8 veckor känns både som en väldigt kort och väldigt lång period. Men jämfört med de över 10 år jag kämpat mot det här målet så är det klart att 8 veckor är rätt lite.
Frågan är när det egentligen är rätt tid att sluta jobba. Bita ihop och jobba ett år till eller våga chansa och ta steget och kliva av? Frågan är ungefär den samma vare sig man är
1. Hårdsparare som ska sluta någon gång mellan 30 och 50
2. Medelsparare som ska sluta någon gång mellan 50 och 60
3. Slösare utan något privat sparande som ska ta beslut om att sluta vid 65 eller 67.
Oavsett ålder är principen den samma. Varje extra år som man jobbar får ganska stor effekt eftersom det påverkar två ändar av ekvationen. Ett år till som pengar betalas in och ett år mindre som pengar behöver plockas ut. För den unge pensionären med hög sparkvot så kommer antalet år som pengarna ska räcka inte ha någon större effekt, då det troligtvis räcker för evigt om det räcker i 50 år. Men på inbetalningssidan av ekvationen händer det mycket sista året. Faktiskt ett sparande klart över den totala nettolönen. Det beror på att avkastningen på pengarna täcker alla utgifter dvs att hela lönen skulle kunna sparas. Lägger man till allmän pension och tjänstepension hamnar vi på ett totalt sparande på långt över 100% av lönen efter skatt.
De senaste dagarna har det varit lite diskussioner på Twitter och olika bloggar om vad som är en rimlig summa pengar att ha för att kunna sluta jobba, hur man motiverar sig för sista tiden på jobbet och vad som egentligen är en imponerande resa mot tidig pension. Bloggaren "Vardagsekonomi" är ett exempel.
Ett annat är Utdelningsseglaren som skrev såhär på Twitter angående hur man skulle motivera sig för en sista period på jobbet.
Så kan man absolut tänka. Men för mig innebär sista året på jobbet runt 500.000 kr i extra sparande (inkl pensionsdelar) det blir rätt mycket hobbyprojekt för det. Och bristande engagemang har jag haft i många år...
Jag hoppas att ingen sparar till tidig pension för att imponera på någon annan. Utan att man hittar ett upplägg som passar en själv. Alla som kan sluta i tidig ålder har ändå gjort något aktivt och som bryter mot gängse normer. Vilket ju kräver någon form av aktivt handlande och att man troligtvis funderat på hur man vill leva sitt liv och vad som är livskvalité.
Det finns för mig något imponerande i modet att bara behöver spara ett par år för att bli fri. Även om det sen innebär att man får leva billigt resten av livet och många kan ifrågasätta hur fritt ett sånt liv egentligen är. Men det finns också något imponerande i målmedvetenheten i att bita ihop och köra ett projekt av hårt sparande i 10-20 år, och göra ett år till på jobbet man egentligen inte trivs på trots att portföljen redan passerat 10 miljoner.
Det gör att jag är glad att jag får läsa både om det billiga och enkla livet på landet och om vin på balkongen på Rivieran hos de olika bloggarna där ute. Aktiemarknaden är en gemensam faktor och stor hjälp oavsett var på skalan man befinner sig.
Du kommer garanterat hitta någon form av sysselsättning som ger dig intäkter i någon form.
ReplyDeleteOm ni planerar att flytta utanför storstadsbubblorna kan ni enkelt tjäna en hel del pengar på att odla mat själva vilket dessutom ofta kan bytas mot andra produkter/tjänster.
Absolut. Brytpunkten att jag skulle klara mig resten av livet oavsett vad som hände på jobbet inträffade redan för ett par år sen. Redan då infann sig en väldigt skön känsla av oberoende.
DeleteBra sammanfattning. Jag gör också min sista dag på jobbet strax innan jul. Osäker på om jag har så att det räcker för att aldrig mer arbeta, och jag är inte ens säker på att det är så jag vill ha det, men det närmaste/de närmaste åren tror jag iaf inte att jag kommer att ha ett vanligt jobb utan jag tänker försöka förverkliga lite andra projekt och "hanka mig fram" på andra sätt. Ska bli intressant att se hur jag lyckas.
ReplyDelete/41 år
Kul att höra att vi är fler i ungefär samma sits.
DeleteDet kan säkert passa många bra att behöva dra in lite pengar då och då. Så man är alert när möjligheter dyker upp och inte blir förslappad.
Det ska bli intressant att läsa bloggen sen när du har slutat jobba. Vad du gör med din tid, hur du fixar det mentalt att vara "fri". Tycker inte att det finns någon blogg där man kan läsa om det, så ser fram emot det!
ReplyDeleteTycker själv att den biten är svår. Har inte helt slutat jobba, men jobbar bara några timmar i veckan. Ibland känns det som tiden bara rinner iväg och man hinner inte mer än innan. Man blir lat, helt enkelt....och får en sämre självkänsla. Det var ju inte så man hade tänkt det liksom...
Det här är helt klart något som jag också funderar på. Jag har ställt in mig på att jag kommer att få "arbeta rätt hårt" för att den frigjorda tiden verkligen ska leda till något bra och för att jag inte ska riskera att hamna i den situation som du är i. Jag kommer dock inte jobba några timmar i veckan utan jag kommer att vara helt fri under en period och det kanske är lättare att bli passiv när man är kvar i samma situation och fortfarande har ett arbete att gå till, även om det bara är för några timmar i veckan.
Delete/41 år
Att tänka på är också att det kan vara kul att känna att extra pengar gör skillnad även efter att man slutat sin heltidsanställning. Har man hundra miljoner blir eventuella extrainkomster helt irrelevanta i sammanhanget. Har du det däremot så att avkastningen täcker en basal livsföring medan extrainkomster kan ge lite guldkant, tror jag det blir roligare och lättare att aktivera sig.
ReplyDeleteVet du om högskolestudier ger pension? Har hört vissa diskutera det men hittar ingen konkret info
ReplyDeleteVerkar som att man måste ta ut studiemedel för att studier på högskolenivå ska vara pensionsgrundande. Känns lite märkligt.
DeleteStuderar du på högskolenivå och får studiemedel från Centrala studiestödsnämnden (CSN), betalar staten in pensionsavgifter för dig vilket innebär att du även under studietiden tjänar in till pensionen. Men framför allt så kan studier leda till högre lön och därmed också högre framtida pension.
Studiemedlet består av två delar, studielån och studiebidrag. Det pensionsgrundande beloppet är 138 procent av studiebidraget. Pensionsrätten är 18,5 procent av detta belopp. Du som studerar och får studiemedel behöver inte kontakta oss, CSN skickar information till oss på Pensionsmyndigheten.
Möjligheten att få pensionsavgift inbetald av staten gäller endast studier från och med år 1995 och framåt.
För att pensionsrätterna för dina studier ska kunna räknas med i din framtida pension ska du ha minst fem år med inkomster från arbete innan du fyller 70 år. Inkomsterna ska motsvara minst två inkomstbasbelopp.
/41 år
Bidragsdelen är pensionsgrundande.
ReplyDeletehttp://www.csn.se/hogskola/hur-mycket-kan-du-fa/1.2580
Tack för info om CSN.
ReplyDeleteSjälv känner jag ett rejält sug att "prova-på" livet som heltidspensionär. Om man sedan efter det vill jobba - av vilken anledning som helst - så är det bara att göra det. Tror man behöver minst 6 månader för att kunna känna in sig i den nya situationen innan man egentligen kan uttala sig om hur det är i praktiken.
Time will tell
Precis så känner jag också. Sen skiljer sig nog innebörden av att vara ”heltidspensionär” åt rätt mycket beroende på vem du är. Det jag vill försöka komma åt är en känsla av att jag gör saker för mig själv och för min egen skull, inte nödvändigtvis för att dra in pengar nu eller på lite längre sikt.
Delete/41 år
Kul att du läst mitt inlägg. Jag är imponerad av din resa och som jag skrev går du i mål med ett respektabelt kapital.
ReplyDeleteAllt gott!
Jag skulle inte rekommendera att leva snålt resten av livet när man slutar jobba. Vad är det för mening när man har frihet men ingen råd för det? Resor, utomlandsboende, golf spelningar, sociala aktiviteter, mm, allt kostar. Meningen att sluta jobba är att leva livet. Så tycker jag iaf.
ReplyDeleteSå kan man absolut tänka. Men man kan också tänka att när man har pengar så det räcker för allt det nödvändiga och lite extra så kan man sluta jobba.
DeleteSen kan man hela tiden utvärdera olika möjligheter till jobb och extrapengar genom att väga arbetsinsats mot ersättning (och vad man sen kan göra för dessa extra pengar) för att avgöra om det är värt det.
Jag tror det är lätt hänt annars att man går till jobbet år efter år för att spara pengar som man inte har någon riktig plan för om man verkligen behöver.