Resan eller målet

Jag fick med all rätt en del kommentarer på gårdagens inlägg om att köra en snålmånad igen. För det första håller jag med om att mitt eget argument att dessa 2000 kr skapar extra buffert för framtiden är tveksamt. 2000 gör ärligt talat varken till eller från på totalen när det kommer till säkerhetsmarginal. Det inser jag också när jag tänker efter.

Några har också ifrågasatt om jag känner tomhet nu när jag inte har ett mål att jobba mot längre. Att resan var mer värd än målet. Jag fick en dikt av Karin Boye i kommentarsfältet. En sjuk slump i sammanhanget var att det visade sig att jag skrev ett inlägg på just det temat på dagen ett år innan gårdagens inlägg https://miljonar.blogspot.se/2017/04/jobba-sondag.html  

Och visst ligger det något i att det var kul att ha ett mål att jobba mot, jag njöt för det mesta av resan som många andra tycker verkat vara en hemsk uppoffring. Få lön, spara en stor del av den, köpa aktier, fylla i Excelarket med vilka aktier jag köpt och se hur utdelningsprognosen för det kommande året hoppade upp med 40-50 kr efter ett aktieköp, jobba på, invänta nästa Uppestittarkväll för ny lön och nya växande staplar i Excel. Se hur friheten kom närmare för varje dag.

Däremot är jag så otroligt nöjd med min vardag nu när jag styr min tid helt själv. Så totalt sätt trivs jag mycket mycket bättre med livet nu än för 1-2 år sen då jag fortfarande var på väg mot målet. Jag längtar därför inte tillbaka en sekund, utan ser dessa år som något jag är glad att jag genomförde som gett mig den möjlighet jag nu har.

Jag tror samtidigt på det här med att inte vänja sig vid en viss standard. För ett par år sen skulle jag absolut inte kallat det snålmånad att inte köpa ett SL-kort i mitten av April, det skulle varit totalt självklart att man cyklar för det mesta och max gör 2-3 resor under månaden med kollektivtrafiken så här års. Och att äta lunch hemma när jag är fri och kan styra mina dagar är inte heller någon uppoffring jämfört med hur jag levt tidigare.

Så att jag ens kallar det snålmånad att stå över SL-kortet, köra så mycket lunch som möjligt hemma och inte göra några spektakulära inköp under de kommande veckorna är ett tecken i sig på att det var dags att strama åt lite. För att sen återigen kunna njuta av en utelunch i mitten av maj. Min tanke är att på sikt få maximal njutning när jag sakta men säkert höjer upp omkostnaderna ytterligare ett steg från dagens nivå. Att inte vänja sig och ta de dyrare och dyrare kostnaderna för givet.

Sen ska jag inte sticka under stolen med att det kommer vara en skön känsla att köpa lite aktier för pengarna jag sparar och se hur utdelningsstaplarna stiger med 100 kr i årlig utdelning. Som sen förhoppningsvis höjs med minst inflationen, varje år resten av livet.

Idag blir det ärtsoppa till lunch, tyvärr inköpt till ordinarie pris. Men 8,40 kr för en lunch med 35 gram protein är godkänt även under en snålmånad.