Monday, April 23, 2007

Vecka på resande fot

Så har en ny arbetsvecka inletts. Jag kommer resa rätt mycket med jobbet under veckan och sova på hotell inte mindre än 4 nätter fram till på lördag. Ska försöka uppdatera bloggen så bra det går, brukar inte vara några problem då det finns internetuppkoppling överallt och jag har med min bärbara dator.

Tror det kan bli en riktigt lyckad vecka ekonomiskt, bjudluncher och middagar vissa dagar i kombination med traktamente. Problemet är bara att vi åker 3 stycken från kontoret ihop, måste alltså klara mig undan kollegorna de kvällar vi inte har något inplanerat så man kan dra sig tillbaka på hotelrummet med en burk vita bönor i tomatsås som middag istället för att hänga i baren på hotellet och ta en starköl för 55 spänn.

Målet blir att klara veckan på en hundralapp!

13 comments:

  1. Ta med ett par paket nudlar! Det är perfekt hotellmat; man kan nämligen tillaga dem i varmvattnet från kranen.

    Ett gammal tågluffar-tips! :)

    ReplyDelete
  2. Låt nu inte snålheten bedra visheten. Gå ut med dina kollegor, ta en öl och snacka lite skit. Se det som en investering i ditt nätverk. Om ett år kanske en av dina kollegor är din chef eller har fått en bra position i ett annat företag.
    Kan det då inte vara värt en del att ha en avslappnad och personlig kontakt med den personen? Det kan också vara potentiellt lönande på sikt genom att det kan öka dit värde på arbetsmarknaden. Investera åtminstonde halva traktamentet, du kommer ändå att gå plus.

    ReplyDelete
  3. Jag får träffa mina kollegor de kvällar där vi har organierade aktiviteter. Det räcker bra för nätverkande.

    Säger att jag har en gammal kompis i just den stan som jag skulle vilja träffa och sen glider jag upp på rummet och låser in mig.

    ReplyDelete
  4. Men som miljardären påpekade, så är det den avslappnade och personliga kontakten som betyder något. Organiserade aktiviteter låter inte för mig som något avslappnat. Bjud dig själv på den där hypotetiska ölen i hotellbaren.. Eller ta en Ramlösa. Glöm inte bort att rikedom inte bara kan mätas i kontanter, utan även kontakter.. Tänk så fattigt livet lätt kan bli utan den där sköna anekdoten som din arbetskamrat inte bjuder på när det är "organiserade aktiviteter", men väl i en hotellbar. Underskatta inte mänsklig kontakt, då blir du lätt en ensam miljonär..

    ReplyDelete
  5. Anonymous2:57 PM

    Du kan ju försöka bli bjuden på ölen...PÅ långsikt är sociala kontakter enbart av god aär min erfarenhet.

    Har du förresten läst detta?
    http://www.di.se/nyheter/

    Undrar om grabben verkligen klarar att leva på 4000kr per månad efter lägenheten är betals är nog svårt när man tidigare haft en lön runt 80-100 papp i månaden.

    ReplyDelete
  6. Anonymous3:25 PM

    Får man fråga hur ofta du själv bjuder andra på luncher eller liknande? Det kan låta som en klyscha men en väg till rikedom är att först ge och sedan få. Tänk efter så är det så överallt. I dina investeringar så "ger du bort" dina pengar för att senare få dem tillbaka till förhoppningsvis lite mer i ränta/avkastning. Så fungerar det även i relationer. Börja bjud på luncher, öl och resor och du kommer få mångdubbelt tillbaka. En del kommer rida med på din ekonomiska framgångsvåg och inte bjuda tillbaka i olika hänseenden men de identifierar man snabbt.

    ReplyDelete
  7. Tro mig jag är inte en social katastrof bara för att jag lever snålt. Jag kommer ha gott om tid att unmgås med mina kollegor i bilen, under lunchen etc. Håller jag mig borta den kvällen vi får betala middagen själva kommer det inte göra någon skillnad. Jag har faktiskt bra personlig kontakt med de flesta på jobbet.

    Det händer att jag bjuder men då gör jag det av rent taktiska skäl inte för att vara snäll. Bättre att jag förvaltar den 100-lappen och blir eknomiskt oberoende så kan jag bjuda ordentligt om 10-15 år.

    ReplyDelete
  8. Anonymous8:35 PM

    Först och främst tack för en väldigt intressant och inspirerande blogg.

    Dock tycker jag att du går över gränsen nu, alla dina andra "snåla" idéer har jag kunnat köpa rakt av, men att ljuga för kollegorna tycker jag är att gå över gränsen. Jag vet inte hur ofta ni är ute och reser med jobbet, men det känns som att den ölen borde vara väl investerade pengar. Vi

    ReplyDelete
  9. Anonymous11:11 PM

    Läser inte dina kollegor din blog? Är ju lätt att en pinsam situation kan uppstå.

    Även om du inte berättat för någon att det är du så är det ju inte alltför svårt för folk att gissa vem du är om de känner dig från första början mha detaljerna du nämner ibland.

    ReplyDelete
  10. Hittills är det bara min flickvän som känner till bloggen. Just för att jag inte går ut med offentligt att jag är såhär extrem. Finns säkert många på jobbet som inte tror jag sparar ens 500 kr i månaden.

    Tror risken är minimal att någon på jobbet eller någon annan vän skulle komma på att det är jag. Just därför jag inte vill berätta exakt var i Stockholm jag bor eller på vilket företag jag jobbar.

    Kanske är jag oförsiktig ibland men min känsla är att det är svårt att identifiera mig genom bloggen. På jobbet ser dom bara att jag ganska ofta har med matlåda, och det är jag långt ifrån ensam om...Och inte är det helt osannolikt att jag skulle ha en kompis i en svensk stad som jag vill passa på att träffa när vi är där med jobbet.

    Med runt 500 besökare per dag från hela sverige bör det vara lugnt. Den dagen det blir 5000 besök per dag eller jag får konstiga frågor av folk kanske jag ibland får lägga ut vissa villospår i bloggen.

    ReplyDelete
  11. Anonymous1:15 PM

    Kom på en sak, din flickvän, är hon lika som dig när de gäller sparandet? Och i sånna fall, är det du som omvänt henne?

    Slutligen, superroligt att läsa din blogg, har givit mig inspiration att tänka efter både en och två gånger innan man köper något.

    ReplyDelete
  12. Nej, min flickvän är inte så inne på sparande som mig...

    Jag har tagit med det i beräkningen att jag måste bli så rik att jag kan försörja oss båda.

    ReplyDelete
  13. Anonymous10:07 AM

    mehh de är ju supergulligt!

    ReplyDelete