Wednesday, August 23, 2017

Pensionär vid 30?

Det har skapats en väldigt debatt senaste dagarna med anledning av en artikel i DI som anger att "ett allt vanligare finansiellt mål bland unga investerare är att kunna pensionera sig lagom till 30-årsdagen".


Jag har ändå varit relativt aktiv inom detta gebit de senaste 10 åren. Och kan inte minnas att jag hört någon som uttalat målet att kunna sluta jobba redan vid 30. Men absolut det finns säkert de som siktar på det också.

För det första tror jag det är säkrast att ytterligare en gång förtydliga att det som jag och många med mig kallar pension är en möjlighet att KUNNA låta bli att jobba för resten av livet. Precis som en pensionär. Dvs en frihet att själva välja om och i så fall med vad och hur mycket man vill jobba. Det betyder inte att man måste sitta hemma i soffan hela dagarna och ha tråkigt.

Om vi pratar om den modellen jag och många andra använder är det väldigt tufft att lyckas med pension vid 30. Då menar jag den enkla metoden att jobba på ett vanligt jobb, kämpa på och försöka få upp lönen, leva billigt och spara mycket. Att bli mångmiljonär via framgångsrikt företagande, proffskontrakt i fotboll eller något annat är ju en annan sak som är få förunnat.

Det är dock inte omöjligt att kunna sluta jobba vid 30. I min bok har jag följande uträkning. 


Där har jag ju räknat med att man börjar jobba först vid 25 års ålder. Börjar man jobba redan vid 20 är ju pension vid 30 långt ifrån omöjligt. Det blir ju väldigt många "om och men" i en sån här uträkning vilket jag specificerar i en bilaga i boken. Men utmaningen som jag ser det med väldigt tidig jobbstart är att ingångslönen troligtvis är relativt låg, vilket gör att en sparkvot på 70% kan vara väldigt svårt att klara under de första 5 åren på jobbet. Uträkningen bygger också på att man fortsätter leva på samma standard hela livet som under perioden man sparade. Det är anledningen att jag själv behövde jobba över 10 år trots att mitt genomsnittliga sparande legat runt 70%. Jag har helt enkelt räknat med att höja mina omkostnader jämfört med de sparsamma åren.

Vi ska också komma ihåg att det är en enorm skillnad på att kunna sluta vid 30 och vid 40. Pengarna som behövs är ungefär de samma men att få 10 år till på sig både i form av avkastning på befintligt kapital och nya insättningar gör gigantisk skillnad. För att inte tala om hur lätt det är att kunna sluta vid 45 eller 50, bara man sätter igång i tid.

Sparekonom Claes Hemberg fick ett ex av min bok (via sin kollega Johanna Kull som var på pressträffen när boken släpptes) det blev aldrig någon recension av boken på Avanzas blogg. Och när jag läser det här blogginlägget (Pension vid 30 är en stollig idé) från Claes får jag intrycket att han nog aldrig läste boken.

Claes får gärna tycka att det för egen del är ointressant att gå i tidig pension. Och jag håller ju med om att just 30 är både väldigt extremt och rätt svårt. Men argumenten i inlägget är ju märkliga och Claes blandar friskt mellan netto och brutto och verkar i första halvan av inlägget tycka att ett sparkonto är rimlig placering på 60 års sikt. Ett axplock från inlägget:

"Ska du leva som vanlig svensk knegare med lönen 25 000 kr i månaden så behöver du några 2,5 miljoner på kontot per årtionde."

Kommentar: Fattar inte ens vad han menar med "några 2,5 miljoner på kontot per årtionde". 


"Bara att spara i hop 1 miljon på en normallön lär ju kräva 10 år av nära svälten-upplevelser…"

Kommentar: Det kräver 5900 kr i månaden med 8% avkastning. Absolut ett högt sparande men ingen svält om du är ung och har normallön. Jag fick ihop 4 gånger mer, dvs ungefär 4 miljoner på 10 år och åt då 3500 kcal om dagen.

"Lägg märke till att 60 år som pensionär lär kosta kring 30 miljoner kronor. Räkna ungpensionären att ha detta på kontont från start eller ska hen börja jobba som aktiehandlare på heltid?"

Kommentar: Fattar jag det rätt om en sparekonom på Avanza tycker att man ska ha pengarna på sparkonto på 60 års sikt? Och leva för 500 000 netto om året? Aktiehandlare på heltid?

"Eller så har de 30-åriga pensionärerna missat glädjen i att åstadkomma förändring, möta människor och bidra till ett bättre samhälle genom jobb, socialt arbete och vardag?"

Kommentar: Varför skulle enda sätten att "åstadkomma förändring, möta människor, bidra till ett bättre samhälle, socialt arbete och ha en vardag" vara att jobba? 

Man får som sagt gärna vara personligt helt ointresserad av tidig pension och även tycka det är extremt att sluta redan vid 30, 40 eller 50. Men jag tycker ändå man ska respektera folk som sätter upp höga mål och jobbar hårt för att nå dom. Framförallt om man är sparekonom på den banken som en stor del av dessa personer använder för att nå sitt mål.

Tänk er själva blogginlägget från känd idrottsledare anställd av SOK "Drömmen om OS-guld i brottning är en stollig idé". För att sen räkna upp argument mot att satsa på detta mål, baserat på helt galna uträkningar.

Jag tycker Claes som sparekonom borde ha en annan syn på individens rätt att genom sparande och investeringar styra över sitt liv och inte kalla unga människors mål och drömmar för stolliga!

Saturday, August 19, 2017

Årets värsta helg

Helgen innan man ska börja jobba efter semester. Årets värsta dagar? Ja de två senaste åren skulle jag nog säga att det varit så. I år känns det faktiskt något bättre. Om än inte bra.

90 arbetsdagar kvar till jul. Och troligtvis till min sista arbetsdag. Med sparad semester blir det nog en lön i januari också. Det betyder 6 månadslöner och 6 Uppesittarkvällar kvar, rätt ok utdelning på 90 dagars jobb. Sparkvoten blir lite lägre för att bygga upp lite mer likvider. Tanken är ju att leva på 2018 års utdelningar först från 1/1 2019. Men januarilön och ersättningen för bokförsäljning löser huvuddelen av 2018.

Jag har kommit igång bra med träningen under semestern. Så den ska det bli kul att köra vidare med i höst och få lite mer rutiner i vardagen. Ska dessutom skärpa till kosten och gå ner några kg i vikt i höst. Jag fyller på rikskortet med max laddning lunchpengar varje månad men 3 dagar i veckan ska jag träna på lunchen och äta snabb, kalorisnål och billig matlåda. 6000 kr laddat på rikskortet vid nyår blir fin krydda på pensionärslivet under 2018.

Nu ska jag bara få tag på 90 cm långt måttband och börja klippa en cm per dag när jag kommit hem från jobbet.

Wednesday, August 16, 2017

Att min fru ska jobba vidare

Jag tänkte att det kunde vara på sin plats att förklara det här med att min fru kommer jobba vidare när jag slutar. För jag håller med om att det inte är självklart. Vi hade istället kunnat lägga upp det på annat sätt. Bakgrunden är denna:

Min fru har dels ett bättre "momentum" i sin karriär än mig. Klart bättre löneökningar senaste åren och även chans till utveckling framåt i form av variation i arbetsuppgifter etc inom befintlig arbetsgivare. Jag har däremot kört fast lite på en nivå både vad gäller ansvar och lön (inget jag bekymrat mig om av förklarliga skäl då problemet främst uppstått senaste året då jag vetat att slutet varit nära).

Min fru är dock precis som jag inne på att sluta jobba och lägga tiden på annat istället. Så det är en relativt kort period vi pratar om.

Vi tänker oss något i stil med att hon jobbar vidare 1 år efter mig, dvs preliminärt 2018 ut. Huvudskälet är att få in mer pengar dvs större säkerhetsmaginal. Vilket vi ju hade kunnat lösa med att vi båda hade jobbat ett halvår istället. Det senare hade ju även varit bättre skattemässigt då skatten på 2x6 månaders jobb blir lägre än 1x12 månader.

Anledningarna till att vi ändå valt denna lösning med att hon jobbar vidare är inte bara rättvisa i form av att hon är yngre och hunnit spara ihop lite mindre pengar. Vi tycker visserligen båda att det ligger lite i ett sånt rättviseresonemang, men ser vi givetvis framförallt vår ekonomi som en helhet där vi båda jobbar för att skapa bästa helheten som gynnar oss på totalen.

Genom att jag slutar jobba först får vi en lite mer successiv övergång till livet i frihet. Jag har också lättare att dryga ut både tid och plånbok med uppdrag via boken, bloggen och min enskilda firma. Den dagen min fru slutar jobba som anställd kommer det nog innebära ett mer abrupt slut än det kommer göra för mig. Med betoning på "nog", då det ju finns alla möjligheter för mängder av olika varianter på jobb, hobbys och blandningar däremellan även för henne den dagen friheten är här.

Även om planen nu alltså är att hon jobbar vidare hela 2018 så kan det ju ändras under resans gång. Vi är ju tex i ett läge där minsta strul, tråkigheter eller negativa förändringar på jobbet gör att hon kan ställa krav och välja att sluta om det inte känns bra. En årslön extra ska vi nog kunna dra ihop vid annat tillfälle under de kommande 30 åren.

Tuesday, August 15, 2017

Mer om pensioneringen

Det har kommit mycket frågor via mail, Twitter och kommentarer på bloggen om gårdagens inlägg om att jag nu tagit beslutet att sluta jobba till årsskiftet. Tolkar det som att intresset är stort men att det också är lite oklart.

En bidragande orsak till oklarheterna är nog min redovisning här ute till höger på bloggen.

Utdelningsmålet:
Jag har de senaste åren satt upp en målsättning i min excelfil för hur många aktier av varje jag ska ha vid årsskiftet. Detta antal har legat till grund för målet på utdelning året efter.

I verkligheten hinner jag ju köpa nya aktier från 1/1 till dess att utdelningen sker (inte minst nu när jag börjat köpa preffar med utdelning 4 gånger om året och fler bolag delar ut 2 gånger om året även i stamaktien). Vilket ger en klart högre utdelning 2017 än målet. För 2018 bör det bli mer rättvisande då jag inte kommer köpa så mycket nya aktier då som under 2017.

Målet i antalet aktier
Även här är det lite rörigt. Hur ska jag hinna upp i detta mål innan årsskiftet? Nej det får jag nog tyvärr erkänna att jag inte kommer hinna göra. Målet är uppsatt för länge sen och det är bara att inse att det har skruvats ner under resans gång.

Från början (läs bloggens inledande inlägg) var målet ju 10 miljoner. För mig personligen. Det var taget ur luften. Nu har jag lärt mig mer om 4% regeln, inflationen har varit obefintlig under dessa år och jag har träffat en partner med högt eget sparande som jag inte behöver försörja med mina pengar. Det gör att jag inte anser mig behöva 10 miljoner själv. Målet på antalet aktier var visserligen redan det en neddragning från 10 miljonersmålet.

Jag har också blivit mer less på jobbet senaste 2 åren. Vilket gör att jag accepterar lite färre aktier till förmån för tidigare slut på eländet.

Jag ska dock inte sälja några aktier och känner jag mig själv kommer det nog ramla in lite pengar i framtiden som kan leda till nya köp. Men blir ju i låg takt.

Hur ser budgeten ut?
För att röra till det ytterligare redovisar jag alla pengar på bloggen för mig som en person. Vilket ju inte är helt logiskt när man är gift.

Men bloggen och mitt sparande har alltid varit ett eget projekt. Så tycker det varit tydligast är visa det på en person vilket också varit bra historiskt för röda tråden då jag gått från sambo till singel till sambo till gift under bloggens 11 år.

Tanken är att jag och min fru ska kunna plocka ut 25-30.000 kr i månaden netto. I dagens penningvärde under resten av livet. Ska vi tro på 4% regeln så krävs det då 8-8,5 miljoner. Dit saknas det några 100.000 kr. Om vi inte räknar in boendet som vi trots allt är villiga att realisera genom att flytta från Stockholm. Med boendet är vi klart över.

Jag kan tänka mig att sälja 5-6% av fonderna varje år och låta kapitalet där minska om inte börsen klarar att kompensera för det. Utöver utdelningen. Jag skriver en del om denna strategi i min bok under rubriken "de kritiska åren" dvs perioden mellan man slutar jobba och kan plocka ut pension.

Jag kommer också tjäna en del pengar under 2018 även om jag slutar på vanliga jobbet. Tex genom boken och kanske även  bloggen. Min fru jobbar också vidare ett tag till. Mer om tankarna/orättvisan i detta i kommande inlägg.

Monday, August 14, 2017

Sista semesterveckan

Då var mitt livs sista semestervecka inledd. Jag har nu äntligen bestämt definitivt att jag slutar jobbet till årsskiftet. Eller till jul blir det väl snarare.

Så det återstår ganska precis 4 månaders jobb när jag återvänder till kontoret nästa måndag.

Jag har en ekonomisk kalkyl som håller. Men visst har tankar funnits om att köra några månader till för att skapa utrymme för lyxiga engångsköp i form av mer resor och dyrare sportutrustning än det som ryms inom originalbudget. För det är ju så att 35-70.000 kr dvs 1-2 månaders extra jobb inte ger så många kronor extra i passiv inkomst resten av livet. Men på ett lyxkonsumtionskonto skulle de ju göra all skillnad för en person som aldrig levt på över 10.000 kr i månaden.

Någonstans måste man dock dra gränsen. Jag är ung i sammanhanget och mina jämnåriga kompisar har 30 år kvar till pension. Jag kommer nog hinna tjäna ihop lite extra pengar under dessa år. Även om jag håller hårt på regeln att bara göra roliga jobb där pengarna är en ren bonus från 1/1 2018.

Friday, August 11, 2017

Nedgångar på börsen

Jag har inte följt börsen i detalj här under semestern, men en eller två tittar per dag via mobilen har det blivit. Så jag är medveten om att portföljen är värd några 100.000 kr mindre än när den toppade innan sommaren.

Det är ju väldigt små nedgångar vi pratar om i procent även om det i takt med att portföljen vuxit blir lite mer svårt att greppa att portföljen växer och krymper med över 50.000 kr på en dag. En nedgång på 20-30% skulle jag klara bra rent mentalt tror jag. Sen börjar det nog kännas lite tufft. Framförallt om jag inte kan kompensera med nya köp när jag slutat få lön.

Senast börsen gick ner riktigt kraftigt dvs 2008 lyckades jag nästan kompensera helt för nedgången då månadssparandet var stort i förhållande till portföljens värde. Jag tog dessutom ett lån på 100.000 kr vilket utgjorde en ganska stor andel av portföljen men ändå något jag relativt snabbt kunde betala tillbaka genom månatlig amortering. Detta innebar därför låg risk men gav fin hävstång när börsen gick starkt kommande år.

Nu är läget som sagt lite lurigare. Större portfölj och ett månadssparande från lön som inom ett halvår kommer ha upphört. Möjligheten till belåning finns dock kvar och är till och med större än senast. Och räntan lägre. Vi har under 30% belåning av bostaden och portföljen är helt obelånad.

Men så länge lönen kommer in finns inget behov av att öka månadsköpen via lån. Vill dessutom att börsen går ner betydligt mer än 5-10% innan jag börjar köpa för lånade pengar. Men vid 15-20% nedgång är det absolut ett alternativ att börja titta på belåning. En helt fri kreditlina är inte så dumt alternativ till torrt krut i form av kontanter.

Thursday, August 10, 2017

Semesterbetraktelser 2: Färdigheter

Jag blev lite peppad av pratet om schack i senaste podden 25 minuter. Så övertalade min fru till ett parti igår. Jag har nog vetat det tidigare också, men det stod klart ganska snart att jag är en usel schackspelare. Jag skulle så klart kunna bli bättre med lite träning, men aldrig speciellt bra. Saknar känslan, överblicken och tänket.

Jag är inte heller något vidare på backgammon. Här är jag dock ganska säker på att jag skulle kunna bli bra med lite studier och träning.

Samma sak med kortspel. Redan som 12 åring fattade jag teorin bakom att räkna kort i black jack och det tog inte så många partier poker när Texas Holdem slog igenom för 15 år sen innan jag fattade hur man räknade odds och vann merparten av kompisgängets pokerkvällar. Vissa andra kortspel som handlar mer om minne/känsla för motståndarens spel (typ bridge) än siffror och odds är jag dålig på.

Tror många tänker att brädspel som brädspel. Eller är man bra på kort har man förutsättningar för att bli bra på alla kortspel. För mig är det lika fel som att samma person är bra på kulstötning och marathon. Även om båda är friidrottsgrenar.

Vad har då detta med pengar och investeringar att göra? Jo jag har legat här i solstolen och funderat på om det inte är likadant med aktier. Man behöver inte vara generellt "bra på aktier" på samma sätt som man inte "är bra på kort". Vissa kanske har lätt för siffrorna i rapporterna, medan andra har lättare att göra trendspaningar i samhället och bedöma ett företags möjligheter att göra lyckade produktlanseringar. För det är ju två vitt skilda saker.

Köper ni mitt resonemang?

Tuesday, August 08, 2017

Semesterbetraktelser 1: Konsumtion

Vi är som jag skrivit tidigare just nu på en semesterresa till Medelhavet. Vi har valt ett upplägg med all inclusive. Tanken bakom det är att kunna njuta fullt ut och inte behöva fundera på pengar.

Om vi går med vinst eller inte jämfört med att köpa samma mängd mat och dryck är egentligen inte så intressant. För vi skulle inte köpa i närheten av lika mycket om det inte ingick. Vi har helt enkelt betalat för att under en kort period slippa fundera på om den eller den drickan är mest prisvärd eller om vi verkligen är tillräckligt sugna på en glass till för att köpet ska vara motiverat. Vi betalar en gång några månader innan sen är det klart och jag lägger nu ingen energi på att räkna på om det "lönar sig".

Annan bekvämlighet vi köpt oss är mat på planet och transfer. Det hade ju gått att lösa med matsäck och någon form av lokal transport.

Så vi är alltså mindre kostnadsmedvetna och priskänsliga under dessa dagar. Men jag kan ändå inte helt undvika att fundera och jämföra med omgivningen. När vi kommit igenom säkerhetskontrollen på Arlanda och kollat lagerstatusen av min bok på Pocketshop så gick vi till pressbyrån och köpte 2 drickor till vad som normalt sett skulle vara ett hutlöst pris. Men som jämfört med flygets dricka var rena fyndet (dricka ingick inte i förbokade maten). Drycken höll sig kall och fin nerpackad i handbagaget och det kan inte varit någon kvalitetsskillnad mot övriga passagerares köpta dryck. Det gick rätt många 100 lappar för vissa familjer bara under flygresan i dryck, lotter och skräp.

Här på hotellet har alla gäster all inclusive. Med påfyllning av minibaren varje natt och barer öppna 20 timmar om dygnet. Ändå finns det en butik där man kan köpa öl, läsk, snacks etc (samma märke som finns i barer och minibar). Märkligt nog är det en strid ström av kunder i butiken.

Det finns helt enkelt olika nivå av att unna sig saker och betala lite extra för bekvämlighet och vad man upplever som en bra semester. Som vanligt finns det inget rätt och fel. Men jag tycker det är viktigt att göra aktiva och medvetna val av hur irrationell och slösaktig man vill unna sig att vara.

Jag återkommer med fler reflektioner i kommande inlägg.

Sunday, August 06, 2017

Chartersemestern inledd

En av de första sakerna vi gjorde vid årsskiftet när vi höjde våra omkostnader var att sätta av några tusenlappar i månaden till semesterresor. Det var något vi saknat under de senaste sparsamma åren, men vi har då tyckt dessa 20.000 om året gjort bättre nytta i portföljen.

Tidigare har både jag och min fru rest en del. Skulle tro att jag varit i 25-30 länder i mitt liv. Så vi är inte helt ovana att vara ute på i världen. Jag reser även  en del i jobbet men det är ju något helt annat.

Vi är på en all inclusive-resa i Medelhavet. Exakt land/ö/hotell spelar mindre roll i sammanhanget. Men vi har valt ett barnfritt hotell med ett av de större resebolagen. Tyvärr var inte själva flygresan ner barnfri. Dra åt helvete vilket liv det var, det var som en blandning av skräckfilm och parodi.

Ni som läser det här och har barn har säkert utmärkt pli på ungarna. Men ni kanske har någon teori om hur föräldrar kan låta barnen leka och skrika och störa övriga passagerare utan att agera. Tycker de det är normalt eller hör de inte skriket själva efter några år konstant skrik och stök?

Hotellet, vädret och sällskapet är toppen i alla fall. Nya intrycken ger mängder med uppslag till blogginlägg om folks konsumtion, min egen inställning till pengar, psykiska effekten av att förbetala allt via all inclusive etc. Får se om inläggen kommer här under semestern eller hemifrån efteråt.

Hoppas inte ångesten är för stor för er som börjar jobba redan imorgon. Se i så fall till att ge portföljen ordentligt med bränsle så inte åren med jobb blir fler än nödvändigt.

Thursday, August 03, 2017

Är 100% frihet eftersträvansvärt?

När jag är mitt inne i vardagslunk med väckarklocka, deadlines och försök att klämma in träning med tillräckligt engagemang efter jobbet är min längtan efter friheten närmast enorm. Att få komma bort från alla dessa krav, stress och det inrutade livet som ett heltidsjobb innebär.

Nu på semestern har jag haft tid att fundera lite. Total frihet är kanske ändå inte det optimala? Till att börja med, vad menar jag då med total frihet? Jag tänkte dela upp friheten i tre delar.

Ekonomisk frihet
Om man med ekonomiskt oberoende menar att man kan köpa vad som helst när som helst måste man väl upp i minst 1 miljard för att uppnå detta. Kanske mer? För mig räcker dock att kunna bo enkelt men bra, köpa god och nyttig mat, kunna åka på några resor per år, ha en fungerande bil och en bra cykel och utöver detta några tusenlappar i månaden för nöjen och andra inköp. Jag och min fru lever idag på ca 20.000 kr i månaden netto, och trivs bra med det. Vi kommer inom kort kunna höja omkostnaderna till 30.000 kr netto utan att någonsin jobba mer i livet. Samt om börs och ekonomi utvecklas ungefär som de senaste 100 åren kunna höja våra omkostnader med minst inflationen.

Så jag känner nog att vi är hemma på denna punkt. Det vi gör just nu när jag jobbar vidare till årsskiftet och min fru preliminärt under minst hela 2018 är att bygga upp säkerhetsmarginal.

Geografisk frihet
Förutom problem med visum i vissa länder som vi kanske skulle testa att bo i, tex Australien så har vi en väldigt stor geografisk frihet. Vi kan mer eller mindre bosätta oss var vi vill och valet av bostadsort blir en avvägning av väder, närhet till släkt och vänner, prisläge i landet, säkerhet, standard etc. Så väljer vi att bo kvar i Sverige så är det ett aktivt val då vi tycker fördelarna inom vissa områden överväger nackdelarna i andra delar.

Tidsmässig frihet
Tid är ju en stor bristvara i våra liv. Vi vet inte hur lång tid vi har att förfoga över och hela vitsen med att spara och få avkastning på pengarna är att inte behöva byta mer tid än nödvändigt mot pengar. I våra fall har det handlat om knappt 15 års jobb i utbyte mot 40-60 år där vi helt fritt kan disponera vår tid.

Talande citat även om jag vet att många gillar båda sina jobb och att jobba.

Sammanvägd frihet av de 3 ovan nämnda 
Så för oss finns det absolut vissa begränsningar i att vi inte kan köpa en Yacht (eller kanske inte ens en Tesla om jag ska vara ärlig) eller få visum för att kunna flytta permanent till Australien. Men på det stora är vi på väg att skaffa oss väldigt stor frihet inom alla 3 områdena ovan. Att ha en ok ekonomi, svenska pass, inga barn och vanan att leva billigt är helt enkelt en väldigt stark kombination om man är på jakt efter frihet.

Ökad frihet tror jag  på det stora hela bara är positivt. Men frågan är om vi inom kort har kommit så långt ut på frihetsskalan att mer inte längre blir bättre? Henrik Schyffert hade en ganska rolig poäng när han var uppvärmare åt Socialdemokraterna i Almedalen 2008. Han tyckte då Socialdemokraterna skull nischa in sig på "Mindre valfrihet" som slagord. "Folk vill inte välja något jävla elavtal, man vill ha en sladd i väggen och räkning i brevlådan."

När det kommer till geografi och ekonomi skulle jag säga att i mitt fall skulle mer vara bättre. Dvs skulle gladeligen ta emot 10 miljoner extra och ett globalt visum till alla världens länder. Det är när det kommer till totala friheten vad gäller tid som jag har börjat grubbla under semestern.

Att själv kunna välja vad man ska göra med sin tid tror jag bara är bra. Dvs tycker jag det är roligare att cykla MTB än att göra månadsrapporter i Excel är det bara av godo om jag kan välja att göra det på dagarna. Men det är när det kommer till frihet i form av en tom kalender som jag har blivit lite mer tveksam. Kanske finns det risk för både en känsla av meningslöshet men också slöhet av att inte ha något planerat eller någon tid att passa på en hel vecka? 

Det här är något jag kommer fundera en del på under hösten. Och sen testa mig fram under min första period som fri efter årsskiftet. Men det jag tänker i korthet är att om jag vill lägga mer tid på träning, läsa och skriva så kanske jag borde göra det lite mer planerat och strukturerat. Hitta en kompis som jag kan träna med varje tisdag kl 10 och en annan som jag tränar med fredag lunch. Därutöver lägga mina egna träningspass på bestämda veckodagar och tider runt dessa pass. Läsandet kanske kan göras i någon form av bokcirkel med regelbundna träffar. Vill jag skriva mer så kanske melodin är att jag bestämmer att jag gör det mellan kl 14 och 15 varje dag. Istället för att bara ta dagen som den kommer. Sen kommer ju schemat bli mycket luftigare, friare och roligare än ett vanligt inrutat liv. Bara fyllt med saker som jag själv lagt in på schemat och när som helst kan ta bort.

Vi får se var tankarna landar. Och framförallt hur det känns när jag helt plötsligt har dagarna fria och utan inbokade aktiviteter. Vad tror ni, är mer frihet inte alltid bättre?

Tuesday, August 01, 2017

Uppdaterade köpmål 2017

I början av året satte jag upp en målsättning för hur många aktier jag skulle köpa i ett antal bolag under 2017. Denna målsättning har varit en handledning för mig själv under året fram till nu på vilka aktier som ska prioriteras. Du kan se inlägget med målen här.

Såhär såg det ut då (beloppet är baserat på aktiekursen i dec 2016).


Jag har ändå tillåtit mig att improvisera lite då aktiesparandet måste vara roligt. Så nu har jag uppdaterat målet och det ser ut såhär för resterande del av 2017:


De största förändringarna:
- De två största förändringarna i kronor räknat är de minskade planerade köpen i Investor och Johnson&Johnson. Främst beroende på att priset är för högt och utdelningen därmed för låg. Jag ska ju inom kort kunna leva på utdelningen.

- Pengarna som frigjorts ovan har jag börjat köpa preffar för.

De mindre förändringarna:
- Jag har slopat de planerade köpen i Industrivärden helt, då jag siktar på att komma ifatt med Investor. Och då köpen i Investor gått ner mot plan slopade jag Industrivärden helt.

- Lite större köp än planerat i Telia och har dessutom lagt till Sampo som inte alls fanns med i planerna. Sampo ersätter till viss del något större planerade köp i Nordea. Telia och Sampo är väl till viss del jakt på utdelning får jag erkänna. Men även att jag tror på bolagen till dagens värdering.

- Planen var att köpa 100 H&M vilket jag redan gjort. Har nu öppnat upp för 50 aktier till. Då jag tycker det är lite svårt att hitta bättre köp just nu. 

Totalraden:
För att röra till det lite kan det se ut som planerade köpen minskat. Men det beror främst på att jag inte redovisar schablonskatten på samma sätt. Dessutom har jag efter bilköpet tomt på buffertkontot och behöver bygga upp det igen. 

Jag kommer också ha ett behov av att bygga upp en buffert inför 2018 då jag räknar med att lönen slutar komma in. Så det totala sparandet för 2017 är egentligen rätt kraftigt upp, tack vare en bokförsäljning som överträffat målet. Men sparandet i aktier blir ungefär i linje med det först planerade.