Förvaltningen av Nobels arv

Följande anekdot utspelar sig i ett klassrum i en Stockholmsförort en decemberdag i slutet av 80-talet. En lågstadielärarinna berättar för eleverna om Alfred Nobel som uppfann dynamiten och blev så rik att räntan på hans pengar är det som idag är Nobelpriset. De flesta av barnen tänkte förmodligen inte så mycket mer på den historien.

En av killarna i klassen kunde dock inte riktigt släppa historien om hur bara räntan kunde räcka till att dela ut flera miljoner kronor om året i 100 år. Den killen var så klart jag. Följande kvällar fick min pappa mängder med frågor om hur mycket pengar Nobel egentligen hade när han dog, om han hade pengarna i en likadan bankbok som jag hade, hur mycket ränta man får, om pengarna skulle räcka till festen också eller bara till prispengarna etc. Jag hade också en del funderingar kring det här med inflation och hur prispengarna kunde växa i takt med ökade priser om man gav bort all ränta varje år.

Såhär i efterhand låter det som rätt avancerade funderingar för en lågstadieelev. Så jag får lämna in en brasklapp för det där med funderingen på hur man tacklade inflationen, den kanske dök upp något år senare.

Såhär skrev Alfred Nobel i sitt testamente.

"Kapitalet av utredningsmännen realiseradt till säkra värdepapper skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta..."

Stiftelsen som förvaltar arvet fick 31 miljoner kronor när den skapades år 1900. Det motsvarar ungefär 1,6 miljarder i dagens penningvärde.

Priset delades ut första gången 1901 och prissumman var då 150.000 kr vilket motsvarar ungefär 8 miljoner kronor idag. Det vill säga ungefär lika mycket som dagens vinnare får. Så räknat i svensk valuta har man lyckats höja prispengarna i takt med inflationen.

Avkastningen ska inte bara räcka till prispengarna utan även Nobelveckan i Stockholm och Oslo vilket 2016 kostade 14,6 miljoner samt övrig administration till en kostnad av 14,9 miljoner. Det gör att totalt har kostnaderna uppgått till ungefär 100 miljoner kronor om året de senaste åren.

100 miljoner per år ska jämföras med Nobelstiftelsens totala förmögenhet på runt 4,2 miljarder vid förra årsskiftet. Vilket alltså betyder att man under förra året bara gjort ett uttag på 2,5% av kapitalet (att jämföra med de 4% som många av oss som jagar passiv inkomst vågar hoppas på). 2,5% är också försiktigt enligt stiftelsen själva då man över tid räknar med uttag på 3% per år och siktar på en real avkastning på 3,5% per år för att ha lite marginal.

För att uppnå dessa 3,5% plus inflation per år har man valt att placera de 4,2 miljarderna på följande sätt: 50 % aktier, 17 % räntebärande tillgångar samt 33 % alternativa tillgångar (de alternativa tillgångarna är fastigheter och hedgefonder).

Aktierna fördelades på dessa marknader: Sverige 22 %, Europa i övrigt 15 %, USA 25 %, tillväxtmarknader 18 %, onoterade 4 % och övrigt 16 %.

Så nu har ni fått lite inspiration kring hur man kan sätta ihop en portfölj som man vill ska avkasta 3,5% realt per år i 100-tals år. Tyvärr hade inte min pappa tillgång till Google där i slutet på 80-talet så jag fick nöja mig med lite mer svepande svar på mina frågor.