Sparåret närmar sig slutet

Då var vi inne i december månad. Bättre än november va?

December innebär att det börjar bli dags att slutföra året och sen utvärdera de insatser som gjorts. När det kommer till sparande bokför jag i excel månad för månad och månaden börjar då med lönen den 25e. Att jag inte följer kalendermånaden beror på att jag sprider mina köp under en längre period efter lönen. Så större delen av köpen sker under en annan kalendermånad än vad löneutbetalningen sker. Det betyder att sparåret 2017 slutar i samband med decemberlönen, och lönen som betalas ut 22/12 räknas in i sparandet för januari 2018.

Jag har 12.000 kr kvar att köpa aktier för "i år", alltså fram till 22 december. Ett tag igår var jag sugen på att trycka in rubbet i Kopparbergs Bryggeri som nu kommit ner en hel del i kurs på grund av problem med pundkursen till följd av Brexit. Ett fint bolag som jag inte äger men som jag länge tittat på. "Problemet" är att Kopparbergs handlas på en mindre lista vilket ger 19 kr i minicourtage. Jag behöver därför köpa i poster lite större än ordinarie 800-996 kr. Men köper jag för 10-12.000 funkar det. 

Det som talar emot köp av Kopparbergs är att jag inte är övertygad om att pundproblematiken är något som kommer lösa sig närmaste tiden (även om bolaget vidtar åtgärder och har flyttat produktion till Storbritannien för att även få kostnader i Pund), att tillväxten på 3% i volym inte är superimponerande (har redan H&M som skyller dålig försäljning på väder, så behöver inte ett till sånt bolag) samt att direktavkastningen fortfarande är i lägsta laget för mig som inom kort ska leva på utdelningar. 

Dessutom känner jag mig själv och vet att jag kommer ha dåligt samvete varje gång jag köper mina favoritöl Carlsberg eller Staropramen på Systembolaget i framtiden om jag äger aktier i Kopparbergs. (Här finns det ju visserligen pengar att spara om jag går över till Kopparbergs varumärken Sofiero eller Dansk Fadöl...)

Trots att jag som ni ser kämpat för att hitta argument mot tror jag inte Kopparbergs är ett dåligt långsiktigt köp på strax över 200 kr. Men heller inte tillräckligt bra för att jag ska lägga hela tillgängliga potten för årets kvarvarande köp just där. Då jag snart kommer sluta få lön och därmed dra ner markant på aktieköpen är det dessutom lite sent att gå in i nya bolag då jag inte kommer hinna vikta upp dem till ens 1% av portföljen de närmaste tiden. 

Så det får bli att fylla på i befintliga innehav istället. Totalt sett kommer året 2017 landa på att jag köpt nya aktier för 380.000 (varav ca 100.000 utgörs av återinvesterade utdelningar och resten av sparande). Utöver det har jag satt in lite pengar i indexsparade hos Lysa under hösten och kommer när jag hunnit räkna ut mitt överskott i min firma göra en insättning i min IPS motsvarande maximalt möjligt pensionsavdrag (givetvis efter max avsättning till periodiseringsfond först). Har även börjat bygga upp ny buffert som tömdes i samband med vårt köp av bil. Med tanke på att jag höjt mina omkostnader ordentligt under 2017 får jag vara mer än nöjd med det sparandet på klart över målet om 300.000 kr.

Hoppas ni också är på väg att knyta ihop säcken för 2017 på ett sätt som ni är nöjda med.

Sparekonomernas roll som tyckare

Jag tycker det är toppen att nästan alla de stora bankerna har sparekonomer eller andra talespersoner som ska företräda spararna, uttala sig i media och utbilda oss privatsparare. Ju fler som kan sprida kunskap desto bättre!

Claes Hemberg (Avanza) och Joakim Bornold (Nordnet) är kanske de två mest kända. Jag fick för en tid sen höra på ett föredrag av Jens Magnusson från SEB och han var riktigt bra. hans titel är privatekonom istället för sparekonom, men som jag förstår det är arbetsbeskrivningen ungefär den samma.

Det som gör mig lite förbryllad och föranleder detta blogginlägg är när sparekonomerna har en ganska stark egen åsikt i en fråga. Låt mig ta några exempel.

Höjd skatt på ISK (och KF)
I frågan om höjd skatt på ISK tycker jag det är självklart att en sparekonom ska ta spararnas parti oavsett var man står politiskt och tycker om skattetryck och finansiering av välfärd generellt. Det är lika självklart som att en försvarsadvokat alltid ska ta klientens sida. Här har så vitt jag sett alla sparekonomer gjort just det.

Så långt allting gott med andra ord.

Fondavgifter
Vad gäller frågan om aktiv och passiv förvaltning blir det lite mer lurigt. Här kommer troligtvis spararnas intresse och arbetsgivarens intresse kollidera lite. Lägre avgifter på fondsparandet kommer ge lägre provision på fondavgifterna. Men här tycker jag också sparekonomerna skött sig. Det finns lite forskning att luta sig mot att det över tid är svårt att slå index med en hög avgift, men samtidigt kan man ha lite egna åsikter om att rätt aktiv fond absolut kan vara värd sitt pris. Dvs det finns någon form av konsensus om vilken som är den allmänna sanningen. Och den håller sig de flesta sparekonomer till.

Även här tycker jag alltså allt är i sin ordning.

Amorteringskrav eller rimlig pris på Bitcoin
Utmaningen uppstår när sparekonomerna tar på sig uppgiften att uttala sig om saker som uppenbarligen bara är en ren åsikt. Nu senast om amorteringskravet som klubbades igenom idag vid lunch.

Claes Hemberg på Avanza tycker detta med ökad amortering för vissa grupper är toppen. Och det är han ju absolut välkommen att tycka. Men om han tycker det på sin arbetstid som sparekonom på Avanza blir jag lite förvirrad. Är det hans egen åsikt, Avanzas åsikt eller vetenskapligt bevisat att ökat amorteringskrav är bra?

Avanzas åsikt verkar det inte vara. För deras VD verkar nämligen tycka precis tvärt om.

Missförstå mig rätt. Högt i tak och att man får tycka tvärt emot chefen är givetvis bra!

Andra exempel är när det blir prestige och många också blir väldigt upprörda är när man ska uttala sig om kursen i tex Fingerprint eller nu senast Bitcoin. Att man såg problem med att många unga personer utan lång historik på börsen hade väldigt stor del av sina pengar investerade i ett enskilt bolag som i fallet med Fingerprint är ju ett klockrent exempel på när man opartisk kan gå ut att varna för detta med hjälp av statistik och historiska exempel. Jag tycker problemet uppstår när man börjar uttala sig om kursen.

Tyvärr fungerar vi ju alla så att den dagen vi sagt att något är en bubbla eller en annan aktie är köpvärd så kommer vi bli personligt engagerade i frågan. Argumentera för vår sak när vi får mothugg och bli ännu mer fasta i vår övertygelse och samtidigt förhoppning om att vår prognos ska slå in. "Fingerprintsekten" var inte sena att håna Hemberg för hans varningar när aktien gick upp hundratals procent. Vilket knappast gjorde honom mer positiv till bolaget.

Jag tror inte på alla som sa att "Jag hoppas jag har fel men jag tror Fingerprint kan rasa minst 50%" när den stod i 100 kr. De flesta hoppades nog inte alls att de hade fel och var nog inte det minsta ledsna att verkligheten överträffade deras farhågor efter allt skit de fått i samband med uttalandet.

Att man däremot delar sina egna investeringar på tex Shareville som både Günther gjorde på sin tid och jag tror även Joakim Bornold gör idag är bara transparent och bra tycker jag.

Jag vill alltså se mer av allmänna spartips, information om dubbelbeskattning i IPS, det dumma med att ha räntefonder i en ISK, allmänna rekommendationer om att sprida riskerna eller intervjuer med duktiga ekonomer och förvaltare. Men mindre av sparekonomens personliga åsikter om amorteringskrav, generella politiska beslut som inte direkt rör sparande och käbbel om vad som är rimligt pris på ett visst bolag eller kryptovaluta.

Håller ni med eller är det bara jag som blir förvirrad av alla personliga åsikter där ute? Kanske är det uppenbart för alla andra vad som är vetenskapligt belagd fakta, vad som är en åsikt från bankens sida och vad som är rent privat tyckande?

Reklam: Det finns fortfarande möjlighet till beställning av signerat julklapp med valfri hälsning av min bok. Efter en strid ström av beställningar fram till i helgen har det nu stannat av värre än Oscar Properties försäljning av lägenheter i Norra tornen. Det gör att det fortfarande finns ca 15 exemplar kvar. Hoppas de går åt. Läs mer om pris och hur ni beställer här.

Jag är mycket glad och tacksam för alla som redan har beställt boken. Så varje extra bok som går iväg nu ser jag som en ren bonus.

63 år och hemlös - Nyhetsmorgon i TV4

När vi gör oss klara för att åka till jobbet på morgonen brukar TV4 Nyhetsmorgon stå på i bakgrunden. Min fru tittar lite medan jag mest brukar höra ljudet. Igår och idag på morgonen var det däremot något som fångade min uppmärksamhet. Ett reportage om en svensk 63 årig man som enligt uppgift jobbat hela sitt liv men inte orkat med jobbet längre vid 61 och börjat ta ut pension. Pensionen är då bara 4700 kr i månaden mellan 61 och 65, vilket inte räcker till både mat och boende. Vilket gör att Nils väljer mat och därmed tvingas sova på Centralen eller i sin sovsäck under bar himmel.

Nils verkar vara en skötsam kille och ganska långt från mina fördomar om hur hemlösa ska se ut. Så programmen berör mycket. Jag tror inte det är någon högoddsare att Nils fått erbjudande om att bo gratis hemma hos någon inom den närmaste veckan. Om han nu vill det.

I studion från Nyhetsmorgon tisdag.

Ute i verkligheten från Nyhetsmorgon onsdag

Min första reaktion är ett kritiskt ifrågasättande. Kan detta verkligen stämma? Vi vet ju inte hur många år Nils jobbat och vad han tjänat. Men då man först kan få garantipension och bostadstillägg från 65 och Nils vägrar ta emot socialbidrag så får vi ju lita på att det stämmer med 4.700 kr. Just frågan om socialbidrag är ändå den springande punkten i berättelsen tycker jag. Nils berättar själv om ett möte med socialtjänsten "Du har inte rättighet att komma här och begära något, då får du ta och stoppa din pension" – och bli ett socialfall, vilket jag inte vill vara.

Då jag inte har någon koll på hur lätt det är att få socialbidrag och respekterar Nils önskan om att inte bli ett socialfall så släpper vi det alternativet också. Och jag som inte pallar jobba ens till 40 ska väl inte heller ifrågasätta hans val att sluta jobba vid 61, även om jag personligen självklart hellre hade jobbat till 90 än blivit hemlös. Att sova på centralen och behöva oroa mig för att någon ska sno mina få tillhörigheter som ligger i en väska är bland det värsta jag kan tänka mig. Tyvärr fastnar jag också lätt i tankar som att han borde tänkte efter tidigare, kanske sparat någon krona under alla sina år med jobb eller funderat en extra gång om han verkligen skulle sluta vid 61. 

Men nu är ju läget som det är. Frågan är då istället hur man överlever på 4.700 kr i månaden? 

Då jag under långa perioder levt för ca 6.000 kr i månaden, och levt bra, kanske inte 4.700 känns så avlägset. Men det är en grym skillnad. Dels har jag under perioderna när jag levt för 6.000 kr i månaden haft en sambo som betalat halva boendet. Jag har också haft en bostadsrätt där jag bundit upp pengar och därmed fått en väldigt låg avgift. En avgift till bostadsrättsföreningen på 2.000 kr i månaden är ju inte jämförbar med en hyra på 2.000 kr.

Jag tror inte Nils tycker det är lika hemskt som jag skulle tycka att det var att vara hemlös för då tror jag han hade kunnat lösa situationen. Och med risk för att trivialisera Nils situation så ska jag ändå sätta mig in i tanken vad jag skulle göra om jag imorgon bitti vaknade upp i Nils situation. Och vi säger att det av någon anledning är helt omöjligt att hitta någon form av arbete som ger en inkomst och att det är omoraliskt både att få socialbidrag och äta gratis på något soppkök (vilket Nils ändå gjorde i reportaget).

Månad 1-5 - Bita ihop och ta en dag i taget. Försöka hitta någonstans att bo under vintern som är gratis men bättre än centralen. Om jag ringde på i 50 hus och förklarade läget borde någon låta mig sova i deras garage under ett några veckor? Sikta på att äta för 30 kr om dagen. Målet blir att leva för 1.700 kr i månaden inkl allt. Jag sparar då 3.000 kr i månaden.

Månad 6-9. Nu är det lite varmare ute. Så gör som Nils gjorde förra sommaren och lever under bar himmel eller i vindskydd. Fortsätter spara 3.000 kr i månaden.

Månad 10. Nu är det höst igen. Med mina 27.000 kr sparade så försöker jag förklara läget och visa på mitt fina sparande senaste 9 månaderna för banken för att få köpa motsvarande denna bostadsrätt med 50% belåningsgrad (att låna mer hade ju varit bättre, men har respekt för att banken tycker min kvar att leva på kalkyl ser lite knaper ut). 

Förhoppningsvis kommer det ut någon mindre lägenhet under nästa höst då 20-25 kvadrat skulle räcka. 

Hoppas som sagt verkligen att det inte uppfattas som att jag försöker trivialisera Nils tuffa situation för jag lider verkligen med honom och blev berörd av inslagen. Men som sparfanatiker kan jag inte riktigt låta bli att gå igång på ett upplägg som skulle leda mig ur situationen genom aktiv handling. 

Vad tänker ni när ni ser inslagen om Nils? Jag delade klippet på Twitter under förmiddagen idag och man kan om man hårdrar det lite dela upp kommentarerna/meddelande jag fått i 2 läger:

1. Han får skylla sig själv. Han borde kollat upp vad som gällde innan han slutade. Han har säkert jobbat svart.

2. Det är skandal. Samhället blåser hederliga medborgare som kämpat hela livet men lägger miljarder på afghaner som låtsas vara under 18 år.

Helt klart ett ämne som berör.

Presentation av Castellum

Ett av de bolag jag köpt mest i det senaste 2 åren är Castellum. En stabil utdelare som höjt utdelningen varje år i snart 20 år. 

Då jag vet att det är en privatspararfavorit och många av er läsare också gillar bolaget så delar jag ett klipp från Castellums VD Henrik Saxborns presentation från igår kväll. Han formligen osar av självförtroende.

Tyvärr har kursen kommit upp lite senaste veckorna. Gillar bättre när man kan köpa Castellum till 4% direktavkastning räknat på en trolig utdelning för 2018. Vilket motsvarar en kurs på 131-132 kr om vi gissar på 5,25-5,30 i utdelning nästa år.

PPM-special

Som jag nämnde i senaste inlägget har jag haft lite extra pensionsfokus i helgen både genom att titta ikapp Uppesittarkväll med detta ämne och att jag läst Pensionsboken av Fredrik Lanner. Det är ju dessutom snart den tiden på året som PPM-pengarna kommer in och ska placeras. Så jag tänkte det kunde vara läge för lite PPM-special.

Hur mycket PPM-insättningar får man?

Som du kanske redan vet så sätts 2,5% av din lön av till PPM samt 16% till allmän pension. Det finns dock en maxgräns som är lite rörig. Se denna tabell.

Det röriga 1: Det är alltså inte 2,5% av lönen upp till en viss gräns. Utan det är 2,5% av 93% av lönen upp till 41 359 kr. Det vill säga du behöver tjäna minst 41 359 kr för att få maximal PPM, men du får då bara 2,5% av 38 438 kr.

Det röriga 2: PPM-pengarna som sätts in på ditt konto inom ett par veckor (i början av december) baserar sig inte på 2017 års siffror utan baseras på lönen du hade 2016. Gränserna som står i tabellen gäller alltså för de pengar som ska sättas in på ditt konto i december 2018. Det betyder att mina PPM-pengar baserat på lönen i januari 2016 fortfarande ligger och ruvar i en räntefond med minimal ränta, trots att jag har en sparhorisont på runt 25 år. Om ett par veckor får jag sen äntligen pengarna utbetalade och placerade i mina valda fonder. 

2016 var gränserna något lägre än 2017. Så det handlar om 2,5% av något mindre än 38 438 kr nu i år. Så slutsatsen är att du maximalt kommer få strax över 11.000 kr insatt på ditt PPM konto inom någon vecka. Dessa pengar fördelas då ut enligt din redan valda procentuella fördelning.

PPM-fonder

Du som inte gör något val av PPM-fonder placeras dina pengar i AP7 Såfa (även kallad soffan eller soffliggarfonden). Denna fond är en ganska avancerad produkt. Dels jobbar den med belåning vilket gör att man får en exponering mot aktiemarknaden på 1,24 gånger. Så om det globala indexet går upp eller ner med 10% så går Såfa upp respektive ned med cirka 12,5%. Dessutom viktas man automatiskt över till mer ränta efter att man fyllt 55 år enligt denna modell.

Sammanfattningsvis är AP7 Såfa troligtvis ett bra alternativ. Dock tveksamt om det är rätt läge att byta till en produkt med belåning just nu när vi har så många starka börsår bakom oss. Men det får ju var och en bedöma. Har man valt andra fonder men vill "byta tillbaka" till AP7 Såfa så är det möjligt.

Om man istället för AP7 Såfa väljer att själv försöka hitta rätt fonder finns det framförallt en sak att nämna. Det är att man inom PPM har en stor rabatt på fondavgifterna. Det betyder att om det är någonstans man kan välja en aktiv och lite dyrare fond så är det i PPM. Själv har jag bara delvis följt det rådet. Såhär ser mitt PPM-val ut. 

Som ni ser är jag inte speciellt aktiv. En av fonderna har jag haft i många år och de två andra i lite över 1 år. Jag har heller inga planer på att byta i det korta perspektivet. Att regelbundet "se över" sina fonder och ta bort de som inte presterar är ju ett vanligt råd. Man pratar då ibland om 1-2 gånger om året. Jag tycker dock det är lite problematiskt. Ett konkret exempel. Didner & Gerges Aktiefond har verkligen gjort bra ifrån sig under en lång period. Så här ser det tex ut under de 10 senaste åren. 

Men även fonder som presterar väldigt bra har ibland en sämre period. Ska man då utvärdera sina fondval 1-2 gånger om året och kasta ut de som inte presterar finns risken att man tar förhastade slutsatser. Man kunde till exempel kastat ut Didner & Gerges fond i början av denna fina 10 årsperiod om man stämt av utvecklingen på ett halvårs sikt i början av 2009.

I mitt fall ovan har jag valt fonder som kompletterar min huvudsakliga inriktning i min aktieportfölj med svenska storbolag. Det gör att jag valt utländska innehav och en småbolagsfond i PPM. Om jag ska utvärdera det 1-2 gånger per år och till exempel svenska småbolag under perioden underavkastat är inte slutsatsen självklar att jag bör byta ut fonden. Det kanske just är då som det börjar bli dags för småbolagen att utvecklas bättre än storbolagen igen. Kanske kan jag jämföra med andra småbolagsfonder och byta till en som verkar prestera bättre, men även här finns det risk att man byter för sent så det är fullt normalt att två fonder växeldrar lite i olika perioder.

Så jag är väldigt passiv i mitt PPM-sparande och har också valt fonder som jag tror på över väldigt lång tid. Skulle jag däremot hitta några fonder som jag blev sugen på men där en lite högre avgift avskräcker skulle jag absolut välja dessa fonder i PPM framför mitt privata sparande i ISK/KF för att få chansen att utnyttja rabatten på fondavgiften.

Vad tycker ni om mina fondval? Hur står sig mina 211.000 kr mot er andra födda runt 1980?

Avslutar med lite rolig kuriosa från pensionsmyndighetens sida:

Detta är alltså enbart allmän pension. Ej tjänstepension eller privat pensionssparande inräknat.

Pensionsboken av Fredrik Lanner

Jag missade större delen av sändningen från Uppesittarkväll förra veckan pga kvällsjobb just den dagen. Men nu har jag kollat ikapp sändningen under helgen. Det blir inte riktigt samma känsla som att se det live. Men tycker gänget på Unga aktiesparare gjorde ett riktigt bra jobb. 2h direktsändning när de 2 programledarna blir sjuka och lämnar sent återbud är en utmaning. Kul också att man vågar ta tag i det lite tyngre ämnet med pension för en ung målgrupp.

I förra veckan fick jag dessutom Pensionsboken av Fredrik Lanner som jag läst under helgen. Så det har blivit mycket pensionsfokus senaste dagarna.

Kan börja med att nämna att Pensionsboken är utgiven av Sterners förlag dvs samma förlag som gett ut min bok. Så jag kan uppfattas som partisk.

Boken börjar med att gå igenom pensionssystemet både grundläggande med inkomstpension, PPM, tjänstepension etc, men även lite djupdykning med delar som jag hade sämre koll på som tex delningstal (som handlar om uppskattad medellivslängd).

Nästa kapitel använder den teoretiska grunden från första kapitlet och resulterar i lite mer konkreta råd. Även här blandas lite mer grundläggande delar som jag som läsare redan har koll på med lite mer djupdykning i vissa strukturerade produkter etc.

Tredje kapitlet är det sista av de tre lite större blocken handlar om åren precis innan pension och under pensionsåren. När vågar man gå i pension? Flytta utomlands? Hur funkar seniorlån och bostadstillägg etc?

Boken avslutas med några kortare avsnitt kring pension för företagare, pensionssystemets framtid samt lite kort om olika myter, frågor och tips. Samt en ordlista.

Boken som helhet är ganska detaljerad och går ner på djupet som det blir när man skriver en hel bok inom ett specifikt ämne. Jämfört med min egen bok där pensionssystemet behandlas under ca 10 sidor så djupdyker Fredrik 150 sidor inom samma ämne. Så den kommer till viss del fungera som en uppslagsbok för mig själv om jag någon gång av rent intresse vill läsa mer om någon detalj jag inte har full koll på.

Samtidigt som boken går på djupet är den väldigt praktiskt, mycket tack vare att vi under hela boken får följa 5 familjer med olika förutsättningar. Dessa exempel är dessutom lite småroliga och annorlunda här får vi tex träffa Lotta 45 som driver eget företag men plockar 6000 kr svart från kassan varje månad. Samt paret där ena partnern inte är lika road som den andre av tanken att flytta utomlands efter pension och därför funderar på skilsmässa. Men en bra spridning av anställda med låg och hög lön, egna företagare etc. Så chansen är stor att du hittar några personer som påminner om dina egna förutsättningar och därmed kan nyttja råden som Fredrik ger dessa personer.

Du kan läsa mer och boken och köpa den via Sterners förlag.

Julbord och vinterstudion

Igår var jag och min fru och åt julbord, det var gott och trevligt. Sånt man kan lyxa till det med nu när vi bränner 20.000 kr i månaden ihop.

Jag är fortfarande mätt och lite slö, så det har varit skönt att inleda söndagen i soffan framför Vinterstudion. Grymt lopp av Kalla idag. Svenska herrarna hade det lite tyngre. Det känns ju inte helt fel att vara pensionär när Vinter-OS drar igång, så det kommer bli några timmar framför TV-sändningarna. Jag kan dock glädja er löneslavar som också gillar Charlotte Kalla med att tex damernas 10 km fristil går kl 7.30-9.00 svensk tid en torsdag, så det kanske kan gå att kombinera med ett jobb med lite flexibla arbetstider. Men många tävlingar går mitt på dagen svensk tid.

I eftermiddag blir det en löptur för att fira att snön och isen nu är helt borta från gångvägarna och efter det ett besök på Willys. Vi köper bara det mest nödvändiga idag och hoppas på bra erbjudanden nästa vecka. Det har varit lite dåliga kampanjveckor på slutet tycker jag, trots att vi kollar av alla olika butikers kampanjer. Drömmen vore bra pris på kycklingfilé och lax. Det pratas ju om att laxpriserna har gått ner på slutet, men det är inget jag sett i butikerna än.

4 veckor kvar på jobbet nu.

Dagens köp

Då var större delen av lönen överförd dit den hör hemma. Det vill säga till aktieportföljen.

Hittills idag har fört över 3000 kr via Swish till mitt konto hos Lysa där det automatiskt fördelas ut i aktier och räntor. Samt via Avanza köpt aktier för 900-990 kr i H&M, Castellum, Nordea, Investor, Klövern pref och Akelius pref.

Jag får se om det blir något USA-köp i eftermiddag. Kul grej med gratis courtage hos nätmäklarna men vi får inte glömma växlingsavgiften på 0,25% som finns kvar och ju är dyrare än courtaget.

Sen blir köp i betydligt lägre takt kommande veckor för att landa runt 25.000 kr totalt under månaden.

Lön igen

Som vi konstaterat tidigare rullar tiden på riktigt fort och det är redan dags för lön igen. Jag missar tyvärr större delen av #Uppesittarkväll idag då jag har en jobbaktivitet fram till runt kl 20.30. Jag är väl hemma strax efter kl 21. För er som inte vet det sänder Unga Aktiesparare live på sin youtubekanal mellan 20 och 22 kvällen innan lön.

Det är inte hela världen att missa första halvan av själva programmet utan för mig är det mest en härlig stund när man vet att portföljen inom bara några timmar ska få ett tillskott av nya pengar. Jag tycker också fenomenet skapar en härlig gemenskap via sociala medier, då jag av egen erfarenhet vet att man kan känna sig lite ensam med sitt intresse av att spara och investera pengar. De flesta andra tänker nog på annat än aktier när man nämner den 25e och lön. Det var mycket för att komma i kontakt med andra som jag började blogga en gång i tiden.

Förutom Uppesittarkväll är det dessutom Thanksgiving i USA. Jag är ingen expert på kristna högtider men det har något med tacksamhet mot gud att göra, ursprungligen för en bra skörd. Någon skörd av spannmål har jag inte fått, men däremot en fin utdelningsskörd under 2017. Frågan är om jag ska tacka gud eller mig själv för den?

Det är lätt att slå sig själv för bröstet och tycka man är så jäkla bra och kämpat så hårt. Men att då glömma bort att man nog faktiskt fått ganska bra förutsättningar (troligtvis inte av just Gud utan snarare av slumpen om du frågar mig). Något att tänka på vid intervjuer med idrottare som ofta lyfter fram sitt hårda arbete. Min tro är att utan genetiska förutsättningar som max 1% av befolkningen har så är det omöjligt att spela i landslaget i fotboll. Sen måste det så klart till hård träning också och det är ju många som begåvats med förutsättningarna som inte tar vara på det.

Men att tro att man blivit bäst i världen på en sport bara för att man tränat så mycket hårdare än alla andra på jorden är lika dumt som att tänka att jag skulle haft 5 miljoner i kapital även om jag fötts med dyslexi och alkoholiserade föräldrar i en favela utanför Rio.

Jag vet inte om det gick att hänga med i det resonemanget. Men sammanfattningsvis är jag glad och stolt över att jag lyckats genomföra mitt mål att spara ihop pengar som gör att jag kan sluta jobba i ung ålder. Det har tagit över 12 år av ganska dedikerat arbete. Jag är samtidigt tacksam över att jag haft turen att få förutsättningarna som gjort detta möjligt.

Reklam: Det fortsätter att komma in några beställningar av böcker varje dag. Superkul att få skriva hälsningar och posta några brev varje kväll. Det finns nu strax över 25 böcker kvar. Läs mer om erbjudandet här.

Idag höjs skatten på ISK och KF

Idag kommer det omskrivna förslaget att höja skatten på ISK och Kapitalförsäkring klubbas igenom i riksdagen. Cleas Hembergs namninsamling på över 30.000 namn gav ingen effekt på kort sikt, men kanske minskar risken för en tredje höjning (ja dagens höjning blir den andra på kort tid) av ISK-skatten i framtiden?

ISK var ju något som lyftes fram som rekommendation när avdragsrätten för privat pensionssparande försvann för ett par år sen. Och hur låg pensionen kommer bli om man inte sparar själv matas vi ju med så gott som dagligen. Det gör att många har kritiserat att skatten nu ska höjas på det rekommenderande alternativet som då drabbar "vanliga människor" som försöker spara lite till sin pension.

Något som det skrivs ganska mycket om är möjligheten att löneväxla för personer som tjänar över gränsen för statlig inkomstskatt. Löneväxla betyder att man byter lite av dagens lön mot avsättningar till tjänstepensionen. Vilket är en fördel om man tror att man betalar högre skatt i procent idag än vad man kommer göra på sin framtida pension.

Ett alternativ som det skrivs betydligt mindre om än löneväxling är möjligheten att starta en enskild firma vid sidan om sin vanliga anställning. Det är något jag själv haft i många år även om verksamheten och därmed intäkterna gått lite upp och ner. Inom ramen för sin enskilda firma kan man sätta av upp till 35% av vinsten i pensionssparande. Det vill säga sätta in pengar i sin gamla IPS där man inte längre ska spara pengar man tjänat på vanligt arbete som anställd.

Fördelarna med det är flera. Dels stoppar man in obeskattade bruttopengar. Som man förmodligen kan plocka ut till lägre skatt som pensionär. Men dessutom är schablonskatten bara hälften av den som betalas i ISK och KF (15% av statslåneräntan istället för 30%). Så vitt jag kan förstå blir skillnaden ännu större nu efter höjningen av schablonskatten för ISK/KF. För jag har inte någonstans läst att IPS ska påverkas eller få något högre golv? Mindre än halva skatten kommer göra stor skillnad med ränta på ränta under en lång sparperiod, inte minst då vi kan räkna med att statslåneräntan i snitt troligtvis kommer vara lite högre än dagens.

Är det inte svårt att starta en enskild firma då? Nej det skulle jag inte säga att det är. Det handlar egentligen om att skaffa så kallad FA-skatt, vilket betyder att du har både F-skatt (egen företagare) och A-skatt (anställd). Jag själv har en liten konsultverksamhet och då är bokförningen väldigt enkel, jag har egentligen ingen balansräkning då jag inte har några tillgångar i firman. Utan jag fakturerar några kunder om året och sen har jag lite kostnader i form av inköp av lite papper och frimärken och kanske någon resa till ett möte. Mellanskillnaden mellan intäkterna och kostnaderna är mitt överskott (vinst). Man tar inte ut någon lön i en enskild firma utan överskottet är det som man efter skatt få behålla som sin lön. Det lär man sig att bokföra och deklarera väldigt enkelt om man är lite intresserad. Om man under något år skickar noll fakturor så kostar det inte att ha firman rullande i väntan på nästa kund.

Vad som kan vara en lite större utmaning är ju att hitta någon att skicka fakturorna till. Men här är min erfarenhet att det är mycket lättare att hitta extrajobb om man kan fakturera än om du ska bli anställd och få vanlig lön. Jag tror inte jag hade fått ett enda av mina uppdrag om jag inte hade möjlighet att skicka faktura med F-skatt.

Man bör ju också kolla med sin arbetsgivare att det är ok att man bedriver en enskild firma vid sidan om jobbet. Och fundera på om jobba mer under några år är värt att kunna jobba betydligt mindre sen.

Ska man jobba helt som egen företagare finns det troligtvis fördelar att bedriva det som ett aktiebolag, framförallt om vinsten beräknas bli lite större. Men för lite sidoverksamhet som omsätter 10.000-100.000 kr om året med låga kostnader tycker jag personligen ett enskild firma har fungerat utmärkt. Jag kommer sätta av 35% av årets överskott till min IPS, där får sen pengarna ligga och gotta till sig i indexfonder med under halva ISK-skatten i ca 20 år. Innan jag plockar ut dom som en del av min mycket låga pension, med låg skatt som följd.

Även du som saknar tjänstepension i din anställning får fortfarande göra avdrag för insättning i IPS. På upp till 35% av lönen. Se till att bli kompenserad med en högre lön först bara för att du inte får tjänstepension.

Tillägg: Tjänar du inte över brytpunkten för statlig skatt om du lägger ihop din lön från anställning och enskild firma är det troligtvis inte värt att spara i IPS. Se tipsen ovan som något att kolla vidare på om det verkade intressant. Inte som rådgivning som passar alla situationer.

Dokument utifrån om medborgarlön

I går söndag sändes en dokumentär om medborgarlön på SVTs Dokument Utifrån. Ni kan se den här på SVT Play.

Jag har inte funderat så mycket på ämnet tidigare och är därmed inte så insatt men fick lite nya insikter. Jag kände till exempel inte till att alla medborgare i Alaska får en kontant utdelning varje år från deras oljefond (1000-2000 dollar om året de senaste åren). Problemet är att intäkterna för fonden är beroende av oljepriset vilket gör utbetalningarna ganska sårbara.

Nu är ju inte 1000-2000 dollar något som går att leva på. Men principen är intressant att man har en fond där en del av vinsten återinvesteras och en del betalas ut varje år. Precis som den personliga "pengamaskin" som många av oss investerare bygger själva.

I programmet berättade man också om en studie som gjorts på lotterivinnare där den fortsatta arbetsinsatsen inte påverkades av en vinst på 5000 dollar i månaden livet ut. Däremot jobbade vinnarna med annat efter vinsten, man vågade ta större risker och starta egna verksamheter istället för att jobba vidare som anställda.

Frågan om medborgarlön är ju extra aktuell i tider av automatisering med robotar och självkörande bilar etc. En studie från 2013 säger att runt hälften av alla jobb kommer försvinna som en följd av automatisering. Bill Gates har till och med föreslagit en speciell robotskatt där roboten sa betala skatt för det arbete som den ersatt en människa med (eftersom ju människan betalade skatt när den genomförde samma arbete).

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av dokumentären totalt sett. Det känns fortfarande som det är mycket som ska lösas för att få någon medborgarlön på plats. Och mycket av retoriken gick ut på hur vi skulle ta pengar från de rika företagen och ge ut till folket.

I Sverige är ju fortfarande alla fullt sysselsatta med att diskutera hur vi ska jobba mer och längre. Inte mindre.

Så det är nog säkrast att själv skapa den passiva inkomsten som möjliggör att allt jobb blir frivilligt snarare än att hoppas på att samhället ska få någon lösning på plats de närmaste 20-30 åren. Men helt klart ett intressant ämne som vi troligtvis kommer höra mer om närmaste åren. 

Skulle vara kul med andra personers reflektioner efter att ha sett dokumentären.

Kvällsjobb helt fel dag

Ny måndag närmar sig och det återstår nu 5 arbetsveckor till jul och det är därmed också vad som återstår i form av heltidsjobb som anställd i resten av mitt liv. Det rullar verkligen på snabbt nu.

När jag sammanställde tiden fram till jul förra helgen kom jag fram till att det fanns något att se fram emot varje vecka. Förra veckans höjdpunkt var det utdelningen i H&M, vilken jag placerade i Akelius och Klövern pref i fredags. Fint att boosta utdelningen med lite inköp till 6,2 resp 6,6% direktavkastning. Kommande veckas planerade höjdpunkt var tänkt att bli torsdagens #uppesittarkväll. Men tyvärr har det dykt upp en jobbaktivitet fram till kl 21 just den kvällen. Får bli att kolla sändningen och twitterflödet i efterhand.

Planen är att investera lönen i november och december som vanligt. Sen kommer jag få en vanlig lön i januari plus sparad semester och större delen av 2018 års ordinarie semester. Totalt blir det ungefär 3,5 månadslöner som betalas ut nästa år vilket tillsammans med arvode för min bok ska räcka till mina omkostnader under hela 2018. Det ser dessutom ut att bli lite utrymme för några aktieköp även under 2018.

Utdelningen jag får under 2018 ska sparas på sparkonto och användas till konsumtion under 2019, för att skapa tillräckligt med framförhållning och buffert. Så det återstår 2 regelrätta uppesittarkvällar i mitt liv, varav jag alltså missar den första.

Reklam: Det återstår nu 36 böcker med chans till specialsignering inför jul. Tack till er som beställt under helgen. Läs mer här.

Årets julklapp är här!

Sen jag gav ut min bok innan sommaren har jag många gånger fått frågan om det går att få boken med en personlig hälsning i signeringen. Tyvärr har det varit svårt att lösa med logistik och fakturering då hanteringen sköts via ett centralt system.

Nu har jag efter lite övertalning fått till en tillfällig lösning inför jul som gör det möjligt att köpa en signerad bok till bra pris och dessutom påverka vad det ska stå i signeringen. Främst tänkt som en julklapp, men ni får givetvis gärna köpa en bok till er själva också.

Antingen skriver ni bara namnet på den som ska få boken så komponerar jag ihop en egen hälsning. Ni kan också vara mer kreativa och välja hela hälsningen själva. Vill du tex ge boken i julklapp till din bror som röker som du tycker ska sluta röka och istället spara ihop pengar så ni kan åka till New York ihop 2020 så skriver jag det. Bara er egen fantasi sätter begränsningen. 

Priset är 195 kr + 30 kr porto. Boken kommer med posten inom ett par dagar från beställning. Fakturan kommer i ett separat kuvert. Ni beställer genom att maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com

Skriv: 

- Namn och adress dit boken ska skickas (fakturan kommer till samma adress)

- Namn eller annan hälsning som ska stå i samband med min signering

Logistiskt är detta en liten utmaning. Och då priset till och med är lägre än ordinarie pris så har jag fått ok från förlaget på att köra detta under en begränsad tid och med en begränsad upplaga. Jag kommer ha 50 böcker tillgängliga och föreslår att ni beställer innan 13/12 så ni hinner få leverans innan jul (eller så långt lagret av de 50 böckerna räcker).

Hoppas möjligheten blir uppskattad och att jag får fullt på upp på kvällarna närmaste veckorna med böcker, hälsningar och kuvert.

Boken har 11 kapitel och 150 sidor. Den är tänkt att ge både inspiration och handfasta tips på hur man får ut mest av sitt sparande. Passar oavsett om man vill spara 60% av lönen och gå i pension innan 40 eller 5% av lönen för att i framtiden kunna få en extra guldkant på livet. 

Olika typer av sparsamhet och liv

Bloggaren Sparpingvin har skrivit om Sven-Olof som lever på 4000 i månaden och bor på 15 kvadratmeter utan dusch eller Internet. Läs inlägget här.

Veckans affärer gjorde ett reportage om SR profilen Gurgîn Bakircioglu. Som till synes utan sparkapital ska resa runt i husbil i södra Europa och jobba 1 dag i veckan för att dra in 6000 kr i månaden. Läs reportaget här

Läsare av min blogg tipsar gärna om denna typ av reportage och skriver något i stil med "haha nästan värre än dig". Och jag förstår att det går att se likheter då jag också levt billigt och det är utanför normen att både leva i en husbil och att gå i pension innan 40.

Men jag ser mig själv som ganska långt från båda dessa personer. Visst jag har levt ett antal billiga år, men det har varit en period i mitt liv och haft ett tydligt syfte. Jag bor i en fin lägenhet med golvvärme i badrummet, har en bil och Netflix. Vi räknar från och med nu att resa utomlands minst 2-3 gånger om året och äter mat ute flera gånger i veckan.

Från det att vi båda slutat jobba räknar vi med att kunna leva för minst 30.000 kr netto per månad i dagens penningvärde resten av våra liv. Det är givetvis mycket mindre än om vi jobbat vidare med två heltidslöner, men absolut ingen missär på gränsen till svält för två vuxna utan barn.

Sen tycker jag det är jättebra att folk är olika och lever på olika sätt. Men att ganska impulsivt säga upp sig utan större sparkapital för att jobba mindre och leva billigt tycker jag är raka motsatsen till det vi gör. Dvs biter ihop år ut och år in på jobbet och sparar 70-80% av lönen på aktiemarknaden långsiktigt. För att sen många år senare ta steget att sluta jobba.

Troligtvis har bloggen bidragit till bilden då jag valt att lyfta fram dessa nästan komiskt sparsamma delar. Men reaktionerna från mina kollegor nu när jag ska sluta jobba är tydlig. Ingen har märkt att jag sparat pengar i den omfattning jag har gjort.

Ratos

Ett av få bolag jag redan uppnått mitt mål i aktieportföljen är bolaget Ratos. Jag har 2500 aktier och inga planer på att köpa fler. Det gör Ratos till ett ganska litet bolag i min fortfölj om ca 2%, med tanke på att det är ett investmentbolag bestående av massa andra bolag. Portföljen ska även växa ytterligare lite vilket gör att Ratos kommer få ännu lite lägre vikt när nysparande och utdelningar återinvesteras i andra bolag.

Dagens rapport i Ratos var ingen höjdare. Bolaget fortsätter att underprestera och såväl gamla surdegar som nya förvärv kämpar i motvind. Så det är möjligt att man borde göra sig av med skiten och lägga pengarna i andra bolag som presterar bättre. Men min strategi är ju att köpa för att behålla väldigt många år. Och att det går tungt just nu är ju inprisat i aktiekursen.

För mig som har 50-60 års horisont så kan det vara intressant att se att det var mindre än 10 år sen som Ratos var den stora stjärnan bland investmentbolagen. Det är ju lätt att glömma och att tycka Investor är ett kanonbolag (vilket jag tycker och därför har lagt stor del av 2016 och 2017 års köp i Investor). Såhär såg det tex ut om man jämförde några av de större investmentbolagen för 10 år sen.

Ratos klarade nedgången i IT-bubblan bäst av alla och uppgången under de goda åren 2004-2007 var enastående. Det gick alltså att argumentera för bolaget både i dåliga och bra tider. Ratos fortsatte sen att klara sig bra ända fram till 2011. Sen har det varit ett antal tunga år efter det.

Det går ju absolut att ha en trendföljande strategi och direkt sälja bolag som inte presterar. Det går också att ha en motsatt strategi och ta hem vinster när ett bolag gått väldigt starkt på kort tid och köpa när det "gör som ondast" i bolag som gått tungt. Men båda dessa strategier kommer kräva tajming och kosta i courtage. 

Min poäng är att det är inte helt otänkbart att om 10 år så är det något av dagens stjärnbolag tex Latour som hamnat i en tuff period. Och att Ratos äntligen fått lite ordning på affärerna. Just nu känns vändningen i Ratos rätt långt borta och då känns det skönt att kunna glömma bolaget eftersom jag inte ska köpa mer och heller inte sälja.

På tal om att köpa och sälja. Har inte så mycket likvider i portföljen nu efter lite hetsiga köp senaste veckorna. Men runt 2000 kr finns kvar plus kommande utdelning i H&M fram till lönen om 1,5 vecka. Jag kommer köpa en del Investor och Klövern pref. Kanske lite Castellum också även om den stått emot senaste veckans nedgång lite väl bra för att locka mig.

Diverse måndagsbetraktelser

En ny vecka inledd och nedräkningen mot jul och pensionering går vidare.

Idag har FI som väntat lämnat över förslaget om ytterligare 1% amortering för bolån större än 4,5 gånger bruttolönen. Såhär är befolkningens bolån fördelade. Svårt att uppskatta de gula prickarna i diagrammet men enligt uppgift så ligger idag 15% av lånen över denna gräns. OBS att de nya kraven om de går igenom bara ska gälla nya lån.

Jag roade mig med att sätta in vårt hushåll som en lite större svart prick. En försiktig värdering av lägenheten ger 30% belåningsgrad. Med två löner som vi har 2017 så är vårt bolån lägre än vår samlade bruttolön. Nästa år får vi bara min frus lön större delen av året och då är lånet runt 1,5 gånger lönen. 2019 slutar troligtvis även hon på jobbet och då blir det troligtvis bara mindre inkomster från extrajobb vilket gör att lånet mycket väl kan vara 10 gånger större än lönen. Men återigen befintliga lån påverkas inte, så mer en rolig tanke än att vi kommer behöva ta höjd för amortering i vår kalkyl.

Här finns mer info från Finansinspektionen samt några filmsnuttar som visar på olika typfall. Kontentan från filmerna är att bankernas kalkyler för att man ska klara räntan och ha pengar så det räcker att leva på slår till innan 3% amorteringskrav i de flesta fall. Men vi ser ju att det trots allt finns en del prickar i övre högre rutan på diagrammet.

Nu är det strax dags för avgörande kvalmatchen till VM. Jag tycker fotbolls VM är minst dubbelt så roligt om Sverige är med. Så hoppas verkligen det går vägen, även om jag tror det blir tufft. För att hedga mig lite så satte jag in 100 kr hos ett av de få spelbolag jag inte redan varit kund och utnyttjat bonusen på nämligen Expekt. Jag fick 500 kr i bonus vilket gjorde att jag kunde sätta 600 kr på att Italien går till VM. Tyvärr behöver jag omsätta eventuell vinst lite innan jag tar ut den. Vilket går att lösa med lite stök. Expekt har ganska tuffa omsättningskrav när man får så mycket som 500% bonus. 

Att jag tidigare varit kund hos de flesta bolag och redan använt bonusen man får som ny kund beror inte på att jag gillar spel. Utan att jag använt ett system där man sätter in pengar på många bolag samtidigt och sen spelar mot sig själv för att effektivt slussa pengarna mot ett konto där de kan tas ut. Samma system som Günther Mårder pratade om i Sparpodden under namnet "gång på gång".

Kommer ändå hoppas på Sverige. 100 kr är det absolut värt med ett VM.

Bra lördag

Underbart med helg. Och snart är det lördag hela veckan lång. Längtar så!

Jag räknade ut igår att jag jobbat 624 veckor (ungefär) och att det nu är 6 arbetsveckor (exakt) kvar till pension. Det vill säga knappt 1% kvar.

Idag har vi tvättat bilen och bytt till vinterdäck. Första däckbytet på egen bil eftersom vi köpte den i somras. Jag och min fru hjälptes åt. Däckbytet gick på 20 minuter. Riktigt nöjd med den tiden. Sen har det blivit lite bakning av kladdkaka och en flaska cava till middagen. Sån lyx man kan unna sig när man lever för nästan 10.000 kr per person i månaden.

6 veckor kvar på jobbet alltså. Jag har faktiskt något kul varje vecka att se fram emot. Några höjdpunkter i kronologisk ordning:
- Utdelning från H&M
- Uppesittarkväll (och kanske courtagefri USA-handel samtidigt vid Black Friday den 24/11?)
- Weekend med julbord och hotellövernattning med min fru
- Julfest med jobbet
- Julfest med Sterners förlag (som gett ut min bok)
- Avtackning + AW med närmaste teamet på jobbet

Så jag ska försöka njuta av tiden samtidigt som jag hoppas att de 6 veckorna går fort och friheten är här så snart som det bara går. Men det var ju nästan härligare med skolavslutningen än själva sommarlovet. Och många tycker ju fredagen är bättre än söndagen. Så dessa 6 sista veckor med hela pensionen framför mig ska jag ta tillvara på.

Hoppas ni har en bra helg där ute, oavsett om ni redan är fria eller har 10, 100 eller 1000 veckor kvar till friheten.

Amorteringskrav och bopriser

Eftersom vi har runt 30% belåning på vår lägenhet så har jag inte lagt ner så mycket energi på det här med nya amorteringskraven. Vi räknar dessutom med att bo kvar i något år till och när det är dags för nästa flytt har troligtvis varken jag eller min fru någon inkomst, så nya lån känns avlägset. Ska vi flytta kommer det vara till något billigare för att binda mindre kapital i boendet. Men även om det inte påverkar mig personligen direkt så kan det ju få spridningseffekter på hela ekonomin om välavlönade personer ska lägga stor del av sin lön på amortering istället för konsumtion.

Såhär ser ju amorteringskraven som infördes förra året ut för lån tagna efter 1 juni 2016:
Belåning över 70% av bostadens värde = 2% av lånet i amortering per år
Belåning 50-70% av bostadens värde = 1% av lånet i amortering per år
Belåning under 50% av bostadens värde = frivilligt att amortera

I nästa vecka väntas finansinspektionen lämna över ett förslag till regeringen om att även lägga på 1% ytterligare amortering på ovanstående om bolånet överstiger 4,5 gånger hushållets lön före skatt. Läs om det här. Det betyder som jag förstår det att även de med under 50% belåning kan få 1% amorteringskrav om lånet är tillräckligt stort i förhållande till lönen. Detta gäller nya lån, så oroa er inte om ni redan har ett bolån.

Två medelinkomsttagare som tjänar totalt 60.000 kr ihop brutto och lånar 3,5 miljoner för att köpa ett boende för drygt 4 miljoner kommer alltså få amortera 3% av lånet om året. Det betyder 8.750 kr i månaden. Om bruttolönen i familjen på 60.000 kr är någorlunda jämnt fördelat betalar ingen av dem statlig skatt och nettolönen blir runt 45.000 kr i månaden. Amorteringen motsvarar då 19,5% av nettolönen.

En av personerna i paret ovan knegar på några år och gör en fantastisk karriär. Med den nya lönen 70.000 kr per månad känns det fjuttigt att bo i en lägenhet för 4 miljoner. Så man köper en villa för 10 miljoner och lånar 8. Den andra personen tjänar fortfarande 30.000 kr i månaden, dvs familjens totala bruttolön är 100.000 per månad. Nu ska det amorteras 20.000 kr i månaden vilket motsvarar 31,5% av den nya totala nettolönen.

Lek med tanken att räntan dessutom går upp till 3-4% på bolånet. Då börjar det bli enormt stor del av lönen som går till boende.

Tänk vad sparkvoter som de ovan skulle kunna ge för effekt på annat håll. Nu är det visserligen bara 3-5 år i lånets inledning som denna höga amortering behövs innan belåningen har matats ner till under 70% och takten blir 1 procentenhet lägre per år. Men ränta på ränta på ett långsiktigt sparande på börsen fungerar ju så att dessa inledande år är extremt viktiga för att snöbollen ska hinna börja rulla. Slutsatsen måste bli att överkonsumera inte boende!

Jag misstänker att dessa regler främst inte syftar till att tvinga folk att amortera 3% av lånet per år. Utan snarare avskräcka från att ta dessa stora lån. Och på så sätt kyla av bomarknaden.

Ni som är intresserad av bopriser i Stockholm och dess utveckling kan titta på denna presentation från igår när Joakim Alm hade en presentation hos Erik Penser. Frispråkigt och med fler svordomar än vad man är van vid från en börs-vd.

Reklam på bloggar

Den senaste veckan har det varit lite diskussion på Twitter och bloggar kring det här med reklam/samarbeten/sponsrade länkar etc. Exempelvis har Gustavs aktieblogg och Petrusko skrivit om detta.

Som jag ser det är det för det första den som driver en blogg, hemsida, tidning eller TV-kanal som väljer hur man vill ha det. Så länge man håller sig inom lagens ramar. Man kan klaga hur mycket man vill på att TV4 har så mycket reklam att det är omöjligt att se en film där. Men enda rimliga åtgärden då är att göra slag i saken och sluta se filmer på TV4. Inte klaga över reklamen på TV4s Facebooksida.

Att TV4 lyckas ha fler tittare än SVT på sina morgonprogram trots att TV4 gör avbrott för reklam titt som tätt måste vara ett bra betyg för innehållet hos TV4 (eller dåligt hos SVT och brist på ytterligare alternativ). När man betänker att SVT säkert har samma budget för sitt morgonprogram så är det egentligen rätt anmärkningsvärt hur TV4, med det handikapp det innebär att avbryta för reklam, kan locka fler tittare. På samma sätt så måste en blogg med mycket reklam också leverera ett bra innehåll för att fortsätta locka många läsare som kan nås av reklamen.

Hos oss ekonomibloggare finns det ju ingen finansiering i stil med den SVT har. Man ställs då inför några olika alternativ.

Bloggandet som ren hobby:
Utan någon intäkt på bloggen får man ju se det som ett rent nöje. Drivkraften att blogga kan då vara till exempel:

- Få chansen att sprida sina åsikter och påverka läsarna och i förlängningen samhället tex politiskt.

- Kul att bygga nätverk, lära känna andra bloggare och utbyta tankar kring investeringar som hobby.

Bloggande utan reklam men ändå med ekonomisk drivkraft
Även en blogg utan reklam kan ha en ekonomisk drivkraft. Även om den blir lite mer långsiktig. Sådana exempel skulle kunna vara:

- Att skriva om aktier och investeringar och via läsarna får nya uppslag och feedback på ens analyser. Vilket kan leda till bättre investeringar.

- Att bygga ett personligt varumärke som kan leda till affärsmöjligheter i förlängningen genom att tex ge ut böcker, få chansen att skriva för någon tidning, få anställning inom branschen eller hålla kurser.

Blogg med reklam 
Väljer man att ha reklam på bloggen finns det några olika varianter.

- Automatiskt genererad reklam via tex Google Adsense. Du påverkar inte vilka annonser som syns på bloggen och får betalt per klick. Detta bör inte riskera att påverka innehållet i bloggen och placerar man annonserna på ett rimligt sätt ska det heller inte störa läsaren märkbart.

- Länkar i texten som man får betalt på om någon använder för att bli kund eller köpa något. Kan i värsta fall leda till att man skriver om något bara för att få en anledning av avsluta med en länk. Eller att man rekommenderar varan som länkas till trots att den är dålig för att leda till fler avslut.

- Hela inlägg som skrivs som ett samarbete med ett företag som vill nå bloggens läsare. Detta ställer störst krav på att samarbetet känns ärligt och relevant.


De ovanstående drivkrafterna går nog nästan alltid om lott. Det finns helt enkelt ingen rimlig ekonomi i att skriva en blogg bara för att tjäna pengar. Man måste drivas av att det är en rolig hobby i grunden. Och har man inte ett genuint intresse för ämnet kommer det lysa igenom.

Något som inte riktigt kommit fram i debatten om reklam är skillnaden i arbetsinsats som krävs för att driva en stor blogg med många läsare med 5-10 inlägg i veckan. Jämfört med en mindre blogg där man gör 1-4 inlägg i månaden. Med ett heltidsjobb där man bloggar om sin hobby för nöjes skull när andan faller på kanske man anser att man klarar sig utan några hundralappar i reklamintäkt per månad. Vilket gör att man stolt kan berätta att man minsann inte har någon reklam. Att skriva fler inlägg för att få upp antalet besökare och möjliggöra större intäkter på reklamen hinns inte med och prioriteras inte i övriga livspusslet.

I andra änden av skalan kommer jag befinna mig efter årsskiftet. Jag har då slutat jobba visserligen med vetskap om att mina pengar bör räcka resten av livet för det liv jag vill leva. Men älskar man pengar och aktier så skadar det ju verkligen inte att tjäna lite extra. Med obegränsat med tid och låg inkomst blir det mer intressant att kunna tjäna någon tusenlapp i månaden på bloggen. Även om det kommer kräva 20-30 timmar i månaden och ersättningen per timme blir obetydlig. Eftersom bloggen är mycket roligare och friare än andra tänkbara jobb med betydligt högre lön.

Förutom att det självklart skulle vara roligt att tjäna lite mer pengar på bloggen så ser jag även möjlighet att genom samarbeten utveckla bloggen för att skapa mervärde för er läsare. Det vill säga göra aktiviteter som kommer kosta lite pengar att få till. Ett sådant exempel skulle kunna vara att göra olika reportage och besök runt om i landet som kommer innebära kostnader i form av resor och andra utlägg för mig själv. Dessa skulle jag tycka var utvecklande och roligt för egen del, men troligtvis inte så roligt att jag är beredd att lägga ner en massa jobb på det och samtidigt förlora pengar. Så i det fallet handlar det om att göra det med hjälp av en samarbetspartner eller inte alls.

Jag kanske får anledning att återkomma till mina tankar om reportage och lite mer genomarbetade inlägg i framtiden. Tills vidare så fortsätter jag med Google Adsense och enstaka exklusiva samarbeten i form av sponsrade inlägg.

4% regeln och preffar

För oss som vill kunna sluta jobba i tidig ålder har ju 4% regeln blivit något av en standard. Den går i korthet ut på att man kan ta ut 4% av sina tillgångar år 1 och sen höja uttagen i kronor motsvarande inflationen. Pengarna ska då räcka för evigt. Det betyder att när man har 25 gånger sitt årsbehov av pengar så kan man ta ut denna summa i dagens penningvärde för resten av livet. Sen kan den som ärver ens pengar fortsätta ta ut motsvarande belopp i aktuellt penningvärde hela sitt liv också. Sen kan den som ärver den personen fortsätta, ja ni fattar.

Har man en aktieportfölj med 4% direktavkastning blir det alltså så att man tar hela utdelningen och att utdelningen per aktie behöver höjas med minst inflationen, så man kan ta ut en lite större summa nästa år för att kompensera för att kostnaderna i livet då har gått upp. Har vi en fondportfölj eller aktier utan utdelning får vi helt enkelt sälja 4% av tillgångarnas värde år ett och sen höja summan kommande år. Försäljningen år 2 kan då bli både 3 och 6% av portföljens värde det året beroende på hur börsen gått under året. Men över tid ska värdet stiga så vi inte urholkar det med för stora uttag.

Detta var säkert gammal skåpmat för nästa alla er som läser den här bloggen. Men det jag tänkte titta på nu kanske kan vara lite nytt, nämligen hur detta funkar på en portfölj med preferensaktier. Hos preferensaktier höjs ju normalt sett inte utdelningen över tid, vilket gör att utdelningen urholkas av inflationen. Som tur är kompenseras det av att preffarna normalt sett ger betydligt mer än 4% direktavkastning. Det gör att vi kan återinvestera en lite del av utdelningen om vi bara behöver plocka ut 4% om året, vilket gör att vi nästa år har lite fler aktier vilket gör att totala utdelningen stiger även om utdelningen i kronor per aktie är konstant.

Såhär skulle det kunna se ut med en preferensaktie med 6,5% utdelning, 4% årligt uttag, 2% inflation och 1% skatt på kontots totala värde. Jag har inte räknat med courtage för återinvestering av utdelningen då det handlar om extremt små summor i förhållande till totalen.

Som ni ser kommer inte pengarna räcka för evigt med dessa förutsättningar. Det beror på att ränta på ränta på det höjda uttaget efter ca 40 år blir större än utdelningen. Och vi får börja ta av kapitalet. Efter 62 år är pengarna slut, vilket får anses vara en ganska lång period. Även om man går i pension tidigt.

- 6,5% utdelning hittar vi hos relativt säkra preffar (tex Klövern pref till dagens kurs). Är man noga med att handla preffarna under inlösenkurs så borde uppsidan i möjlig inlösen väga upp risken för att stabila bolag ställer in utdelningen.

- 2% inflation är riksbankens mål, så det kan hoppas på man lyckas hålla i genomsnitt

- 1% skatt är högre än vi har idag (på ISK/KF), men med mer normal ränta så känns det rimligt att räkna på. Skönt att ha lite säkerhetsmarginal.

I exemplet har jag räknat på helt stabil aktiekurs. Dvs alltid exakt 6,5% utdelning. I och med att vi räknar med att skatten kommer vara lite högre så bör räntan vara lite högre än dagens i snitt. Det ska allt annat lika innebära något lägre aktiekurs vilket gör att utdelningen återinvesteras till en högre direktavkastning och även att skatten blir lägre på grund av minskat portföljvärde. Men det går inte att räkna på alla eventualiteter i 62 år.

Nu har man ju sällan en portfölj bara bestående av preferensaktier. Jag ser snarare preffarna som ett sätt att få upp utdelningen lite de närmaste åren. Då jag räknar med att aktierna i portföljen totalt kommer höja utdelningen mer än inflationen över tid. Men det är ändå skönt att känna att preffarna skulle klara sig ganska bra på egna ben under resten av mitt liv med stöd av tabellen ovan.

Gårdagens Agenda om pensioner

Söndagskvällen började med Uppdrag gransknings upphaussade reportage om skatteflykt långt upp i samhällets toppskikt. Kan inte påstå att jag blev så imponerad av avslöjandet även om Leif Östling blev lite tagen på sängen och provocerad då han var oförberedd på intervjun. Han påstod att han betalar skatt som 1000 vanliga människor men inte får så mycket för det. Sanningen var att han "bara" betalat skatt motsvarande 250 genomsnittliga arbetare de senaste 7 åren. Och med lite betänketid så har Östling även kommit på att välfärden i Sverige ju är toppen.

Notera att Leif Östling inte gjort något olagligt utan betalat svensk skatt på allt han tjänat i Sverige, tysk skatt på allt han tjänat i Tyskland men däremot placerat lite pengar från konsultuppdrag i andra EU-länder med lägre skatt. Den som aldrig köpt något på tax-free butiken vid en utlandsresa för att undkomma skatt kan kasta första stenen.

Om jag inte blev så uppspelt av Uppdrag gransknings avslöjanden så satt jag och kokade i soffan en halvtimme senare när Agenda gjorde ett reportage från en fläktfabrik i Skinnskatteberg. Här fick vi möta en kvinna på 40 år som för ett par år sen fått sitt första fasta jobb. Nu var hon mycket bekymrad över att hon bara skulle få 12.000 före skatt i pension om 25 år. Hon berättade uppgivet att hon var helt inställd på att få leva på knäckebröd då.

Då hon inte verkar gilla knäckebröd så borde hon kanske försöka göra något åt situationen. Hon har trots allt 25 år på sig. Jag gjorde en snabb sökning på hennes namn och det visade sig att hon och hennes sambo hade 4 telefonnummer, 4 personbilar, 3 släpvagnar och 1 traktor skrivna på sig. Om hon säljer hälften av dessa tillgångar så får hon loss lite pengar och troligtvis en lägre månadskostnad. Dessa pengar placerar hon i en indexfond så ska hon nog slippa leva på knäckebröd om 25 år (10.000 kr nu direkt för bilarna och sen 1.000 kr i månaden fram till pensionen ger ungefär 1 miljon med 8% avkastning).

Självklart ska vi ha en pension som går att överleva på (vilket jag tror det gör i Skinnskatteberg på 12.000 kr brutto, även om man köper annat än knäckebröd). Men om man som kvinnans kollega som också var med i programmet vill kunna köpa en sommarstuga så känns det väl rimligt att man sparar ihop till den själv under tiden man jobbar? Inte att den ska finansieras via övriga medborgares skatter?

Ordet pensionär

Vad ska man egentligen kalla det när man slutar jobba i relativt ung ålder för att leva på pengar man arbetat ihop? Jag har alltid gillat ordet pensionär, men många reagerar på det vilket gör att jag inser att det inte är ett helt klockrent uttryck.

Anledningen till att jag tycker pension är rätt uttryck oavsett om man slutar jobba när man är 35, 50 eller 67 är att principen är den samma. Man jobbar under ett antal år och då stoppas pengar undan och investeras. Vid ett visst tillfälle slutar man jobba och de investerade pengarna betalas ut och tanken är då att pengarna ska räcka tills man dör. Sparar man mycket och investerar bra kommer den möjliga dagen för skiftet tidigare. Sparar man inget privat kommer dagen senare och genom att staten sköter upplägget med avsättningar till allmän pension. 

Principen tycker jag alltså egentligen inte skiljer sig åt mellan att spara 70% av lönen privat i 10 år eller att staten hjälper oss att spara 20% av lönen i 40 år. Den dagen man kan sluta jobba för gott och istället ska leva på dessa pengar som sparats ihop under ett yrkesliv tycker jag man är pensionär.

På pensionsmyndighetens hemsida står det att man ska ansöka om pension tidigast från det att man fyllt 61 år. Och på Wikipedia är definitionen av pension "ersättning från arbetsgivare, försäkringsbolag eller fond till den som permanent förlorat en inkomst". Att man ska behöva ansöka hos någon myndighet om att få bli pensionär eller att någon annan ska betala ut pensionen talar ju lite emot min syn på att man kan bli pensionär innan 40.

Det som är lite roligt med ordet pensionär är att det sticker ut och får folk att tänka till när det sägs av en person under 45. På frågan "vad jobbar du med?" går det ju faktiskt att svara "jag har slutat jobba och är pensionär". Kanske leder det till viss förvirring men ändå en bra grund för fortsatt diskussion där man kan förklara mer. Man kommer ju däremot framstå som både skrytsam och galen om man på samma fråga svarar  "jag är ekonomiskt oberoende". Det var ju ingen fråga om ens privatekonomi man fick, utan troligtvis ville den som ställde frågan veta vad man gör på dagarna. Faktum är också att de flesta som är ekonomiskt oberoende jobbar jättemycket. Att vara ekonomiskt oberoende låter som man kan köpa vad som helst resten av livet utan att pengarna någonsin tar slut. Vilket är ganska långt från verkligheten både för mig och den 67-åriga pensionären.

Ett annat alternativ som seglat upp är begreppet "fri". Men vad menar man med det? Du kan ju ha 15 miljoner kronor i en utdelningsportfölj som täcker dina omkostnader. Men med barn som går i skolan och helst inte vill flytta från kompisarna, en sjuk mamma som behöver dina regelbundna besök och en trädgård som måste skötas om. Är man då verkligen mer fri än backpackern som planlöst reser runt jorden och tar tillfälliga jobb för att få ihop till mat och husrum? Ordet fri är ju så mycket bredare än att du har ekonomin för att aldrig mer behöva jobba, även om den ekonomiska situationen kan skapa bra grund för ett fritt liv. De flesta av oss vill nog inte vara helt fria utan en del av ett sammanhang. Fri att göra vad man vill på dagarna kan man dessutom vara under en period tex under en längre semester eller tjänstledighet, medan pension indikerar att det ska pågå livet ut.

Jag tycker även pension är bra för att det förtydligar att man jobbat ihop pengarna och satt av pengar regelbundet under tiden man jobbade. För mig är inte den som vann 50 miljoner när den fyllde 20 år och aldrig började jobba en pensionär på samma sätt som jag snart kommer vara.

Så tills något bättre ord dyker upp så tycker jag pensionär är bäst! Frågan är ändå om jag inom kort kommer våga svara "JAG ÄR PENSIONÄR!" på frågan vad jag jobbar med? I vissa sociala sammanhang kommer jag säkert säga något i stil med att jag är egen företagare men har förmånen att kunna jobba ganska lite. Det är ju lite farligt att sticka ut för mycket i landet lagom. För ordet pensionär sticker verkligen ut när det sägs av en person under 40.

Jag följer inte planen slaviskt direkt

I slutet på förra året publicerade jag en lista på mina tänkta köp under 2017. Året är ju inte slut än men jag tänkte att det ändå kunde vara intressant att se hur jag ligger till jämfört med planen.

Det är ju svårt att sätta upp en plan i december för exakt hur många aktier man ska ha köpt över 1 år senare. Dels ändrar sig kurserna så totalsumman kan ju utan vidare bli 20-30% både högre och lägre beroende på hur börsen går. Och är man intresserad av börsen så får man ju nya idéer under 12 månader. Så jag tillåter mig att ändra friskt i min excel-fil.

Jag måste därför erkänna att verkligheten kommer landa ganska långt från planen. Men den har ändå varit bra att hålla sig i som en grund. Jag har inte gjort några spontana köp utan alla ändringar har bestått av att jag först ändrat i excel-filen och låtit det gå någon dag innan jag tryckt på köpknappen hos Avanza.

Följande har gått ungefär enligt plan:
Castellum och Investor var två bolag som jag ville prioritera inför året. Jag gjorde rätt stora köp i dessa även under 2016. Målet var att Investor skulle ta sig närmare Industrivärden och dela på förstaplatsen vad gäller vikt i portföljen. Jag har köpt lite fler Castellum och lite färre Investor än planerat men överlag följt planen.

H&M var mitt största innehav i slutet på förra året. Så tanken var att ta det lite lugnt och bara köpa 100 nya aktier. Min erfarenhet är att det är lätt att bli tjurig om ett stor innehav går dåligt och köpa mer och mer i ren frustration. Detta har hjälpt mig att hålla nere antalet köp i H&M. Det har blivit lite fler än 100 då jag gjorde några extra köp när den gick ner runt 200. Men på det stora hela gjort som jag tänkte för ett år sen. Jag tror fortsatt på bolaget och kan absolut tänka mig fylla på lite mer i början av nästa år om kursen är kvar runt 200 kr och jag får några kronor över.

Nordea, Ratos och Telia har jag gjort små köp enligt plan. Mest för att hålla innehaven vid liv om det mot förmodan skulle vända upp i Ratos och Telia. Som ni ser är det småpengar.

I Cloetta har det blivit ungefär hälften så många aktier som tänkt. Har varit för mycket problem senaste månaderna för att jag ska känna någon motivation att fortsätta fylla på. Men ett litet innehav så gör ingen större skillnad på totalen.

Inte gått enligt plan:
Jag har köpt mycket mindre Industrivärden än planerat. Jag vill helt enkelt ge Investor chansen att komma ifatt. Så länge jag har mindre vikt i Investor, den handlas till högre direktavkastning och med större substansrabatt så lägger jag pengarna där.

Kone och JNJ har jag gjort ett par pliktskyldiga köp i. Men till dagens kurser har det inte känts motiverat att ta ökad kostnad i courtage och växlingsavgift jämfört med svenska aktier. Kommer JNJ ner lite i kurs och direktavkastningen upp så lovar jag att slå till ordentligt. För jag skulle verkligen vilja nå slutmålet 250 aktier i JNJ.

Fortum har stigit mycket på slutet och det finns stor osäkerhet på utdelningen. Därför har jag inte köpt några nya alls under året. En tanke här har varit att ha en del utdelning i Euro, för att minska valutarisken om det skulle bli så att vi flyttar utomlands. Men här har det tillkommit ett annat bolag som hjälper till med den biten nämligen Sampo. Under året har jag köpt 140 aktier i Sampo till en kostnad av ca 60.000 kr. Vilket gör att det blivit året största köp. Bolaget var inte alls med i planen inför året.

I takt med att börsen fortsatt upp och min pensionering kommit tidigare och snabbare än jag hade vågat hoppats har jag känt visst behov av att boosta utdelningarna kortsiktigt. Det har gjort att jag köpt preferensaktier motsvarande ca 2% av totala portföljen. Jag hade inga preferensaktier i slutet av 2016 vilket gör att Akelius pref med över 55.000 kr i inköpsvärde har blivit ett av årets största köp. Köper den inte till över 330 kr, så nästan alla köp skedde första halvåret i den. Nu har det blivit en del Klövern pref istället senaste tiden.

Jag har också påbörjat ett indexsparande via bolaget Lysa. Det har dock inte hunnit bli några större summor än som påverkar totala målet för aktieköpen.

Sammanfattning:
Jag köper i små poster utspritt över månaden och siktar på att hamna strax under 1000 kr per köp på svenska börsen med 1 kr courtage. Totalt har det blivit 260 köp till ett värde av 330.000 kr och ett totalt courtage på 440 kr.

Ibland har jag inte orkat dutta med 995 kr åt gången och de utländska köpen siktar jag på 5-10.000 kr per köptillfälle. Med en portfölj på ca 5 miljoner känns ändå 440 kr ok i courtage. Året kommer landa någonstans runt 375.000 kr i totala aktieköp, av detta utgörs ca 100.000 kr av återinvesterad utdelning. Resten av sparande.

Snart fler pensionärer innan 40?

Att Oskar "Farbror Fri" Lindberg och hans fru får löpsedlar på kvällstidningarna och komma till morgon-TV och berätta om sitt liv som pensionärer vid 40 tyder ju på att detta anses ganska exotiskt.

Min spaning är att jag och Oskar tillhör en idag exklusiv skara, men som om 10-30 år kommer vara något vanligare. Anledningen är att det aldrig varit enklare att bli ung pensionär (eller snuskigt rik om man väljer det) på ett vanligt lönearbete.

Kommande resonemang bygger mycket på anekdotisk bevisföring kopplat till mina äldre släktingar, kollegor etc men också på lite statistik.

2 generationer innan min
Min farmor och farfar föddes på 20-talet. Träffades på 40 talet och fick 4 barn under 50-talet. De växte upp på landet under enkla former, men de behövde aldrig gå hungriga som deras föräldrar ibland hade fått göra som barn. Farfar jobbade 6 dagar i veckan och farmor var hemma med barnen. De hade råd att köpa ett hus i en svensk småstad och lite senare också en bil. Med bilen åkte de på bilsemester till Norge en gång. Oklart är hur alla 6 personerna fick plats i bilen, men barnen fick väl tränga ihop sig där bak.

När barnen flyttade hemifrån var farmor dryga 50 år och hon tog då ett enklare jobb på halvtid under 10 år. Mellan 55 och 70 hade dom det lite bättre ställt tack vare 1,5 lön och inga barn. Det blev några bussresor till Europa med pensionärsorganisationen och ibland kunde alla barnbarn få 500 kr var i julklapp. När de dog fick de 4 barnen ärva 200.000 kr var lagom till sin 65 årsdag. Tack vare främst husets värde men också lite fonder och pensionspengar som de inte hunnit göra av med då orken varit lite nedsatt mellan 80 och 90.

1 generation innan min
Mina föräldrar föddes runt 1950. Träffades på 70 talet och fick 2 barn. De växte upp i småstäder under relativt enkla former (se ovan). Både pappa och mamma har jobbat heltid sen de blev klara med studierna, mamma jobbade dock halvtid några år när vi barn var små. De köpte en bil redan innan de fick oss barn. Bilen användes bland annat till att åka på bilsemestrar till södra Europa. Men ibland flög vi istället på sommarsemester till Medelhavet. En kille i min parallellklass åkte 1992 till Hawaii, vilket var skolans snackis det halvåret.

Långt innan vi barn flyttade hemifrån så började mamma jobba heltid igen. Vilket de sen gjorde fram till pension runt 65 års ålder. Med två heltidslöner och inga barn samt en bostad som stigit i värde kände de sig ganska rika och höjde sin levnadsstandard efter att de fyllt 50. Nu pratar vi inte längre om någon bussresa med PRO som deras föräldrar gjort, utan betydligt lyxigare variater. När de dör kommer de två barnen få ärva 2 miljoner var lagom till sin 70 årsdag. Främst tack vare värdestegring på huset.

Min generation
Då jag inte är riktigt typisk för min generation så får vi istället för att fortsätta historien i rakt nedstigande led byta ut mig. Låt oss istället använda en klasskompis från lågstadiet som vi kallar Jonas.

Jonas och hans fru föddes båda runt 1980. Träffades 2001 och har idag 2 barn. De växte båda upp i var sin storstad och träffades när de pluggade på universitetet. När de var klara med universitetsstudierna så började båda jobba heltid. Det räknar de med att göra till pension med kortare avbrott för föräldraledighet. De har två bilar och en villa. På semestern flyger de ofta till Thailand eller tillbringar tid i stugan i Åre. Båten hinner de tyvärr inte åka ut med så ofta som de hade önskat. Allt talar för att Jonas två barn kommer få ett stort arv lagom till sina 75 årsdagar.

Nästa generation
Jonas dotter Greta föddes 2010. Hon har ännu inte gjort så många val i livet som påverkar framtiden men utifrån kvartsamtalet med skolfröken verkar Greta ha lätt för sig i skolan och kan säkert gå en lysande ekonomisk framtid till mötes.

Frågan är då om den ekonomiska utvecklingen vi sett i de 3 ovanstående generationerna ska fortsätta? Ska Greta och hennes fru (modernt jag vet) verkligen ha fler än 2 bilar och bo finare än i en villa? Och åka på lyxigare och längre resor än till Thailand? Eller kommer delningsekonomin till och med göra att de klarar sig på att dela en bil med grannarna via någon app?

Den ekonomiska utveckling som jag försökt beskriva ovan syns i denna graf över reallönerna i Sverige. Dvs lön minus inflation.

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/

Det vi ser är att med undantag för en period med hög inflation på 80-talet så har vi haft väldigt fina reallöneökningar. Köpkraften har gått upp. Vilket förklarar varför Jonas med fru och barn kan flyga till Thailand varje år medan farmor och farfar fick åka bil till Norge en gång var 10e år.

Det betyder också att den som inte lockas av en allt högre konsumtion år ut och år in kommer få lättare och lättare att spara undan pengar. Att man kunnat bli extremt rik på börsen om man varit uthållig de senaste 100 åren finns det verkliga exempel på. Men att Aktiestinsen kom upp i över 140 miljoner var främst för att han blev väldigt gammal och jobbade hela livet. Det var till exempel först vid pensionsålder som han nådde upp till den första miljonen. Givetvis var en miljon mer pengar då än nu, men det gick inte att spara så mycket på en låg lön som anställd på SJ. 

Någon som gör samma resa som Aktiestinsen men föds 100 år senare kan säkert komma upp i 1,5 miljard i reala termer, dvs 10 gånger rikare vid sin död än vad Stinsen blev. Eller så kan man välja att sluta jobba vid 40. Enda uppoffringen blir då att man får nöja sig med att leva på den ekonomiska standard som var normal för de som föddes en generation tidigare. Vilket borde bli lättare och lättare.

Ovanstående resonemang kring framtiden baseras på att ekonomin både vad gäller reallöner och börs fortsätter att utvecklas ungefär som tidigare. Jag vet att det är mer populärt att tro att det ska gå åt helvete, att vi lever på lånad tid och att vi aldrig mer kommer få det lika bra som idag.