Tuesday, April 24, 2018

Deklarationen klar

Då har jag gjort klart årets deklaration. Inga utsvävningar vad gäller privata ekonomin som att köpa eller sälja bostad, aktier utanför ISK/KF eller något annat bökigt. Så där var det bara att godkänna.

Enda jobbet med deklarationen var således NE-bilagan för min enskilda firma. Jag redovisar momsen per kvartal vilket tvingar mig att sköta det löpande. Så även bilagan gick rätt fort. Otroligt smidigt på nätet nu när allt summeras och räknas ut av sig självt.

Då jag jobbade heltid under hela 2017 och dessutom gav ut en bok och hade lite konsultuppdrag blev det året i mitt liv med högst inkomst. Det gjorde att jag satte av så mycket jag kunde till periodiseringsfond och även pensionsspar för att få ner inkomsten och därmed skatten 2017.

Periodiseringsfonden kommer jag troligtvis plocka ut från 2019 och framåt då jag räknar med att ha nära noll i lön. 2018 blir ett mellanår med lite lön de första månaderna och en bok som fortfarande sålde lite fram över årsskiftet i alla fall. En eventuell andra bok räknar jag inte med några pengar från än. Blir det något så är det en ren bonus och i så fall kommer de pengarna 2019.

Ni vet väl att om man tjänar tillräckligt lite så får man större avsättning till allmän pension än vad man betalar i skatt? Det vill säga nettolönen plus pensionsavsättning blir högre än bruttolönen. Om man till exempel som anställd tjänar 10.000 kr i månaden före skatt så får man som boende i Stockholm utan medlemskap i svenska kyrkan ut runt 8.650 kr efter skatt, det betyder låga 13,5% skatt på en så låg lön. Men då sker dessutom en avsättning till din allmänna pension på lite mer än dessa 13,5%. Sen ska vi ju komma ihåg att arbetsgivaren via arbetsgivaravgiften har en större kostnad än 10.000 kr i månaden för sig, så helt lyckas man inte blåsa systemet.

Efter ett antal år med extrajobb och firma vid sidan om en lön över brytpunkten för statlig skatt där det blivit tydligt hur lite av den sista tusenlappen jag fått behålla ska det bli lite roligt att stå på andra sidan av kalkylen och få behålla nästan allt när jag plockar ut pengar ur periodiseringsfonden eller eventuellt jobbar lite extra med något.

Jag har sällan klagat på höga skatter när jag tjänat bra utan det handlar för mig om att gilla läget och anpassa sig till de regler som gäller. Att vara flexibel och anpassningsbar tror jag är en viktig egenskap för att kunna ta steget och sluta jobba tidigt. Man kan inte alltid bygga om säkerhetsmarginal eller ett scenario som täcker alla eventualiteter men bara man är flexibel så finns goda chanser att lösa eventuella problem eller nya förutsättningar. För de dyker säkert upp under 40-50 års liv som fri.

Monday, April 23, 2018

Veckans matinköp

Ni vet vad ny vecka betyder. Just precis, nya erbjudanden från matbutikerna. Det har redan blivit besök både på Willys och ICA Maxi. För ovanlighetens skull blir det nog till och med ett besök på Coop den här veckan.

Här kommer veckans matinköp:

ICA Maxi:
Laxsida - 109 kr/kg (mycket pengar men inte dyrt om man vill lyxa till det)
Färska hamburgare med smak - 25 kr för 450 gram (dvs ett kg pris jämförbart med bra pris på nötfärs)

Willys:
Ägg - 24 pack för 29,90
Kryddkorv - 2x300 gram 25 kr
Fläskfile - 49 kr/kg
Zuccini & Aubergine - 7,50 kr styck
Läsk - 3x1,5 liter 30 kr

Coop Forum:
Nötfärs 10% - 59 kr/kg

Köpte även lite vitkål, morötter, ärtsoppa, kvarg etc som det inte var kampanj på men som alltid är billigt. I veckan slinker jag även in på Lidl och köper müsli och Ö&B för att köpa tonfisk, även här till ordinarie lågt pris.

Det efterfrågades fler recept och mattips här på bloggen förut. Satte igång och fota lite under ett par dagar för att samla ihop till att mastigt inlägg, men det rann ut i sanden. Fattar ni själva hur man sätter ihop goda och nyttiga måltider för 10-20 kr av ovanstående eller finns det fortfarande efterfrågan på recept/inspiration?

Ett tips för den som vill komma igång och spara lite på matkontot kan vara att hitta 1-2 riktigt billiga rätter som man verkligen gillar, är nyttiga och lättlagade. Så klämmer man in dessa 2-3 gånger i veckan. Ärtsoppa är en sån rätt för mig. Kostar klart under 10 kr om man köper färdig tub som värms på 2 minuter i micron, jag blir mätt, tycker det är gott och det är nyttigt. Inga som helst problem att köra till lunch 2 dagar i veckan utan att bli trött på det.

Ett annat tips är att se över vardagsfrukosten som är en återkommande måltid som många äter samma varje dag. Eller varje vardag i alla fall. Här blir jag ofta chockad när jag besöker någon kompis där det dukas fram juice med fruktkött, färdigskuret pålägg för 250 kr per kg, ekologisk yoghurt med svindyr granola etc. Kvarg med müsli eller havregrynsgröt med lite frukt och ett ägg är både goda och nyttiga alternativ där man sparar tusenlappar per år och person jämfört med dyrare frukostalternativ. Så kan man lyxa till det ibland för att få lite variation.

Sunday, April 22, 2018

Sparande och tidig död

Många har passat på att påminna omgivningen om vikten att ta till vara på livet med anledning av Aviciis tragiska bortgång. Njuta av livet, se till att umgås med personer som betyder mycket för oss medan alla lever och är friska och stötta de som mår dåligt eller behöver hjälp. Det är givetvis mycket bra saker att påminna sig om.

Vissa har även på något sätt lyckas föra tanken att njuta av livet vidare och kommit till slutsatsen att man därför borde spara mindre. På Twitter höjdes igår kväll röster från vissa håll emot sparkvot som koncept och fokusområde. Hur nu en 28 årig världsstjärnas död på ett lyxhotell i Oman kan få någon att dra slutsatsen att det är dåligt att spara pengar och leva enkelt i den åldern?

Det man varnar för är helt enkelt att spara ihop pengar och sen dö innan de hinner användas.

Om vi börjar med risken att dö innan man fyller 50 så är den lyckligtvis mycket låg. Dvs risken att leva sparsamt under 10-30 år och sen dö innan pengarna hinner komma till användning är låg. Utan belägg och allt annat lika gissar jag att risken snarare ökar av ett vidlyftigt leverne med höga omkostnader och lågt sparande. Men det är inte min poäng. Dör man vid 28 är det lika tragiskt oavsett om man druckit kranvatten hemma eller champagne på krogen de senaste 10 åren.

Risken att dö eller bli allvarligt sjuk vid 67 är mycket större än att drabbas av samma saker vid 40. Och en person som jobbat med målsättningen att "leva livet" med hög lön, hög konsumtion och låg sparkvot som just har gått i pension vid 67 har kanske 10 miljoner i pensionskapital som då aldrig kommer till användning. Jämfört med en som via högt sparande kunnat sluta jobba vid låt säga 50 och fått 17 år på sig att leva på en del av de sparade pengarna mellan 50 och 67. Så är det någon som tar en hög risk att spara ihop pengar som sen aldrig hinner användas pga tidig död är det den som jobbar till 67. En lagom hög sparkvot kommer öka chanserna att hinna leva det liv just du vill göra medan du är frisk och pigg. Inte minska dom.

Sen ska man absolut njuta av varje dag och sparandet får aldrig bli en plåga. Vad som är en lagom hög sparkvot kan också variera mellan individer och tidpunkter i livet.

Friday, April 20, 2018

Härlig sommardag

Vilket kanonväder vi fick helt plötsligt. Riktigt skönt att kunna vara utomhus många timmar idag.

Min fru cyklade till jobbet i det fina vädret. Så jag passade på att låna SL-kortet idag. Är ju inte så unikt i sig, jag har varit inne i stan ett par gånger i veckan den senaste tiden. Men det som var unikt idag var att jag valde att åka i rusningstid på morgonen. Inte för att jag hade någon tid att passa utan bara för att få se alla stressade och deprimerade människor som jag tidigare brukade se på vägen till jobbet. Folk ser ju inte direkt peppade ut för en ny dag på jobbet klockan 8 på morgonen.


Otis rulltrappor hade en bra dag då hela 2 av 4 gick. Obegripligt att de får fortsätta leverera sitt skräp. Kone ska det vara!

Syftet med resan in till stan var lite motion i fint väder och nya okända marker. Inledde med lite orientering i Lill-jans skogen då jag kommit över en karta dit. Sen blev det gå-lunka-löp hemåt med podcast i öronen. Löpformen är dålig efter lite skador i höst och dåligt med vinterlöpning. Så skönt att få bort fokus från km-tider med orientering och obanat men samtidigt få ihop lite träningstid. Kändes helt ok idag så hoppas löpningen är på väg tillbaka till acceptabel nivå lagom till säsongen.


Hem för lite lunch och dusch. Sen ut i solen igen. 23 grader i skuggan är inte illa i april. Hittade en solig plats i lä och det stekte på ordentligt.


Sen dags att förbereda lite middag. Fyndat hel kyckling för 19,90 kr per kg en här veckan. Så körde kyckling, morötter och kålrot i lergryta. Riktigt bra blev det och obetydligt över 10 kr per portion.


Kul med fin rapport från Telia idag. Återköpen som planeras de kommande 3 åren motsvarar totalt knappt 10 procent av aktierna till nuvarande kurs. Så med samma vinst i framtiden för bolaget kan utdelningen höjas med några procent om året då vi blir färre och färre som ska dela på vinsten.

Ericssons rapport togs även den emot positivt av marknaden. Här är jag inte så bra påläst då det var länge sen jag ägde bolaget, men stärks i min tro att det är vettigt att lägga pengarna hos Investor och låta de sköta jobbet. Investor har ökat i Ericsson det senaste året och kanske kommer det visa sig vara vältajmat. Ericsson är dock fortfarande ett lite innehav i Investors portfölj ungefär i nivå med en indexfond som följer OMXS30.

Wednesday, April 18, 2018

Blecher i Börspodden

Jag blev riktigt peppad när Börspodden idag släppte ett avsnitt med Simon Blecher. Ännu gladare blev jag när jag såg längden på avsnittet. Riktigt mäktigt.

Simon förvaltar som säkert de flesta vet Carnegie Sverigefond och är en känd profil som ofta medverkar i olika börssammanhang. Jag tycker alltid han låter väldigt förtroendeingivande när han presenterar sina case. När jag började intressera mig för aktier gjorde jag ofta köpen efter att ha gått till biblioteket och kollat vilken aktie som Simon rekommenderade i månadens köp längst bak i tidningen. Det stod ofta något i stil med "Stora dolda värden som marknaden till slut kommer förstå. Köp!"

Jag har sett att några ifrågasatt fondens prestation och Simons status som stjärnförvaltare genom att jämföra med breda index på Stockholmsbörsen. Men då fonden främst placerar i storbolag och då alternativet för många av oss som är Avanzakunder är Avanza Zero så tycker jag nästan Six30 Return index är mer relevant. Och då tycker jag det ser helt ok ut på 3, 5 och 10 år. Det är möjligt att man kan argumentera för att han kunde köpt även bolag utanför OMXS30 och därför även bör slå bredare index.

Såhär ser det ut på 3 års sikt. Gula linjen motsvarar Avanza Zero. 


Rätt likt min egen utveckling. Men då har ju inte jag tagit ut någon avgift. Så Simon har helt klart varit duktigare än mig även om slutresultatet blivit ungefär det samma.


En sak som togs upp i podden idag som man ibland hör men som jag inte fattar är problemet med utflöden ur fonden vid nedgångar på börsen. Och att förvaltaren då måste sälja billigt. Det låter ju dåligt att sälja när det gått ner, då vill man ju snarare köpa mer. Och visst om stora utflöden sker och skapar säljtryck kan det sänka börsen ytterligare en bit. Men det drabbar ju alla som äger bolagen och har inget direkt med fonden att göra. Utöver det borde det varken drabba förvaltaren eller andelsägarna att man tvingas sälja "billigt"?

Den som äger en andel i fonden kommer ju ha precis lika många aktier kvar i de olika underliggande bolagen även om fonden som helhet säljer 100.000 tals aktier i de olika bolagen för att täcka för andra andelsägares försäljning. Fondens totala förmögenhet minskar och förvaltaren säljer aktier men fondens utveckling bör inte påverkas. Det borde vara som om man ägde aktierna direkt och grannen sålde sina aktier. Som jag tänker borde alltså den enda som drabbas vara den som säljer. Förklara gärna hur jag tänker fel.

Men överlag ett mycket trevligt avsnitt.

Tuesday, April 17, 2018

Castellums rapport

Jag gillar att följa vissa bolag lite extra. Ett sånt bolag är Castellum. Lätt att förstå, stort fokus på utdelning och utdelningstillväxt och ett relativt stort innehav i min portfölj. Vissa andra bolag erkänner jag att jag är rätt dålig på att följa. Två såna exempel är ABB och Atlas Copco som också är två rätt stora innehav, men jag erkänner att jag inte har någon vidare koll där.

Då jag har strategin att köpa och behålla aktierna och inte har några planer på att öka i ABB och Atlas samt tycker det är svårare och mindre intressant så struntar jag i det helt enkelt. Hade ju gått att argumentera för att jag skulle fokusera ännu mer på investmentbolagen med den inställningen till vissa verkstadsbolag.

Åter till Castellum. Jag tycker dagens kvartalsrapport var bra. Förvaltningsresultatet uppgick till 665 Mkr (592), motsvarande 2,43 kronor (2,17) per aktie, en ökning med 12%.

Såhär skriver VD Henrik Saxborn:

"Mål: skapa aktieägarvärde Castellums huvudmål är att skapa långsiktigt hållbart aktieägarvärde under måttligt risktagande. Under de senaste 10 åren har aktieägarnas totalavkastning (utdelning plus värdetillväxt) uppgått till 12% per år i genomsnitt.

Hur ser då utsikterna ut framöver? I dagsläget ger Castellumaktien en direktavkastning på 4% räknat på utdelningen för förra året. 

De senaste 10 åren har utdelningstillväxten uppgått till i genomsnitt 7% per år. Denna tillväxttakt ser vi ut att ha finansiellt utrymme för även fortsättningsvis utan att för den delen öka belåningsgraden som nu ligger en bit under 50%. Avkastningen på substansvärdet (som är aktieägarnas ”egna kapital”) uppgår till 10- 12 % per år (beroende på långsiktig värdetillväxt i fastighetsbeståndet) varav ca 3,5% går till utdelning. Det lämnar ett utrymme för tillväxt på 6,5% -8,5% per år utan att belåningsgraden ökar. Om tillväxten hamnar i detta intervall även framgent skulle sålunda totalavkastningen från nuvarande kurs, ca 133 kr, hamna kring 10,5% - 12,5% årligen framöver inklusive utdelning. 

Som alla vet har Castellum ett mål om 10% tillväxt, ett 
mål som vi inte når upp till varje år. Ambitionen ligger dock fast och jag är övertygad om att Castellum i oförändrad form under 2018 har goda förutsättningar att nå tillväxtmålet vad gäller förvaltningsresultatet (och därmed i utdelning). Ökande kassaflöden från fastigheterna torde också innebära att risken för nedgångar i fastighetsvärdena är begränsad."

....

Man ska givetvis ta positiva VD-kommentarer med en nypa salt och bilda sig en egen uppfattning. Inte minst om den långsiktiga utvecklingen. Men kortsiktigt tror jag vi kan lita på runt 10% höjning av utdelningen till nästa år. Och med 4% direktavkastning behöver jag egentligen bara 3% utdelningstillväxt för att täcka inflation och skatt. God säkerhetsmarginal med andra ord.

Jag slog till och köpte några aktier till i öppningen idag. Finansierades kortsiktigt med en del av utdelningen jag fick från Telia idag. Men då den utdelningen egentligen ska levas på 2019 motsvarar köpen också vad jag sparar in under den här månaden då jag lever lite extra sparsamt.

Delade så klart upp det i 2 köp x 7 aktier vilket gav 2 kr i totalt courtage jämfört med 3 kr om jag köpt allt i ett köp.

Monday, April 16, 2018

Snålmånaden rullar på

Nu har jag kört min snålmånad i en dryg vecka. Det mesta är sig likt förutom att jag inte har något SL-kort och äter alla måltider hemma.

Det är ju inte så att jag har några jättedyra vanor i vanliga fall heller. Dessutom har min fru SL-kort som jag kan låna vissa dagar då det är bra väder och hon cyklar till jobbet. Så det går verkligen ingen nöd på mig. Tanken är att spara 2.000 kr jämfört med en normal månad, vilket jag ska köpa lite extra aktier för.

Intressant är att jag inte alls känner samma driv i snålmånaden som jag gjorde för 10 år sen. Det var helt enkelt annorlunda att jobba mot ett mål där varje krona ledde mig ett steg närmare målet och jag visste att en snålmånad kunde följas av ytterligare en. Och att de till slut skulle göra stor skillnad. Jämfört med idag där jag redan är i mål och sparar lite extra mest för att jag hoppas att det leder till att jag kommer uppskatta vissa saker lite extra om en månad igen. Tex utelunch 1-2 dagar i veckan.

Även om det inte känns superpeppande att spara lite extra eller att de 2.000 kr extra i aktieköp, och de 100 kr per år som de kommer leda till i form av extra utdelning, kommer vara direkt avgörande så är jag fast besluten att köra vidare tre veckor till så det blir en hel månad. För jag tror verkligen på idén att skapa förutsättningen för att kunna njuta av att sakta men säkert höja omkostnader. Det är så lätt att vänja sig och sen inte ens tänka på de extra tusenlapparna som går varje månad. Sen är det ju kul att köpa lite aktier och fylla i excelarket. Peppad på 14 Castellum-aktier, så ska följa rapporten imorgon bitti med lite extra intresse.

Jag är väldigt noga med att göra minst lika mycket som en normal månad. Det får inte bli att jag sitter hemma och sitter av tiden även om kostnaderna ska försöka hållas nere. Den här veckan har jag något bokat varje dag.

Fylla dagarna

En av de vanligaste frågorna jag får från omgivningen är vad jag fyller dagarna med nu när jag inte jobbar. Eftersom jag bloggar och skriver bok anonymt så försvinner lite tid där som jag inte riktigt vill prata om.

Den kommande boken har tagit en hel del tid under första kvartalet som fri. Jag gjort 8 intervjuer som ska bokas in, förberedas, genomföras, renskrivas, skicka citaten på godkännande så allt blev rätt osv. Plus all övrig text i boken inkl research med läsa lite studier etc. Så den här boken har varit mer tidskrävande än min första där jag hade det mesta i huvudet. Ändå har den här gått fortare att skriva räknat i antal månader, helt enkelt för att jag inte behövt jobba under tiden. I slutet av förra veckan skickade jag in manuset till förlaget. Sen kommer det med all säkerhet bli en hel del jobb efter feedback därifrån. Men själva bulkskrivandet är nu klart.

Det betyder också att det frigörs en del tid nu närmaste veckorna då jag inte kan göra så mycket mer med boken just nu. Jag har egentligen inget emot att jobba och ha någon timme per dag i strukturerade aktiviteter, men det jag bestämt är att bara göra roliga saker när det kommer till jobb. Helst så roligt att jag skulle kunna göra det gratis. Det har gjort att jag tackat nej till vissa erbjudanden om konsultjobb som jag fått och jag har jobbat väldigt lite med annat än boken hittills i år och har heller inget bokat framåt på den fronten.

Så har ni något riktigt kul på gång där ni vill ha med mig så är det nu ni ska maila på bloggmiljonaren@hotmail.com. Men det måste vara kul och något jag brinner för. För hittills har jag inga problem att fylla dagarna med annat än jobb.

Friday, April 13, 2018

Svenska akademien

Trodde ni krisen i Svenska akademien hade med någon kulturprofil att göra? Så klart inte. Vem bryr sig om kultur? Det är givetvis interna stridigheter kring förvaltningen av deras finanser som ligger till grund för senaste veckans drama.

Fredrik Lundberg gav mig en bra deal på den avlyssningsutrustning han hade hos Industrivärden för ett par år sen och nu inte längre behövde. Denna gömde jag under stol 12 i höstas vilket har gett mig full insyn i det senaste halvårets konflikt.

Bakgrunden är att akademins vidlyftiga stipendier främst finansieras via en aktieportfölj (med Ratos, H&M och Ericsson som stora innehav för ett par år sen), fastigheter (bostäder i Stockholm) och utgivning av Svenska akademins ordbok.

Hur de tre nämnda aktierna och priset på bostäder i Stockholm har utvecklats vet ni säkert. Och hur försäljningen av en ordlista i bokform gått kan man ju också lista ut.

Utdrag från möte 10 oktober 2017:

Horace Engdahl: Jäklar vilken kö det var på H&M när jag Lynchade på vägen hit. Jag tycker vi ska öka! Vi säljer de sista Volvo och Atlas, vem kommer köra lastbil eller jobba i gruva 2018? H&M går aldrig under 200 kr fattar ni väl!

Sara Danius: Jag tycker vi borde öka i Ratos istället. Den har ju gått ner 70% sen vi köpte senast så den kan ju max gå ner 30% till. Bra risk reward att långa här på 40 kr!

Katarina Frostensson: Glada nyheter vi behöver inte välja. Jag ringde Avanza efter förra mötet och både H&M och Ratos går att belåna. Så vi har råd med båda.

Kristina Lugn: Ska vi verkligen hålla på med sånt här? Vår analys att Internet inte var något hot mot utgivningen av en ordlista i pappersformat var ju en katastrof. Vi kommer dö!

Ja resten kan ni räkna ut själva. Givetvis har de snittat ner sig hela vägen i Ratos och H&M till allt större belåning.

Skämt å sido. Akademien verkar ha en ganska aktiv förvaltning av sin portfölj. För några år sen var Ratos största innehavet. 2016 rapporterades om stora köp av Ericsson, H&M och Skanska. Men vid senaste årsskiftet var det stor vikt mot bank och verkstad i portföljen som då var värd 710 miljoner. Snyggt att kliva ur H&M köpta 2016 innan senaste årsskiftet så slapp de stor del av nedgången.

Källa: http://www.e55.se/artiklar/akademiens-700-miljoner-pa-borsen/

Thursday, April 12, 2018

Svag krona - höga utdelningar

Jag har ett mål om 3% organisk utdelningstillväxt varje år. Det vill säga om jag varken säljer eller köper några aktier så ska utdelningen stiga med 3% per år vilket ska kompensera för inflationen.

Då jag köpte mycket aktier under 2017 blir årets utdelning mycket mer än 3% större än fjolårets. Men jag tyckte ändå det var spännande att följa den organiska tillväxten då den är ett viktigt mått i framtiden då jag inte ska fortsätta att fylla på portföljen i samma takt.

Målet för 2018 (som står ute till höger på bloggen sen flera år tillbaka) var 120 000 kr i utdelningar, vilket ska kompletteras upp med ungefär 60 000 kr i fondförsäljning vilket total ger 15 000 kr i månaden att leva på. Detta är en bas och räknat på en person. Sen är det osannolikt att jag inte ska dra in en enda krona på någon form av arbete under året.

Hade jag fått precis planerade 3% organisk utdelningstillväxt så hade målet på 120 000 kr stämt ganska bra. Men med siffror som dessa SCA +50%, Volvo +30%, Essity +15%, Telia +15%, Sampo +13%, Investor +9% osv så blev tillväxten i utdelningen mycket mycket större än målsättningen på 3%. Trots att jag har några procent preffar och därutöver några bolag som inte höjde utdelningen alls. Dessutom blir det ju extrautdelningar i Atlas och Cloetta.

Som om inte det vore nog visar det sig nu när utdelningarna väl trillar in att den svaga kronan gjort att många utdelningar blir ännu högre än vad jag räknade med i i januari/februari när utdelningarna offentliggjordes.

ABB, Fortum, Kone och Nordea har alla gett en utdelning i SEK som är 3-4% högre än vad jag räknade med för ett par månader sen. Om inte något oväntat händer kommer samma sak gälla Sampo som snart delar ut.

Att köpa några procent fler aktier, som delar ut några procent fler Euro per aktie som sen blir värd några procent fler kronor per Euro. Ränta på ränta på anabola skulle man kunna säga.

Jag får vänta till året är slut med att sammanställa exakt var det landar men att det kommer bli en bit över 130 000 kr är redan klart. Detta skapar ju lite utmaningar för framtiden, för den medvind som utdelningarna nu haft av svagare SEK kan ju gå åt andra hållet också. Och nu blir det 2018 års utdelning per aktie i SEK plus 3% som är målet för 2019.

Skulle det dessutom bli så att vi flyttar utomlands är det ju inte Euro-bolagens utdelning som har stigit med några procent i kronor räknat sen januari. Utan alla SEK-bolags utdelning som gått ner några procent räknat i Euro. Men än så länge bor vi i Sverige, mäter utdelningen i SEK och njuter av att kronan är så gott som värdelös.

Wednesday, April 11, 2018

Träning

Nu när våren äntligen verkar vara på väg ser jag fram mot mer träning utomhus. Jag tänkte börja träna betydligt mer när jag slutade jobba, men än så länge har det inte blivit någon markant skillnad direkt. Liten ökning har det blivit, men jag borde kunna bättre. Visserligen har det varit under årets värsta månader och dessutom en ovanligt sen vår.

Det ständiga målet 40 minuter på milen är inte ens nära just nu. Det brukar det i och för sig inte vara den här tiden på året utan om jag någon gång klarar det så brukar det vara i september/oktober. Jag tror det är för tidigt att börja skylla på åldern, det borde vara fullt möjligt att prestera bra fram till 45 är min övertygelse. Efter det blir det fokus på att bromsa förfallet. Men ska ge 40 min på milen en chans till efter sommaren, bara jag får vara skadefri så jag kan springa 2-3 gånger i veckan i kombination med annan träning...

En viktig del för att kunna springa bra är att inte väga för mycket och det är också en stor anledning till att jag vill kunna springa bra och har ett tidsmål även om jag inte planerar att springa lopp. Om jag bara styrketränade och cyklade och därför mest mätte min dagsform genom vikterna på gymmet skulle jag lätt gå upp i vikt. Risken finns då att jag själv skulle tycka jag var i bra form för att jag kunde träna med tunga vikter och sakta men säkert gå upp 1-2 kg om året utan att märka att det smyger sig på. Sen sitter man där och väger +100 kg och tror man är i form ett antal år senare.

Så nu ska jag skärpa till mig lite med maten och tappa ett par kg tänkte jag, brukar göra det någon gång per år. Passar bra ihop med snålmånaden då det är en bra ända att börja i att stryka alkohol, godis och glass. Äter/dricker inga stora mängder med det kan bli alkohol på helgen 1-2 gånger i månaden och något godisaktigt nästan varje helg. Så här bör det finnas 1500 kcal och 60 kr i veckan att spara ganska lätt. Sen skärpa till maten lite och ut och röra på sig lite mer så bör inte 500 gram viktminskning i veckan utan att tappa styrka vara några konstigheter.

På tal om viktminskning måste jag kommentera Biggest Loser som jag såg på TV igår. Helt sjuka siffror som de går ner första veckan. Ett gäng deltagare låg på mellan 10 och 17 kg viktnedgång på en vecka. Visst att de har "en del" att ta av från början. Men visst måste det vara så att de dricker och saltar som galningar dagarna innan första invägningen för att få ett utgångsläge som underlättar chansen att vinna totalt? Något skumt är det i alla fall.

Tuesday, April 10, 2018

Resan eller målet

Jag fick med all rätt en del kommentarer på gårdagens inlägg om att köra en snålmånad igen. För det första håller jag med om att mitt eget argument att dessa 2000 kr skapar extra buffert för framtiden är tveksamt. 2000 gör ärligt talat varken till eller från på totalen när det kommer till säkerhetsmarginal. Det inser jag också när jag tänker efter.

Några har också ifrågasatt om jag känner tomhet nu när jag inte har ett mål att jobba mot längre. Att resan var mer värd än målet. Jag fick en dikt av Karin Boye i kommentarsfältet. En sjuk slump i sammanhanget var att det visade sig att jag skrev ett inlägg på just det temat på dagen ett år innan gårdagens inlägg https://miljonar.blogspot.se/2017/04/jobba-sondag.html  

Och visst ligger det något i att det var kul att ha ett mål att jobba mot, jag njöt för det mesta av resan som många andra tycker verkat vara en hemsk uppoffring. Få lön, spara en stor del av den, köpa aktier, fylla i Excelarket med vilka aktier jag köpt och se hur utdelningsprognosen för det kommande året hoppade upp med 40-50 kr efter ett aktieköp, jobba på, invänta nästa Uppestittarkväll för ny lön och nya växande staplar i Excel. Se hur friheten kom närmare för varje dag.

Däremot är jag så otroligt nöjd med min vardag nu när jag styr min tid helt själv. Så totalt sätt trivs jag mycket mycket bättre med livet nu än för 1-2 år sen då jag fortfarande var på väg mot målet. Jag längtar därför inte tillbaka en sekund, utan ser dessa år som något jag är glad att jag genomförde som gett mig den möjlighet jag nu har.

Jag tror samtidigt på det här med att inte vänja sig vid en viss standard. För ett par år sen skulle jag absolut inte kallat det snålmånad att inte köpa ett SL-kort i mitten av April, det skulle varit totalt självklart att man cyklar för det mesta och max gör 2-3 resor under månaden med kollektivtrafiken så här års. Och att äta lunch hemma när jag är fri och kan styra mina dagar är inte heller någon uppoffring jämfört med hur jag levt tidigare.

Så att jag ens kallar det snålmånad att stå över SL-kortet, köra så mycket lunch som möjligt hemma och inte göra några spektakulära inköp under de kommande veckorna är ett tecken i sig på att det var dags att strama åt lite. För att sen återigen kunna njuta av en utelunch i mitten av maj. Min tanke är att på sikt få maximal njutning när jag sakta men säkert höjer upp omkostnaderna ytterligare ett steg från dagens nivå. Att inte vänja sig och ta de dyrare och dyrare kostnaderna för givet.

Sen ska jag inte sticka under stolen med att det kommer vara en skön känsla att köpa lite aktier för pengarna jag sparar och se hur utdelningsstaplarna stiger med 100 kr i årlig utdelning. Som sen förhoppningsvis höjs med minst inflationen, varje år resten av livet.

Idag blir det ärtsoppa till lunch, tyvärr inköpt till ordinarie pris. Men 8,40 kr för en lunch med 35 gram protein är godkänt även under en snålmånad.

Monday, April 09, 2018

Dags för en klassisk snålmånad

Ni som följt bloggen länge kanske kommer ihåg de snålmånader jag ibland körde för runt 10 år sen. Jag hade just börjat jobba och hade kostnader på 8.000 kr i månaden. Men enstaka månader sänkte mina omkostnader till under 5.000 kr genom att äta billigare och mer eller mindre dra ner på alla rörliga kostnader så nära noll som möjligt. Effekten av ett antal snålmånader blev att jag vande mig vid ett billigare leverne och ganska snart kunde leva på 6.500 kr varje månad jämfört med 8.000 kr från början. Därmed hade snålmånaderna lite spelat ut sin roll. Lönen gick sen upp rätt ordentligt under 10 år medan kostnaderna låg kvar på denna nivå, vilket är det som lagt grunden för att jag nu kunnat sluta jobba.

För 1,5 år sen var tiden inne att släppa denna sparsamhet och gå upp från 6.500 kr i månaden till 10.000 kr i månaden. Det innebar SL-kort för resor till jobbet under vintern, några uteluncher i veckan, avsättning till semesterresor och att vi köpt bil. Då vi betalar nästan allt gemensamt och har ungefär samma kostnader för kläder och nöjen lever även min fru för 10.000 kr i månaden.

20.000 kr i månaden för två personer med mycket billigt boende och inga barn kändes i början lyxigt, men man vänjer sig så nu känns det varken mycket eller lite utan fullt normalt. Det fina är ju att vi med hjälp av 4% regeln räknar med att kunna leva för betydligt mer än 20.000 kr i månaden när min fru slutar jobba om ungefär 1 år.

Trots att dagens kostnadsnivå är lägre än vad vi skulle kunna ha resten av livet, även om min fru slutade jobba imorgon, är vi mentalt fortfarande i någon typ av uppbyggnadsfas. Hon jobbar fortfarande och jag lever på slutlön och bokförsäljning snarare än kapitalet nu under 2018. Så igår när jag var på vägen hem från gymmet fick jag helt plötligt en idé. Jag kanske skulle köra en snålmånad nu igen? Konstigt datum att börja mitt i en månad men då jag inte har någon lön spelar datum egentligen ingen roll längre. Mitt SL-kort gick ut i fredags vilket skulle kunna vara en bra anledning att inte förlänga det utan börja cykla nu när våren är här (min frus kort gäller några veckor till och hon var öppen för att cykla till jobbet ibland om det inte är minusgrader på morgonen och jag behöver låna kortet den dagen). Avsättningar till resor, bil etc får rulla på som vanligt så jag kommer inte ner till fornstora dagars sparande, men 2.000 kr bör jag kunna spara undan närmaste månaden.

Jag ska dock vara vaksam på att det här bara blir en rolig engångsgrej och att jag njuter av två extra aktieköp x 1000 kr. Jag ska inte tillbaka till ett konstant billigt leverne. Bara bygga lite extra säkerhetsmarginal för framtiden och få 10.000 kr i månaden att börja kännas lyxigt igen.

Sunday, April 08, 2018

Anonymitet

Senast igår fick jag en kommentar här på bloggen kring vad jag säger till folk i min omgivning om att jag slutat jobba. Jag har även fått en del frågor om hur jag löst anonymiteten när jag gjort intervjuer till min kommande bok. Dessa frågor gör att jag tror vissa har tolkat det här med anonymiteten lite väl hårt.

Om vi börjar med anledningen till att jag bloggat anonymt så är det främst för att:
- Kunna vara öppen med min plan på den tiden då jag jobbade. Utan att skylta för chef och kollegor med att jag tänkte sluta, exakt vilken lön jag hade eller taktiken inför morgondagens löneförhandling.

- Kunna vara mer öppen med mitt sparsamma leverne under de åren jag levde som billigast. Vilket kanske inte alla gånger är helt socialt accepterat. Hade jag bloggat offentligt hade jag tonat ner det vilket gett en tråkigare blogg.

- Kunna vara helt öppen med mina tillgångar i form av antal aktier och värdet på fonder etc. Tycker det känns onödigt att alla i min omgivning vet om jag har 2, 5 eller 10 miljoner. Däremot tycker jag det lyfter bloggen att prata sparande och tillgångar i kronor och inte bara procent.

Det jag är ute efter är alltså att inte massa kompisar och bekanta ska känna till att det är jag som har bloggen och därmed kunna läsa massa detaljer om min ekonomi. Eller att bloggen ska komma upp om man googlar mitt namn.

Att däremot 20 eller 30 personer vet hur jag som har bloggen ser ut och att 10 vet vad jag heter stör mig inte. Och självklart vet nästan alla i min omgivning att jag slutade jobba. Så det behöver jag inte hålla hemligt.

Hoppas det förklarar lite mer hur jag tänker kring att blogga anonymt och att det känns rimligt och ok för alla inblandade.

Friday, April 06, 2018

Så här blir du miljonär i fängelset

Som en uppföljning på gårdagens inlägg om svenska folkets intresse för spel och lotterier läste jag idag att livstidsdömde Anders Eklund nyttjat sina 4 timmar långa permissioner till att bland annat köpa trisslotter. Eklund som är 53 år sitter på ett icke tidsbestämt straff. Enligt Leif GW Persson är han den livstidsdömde som har minst chans att få sitt straff tidsbestämt, så möjligheten finns att han kommer sitta livet ut. Att då välja att köpa lotter på permissionen skapar ju en del frågor. Det är väl kanske ett sätt att leva på hoppet både om tidsbestämt straff och en rik ålderdom i det fria. Vad vet jag, jag är ingen psykolog och vet ännu mindre hur galningar som Eklund tänker. Han kanske bara vill ha chansen att få lite mediabild och göra en kupp och berätta sin egen historia om han får skrapa i Nyhetsmorgon?

Det visar sig dessutom när jag googlar lite att Eklund har en skuld på över 1 miljon hos kronofogden. När han enligt andra fångar pratade nedlåtande om Engla och de då gav honom stryk fick han ett skadestånd och försäkringspengar på 39.000 kr. Av dessa pengar satte han sprätt på över 10.000 kr på bland annat en skinnjacka innan kronofogden efter tips från Englas mamma reagerade och tog resten av pengarna för att betala av på hans stora skuld. Så man kan väl hoppas att han köper lotter med drömmen att få göra rätt för sig fullt ut med skulderna.

Men Eklunds lottköp fick mig att tänka på en annan sak. De jobbar ju 6 timmar om dagen 5 dagar i veckan i svenska fängelser och får för det 13 kr i timmen skattefritt. Tydligen används lönen för det mesta till att köpa telefonkort och cigaretter (och kanske betala skulder eller knark till andra interner i vissa fall, med det stod det inget om på kriminlavårdens hemsida). Men vad skulle hända om det istället sparades i ett långsiktigt sparande? Som livstidsdömd har man ju tiden på sin sida så att säga. Om man får straffet tidsbestämt till 20 år och åker in när man är 30 år gammal har man ju gott om tid när man kommer ut.

20 år i fängelse med 30 timmar jobb i veckan x 13 kr i timmen som investeras till 10% årlig avkastning så har man ändå en miljon när man kommer ut ur fängelset.

Thursday, April 05, 2018

Spel och dobbel

Det blev lite diskussion om Svenska folkets spelande idag på Twitter med anledning av att det i samband med spelutredningen presenterades att 68% av befolkningen över 18 år spelar för minst 4000 kr om året. Dessa siffror stämmer bra överens med det jag skrev om i min bok att genomsnittssvensken lägger 465 kr i månaden på spel. Jag tolkar det som att det inte är en mindre grupp storspelare som höjer snittet markant utan om 68% spelar för mer än 333 kr i månaden och snittet spelar för 465 kr så ligger nog medel och median rätt nära varandra.

Poängen i min bok var ju att om man istället lägger 465 kr i månaden på ett långsiktigt sparande på börsen blir det stora pengar. Kan man dessutom sluta lägga 465 kr i månaden på spel så behöver aktieportföljen generera 465 kr mindre i månaden för att man ska kunna leva på portföljens avkastning eftersom kostnaderna en normal månad minskar med 465 kr. Dvs att sluta spela för 465 kr i månaden ger dubbel effekt då man först sparar dessa pengar och sen slipper få en avkastning som täcker denna återkommande utgift som man idag har.

Själv är jag i grunden road av spel. Jag la mycket möda på att försöka lämna in odds-kuponger på den lokala butiken innan jag fyllt 18 år. För det mesta gick det inget vidare att ens lämna in. När jag ibland lyckades få lämna in kupongen antingen med hjälp av pappa eller att de inte kollade leg gick det ofta inget vidare med matcherna heller. Jag kommer ihåg som 17-20 åring att jag var på Solvalla några gånger vilket jag tyckte var spännande och kul. Jag hade kanske jobbat lite extra och tjänat 400 kr på en dags jobb. Då var det spännande att ta 100 kr av lönen och spela 20 kr på en häst i 5 olika lopp med förhoppning om att lämna Solvalla med 200-300 kr mer än jag gick dit med. Förlorade jag så var det inte hela världen mer än att jag jobbat några timmar utan lön. Jag tror till viss del att det var samma jakt på spänning som gjorde att jag köpte mina första aktier runt millenieskiftet. Jag drog till och med till med lite chansningar på köp- och säljoptioner runt rapporter vilket var väldigt likt oddsspel.

I takt med att sparandet tog fart och tillgångarna växte så har jag nästan helt tappat intresset för spel. Att gå till Solvalla och spela 100 kr på en häst med förhoppning om att vinna 500 kr skulle inte ge mig någonting alls idag. Och att lämna in V75 eller Stryktips där vinstchansen är 1 på 100.000 eller mindre ger mig heller ingen riktig spänning, när jag vet att 30-50% av omsättningen på spelet försvinner till spelbolaget. För att återuppliva spänningen jag kände från ungdomens dagar skulle jag behöva spela 10.000 eller så på en enskild häst eller enskild snurr på rouletten. Men det anser jag skulle vara ett för dyrt nöje för att ha råd med.

Hur ser ni som har en månadslön och ett sparande på spel? Kan ni känna spänning av att spela 100 kr med chans att vinna 500 kr?

Wednesday, April 04, 2018

Väderintresset som fri

Jag kan inte minnas att jag varit speciellt intresserat av vädret tidigare vårar. Men i år är jag helt besatt. Vet inte om det beror på den sena våren eller att jag har mer tid att vara ute. Jag är fruktansvärt less på kylan, att det ligger kvar snö på marken i skuggiga partier och är blött överallt utanför asfalten. Jag vill springa i skogen utan att bli blöt, gå en förmiddagspromenad med podcast i öronen utan att frysa och kunna träningscykla utan långbyxor under cykelbyxorna. Jag kollar yr.no och klart.se två gånger om dagen. På jakt efter 2 siffriga gradantal på dagen och plusgrader på natten.

Som kompensation för att våren verkar vänta på sig har aldrig tiden gått fortare än nu heller. Dagarna rusar iväg betydligt snabbare än när jag jobbade, vilket borde betyda att värmen kommer rätt snart ändå.

Börsen surar lite och jag har återinvesterat lite utdelning i Investor och Nordea senaste veckan. Är ju småköp i sammanhanget. Listan med antal aktier ute till höger på bloggen är uppdaterad. Nu blir det troligtvis inga fler aktieköp de närmaste månaderna om inte börsen går ner ordentligt, då får jag ju försöka skrapa fram lite pengar för nya köp för att lugna nerverna...

Monday, April 02, 2018

Stressig biltvätt

Jag får väl för ordningens skull börja med att meddela att gårdagens inlägg om barn var på skämt. Vilket jag utgår ifrån att 99,9% av er läsare fattade.

Idag har vi bytt till sommardäck på bilen och varit och tvättat den i "gör det självhallen". Under tvätten hände en lite "kul" grej. Det kostar 2,50 kr per minut att vara där inne vilket delvis är en stress men också gör tvätten till något av rolig kamp mot klockan för mig och min fru. Vi är som ett serviceteam i Formel 1.

Drömmen är en komplett och noggrann tvätt inkl mattor, fälgar och betala på 15 min. Men det brukar ta 17-18 min. Vi använder inte bilen så mycket och tvättar ungefär en gång i kvartalet.

Idag backade en tjock gubbe ut i gången mellan tvättplatserna just när vi kört in i hallen. Vår tid hade alltså börjat ticka. Hade han rullat fram en meter hade vi kommit förbi och kunnat ta en plats och börja tvätta. Det tog säkert 45 sekunder för honom att hasa sig ur bilen, 30 sekunder att gå och slå in koden och ytterligare 45 sekunder att lyckas välta in sig in i bilen igen.

Jag blinkade och viftade och ville att han skulle rulla fram. Men han fattade väl inte hur någon kunde vara så dum att man åker och tvättar bilen om man har så bråttom att 1-2 minuter hit eller dit är avgörande. Och ser man på övriga besökare i hallen så ser man att tiden inte verkar vara något centralt i deras tvättning. Många pular på i godan ro med hörlurar i öronen. Men när vi kommit in i hallen är det krig.

15 minuter var bara att glömma efter den inledningen utan det blev 18 minuter idag.

Som tur var blev det varken handgemäng eller någon diskussion med gubben. För jag inser ju att hans inställning är den normala, att 5 kr inte är något att blinka med helljuset om. Så bara gilla läget för mig och anpassa mig till en galen, slösaktig och ineffektiv värld.

Sunday, April 01, 2018

Ni fick rätt

En av de vanligaste kommentarerna de senaste 5 åren har varit att ni läsare sagt att min fru snart kommer ändra sig i barnfrågan. Och nu har det hänt. Trots att jag trodde vi var överens har hon slutat med p-pillren. Utan min vetskap. Och så igår fick jag beskedet att hon är gravid.

Där sprack den planen och budgeten... Trodde jag hade allt under kontroll med sparkvot, rimlig förväntad avkastning och budget för de kommande 50 åren. Nu har jag suttit vid dator 5 timmar och googlat på kostnader för barn och räknat vad detta betyder för den totala kalkylen. Inkl det höjda barnbidraget så ser det ut att innebära 4 månaders extra jobb för mig att få ihop pengar som med 6% avkastning räcker till barnet fyller 18. Lika bra och bita ihop och bränna av dessa månader med jobb nu så snart som möjligt.

Jag som trodde läget var under kontroll. Men biologiska klockor är tydligen inget man kan planera. Ut och söka jobb direkt efter påsk alltså.

Thursday, March 29, 2018

Utdelningspengarna sätts på bänken

Det är en glädjens tid för oss utdelningsinvesterare nu när det plingar till i telefonen på morgonen flera dagar i veckan med besked om att en ny utdelning landat på kontot. Just nu är det dock lite ovant och utmanande för mig att inte få återinvestera utdelningen. Min plan är ju som jag skrivit massa gånger tidigare att leva på slutlön och sparad semester i år och börja leva på utdelningarna från årsskiftet. Men för att skapa extra marginal tar jag utdelningarna från i år och sparar för att leva på nästa år. Tanken är att få ett års framförhållning om utdelningarna i framtiden sänks och även ha en liten kontant buffert då jag har haft väldigt lite kontanter de senaste åren. Säkert förnuftigt men också väldigt tråkigt. Nu när utdelningarna ramlar in vill jag ju på sätt och vis bara aktivera dom i nya aktier för att generera ännu högre utdelning i framtiden.

Idag ramlade Castellums utdelning in och det är med stor sorg jag för över pengarna till sparkontot. Där får de sitta på avbytarbänken och vänta på att få gå till köp av ärtsoppa, kvarg och müsli under 2019. Trots att jag hör hur utdelningspengarna ropar på mig att de vill ut och jobba och föröka sig redan nu.

Tuesday, March 27, 2018

Intervju med Günther Mårder idag

Arbetet med min kommande bok fortsätter med nya intervjuer. Idag var det dags för en av mina stora förebilder. Mannen som fick sparande att bli något att vara stolt över. Jag pratar så klart om legenden Günther Mårder.

Precis som med övriga intervjuer får jag ju hålla på de riktiga godbitarna till boken. Men ändå bjuda på ett litet smakprov här på bloggen.

Günther gav ett roligt tips som kanske inte är helt socialt accepterat i jantelagens Sverige. Att bjuda in alla kompisar till en fest när man beslutat sig för att börja spara. För att fira sin kommande rikedom. På så sätt kan man på ett enkelt sätt berätta för omgivningen att man nu kommer hålla igen på kostnaderna och samtidigt skapa lite extern press på sig själv genom att offentliggöra sitt mål. På samma sätt som man kan göra om man ska sluta röka eller gå ner i vikt. Kul grej!

Vi pratade en dryg timme och Günther formligen sprutade ur sig allt från spartips, skatter, allmänna livsråd, åsikter om amorteringskrav och uppdateringar kring lyckoforskningen. Precis som på gamla goda tiden i #Sparpodden 2013-2015. Så jag har haft några timmars jobb med att försöka få ner det på pränt idag efter intervjun.

Det börjar bli en röd tråd i boken tycker jag och nu är alla inplanerade intervjuer genomförda. Jag hoppas och tror boken kan vara tryckt och klar till strax efter sommaren.

Monday, March 26, 2018

Att behålla motivationen

Många läsare som mailar till mig frågar om det här med att behålla motivationen att fortsätta spara år efter år. Ja till och med årtionde efter årtionde. Vissa som ganska nyligen kommit igång med ett högt sparande verkar känna sig lite osäkra på om de ska klara det och vill ha tips. Andra hör av sig och berättar att de läste bloggen i början men sen hade ett uppehåll på 5 år då de tappade intresset för sparande och gjorde slut på massa pengar men nu hittat tillbaka både till blogg och eget sparande igen.

För egen del känner jag inte igen problemet just när det kommer till sparande. Jag har aldrig haft några problem med motivationen och heller aldrig haft minsta tanke på att skita i allt och sälja aktierna för att kunna köpa en sportbil eller ta ett år som backpacker i Asien redan när första miljonen var i hamn. 

Jag tror inte det beror på att jag har ett speciellt bra psyke eller stark vilja. För när det kommer till andra saker som kräver uthållighet och bra disciplin är jag nog inte bättre än någon annan. Nu när jag slipper jobba är det nätt och jämt att jag klarar av att vara uthållig och plugga lite spanska varje dag. Att läsa mer skönlitteratur har jag tänkt på i många år och satt upp mål att läsa mer och lägga mindre tid på nätet. Men det har jag aldrig lyckats fullfölja mer än väldigt korta perioder.

Träning har jag mer eller mindre hållit i hela tiden men även här kan jag ibland vara slö och hitta en anledning till att hoppa över ett pass då och då. Det är nog egentligen bara när det kommer till sparande som jag varit 100% konsekvent och uthållig under en så lång period. Jag tror det beror på två saker. Dels att det varit ett så starkt intresse och drömmen om målet varit så stark. Men också att jag inte haft några större sug efter ökad konsumtion, så att det egentligen aldrig varit en så stor uppoffring. Sparandet har alltid varit väldigt roligt och stimulerande.

För att koppla tillbaka till träning. Om en 12 åring  drömmer om idrottsliga framgångar dag som natt och dessutom tycker det är jättekul att träna och fortsätter ha samma dröm och tycka träningen är lika kul är det säkert inga problem att ge det 15 år av livet för att kanske vinna ett SM-guld som 27 åring. Medan en person som antingen inte bryr sig så mycket om ett eventuellt guld massa år in i framtiden eller tycker att träningen är ganska tråkig är det nog mer eller mindre omöjligt att hålla på i 15 år utan att göra uppehåll. 

Friday, March 23, 2018

Är det ok att vara sparsam?

Numera lever jag för 10.000 kr i månaden vilket ihop med ett boende under 2.000 kr (min andel) gör att det finns rätt mycket luft. Dessutom tillåter vår budget högre kostnader än 10.000 per person i månaden i framtiden. Det gör att jag inte har några begränsningar som tex i helgen när jag ska träffa lite kompisar. Jag anpassar mig och hänger på utan att bry mig om ifall det kostar 500 kr eller 1000 kr (det är den nivån det handlar om i detta gäng dvs inga större utsvävningar).

Även på den tiden jag sparade som mest funkade det ju att göra grejer med kompisar som kostade pengar då jag aldrig gjort sånt speciellt ofta eller umgåtts med kompisar med dyra vanor. Men det tog då ändå emot lite mer med onödiga utgifter som när majoriteten ville åka taxi istället för kommunalt eftersom det "bara blir 100 kr per skalle". Här uppstår en intressant diskussion tycker jag.

För många vuxna personer som lever från lön till lön och har en ok lön spelar ju pengar väldigt liten roll i vardagen. Medan det för ett person som sparar väldigt mycket och målinriktat är en väldigt stor grej med pengar. Snålhet är samtidigt något som upplevs som en dålig egenskap. Det kan därför vara lite svårt att argumentera mot att "100 kr spelar väl ingen roll?".

Låt oss ta några exempel, som i många fall inte har med pengar att göra. Men där majoriteten påverkas av en person.

1. Majoriteten i gänget vill sätta på en rökig uteservering men en är väldigt allergisk mot rök. Allergikern föreslår annat mindre rökigt alternativ.

2. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är överviktig och verkligen försöker gå ner i vikt på läkares inrådan. Tjockisen föreslår en annan pizzeria där det även går att beställa kycklingsallad.

3. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren är väldigt fattig efter en lång tids sjukskrivning och en vattenläcka där hemma. Men vägrar samtidigt bli bjuden.

4. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är väldigt mån om att bli deffad till sommaren. Deffaren föreslår en annan pizzeria där det går att beställa kycklingsallad.

5. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren tjänar minst lika bra som de andra och har dessutom flera miljoner sparat. Men motiverar det med att vantrivas något fruktansvärt med att behöva jobba och kämpar för att bli fri. Varje dag tidigare frihet kan vara avgörande. Så hemskt är det att jobba.

6. Majoriteten vill gå på filmen Tårtgeneralen men en i gänget "tål inte svenska filmer" och vill absolut på på en amerikansk film.

7. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussälskaren är god för 10 miljarder men vill absolut inte ta ut några pengar ur portföljen. Varje 100-lapp kan vara avgörande för att nå 100 miljarder innan döden.

Jag försökte göra exemplen mer och mer extrema. Var går gränsen tycker ni? Kan man jämföra sparande med andra intressen som tex att bli snygg till stranden?

Thursday, March 22, 2018

Uppesittarkväll kl 20.00

Här kommer länken till Uppesittarkväll som börjar kl 20.00 idag. Temat ska vara gaming och amerikanska småbolag. Det ska bli kul!



Dagens nedgång på börsen kom lägligt för min del. Jag har varit i valet och kvalet om jag ska köpa lite aktier senaste veckan men tänkte att jag väntar till fredag efter uppesittarkvällen så får jag lite riktig känsla. Jag får ju ingen lön längre, så jag hade lika gärna kunnat köpa för några dagar sen.

Men det passar ju då bra att jag kanske kan köpa någon procent billigare imorgon än om jag hade köpt igår. Nu kommer köpet imorgon bara motsvara drygt 0,1% av portföljens totala värde. Så självklart spelar det absolut ingen roll om jag köper 2% dyrare eller billigare. Men man får ju låtsas att det spelar roll.

Hur det började...

När jag pratar med andra "spar-fanatiker" där ute så slås jag av att vi på många sätt är rätt lika varandra. Vi tycker inte ett sparande på 50-80% av lönen varje månad är någon större uppoffring, det är snarare friheten än rikedom som är målet och tålamodet är stort. Att det tar 8-20 år att bli fri accepterar man utan jakt på genvägar.

En intressant skillnad tycker jag är hur det började och i vilken ålder man kom på detta med sparande. Extremfallet i ena rikningen måste vara Nicklas Andersson (@investeraren på Twitter) som kom på sitt kall i livet redan i yngre tonåren och sen dess jobbat stenhårt mot det vilket förklarar att han troligtvis är nära att vara fri redan nu som 30-åring. Ett unikum!

Betydligt vanligare verkar vara att komma på det här med sparande efter några års jobbande med lön och hög konsumtion. Här beklagar man sig ofta i efterhand om att man borde kommit på det tidigare, oavsett om man började spara vid 25, 30 eller 40 så hör jag ofta "tänk om jag bara förstått det här tidigare". Förståelig men ganska meningslös tanke eftersom man lika gärna kunde kommit på det 5 år senare som 5 år tidigare. Bara gilla läget som GW brukar säga.

Själv är jag någonstans mitt emellan. I ålder räknat började jag inte jättetidigt även om jag var intresserad av aktier och fonder redan i tonåren. Men jag jobbade inte extra under gymnasiet mer än någon vecka på sommaren och hade därför inga pengar att spara som Nicklas Andersson. Under universitet jobbade jag lite mer på loven och även lite på kvällarna en kort period, men det blev inte mer än att jag kunde hålla CSN-lånen nere. Under den här perioden reste jag även en del och levde normal studentliv med några öl och pizzor per vecka. Så det blev några enstaka aktieköp för 5-10.000 kr under hela universitetstiden.

När jag sen började jobba så fanns det fortfarande ingen riktig tanke om att bli rik eller fri. Men jag hade heller inget direkt behov av att göra av med så mycket mer pengar än vad jag gjort som student. Så trots en låg ingångslön på bara strax över 20.000 kr så började jag från första lönen spara 3.000 kr i månaden som snabbt växte till 5.000 kr per månad. Tanken var egentligen att skapa mig en buffert då jag kände mig lite osäker på arbetsmarknaden och hade provanställning. Strax efter att provanställningen övergått i tillsvidareanställning började jag tänka lite längre med sparandet. Tanken om att bli "miljonär innan 30" föddes.

Frågan är om det här är en liten generationsfråga som Nicklas är det första exemplet på. Att det via bloggar, poddar och all information kommer bli vanligare med personer som hittat till sparandet redan i tonåren och kan sluta jobba vid 30. Vad säger ni läsare? Vid vilken ålder drog ni igång ett riktigt målmedvetbet och långsiktigt sparande? Och ni som är lite äldre, brukar ni tänka tillbaka och ångra att ni inte kom igång tidigare eller "gillar ni läget"?

På tal om att börja sent så fick jag en ny följare på Twitter idag...

Wednesday, March 21, 2018

#Uppesittarkväll imorgon

Imorgon torsdag är det dags för #Uppesittarkväll igen. Andra gången i nya tappningen i EFN:s regi. Första avsnittet gav verkligen förhoppning om att det här kan bli riktigt bra. Jag hoppas dock att kopplingen till den kommande lönen och sparandet blir lite starkare än första programmet.

För mig blev Uppesittarkväll i gamla tappningen en rätt central del i mitt sista år på jobbet. Och då pratar jag egentligen inte bara om programmet utan om hela företeelsen. Vetskapen om att ny lön är på väg in (en månad mindre kvar till friheten), programmet, Twitterflödet och gemenskapen. Det var verkligen en glädjens kväll varje månad.

Även om jag njuter av att äntligen vara fri nu så fanns det en viss charm i att vara i mitt i resan också. Kämpa och se målet i horisonten.

Då jag får lite mer utdelning än beräknat i år, gjort några timmars jobb i min firma och inte budgeterat med någon reklamintäkt på bloggen så kommer jag kunna köpa lite aktier. Och jag planerar nu att göra köpet på fredag för att ge mig själv den rätta känslan framför Uppesittarkväll imorgon. Det ska bli kul även om köpet blir avsevärt mindre än på den tiden jag hade en lön som jag sparade 25.000 i månaden av.

Ni som läser bloggen på datorn ser att det saknas ett gäng aktier i förhållande till målsättningen där ute till höger. Så blir ett myrsteg i den riktningen.

Monday, March 19, 2018

Lönar det sig att plugga vidare?

Ibland ser man en sammanställning i tidningen om vilka jobb som det lönar sig att plugga vidare till rent ekonomiskt. Saco gjorde för några år sen en sammanställning där man räknade ut total livslön på ett antal yrken. Då visade det sig att det till exempel var rena förlusten att plugga till lärare medan det var lätt att räkna hem en utbildning till läkare rent ekonomiskt även om själva studierna var längre.

Men att bara räkna på hur mycket man tjänar under en livstid tror jag inte är så intressant för den här bloggens läsare. Säg att man är ung och drömmer om att kunna sluta jobba tidigt eller investera sig rik. Då är det ju ointressant hur många miljoner man fått i lön totalt när man fyller 67. Det intressanta är att spara pengar varje månad och bygga upp ett kapital som möjliggör att kunna förverkliga ens drömmar.

Låt oss anta att man är 20 år och står inför valet att antingen plugga vidare 4 år på universitet eller att börja jobba direkt. Börjar man jobba direkt så kan man tänka sig att leva ganska billigt eftersom man hade behövt göra det även om man pluggade vidare. Man kan därför spara 5.000 kr i månaden på sin relativt låga ingångslön och ändå ha lite mer pengar varje månad att leva för jämfört med studenten. Pengarna investeras på ett ISK-konto med 8% årlig avkastning. Lönen höjs över tid och därmed höjs månadsinsättningarna med 2% om året. Statslåneräntan är också 2%.

Vid 30 årsdagen finns det 939.000 kr på kontot (efter 10 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,0 miljoner (efter 20 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 7,4 miljoner (efter 30 års sparande)

Om vi istället pluggar 4 år och under den perioden inte kan spara något och börjar jobba vid 24 och då tack vare en högre lön sparar 8.000 kr i månaden. Även här höjs insättningarna med 2% om året, då kommer det se ut såhär.

Vid 30 årsdagen finns det 751.000 kr på kontot (efter 6 års sparande)
Vid 40 årsdagen finns det 3,2 miljoner på kontot (efter 16 års sparande)
Vid 50 årsdagen finns det 8,4 miljoner på kontot (efter 26 år sparande)

Dessutom har personen som pluggat troligtvis fått ta CSN-lån vilket motsvarar drygt 1000 kr i månaden i återbetalning under hela perioden av jobb. Det betyder att personen i exemplet ovan kommer tjäna på att plugga om lönen efter skatt blir runt 4.000 kr i månaden högre tack vare studierna. Då är man ifatt lagom till 40 årsdagen och har dragit ifrån med 1 miljon till 50-årsdagen. Skulle det vara så att man kommer över gränsen för statlig skatt med den högre lönen motsvarar detta runt 8.000 kr i månaden brutto i krav på högre lön.

Det är alltså den avvägningen man behöver göra. Själv ångrar jag inte en sekund att jag pluggade. Jag tror visserligen det är hugget som stucket om det lönat sig rent ekonomiskt för mig. Jag hade en rätt bra lön de 5 sista åren, men å andra sidan blev det bara 13 års arbete för mig vilket ska jämföras med 16-17 år utan studier om jag slutat vid samma ålder. Men studierna var en rolig period som jag hade nytta av både på jobbet och förhoppningsvis resten av livet. Sen finns det givetvis många som har jättehöga löner utan studier och även det motsatta.

Börjar studierna handla om 5-7 års senare jobbstart med lite bytt inriktning, mellanår med resor och extra strökurser kommer det bli betydligt svårare att hinna räkna hem via högre lön. Tiden och avkastningen är som ni vet starka krafter.

Saturday, March 17, 2018

Bostadsmarknaden

Jag fick för ett par veckor sen frågan vad jag trodde om bostadspriserna i Stockholm och hur jag tänkte agera framöver. Den kommande prisutvecklingen vet jag lika lite som alla andra om, men den andra frågan hur jag tänker för egen del kan jag väl spåna lite om.

Jag har för det första haft turen att vara inne på bostadsmarknaden i Stockholm i nästan 15 år. Tyvärr har jag valt att bo i närförort istället för innerstan och aldrig vräkt på med boytan. Vilket har gjort att utvecklingen i procent är mer imponerande än i faktiska kronor med Stockholmsmått mätt. Boendekostnader har å andra sidan alltid varit låg. Jag har under dessa snart 15 år aldrig betalat mer än 4.000 kr i månaden (avgift+el+ränta) för hela bostaden. Och då har jag under 90% av tiden varit sambo och alltså betalat hälften av detta. Jag har bott bra och billigt och prioriterat kassaflödet till sparande snarare än spekulerat i stigande bostadspriser.

Det gör att vi idag bor i en lägenhet på 60 kvadrat. Värd runt 3 miljoner och med bolån på 900.000 kr. Boendekostnaden är ca 3.500 kr i månaden delat på två personer.

Jag har svårt att se att vi kan bo så mycket billigare men det vi skulle kunna göra är att få loss pengar som idag är bundna i bostaden samt bli skuldfria. Detta genom att köpa ett boende för 1 miljon istället för dagens 3 och då betala av hela bolånet. Då skulle vi dessutom få loss 1 miljon som vi kan investera. Tex ett mindre hus i Sverige på landsbygden eller lägenhet i Spanien.

Så länge räntan är låg (vi betalar 0,79%) spelar väl skulden mindre roll för kassaflödet men vi kommer ha svårt att få nytt lån utan jobb. Att få in en extra miljon i investeringar som kan skapa avkastning ska ju ge 40.000 per år inflationsjusterat enligt 4% regeln.

Alternativet är att hyra något och då få loss 2 miljoner vilket bör skapa 80.000 per år i avkastning vilket kan motivera en högre månadskostnad.

Så åter till priserna. Jag har svårt att se att priset på vår lägenhet ska sjunka så mycket. En köpare som har betydligt högre boränta än oss och lånar 85% kommer fortfarande bo mycket billigare än i hyresrätter längre ner på gatan. Jag tror också räntan kommer vara låg flera år.

Däremot är det mycket slump. Lägenheter motsvarande vår i föreningen har haft ett spann på 500.000 kr i försäljningspris det senaste året. Så en variant den dagen vi båda har slutat jobba vore att lägga ut lägenheten till försäljning men vara stenhård på priset. Och låta det ta allt från 1 vecka till 1 år att sälja lägenheten. Det går ingen nöd på oss under tiden. Vi kan antingen bo kvar eller provbo i Spanien i väntan på att den ska bli såld. Faran är om priserna skulle gå ner under perioden vi försöker sälja då blir ju det tänka priset bara svårare och svårare att uppnå. Men hittills har svängningarna som beror på slump och antal köpare som trissar upp budgivningen påverkat mer än de långsiktiga svängningarna i vår närhet. Så jag tror ändå uthållighet och att inte sälja för billigt kan vara en lönsam taktik. Om än mäklarens värsta mardröm.

Wednesday, March 14, 2018

Roliga dagar

Arbetet med min kommande bok går vidare med intervjuer med olika "ekonomiskt fria" personer. Idag gjorde jag först en telefonintervju på morgonen med Maribel Lindberg som slutade jobba vid 40. Maribel är gift med Oskar "Farbror Fri" Lindberg som kanske är mer känd i dessa kretsar. Vill ni läsa mer om Maribel så har hon en egen blogg som heter Enkel boning som handlar om inredning och det enkla och fria livet i Leksand.

Just heminredning är ett av de områden som intresserar mig minst (vissa minnesgoda läsare kommer kanske ihåg diskussionen jag hade med min fru när hon ville tapetsera om i vår förra lägenhet men jag inte förstod vitsen med det eftersom vi redan hade tapeter). Så på den punkten skiljer sig Maribels och mina intressen åt en del. Men i övrigt var det slående hur mycket som jag kände igen i hennes berättelse och syn på livet. Ett supertrevligt samtal på lite över en timme blev det.

Efter lunch var det så dags för nästa intervju, denna gång fysiskt på plats. Då med ingen mindre än legenden Per H Börjesson. VD på Investment AB Spiltan och landets troligtvis största profil när det kommer till sparande. Hans bok "Så kan alla svenskar bli miljonärer" har sålts i över 100.000 exemplar. Jag hade med den boken in på toaletten säkert 40 gånger under åren 2010-2012, för lite inspirerande läsning av något stycke här och där. Läste boken från pärm till pärm några gånger först så klart. Så det var kul att få träffa Per H i egen hög person till slut. Ännu roligare att han hade ett ex av min första bok med massa "hundöron" och understrykningar i. Hade ju inte riktigt tänkt mig 64-åringar med flera hundra miljoner i förmögenhet som huvudmålgrupp när jag skrev boken.

Nu var det inte riktigt så unikt som det kan låta att han läst min bok. Då han läst typ alla böcker som handlar om privatekonomi som kommit ut. Kontoret bestod av några hyllor till som inte kom med på bilden.


En kul detalj är att när jag förra veckan besökte Patrik på Volati blev jag välkomnad av en trevlig tjej som erbjöd mig kaffe medan jag väntade på Patrik. Att kaffet var av exklusiv sort märkte till och med en enkel man som jag. Och det serverades i fin porslinskopp på ett litet fat och tillsammans med en mandelskorpa. Idag valde jag vatten istället för kaffe vilket Per H fixade i en engångsmugg av plast som han fyllde på i handfatet på närmaste toalett. Gillade båda stilarna lika mycket och är väldigt tacksam att båda dessa upptagna och framgångsrika herrar bjöd mig på var sin timme av sin tid. 

Jag har också fått en del frågor på mail från läsare senaste dagarna som jag lovat att återkomma med svar i form av blogginlägg. Jag har inte glömt er utan ni finns med bland planerade inläggen kommande veckor. 

Tuesday, March 13, 2018

Skjuta utdelningen framåt

Jag fick lite följdfrågor och synpunkter på det jag skrev igår om att det var lite löjligt att skjuta utdelningen framåt genom att ta utdelningen i bolag som delar ut tidigt för att återinvestera i bolag som delar ut senare för att hinna få "utdelning på utdelningen" redan år 1. Jag fick ett mail från en person som hävdade att det var toppen med ränta på ränta inom året.

Låt oss ta ett konkret exempel. På börsen finns 4 bolag A, B, C och D. Samtliga bolag står i 100 kr innan utdelningen och delar ut 5 kr och står därför i 95 kr direkt efter utdelningen. Bolag A delar ut i januari, B i februari, C i mars och D i april.

Alla bolag går exakt lika bra och kommer år 2 ha höja utdelningen med 2% till 5,10. Börsen handlar fortfarande bolagen till 5% DA dvs till kurs 102 kr innan utdelningen och 96,90 direkt efter utdelningen år 2.

Vi början med att låtsas att du handlar helt utan courtage samt att du kan köpa delar av en aktie ner till 0,01 stycken så vi slipper massa pengar i kassan och avrundningar.

Du har vid första årets början 10.000 aktier i Bolag A och inga aktier i B, C eller D. Du får alltså 50.000 kr i utdelning i januari.

Nu uppstår två varianter.

Person 1. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i samma bolag dvs bolag A. Detta sker direkt efter utdelningen till kurs 95 kr = 526,32 nya aktier. Du gör inga fler affärer. Vid årets slut har du alltså 10526,32 aktier i bolag A. Och fortfarande inga aktier i övriga 3 bolag.

Person 2. Du tar utdelningen på 50.000 kr och återinvesterar i bolag B. Detta sker innan utdelningen till kurs 100 kr = 500 nya aktier. Dessa aktier i bolag B ger dig en utdelning på 2500 kr som du återinvesterar i bolag C innan utdelningen till kurs 100 kr = 25 nya aktier vilket ger 125 kr i utdelning vilket du återinvesterar i bolag D till kurs 100 kr = 1,25 aktie. Detta ger 6,25 kr i utdelning vilket du sparar i kassan.


År 2 betyder det att:
Person 1 har 10526,32 aktier i bolag A vilket vid årets början är värt 1.073.684 kr till kursen 102 kr och ger en utdelning på 53.864,21 kr vid utdelning 5,10 kr per aktie.

Person 2 har totalt 10526,25 aktier totalt i bolag A-D vilket är värt 1.073.678 kr till kursen 102 kr ger en utdelning på 53.683,88 kr. Men misströsta inte person 2, du har ju dessutom 6,25 kr i kassan som du inte återinvesterade från bolag D första året. Ni har alltså exakt lika mycket pengar.

Som ni ser är det sant att köpa före eller efter utdelningen är ett nollsummespel. Vi gjorde dock en förenkling i fallet ovan och räknade inte med något courtage. Räknar vi in courtagekostnaden kommer person 1 ha handlat för 50.000 kr vid ett tillfälle vilket bör ge ett lägre courtage än person 2 som har handlat för total 52.625 kr och dessutom vid olika tillfällen till vitt skilda belopp.

Även om vi räknar med att person 2 gör insättningar via nysparande som löser problemet att köpen blir mindre och mindre och därmed riskerar att driva högre courtagekostnad i procent så kommer köp på 2.625 mer under året driva ett högre courtage. Utan att du får fler aktier eller högre utdelning år 2.

Har du aktierna på ett aktie- och fondkonto där 30% av utdelningen beskattas är fördelen ännu större med alternativ 1 som ger mindre avbränning i form av skatt på utdelning under det första året.

Fördelen för person 2 skulle kunna vara en riskspridning i 4 bolag. Men då börjar vi lämna ämnet som jag bara gjorde väldigt enkelt med att man var all in bolag A vid första årets början.

Köper ni mitt resonemang att det inte är någon mening att jaga utdelning genom att investera tidig utdelning i sånt som ännu inte delat ut? Dvs det finns ingen ränta på ränta att jaga inom året genom att köpa aktier som ännu inte delat ut.

Monday, March 12, 2018

Äntligen måndag

Då var det dags för en ny vecka. Att få stanna kvar hemma när min fru åker till jobbet en måndagsmorgon är en helt underbar känsla. Men tycker samtidigt lite synd om henne. Snart fria ihop.

Jag såg på vädret efter nyheterna igår att det var 20 grader i södra Spanien. I Stockholm är det runt 0 grader med minus på natten så långt de längsta prognosera sträcker sig. Suck våren verkar dröja i år. Vi måste prova att flytta när vi kan.

Förra veckan slutade med att jag fick ungefär 3.000 kr i utdelning från Kone. Då årets totala utdelningar kommer bli klart högre än vad jag vågat räkna med inklusive en del extrautdelningar kommer jag lyxa till det och återinvestera lite. Siktar på köp för ungefär 10.000 kr. Resten kommer sparas enligt plan för att levas på under 2019 (i år lever jag på slutlön från gamla jobbet).

Så för pengarna från Kone kommer jag köpa lite Investor och ev någon pref. Någon krona upp eller ner på kursen spelar ju mindre roll när man ska handla för klart under 0,1% av portföljens värde och vid ett enstaka tillfälle. Men är ju lite kul, så inväntar börsens öppning och försöker sen fånga aktierna till så bra pris som möjligt.

Ska erkänna att tanken slog mig att köpa Nordea som har hög och tidig utdelning för att hinna få lite extra utdelning som också kunde återinvesteras i något som fortfarande handlades inkl rätt till utdelning. För att dopa 2018 års siffror lite och ge mig själv en bra start på livet som utdelningspensionär. Men sånt larv ska jag inte hålla på med.

Saturday, March 10, 2018

Butiksdöd och oro för bostadspriser

Idag fick vi den briljanta idén att vi skulle ta bilen till Mall of Scandinavia för att äta lunchbuffé på Olearys. Att det var genrep inför Melodifestivalen hade inte slagit oss.

Sjukt mycket folk. Kö för att ta sig in i parkeringshuset. Fick snurra runt ett bra tag för att hitta plats då de där sensorerna som känner av var det är ledigt hade fått spel och påstod att det fanns platser där det var fullt. Sen gick det inte att gå trapporna från parkeringen till gallerian utan vi var hänvisade till en hiss med lång kö. 5 minuter senare fick vi äran att åka 2 våningsplan för att ställa oss i en ny kö för att komma in på Olearys. Väl inne var det ny kö till kassan för att betala. Vidare till bordet och sen direkt till en ny kö för att få ta mat.

Jag såg varken skymten av någon oro för utvecklingen på bostadspriser eller butiksdöd. Utan familjer med massa barn med Samir och Viktor-skyltar både åt och shoppade som att det inte fanns någon morgondag. Jag fick till slut gå in på H&M för att få lite andrum från all trängsel. Nejdå skojar bara, det var folk till och med där.

På vägen hem stötte vi på en bilist som blev överlycklig när vi skulle åka. Han hade letat parkering i 30 minuter. Och utanför var det flera 100 meter stillastående bilköer.

Var var alla dessa människor innan Mall of Scandinavia var byggt och butiksdöden ännu inte var ett faktum? Jag fattar inget.

Friday, March 09, 2018

Ny intervju

Igår var det alltså dags för ytterligare en intervju till den kommande boken. Då med Ulf Egestrand, mannen som gick från att vara vaktmästare i SEB i Kalmar till att bli finansdirektör på Scania. En skaplig karriär får man väl säga.

För ungefär 10 år sen slutade Ulf den vanliga karriären som anställd och idag ser han sig själv som en frilansande inspiratör och utbildare inom ekonomi. Under dessa 10 år som fri har han hela tiden bott utomlands, de 4,5 senaste åren i Istanbul.

Det blev ett 2 timmar långt samtal med Ulf som är på besök i Sverige för tillfället, bland annat för att jobba med ungdomar i Umeå via unga aktiesparare. Under intervjun fokuserade vi på resan att kunna sluta jobba när han var 53 och hur det fria livet utan anställning varit de 10 senare åren. Någon som imponerade på mig var hans intresse av att fortfarande lära sig och förstå omvärlden.  Han läser varenda artikel i Financial Times (kommer ut varje dag) och The Economist (kommer ut en gång i veckan) och utöver det 1 bok i veckan. På kvällarna ser han nyhetssändningar från massa olika kanaler för att få en mer komplett bild av nyhetsrapporteringen från olika vinklar. Utöver all läsning blir det 15.000 steg promenad och 15 minuter styrketräning varje dag.

Dagens citat från Ulf får bli "Att vara rik är som att köra cabriolet. Det ser kul ut från sidan men är ganska blåsigt och bullrigt".

Ni som blir nyfikna och vill veta mer om Ulf redan nu istället för att vänta på min kommande bok kan lyssna på Sparpodden avsnitt 75 där Ulf gästar från minut 27 och framåt (han har varit med en gång till i Sparpodden men detta första besök är klart bäst tycker jag).

Wednesday, March 07, 2018

Intervjuer till min nästa bok

Arbetet med min kommande bok fortsätter. Boken ska alltså handla om ekonomisk frihet och vad som händer när man väl uppnått det. Men även lite solskenshistorier att inspireras från folk som blivit fria och/eller rika och hur man kan uppnå det på olika sätt och på olika nivå.

Idag har jag haft äran att träffa Patrik Wahlén som är en av grundarna och huvudägarna på Volati. Då hans aktier är värda ungefär 1 miljard sätts ju det här med ekonomisk frihet via 4% regel och billigt leverne som vissa av oss håller på med i lite perspektiv. Trots att Volati är ett bolag med fokus på tillväxt och därmed har en låg direktavkastning kan Patrik se fram mot runt 10 miljoner i aktieutdelning i år. Helt ok...

Då jag följer Patrik på Twitter och hört honom i poddar som Prata Pengar och Fill Or Kill så kom det inte som någon överraskning att han skulle vara en supertrevlig kille med mycket kloka saker att säga. Så nu är det upp till mig att lyckas göra honom rättvisa i boken.

En sak Patrik sa angående "tidig pensionering" som jag tycker var klockrent var att det vore mer rimligt att drömma om vad man skulle göra om man inte jobbade. Istället för att drömma om att inte jobba. Att ha en dröm om vad man inte ska göra måste jag hålla med om är lite väl defensivt. Det är något jag säkert kunde varit bättre på att formulera här på bloggen. Det är lätt hänt att fokusera på just att inte jobba istället för vad man vill göra istället.

Imorgon är det dags för ny intervju till boken. Då med Ulf Egestrand.

Tuesday, March 06, 2018

Insiders

Igår lyssnade jag på Investerarens podcast som gästades av Erik Lidén från Insiderfonder. Var intressant och det är väl rimligt att det finns ett värde i att följa insiders. Deras fonder har gått ungefär som index när jag tittar på Sverige- och Globalfonden de 3 senaste åren. Dvs lite bättre än index innan avgiften belastade avkastningen i fonden, så strategin som sådan kanske funkar lite i alla fall.

Jag tittade också på ett gammalt avsnitt av Aktiesnack med Börsplus som jag hade missat där Peter Benson gick igenom Investor. Även här bjöds på en intressant tanke kring insideraktivitet som var ny för mig.

Spaningen var ungefär såhär: Utan insyn i bolagen så har man ibland tur och ibland otur om man gör många affärer. Dvs ibland har man turen att sälja precis innan en vinstvarning och ibland har man otur att sälja veckan innan det kommer ett bud med fin premie. Även om inte Investor kan handla på insiderinformation som inte är känd av marknaden så kommer man heller inte göra affärer med direkt dålig tajming, som tex att sälja över börsen veckan innan ett bud. Rätt självklart egentligen, men jag har aldrig tänkt på det innan.

Över väldigt lång tid kan denna avsaknad av affärer med dålig tajming räcka för att ge lite extra jämfört med index. Lägg därtill rabatten och de låga kostnaderna i förhållande till börsvärdet så talar mycket för att Investor är ett bra alternativ till fondsparande i en Sverigefond.

Monday, March 05, 2018

Normala omkostnader - enligt Konsumentverket

Jag fick ett tips av Stefan Thelenius om konsumentverkets uppskattning av kostnader för en 20-åring som antingen bor hemma eller har flyttat hemifrån. Siffrorna kommer från en broschyr som heter Koll på pengarna och går ut som informationsmaterial till ungdomar.


Att en 20-åring som just flyttat hemifrån och fått första jobbet äter lunch ute 20 dagar i månaden och lägger totalt 3710 kr på mat och har en hyra på 5140 kr i månaden är i mina ögon ganska högt men ändå fullt realistiskt. Det är snarare poster som medier 1310 kr i månaden, hemutrustning 570 kr i månaden och personlig hygien för 490 kr som jag tycker sticker ut. Framförallt när man i broschyren ger tips som att jämföra elbolag och annat som måste ha väldigt marginell betydelse jämfört med ovanstående poster. (Dock ska nämnas att TV-avgift ingår i media och ett årligt tandläkarbesök ingår i personlig hygien.)

Vad tycker ni? Känns det som rimliga siffror att gå ut med som normala omkostnader för en 20-åring? Notera att poster som fest, fika, resor etc ligger utanför budgeten och ska läggas till av en själv enligt instruktionerna.

Sunday, March 04, 2018

Förmögenhetsskatten på väg tillbaka?

Stefan Löfven öppnade i en intervju med Aftonbladet i veckan för återinförandet av en förmögenhetsskatt. Men det är inte helt lätt att veta vad det egentligen skulle innebära. Man får gissa lite utifrån citaten

"Den rättvisa beskattningen måste vi titta på, och det håller vi på med också. Hur kan de som tjänar allra mest bidra lite till."

På frågan om det blir en ny förmögenhetsskatt svarar Löfven:

"Vi återkommer, vi håller som sagt var på och ser över hur vi ska göra detta, men det är ingen tvekan om att de som har det allra bäst, de kan bidra mer än de gör i dag."

Gruppen som "tjänar bäst" har ju inget med mig att göra. Men "har det allra bäst" finns risken att jag tillhör. Jag har det nämligen väldigt bra om jag får säga det själv.

Även om det känns lite tidigt att börja räkna på exakt vad detta innebär. Vi vet ju inte ens om det blir Löfvens gäng som bestämmer vilka förändrade skatter vi ska ha efter valet i höst. Men självklart är det oundvikligt att räkna lite på vad effekten skulle bli.

Senast vi hade förmögenhetsskatt innan den avskaffades 2007 så handlade det om 1,5% per år på belopp över 3 miljoner för ett gift par (eller 1,5 miljoner för en ensamstående). För oss skulle det alltså handla om 1,5% skatt på cirka 5 miljoner kronor. Vilket ger 75.000 kr per år. Det gör en avsevärd skillnad på totalkalkylen med ett planerat uttag på kanske 350.000 kr per år skulle det minska uttaget till 275.000 kr. Vi kanske kan hoppas att man höjer gränsen för vad förmögenhet innebär, det har ju trots allt gått över 10 år, visserligen med låg inflation.

Frågan är också om det finns lite luft i prognosen om uttag på 350.000 kr per år som kan kompensera för den ökade kostnaden utan att behöva minska uttaget? Nej egentligen inte. 350.000 per år ligger snarare lite i överkant av vad 4% regeln kan erbjuda för oss som ännu inte är uppe i riktigt 8,75 miljoner (som skulle motsvara 350.000 kr vid 4% uttag).

Jag har ju tidigare räknat på 7-8% totalavkastning med 4% uttag, 2% inflation och 1-2% skatt/säkerhetsmarginal. Med risk för att schablonskatten på ISK/KF letar sig upp mot 1% med högre ränta och dessutom 1,5% förmögenhetsskatt på stor del av kapitalet börjar det bli tight. Som tur är skulle vi kunna leva bra med ett uttag på 240.000 kr per år vilket motsvarar ungefär vad vi lever på i dagsläget.

Kanske oroar och planerar man för mycket? Man borde kanske lära sig av politikerna i vänsterblocket som styr landet och tänka att sånt där med ekonomi brukar lösa sig utan eget ansvar eller planering.


Flytten till Spanien känns trots allt mer och mer relevant för varje dag som går... Även om jag hade hoppats att vi skulle kunna ta beslutet om var vi ska vara skrivna i lugn och ro i ett senare steg.

Friday, March 02, 2018

Unga och bostadsmarknaden

Ingen kan väl missat det nya amorteringskravet som trädde i kraft vid månadsskiftet som innebär att man måste amortera 1% extra på ett bostadslån som överstiger 4,5 gånger bruttolönen per år (eller 54 månadslöner före skatt vilket är samma sak).

Ofta lyfts framförallt unga som ska ta sig in på bostadsmarknaden fram som den stora förloraren och det är ju inget snack om att det är tuffare idag än när jag själv köpte första lägenheten för snart 15 år sen. Då var priserna mycket lägre, man fick låna 100% av köpeskillingen och amortering var frivilligt.

Men hur tufft är det egentligen att börja från noll idag? En ung person som just fått sitt första jobb i Stockholm och ska flytta hit, inga föräldrar som kan hjälpa till och inget sparkapital.

22.000 kr i lön verkar vara någon rimlig mininivå att utgå ifrån (efter snabb googling), det ger ca 17.300 efter skatt.

Om vi tittar på Hemnet ser vi att det går att få en mindre lägenhet en bit ut på pendeltågsnätet för runt 1 miljon kronor. Man får ju själv avgöra vad man tycker är dåliga områden, men jag tror chanserna är goda att överleva några år på ställen som Kallhäll, centrala Södertälje eller Flemingsberg, alla max 45 minuter från Centralen. Kan man tänka sig att bo mer än 1 timmes resväg från centrala Stockholm så öppnas det fler dörrar och lägre priser. Dessa små och billiga bostäder ligger ofta en bit under 2000 kr per månad i avgift. Men vi spetsar till det och låtsas att vi är lite kräsna och säger därför 1,2 miljoner för lägenheten och 2.200 i avgift. Lyxigt ska det vara!

Första utmaningen blir ju att få tag på 15% av 1,2 miljoner i kontantinsats. Dessa 180.000 kr får vi låna till hemska 10% ränta. Övriga 85% lånar vi till 2% ränta (efter ränteavdrag) så har vi tagit höjd för stigande ränta. Det gör att vi klarar oss precis under 4,5 gånger bruttolönen och få 2% amortering per år.

Kalkylen per månad blir då:
Lön: 17.300 kr

Ränta lån till kontantinsats: 1.500 kr
Ränta bolån: 1.700 kr
Avgift föreningen: 2.200 kr
Tvingad amortering bolån (2%): 1.700 kr

Övriga boendekostnader: 500 kr
Mat: 1500 kr
Transport: 1000 kr
Övrigt: 1500 kr

Det ger oss 17.300 kr in och 11.600 kr ut vilket är en skillnad på 5.700 kr i månaden. Av detta lägger vi 1.000 kr i buffertsparande och 4.700 kr per månad amorteras på det hemska lånet utan säkerhet.

Efter 3 år är det dyra lånet helt borta vilket frigör 6.200 kr i månaden. Nu är det dags att börja bygga upp den långsiktiga aktieportföljen. Förhoppningvis har lönen gått upp lite och bolånet är nu nere på 79% belåningsgrad beräknat på inköpspriset. Känns det tråkigt att inte få köpa några aktier på de 3 första åren är det ju bara att skära lite i den lyxiga budgeten som innehåller höga 1500 kr i mat och 1500 kr i övrigt. Här finns minst 4 Investor per månad i ren luft.

(Jag är medveten om att jag förenklade verkligheten och att det kan finnas både CSN-lån och begränsningar från långivarna som räknar på mycket högre ränta i sin kvar att leva på kalkyl. Så det kan vara så att man får göra hundåren först där man bor i friggebod i Stuvsta för 4500 kr i månaden.)

Thursday, March 01, 2018

Frågor om min aktieportfölj

Något jag skriver ganska lite om är någon form av analyser eller tankar om varför jag köpt en viss aktie. Då jag dels inte känner att jag kan bidra med så mycket nytt inom detta område och dessutom vill undvika att påverka läsare att köpa aktier för att någon skriver om det på en blogg. Fick en aha-upplevelse en gång när jag skrev ett lite mer utförligt inlägg om Investor och förespråkade A-aktien och antalet ägare i A-aktien hos Avanza gick upp klart märkbart dagen efter. Förhoppningsvis var det en ren slump.

Trots avsaknaden av "aktieanalyser" här på bloggen så är ändå sammansättningen av aktieportföljen något jag får väldigt mycket frågor om. Så jag tänkte samla några av de vanligaste frågorna så kanske jag inte behöver få dem riktigt lika ofta i framtiden.

Varför har du valt att sluta jobba trots att du inte kommit upp i målet på antalet aktier som ligger ute till höger på bloggen?

Målet sattes upp för ganska länge sen och jag visste då inte exakt vilken fördelning jag skulle ha på aktier och fonder. Nu blev fonddelen lite större än vad jag först planerade. Dessutom har min fru haft ett väldigt bra sparande under många år nu vilket gör att familjens total ökat ännu lite mer än vad jag vågat räkna med.

När jag då blev allt mer less på jobbet valde jag att sluta jobba och därmed sänka takten i aktieköpen. Jag har däremot inte gett upp utan låter målsättningen stå kvar och köper gärna lite fler aktier när möjlighet ges. Men hittills i år har det blivit sparsamt med köp.

Hur satte du ihop portföljen och målsättningen med exakt si och så många aktier i varje bolag? 

Jag fyllde på regelbundet i bolag som jag ville äga och som jag gissade hade en ok värdering för tillfället. Jag har eftersträvat en mix av olika branscher och jobbat för att få Investor och Industrivärden att bli basen i portföljen.

Målsättningen med antalet aktier har jag gjort från två håll. Dels en rimlig vikt i % som målet skulle motsvara baserat på aktuell kurs men också vilken utdelning en sådan färdig portfölj skulle ge med dagens utdelningsnivå. Antalet har inte varit någon exakt vetenskap, men ett bra mål att jobba med motivationsmässigt då ett extra köp på 1000 kr i en månad blev tydligt vilken roll det hade genom att föra mig tex 8 aktier närmare målet i Castellum.

Målsättningen har varit ett levande dokument, från början fanns tex inga preffar med sen när jag började köpa det så la jag till dom och en rimlig målsättning på antalet och drog bort andra aktier motsvarande ungefär detta värde. Det skulle alltså vara fullt möjligt att köpa ett bolag som jag inte äger idag och därför inte står på listan än.

Vad är tanken med att aldrig sälja en aktie?

Huvudtanken från början var att hålla nere kostnaderna dvs courtaget. Men minst lika  viktigt är att inte behöva ta massa beslut och lägga så mycket tid på att följa börsen. Nu lägger jag visserligen en del tid på det ändå främst i samband med rapporter, men jag vill inte engagera mig på det sätt som aktiv handel och omviktning skulle innebära.

Sen är det inte helt omöjligt att stuva om lite i portföljen i enstaka fall. Men jag är lite av åsikten att när jag inser att ett bolag inte längre levererar så vet de flesta andra också om det och det är inprisat. Historiskt innan jag bytte strategi 2014/2015 har jag sålt bolag som gått bra för tidigt på den tiden då jag var mer aktiv. Även nu är jag mer sugen på att ta hem vinsten i Sandvik och Volvo än att ta förlusten i H&M. Att sälja vinnare och köpa mer i förlorare tror jag egentligen inte på, ändå lockar det.

Ett sätt vore att sätta en regel att jag fick byta aktier för ett visst belopp i kvartalet. Men att börja handla på inspiration och känsla och byta aktier oftare tror jag bara skulle bli negativt för mig. Med mycket fritid är det lätt att man gör för många affärer, för det är ju rätt kul.

Varför aktier och inte bara indexfonder?

Av två skäl. Dels tycker jag det är roligt att följa bolagen och spekulera om utdelning kommande år. Sen tycker jag utdelningen har en psykologisk fördel i att jag slipper ta ett beslut i hur många % av fonderna jag ska sälja vid ett visst tillfälle nu när jag ska leva på portföljens avkastning. Framförallt i tider av börsnedgång.

Jag har ju lite fonder också så jag slipper inte helt problematiken med börsen svängningar och tajming för sälj, men det blir betydligt enklare än att behöva sälja fonder motsvarande hela behovet av pengar.

Kan jag slå index vilket jag gjort sen jag började bygga upp denna aktieportfölj 2015 är det ju toppen. Men det är i så fall en ren bonus.