Wednesday, October 18, 2017

Jag har anställt en person

Jag fick en kul fråga på mail idag som fick mig att återuppliva en gammal excelfil. Frågan gällde om jag någonsin räknat på hur många anställda jag indirekt har genom mitt aktieägande. Kommer ihåg att frågan var uppe i Sparpodden då Günther var lyrisk över att räkna på sin egen koncern och hur hans anställda jobbade lite hårdare och blev lite mer lönsamma för varje år. Inspirationen fick Günther från Lundaluppens inlägg över sin egen koncern från början av 2014.

Och jag hittade en gammal fil jag hade lekt med detta på min dator. Jag hade även i samma fil räknat ut hur många hektar skog och kvadratmeter fastighetsyta jag ägde. Men det sparar vi...

Såhär ser min portfölj ut idag om vi ser till värdet:

Men det är inte så intressant i sammanhanget. Det intressanta är istället denna tabell som fokuserar på hur stor andel av bolaget jag äger och hur många anställda bolaget har. För att sen kunna räkna ut hur många anställda som jag "äger". Det visade sig att nästan kan sluta jobba med gott samvete. Då jag snart har en hel person anställd som fortsätter gå till jobbet efter årsskiftet när jag stannar hemma.


Nu vill jag passa på att be er ta tabellen med en ganska stor nypa salt. Jag utgick från en gammal lista jag hade. Jag har visserligen lagt lite tid på att uppdatera så antalet aktier verkar rimligt, men kan i något fall gjort bort mig och missat slå ihop A och B aktier (men hoppas så klart inte det). 

Jag har också fått göra en väldigt grov uppskattning vad gäller antalet anställda investmentbolagen. Det blir ju fel att bara räkna det fåtal som sitter på huvudkontoret. Vad gäller investmentbolagen har jag helt enkelt gjort en grov uppskattning i huvudet baserat på ägarandel i de innehav med flest anställda och sen lagt på lite godtyckligt.

Listan finns sparad och är lätt att uppdatera. Så hittar ni några fel i antalet aktier eller antalet anställda i något bolag så hojta till.

Detta är bara aktierna, räknar vi in fonderna och tänker att indexfonder runt om i världen i snitt har samma förhållande börsvärde/antal anställda som mina bolag så bör det röra sig runt 0,5 personer till. Så totalt någonstans mellan 1 och 1,5 anställda har jag, om jag tänkt och räknat rätt.

Tyvärr var övningen något nedslående då jag har för mig att jag hade ungefär lika många anställda när jag gjorde övningen senast och det var flera år sen. Med betydligt lägre portföljvärde. En förklaring var att jag då hade en rätt stor andel Securitas i portföljen. I Securitas får man en anställd för bara 163 000 kr i börsvärde. Fastighetsbolag är som ni ser däremot rena döden om målet är att ha många anställda.

Hur många anställda har ni?

Urstarkt av JNJ

Igår kom ett av mina favoritbolag, nämligen Johnson & Johnson, med sin kvartalsrapport. Det var verkligen en stark rapport.

Jag har "bara" 180 aktier i JNJ, mest beroende på att den har känts dyr sen jag köpte 150 st aktier under sommaren 2015 för mellan 90 och 100 dollar per styck. Jag har egentligen hela tiden sen dess siktat på att vikta aktien som en av mina tyngsta, men till en direktavkastning på runt 2,5% har jag inte klarat av att göra mer än enstaka småköp.

För närvarande delar de ut 84 cent per kvartal (3,36 dollar per år). Vinstprognosen för 2017 höjdes nu till 7,25-7,30 dollar per aktie.

Även om vi räknar offensivt (men fullt realistiskt med tanke på vinstprognosen) med 90 cent i utdelning per kvartal nästa år så är det en direktavkastning på 2,55% på dagens kurs. Det är ju dessutom ett par kvartal bort innan det blir aktuellt med höjning. Även om dollarn gått ner lite under året är den inte på någon extrem nivå, så att spekulera i dyrare dollar och därmed högre utdelning i SEK känns meningslöst.

Utdelning är som bekant inte allt. Och JNJ har urstarka finanser och en låg utdelningsandel vilket möjliggör investeringar som ligger till grund för denna starka tillväxt. Att växa med 15% inom det största benet läkemedel för ett bolag i den här storleken är imponerande. För mig som ska börja leva på pengarna inom kort blir det ändå tufft att prioritera att köpa JNJ med en direktavkastning på 2,5%.

Men några fler aktier i JNJ jag försöka tvinga mig själv att köpa det närmaste halvåret. Efter det får det bli ren bonus om jag får ihop pengar till fler köp. Så målet om 250 aktier känns rätt avlägset just nu. Man kan inte köpa allt hela tiden, och jag kommer prioritera Castellum och Investor högre närmaste månaderna. En högre direktavkastning och även här goda utsikter för utdelningstillväxt på minst 5% om året fäller avgörandet.

Idag utgör JNJ ca 4% av min totala portfölj (inkl fonder) och ca 6% av min aktieportfölj. Kan de fortsätta höja utdelningen med 5-7% om året så blir det en fin bidragsgivare till mitt mål att utdelningen på aktieportföljen som helhet över tid ska stiga organiskt med minst 3% per år.

Kvartalsrapporten sammanfattad. Man slog inte bara motsvarande kvartal förra året rejält utan även marknadens förväntningar. Det gjorde att aktien gick upp över 3% igår.

Tuesday, October 17, 2017

Två recept, med bilder och allt

Mat verkar intressera er läsare. Jag får ofta frågor mattips, hur man kan äta billigt, bra och nyttig mat när man tränar etc. Jag har ju skrivit en hel del om detta vilket jag tror ni kan hitta via sökfunktionen här på bloggen eller Google.

I ett inlägg från december förra året beskrev jag lite mer kring själva förfarandet i matbutiken. Som att bunkra när det är billigt, hålla koll på priser, besöka flera olika butiker etc. Läs inlägget här.

Under många år hade jag som mål att maten för mig skulle ligga under 1000 kr i månaden. Detta trots att jag tränar och äter ganska mycket. Detta innebar i praktiken att varje lunch och middag behövde ligga på 10 kr och sen ytterligare 10 kr att fördela på frukost och mellanmål. Sista hundralappen gick till godis och proteinpulver. Numera är jag inte fullt lika strikt på budgeten, men ni som ännu inte kommit upp i 3 miljoner i nettoförmögenhet gör klokt i att hålla er på rätt sida 10 kronan...

Idag tänkte jag bjuda på två lite mer praktiska recept. Recepten har fyra fokusområden. Enkelhet, pris, smak och proteinmängd. Jag tror att jag som tränar mycket och har visst fokus på styrketräning gynnas av att äta 1,6-2 gram protein per kg kroppsvikt. Så att leva på bara rotgrönsaker under en månad som Günther Mårder säger sig ha gjort är inte min grej.

Recept 1, hur får man kvarg att bli godare?
Jag kommer ihåg när jag provade Kvarg första gången. Det bör ha varit 2002. Lidl hade 500 gram för 7,90 kr och jag läste på något styrketräningsforum att det var billigaste fullvärdiga proteinet man kunde få tag på i butiken. Kvarg var då okänt som begrepp och något man använde vid bakning, det visade sig vara samma sak som Kesella. Numera är ju kvarg ett minst lika vanligt begrepp som Kesella.

Bland bodybuilders för 15 år sen var det kvarg blandat med funlight som var det klassiska mellanmålet. Det blev inte så många 500 grams burkar från Lidl för min del, det var framförallt konsistensen som jag inte gillade. Kvarg är väldigt tjockt, även om man blandar det med lite koncentrerad funlight.

För ett par år sen hade kvarg blivit så trendigt att jag gav det en ny chans. Jag testade då att blanda ut det med lite vatten. Det såg inte så lovande ut efter 10 sekunderna av omrörning då det klumpade sig och hade svårt att blandas i vattnet. Men efter 30 sekunder så var det en slät fin vätska som liknade filmjölk i konsistensen. Vips var min nya favorit född.

Gör såhär:

Köp Eldorados kvarg (9,90kr för 500 gram) eller annan som du hittar motsvarande pris. Nackdelen är att förpackningen är svårare att återförsluta än Lindahls plastburk som kostar några kronor mer.


Klägga upp en klump med valfri mängd kvarg i en skål. Fyll sen på med ca 25% av kvargmängden med vatten. Bättre att göra den för tjock till en början och fylla på med lite mer vatten. Rör om tills det blir en helt jämnt utan klumpar och utan vatten som ligger separat. 


Komplettera med valfri müsli. I detta fall Lidls fruktmüsli för ca 25 kr/kg. Ät och njut. Jag tycker att detta blir mycket godare än fil eller yoghurt med müsli. Vill man snåla eller bli smal så väljer man en müsli utan 50% frukt och nötter.

Någon kanske tänker att vad är det för mening att köpa kvarg med 12% protein och sen blanda ut det med vatten och få ner proteinhalten. Men så kan man inte räkna. Det som är intressant är mängden protein i förhållande till mängden kolhydrater och fett. Samt måltidens totala proteinmängd. Detta blir precis som att dricka ett glas vatten vid sidan om måltiden, dvs inget som påverkar näringssammansättningen.

Recept 2, hur får man tonfisk på burk att bli godare? 
Hemma hos oss är det min fru som står för 95% av matlagningen. Det finns dock två saker som hon inte äter som jag passar på att äta när jag är ensam hemma. Blodpudding och tonfisk. Dessa kan bli mer frekvent förekommande efter årsskiftet då jag kommer vara hemma själv på vardagarna.

Tyvärr är det svårt att numera hitta tonfisk speciell långt under 10 kr per burk. Men när man får chansen så slår man till. Perfekt vara att bunkra. 

Gör såhär:

Köp billigast tänkbara tonfisk. Smaken spelar ingen roll då chilisåsen dödar allt. Som den med falkblick kan se är tonfisken delfinsäker och kvalitén på Garants chilisås kan ju ingen ifrågasätta då den heter "En riktigt bra chilisås".

Häll ner tonfisken i en skål. Fyll på med ca 0,5 dl chilisås. Rör om. Till detta äter man lämpligtvis pasta, morot och paprika. Vill man snåla eller bli smal så nöjer man sig med 0,25 dl chilisås (den innehåller 24 gram socker per 100 gram) och tar en extra morot istället för pastan.

Monday, October 16, 2017

En prioriterad hobby åt gången?

Jag slängde ur mig en spontan tanke på Twitter förra veckan som fick många kommentarer om att följarna kände igen sig. Men också några som inte riktigt höll med. Så jag tänkte att det kunde vara läge att förklara lite vad jag menade på ett sätt som inte passar så bra på Twitters 140 tecken.


Min egen erfarenhet är att jag behöver något som jag kan vara riktigt dedikerad till. Som fyller upp tomrummet i tid mellan roliga och viktiga saker i livet som att gå till jobbet (några månader till), äta, sova, umgås med min fru etc. Hur mycket sånt tomrum man har beror ju på den övriga livssituationen.

För mig är det pengar/aktier/sparande respektive träning som är de två stora intressena. Och så har det varit i över 20 år. I början hade de viss konkurrens av fiske, men det intresset tappade jag när jag flyttade hemifrån ungefär.

Vad jag menar med att jag växlar mellan börsen och träningen som huvudintresse är inte att jag tar perioder av paus från vare sig träningen eller börsen. De senaste 10 åren har jag nog aldrig tränat mindre än 250 träningspass om året. Det har heller inte gått en enda månad utan att jag satt av större delen av min lön till sparande. Så jag är ingen periodare i det avseendet att jag slutar träna helt eller att jag säljer aktierna för att köpa ny utrustning bara för att träningen just nu är intressantare.

Växlingen handlar istället om det här lilla extra, det närmast maniska.

När sparande och aktier är i fokus så:
- Loggar jag in på Avanza >10 gånger om dagen
- Pillar jag med mina innehav, planerade aktieköp och sparkvot 30 min om dagen
- Går jag ner i soprummet och kollar efter burkar för att under ett års tid få ihop till 1-2 extra aktier i Investor
- Lyssnar jag på ekonomipoddar 2h om dagen
- Tränar jag ändå 5-6 gånger i veckan, men inte med samma engagemang som annars

När träningen är i fokus så:
- Går jag upp kl 6 på helgen för att hinna träna om vi har andra planer under dagen
- Går jag in på funbeat >3 gånger om dagen
- Skriver jag upp vikter på gymmet och tider på löpintervallerna
- Höjer jag mitt proteinintag från 1,6 till 2 gram per kg kroppsvikt
- Tränar jag på lunchen 2 dagar i veckan för att få in 2 pass dessa dagar
- Köper jag ändå aktier varje vecka, men inte med samma engagemang som annars

Ska bli spännande att se vad som händer när jag slutar jobba. Rimligtvis borde det frigöras så mycket tid och energi att jag skulle klara att upprätthålla båda ovanstående nivåerna konstant. För hitta en ny hobby som kan ta arbetets plats känns inte troligt. Det är ju träning och aktier jag är intresserad av. Frågan är också vad som händer när jag slutar få lön, det kommer ju påverka hur mycket tid jag kan lägga på mitt excelark och mitt sparande när jag inte längre ska köpa aktier.

Sen är det ju så att båda dessa intressen egentligen är underordnade saker som hälsa och familj. Dvs om jag eller min fru blev allvarlig sjuk skulle det ju få allt fokus direkt. Men så länge hälsan och förhållandet är bra så tuffar det liksom på.

Vad säger ni hobbyspykologer där ute? Har jag Asperger syndrom light?

För att det inte ska låta för deppigt så behöver jag kanske förtydliga att jag mår väldigt bra generellt sett. Jag är nästan aldrig nedstämd, ledsen, omotiverad, har långtråkigt etc. Utan på en skala 1-10 ligger jag nog betydligt högre än genomsnittet i livsnöjdhet över tid. Mycket tack vare att jag kan lägga så mycket tid och energi på det som intresserar mig.

Sunday, October 15, 2017

Pension vid 40

Kul med stort intresse för denna företeelse med att gå i pension tidigt. Familjen Lindberg har nu varit på bland annat löpsedeln till Aftonbladet, varit med i morgon-TV och nu senast på en helsida i SVD. Jag märker verkligen att en ny målgrupp än de vanliga bloggläsarna nås av detta. Jag har fått artiklar och länkat skickat till mig (dvs den privata mig, inte bloggaren) av folk som vet att jag tänker sluta jobba inom kort (men som inte vet att det är jag har en egen blogg eller att jag faktiskt träffat Oskar Lindberg).


Jag tycker det känns som det är 90% positiva kommentarer och att fler och fler inser det vansinniga i att jobba mer och mer hela livet för att kunna konsumera mer dumheter för pengarna. Sen är det ju fortfarande väldigt stor skillnad på att drömma om det och att göra något konkret för att det ska bli verklighet.

Det var också roligt att idag få senaste månadens försäljningssiffror för min bok. Den värsta hysterin från lanseringen då 3000 ex såldes på kort tid har ju lagt sig, men boken fortsätter sälja över 200 exemplar i månaden. Så jag hoppas att fler som läser tidningsartiklar om det här med att kunna leva på aktieutdelning tar steget och går till botten med vad som krävs och hur man gör. Det är nämligen för enkelt för att låta det stanna vid en dröm.

Det är hård priskonkurrens på boken. För närvarande ligger Adlibris 1 kr under Bokus i pris. Så just nu är det billigast att beställa min bok här hos Adlibris 

Vill man ha signerat exemplar är det beställning hos förlaget som gäller.

Nu är det 50 arbetsdagar kvar till pensionen för min egen del nu. Nästan så jag längtar till det blir måndag morgon så dagarna kan börja betas av. Vi hörs i veckan!

Thursday, October 12, 2017

40 år utan pengar - är det kört då?

Då var det så äntligen dags för det tredje och sista inlägget i denna miniserie där jag ger tips till en 20, 30 och 40-åring som vill dra igång ett sparande från noll. Om du inte redan läst inlägg ett och två så föreslår jag att du börjar där, de är skrivna de senaste dagarna och lätta att hitta. Så du får ingen länk.

Nu är vi då framme vid stunden då jag ska ge tips framåt i tiden. På något sätt känns det ju mer naturligt att berätta hur en 20-åring ska göra eftersom man med ökad ålder och erfarenhet anses kunna bidra med erfarenheter och tips till de yngre. Men då vi ska hålla oss på ett allmänt och teoretiskt plan ska det nog gå bra att även tänka som en 40-åring, även om jag inte har någon praktisk erfarenhet.

För både 20 och 30-åringen har jag inte pratat som mycket om mål och syfte med sparandet. Utan helt enkelt utgått från att målet är att med hjälp av ränta på ränta och hård jobb under ett antal år skaffa pengar som sen ska ge avkastning resten av livet. För att på så sätt möjliggöra ett så tidigt avslut som möjligt från löneslaveriet.

Förhoppningsvis har vi ju 50-60 år kvar att leva även som 40-åring, så visst finns det goda möjligheter att jobba med ränta på ränta. Men jag tycker ändå vi bör ta oss en funderare på om att jobba heltid 10-15 år för att stoppa undan pengar för att sen helt kunna sluta jobba är rätt melodi om vi kommer igång först i denna ålder.

Sälj/ställ om livsstilen:
Om vi har hunnit bli 40 år utan en enda krona sparad så har vi ju troligtvis haft en sparkvot väldigt nära 0. Eller så har vi nyligen gjort någon extremt dålig investering som raderat hela vårt kapital. Om vi hamnat i denna situationen av hög konsumtion men nu vill ställa om och leva på ett annat sätt behövs en rivstart. Jag tror på Lyxfällans metodik det vill säga att sälja prylar som antingen binder mycket kapital eller som kostar pengar varje månad att ha kvar. Mer som en mental rivstart och omställning till ett liv där prylar inte är centralt än de pengarna som vi faktiskt får loss.

Yrke/sparande:
Vi utgår återigen från att vi har ett jobb där vi om vi vill kan jobba heltid och få en lön som det går att spara en relativt stor andel av om vi lägger manken till.

Med dessa förutsättningar finns det nu två vägar att gå. Antingen att mer eller mindre kopiera upplägget för 30-åringen dvs jobba heltid och spara så stor andel av lönen som möjligt. Med det upplägget kan det vara möjligt att sluta jobba någonstans mellan 50 och 60 beroende på sparkvot, dvs runt 10 år tidigare än normal pensionsålder. Men vi kan också välja den andra vägen att inse att om jag nu kan spara 50% av min lön så skulle det ju faktiskt räcka om jag jobbade halvtid. Skatten skulle dessutom bli lägre på ett halvtidsjobb så även med halva bruttolönen skulle jag nog kunna spara lite.

Om man helst gör 10-15 år med heltid eller 20-25 år med halvtid är något 40-åringen får värdera.

Rikedom/arv
Det finns ju också ett tredje alternativ vilket inte bygger på att jobba mindre. Utan istället bygga upp en förmögenhet. För att antingen kunna unna sig rejäl lyx efter ett långt yrkesliv eller lämna ett stort arv efter sig. Då finns det fortfarande massor av tid att uträtta stordåd som 40-åring, även om du börjar på noll. Med ett månadssparande på 5000 kr från 40 till 67 så kan vi lämna yrkeslivet med 4-5 miljoner i kapital om vi får 7-8% avkastning.

Ja det var väl ungefär vad jag hade att säga i detta sista inlägg av serien "om jag var xx år utan pengar". Tack för inspirationen till upplägget Farbror Fri. Och tack alla läsare för positiv feedback både här på bloggen och på Twitter. Fortsätt gärna att kommentera alla tre åldrarna med egna infallsvinklar.

Wednesday, October 11, 2017

Om jag var 30 - utan pengar

Idag fortsätter jag serien om vad jag skulle ge mig själv (eller annan person med samma mål som mig) för råd om jag började om i olika åldrar utan något kapital. Nu är vi framme vid 30-åringen.

Förutsättningarna är alltså att jag inte skulle ha något kapital vid den givna åldern. Vi hoppar för stunden över att grubbla på varför jag inte lyckats spara något fram till 30-årsdagen.

Yrke/sparande:
I gårdagens inlägg var en stor fråga utbildning och vad man ska jobba med. Förhoppningsvis har man fått in en fot på arbetsmarknaden när man är 30 år och fått ett heltidsjobb i den bransch man tänker sig att jobba. Om man siktar på att jobba till 67 är det ju oceaner av tid kvar att prova sig fram, skola om sig, testa att starta eget, byta jobb och ta tjänstledigt för att plugga på en folkhögskola. Men för oss som siktar på att bli ekonomiskt fria och kunna sluta jobba så snart det bara går är åren runt 30 kritiska. Nu handlar det om att borra ner huvudet jobba hård och spara mycket några år.

I denna ålder finns det en enda faktor som slår alla andra i betydelse och möjlighet att nå målet. Din sparkvot. Börjar du med 0 kr vid 30 års ålder krävs det ungefär följande sparkvoter för att kunna sluta jobba vid en viss ålder (räknat på 7-8% avkastning per år och under förutsättning att du fortsätter leva på samma ekonomiska nivå resten av livet):

70% sparkvot - sluta jobba vid 38 (8 års jobb/sparande)
50% sparkvot - sluta jobba vid 45 (15 års jobb/sparande)
30% sparkvot - sluta jobba vid 50 (20 års jobb/sparande)

Partner/barn:
Jag personligen blev singel strax efter jag fyllt 30. Vilket skapade en möjlighet att börja om från noll och hitta en partner som delade samma syn på livet och mål som mig själv. Jag inbillar mig att det är lättare efter 25 då man kanske vet lite mer själv hur man vill leva livet. Jag upplever (helt ovetenskaplig) att det är rätt vanligt att man träffar den personen man gifter sig med någonstans mellan 25 och 33.

När jag och min fru träffades och båda var en bit över 30 år kunde vi redan från början prata om saker som barn och mål i livet. Det vill säga hade vi haft helt olika syn på saker som sparande, intressen och önskan om barn så hade det inte blivit något förhållande. Träffas man i tonåren kanske det är svårare att veta vad man vill och man får mer hoppas på turen att man utvecklas i samma riktning.

Det passar säkert inte alla att leva tillsammans med någon, men ur ett sparandeperspektiv är det oslagbart. För mig är det även grymt mycket bättre för livskvalitén än att bo själv.

Enkelhet:
Det är nu runt 30 när många i omgivningen har fått heltidsjobb som den materiella standarden skruvas upp i en sjuk spiral. Så fort man hör om någon annan som köpt en båt, sommarstuga eller dyr villa så föds tanken kan han/hon/dom så kan jag/vi. Stå emot det där, det är ingen tävling vem som köper dyrast saker. Tävlingen är vem som lever det bästa livet utifrån sina egna förutsättningar.

Våga till och med vara den som gör en grej av att aktivt ta avstånd från konsumtionshets. Var stolt över att du trivs jättebra i en mindre lägenhet och träna som en galning för att sen kunna cykla ifrån kompisen som köpt en ny cykel för 35.000 kr.

Sparande/investeringar:
Börjar man från noll så finns det ju inte så mycket man kan göra fel till en början. Utan sätt igång med din nya höga sparkvot i ett långsiktigt sparande på börsen.

Själv hade jag ju redan kommit igång och passerat miljonstrecket några år innan 30. Jag upplever i efterhand att jag krånglade för mycket under dessa år. Jag tog ut lite aktier och satte in i lägenhet när jag flyttade, jag sålde fonder när börsen gått starkt en period och betalade av CSN i klumpsumma och massa annat krångel. Mycket fokus på att tajma aktiemarknaden helt enkelt. Det hade varit bättre och framförallt enklare att se portföljen som en helt separat ekonomi som inte får röras och löst privatekonomin för sig.

Imorgon blir det en utmaning. Att ge mig själv som 40-åring lite tips. Jag vet ju inget om att fylla 40. Jag får väl börja med en utskällning för hur jag kan satt mig i situationen att vara 40 år utan något kapital om nu målet är att sluta jobba så tidigt som möjligt.

Tuesday, October 10, 2017

Om jag var 20 år igen

Bloggkollegan Farbror Fri kör en temavecka med inlägg om vad han skulle gjort annorlunda om han fick börja om utan sparade pengar vid ålder 20, 30 resp 40 år. Jag har vid många tillfällen fått just den frågan här på bloggen om jag ångrar någonting eller skulle velat göra något annorlunda.

Såhär beskriver Farbror Fri upplägget: "Förutsättningarna för att börja om i olika åldrar nedan är att vi fortfarande har den kunskap och erfarenheter som vi har idag men att kapitalet som vi idag har ackumulerat är utraderat."

Jag väljer att lägga till förtydligandet att det är 2017 i alla tre fallen. Dvs i detta första inlägg då jag utgår från att jag är 20 år gammal så är jag född 1997. Det är alltså inte frågan om en tidsmaskin där vi åker tillbaka och med hjälp av vår kunskap kan korta Ericsson i IT-kraschen för att sen köpa Apple 2003 och avsluta med lite Fingerprint 2015.

Målet vid såväl 20, 30 som 40 år är för min del att så snabbt som möjligt bygga upp en ekonomisk plattform som gör att jag inte behöver jobba om jag inte vill. Men även leva ett så bra liv som möjligt under resan. Jag har ju haft en inställning att bita ihop och göra några hårda år nu för att få belöning senare, och den inställningen kommer finnas kvar. Men det ska inte vara någon plåga under resans gång utan eventuella uppoffringar ska kännas bra och motiverande även i stunden.

Det kan alltså vara intressant att jämföra mina inlägg med Farbror Fris. Då hans inställning mer är ett liv i frihet och "frivillig enkelhet" för att skapa tid med familjen. Medan jag drivits något mer av "att bli rik". Även om både resan och resultatet blir rätt lika i slutänden.

Dagens inlägg där jag utgår ifrån att jag är 20 år gammal igen är det lättaste. För att inte ha några sparade pengar och börja en ekonomisk resa vid 20 är ju helt normalt och något jag själv gjort en gång i tiden. 

Såhär tänker jag att jag hade gjort om jag var 20 år...

Yrke/Utbildning: 
Jag är nöjd med mitt upplägg att bita ihop och köra hårt och jobba heltid under ett antal år. Istället för att köra halvtid hela livet. Jag tycker helt enkelt ränta på ränta-effekten är så stark att måste utnyttjas genom att bygga upp pengar på hög som sen kan föröka sig själva. 

Så även om jag gillar träning och friluftsliv skulle jag inte valt att satsa på att säsongsarbeta som skidlärare hela livet, även om jag säkert skulle klara mig bra på den lönen som man kan tjäna på 4 månader per år som skidlärare. 

Jag är också nöjd med mitt val att plugga vidare på universitetet även om den ekonomiska fördelen kan ifrågasättas om man bara ska jobba i 10-15 år. Däremot skulle jag nog försökt jobba lite mer vid sidan av studierna eller dra igång företagande på hobbynivå. Tror inte de sista 15% av plugg lönar sig som att lägga motsvarade tid på något mer utvecklande. Så målet skulle vara att jobba minst 25% under studietiden, även om det riskerar att innebära någon missad tenta.

Jag skulle ta fullt CSN-lån och tillsammans med lönen från jobbet spara så mycket det bara gick. Räntan på CSN för ett lån utan säkerhet är helt enkelt för bra för att tacka nej till.

Resa:
Även om målet är att så snabbt som möjligt bli ekonomiskt fri så skulle jag passa på att göra några resor under skolloven. Eller plugga en termin utomlands. Ska man göra 10-15 sparsamma år när man väl börjar jobba är det roligt att ha upplevt något mer än hemorten och eventuella resor som barn tillsammans med familjen. När man är runt 20 är det lättare att hitta kompisar att resa med och man kan göra det billigt. Om 10 år så har ingen längre tid och lust längre, då är det jobb och familj som gäller för alla kompisar. Kanske har även du barn om några år vilket gör resande svårare och dyrare.

Har man haft turen att träffa en partner så res ihop med den. Jättebra sätt att lära känna varandra och även sig själv att få lite äventyr och utmaningar långt bort från föräldrarna.

Visst vi har hört skräckhistorier i stil med vad en resa 1994 som finansierades genom att sälja H&M aktier hade varit värd idag. Men hade man jobbat ihop pengarna till resan och gjort några resor 1994 och 1995 och sen börjat jobba och månadsspara i H&M 1996 så hade det blivit helt ok det också.

Bo:
Funkar det att bo hemma så är det givetvis bäst rent ekonomiskt. Visst det är jättebra att träna på att ta eget ansvar och sköta sig själv. Men jag tror det funkar bra att lära sig det när man är 23 också. Men det hänger ju på hur föräldrarna bor och hur man trivs i deras närhet.

Oavsett vad som går att lösa rent praktiskt skulle jag verkligen optimera kostnadsbiten för boendet. Att hyra något centralt i andra hand för att det är praktiskt och fint som kostar flera 1000-lappar extra i månaden som 20-åring är inte förenligt med att sikta på ekonomisk frihet vid så ung ålder som möjligt. Att bo i ett källarrum utan egen dusch under några år som ung är precis en sån uppoffring som jag tycker blir en ren njutning när man tänker på det ökade månadssparandet.

Spara/investera:
Här önskar jag att jag hade haft en större kunskap när jag var 20 år. Det var mycket dyra fonder och riskabla aktieköp från min sida i den åldern. Jag hade en del tur med aktierna och dessutom väldigt lite pengar så det gjorde väl ingen större skada. Men jag tror det hade varit roligare och mer motiverande att redan då börja jobba mot en stabil aktieportfölj med fokus på utdelning. En stor fördel idag är all information via bloggar, poddar etc.

En väldigt utmanande del i att vara 20 år idag är bostadspriserna i storstäder. För mig tog det några månader att spara ihop till första kontantinsatsen till en bostadsrätt. Så är det ju inte idag. Jag skulle nog ändå sätta av pengar på lite kortare sikt till första bostadsköpet. Men hoppas att jag vid 25 hittat någon att leva med som jag trodde på långsiktigt och då kunna köpa något för 1,5-2 miljoner delat på 2. Och sen räknat baklänges på hur mycket som behövdes sparas per månad. Det kan ju visa sig att första jobbet efter studierna blir på en annan billigare ort eller att man inte hittar den där personen att köpa en bostad ihop med. Men med 150.000 kr redo för bostadsköp vid 25 så har man oavsett omvärldsfaktorerna vissa valmöjligheter i alla fall.

Jag tror också det är viktigt att tidigt intala sig att aktieportföljen är skild från privatekonomin. Dvs buffert och sparande till boende ska ske på annat håll än i huvudsakliga aktieportföljen. Utdelningen återinvesteras utan undantag tills man nått det slutliga målet. Då är det bättre att spara lite mindre i aktier varje månad än att behöva sälja aktier eller sno portföljens utdelning.

När det några år senare är dags för första jobbet skulle jag verkligen gjort mitt yttersta för att komma in på en så bra lön som möjligt och även få upp lönen första åren. Visa framfötterna säg att du inte är nöjd med lönen men är beredd att visa att du förtjänar mer. Jag började på en lön runt 20.000 brutto vilket var rätt lågt även på den tiden och hade rätt sega löneökningar de första 2-3 åren. Sen tog det fart för min del. Men jag tror att jag såhär i efterhand hade kunnat göra mer för att få en bättre lön direkt. Vilket sen hade hängt med under många år då det tar tid att komma ifatt en för låg ingångslön. 

Några tusenlappar extra i månaden mellan 23 och 26 hade kanske gett mig chansen att sluta jobba 1 år tidigare. Det viktigaste är dock att komma in på arbetsmarknaden i rätt bransch och med ett jobb som du kan utvecklas i både arbetsmässigt och lönemässigt. Och där är jag nöjd för egen del.

Imorgon kommer inlägget om vad jag skulle göra som 30-åring. Kom gärna med inspel och synpunkter på tankarna kring livet som 20 år.