Thursday, June 07, 2018

Spara och jobba hela livet

Gårdagens inlägg från MiljonärSyrran fick mig att tänka på något jag tänkt och skrivit om ett par gånger tidigare. Kombinationen av att jobba, spara mycket, engagera sig mycket i investeringar och ha som ambition att fortsätta jobba och spara hela livet. Nu skrev ju inte "Syrran" att just han tänkte jobba för evigt, men det är ändå en återkommande kommentar från vissa andra som sparar och investerar med stort engagemang. Stefan Thelenius och Nicklas Andersson är två personliga favoriter som båda sagt att de tänkt jobba länge men ändå sparar/investerar väldigt engagerat.

När jag själv började spara ordentligt för över 10 år sen hade jag ingen direkt plan på om och när jag skulle sluta jobba. Jag trivdes bra på jobbet och sparandet syftade från början främst till att skapa trygghet och senare någon diffus form av valfrihet senare i livet. Denna valfrihet kom väl till pass 10 år senare när jag helt plötsligt blev väldigt trött på mitt jobb och ville ha en friare vardag med blogg, bokskrivning och andra mindre projekt än ett heltidsjobb.

Jag funderar ibland på vad som hänt med mitt sparande om jag fortfarande idag haft tanken att jobba heltid 30 år till. På sätt och vis tror jag sparandet i det här läget hade börjat kännas lite meningslöst då. Fram till för ett par år sen hade jag nog kört på, för att bygga marginal och trygghet. Men nu hade jag helt klart börjat ifrågasätta syftet. Samtidigt ska ju sägas att det är 100% positivt att hitta ett jobb man trivs med som man vill jobba med hela livet även om man inte behöver pengarna.

Att under ett antar år i början av yrkeslivet spara en stor del av lönen utan något exakt mål ser jag bara positivt på. Att få ihop någon miljon som kan generera lite kassaflöde i form av avkastning men också trygghet och kapital för vad som komma skall med bröllop, bostadsköp, barn, skilsmässor och annat som kan dyka upp närmaste 10-20 åren. Även att spara till exempel 10% av lönen för den som planerar att jobba hela livet i syfte att få minst samma levnadsstandard som pensionär och dra nytta av ränta på ränta ser jag också mycket positivt på. Kan man avstå något köp idag investerar med ränta på ränta i många år kan man ju köpa samma sak många gånger om i framtiden.

Det jag ibland kan känna mig lite frågande till är de som sparar 25% eller mer av lönen varje månad, lägger ner många timmar i veckan på sina investeringar i syfte att slå index med några procent om året och samtidigt är helt övertygade om att de ska jobba heltid med lön till de fyller minst 70. Visst jag kan ju själv skriva under på att sparande och investeringar blir ett intresse. Men pengar som aldrig kommer kunna användas har ju egentligen inget värde. Och att leva på 15.000 i månaden mellan 25 och 60 och sen för 150.000 i månaden i dagens penningvärde mellan 60 och döden känns också lite udda.

För mig har ju några tusenlappar extra i månaden i sparande inneburit att jag med lagom säkerhet kunde sluta jobba vid förra årsskiftet.  Hade jag sparat lite mindre 2005-2015 kanske jag hade kunnat sluta jobba vid nästa eller nästnästa årsskifte istället. En tydlig skillnad ändå. Och kan jag i framtiden få en procent extra avkastning om året så innebär det många tusenlappar extra i månaden i levnadsstandard för mig. Också en tydlig grej som påverkar livet helt konkret. Men för den som sparar 50% av lönen och försöker slå index och ska jobba till 70 kommer bara den sista sparade tusenlappen eller den extra procenten i avkastning göra att man dör med till exempel 100 miljoner istället för 75 miljoner. Jag ska samtidigt erkänna att det här med att bygga upp ett imperium hade lockat lite om jag haft barn.

28 comments:

  1. haha. Det är inte för sent än alltså...

    ReplyDelete
  2. Anonymous9:40 AM

    Imperium är meningslösa, att som barn mer eller mindre känna sig tvingad att ta över företag, fastigheter eller något annat från sina föräldrar är sällan uppskattat. Bland barnen alltså.

    Man brukar ju säga den första generationen förvärvar medan de kommande generationerna fördärvar... :-)

    ReplyDelete
  3. Anonymous10:02 AM

    Ett alternativ (om man inte har några arvingar eller av andra skäl inte vill ge sina barn hela förmögenheten) kan ju vara att skapa en stiftelse som delar ut stipendium inom områden man själv brinner för, t.ex. idrott, forskning, miljöarbete etc. Detta kan ju kännas som något meningsfullt att lämna efter sig när man själv inte längre finns kvar.

    ReplyDelete
  4. Anonymous10:20 AM

    Min sparmotivation är 100% mina barn. Jag har som mål att inte använda en enda krona och lämna över allt till dem. Kommer bara använda en del av avkastningen för att kunna arbeta mindre och tillbringa mer tid med barnen. Vi är alla olika.
    Mvh Dolkow
    ps, tror talesättet är att andra generationen förvaltar och tredje spenderar....

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous11:00 AM

      "att inte använda en enda krona"...."använda en del av avkastningen"

      Delete
    2. Anonymous11:03 AM

      jag är glad att mina föräldrar använder pengar till att resa osv (bland annat för att träffa mig och barnbarnen) nu när de har pensionerat sig - hade känns hemskt om de vågade inte göra det så att de kunde lämna så mycket som möjligt till mig bara

      Delete
    3. Anonymous11:39 AM

      Udda. Men alla gör som de vill. Tror dock det är mer en björntjänst mot sina barn.

      Delete
  5. Anonymous10:44 AM

    1 förvärva
    2 ärva
    3 fördärva

    ReplyDelete
  6. Anonymous11:37 AM

    Tror nog att det till slut blir ett spel med siffror och en tävling mot sig själv.

    ReplyDelete
  7. Anonymous11:43 AM

    Ett imperium har aldrig lockat mig. Studier visar på att 90% av allt kapital är borta vid tredje generationen.

    https://www.asia.finance/digging-deeper-into-why-90-of-3rd-generation-wealth-is-lost

    ReplyDelete
  8. Anonymous1:29 PM

    Man kan aldrig få för mycket av mark, barn och kapitaltillväxt. Nyckeln till släktens framgång blir ju att låta barnen växa i ansvar, uppskatta att tjäna pengar/plugga, för att senare ta över skog, mark, fastigheterna och kapital. Vi har nu tre sommarstugor, jakträtter, skog o mark. Kapitalet växer. Mitt mål är att köpa mer skog o mark successivt om det kommer närliggande områden. I framtiden kommer då bygden med mark ägas av ättlingarna. Jag går i mina föräldrars fotspår, pappa i min farfars, som ärvde gårdarna och en plätt skog efter släkten på pappas sida som flyttat hem från Amerika på 20-talet efter kriget. Mammas släkt förvaltar sin skog och jordbruksmark som ägare (inte brukare). Avverkning eller utdelning spelar ingen roll, det är cash likaså. Men visst känns det mer bestående med skog som bara växer med generationerna och ny mark som förvärvas. Barn som växer upp samtidigt med granplantorna och intresserar sig för naturen (och kapitalet), härligt!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Häftigt, förstår precis hur du tänker! Har du något tips för en som inte är skogsägare men vill bli?

      Delete
  9. Det finns nog många svar på frågan. Till att börja med är det ju många av oss som har pengar/spara/investera/entreprenörskap som ett intresse och hobby. Vi tycker det är roligt. Och då spelar det nog ingen större roll vilka summor det handlar om. Ett gott exempel på detta är när jag spelar olika former av datorspel som har ett penga/budgetelement så blir det ofta att jag "tjänar" massa pengar eller bygger upp ett stort kapital trots att det inte ens handlar om riktiga pengar eller ens är det som spelet främst går ut på, jag gör det för att jag tycker det är roligt och intressant.

    På samma sätt som att man tycker investerande är roligt kan man tycka sitt jobb är roligt och då är det ju inge konstigt att man vill fortsätta med så väl sitt jobb som investerande även om man har så mycket kapital att man inte skulle behöva jobba.

    Sedan ser jag inte heller något fel med imperiedrömmar, att ens släkt på sikt skall bli en ny Wallenberg, Lundberg etc. Kommer man nå dit? Troligtvis inte, men det är väl inte mer fel att drömma om det och sträva efter det som det är att drömma om att bli fotbollsproffs, artist eller att springa milen på 30 min?

    Slutligen finns ju den stora utmaningen med att faktiskt lyckas göra av med pengarna. Under i princip hela mitt yrkesliv har jag haft en lön som legat på under medellönen i Sverige och ändå har det varit väldigt ovanligt att jag lyckats göra av med allt under en månad. Jag har aldrig haft en fast sparkvot utan bara sparat det jag inte lyckats göra av med och det har i regel betytt att jag haft 20-60% av min lön kvar när månaden är över och nått måste jag ju göra med pengarna! :)

    ReplyDelete
  10. Anonymous7:57 PM

    Intressanta inlägg senaste dagarna! Tror många i ”vår” värld tänker en hel del på precis detta. Väldigt intressant med vilket perspektiv man har i olika skeenden i sin investerarkarriär och vart man befinner sig i livet avs barn, karriär osv...

    ReplyDelete
  11. Både jag och Nicklas tror jag drivs mycket av att inspirera andra till långsiktigt sparande och en stor del vårt investeringsintresse får nog även bokas på hobbykontot.

    För min del sparar jag "lagom" mycket och har en i sammanhanget modest sparkvot avseende långsiktigt sparande (semester och dyl. räknar jag inte in i detta). Sparmålet är ökad trygghet i allmänhet men skulle kapitalet växa till sig rejält så skulle jag nog kunna tänka mig att snegla på ett sjönära fritidshus.

    Tack för intressanta inlägg!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, jag vet att din sparkvot är lägre och du började lite senare än Nicklas. Så "problemet" med 100 miljoner på dödsbädden är nog större i hans fall.

      Lycka till med huset. Är helt säker på att det kommer hinna bli verklighet.

      Delete
  12. Anonymous1:13 AM

    Om man tycker det är kul och spara 100 miljoner och ha mindre liv - kör! Fast det måste finnas annat som är mer betydelsefullt? Tänker på att vårda och umgås med familj, ha roligt tillsammans, för man kan dö imorgon också, eller bli sjuk. En bra balans är nog fint. Funderat en del på det. Inte lika lätt och njuta av alla pengar när man är gammal och sjuk. Så frågan är vad man minns mest på dödsbädden?

    ReplyDelete
    Replies
    1. På vilket sätt måste man ha mindre liv för att man sparar och investerar?

      På vilket sätt hindrar sparande och investerande en från att vårda och umgås med familj? Att ha roligt?

      Delete
  13. Anonymous9:15 AM

    På vilket sätt har man ett mindre värt liv om man har 100 Mkr gentemot 5-10 Mkr? För att man jobbar? Allt har sin tid, har man besökt 50 länder och tågluffat europa runt månader i sträck på somrarna och åker utomlands varje år i "familjeålder" lockar inte detta lika mycket som i början av karriären. Har man dessutom haft 25 dagar med hotellnätter per år inom jobbet tröttnar man även på en frukost på scandic... Barn som är små uppskattar Legoland och Disneyland mer än en långresa till andra sidan jorden. De har ett annorlunda tidsperspektiv också, vilket gör att vara borta mer än en vecka leder till att de tröttnar på resmålet. Jag som sett mycket av världen uppskattar nog en sommar vid sjön och sommarstugan mer än andra svenskar som längtar efter nytt. Frihet är att kunna göra vad man vill, för mig är det att se barnen växa upp till individer som gärna får anamma min livsfilosofi om naturen och arbete. Kamprad var en större förebild för mig än miljonären är, även om miljonären är en fantastisk inspiration på ett annat sätt. Jag tror inte att man kan vara så himmelskt vis att man kan propagera för att en väg ger mer lycka än en annan väg. För mig är att sluta arbeta (eller egentligen äga och förvalta) en vägs ände, då jag älskar optimering av resurser och ett livslångt lärande mest. Men för andra så är vägs ände målet för att inleda en ny väg. Alla vägar går till Rom. Men olika människor föredrar olika vägar. Jag tror att jag kommer växla över på antingen förvaltning av ägda naturresurser eller politiken när jag inte behöver förvärvsarbeta mer. Sen får du komma ihåg att 5 Mkr kanske är tillräckligt för 1 person, men har man 4 barn så blir denna summa ganska liten i sammanhanget.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det var ju just det jag menade, alla uppskattar olika saker och därför behöver inte att ha 100 miljoner ha något alls att göra med att man har mindre liv.

      Om du hela ditt liv haft att besöka land X som din stora dröm men väljer att inte göra det pga att du då har några tusenlappar mer kvar när du dör. Då kan det kanske ses som att du får mindre liv av det hela. Men om ditt sparande sker på grund av att du inte lyckas göra av med hela lönen varje månad och du aldrig haft något intresse av slösande och överkonsumtion samtidigt som du glatt spenderar ett par veckor på din drömresa till land X, då har du knappast mindre liv pga det.

      Om du hatar ditt jobb, verkligen vantrivs, mår dåligt och du dessutom ha arbetstider som går ut över ditt privatliv och familj, då har du nog mindre liv pga det. Men om du i stället arbetar med din stora passion, något du älskar eller kanske tjänar pengar på din hobby, då handlar det knappast om mindre tid.

      Det var dit jag ville komma, att bara för att någon har sparande och investerande som intresse/passion/hobby så säger det inget om dennes livskvalitet, det kan vara helt fantastiskt eller helt uselt, på samma sätt som en person som inte har ett öre på banken kan leva ett helt fantastiskt eller ett uselt liv.

      Delete
    2. Mer liv, inte tid skulle det naturligtvis stå i sista stycket.

      Delete
    3. Bra skrivet! Det svåra är att veta sina mål tycker jag.

      Delete
  14. Min ekonomi styrs mycket av ränteläget och jag tycker man anar det också hos många bloggar etc. Det blir en utmaning framöver att ha samma sparkvot när räntan är tre gånger högre.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Menar du om man har stora lån, och att räntebetalningarna då knäcker en?

      Har man sparat mycket kanske det är läge att betala tillbaka lånen om räntan börjar närma sig avkastningen på investeringarna. Men visst är det så att många med huslån t.ex. har haft mycket låga boendekostnader de senaste åren, vilket ju gör en hög sparkvot möjlig.

      Delete
    2. Ja precis. Unga människor har de senaste åren kunnat både ha en dyr lägenhet och samtidigt spara i aktier. Vi har valt att amortera mest senaste två åren. Det är svårt det där med balansen mellan amortering och aktier tycker jag.

      Delete
  15. Anonymous2:27 PM

    Tänkte bara skriva att det är kul du kör lite inlägg med annan vinkel än din egna bakgrund/profil/inriktning. Tänker mig din inriktning som strikt ekonomisk med hög sparkvot och målet sluta jobba. Borde finns åtminstone 2-3 andra huvudgrupper av läsare här som gärna får lite idéer och uppslag för sina filosofier. Tänker mig den gemensamma nämnaren "pengamaskin" och förutom din inriktning, följande inriktningar:
    - Sparade och levenade på samma sätt dig men ingen tanke på att helt sluta arbeta. Mer målet ska trygghet för sig och kanske sin familj/barn
    - De med höga inkomster som önskar spara med anledning av trygghet och för att kunna finansiera vidlyftigare leverne (ex flera boenden) men hanterar sin ekonomi mindre strikt (bränner mer pengar...)
    - De som är mer av typen imperiebyggare, kan vara både strikt ekonomiska eller mindre ekonomiska men höga inkomster. Typ bygga förmögenhet för barn och barnbarn

    Själv så är jag nog en kombo av alla tre, lär inte vara ensam om det heller misstänker jag och åtminstone för mig har senaste veckans inlägg med kommentarerer varit väldigt givande och intressanta. Skulle vara väldigt intressant med gästinlägg från samtliga kategorier ovan. Tänker mig att Miljonärsyrran är den första typen.

    ReplyDelete
  16. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  17. Anonymous10:55 AM

    Två bra anledningar att spara även om man arbetar länge är (a) möjligheten att köpa ett fint boende utomlands efter pensionen och (b) betala för medicinska behandlingar som föryngrar kroppen och förlänger livet. De senare behandlingarna finns inte idag men de håller på att utvecklas av en snabb växande skara företag, t.ex. Unity Biotechnology (NASDAQ:UBX) och AgeX (ännu onoterat).

    ReplyDelete