11 dagar till lön, och mitt nya liv

12 dagar till jul, men det vi alla som läser den här bloggen väntar på är väl lönen snarare än jultomten? Dvs 11 dagar före vår stora dag idag.

Lönen som kommer den 23 december blir startskottet på min nya lägre sparkvot om 70% av lönen*. Jag har skruvat och räknat lite fram och tillbaka och nu har jag spikat målsättningen. Den blir alltså att jag ska spara 22.400 och leva på 9.600 av min nettolön om 32.000 kr. Egentligen är ju tanken att öka konsumtionen vid årsskiftet, men jag delar upp månaderna på period mellan lön och lön istället för första till sista dagen i kalendermånaden.

Under 2016 har sparkvoten på över 80%, via ett sparande på runt 26.500 kr i månaden med samma lön, dvs runt 4000 kr mer än nästa års plan. Målet för 2016 var att spara 300.000 kr, vilket jag blev glad när jag överträffade. Men för 2017 är verkligen målet med sparandet att landa på plan och inte överträffa den. Jag ska tvinga mig själv att konsumera upp denna 9.600 kr per månad i snitt. Får jag in extra intäkter eller betydande löneförhöjning får det givetvis gå till extra sparande. Men jag får inte öka sparandet tack vare minskad konsumtion. Tror även Nicklas Andersson i #PrataPengar har nämnt att han låst sin sparkvot för att tvinga sig att konsumera lite mer.

Jag tror verkligen på upplägget att köra några hårda år i början av yrkeslivet för att kickstarta portföljen. Ett bra sätt är att aldrig tillåta sig att börja dra på sig onödiga kostnader när man får första jobbet och är van att leva billigt som student. Sen om man ska köra som mig 11-12 extremt hårda år eller om man ska nöja sig med 2-3 halvhårda får man ju själv känna. Är både nöjd och stolt med vad jag uppnått på drygt 10 år när det kommer till att skapa förutsättningar för det fortsatta liv jag vill leva.

Ska bli spännande att testa att leva på hela 9.600 kr. Vilket gör att både bloggen och mitt liv nu snart går in i en ny fas. Slut på rapporter från tvättstugans toalett och nudlar i handfatet. Nu kommer det bara bli bilder på lyx och slöseri. Eller överskattar jag vad man får för 9.600 nu kanske?

*Med tanke på att det ibland används lite olika definitioner av sparkvot så menar jag sparande som andel av nettolön. Räknar inte in vare sig återinvesterad utdelning eller olika typer av pension som det avsätts pengar till som tjänstepension och PPM. Sparandet går till 100% in i aktieportföljen och ska handlas upp innan nästa lön. Utöver detta sparande kommer jag och min fru sätta av pengar till ett gemensamt konto varifrån vi tar pengar till resor eller tex om vi köper något till hemmet. Denna typ av kortsiktigt sparande till konsumtion räknas alltså inte in i sparkvoten, utan är en del av kostnaderna på 9.600 kr.

Om börsen fortsätter upp...

Otroligt stark utveckling på börsen på slutet. Vilket ställer lite krav och utmanar det långsiktiga tänket och min strategi.

Jag försöker ju främst fokusera på utdelningar och strunta i dagsaktuella kursen. Och där i prognos över kommande utdelning har det ju inte hänt något vad jag vet senaste veckan. Men det är ju en utmaning att ignorera det faktum att kursuppgången bara den senaste veckan räcker för mina samtliga omkostnader i ett år om jag lever som idag.

Tanken är ju att köpa och behålla och aldrig sälja en aktie. Däremot tillåta mig att sälja fonder åren mellan jobbslut och att jag kan börja ta ut pensionen. Och för fonderna är ju den aktuella kursen det intressanta.

Då målet är att sluta jobba snarast möjligt kan jag inte låta bli att tänka på vilka möjligheter det finns att utnyttja läget om börsen skulle fortsätta upp låt säga 20% till på kort tid. Är verkligen strategin att köpa och behålla resten av livet optimal för mig då? Eller borde jag sälja Atlas Copco någonstans runt 300 med under 2% direktavkastning och köpa några fastighetespreffar istället? Att växla 250.000 kr till yield 7% istället för 2% skulle ju göra verklig skillnad när jag försöker få vardagsekonomin att gå ihop de första åren som pensionär.

Den kända kommentatorn Lars julkort

Många av er kommer kanske ihåg förra årets julkort från Lars som är en känd profil i ekonomibloggarnas kommentarsfält. Läs förra årets hälsningar där jag utnämdes till årets fanatiker och en tänkbar tandkrämstjuv.

Lämnar härmed över ordet till Lars för årets utmärkelser, och nedanstående får stå helt för honom

Årets julkort 2016
Några vinnare. Korten i år skickas till lite nya förmågor.

Årets kock: Vinnare här: Bloggaren Att välja lycka. TOMAT OCH BACONPASTA. Har varit en tydlig trend att man börjat laga mat i bloggosfären. Då jag investerar enkelt är jag förtjust i enkel mat. Bloggarens recept på tomat och baconpasta är enkelt och gott.

Årets Rookie: Aktienovisens inlägg HUR FAN INVESTERAR NI? En härlig uppgörelse med mycket trams som figurerar i den ekonomiska bloggosfären. Detta att så fort en aktie går ner så upplevs det som rea: Att det kan finnas en verklig orsak tycks ingen tänka på.

Årets roligaste inlägg: Daniel Investeras KNEP FÖR FIN AVKASTNING

Årets kriminalfall: Daniel Investeras suveräna genomgång av ett mordfall där förvaltaren slår ihjäl kunderna kallat MORD OCH FÖRVALTNING. Aktiv kapitalförvaltning när den är som sämst.

Årets Aktiva Förvaltningscase: Bloggaren Petrusko. FÖRVALTAREN SÖLADE BORT MARTIN ÅSLUNDS INVESTERING. Här är en fotbollsspelare Martin Åslund som ber Folksam att förvalta 200 000kr. Startår 1999. Resultat: 17 år senare är endast 138 000kr kvar.
Hade han investerat i indexfonder hade han haft runt 400 000kr.

Årets Pajasinlägg: Vinnare här är Cornucopia. Här visar återigen den aktiva förvaltningen sitt rätta ansikte. BÖRSÅRET SER UT ATT SLUTA STARKT. Så här låter det. Själv ligger aktieportföljen +47%, men som sagt stora delar är bortplockade och ligger som likvider på annat håll. Och nej, vad jag har i portföljen är inget jag skriver ut. Man häpnar. Här är en man som alltid har synpunkter på allting. Nu är det knäpptyst.

Årets bästa inlägg: Aktiefokus: BREXIT, BRUS OCH FÖRBANNAT FREDAGSSVAMMEL.

Önskar alla En God Jul o Gott Nytt År

Med vänlig hälsning

Lars

Aktiespararna

Har börjat titta på att gå med i aktiespararna. Har funderat på det tidigare med medlemsavgiften på 595 kr/år har alltid känts övermäktig.

Köper hellre aktier än betalar medlemsavgifter har jag tänkt. Men nu när jag ska börja leva för några tusenlappar till varje månad kanske det kan vara ett alternativ.

Är det någon av läsare som är med? Är det kul? Värt avgiften?

#sparpodden

Att Sparpodden tappat "lite" av sin glans från Günther och Jans storhetstid tror jag de flesta är överens om. Inte ens topp 5 inom kategorin i Podcastpriset där omröstningen pågår just nu säger det mesta.

Senaste avsnittet var ett försök tillbaka till rötterna med fokus på sparande där lyssnares sparmål togs upp. Men första 5-10 minuterna satte fingret på vad jag tror är poddens problem. En lång diskussion om valet i Italien som resulterade i absolut ingenting. Italienarna röstade nej, men börsen fortsatte upp. Alltså absolut noll effekt för oss svenska privatsparare. Inte ens om börsen hade gått ner 2% på valresultatet tycker jag det är något en sparekonom på en av de stora nätmäklarna ska lägga så mycket fokus på. Ut och prata boränta, fondavgifter, månadssparande, sparkvot, risken med att bara äga ett bolag och sånt som faktiskt påverkar oss privatsparare långsiktigt. Lite synd, för både Peter Benson  och Joakim Bornold är mycket kunniga och har bra tankar när de väl kommer in på rätt ämnen och lyssnarfrågor.

Men som sagt i onsdags gjorde man ett försök i rätt riktning med ämnet sparmål i fokus. Jag respekterar och avundas folk som älskar jobbet och tänker jobba heltid minst till 70. Även om jag har svårt att förstå varför man då ska bry sig om sparande och investeringar för att jaga någon procent extra avkastning. Att byta pengar idag mot mer pengar i framtiden känns för mig meningslöst, troligtvis kommer den som har ett välbetalt jobb och älskar att jobba ha en lön som mer än väl räcker mellan 55 och 70.

Att byta pengar idag mot frihet och tid i framtiden är enligt mig däremot ett klockrent byte.

Detta resonemang höll inte poddarna Jocke och Peter med om, utan de ansåg att jag troligtvis inte var så nöjd med livet när mitt sparmål lästes upp. En lite konstig slutsats kan jag tycka när det bara är de 25% av min tid som utgörs av arbete som jag är missnöjd med.

Eller som bloggkollegan Fantastiska Farbror Fri uttryckte saken: "Fattigdom är att inte veta hur man skulle använda mer fritid".

Sparmål 2017

Som en liten fortsättning på inlägget igår om att jag inte gör något budget kommer här något som på sätt och vis går stick i stäv med det.

När det kommer till aktieköp gillar jag verkligen att planera och skriva upp mina kommande köp och vad jag räknar med att det kan kosta och hur många nya aktier jag tror mig kunna hinna köpa under en viss period. Det är ju också en form av budget. Så jag erkänner att jag inte är helt konsekvent.

Nu går mitt sparande in i en ny fas och jag räknar med att "bara" föra över 22.000 kr till portföljen varje uppesittarkväll (jämfört med planerade 25.000 som i verkligheten blev nästan 27.000 kr under 2016).

Såhär planerar jag att fördela mina aktieköp under 2017. Detta är en grov plan och jag har som ni ser dels en pott för spontana köp på 25.000 kr, vilket skulle kunna bli en preff eller något nytt spännande bolag eller mer av befintliga. Jag är också ganska frikostig med att flytta runt lite i siffrorna framförallt under andra halvåret om jag redan fyllt kvoten i något bolag, som när H&M handlades under 250 kr i år köpte jag vidare trots att jag egentligen var klar med den. I år har förutom H&M även Investor fått stor del av kakan. Investor ligger fortfarande högt upp på priolistan som ni ser.

Planen är alltså att köpa aktier för 350.000 kr under nästa år. Sen behövs lite pengar för skatt. Alla dessa inköp är räknade på dagens priser. Så kommer börsen gå upp under 2017 får jag skramla ihop några kronor till eller köpa färre aktier. Går börsen ner så får jag råd med några aktier extra.

Utdelningen på ca 100.000 kr för nästa år kommer återinvesteras vilket gör att behovet av insättning är 264.000 kr vilket motsvarar 22.000 kr per månad.

Huvudsyftet med detta är att kunna göra en prognos på utdelningen 2018, men också jobba långsiktigt och mot ett mål och inte få infall i att köpa Fingerprint helt plötsligt bara för att den faller i pris. Är också väldigt motiverande att köpa 3 st Investor en måndag morgon och mata in det i excelarket och se antalet aktier öka med 3 och kvarvarande målköp under året minska med lika många.

Vad tycks?

Göra budget

Har fått lite frågor på mail om det här med att göra en budget. Flera andra bloggare har också publicerat sin budget med olika kostnader uppdelat i olika kategorier månad för månad.

Sanningen är att jag inte ens minns senast jag gjorde en egen budget måste vara minst 10 år sen (har dock ibland räknat på och skrivit här på bloggen hur mina kostnader fördelas men det är en fördelning gjord i huvudet i efterhand inget jag använder i vardagen eller skriver upp löpande). Vet inte riktigt vad det skulle tillföra att jag i början av året uppskattar att jag ska köpa skor för 40 kr i månaden i snitt. Eller skriva upp avgiften till a-kassan i något fint excelark. Jag håller helt enkelt igen så mycket jag kan på kostnaderna utan att ha det uppskrivet i någon budget. Använder skorna tills de går sönder och sen köper jag så prisvärda nya skor som möjligt efter det.

Men det som passar mig behöver ju inte passa alla andra. Vill du öka sparandet kan det säkert fungera att kartlägga dina kostnader idag och i lugn och ro värdera vad du skulle sakna minst att dra ner på. Och att då göra en budget som du följer upp. Enklast är dock att köpa så lite som möjligt och verkligen överväga varje inköp noga, oavsett om du har en budget eller inte.

Gör du budget?

Dyrare SL-kort

Just när jag ska börja lyxa till det med SL-kort för att kunna åka tunnelbana till och från jobbet så höjs priserna för första gången på 6-7 år. Typiskt min otur.

Verkar som priset höjs den 9 januari så lutar åt att jag köper 3 månader i början av året till det lägre priset. Efter det ska det väl börja närma sig vår och möjligt att springa och cykla till jobbet igen.

Blir spännande att se hur det känns att stå där vid automaten den 2 januari och betala över 2000 kr. Men ska nog gå bra...

Att vara en fullinvesterad pensionär...

Här kommer den utlovade uppföljningen på gårdagens inlägg nämligen hur man ska hantera nedgångar på börsen efter jobbslut och om man vågar ligga fullinvesterad när börsen är ens inkomst. Jag har ju under mitt sparande varit med om ett par större nedgångar, framförallt det sämsta året på 100 år nämligen 2008. Då var jag i en situation där mitt årliga sparande uppgick till runt 25% av portföljens värde. Jag belånade mig dessutom när börsen gått ner 50% för att köpa fler aktier, något jag vågade göra då jag kunde betala av lånet under det kommande året från lönen. Det vill säga det jag egentligen gjorde var att köpa kommande års sparande på ett bräde, då jag tyckte priset var attraktivt.

Egentligen tycker jag tankegången är ganska lik frågan om du får 1 miljon ska du då investera allt pang bom eller sprida ut inköpen under en period. Denna problematik kallas ofta Lump Sum (att investera allt direkt) vs Dollar Cost Averaging (sprida ut inköpen). Precis som i gårdagens inlägg där jag länkade till en duktig bloggkollega i form av Onkel Tom föreslår jag idag Stefan Thelenius inlägg i frågan för dig som vill läsa mer. Men en kort version är att detta har undersökts mycket och slutsatsen är att det vid de flesta tillfällen är bäst att sätta in allt på börsen direkt istället för att sprida inköpen. Kan man dessutom se till att tajma detta vid ett tillfälle då börsen är billig är det givetvis ännu bättre, men tajma är ju inte så lätt som det låter även om jag hade tur att lyckas 2008.

Den dagen man inte längre har något kassaflöde i form av lön som man användas för att köpa billigt vid nedgång kommer nedgångarna blir betydligt mer psykiskt påfrestande. Inte ens nu när mitt årliga sparande uppgår till klart under 10% skulle jag må speciellt dåligt av att börsen går ner. Glädjen i att få köpa H&M för 180 kr och Investor för 200 kr för 350.000 kr under ett år skulle överväga det faktum att portföljens värde gått ner med 40%.

Diskussionen kom även upp på Twitter i helgen och synpunkten att det kunde vara värt att ha 70/30 eller 80/20 fördelning mellan aktier och räntor. Detta för att kunna vikta om regelbundet tex varje månad. Principen med att tex alltid ha tex 70% aktier är ju att efter en månad med då börsen gått ner så kommer du ha mindre än 70% aktier. Då viktar du om genom att köpa mer aktier för att komma upp i 70%. Fortsätter börsen ner fortsätter du köpa till allt lägre pris. Går börsen upp så får du mer än 70% aktier och säljer alltså av vid ett tillfälle då börsen gått upp lite.

Men precis som i fallet med Lump Sum vs Dollar Cost Avaraging så är min gissning att de 30% som ligger utanför börsen (helt utan avkastning med dagens ränta) kommer kosta mer än vad fördelen att köpa lite billigare kommer innebära. Min taktik kommer därför vara att inte sälja av något när jag slutar jobba för att ha pengar redo att köpa för vid nedgångar. Utan ligga 100% investerad långsiktigt.

Däremot kommer jag som jag skrivit tidigare försöka ha lång framförhållning där jag ska leva på utdelning från år 1 under år 2. Då merparten ligger i svenska aktier som delar ut på våren år 1 kommer jag ha lång framförhållning att agera innan slutet av år 2 då de sista pengarna ska användas. Mina fonder till värde 1-1,5 miljon kommer jag sälja månadsvis för att täcka upp fram till pensionen kan börja plockas ut. Så här kommer jag behöva sälja större antal fondandelar i nedgång än i uppgång. Den stora utmaningen tror jag kommer vara den mentala, att se börsen rasa men inte ha några pengar att agera med.

Tankar? Svagheter i mitt resonemang?

4% regeln

Något som den inbitna ekonomibloggsläsaren säkert kommit i kontakt med flera gånger är den så kallade 4% regeln. För dig som inte är lika inbiten bygger den på att när dina årliga utgifter uppgår till 4% av ditt kapital (dvs du har ett kapital som uppgår till 25 gånger årsbehovet) kan du leva på pengarna resten av livet. Och dessutom höja omkostnaderna i takt med inflationen. Att pengarna räcker mer än 25 år och dessutom höjs med inflationen bygger givetvis på att man räknar med att få viss avkastning på pengarna.

Detta är ju egentligen ganska likt att man kan sluta jobba när utdelningarna täcker alla omkostnader, eftersom 4% direktavkastning är rätt normalt.

Den duktiga bloggaren Onkel Tom har gjort en ordentlig genomgång av detta bakåt i tiden. Läs inlägget här 

Har två tankar i detta ämne där det mesta redan är sagt och uträknat av betydligt vassare personer än mig.

1. Oavsett om man tror 3, 4 eller 5% är en rimlig årlig uttagskvot så tycker jag man ska värdera portföljens värde på en snitt av de senaste 12 månaderna. Stora nedgångar på börsen på minst 30% sker ofta utdraget under 2-3 års nedgång i rad. Och de sker nästan alltid från toppar som byggts upp snabbt med över 20% uppgång senaste året. Så att springa in till chefen och säga upp sig samma dag som portföljen utgör 25 gånger årsbehovet efter en rusning på börsen är riskabelt. Tänk årsskiftet 1999/2000 när börsen gått upp 60% under 1999.

4% uttag per år blir snabbt 8% uttag om börsen går ner 50%. Och då de största nedgångarna senaste 100 åren alla bestått av nedgångar som varat i 2-4 år så tär det mycket på kapitalet. Men som Onkel Tom visar så klarar man 4% även om man började vid ett illa valt tillfälle år 2000.

Att värdera portföljen på ett snitt de senaste 12 månaderna gör att värderingen blir mer lik att värdera den motsvarande 4% direktavkastning. Eftersom utdelningarna svängar mindre än aktiekursen.

2. Har man sparat ihop kapitalet som möjliggör tidig pensionering genom lönearbete i Sverige så har man under tiden som man sparat pengar jobbat ihop en hel del pengar till den allmänna pensionen. Jag utgår nämligen från att man bara räknar sina pengar utanför pensionssystemet när man pratar 4%. Många av oss har även tjänstepension där några tusenlappar i månaden sparas vid sidan om det kapital.

Det gör att man behöver inte behöver räkna med att kunna leva uteslutande på sitt egna kapital till döden. Vid 55 eller 60 kommer vi kunna börja plocka ut vissa delar av pensionen. Och även om pensionen blir lite svag för oss som bara jobbat kanske 15-20 år jämfört med de som jobbat 40 år så kommer det bli ett antal tusenlappar varje månad.

Själv tänker jag inte använda 4% regeln utan istället göra en uppskattning hur mycket pension jag kan plocka ut från 55. Sen ser jag hur mycket utdelning från aktier som jag aldrig säljer som jag behöver utöver denna pension. Från jobbslut vid 37 eller 38 år fram till 55 då jag inte har någon pension så räknar jag med att sälja fonder för att kompensera upp aktieutdelningarna. Fonderna kan vara helt förbrukade när jag kan börja plocka ut pension.

Det gör att jag räknar med att ha samma belopp från jobbslut till döden. Utdelningstillväxten bör mer än väl kompensera för inflationen.

Ex

Behov av pengar varje månad	20 000
Pensionsprognos från 55	5 000
Behov av pengar från utdelning	15 000
Behov av pengar från fonder
från jobbslut till 55	5 000

En annan närbesläktad tanke är hur man reagerar på stora börsnedgångar när man inte längre har ett kassaflöde från lön att stoppa in på börsen för att kompensera för nedgången, inte minst mentalt. Återkommer med tankar kring detta imorgon.

Är unga lata?

Såg denna artikel i Aftonbladet idag http://arbete.story.aftonbladet.se/chapter/de-lata/ 

Är ju lätt att snabbt tänka att det är fördjävligt och beklaga sig över "dagens unga". Men har det inte alltid varit så att vi mellan 30 och 60 tycker att de mellan 15 och 25 är en hopplös generation? Jag har extremt liten egen erfarenhet av nivån på undervisningen i skolan eller barn och ungdomar för den delen. Utan får därför gå mycket på rykten och hörsägen. Och då är det ju lätt att tro att skolan är en katastrof och att ungdomarna är lata och bortskämda.

Den erfarenhet jag har från jobbet där det ju inte jobbar några 19-åringar utan universitetsutbildning. Men de 25-åringar som kommer direkt från högskola/universitet tycker jag är minst lika duktiga och ambitiösa som jag och mina jämnåriga var för 10 år sen.

Håller ni med artikeln om att dagens ungdomar är lata, bortskämda och knapp kan klara av att sköta sitt jobb? Och är verkligen skolan så mycket sämre än för 10-40 år sen? Även mina föräldrar var ju bekymrade över att vi inte lärde oss lika mycket om Sveriges geografi och årtal för olika kungar som de gjort på sin tid. För att inte tala om mormor som tyckte att en majoritet av skolåren från 1-6 skulle bestå av att träna skrivstil.

Kommer dagens ungdomar klara av att hålla samhället igång när jag går i pension inom kort?

Slutspurt av året

Redan december. Dvs gäller att börja planera för att sy ihop säcken för att klara årets budgetmål både på jobbet och privat

Privat hade jag 2 målsättningar under året som jag också skrev om här på bloggen i början av året. 300 träningspass och 300.000 i sparande (från lönen ej återinvesterad utdelning). Sparandet är redan hemma träningen ser faktiskt lite mörkare ut. Kommer krävas träning 28 dagar i december. Har varit mer skadad och sjuk än vanligt i år, börjar väl bli gammal? Men 5,7 eller 5,9 pass i veckan är väl skit samma egentligen. Så kommer inte jaga in det där sista passet och träna på julafton om jag inte känner för det. Träningen är ju bara näst största hobbyn bakom sparandet.

Att jag redan nått sparmålet kommer innebära att jag nu i slutet på månaden kommer köpa lite mer högutdelare för att låta de sista sparkronorna för 2016 ge utdelningen 2017 en boost. Fram till dess trummar jag på med Investor.

Säljer sista Ryssland

Fin uppgång i Ryssland igår till följd av OPEC-mötet. Det betyder att Carnegie Rysslandsfond nu gått upp 50% sen jag köpte för ett par år sen.

Tyvärr skalade jag ju av det mesta strax under 30% upp. Nu säljer jag det sista och köper istället indexfonder (mest globala men även lite tillväxtmarknad) för pengarna. Det betyder att jag kommer ha nästan 1,5 miljoner i fonderna. Pengar som är tänkta att täcka upp när utdelningen inte räcker till fram till jag kan börja plocka ut pension vid 55 eller 60. Tanken är att utdelningen ska vara grunden till min passiva inkomst, men 1,5 miljon fördelat på 20 års uttag ger ett ganska fint tillskott varje månad även utan värdeökning. Med 7-8% årlig uppgång över tid på fonderna så är det bara att inse att pengarna aldrig kommer hinna användas.

Känner mig alltmer trygg i att det kommer funka att sluta jobba inom drygt ett år. Underbart!

Uppföljning på gårdagens #Pratapengar

På vägen hem från jobbet igår lyssnade jag som vanligt på måndagarna på ett färskt avsnitt av podden #Pratapengar. Gillar verkligen den positiva stämningen. Tiden och avkastningen löser allt på lite sikt!

Några kommentarer på gårdagens avsnitt. Inte tänkt som någon kritik utan snarare lite kompletterande fakta kring några av ämnena som berördes.

Philip sa att avkastningen och tiden är de viktigaste faktorerna och att sparandet visserligen spelar lite roll men inte så viktig. Det tycker jag är en sanning med modifikation. Sparar du dubbelt så mycket varje månad och får samma avkastning under samma antal år så kommer slutresultatet också bli dubbelt. Så skulle säga att hur mycket man stoppar in varje månad är extremt viktigt då sambandet mellan insatt och slutresultat är linjärt. Tror de flesta håller med om att det är viss skillnad på att komma upp i 5 eller 10 miljoner på en viss tidsperiod, allt annat lika.

Det pratades om att aktiemarknaden är bättre än spel. Här håller jag verkligen med. Lite skämtsamt kallade man spel för nollsummespel vilket jag däremot inte håller med om. Då runt hälften av det man spelar för tillfaller spelbolaget. Så det är inte så enkelt som att några spelare tillsammans har satsat den miljon som en annan person vinner. Om vi tar trisslotter som ett exempel så går klart mindre än hälften av omsättningen tillbaka till vinster, och merparten av vinsterna är på mycket låga belopp där tanken är att vi bara ska köpa en ny lott så ingen utbetalning behöver ske. På en serie om 2 miljoner lotter dvs en försäljning om 60 miljoner kronor är det i genomsnitt bara 2 lotter som ger 1 miljon eller mer i vinst. Dvs väldigt långt från vad man kan kalla nollsummespel.

Det pratades också om hur mycket svenska folket spelade för och summan Nicklas då for efter var nog den undersökning som SIFO gjorde för några år sen en undersökning på uppdrag av Folksam där man såg att i genomsnitt la svensken 465 kr per månad på spel och lotterier. Pengar som skulle göra dig till garanterat miljonär på börsen över ett helt liv.

De sa också en grej om att en majoritet av Buffets förmögenhet skapades efter 60 års ålder. Får man tro denna bild är det snarare runt 90% som skapats efter 60 års ålder. Ränta på ränta är mäktigt!

Tack för ett bra avsnitt! Ser fram mot utdelningsspecial.

Min prioriterade aktie närmaste tiden

Min strategi för aktieköpen har varit samma de senaste månaderna. Gör lite fler eller större köp dagen efter lön (denna månad JNJ) ofta för 4-5000 kr. Därefter går jag över till att köpa för 700-999 kr om dagen så länge det finns pengar kvar. Vilket brukar vara ungefär till nästa lön.

Senaste månaderna har det blivit mycket H&M, Investor och nu på slutet Castellum. Planen nu för kommande veckor är att verkligen prioritera Investor A. Här kommer lite motivering:

1. Investmentbolag är toppen som riskspridning för en person som mig som har svårt att slå index över tid. Investor har lyckats med det under långa perioder och är med sin låga förvaltningskostnad (på runt 0,15%) ett bra alternativ till en indexfond. Som dessutom delar ut varje år och har fin historik av höjda utdelningar. Av den anledningen...

2...vill jag vikta Investor och Industrivärden till ca 10% var av portföljen och där släpar Investor något jämfört med Industrivärden som jag började köpa tidigare. Om jag slutar jobba redan 2018 kommer jag inte nå upp till mina mål om antal aktier i alla bolag men är det något som jag vill komma så nära målet som möjligt på så är det investmentbolagen Industrivärden och Investor. Målet är därför minst 300 nya Investoraktier innan utgången av 2017. Och jag tror det är ett bra läge att köpa så många som möjligt av dessa ganska snart då...

3...substansrabatten i Investor har gått upp senaste månaden. Det beror på att aktien inte hängt med när några av de största innehaven som tex Atlas Copco och SEB har gått starkt. Substansrabatten är nu nästan 30% och jag ser ingen rimlig förklaring till att onoterade innehav som tex Mölnlycke skulle rasat i värde senaste månaden vilket skulle kunna motivera att Investor inte hängt med det största noterade innehaven upp.

En månad är en kort period att mäta på. Men i den lilla mån jag tror mig kunna tajma köp så är det ändå relevant att försöka hitta tillfällen då rabatten i Investmentbolag gått upp. Den med skarp blick ser att det är Investor A och inte B som jag jämför med i grafen och det beror på att...

4...jag köper just Investor A och inte den mer omsatta B-aktien. Helt enkelt för att Investor A kostar mindre än Investor B. Den lägre omsättningen är inget problem om man ska handla för 1000 kr per dag. Inte heller om man skulle vilja handla för 100 000 per dag för den delen. Då utdelningen som jag främst är ute efter är samma för A och B aktien får jag högre direktavkastning på A aktien tack vare det lägre priset.

Denna graf är en jämförelse mellan kurserna där då båda börjar på exakt samma startvärde som gäller för Investor A. Grafen visar alltså bara att kursen mellan A och B-aktien följs åt och B-aktien alltid är ganska precis lika mycket dyrare än A. Skulle grafen istället visa faktisk kurs skulle alltså den gula linjen ligga lite över den gröna hela tiden, men med nästan exakt samma avstånd. 

Det betyder att det inte finns någon större chans att man kan trixa till sig fler aktier genom att byta mellan A och B. Detta har dock gått att göra i vissa andra bolag som tex Handelbanken där ibland A aktie och ibland B aktien varit dyrast. Men i fallet Investor är det alltså köpa A och behålla som är grundtanken. Skulle den någon gång i framtiden vara dyrare än B kommer jag dock sälja och flytta över för att få några extra aktier och därmed högre utdelning. Möjlig men inte trolig bonus.

Så på måndag morgon när börsen öppnar blir det 3 nya Investor A. Blir jag ivrig kan det hända att det blir 3 till på eftermiddagen också. Annars blir det 3 nya senast tisdag morgon. Visst borde vi kunna hoppas och tro på 11 kr i utdelning i vår? 

Inspiration och kurspåverkan

Det har ju varit mycket prat de senaste åren om bloggares och andra profilers påverkan på kursen. Till exempel rusade vissa illikvida a-aktier i investmentbolag i somras efter ett blogginlägg av Kavastu.

Jag har inte tänkt så mycket på detta då jag aldrig sett mig själv som en aktiebloggare med tips och analyser. Utan mer bloggat om vardagsliv och sparande där överskottet under 10 år skickats ut i lite slumpvist utvalda aktier och fonder.

Under gårdagens Black Friday med gratis courtage på Avanza så blev JNJ den mest handlade aktien. Den aktie som jag skrev på blogg och Twitter att jag skulle köpa. Den lyftes inte fram av någon twittrare med mer än 55 följare vad jag kunde se. Den var heller inte med i Avanzas film där istället 9 andra amerikanska bolag lyftes fram inför dagen med gratis courtage. Den duktiga bloggaren Petrusko köpte också, men skrev inte om det förrän efter börsens stängning.

Som ni ser letar jag orsaker till att så många svenska privatsparare köpte just JNJ igår, mer än att det är ett stabilt och bra bolag. Men har svårt att hitta det. Ändå har jag extremt svårt att tro att mitt inlägg att jag skulle köpa 5 aktier i JNJ för motsvarande runt 0,1% av min nettoförmögenhet skulle påverka någon annan att köpa.

Just i detta fall pratar vi om ett av världens största bolag så tror knappt hela Avanzas kundstock skulle klara att rubba kursen. Så ni på finansinspektionen som läser detta kan väl låta mig slippa straff?

Rolig #Uppesittarkväll närmar sig slutet

Philip och Nicklas fortsätter att utveckla konceptet #Uppesittarkväll och måste säga att kvällens direktsändning var ett lyft från förra månadens premiär. Trots att det var bra redan då.

Tyvärr var konkurrensen på Twitter hård. Tror inte #uppesittarkväll trendade högre än 3-4 som bäst då det var debatter av flera olika slag på både SVT och TV4 som leder till mycket tweets.

För egen del nyttjar jag gratis courtage för USA imorgon. Men köper bara 5 st JNJ då jag har respekt för den dyra dollarn. Efter det kommer jag prioritera Investor kommande dagar för att med 3 aktier om dagen närma mig den vikt som jag har i Industrivärden eftersom jag vill komma ifatt och vikta dessa två bolag jämntungt.

Kommer med nov månads överföring gå över målet för helåret med 300.000 i överföring från lönekonto till Avanza. Så dec blir ren bonus. Klurar lite på hur jag ska nyttja det faktum att jag får ett extra bonussparande utanför plan.
1. Köpa något högriskbolag då pengarna ändå är utanför ordinarie plan. Något med låg eller ingen utdelning med möjlighet att växa.

2. Köpa på som vanligt. Dvs någon stabil utdelare av den typ som jag köper hela tiden och delar ut 3-4% nästa år och troligtvis kan höja lite lagom kommande år.

3. Strunta i utdelningstillväxt och fokusera helt på att boosta utdelningen kortsiktigt med någon pref eller högutdelare. För att kunna gå i pension lite tidigare tack vare då hög utdelning som möjligt kommande år.

Nu är kl 23:58. Dags att logga in för att ta emot lönen och slussa drygt 80% vidare direkt till portföljen.

Dags för #Uppesittarkväll

Då var det den 24e dvs lön för många imorgon. En högtidsdag för oss alla som portfarande är beroende av den 25e för att bli oberoende av den samma.

#uppesittarkväll följer man på Twitter där aktiviteten brukar vara som störst mellan kl 20 och 22. Tanken är att man skriver vilka aktier man tänker köpa imorgon bitti när börsen öppnar och lönen förts över. Gärna också hur mycket eller många procent du sparar. Både för att tipsa om intressanta bolag men framförallt för att inspirera varandra.

Sen förra månaden kör också Unga aktiesparare en livesändning på Youtube under Uppesittarkvällen. Den ser ni här med start kl 20.00

Så bara ladda upp med både telefon, dator, padda eller vad ni nu har för att kunna hänga med på både Youtube och Twitter på samma gång! Ses i flödet ikväll.

Anonyma och offentliga bloggare

Att Gustav som driver bloggen Gustavs aktieblogg har blivit offentlig med bild och efternamn har skapat lite diskussion om fördelarna och nackdelarna med att vara publik.

För mig är det absolut viktigaste vad man skriver och hur fångad jag blir av att följa bloggen. Läser många bloggar till och från, men det är bara en handfull jag följt riktigt engagerat under de 10 år jag bloggat.

En blogg som man bara är måttligt intresserad av gör mig inte det minsta mer intresserad av att få ett förnamn, efternamn och bild på bloggaren.

Om man däremot kunde få en riktigt intressant blogg där bloggaren var öppen med sparandet i kronor varje månad, portföljens utveckling och intressanta aktietips och analyser. Och kombinera detta med full öppenhet med bilder från vardagen och skärmdumpar från depån så skulle det så klart öka intresset och trovärdigheten. För jag är medveten om att helt anonymt bloggande som mitt eget har skapat mycket misstankar och osäkerhet under åren.

Lite grovt tycker jag det finns fyra grupper av ekonomibloggare:

- De superoffentliga. Finns ett antal här som tyvärr bloggar rätt sparsamt men är någon form av offentlig person inom investeringscommunityt. Exempel är Olle Qvarnström, Nicklas Andersson och Günter Mårder. Även om de som sagt numera bloggar rätt sparsamt och kanske inte publicerar portföljen i kronor med skärmdump varje dag, så kan man ganska lätt räkna ut både vad både Nicklas och Günther tjänar netto, sparande i kronor per månad, sparkvot och ungefärligt värde av portföljen då de gått ut med minst 3 av 4 faktorer i olika sammanhang .
Min favorit: Günther Mårder (länk till Twitterkonto)

- De offentliga som går ut med sitt namn men är lite mer restriktiva med att berätta något om sparandet i faktiska kronor och förmögenhet. Fullt förståeligt.  Också lite mer återhållssamma med privatliv och personliga mål/tankar och syfte med sitt sparande. Väldigt kunniga och använder bloggen för att bygga sitt personliga varumärke eller tjäna pengar på bloggen.
Min favorit: Stefan Thelenius (kunnig, trevlig, bra kalkylator, helt reklamfri vilket kostar honom minst 4 st H&M i månaden med den trafik hans kalkylator måste ha)

- De hemliga som mig själv. Ofta öppna med hatet mot att behöva jobba och längtan att bli fri då ingen rädsla finns för att arbetsgivaren ska läsa bloggen. Även portföljens värde och antal aktier är man ofta öppen med då få vet vad man heter.
Min favorit: Chansar mest (inspireras av det höga portföljvärdet, den fina utvecklingen på innehaven och att innehaven postas som skärmdumpar inkl utveckling)

- De superhemliga som både är anonyma och hemlighåller portföljens värde. Dessa bloggare är helt beroende av bra aktietips och hög kunskap. Annars blir bloggen rätt ointressant. Ofta mycket fokus på rena investeringar.
Min favorit: Lundaluppen (extremt kunnig, spännande långsiktig strategi jag inspereras av och har varit saknad innan han nyligen började blogga igen)

I vilken grupp hittar man dina favoritbloggar? Håller du med om indelningen?

Vår plikt som goda medborgare

Jag får ofta moraliska frågor i kommentarsfältet av typen:

- Om alla levde lika sparsamt som du gör skulle ju tillväxten och ekonomin rasa ihop.
- Tänk på de danska grisarna!
- Du borde köpa ekologiska produkter!
- Du borde inte flytta utomlands utan ta hand om dina gamla föräldrar om 25 år
- Du har ju fått gratis skolgång. Är det inte fel att sluta jobba och betala skatt innan 40 då?
- Om ingen skaffade barn skulle jorden dö ut och vem ska ta hand om dig på ålderdomshemmet?

Min första invändning är att många av resonemangen bygger på att jag tvingar alla på jorden att leva som mig. Vilket inte är fallet. Väldigt få gör det. Det kommer inte bli brist på folk bara för att inte jag vill ha barn. Lika lite som man kan beskylla en brandman för att hur samhället skulle funka om alla jobbade som brandmän och ingen körde buss.

Sen tycker jag att man som medborgare måste ta tillvara på sina egna intressen. Möjligheten att fritt styra sitt liv är extremt viktig för mig. Vill man jobba som konstnär och bo i skogen med låg lön hela livet får man göra det. Utan dåligt samvete för att man betalar låg skatt. Sen får samhället skapa ett system som uppmuntrar folk att jobba och betala lagom mycket skatt. Vilket då en majoritet kommer göra. Självklart inom lagens gränser!

Jag har vad jag anser en tydlig moralisk kompass. Jag stjäl tex aldrig. Skulle vara enkelt att ta toapapper på jobbet. Men då går jag istället på toa 5 min innan jag går hem från jobbet. Hårfin skillnad, men tydlig för mig.

Även möjligheten att gå på a-kassa i samband med min pensionering efter 13 år heltidsjobb utan sjukdagar och VAB har jag funderat på men nu bestämt att inte göra det. Är även skeptisk mot att flytta till ett lågskatteland och ta ut massa pension under några år för att sen flytta hem igen och nyttja det svensks systemet som pensionär. Flyttar jag så är det med ambition att stanna utomlands, inte som skatteplanering.

Vad tänker ni? Är det ok att sluta jobba innan 40 bara för att man har råd? Även om samhället går miste om 5-10 miljoner i skatteintäkter på de uteblivna 25 årens arbete? Är det ok att inte köpa ekologiska ägg om man lever ett sparsamt liv som av en ren bieffekt även sparar väldigt mycket på jordens resurser i form av liten förbrukning av transport och prylar?

Att det var moraliskt förkastligt att ta betalt när jag bytte däck på pappas bil vet jag redan så vi håller oss på samhällsnivå.