för att köpa lite Nordea och Skanska.

Jag har haft en fin resa i verkstadsbolagen och värderingen är nu hög och därmed direktavkastningen låg. Lite omvänt känns fallet bank och bygg. Svårt läge. Troligtvis bäst att göra så lite som möjligt och lita på att verkstadsbolagens vinster växer in i värderingen om konjunkturen biter i ett tag till.

Det har i alla fall varit bra att äga investmentbolag samt verkstad dubbelt senaste året. En medelväg skulle vara att sälja Atlas och köpa Investor för pengarna samt samma sak med Volvo och Industrivärden. För att på så sätt tacka för resan i verkstad men inte kliva av helt utan köpa tillbaka med lite rabatt.

Ska suga lite på karamellen. Något jag verkligen ska undvika är dock att använda min frigjorda tid till en massa handel på börsen.

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt liv

Gårdagen tillbringades mest i soffan vilket kändes bra med tanke på nyårsfest kvällen innan och det aktuella vädret. Men nu är det dags att tända om och ta tillvara på livet i frihet.

Började dagen med att köpa lite aktier i Investor. Fick betala 366,60 vilket var bra eftersom jag ville betala 370 kr i förra veckan när jag inte fått in pengarna än.

I övrigt tänkte jag ta dagen som den kommer idag. Men redan imorgon få upp lite rutiner i vardagen. Jag tror att det är livsfarligt att börja ligga kvar i sängen och sova till man vaknar och bara göra saker man känner för just då. Lite rutiner och struktur krävs för ett bra liv även som fri, tror jag.

Frågorna om vad jag ska göra nu när jag slutat jobba börjar dugga tätare. Det är rätt tydligt att det här med att kunna sluta jobba ett par år innan 40 inte finns i folks begreppsvärld. Så det är mer eller mindre omöjligt att förklara på ett kortfattat sätt i en mening eller två. Det blir också tydligt att det är stor skillnad på min "bloggperson" och "privatperson". Ni som läser bloggen vet vad planen varit i många år och ser mig som en extremist som ätit nudlar på hotellrummet på tjänsteresan. Medan omgivningen ser mig som en vanlig kille som har levt ett helt vanligt liv och som omöjligt kan sluta jobba innan 60. 

Det gör att reaktionerna från kollegorna de sista veckorna blev lite konstiga. Jag kanske inte var supertydlig själv heller. På sätt och vis skulle jag ju velat skrika att "jag har sparat ihop 5 miljoner och har 30% belånad bostad, då behöver jag aldrig jobba mer enligt 4% regeln". Men jag höll betydligt lägre profil än så. Jag har visserligen varit tydlig med att planen är att inte börja jobba på annat ställe, utan att jag vill jobba mycket mindre och lägga tiden på annat än jobb. Det är dock tydligt att det där med jobba mindre var det som många hakade upp sig på och jag fick mycket frågor om vad jag hade för spännande jobb på gång. Det är tur att jag inte slutade jobba för att imponera på kollegor jag aldrig kommer träffa igen. 

Mål 2018

Det var mycket lättare när jag för 1 år sen satt på exakt samma plats här i köket och skulle sätta upp mål för 2017. Jag hade då just gjort klart manus för min bok som jag visste skulle släppas under året, jag jobbade och sparade pengar varje månad sedan över 10 år och försökte finna tid och motivation för att träna runt 6 pass i veckan. Livet rullade helt enkelt på i ganska invanda hjulspår, med undantag för boken.

Nu är det mesta i framtiden ett oskrivet blad. Jag har ingen aning om hur det kommer vara att äntligen slippa jobba. Hur många timmar av de 40-50 timmar per vecka som frigörs är det rimligt att fylla med vettigt innehåll? Har jag verkligen pengar så det räcker livet ut eller borde jag försöka dra in lite extrapengar? Kommer kroppen tåla ökad träningsdos så jag kan sätta upp tuffare mål för prestation snarare än att bara genomföra träningen?

Jag tror också på tydliga och konkret mätbara mål. Så även om det viktigaste med 2018 blir att hitta ett lugn i att inte tjäna pengar och kunna köpa massa aktier varje månad så lämpar sig inte "trivas med livet" som en målsättning i detta sammanhang.

Det gör att jag landar i dessa målsättningar för 2018 (jämför med förra året här):

1. Sälja 1200 ex av min bok
2. Inte ta mig an några tråkiga uppdrag i mot fakturering
3. Fakturera minst 100.000 kr i  enskilda firman
4. 120 kg i bänkpress (med bibehållen eller minskad kroppsvikt)
5. 2 miljoner sidvisningar på bloggen under året
6. Minst 16.000 följare på Twitter
7. Börja jobba med något meningsfullt ideellt projekt

Förklaring och motivering:
1. Även om boken redan överträffat mina förväntningar så finns det ingen anledning att sluta hoppas på fortsatt försäljning. 100 exemplar i månaden borde gå att få till. 99,95% av svenska befolkningen har trots allt fortfarande inte köpt boken än.

2. Att inte ta sig an några tråkiga uppdrag känns som ett enkelt uppdrag. Men hoppas verkligen jag kan säga nej när min gamla chef ringer och erbjuder mig 100.000 kr för att göra ett inhopp på 5 veckor när det kört ihop sig med något som måste vara klart till sommaren. Här finns det absolut risk i tolkningen av vad som är roligt och tråkigt.

3. Skulle jag klara punkt 1 motsvarar det ca 60.000 kr i fakturering. I så fall återstår det 40.000 kr på hela året. Det borde inte vara några problem. Även om jag är väldigt strikt på tolkningen av vad som jag verkligen tycker känns kul i punkten ovan.

4. De senaste 2 åren har jag haft som huvudmål att träna 300 pass per år (vilket jag missade 2016 men klarade 2017). Samt under många år haft ett sekundärt mål att springa milen på 40 minuter och ta 100 kg i bänkpress under samma vecka (inte klarat milen sen 2015).

Nu har jag verkligen klurat mycket på det här med träningen i och med att jag kommer ha mycket mer tid. Jag vill hitta någon idrott att satsa lite hårdare på som elitmotionär. Men har ännu inte riktigt hittat rätt. Det måste vara någon idrott där jag kan kombinera konditions- och styrketräning, dvs bli en duktig löpare där huvudfokus skulle vara att gå ner 15 kg i vikt är uteslutet. Då jag inte riktigt hittat sporten än och fått en nytändning i styrketräningen under hösten sätter jag upp ett tufft bänkpressmål. Detta kan dock kompletteras med annan idrott när jag hittat vad jag vill satsa på. Jag kommer fortsätta träna konditionsträning och för att inte styrketräningen ska få för stort fokus så får jag inte väga ner än idag (strax under 90 kg) när jag tar 120 i bänk.

Drömmen om Vasaloppet 2019 lever. Men det är tveksamt om längdskidor är sporten jag ska satsa på att verkligen prestera i?

5. Att blogga har bara blivit roligare och roligare. Och jag hoppas att jag kommer ha minst lika mycket att förmedla under 2018 som tidigare år. Vi är ju trots allt ganska många som bloggat om strävan om att bli fria genom att redovisa sparkvoter, snålmånader och återinvesterade utdelningar. Men betydligt färre som ännu tagit steget, så hoppas resan kan bli intressant att följa även framåt.

Under 2017 har jag haft 1.850.000 sidvisningar (avrundat så ett normalt besöksantal idag årets sista dag räknas in). Vilket är högsta siffran i bloggen historia. Jag siktar nu på 2 miljoner sidvisningar.

6. Lika bra att fortsätta på förra årets mål angående Twitter. Ju fler följare desto fler kan jag inspirera till ett alternativt sätt att leva.

7. Jag har börjat titta på läxhjälp eller engagemang i en lokal idrottsförening. Det är för tidigt att sätta upp ett mål på exakt närvaro. Det viktiga blir att jag kommer igång och ger det en chans under 2018.

Jobba något 2018?

Att tajma det här med att sluta jobba vid rätt tillfälle är en utmaning för den tidiga pensionären.

Redan för ett år sen var det vissa som tyckte jag borde sluta jobba, pengarna skulle troligtvis räcka för att fortsätta leva på samma ekonomiska nivå som jag trivs med resten av livet. En annan vanlig kommentar är varför jag slutar just nu. Ett eller två år till där jag fortsätter spara 25.000 i månaden istället för att plocka ut 3-4% av portföljens värde skulle göra stor skillnad för resten av livet. Just detta är något som jag funderat ganska lite på. Tajmingen att sluta jobba just nu har känts klockren för min del. Jag var helt enkelt så less på mitt jobb att det fick räcka nu. 

Så det har känts toppen varje dag sen jag tog beslutet att säga upp mig. Därmed inte sagt att jag inte funderat rätt mycket på ekonomin och hur dyrt vi vill leva de kommande 50 åren den senaste tiden.

Jag skulle gärna tjäna lite mer pengar som möjliggör nya aktieköp 2018-2019 för att skapa en större frihet senare i livet. Troligtvis behövs det inte för att leva ett bra liv. Men man vet ju aldrig. Något som dock är mycket viktigare än 200 extra aktier i Investor är att leva ett fritt och härligt liv 2018. Så det jag bestämt är att jag kommer inte ta några jobbuppdrag för pengarnas skull. Kan jag däremot hitta något roligt uppdrag som max motsvarar 25% av en heltid under kortare perioder eller 10% av en heltid löpande som ger lite pengar kommer jag inte tacka nej till det. Då min fru jobbar vidare och vi nu bor i Stockholm och jag har ett ok kontaktnät nu så är chansen till passande jobb troligtvis större nu än om vi om 10 år bor i en portugisisk småstad, inte kan språket och jag inte jobbat de 10 senaste åren.

Jag återkommer imorgon med målen för 2018, enligt samma upplägg som jag gjorde på nyårsafton förra året. Då kommer dessa tankar konkretiseras lite mer i mätbara mål, men jag tänkte att det kunde vara bra med lite bakgrund så det inte verkar förvirrande att jag börjar prata om att jobba igen när det bara var 1 vecka sen jag slutade.

Börsen och min avkastning 2017

För några dagar sen sammanfattade jag mina egna prestationer under 2017. Nu när börsen har stängt för året tänkte jag det kunde vara intressant att titta även på börsåret 2017 för min del.

Mina investeringar mot börsen är uppdelade i 2 delar. Den största delen är aktieportföljen till ett värde av ca 3 miljoner. Det är den som jag tycker är intressant att utvärdera. Då jag här försöker köpa rätt aktier i rätt tid. Huvudfokus är att skapa en stabil utdelning som jag kan leva på livet ut. Men självklart är det ett mål att slå börsindex.

11,98% får jag vara nöjd med. Inledde året med tung vikt mot H&M som trots att jag köpt över 100 nya aktier i bolaget har minskat kraftigt i procentuell vikt. Bäst har Volvo gått (nästan 50% inkl utdelning), ett bolag som väger ganska tungt i portföljen och dessutom har hjälp mitt näst största innehav Industrivärden att prestera bra (en bit över 20% inkl utdelning).

Under året började jag även köpa preferensaktier som jag ser som en bra del i en utdelningsportfölj som ska ersätta lön. Troligtvis får dessa svårt att prestera som stamaktier över tid. Men i år har tex Akelius pref som jag köpte mest under första kvartalet faktiskt slagit index med ganska god marginal.

Den andra delen av mina investeringar bestående av indexinvestering i 3 olika indexfonder som jag köper via Avanza samt indexplaceringar via Lysa. Totalt värde av denna del är knappt 2 miljoner. Dessa ser jag ingen större mening att jämföra mot något index i stil med bilden ovan. Då jag här kommer vara helt passiv och inte ta några beslut där jag kan utvärdera mig själv.

Utvecklingen i år har varit bättre för denna passiva del än mina aktier helt enkelt för att vissa utländska marknader gått betydligt bättre än den svenska. Tex gick min tillväxtmarknadsfond upp 23,5%. Även om jag inte utvärderar indexplaceringarna årsvis är det givetvis glädjande att dessa hjälpte mig att komma upp i över 14% i total avkastning under 2017. En siffra jag är nöjd med.

Avvaktar med köp

Jag har fortfarande inte gjort något aktieköp sen lönen kom den 22 december. Längsta uppehållet efter en lön på flera år.

Orsaken är dels att jag räknar lönen på följande månad i min egna redovisning. Dvs månaden börjar med lön och slutar med ev extraköp dagen innan lön om det finns pengar kvar. Under en normal månad finns bara denna uppdelning i mitt excelark och påverkar inte vilken sida av månadsskiftet jag köper. Men just runt årsskiftet är det bra att få det rätt på riktigt för att få siffrorna i mitt ark att stämma med historiken hos Avanza. Jag har lärt av mina misstag här, för det jag köpte sista veckan 2016 men redovisat som 2017 i excelarket har skapat en del förvirring.

Nu blir det ju dessutom mycket färre köp under 2018 så skadar inte att dra ut på det lite extra. Det är inget snack om att det kommer kännas kontigt att i stort sett inte kunna köpa några aktier från februari och framåt. Men hoppas på några köp som kan stilla värsta suget.

Hade jag köpt något idag hade det varit svårt att tacka nej till Investor A för 370 kr. Återstår att se om den är dyrare eller billigare på tisdag nästa vecka när köp kan ske.

Idag har jag varit hemma medan min fru har varit på jobbet. Oj vad skönt. Blev en promenad med Fill or Kills intervju med Patrik på Volati. Riktigt bra. Tyvärr lite krasslig (smittad av barn-släktingar under julen) så vågade inte träna.

Tidig sammanfattning av 2017

Egentligen är det väl några dagar för tidigt. Men då jag idag på morgonen via ett träningspass bockade av det sista delmålet är det inget att vänta på längre. Utan lika bra att sammanfatta 2017 redan nu och ägna resten av året till att fundera på 2018 års målsättningar.

Att sätta upp lite individuella mål på årsbasis i kombination med de regelbundna "kick-offer" som jag och min fru har där vi går lite mer på djupet och pratar om gemensamma saker har verkligen hjälp mig de senaste åren.

Jag tyckte jag spände bågen rätt hårt inför året. Så det är med viss stolthet jag kan konstatera att alla 6 mål uppfylldes.

>300.000 kr i sparande
Målet i sig var inte så utmanande då jag legat över denna nivå både 2015 och 2016. Utmaningen var att kombinera det med ökad konsumtion. Totalt landade året på ett nysparande i aktier på ganska precis 300.000 kr dessutom lite månadssparande för att testa på Lysa under hösten och en avsättning från min enskilda firma till mitt IPS-konto. Så totalt hamnade jag strax under 350.000 kr. Jag återinvesterade givetvis all utdelning vilket gjorde att aktieköpen uppgick till ca 400.000 kr.

Då har jag inte fakturerat för all bokförsäljning än (har inte fått exakta redovisningen från förlaget) så det ligger en hel del pengar innestående som inte syns på 2017. God marginal med andra ord.

>113.000 kr konsumtion

Jag har aldrig skrivit kassabok så har ingen exakt historik över konsumtionen men då jag vet vad jag tjänat och vet exakt vad jag sparat så kan jag räkna ut att jag låg på runt 70.000 kr under 2016. Det var också ett av årets stora mål att öka konsumtionen efter 10 sparsamma år. Efter en lite skakig inledning i januari så har detta flutit på utan problem. Det har inte känts det minsta jobbigt att "slösa" pengar. 

Den största delen av den ökade konsumtionen kan förklaras med att vi sätter av en mycket större peng till vårt gemensamma konto därifrån alla räkningar betalas varje månad. Så det är framförallt inte att jag är ute och handlar mer i butiker under månaden som utgjort skillnaden. Att vi sätter in mer pengar på gemensamma kontot beror på att vi köpt bil och varje månad sätter av pengar till resor. Jag kommer landa på 120.000 kr i år, dvs 10.000 kr i månaden. 

Det finns utrymme för att kunna öka detta ytterligare upp mot 15.000 kr i månaden (eller rättare sagt 30.000 ihop för oss två den dagen även min fru slutat jobba), men jag kommer inte sätta upp ett mål på ökad konsumtion för nästa år. Utan gå mer på känsla. Jag tror det kan upplevas lite stressande för mig att öka konsumtionen tvångsmässigt ett steg till just när lönen slutar komma in och jag trivs bra på nuvarande konsumtionsnivå. Men för 2017 var det en framgångsfaktor att sätta upp detta som ett mål och tvinga mig själv att släppa lös lite mer. Jag ska aldrig gå tillbaka till 2016 års nivå i alla fall.

>300 träningspass

Det såg länge mörkt ut men jag fick en nytändning under hösten. Det gjorde att jag flera gånger i veckan tränade styrketräning på lunchen (jag tycker 30 min med bänkpress, chins, axelpress, någon ben- samt magövning räcker väldigt långt) och sen löpning, cykling eller spinning efter jobbet. Så men 8-9 träningspass i veckan under en period så kom jag ifatt planen. Idag gjordes 300 passet och nu har jag några dagar på mig att köra några extra pass. 

Träningen är något jag hoppas och tror ska få betydligt mer fokus nu när det frigörs tid. Jag bör rimligtvis sätta upp tydligare prestationsmål än antalet träningspass. Men hittills har jag tänkt att det viktiga är att jag tränar på och kör regelbundet, vilket jag mår bra av. Jag har inte velat fokusera för mycket på prestation i träningen då jag upplevt att det skapat lite stress i kombination med prestationskrav på jobbet, i aktiesparandet, bokförsäljning etc.

>3000 sålda ex av min bok

Om målen ovan låg mycket i mina egna händer att påverka så var detta mål verkligen svårt att ha en bild av för ett år sen. Att 3000 exemplar var ett högt satt mål var jag ganska säker på. Break even låg på 600-700 böcker och efter det skulle jag börja få betalt. Så jag tänkte väl att 1000 böcker kändes som någon typ av minimum för att det inte skulle vara ett fiasko. 2000 riktigt bra och 3000 drömmen.

Nu har jag inte fått exakta siffror för hela året då den säljs i många olika kanaler. Men bästa julklappen i år var nog det SMS jag fick från Jan på förlaget igår om att vi sålt väldigt bra i december. Så boken har passerat 5000 sålda exemplar på 8 månader. Helt otroligt och stort tack till alla som köpt boken, recenserat, lagt upp bilder i sociala medier eller på annat sätt hjälpt till! Det har verkligen varit jätteroligt, på ett större plan än den ekonomiska framgången som det blivit. 

Vet att pengar är intressant för er läsare och ekonomin är att jag får 50-60 kr per bok beroende per kanal efter att kostnaderna var täckta. Dvs det har blivit lite över 200.000 kr så här långt. På faktura dvs mycket skatt. Skulle boken kunna fortsätta sälja låt säga 100 ex i månaden under 2018 och en bit in på  2019 vore det ju en fantastiskt tillskott om 5000 kr i månaden. Vi får se hur länge det tuggar på...

>10 000 följare på Twitter

Det minst viktiga målet i sig. Men samtidigt ett kvitto på att intresset växer och en viktig kanal för att nå ut med blogg och bok. Jag började året med 5.737 följare och har idag 11.153. Det såg länge tight ut, men sen blev det en väldig fart i sista kvartalet.

Under året börja diskutera möjlig nedtrappning av jobbandet med min chef

Planen från början var att sluta jobba till sommaren 2018. Men mycket tack vare att punkterna ovan vad gäller sparande och bokförsäljning gick så bra och jobbet blev allt tråkigare så tog jag efter sommaren beslutat att tidigarelägga detta samtal. Då jag trivdes allt sämre på jobbet blev det dessutom inte en lika utdragen process med successiv nedtrappning som jag först tänkt utan ett mer direkt avslut. Det gör att jag idag har gjort min sista arbetsdag.

Så totalt sett måste jag säga att 2017 blev mitt bästa år hittills i livet. Det blir intressant om 2018 kan överträffa detta eller om det är så att resan är härligare än målet. Hoppas ni är nöjda med ert 2017 och god fortsättning.

Dan efter dan och dan före dan på samma gång...

Idag är det både dagen efter min sista arbetsdag och dagen före julafton. Det förstnämnda är ju klart störst i min värld. Vi är fortfarande hemma men åker imorgon bitti för att fira jul med släkt på min sida. Lätt och smidigt att resa nu när vi har egen bil. Ikväll blir det Bingolottos uppesittarkväll (första gången i år som jag spelar Bingolotto men 13e uppesittarkvällen för oss som förknippar det med kvällen före lön) och lite cava. Skönt med lite egen tid hemma innan stoj och stök med släkten. Min fru ska jobba lite mellan jul och nyår så det blir kort resa. Sen nyårsfest med vänner här hemma i Stockholm.

Vädret i Stockholm är för övrigt ett stort skämt. Plus 5 grader och regn. Mörkt som nere i Lovisagruvan är det också nu när klockan är 15.40... Om vi bor kvar här inom några år när även min fru slutat jobba får vi ju skylla oss själva.

Det börjar också bli dags att sammanfatta 2017 och även blicka fram mot nya mål 2018. Utan att avslöja för mycket så har jag uppfyllt 5 av 6 målsättningar jag satte upp för 2017. Den 6e och sista har jag tagit mig ett steg närmare idag på förmiddagen men det saknas lite lite där vilket  jag hoppas kunna lösa i mellandagarna. Då jag tyckte 3-4 stycken av målen var lite utmanande satta på förhand så vore det stort med en jackpot.

Återigen stort tack för alla glada tillrop och ert stöd i samband med min självpensionering. Och god jul!

Äntligen fri

Då var stunden jag tänkt på minst en gång varje dag de senaste 5 åren här. Jag har nyss lämnat min arbetsplats för de 13 senaste åren för sista gången. Frihetskänslan är total och det känns minst lika bra som jag tänkt mig.

Känslan är givetvis helt annorlunda jämfört med inför ett vanligt jullov. Men den stora konkreta skillnaden med att inte jobba blir efter helgerna. Så jag lovar återkomma i januari med en serie blogginlägg om hur det känns, vad jag gör på dagarna, om jag känner att jag kanske borde bitit ihop ett halvår till eller om jag snarare känner att jobbade kvar för länge.

Att jag jobbade i stort sett hela mitt yrkesliv på samma arbetsplats beror på att jag i stort trivts väldigt bra på jobbet. I alla fall de 10-11 första åren. Jag har också tack vare företagets storlek haft möjligheten att byta roller och därmed fått andra arbetsuppgifter (och högre lön). Så jag har haft samma arbetsplats och arbetsgivare men väldigt olika arbetsuppgifter.

Kanske borde jag bytt jobb eller gått ner på halvtid för 2 år sen när jag började trivas sämre på jobbet? Men jag har inte direkt vantrivts och känslan när jag kunnat köpa aktier för 25.000 kr i månaden har gjort att det ändå varit värt att kämpa på. Idag ångrar jag inget. Men lovar som sagt att fördjupa dessa tankar med lite distans i framtiden.

Vill avsluta med att tacka för allt stöd och glada tillrop senaste veckorna! Jag vet att jag inte är speciellt rik, att jag under perioder levt på ett sätt som passar rätt få och att sluta jobba innan 40 är något rätt extremt som inte alls alla drömmer om. Ändå har 99% av kommentarer byggt på att man är glad för min skull och att jag har lyckats leva och jobba mot det långsiktiga mål som jag nu uppnått. Det är en egenskap jag tycker är väldigt fin, att man kan glädjas åt andra och stötta deras livsval även om det inte överensstämmer med exakt ens egna personliga tankar.

Så stort tack för allt stöd! Jag lovar att fortsätta blogga om mitt nya liv som börjar idag...

Min mest gillade tweet någonsin.

Risktagande

Micke Syding la upp ett kort videoklipp kring manligt och kvinnligt risktagande igår.

Även om det är lite tabu i vissa kretsar att prata om generella skillnader mellan män och kvinnor så stämmer det verkligen med min personliga erfarenhet att män är mycket mer villiga att ta risk. Om det sen beror på arv eller miljö låter jag vara osagt.

När det kommer till sparande ser man även denna skillnad. Fler kvinnor än män anser att låg risk är att föredra på ett sparande.Se tex blogginlägg av Claes Hemberg.

Därför var det extra roligt att jag fick följande svar när jag gjorde en liten undersökning på Twitter igår.

Långt ifrån vetenskapligt och undersökningen kunde säkert gjorts mycket bättre. Som alltid på Twitter finns det risk att någon klickar i ett svar bara för att få se hur andra röstat. Men enligt denna undersökning är de tjejer som följer mig på Twitter mer villiga att ta risk än killarna.

Jag anser att det rationella i detta läge absolut är att satsa högsta beloppet (om man inte har det extremt knapert så det riskerar att göra så man blir vräkt eller får svälta närmaste tiden). Så det var kul att de tjejer som följer mig på Twitter vågar ta risk när möjligheter uppenbarar sig.

Personligen skulle jag satsa någonstans runt 250.000 kr om jag fick chansen till ovanstående förutsättningar. Min fru svarade 100 kr när jag frågade henne. Så vi kanske kompletterar varandra bra i livet?

Det var också jag som belånade lägenheten och köpte aktier 2008 och köpte Rysslandsfonder för stor del av mina tillgångar just när kriget i Ukraina höll på att blossa upp. Jag har dock blivit mer rädd för hög risk på senare år när mitt kapital har blivit lite större och framförallt framtida/kommande löner blivit färre. Nu handlar det mer om att lyckas få pengarna att räcka så jag kan leva på dom. Fast 3 gånger pengar på rött på casinot är för bra för att tacka nej till.

Sparkvot

Jag lyssnade på senaste Sparpodden på vägen hem från jobbet idag. Tyvärr satt jag och kokade av ilska sista minuterna när begreppet sparkvot diskuterades. Ok jag överdriver lite, riktigt så arg var jag inte.

För det första kan man inte räkna lite hur man vill. Det största syftet med begreppet sparkvot är att få en bild av storleken på sitt eget sparande i förhållande till andra (därmed inte sagt att det är någon tävling). Då måste man givetvis räkna på ungefär samma sätt som andra. Fördelen med en kvot blir just att jämförelsen med andra blir lättare än att jämföra sparandet i faktiska kronor som blir väldigt beroende av inkomst.

För det andra så ska man självklart räkna på nettolönen. Annars är det ju helt omöjligt att komma upp i en sparkvot på mer än 70% då resten försvinner i skatt. Lek med tanken vad som skulle krävas för att gå från låt säga 50 till 60% sparkvot av bruttolönen. Nej skalan bör så klart gå från 0 till 100%. Räknar man in tjänstepension och räknar på bruttolön kanske skalan går från ytterligheterna 15 till 60% för en högavlönad. Och varför ska i så fall inte även allmän pension räknas in?

Visst det finns några extremfall med löneväxling, buffertsparande etc som kan röra till det lite. Men grunderna att man bara räknar eget sparande och i relation till nettolönen måste gälla!

Uppoffringar och sparande

För mig har det alltid varit självklart att sparande och investeringar inte är något självändamål utan ett sätt att uppnå det liv jag vill leva. Däremot kan det under kortare perioder få ta överhanden och styra vissa val i livet, för att på sikt leda till det jag vill uppnå. Låt mig ta några exempel.

Mål jobba mindre:
Mitt mål har länge varit att skapa en ekonomisk situation som gör att jag själv kan välja om och i så fall med vad jag ska jobba. Målbilden har varit att kanske jobba 25% och bara med roliga saker. För att lyckas uppnå detta behöver jag en passiv inkomst som inte bara täcker överlevnad utan även lite lagom med lyx i livet. Har jag bara en passiv inkomst som räcker för överlevnad kommer det vara svårt att tacka nej till tråkiga men välbetalda jobb.

Målet är alltså att jobba mindre. Men för att uppnå detta har jag under ett antal år snarare jobbat mer. Jag har haft ett jobb som krävt minst 40h i veckan, har haft företag vid sidan om där jag gjort vissa konsultuppdrag, skrivit en bok och drivit en blogg.

Mål få råd med en sportbil:
Jag själv är rätt ointresserad av bilar. Men om vi tänker att målet med sparandet är att kunna köra en riktigt fin och dyr bil så skulle man kunna använda samma metodik. Istället för att köpa en halvdyr bil på avbetalning som 20 åring så väljer man att leva helt utan bil mellan 18 och 28. Då sparar man istället ihop pengar som via avkastningen möjliggör att man har toppbilar från 28 till döden.

Metodiken:
Båda exemplen ovan bygger egentligen på samma sak. Nämligen avkastning och ränta på ränta. Att jobba 2h år 1 och investera pengarna för andra timmens jobb i 20 år ger bättre effekt än att jobba 1h år 1 och den andra timmen år 20. Även om man tar hänsyn till den högre skatten på att jobba dubbelt ett och samma år.

Kan du få 8% real avkastning så dubblar pengarna sitt värde var 10e år. Dvs varje sak du avstår ifrån att köpa idag kan du köpa dubbelt om 10 år, 4-dubbelt om 20 år, 8-dubbelt om 30 år eller 16-dubbelt om 40 år. Skillnaden blir ännu större om alternativet är att köpa något på avbetalning som man egentligen inte har råd med. 10 år utan bil som i exemplet ovan kan därför finansiera gratis bil i resten av livet (eller mellanskillnaden mellan standardbil och lyxbil).

Första utmaningen blir att klara av att tänka långsiktigt. Vill jag helst ha 1st nu eller 8st om 30 år? Den andra utmaningen blir att klara av att ställa om. Så man inte jobbar dubbelt till man fyller 60 för att kunna jobba mindre sen eller sitter med 50 miljoner och fortfarande drömmer om när man ska få råd med första sportbilen.