Spartyper och vilket resultat som är rimligt

Jag tänkte att det kunde vara kul att titta lite på olika nivåer av sparande och investeringar. För att se vad som är en rimligt resultat vid olika typer av sparande.

Det finns många som lägger ner stort engagemang på sina investeringar utan något riktigt mål eller syfte mer än att det är en kul hobby. Medan andra är väldigt målinriktade och målet är allt och resan bara något nödvändigt ont.

Jag har utelämnat den lilla klick som genom framgångsrikt företagande i kombination med hög belåning lyckas bygga upp ett imperium värt 100 miljoner eller mer som skapar rikedom för flera generationer framåt.

Buffertspararen:
Tycker det är skönt med en månadslön eller två på sparkonto om det händer något. Lever i övrigt upp lönen varje månad. Om det händer något som påverkar bufferten sparas ny buffert ihop kommande kvartalen.

Resultat: Sparandet i sparkonto ger ingen avkastning men buffertsparare klarar av vardagens händelser tack vare sin buffert. Vid arbetslöshet, separation eller sjukdom får omkostnaderna snabbt skruvas ner. Även när pensionen kommer vid 67-68 års ålder får kostnaderna anpassa sig till de lägre inkomsterna. Buffertspararen känner sig ändå ganska rik tack vare radhuset som köptes för 40 år sen nu är värt mycket mer än bolånet. Amortering är verkligen fantastiskt, även om det är lite oklart vad meningen är med att ha flera miljoner bundet i ett boende. Vid 85 blir det för jobbigt att klippa gräs och skotta snö. Efter flytten till en förortslägenhet är första gången som pengarna syns på kontot, tyvärr finns ingen energi för att orka konsumera upp pengarna.

Småspararen:
Sätter av 5-10% av lönen varje månad i aktiefonder. Målet är att bygga upp ett kapital för ökad frihet senare i livet.

Resultat: Var 10e år kan man göra ett större uttag för att unna sig riktig lyx. Köpa sportbil, båt eller bjuda hela släkten på en resa när man fyller jämnt. Väljer Småspararen att inte ta ut pengar med jämna mellanrum kan hen sluta jobba några år tidigare eller höja sina månatliga kostnader som pensionär vid normal pensionsålder. Småspararen konstaterar nöjd att Per H Börjesson hade rätt i sin bok. Alla kan bli miljonärer, men det tog en väldig tid.

Intressespararen: 
Lägger 20-60% av lönen på investeringar varje månad. Ofta i rena aktier snarare än fonder. Inte sällan i småbolag eller på utländska börser. Börsen är ett stort intresse och det är inga problem att lägga 10 timmar i veckan på att försöka slå index med 1-2% om året. Det finns inga planer på att sluta jobba då jobbet är nästan lika kul som att läsa kvartalsrapporter på kvällarna när barnen somnat.

Resultat: Portföljens utveckling slår vissa år index med 7%. Andra år går man på en mina i något av bolagen (trots 100 timmars detaljstudier och djupa diskussioner med andra insatta på Twitter och aktieträffar) och får stryk av index med 10%. När det är dags för pension vid 67 är portföljen värd 30 miljoner som Intressespararen inte har någon riktig plan för vad hen ska göra med. Mer än kanske köpa 20% i något litet onoterat bolag vars affärsplan ser riktigt intressant ut. Barnen får ärva 30 miljoner var lagom till det är dags att gå i pension.

Frihetsjägaren:
Kommer över en natt på att det här med ekorrhjulet är skit. Säljer allt av värde och sparar 60% av lönen ett par år. När det finns motsvarande 2 årslöner på kontot flyttar frihetsjägaren ut på landet. Om bara hönsen värper bra så ska man väl kunna överleva på ägg och 5000 kr i månaden för hela familjen.

Resultatet: Antingen trivs man toppen med den enkla livsstilen eller så blir det ett roligt äventyr på några år. Med lite tur har man hunnit få ett besök av Kalle Zackari-Wahlström eller fått vara med i någon podd under tiden om man väljer att flytta tillbaka till en lägenhet och börja jobba igen.

Tidiga pensionsjägaren:
Sparar 40-70% av lönen i 7-20 år, ofta i en blandning av stora utdelningsbolag och indexfonder. Allt med ett enda syfte. Att kunna fortsätta leva på minst dagens materiella standard utan att behöva jobba mer. När brytpunkten kommer att utdelningen överstiger den del av lönen som konsumerats varje månad jobbar Tidigare pensionsjägaren vidare 2 år till för att ha lite extra marginal.

Resultatet: Någonstans mellan 35 och 50 kan den tidiga pensionsjägaren sluta jobba. I takt med börsens svängningar så känner man sig omväxlande väldigt rik och omväxlande lite orolig för om pengarna verkligen ska räcka resten av livet. Omgivningen påminner så gott som dagligen om att det nog inte blir så fett efter 67 för den som bara jobbat i 15 år.

På dödsbädden konstateras att portföljen aldrig haft ett högre värde och att det jobbades minst ett par år i onödan.


Vad tror ni, är det rimliga antaganden om resultatet vid dessa typer av sparande? Vilken spartyp är du? Stämmer ditt sparande och mål med det förväntade resultatet?