Jag får ganska ofta frågor om jag tror att jag kommer kunna sluta jobba eller om risken är stor att sparandet blir ett självändamål och att jakten efter ytterligare några hundra tusen blir så stor att man alltid bestämmer sig för att jobba 1 år till. Trots att man nått målet man först planerade mot.
Det finns rätt mycket skrivet om det på amerikanska bloggar under namnet one more year syndrome.
Jag kan första att risken finns och det går egentligen inte att säga säkert hur man kommer tänka innan man verkligen står där och ska gå in till chefen och säga upp sig. Men hoppas och tror att jag ska våga ta steget.
Men faran är ju att det går rätt snabbt på slutet när utdelningarna är uppe i kanske 240.000 per år. Och man sparar 300.000 av lönen varje år. Så även om det inte blir en massa extra år på jobbet så lockar det ju att göra några månader iaf och kunna köpa aktier för 100.000 extra som ger >5.000 extra per år i utdelning resten av livet. Så frågan är absolut berättigad.
Man får nog helt enkelt bara bestämma sig, att nu är det slut. Dags för ett nytt kapitel i livet. Man behöver aktivera sig med något annat. Något som man tycker om. Fortsätt med det du gör, du inspirerar många! inkluderat lilla mig :)
ReplyDeleteJa så är det nog. Och även inse att även om man inte vill behöva jobba så är chansen stor att man tjänar någon tusenlapp här och där de kommande 50 åren.
ReplyDeleteDen dagen du slutligen tar steget, kommer den firas på något sett? Skulle det inte vara kul att träffa alla bloggläsare och skåla i champagne.
ReplyDelete"Men faran är ju att det går rätt snabbt på slutet när utdelningarna är uppe i kanske 240.000 per år. "
ReplyDeleteom man ser det som en fara att man snart har 240 000 KR i utdelningar per år så har man ett angenämt problem :-)
Vad ska du ens göra om dagarna? Kommer ju bli sjukt långtråkigt. Och 240kkr så blir det ju inte det flashigaste livet med resor och dylikt.
ReplyDeleteCanonRobin; om du idag lever på 6-8 tusen (har jag för mig) i månaden och huxflux har 20 friska bananer att roa dig med så upplevs det troligtvis som ett oerhört flashigt liv. Det är cirkus 150tusen kronor per årsbasis att spendera på dina hobby, UTÖVER de kronor du tidigare spenderat. Tänk dig själv att skrapa fram knappt 15 tusen i månaden för all framtid.
ReplyDelete@CanonRobin "Vad ska du ens göra om dagarna? Kommer ju bli sjukt långtråkigt"
ReplyDeleteJag förstår inte vad det stora problemet är med den här frågan, du spenderar majoriteten av dagen på jobbet, får tvingas vakna tidigt och sen efter det massor med sysslor och väldigt lite tid till 100% fritid. Har såklart läst att en del blir lite uttråkade av livsstilen efter några år och det kan jag förstå för man kan alltid tröttna på något. Huvudsaken är att den personen kan välja och kommer aldrig igen får tvingas jobba.
Som andra är inne på, det gäller att hitta något annat att göra, helst innan man säger upp sig. Ungefär som ett förhållande :)
ReplyDeleteHar man en hobby som man kunnat tänka sig spendera mer än 8 timmar per dag på så borde valet vara lättare. Alternativt gå ner på deltid till en början för att känna på det hela.
/Maxa Allt
Jag har svårt att tänka mig att gå från 100 % till 0 % jobb. Jag tror mycket mer på att gå ner till 80 och 60 % några år, så man hinner vänja sig vid ledigheterna och sakta bygga upp sitt nya liv.
ReplyDeleteMiljonären - jag tror inte du behöver oroa dig. Säg bara upp dig när du har nått dina mål...det är inga som helst problem att fylla dagen och det finns så otroligt mycket både hemma och ute i samhället att ta tag i. Det är forfarande dygnets timmar som är det största begränsningen.
ReplyDeleteCanonRobin - jag har svårt att tänka mig en mer fantasi kommentar än denna (som du inte är först med) att man inte skulle kunna komma på att göra något med mindre än att man spenderar en massa pengar. På 20 tkr i månaden för en vuxen människa kan man i praktiken leva som en kung...och resa mycket..om det är målet med livet. Föreslår att du läser mitt inlägg idag och börjar vända på perspektiven. http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/spartipset-sätt-ett-absolut-minimum-och-bygg-uppåt
Jag är ekonomisk oberoende, 34år och jobbar inte. Har inte gjort det sedan jag var 25år. Jag har, vad jag kan minnas inte blivit "uttråkad". Har all tid att göra precis vad jag vill när jag vill. För mig är tid viktigare än pengar, visst kan man inte äta eller betala räkningar spelar det ingen roll hur mycket tid man har.
ReplyDeleteBeror nog på hur jag är som person, jag förstår bara inte varför jag hör det om och om igen att inte jobba si och så mycket skulle vara tråkigt. Jobbar du däremot med något du själv valt, tycker är kul och ger dig något så förstår jag den tankegången.
Däremot har många av mina vänner jobb som de inte trivs med och ändå tycker att jag borde ha tråkigt då jag "inte har något liv". Gräset är nog grönare på andra sidan.
Lär ju gå sjukt mycket mer pengar att vara helt ledig än att jobba...
ReplyDeleteKänns vettigare att skaffa sig ett jobb som man trivs med i mitt tycke, men alla har uppenbarligen olika åsikter angående detta. Ville bara ställa frågan.
ReplyDeleteBara för man sysslar med aktier behöver man ju inte ha målet att bli ekonomiskt oberoende och leva på gröt resten av livet, man kan ju göra det för att det är roligt eller för att man vill att portföljen ska bidra med kassaflöde till vardagslivet i framtiden.
Stringfellow, "går mer pengar" gör det inte. Pengar bestämmer man själv hur mycket man vill göra av med.
ReplyDeleteAtt förvalta sin aktieportfölj med ett avkastningskrav på 300k/år kan väl ses som ett jobb? Är man riktigt ambitiös så kan man dagligen läsa på om sina bolag och på andra sätt lära sig mer. Man skulle mao kunna lägga 8 timmar om dagen på det. Problemet är hur man ska kommunicera detta till vänner och bekanta utan att bli stigmatiserad och uppfattas som arbetsvägrare.
ReplyDeleteKan väl bara säga att man sitter i "karantän" mellan jobb. Sen går några år, folk glömmer fort. Annars får man väl börja dela ut soppa på frälsis för att få lite sympatier (om sådana eftersträvas)
ReplyDeleteJag ser verkligen fram mot att berätta för allt och alla att jag gått i pension som 40-åring. Så vad jag ska säga när jag slutat är minsta problemet.
ReplyDeleteDu har säkert nämnt det tidigare, men vilka utöver din sambo i din omgivning vet om ditt intresse för sparande, din 10M-plan och att du ska gå i pension till du är 40? Kompisar, kollegor, släkt din chef?
ReplyDeleteEtt par kompisar som vet lite mer detaljer. Många som vet att jag gillar aktier och inte ska jobba till 67.
ReplyDeleteHaft samma mål och längtat efter det. Nu när jag nått målet inser jag att målet var inte att sluta, målet var trygghet och full frihet att välja. Just nu har jag valt att fortsätta jobba för att det är kul, stimulerande och utvecklande. Det finns säkert många olika sätt att leva och jag tror de flesta mår bra av att göra nytta, glädja andra, känna sig behövda, utmanas och göra ett hederligt dagsverke. Och som sagt man kan göra det på olika vis. Det är skönt att kunna välja själv. :)
ReplyDeleteKan du inte skriva lite om att Avanza ibland "glömmer" att betala ut utdelningen? Enormt stor grej som jag inte tror någon bloggare tagit upp än.
ReplyDeletehttp://odlapengar.blogspot.se/2016/06/manadsrapport-och-portfoljens-utveckling.html?m=1