Gästinlägg av Olof Ericson

Nu är det äntligen dags för lite alternativa tankar igen. Denna gång via ett gästinlägg av en kille som heter Olof Ericson. Ni hittar Olof på Twitter under namet @OlofEricson.

Olof har också lovat bevaka kommentarsfältet under dagen idag för diskussion och följdfrågor.

/Miljonär innan 30

Gästinlägg av Olof Ericson

Att spara för att uppnå ekonomisk självständighet och frihet var, fram till ganska nyligen, en ganska begränsad företeelse hos några fåtal individer över trettio, ofta över fyrtio. Personer som har levt ett liv som man helst vill välja bort. Idag ser vi att denna företeelse, eller kan vi t.o.m. kalla det trend, sprida sig neråt i ålder. Personer som inte ens har gått ut skolan pratar om investeringar och frihet. Hur dessa personer vet att ekorrhjulet inte är något för dem är lite av ett mysterium. Alternativt vill de göra en Günther Mårder, alltså skapa sig en frihet att välja. Vad dem inte inser är att Günther Mårder är något av ett unikum, undantag. Han är ett varumärke. Han har sannolikt levt för sitt arbete och gör det fortfarande. Men hans varumärke är att vara den sjukligt sparsamme. Att försöka kopiera det konceptet är dömt till misslyckande.

Åter till fyrtioåringen som vill slå sig fri genom att spara ihop X antal miljoner som ska ge årlig avkastning. Vissa av dem har varit missnöjda över sin arbetssituation, andra har blivit missnöjda under resans gång. Sen finns såklart undantaget Günther Mårder. Frågan är vad som kommer först, missnöjet eller pengarna? Tänk på den frågeställningen ett extra varv, vi kommer nämligen att återkomma till det lite senare. 

Men vet ni vad, jag skriver inte detta inlägg för att prata om andra, eller om man. Jag ska prata om mig. Om jag. 

Som tjugoettåring landade jag mitt första chefsjobb, jag bildade familj när jag var tjugosex, köpte hus, fick min andra dotter vid tjugoåtta. Som tjugotreåring bestämde jag mig för att uppfylla en barndomsdröm och spara ihop till en Porsche nioelva. Målet var satt att köpa nioelvan innan jag fyllde trettio. Som tjugosjuåring fick jag börja om från noll med sparandet. Varenda krona hade gått till familjebildandet, husköp, renoveringar och kombibil. Ett par år efter trettio sprängde jag miljongränsen. Jag hade en miljon svenska enkronor i fritt kapital. Gediget sparande och investeringar i aktier och fonder hade möjliggjort den resan. 

Allt ovan har varit mål som jag har satt upp och uppnått. Och varje gång jag har uppnått ett eller flera mål så har jag först känt glädje, sedan tomhet. Men de enmiljon kronorna har inte bara skapat en tomhet, tomheten av ytterligare ett uppnått mål. Tanken om ekonomisk frihet har smugit sig på. En miljon gick ganska lätt, jag kan ju spara ett par till och bli fri tänkte jag. Nu börjar missnöjet krypa sig på. Jag går till jobbet för att fortsätta fylla på ladorna, ett arbete som jag nu börjar tänka att jag ska lämna. Ett arbete jag egentligen trivs med och som t.o.m. är en del av vem jag är och har blivit. Ett arbete där jag gör skillnad i andra människors liv. Jag har alltså omedvetet börjat springa ekorrhjulet för att sedan kunna lämna det. 

Nä vet ni vad, det var inte hit jag skulle. Jag skulle köpa en Porsche. Inte lägga pengar på hög och bli missnöjd och kanske till och med bitter. Och en miljon kan jag spara ihop igen. Senast tog det bara några år. 

Så inom kort cashar jag ut varenda krona från investeringssparkontot. Jag ska betala av alla våra lån. Min sambos värsta mardröm är att bli hemlös - trots att det knappt går att fingera ihop ett sådant scenario ens i teorin. Att betala av lånen kommer ge henne ro. Sen ska jag köpa en Porsche. Svärfar ska med på premiärturen. Han har cancer. I buken, i levern och nu i lungan. Han föredrar Lamborghini, men jag tror att han kommer uppskatta bilen ändå. I somnar ska jag köra med barnen på sena kvällsdopp. Förhoppningsvis kommer mina döttrar att minnas tillbaka på den här tiden med glädje. 

Om jag hade inlett mitt vuxenliv med den ekonomiske handbromsen åtdragen så hade jag med stor sannolikhet aldrig flyttat för att göra karriär. Jag hade inte träffat min sambo och vi hade inte bildat familj och byggt upp ett gemensamt hem. Så mitt råd till alla tjugoåringar är att våga gasa men såklart på ett ansvarsfullt sätt. 

Min slutgiltiga slutsats är att det finns många typer av ekorrhjul. Så se upp, gå inte in i ett nytt ekorrhjul för att undvika ett annat. 

Er @OlofEricson