Tuesday, March 14, 2017

Ekonomiskt oberoende

Det här med ekonomiskt oberoende kan ju betyda många olika saker. Allt från att klara sig i vardagen utan bidrag från familj och samhälle till att kunna köpa vad man vill, när man vill, resten av livet.

Något som slagit mig på slutet när jag pratat med folk i min omgivning är hur många som inte ens klarar att leva upp till första kriteriet ovan. Och då pratar jag inte om de ca 1 miljon personer i Sverige som lever på någon form av bidrag från samhället. Utan om heltidsarbetande vuxna människor som får pengar av sina föräldrar för allt ifrån semesterresor till ränte- och amorteringsfria "lån" till bostäder.

Att det förekommer att personer i 20 års åldern får lite hjälp av föräldrarna med kontantinsatsen på 15% till första boendet har jag vetat om. Men att par mellan 35 och 40 får bidrag av sina föräldrar för att kunna flytta från lägenheten för 5 miljoner (som de gjort 2 miljoner i vinst på) till villan för 8 miljoner tycker jag känns märkligt. Ingen aning om hur vanligt det är men jag har nu hört 3 liknande exempel bara sen årsskiftet, vilket ändå tyder på att det förekommer relativt frekvent.

Folk får självklart göra vad de vill med sina pengar och om personer vid 65 hellre lånar ut 1 miljon till sina 35 åriga barn utan ränta och amortering (dvs ger ett förskott på arvet) hellre än slutar jobba något år tidigare eller unnar sig lite lyx som pensionärer så ska jag inte säga att det är fel.

Personligen skulle jag däremot ha väldigt svårt att ta emot den hjälpen av mina föräldrar när jag är vuxen och har egen lön. Det handlar ju trots allt om lyx som att köpa sig ett hus man uppenbarligen inte har råd med. Eller om semesterresor som man av någon anledning varit oförmögen att spara ihop till själv. Inte om hjälp med mat och tak över huvudet som man självklart ställer upp med inom familjen.

Min begränsade erfarenhet i ämnet tyder också på att det inte alltid är solklart vad som händer med lånet vid skilsmässa, hur syskon ska kompenseras etc.

Vad säger ni? Är det jag som stött på ovanliga personer? Eller är det vanligt att personer över 30 med heltidsjobb får stora summor pengar av sina föräldrar?

Återigen inget fel att varken ta hjälp av föräldrar eller hjälpa sina barn. Var och en är helt fri att göra som man vill. Och visst min generations föräldrar har många gånger haft en fin ekonomisk resa framförallt de som ägt sitt boende som man kanske vill dela med sig av. Men risken är ju stor att ingen någonsin ser dessa pengar utan att varje generation bara binder upp mer pengar i sitt boende.

20 comments:

  1. Bostadsmarknaden är sjuk. Jag är också miljonär (om än i singular till skillnad från dig) och behöver ändå be föräldrarna garantera om jag skulle vilja låna ett hus för 4-5 miljoner trots att jag inte skulle ha några som helst problem att betala de löpande kostnaderna. Om till och med vi miljonärer behöver be föräldrar garantera lån är något fundamentalt fel med bomarknaden.

    Tycker bara man kan räkna ekonomiskt oberoende när man har kapital nog att klara sina grundkostnader med rimlig marginal livet ut. Full frihet att köpa vad man vill kan man rent matematiskt knappt få. Det ska väldigt mycket till för att man ska ha så mycket pengar att man aldrig någonsin behöver bry sig i något avseende.

    ReplyDelete
  2. Håller helt med dig, att leva över sina tillgångar är långt vanligare än man kan tro. Det är en livsstil som är långtifrån hållbar oavsett vem som sponsrar. Dessutom verkar väldigt många tro att alla andra har allt, så vi måste låna så att vi också kan ha allt. Och allt alla får är mer lån. Nä, amortera mer och köp först när du har stålarna.

    ReplyDelete
  3. Skrev kort notis om denna betraktelse även på Twitter och fick en del kommentarer. Då det som vanligt finns vissa begränsningar i de 140 tecknen tänkte jag att jag kunde förtydliga mig lite mer här.
    1. Vill återigen förtydliga att folk absolut får göra vad de vill med sina pengar. Och leva sina liv som de vill. Och ha vilken relation de vill till sina vuxna barn eller gamla föräldrar.
    2. Det är främst inte ur rättviseperspektiv jag ser något problem. Visst det är orättvist att vissa får hjälp av föräldrarna och vinner budgivningen mot de stackarna som fått försöka gneta ihop pengarna själv.
    3. Har man mer pengar än man vet vad man ska göra av dom så är det ju inga problem. Men min bild av detta (baserat på de fall jag träffat på i min närmaste omgivning) är att det är föräldrar som jobbat ett helt liv med vanliga jobb, haft turen att äga sitt boende och fått loss en del pengar när de flyttat till mindre efter att barnen flyttat ut. Alternativet hade då varit att kunna sluta jobba vid 60 istället för 68 eller resa mer eller köpa finare bil. Istället för att betala vuxna barns lyx (vilket jag tycker det är att köpa en villa för 8 miljoner istället för 6 som man hade haft råd med själv). Men tycker man det är toppen att jobba till 68, trivs hemma i Sverige och inte gillar fina bilar så är det självklart jättebra om pengarna kommer till användning när de behövs istället för att barnen ska ärva pengarna om 20 år när behovet kanske inte är lika stort.

    ReplyDelete
  4. Folk gör vad de vill med sina pengar men jag skulle haft stora problem att ta emot pengar bara för att byta ett ok/bra boende mot ett bättre/dyrare.

    En sak om man saknar boende eller mat men mitt ego/självbevarelsedrift/stolthet skulle inte klara något över det.

    ReplyDelete
  5. Intressant inlägg.

    Ja det är onekligen svårt att hitta bostäder idag jämfört med när en annan var på jakt, då hade det kommunala bostadsbolaget 100-tals lägenheter lediga, jag kollade idag och då fanns det två stycken i utkanten av kommunen lediga. Tänk vad det kan förändras på 12 år märkligt nog.

    Vilka alternativ finns det för yngre icke så kapitalstarka personer? Om vi tittar på Lilla Snålgris så räknar vi med att hon kommer att ha i runda slängar 400000 kr att röra sig med när hon är 18 år. Räcker detta till bostad, bohag, körkort och annat man kan tänka sig behöva? Det tror jag knappast, och då gäller det väl att vara lite kreativ. Körkort kan förmodligen vänta, bohag går att börja med begagnade grejor och hon kan om hon vill bo kvar hemma. Vi har flera grannar på gatan som bygger attefallshus och friggebodar till sina barn för att de inte har hittat någon bostad. Det kan ju vara ett alternativ, att bygga ett gästhus på tomten som dessutom höjer värdet på bostaden. En förutsättning är ju att man installerar dusch och toalett där annars kan det bli onödigt mycket spring.

    Bor man i lägenhet är ju valen mindre, antinngen får man hjälpa till ekonomiskt att hitta en bostad eller får barnen bo kvar hemma, men jag har själv bott i lägenhet (3:a) hos mor och far till man var 22 och det var INTE kul när man hade kompisar på besök. Trångt och svårt att vara uppe senare än 22 när de gick och lade sig och vardagsrum och sovrum låg vägg i vägg. Vilken frihet det blev med egen lägenhet.

    Vill folk ge bort pengar till sina barn så får de väl göra det? Det väljer man ju själv?

    ReplyDelete
  6. Kanske har de en lika märklig situation som jag...

    Upptäckte för en tid sedan att jag inte fick låna 40000 kr från SEB (bilen gick sönder och jag tänkte att jag kunde låna futtiga 40000 kr och lägga det till min buffert för att köpa en lite dyrare och nyare bil).

    Jag blev ganska förvånad - och förorättad ska jag erkänna. Jag är aktiemiljonär, har ca 1,3 miljoner i tillgångar (plus buffert, ett lågt belånat hem osv). Ifrågasatte detta naturligtvis, men jag tjänade för lite per månad i LÖN för att få låna dessa småkronor. Så trots att jag kunnat lösa dessa 40000 kr med delar av min aktieutdelning (om jag inte klarat det på annat sätt vilket jag gör) fick jag be min sambo - med högre lön - låna åt mig.

    Att jag sedan poängterade åt handläggaren att det inte är inkomsten utan utgifterna och att jag helt uppenbart borde vara ekonomiskt sinnad med tanke på mina aktier, det hjälpte inte. Blev ganska sned kan jag säga :-/

    Så en del kanske lånar privat (eller får pengarna) för att de inte får lån trots tillgångar och gott ekonomiskt sinne?

    ReplyDelete
  7. Anonymous9:08 AM

    Detta känner jag till, har en barndomskompis som med sin sambo lånat cirka en halv miljon för att komplettera kontantinsatsen till deras 3,5-4 miljoners hus som dom byggt, dom är båda 27 år gamla. Huset är inte ens klart, bara nedervåning, övervåning är inte ens isolerad. Tomten är bara lera, garage halvfärdigt osv osv... Det planeras Pool och uterum och hela paketet. Jag mår dåligt bara av att tänka mig att hamna i en sådan sits. Dom har åldrats massor på den tid huset har byggts, ser ut som 30+ båda två nu.

    Har också hört ett exempel när det blir precis tvärtom, nyblivna pensionärer som lever loppan. Mina föräldrar har ett par bekanta som har en tidigare obelånad stuga på västkusten värderad till 5-6 miljoner i släkten (Deras mor och far äger denna stuga, det är dom nyblivna pensionärerna)Denna stuga köptes för småpengarna någon gång på 60-talet. Förra året så belånade detta par hela stugan, hörde något om 5 miljoner. Syftet? Jo, att konsumera, det blev en husbil för 1,5 miljoner plus en ny Audi A6 för 500k och sedan dess har dom rest Europa runt med husbilen och shoppat loss. Några jorden runt flygningar har också blivit av.
    Mina föräldrars bekanta är inte glada i detta, det enda dom kommer ärva när gamlingarna dör är en fullt belånad stuga och troligtvis ett par slutkörda fordon.

    Mvh 90-talisten.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Härligt att deras föräldrar tagit tag och leva livet innan det är för sent. Då kanske barnen får styra upp lite egna pengar istället som de flesta andra? :)

      Delete
  8. Intressant ämne. Jag reagerar inte alls på att man vill hjälpa sina barn, men jag har svårt att se varför man själv tar emot en sådan gåva eller ett sånt lån.
    90% av grejen med att köpa det man verkligen, verkligen vill ha är ju att man själv har jobbat stenhårt mot det målet och gjort uppoffringar, inte att man glidit på en räkmacka med dåligt sparande och sen inser att man behöver en villa.

    ReplyDelete
  9. Jag tror att denna typ av stöd oavsett om det sker vid 20 eller 45 år ålder är den största björntjänst man kan göra sina barn. De lär sig då inte hushålla med pengarna och det är den säkraste vägen till ekonomisk ruin.

    Har exempel på detta både med studenter vars föräldrar köper lägenheter till dem (inte för att de är bostadslösa utan för att de nu måste dela lägenhet....oj det har ju ingen gjort tidigare som student...) och personer med mycket goda inkomster som måste låna av sina föräldrar allt få borgen för att kunna köpa normala bostäder.

    ReplyDelete
  10. Anonymous9:59 AM

    @ Anonymous 9:08 AM,

    1. Man ärver inte skulder, så om dödsboet efter föräldrarna hamnar på minus så behöver ingen täcka upp det.

    2. Jag tycker nästan det är värre det du beskriver, att dina föräldrars bekanta "inte är glada" i att deras föräldrar använder sina pengar på precis det sätt de vill. Personer som förväntar sig att få ärva flera miljoner verkar inte som personer man vill lära känna.

    ReplyDelete
  11. Anonymous11:10 AM

    Det är säkert vanligt i alla åldrar men det är ju numera ett vedertaget faktum att bostäder är så dyra att det inte går att betala utan att man får handpenningen av ens föräldrar, iaf för personer runt 25.

    Blir ju skit bra detta när föräldrarna tar lån på huset för att låna ut till en ny bostad (snacka om derivat på bostadsmarknaden). Sen när räntan stiger,blir det kul att kräva in högre ränta från barnen, samtidigt som värdet på båda bostäderna sjunker...

    ReplyDelete
  12. Anonymous12:43 PM

    Men varför måste man köpa en bostad (dvs ha handpenning) när man är runt 25?

    ReplyDelete
  13. Anonymous1:14 PM

    @ Anonymous 9:59 AM "Man ärver inte skulder... så behöver ingen täcka upp det." Alla skulder måste täckas upp av någon....

    ReplyDelete
  14. Anonymous1:37 PM

    Om dödsboet går på minus, så täcker ingen upp.

    ReplyDelete
  15. Anonymous6:34 PM

    Medias tamhet gör saken inte bättre. Till och med på di.se gör en stor sak att spara ihop 100k. https://unvis.it/di.se/nyheter/sa-sparar-du-ihop-100000-kronor

    "I sociala medier kritiserades dock debattartikeln på vissa håll då 100.000 kronor är mycket pengar och att kvinnor, som generellt tjänar mindre än män, har svårt att spara ihop pengarna. Men att spara ihop 100.000 kronor kan gå snabbare än vad många tror, förutsatt att man får årlig avkastning över tid."

    ReplyDelete
  16. Anonymous9:42 PM

    Tror att det dör med lån vid dödsfall är en av de mest seglivade myterna. Om man lånat pengar av en bank, i synnerhet med huset som insats...Nej, då ärver inte barnen skulden. Dödsboet & därefter barnen ärver ett pantsatt hus. Och banken vill ha tillbaka lånen. Tänk om det vore så himla kul att man kunde shoppa loss på ålderns höst och ingen behöver ta reda på min skuld sen. Men nej, så funkar det inte.

    ReplyDelete
  17. Anonymous10:07 PM

    Vill tipsa om en bok som tar upp dilemmat att låna ut/ge pengar till sina vuxna barn. The Millionaire Next Door, Thomas J. Stanley, William D. Danko. Beskriver hur rika människor i USA lever och baseras på statistik och intervjuer. Baserat på det tror jag att många vuxna får bidrag av sina föräldrar och inte bara till kontantinsatser för boende. Men det kanske inte är nåt man skryter högt över.

    ReplyDelete
  18. Anonymous8:02 AM

    Människor måste inse att det går verkligen att skrapa ihop sig mycket pengar, har sparat i aktier i cirka 6 år. köpte en bostadsrätt i centrum för drygt 1,1m för 4 år sedan och idag går dom för 1,7-1,9 miljoner.
    Jag är 27 och sitter på ett eget kapital på runt 1,6 miljoner.
    Bara gått ut gymnasiet och jobbat på ett lager i hela mitt liv.

    ReplyDelete
  19. Anonymous12:03 PM

    Nej dödsboet ärver inte. Dödsboet är den avlidnes samlade ägodelar och skulder. Om det blir något över ärver barnen. Om huset är belånat måste det natuligtvis säljas om ingen vill casha upp för huset. Helt rimligt. Ingen ärver en skuld utan dödsboet går i konkurs om det inte kan betala sina egna skulder.

    Det är vidrigt att läsa om barn som har åsikter om att deras föräldrar lever upp sina egna pengar. De borde skämmas. Åtminstone vara glada att inte ha föräldrar som kräver att bli försörjda av sina barn, vilket också är ganska vanligt (om än kanske inte bland folk som äger miljonkronorsvillor).

    ReplyDelete