Saturday, June 23, 2018

Ett halvår som fri

Jag ligger i sängen efter en trevlig midsommarafton och inser att det idag är exakt 6 månader sen jag gjorde min sista arbetsdag. Det har blivit lite vin och öl idag, men ingen nubbe, så hoppas jag ska lyckas få ihop ett någorlunda begripligt inlägg.

Jag har också fått lite frågor som kommentar på senaste inläggen om hur jag upplever livet utan jobb så det passar bra att försöka sammanfatta mina upplevelser.

Arbetskamrater
När jag jobbade träffade jag rätt mycket folk varje dag. Säkert 20-30 människor per dag som jag hade någon typ av personlig kontakt med och cirka 5 som jag jobbade riktigt nära. Jag hade inget emot dessa människor men heller inga jag direkt saknar eller skulle umgås med nu när jag inte behöver. Men här är det en jätteskillnad i hur många personer jag träffar och interagerar med en vanlig dag.

Kompisar
När det kommer till privata kompisar utanför jobbet umgås vi mer nu än när jag jobbade. Dels för att jag tar mer initiativ och hör av mig men också att jag är så mycket mer flexibel med tider. När alla jobbade så pratade vi ofta om att ses men datum och tider krockade eller någon avbokade med kort varsel för att något akut dök upp. Nu anpassar jag mig mycket mer till tid och plats som passar den andre vilket gör det hela enklare.

När någon är pappaledig, blivit arbetslös eller har lugnare på jobbet slår jag till och hör av mig. Jag har också käkat lunch och joggat med bloggläsare och Twitterkontakter något jag nog inte tagit mig för om jag jobbat heltid.

Telefon/mail
När jag jobbade fick jag 50-100 mail per dag och 5-10 telefonsamtal. Något jag upplevde som rätt stressande bitvis då det oftare var problem än lösningar och de som ringde oftare ville ha än ge. Nu ringer det kanske 1 gång om dagen och jag får 3-4 mail dessutom med trevligare innehåll. Mycket skönare känsla i magen nu när telefonen blinkar till.

Tid
Alla har vi väl skrattat åt någon gammal släkting som sagt något i stil med att "på torsdag kan jag inte för då ska jag till banken och betala en räkning". Riktigt så illa är det ju inte men när jag förut klämde in något på väg till eller från något annat eller på lunchen så vill jag numera gärna ha en rejäl lucka mellan om det ska bokas in flera aktiviteter samma dag.

Jag har inte alls upplevt att omgivningen förväntar sig att jag ska ställa upp och göra saker som passa barn eller hundar eller planera kompisresan för att de vet att jag har massa tid. I den mån jag har tagit lite mer ansvar så är det för att jag själv erbjudit mig.

Omgivningens reaktioner
Alla i min nära omgivning vet ju om att jag slutat jobba heltid tack vare någon form av ihopsparat kapital. Men detaljer är inget jag pratat så mycket om och de flesta verkar inte vilja/våga fråga så mycket. Då jag inte skyltar med blogg och bokskrivande som tar upp lite tid händer det att jag överdriver konsultdelen i mitt företagande. Så om verkligheten är att jag jobbar 5-10% av en heltid så tror jag många fått uppfattningen att jag jobbar 40-50%. Vilket gör att frågorna blir färre.

Till folk jag inte känner tex en granne som nyligen kommenterade att han sett mig hemma mycket på dagarna orkade jag inte diskutera utan sa att jag bytt jobb och numera jobbade hemifrån.

Ekonomi
När det kommer till våra månatliga kostnader har det inte ändrats så mycket sen jag slutade jobba. Vi lever precis som under 2017 på ca 20.000 i månaden ihop för 2 personer. Det är mindre än vad vi kan göra baserat på vårt befintliga kapital och dessutom jobbar ju min fru fortfarande och jag drar in lite extrapengar. Det betyder alltså att vi fortfarande är i en ackumuleringsfas där vi strävar mot att bygga upp ett större kapital.

Jag upplever att det på vissa saker går åt mindre pengar än när jag jobbade. Kläder är en sån sak då jag slet ut en del skjortor, byxor och skor på jobbet medans jag numera går mer i bekväma och slitstarka kläder till vardags som inte slits på samma sätt som långärmad skjorta och kostymbyxor. Å andra sidan står jag själv för tex mobil numera.

Jag vet också att många ifrågasätter om det är värt att leva sparsamt bara för att slippa jobba. Som jag ser det har vi byggt upp en grund som möjliggör ett uttag på minst 30.000 i månaden, utan motprestation. Tycker vi det räcker så är vi helt fria med hur vi spenderar vår tid. Tycker vi livet vore bättre med 35.000 i månaden behöver vi tjäna 5.000 kr netto per månad på något sätt. Vilket innebär lite jobb och låg skatt. Dvs det är inte hugget i sten att man måste leva på en viss ekonomisk standard resten av livet för att man slutat jobba heltid på ett fast jobb.

Har ni några frågor på ämnet som jag missat är det bara att ställa dom så ska jag försöka svara.

Wednesday, June 20, 2018

Rationella köpbeslut

I min bok har jag ett avsnitt med 10 spartips som tillsammans gör att en person kan spara 5.000 kr i månaden med minsta möjliga negativa påverkan på livskvalitén. Pengar som med ett långsiktigt sparande skapar en förmögenhet. Ett av tipsen är "våga ifrågasätta varumärken". Vad jag menar med det är att inte betala mer än varan är värd bara för att det är ett speciellt varumärke på produkten. "Pris är vad du betalar och värde är vad du får" gäller inte bara på börsen utan även i butiker.

Idag på förmiddagen var jag ute och cyklade 90 minuter i skogen och lyssnade då på två poddar som berörde detta ämne. Först "Ekonomi på riktigt" som handlade om reklam och sen "Kapitalet" som handlade om matbutikernas egna varumärken.

Om vi börjar med reklam så är det ju tydligt att väldigt mycket reklam ska tala till oss på ett känslomässigt plan. Det vill säga det finns ingen rationell fördel som säger att produkt X är si och så mycket bättre än övriga och därför värd att köpa. Utan det är mer en fin film med sommaräng och ett lyckligt barn i reklampausen så ska vi tänka att produkt X verkar ju trevlig och bra vilket gör att vi mer eller mindre undermedvetet tar varan i butik. Det innebär alltså att när vi köper produkt X så ska vi inte bara betala för själva produkten och en marginal för tillverkare och butik. Vi ska också betala så mycket pengar så det räcker till att en reklambyrå ska kunna komma på att sommaräng och barn passar bra ihop med varumärket, inspelning av en reklamfilmen och sen kostnaden för själva reklamutrymmet. Så TV4 får råd att producera Lets dance med hjälp av reklamfilmen med sommarängen som går i pausen. Visst detta skapar arbetstillfällen och kanske i slutänden även ett trevligt TV-program för de som gillar Lets Dance. Men är du verkligen villig att betala extra för produkten i butiken för att någon kändis ska få lära sig dansa i TV?

Något som hänger ihop tätt med detta är handelns egna varumärken. Det vill säga att det bredvid det klassiska varumärket finns en kopia som kostar några kronor mindre. Inte helt omöjligt att den är tillverkad i samma fabrik med samma råvaror (med någon mindre ändring som bara görs för sakens skull så det ska kännas mindre förnedrande för varumärkeslevarantören). Det är givetvis tråkigt för leverantören när deras försäljning går ner så de får ledig kapacitet i fabriken och får sälja en kopia på sin egna vara till lägre pris för att i alla fall nyttja den lediga kapaciteten till något. Men för oss som konsumenter är det ju bara positivt om vi får betala för själva varan och inte betala extra för att det ska finnas utrymme för ett bolag att bygga varumärke genom att spela in reklamfilmer med sommarängar och barn. Detta har med största sannolikhet hållit nere den totala prisbilden i matbutikerna vilket gör att även märkesvarornas priser hålls nere.

Vissa kan hävda att det blir tråkigt i butiken med bara butikens egna varumärke, men jag tror alltid det kommer finnas utrymme för innovation och nya spännande produkter för de som vill betala extra för inspiration och trend. Eller om man har ett recept eller tillverklingsmetod som skapar mervärde. Men att vi år ut och år in ska betala några kronor extra för ketchup där vi inte känner någon smakskillnad för att de ska kunna spela in en ny reklamfilm med ett barn med ketchup i halva ansiktet och göra om designen på förpackningen vartannat år är ju idioti.

För att vara extra tydlig menar jag alltså inte att man alltid ska välja den billigaste varan. Man ska bara väga pris mot värde. Dvs tycker man Coca Cola är godare än ICAs egna Cola så är det värt att köpa originalet men välj hellre elbolag på pris och miljövänlighet än att elbolaget presenterar ett TV-program. Din TV kommer inte märka någon skillnad på kvalité på det som kommer genom eluttaget. Jag köper tex alltid Head & Shoulders schampoo för att jag tycker det är bra, inte för att de gör reklam med Henrik Lundqvist. Reklamen kan dock locka in nya köpare som märker att det är en bra produkt och då finns det ju en produktfördel i grunden. Den är den fördel jag många gånger saknar och då väljer jag den billigare kopian utan att skämmas det minsta.

Tuesday, June 19, 2018

Billig midsommarmat

Vi ska fira midsommar med släkten. Misstänker att det blir typisk midsommarmat. Men jag tog ändå det säkra före det osäkra och slog till på lite sill och potatis på Willys igår. Blir perfekt till 2 luncher här i veckan då min fru jobbar och hon inte är någon sillälskare.

50 öre per kg potatis är svårslaget. Och 2 burkar sill för totalt 10 kr är inte fel det heller. Förra veckan var det medlemskväll på ICA Maxi med superklipp på bland annat cocktailtomater och ägg.


Helt ok lunch för 8 kr. Vi äter ganska lite pasta, ris och potatis i vanliga fall och då brukar jag äta betydligt mer grönsaker av grövre sort. Men såhär års blir det en del potatis.

Finns säkert finsmakare där ute som känner skillnad på Garants sill för 5 kr per burk och dyrare varianter. Och som tycker egen potatis direkt från landet är oslagbar. Men jag är lyckligtvis en enkel person som skulle ha svårt att skilja det åt i ett blindtest.

Imorgon blir det ärtsoppa till lunch. Kostar ungefär samma. Sen äter jag upp resten av sillen på torsdag. 3 goda och nyttiga luncher för totalt 25 kr får anses ok.

Monday, June 18, 2018

Äntligen VM

Då är det äntligen dags för Sverige att göra entré i VM. Skönt att vara ledig så man slipper fundera på hur man ska lösa det med att se matchen utan lönebortfall. Det är 12 år sen senast Sverige spelade en match i herr-VM så jag tänkte igår tillbaka på vad som hänt sen jag var på plats i Tyskland och såg Sverige mot Paraguay. (Ja jag var på plats på VM då och det var egentligen hösten 2006 som jag började spara på allvar och sänkte mina kostnader lite extra. Så hade VM gått 2007 istället hade jag nog inte hängt med ner till Tyskland.)

Så man kan säga att perioden mellan Sveriges VM-matcher stämmer in väldigt bra med den period som jag använde för att bygga upp ekonomisk frihet. Ibland känns 12 år jättemycket men på andra sätt är det en kort period där man kan uträtta mer än man tror.

Vad har då hänt på 12 år?

Jag hade då 2006 jobbat ett tag och visst sparade jag pengar då jag levde vidare på ungefär studentbudget. Så en normal månad 2006 sparade jag ungefär 6000 kr. En siffra som skulle stiga snabbt när lönen ökade och kostnaderna minskade under de kommande åren.

Mina finansiella tillgångar har 100-dubblats sen dess. Från 55.000 till 5,5 miljoner. Vilket jag hoppas kan inspirera några av er som just börjat spara.

2006 hade jag varken smartphone, Facebook eller en blogg. Mitt sparande skedde på samma bank där jag hade lönekontot i ganska dyra och dåliga fonder.

Sedan dess har jag flyttat 3 gånger, separerat, träffat ny tjej, förlovat och gift mig.

Inte utan att man undrar hur livet och ekonomin ser ut om 12 år 2030. Nu hejar vi på Sverige!

Friday, June 15, 2018

Misstag, tur och otur

Att lära av sina misstag är både viktigt och svårt. Svårt för att man ibland inte alltid märker vad som verkligen var misstag. Det finns nämligen en möjlighet att dåliga beslut ger ett bra resultat tack vare tur och att bra beslut ger dåligt resultat på grund av otur. Och att då lista ut vad som är bra och dåligt beslut i efterhand är inte så lätt. 

Gör man något flera gånger om dagen kommer tur och otur snart jämna ut sig och det finns stora möjligheter att lära sig och hitta mönster. Kommer det däremot till väldigt långsiktiga saker som att tajma börsens långsiktiga trender där besluten kan ligga flera år ifrån varandra hinner man kanske dö innan man verkligen fattat om man hade otur eller oskicklighet.

Ett exempel var att jag runt 2006-2007 tyckte börsen gått upp mycket. Jag började spåna på en strategi att växla över och månadsspara i XACT Bear eftersom börsen "borde gå ner de närmaste åren". När börsen sen mycket riktigt gick ner mycket under finanskrisen grämde jag mig att jag inte gjort slag i saken av mina planer. Jag trodde alltså det var ett misstag att inte månadsspara i en kort-produkt med hävstång efter flera års uppgång. Medan det egentligen troligtvis är precis tvärt om en dålig strategi och spekulera i en nedgång med hjälp av en sån produkt med enda motiv att börsen är ett visst antal procent plus de senaste åren.

Lite senare när börsen gått ner ordentligt 2008 lånade jag pengar med lägenheten som säkerhet som investerades på börsen samma månad som börsen bottnade och vände upp. I många år tyckte jag att jag var ett geni. Och absolut, tajmingen visade sig lyckad och agerandet bidrog kraftigt till att jag nådde min första miljon snabbare än planerat. Men så här i efterhand är det tydligt att det var en chansning, utan någon djupare analys, som råkade gå vägen. Det jag gjorde var att låna och sen flytta månadssparande till amortering av lånet, det vill säga lägga in kommande årets sparande på börsen i en klump redan idag. Hade börsen gått ner ytterligare ett år hade det ju varit bättre att komma in successivt till allt lägre kurs.

Jag har idag låg belåning på bostaden och helt obelånad aktieportfölj. Och någonstans i bakhuvudet finns tanken och drömmen kvar om att kunna göra om samma drag igen. Att behålla lugnet och köpa för lånade pengar när allt ser nattsvart ut och fyndpris råder. Men jag har insett att tajmingen senast var ren tur så nästa gång blir det i så fall ett mycket långsammare inträde på börsen med de lånade pengarna. 


Monday, June 11, 2018

Låga fasta kostnader

Utdelningsseglaren skrev ett inlägg om sina låga fasta kostnader vilken ledde till stor aktivitet på Twitter där många jämförde och förundrades över andras höga eller låga fasta kostnader. Att folk räknade lite olika gjorde stundtals förvirringen rätt stor.

Boende är för många den stora fasta kostnaden så tänkte titta lite närmare på den och hur vi tänkt. För det första tycker jag låga fasta kostnader är extremt värdefullt om man vill leva ett fritt liv där avkastning på börsen är grundbulten i försörjningen. Som jag skrev i inlägget om strategier för uttag är förmågan att parera upp- och nedgångar på börsen väldigt värdefullt när det kommer till möjligheten att leva på kapitalet. Det vill säga det kan vara ok att lyxa till det och göra lite större uttag i goda tider bara man klarar av att också begränsa uttagen i sämre tider. Att behöva sälja en stor del av portföljen (för att få loss en på förhand bestämt fast årlig summa) under flera år i rad av börsnedgång tär hårt på kapitalet.

Det är mycket lättare att boka en billigare semester, äta mindre ute eller köra mindre bil under en period än att flytta till ett billigare boende.

Vår boendekostnad som inkluderar avgift, ränta på bolånet, el och hemförsäkring för vår lägenhet på ca 60 kvadrat ligger på strax under 4000 kr per månad. Vilket ska delas på två personer. För att ge en rättvis bild så har vi då runt 2 miljoner kronor bundet i lägenheten, pengar vi kunde fått avkastning på om vi tex hade hyrt eller bott i billigare bostad. Om man nu inte vill räkna med fortsatt värdestegring på bostäder.

Vi bodde under ett antal år på strax över 40 kvadrat i en betydligt äldre lägenhet när min fru flyttat in hos mig och även det funkade helt ok. Den nuvarande större lägenheten binder upp lite mer kapital och kostar runt en tusenlapp mer i månaden. Men känns som vi hittat en lagom nivå för oss.

När vi för 1,5 år sen höjde våra kostnader var det aldrig aktuellt att flytta igen, utan det var tex bil och semesterresor som prioriterades. I vår budget finns det utrymme för att på sikt höja kostnaderna ytterligare men inte heller då finns ett dyrare boende i Sverige som ett alternativ.

Lite kul är att jag alltid bott för 1500-3000 kr i månaden sen jag flyttade hemifrån för 17 år sen. Standarden har dock aldrig varit högre än idag och då ligger alltså kostnaden i nedre delen av spannet. Under samma period gick inkomsten från studiemedel till 45.000 i lön och tillgångarna från 50.000 till 6 miljoner.

Låga fasta kostnader är grunden för frihet. Lyxa hellre till det med aktiva köp som du själv väljer än räkningar som återkommer varje månad och som du snabbt glömmer njuta av.

Saturday, June 09, 2018

PPM när man slutat jobba

När jag tog mitt beslut att våga ta steget att sluta jobba vid årsskiftet baserade jag det främst på den sk 4% regeln. Dvs att jag ska kunna ta ut 4% av mitt dåvarande kapital det första året och sen höja uttagen med inflationen resten av mitt liv, oavsett hur börsen går just det aktuella året. En säkerhet är att jag inte räknat in bostadens värde eller pengar avsatta till pension i det kapital som jag ska ta ut 4% om året ifrån. Just pengarna avsatta till pension tänkte jag återkomma lite till idag.

Även om jag inte räknat in pensionspengarna i kalkylen, då uttag är såpass många år bort, så finns de ju där i bakhuvudet som en extra säkerhet. En säkerhet som kommet fortsätta växa ett tag till trots att lönen slutat komma in på kontot den 25e varje månad. Avsättningarna på 18,5% av lönen till allmänna pensionen släpar nämligen rätt ordentligt. Pensionspengarna jag tjänade ihop till när jag jobbade heltid 2017 kommer sättas in i december 2018. Och då jag hade lite lön, sparad semester och årets kommande semester som jag fick ut efter att jag slutat jobba vid årsskiftet blir den även en insättning december 2019 som då baseras på lönen under 2018. Nästan precis 2 år efter att jag slutade jobba betalas det alltså in pengar på mitt PPM konto. Pengar som sen ska få växa i 25-30 år med ränta på ränta.

Kan man dessutom tänka sig jobba lite extra efter att man slutat jobba "på riktigt" är det så att så länge man tjänar tillräckligt lite för att betala under 18,5% i skatt så betalas det in mer till pensionen än vad man själv betalar i skatt på lönen. Det mesta talar med andra ord för att det kommer vara en rätt stor buffert i pensionsavsättningar som jag inte tagit med i min 4% kalkyl. Skönt med lite marginal.