Tuesday, October 10, 2017

Om jag var 20 år igen

Bloggkollegan Farbror Fri kör en temavecka med inlägg om vad han skulle gjort annorlunda om han fick börja om utan sparade pengar vid ålder 20, 30 resp 40 år. Jag har vid många tillfällen fått just den frågan här på bloggen om jag ångrar någonting eller skulle velat göra något annorlunda.

Såhär beskriver Farbror Fri upplägget: "Förutsättningarna för att börja om i olika åldrar nedan är att vi fortfarande har den kunskap och erfarenheter som vi har idag men att kapitalet som vi idag har ackumulerat är utraderat."

Jag väljer att lägga till förtydligandet att det är 2017 i alla tre fallen. Dvs i detta första inlägg då jag utgår från att jag är 20 år gammal så är jag född 1997. Det är alltså inte frågan om en tidsmaskin där vi åker tillbaka och med hjälp av vår kunskap kan korta Ericsson i IT-kraschen för att sen köpa Apple 2003 och avsluta med lite Fingerprint 2015.

Målet vid såväl 20, 30 som 40 år är för min del att så snabbt som möjligt bygga upp en ekonomisk plattform som gör att jag inte behöver jobba om jag inte vill. Men även leva ett så bra liv som möjligt under resan. Jag har ju haft en inställning att bita ihop och göra några hårda år nu för att få belöning senare, och den inställningen kommer finnas kvar. Men det ska inte vara någon plåga under resans gång utan eventuella uppoffringar ska kännas bra och motiverande även i stunden.

Det kan alltså vara intressant att jämföra mina inlägg med Farbror Fris. Då hans inställning mer är ett liv i frihet och "frivillig enkelhet" för att skapa tid med familjen. Medan jag drivits något mer av "att bli rik". Även om både resan och resultatet blir rätt lika i slutänden.

Dagens inlägg där jag utgår ifrån att jag är 20 år gammal igen är det lättaste. För att inte ha några sparade pengar och börja en ekonomisk resa vid 20 är ju helt normalt och något jag själv gjort en gång i tiden. 

Såhär tänker jag att jag hade gjort om jag var 20 år...

Yrke/Utbildning: 
Jag är nöjd med mitt upplägg att bita ihop och köra hårt och jobba heltid under ett antal år. Istället för att köra halvtid hela livet. Jag tycker helt enkelt ränta på ränta-effekten är så stark att måste utnyttjas genom att bygga upp pengar på hög som sen kan föröka sig själva. 

Så även om jag gillar träning och friluftsliv skulle jag inte valt att satsa på att säsongsarbeta som skidlärare hela livet, även om jag säkert skulle klara mig bra på den lönen som man kan tjäna på 4 månader per år som skidlärare. 

Jag är också nöjd med mitt val att plugga vidare på universitetet även om den ekonomiska fördelen kan ifrågasättas om man bara ska jobba i 10-15 år. Däremot skulle jag nog försökt jobba lite mer vid sidan av studierna eller dra igång företagande på hobbynivå. Tror inte de sista 15% av plugg lönar sig som att lägga motsvarade tid på något mer utvecklande. Så målet skulle vara att jobba minst 25% under studietiden, även om det riskerar att innebära någon missad tenta.

Jag skulle ta fullt CSN-lån och tillsammans med lönen från jobbet spara så mycket det bara gick. Räntan på CSN för ett lån utan säkerhet är helt enkelt för bra för att tacka nej till.

Resa:
Även om målet är att så snabbt som möjligt bli ekonomiskt fri så skulle jag passa på att göra några resor under skolloven. Eller plugga en termin utomlands. Ska man göra 10-15 sparsamma år när man väl börjar jobba är det roligt att ha upplevt något mer än hemorten och eventuella resor som barn tillsammans med familjen. När man är runt 20 är det lättare att hitta kompisar att resa med och man kan göra det billigt. Om 10 år så har ingen längre tid och lust längre, då är det jobb och familj som gäller för alla kompisar. Kanske har även du barn om några år vilket gör resande svårare och dyrare.

Har man haft turen att träffa en partner så res ihop med den. Jättebra sätt att lära känna varandra och även sig själv att få lite äventyr och utmaningar långt bort från föräldrarna.

Visst vi har hört skräckhistorier i stil med vad en resa 1994 som finansierades genom att sälja H&M aktier hade varit värd idag. Men hade man jobbat ihop pengarna till resan och gjort några resor 1994 och 1995 och sen börjat jobba och månadsspara i H&M 1996 så hade det blivit helt ok det också.

Bo:
Funkar det att bo hemma så är det givetvis bäst rent ekonomiskt. Visst det är jättebra att träna på att ta eget ansvar och sköta sig själv. Men jag tror det funkar bra att lära sig det när man är 23 också. Men det hänger ju på hur föräldrarna bor och hur man trivs i deras närhet.

Oavsett vad som går att lösa rent praktiskt skulle jag verkligen optimera kostnadsbiten för boendet. Att hyra något centralt i andra hand för att det är praktiskt och fint som kostar flera 1000-lappar extra i månaden som 20-åring är inte förenligt med att sikta på ekonomisk frihet vid så ung ålder som möjligt. Att bo i ett källarrum utan egen dusch under några år som ung är precis en sån uppoffring som jag tycker blir en ren njutning när man tänker på det ökade månadssparandet.

Spara/investera:
Här önskar jag att jag hade haft en större kunskap när jag var 20 år. Det var mycket dyra fonder och riskabla aktieköp från min sida i den åldern. Jag hade en del tur med aktierna och dessutom väldigt lite pengar så det gjorde väl ingen större skada. Men jag tror det hade varit roligare och mer motiverande att redan då börja jobba mot en stabil aktieportfölj med fokus på utdelning. En stor fördel idag är all information via bloggar, poddar etc.

En väldigt utmanande del i att vara 20 år idag är bostadspriserna i storstäder. För mig tog det några månader att spara ihop till första kontantinsatsen till en bostadsrätt. Så är det ju inte idag. Jag skulle nog ändå sätta av pengar på lite kortare sikt till första bostadsköpet. Men hoppas att jag vid 25 hittat någon att leva med som jag trodde på långsiktigt och då kunna köpa något för 1,5-2 miljoner delat på 2. Och sen räknat baklänges på hur mycket som behövdes sparas per månad. Det kan ju visa sig att första jobbet efter studierna blir på en annan billigare ort eller att man inte hittar den där personen att köpa en bostad ihop med. Men med 150.000 kr redo för bostadsköp vid 25 så har man oavsett omvärldsfaktorerna vissa valmöjligheter i alla fall.

Jag tror också det är viktigt att tidigt intala sig att aktieportföljen är skild från privatekonomin. Dvs buffert och sparande till boende ska ske på annat håll än i huvudsakliga aktieportföljen. Utdelningen återinvesteras utan undantag tills man nått det slutliga målet. Då är det bättre att spara lite mindre i aktier varje månad än att behöva sälja aktier eller sno portföljens utdelning.

När det några år senare är dags för första jobbet skulle jag verkligen gjort mitt yttersta för att komma in på en så bra lön som möjligt och även få upp lönen första åren. Visa framfötterna säg att du inte är nöjd med lönen men är beredd att visa att du förtjänar mer. Jag började på en lön runt 20.000 brutto vilket var rätt lågt även på den tiden och hade rätt sega löneökningar de första 2-3 åren. Sen tog det fart för min del. Men jag tror att jag såhär i efterhand hade kunnat göra mer för att få en bättre lön direkt. Vilket sen hade hängt med under många år då det tar tid att komma ifatt en för låg ingångslön. 

Några tusenlappar extra i månaden mellan 23 och 26 hade kanske gett mig chansen att sluta jobba 1 år tidigare. Det viktigaste är dock att komma in på arbetsmarknaden i rätt bransch och med ett jobb som du kan utvecklas i både arbetsmässigt och lönemässigt. Och där är jag nöjd för egen del.

Imorgon kommer inlägget om vad jag skulle göra som 30-åring. Kom gärna med inspel och synpunkter på tankarna kring livet som 20 år.

23 comments:

  1. Anonymous8:06 PM

    Tack för inlägget, är själv 20 år och tänkt mycket på allt du tar upp. Skönt att höra dina tankar kring resor då jag gillar att spara men samtidigt känner att jag måste "leva medans man är ung". Även bra tips att spara till bostad utanför börsen så man vet att de pengar som går till aktiekontot aldrig behöver tas ut igen

    ReplyDelete
  2. Anonymous9:04 PM

    Intressant! Jag har en fråga som är lite av ett sidospår men ändå relevant i sammanhanget: hur mycket tror du att du har vunnit på att utnyttja tillfällen som dagens 20-åringar kanske inte kan räkna med? Jag tänker framförallt på att ha varit inne på Stockholms bostadsmarknad under de senaste ca 15 åren, och att ha kunnat gå in hårt på börsen efter finanskrisen?

    Jag menar inte att liknande tillfällen aldrig kommer kunna uppstå, men skulle ändå vara kul att läsa dina reflektioner kring detta och kring vilken skillnad de två sakerna har gjort för dig.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag tror absolut börsen kan gå lika bra de kommande 16 åren som de senaste 16 åren. Så där har dagens 20-åringar ingen självklar nackdel.

      Vad gäller boende ska det däremot mycket till om dagens 20-åringar ska få samma fina resa som de över 35 har fått. Men vi ska komma ihåg att merparten av mina jämnåriga vänner är väldigt långt ifrån att kunna realisera något värde i boendet. Utan det kommer först deras barn tillgodo vid arvet.

      Delete
  3. Anonymous9:59 PM

    Intressant!

    Jag är lite inne på samma spår som skribenten ovan. 150K till en kontantinsats räcker inte långt idag om du vill bo någorlunda centralt och är singel. Jag själv är 25 år och fick precis mitt första heltidsjobb efter studierna. Har större sparande till lägenhet på ett räntekonto (300k) än aktieportföljen (150k), men blir mindre och mindre sugen på att köpa någon lägenhet ju längre tiden går. Är helt enkelt ute efter någon slags korrektion på marknaden innan jag köper ett boende.

    Min plan är nu att köpa aktier månadsvis för lönen och bo i andrahand några år och låta pengarna på räntekontot ligga kvar. Inputs?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag tycker inte man behöver bo någorlunda centralt om man är singel och ska köpa första boendet.

      Tycker du ska räkna på kassaflödet varje månad vid en rimlig boränta (tex motsvarande bunden 10 år). Kanske blir det billigare per månad än att hyra i andra hand?

      I så fall behöver man ju inte spekulera alltför mycket i om priserna ska gå ner inom 2-3 år. Utan se boendet som konsumtion som ska hållas nere i månadskostnad.

      Delete
  4. Anonymous10:38 PM

    Hej jag har följt din blogg ett tag och läst din bok. Det du har gjort vill jag med göra, bra jobbat!

    Nu är det så att jag är 25 år gammal, har köpt en lägenhet för 500tkr kontant för ett år sen. Jag har även 600tkr på börsen och bara utdelningsaktier där min portfölj innehåller (h&m, skanska, castellum, Investor, tele2, betsson och beijer alma. 100tkr är ren vinst från aktierna.

    Jag har studerat ekonomi 3 år o har bra jobb med en lön på 27tkr, är även fotbolls domare på lite högre nivåer där jag drar in ca 90tkr om året.

    Om du vore i min sits vad skulle du göra annorlunda? Ge gärna tips på aktier fonder jag borde satsa på och hur mkt du hade sparat undan till aktier.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Finns inget att klaga på eller göra annorlunda. Du har bättre läge än jag hade i din ålder.

      Så du bör kunna sluta jobba vid 35 om du lever sparsamt (60% sparkvot), vid 40 om du lever ganska sparsamt (45% sparkvot) och vid 45 om du lever ganska slösaktigt (25% sparkvot). Så bara välja nivå.

      En global indexfond är aldrig fel som komplement till dina aktier.

      Delete
  5. Om du kommer in på fel lön på ditt första jobb: Byt Jobb! Extra viktigt om chefen kör med undanflykter som "potten är liten i år". Om du gillar ditt nuvarande jobb mycket kan du ge dem chansen att korrigera din lön när du står där med ett konkurrerande jobberbjudande. Kom dock ihåg att om löneökningarna varit låga förut finns det all anledning att tro att de kommer vara låga även framgent.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Håller med. Om det bara pratas lön 1 gång om året så har man inte tid att bli blåst av "liten pott" eller "besparingar hos företaget just i år" så många gånger innan åren rinner iväg.

      Själv jobbade jag kvar och fick till slut under några år i rad både 10 och 15% löneökning tack vare nya roller. Men det hade nog gått snabbare om jag bytt jobb.

      Delete
  6. Anonymous9:46 AM

    Intressant läsning för mig som ska fylla 20 nu i veckan. Jag har precis köpt lägenhet i stockholmsområdet med hjälp av eget sparande, hjälp från föräldrar och CSN-lån och bor nu i en 3:a som jag delar med (läs hyr ut till) min flickvän och en kompis vilket drar ner min månadskostnad till lägre än amorteringen på bolånet. Jag studerar andra terminen på universitetet men har i och med bostadsköpet nollat portföljen helt och jag sitter på vad som skulle vara en väldigt dyr lägenhet att bo i själv. Tanken är att det ska vara mitt boende för den överskådliga framtiden (minst de nästkommande 10 åren, kanske mer). Många ungdomar avundas nog min situation och jag är otroligt nöjd med mitt boende, bara det faktum att jag har ett stadigvarande boende inom 20 minuter från T-centralen vid 20 års ålder är fantastiskt, men det är samtidigt en stor källa till oro att ha så mycket pengar exponerade mot bostadsmarknaden i så tidig ålder. Jag har ju ambitionen att bli ekonomiskt fri, om än inte i samma rasande takt som dig. Tror du att jag har skjutit mig själv i foten för en sådan långsiktig plan eller tvärtom?Många fokuserar ju flera års sparande efter examen på att spara till kontantinsats. Jag har ju detta avklarat och kommer när mina inkomster ökar kunna fokusera helt och hållet på att bygga portfölj.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det kommer gå toppen för dig! Se bara till att börja spara ordentligt till portföljen så fort du får ditt första jobb.

      Delete
  7. Anonymous9:56 AM

    Mitt största misstag är att jag i början av 2000-talet köpte och sålde titt som tätt utan någon vettig plan. Så fort det anades åskmoln i horisonten sålde jag. Sen nästa misstag var att bränna en massa pengar på skit de 5 första åren man fick jobb. Sparande inte många ören där. Antar att det får skrivas på "ungdomlig dumhet"... nu är det andra bullar som gäller.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Att öka sin konsumtion när man får jobb är ju rätt normalt. Så du kan vara glad över att du slutade med dom dumheterna efter 5 år. Många fastnar ju i det beteendet för resten av livet.

      Delete
  8. Anonymous12:08 PM

    Man skall alltid försöka bo billigt. Har föräldrarna en villa kan man ställa en husvagn på garageuppfarten. Man erbjuder sig att sköta gräsklippningen mot några mål mat i veckan. Sparandet får nu en flygande start.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    ReplyDelete
    Replies
    1. Fantastiskt att du tänker på att byta tjänster mot boende. Det var lite det jag gjorde när jag bodde hemma fram till dess att jag fyllde 21.

      Många kanske nedvärderar mig för att jag bodde hemma så pass länge, men faktum är att jag i alla fall gjorde rätt för mig i hemmets trygga vrå.

      Delete
  9. Jag önskar verkligen att jag suttit på den kunskap som jag sitter på idag när jag var 15-20 år. Å andra sidan är det alltid bättre att börja någon gång än att inte börja alls. Jag har aldrig varit riktigt slösaktig i mitt liv, men heller aldrig vågat ta steget över till börsen.

    ReplyDelete
  10. Anonymous12:35 PM

    Har du fått försvara din position i att inte skaffa barn på sistone?

    Tänker på ditt tidigare inlägg: http://miljonar.blogspot.se/2015/05/barnloshet.html

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tycker faktiskt inte det blivit så mycket värre de 2 senaste åren. Inte som jag befarade. Men visst kvinnor mellan 30 och 40 som har barn missar ju inget tillfälle att berätta hur mycket bättre deras liv blivit och hur fel vi tänker.

      Delete
    2. Anonymous4:00 PM

      Okej skönt!
      Haha :)

      Delete
  11. Jag och min fru ökade hela tiden vår konsumtion tills vi nådde en bruttolön på 100' ungefär, sen dess har egentligen allt över gått till sparande. Dock konsumeras delar av det sparandet på längre resor och investeringar i vår fastighet.
    Amortering har vi alltid kört rätt hårt och barnens sparande räknar jag inte ens, det tickar på bra.
    Idag är bruttoinkomsten 119.

    Mitt råd är att verkligen hitta ett jobb eller sysselsättning som man älskar, livet är för kort för att gå till ett jobb man hatar, oavsett lön.
    Jag har turen att dels ha ett jobb jag älskar, jag ser inte att jag kommer pensionera mig öht före 70, dels får jag riktigt bra betalt. Så ungdomar, gör lite olika grejer efter gymnasitet och hitta sen helt rätt högskola/universitet för dig.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Mycket bra inspel och tips. Dock syftar ju denna blogg till hur man ska gå tillväga om man vill kunna göra annat än jobba de sista 50-60 åren av livet.

      Älskar man att jobba och vill jobba till 70 tycker jag det är onödigt att prata sparkvot och fundera på hur litet man kan bo utan att vantrivas.

      Det svåra är ju att veta när man är 20 vilken väg man ska gå. Utan man får prova sig fram och hitta det som passar en själv tror jag. Jag kände redan strax innan 30 att jag inte ville jobba hela livet oavsett jobb och arbetsuppgifter.

      Delete
  12. Spännande att läsa, speciellt med tanke på att jag själv är 22 år och verkligen kan ta till mig av dessa tips. Tack!

    ReplyDelete
  13. Anonymous3:06 AM

    Tänk om man visste det man vet idag när man var 20 år.
    Jag skulle ge några tips här.
    1. Vid 16 års ålder, välj ett yrkesprogram i gymnasiet för industrin. T ex processteknisk program. Anledningen är att dessa utbildningar ger ofta direkt jobb och väljer man rätt jobb, så är det inte omöjligt att dra in 450K-600K per år (med lite övertid) som nyanställd. Så sålänge man inte måste ha ett visst jobb, så kan industrijobb vara ett mkt bra val om man vill få in större summor pengar så fort som möjligt.
    Jag gjorde en jämförelse för några år sedan mellan två "vänner" där ena gick yrke-gym och en som gick teknisk för att sen plugga 5 år till ingenjör. Pengarna som "industrikillen" hinner spara under "ingenjörkillens" utbildning är nästan helt omöjligt för han att komma ikapp. Speciellt med tanke att det dröjer flera år innan ingenjören får en grundlön som är i samma nivå som industrikillen har.

    2. Jag skulle verkligen försöka söka mig till en mindre ort, gärna någon som är inom rimligt räckhåll till en medelstor stad. Fördelen med det är ju såklart kostnaden för bostaden. T ex jag bor 10 min med cykel till mitt jobb och har ca 1 mil till en 100K stad som har "det mesta". Speciellt idag så skulle jag inte vilja plöja ner enorma summor på bostäder i storstäderna.

    Tack för en bra blogg.

    Mattias

    ReplyDelete