Då var det så äntligen dags för det tredje och sista inlägget i denna miniserie där jag ger tips till en 20, 30 och 40-åring som vill dra igång ett sparande från noll. Om du inte redan läst inlägg ett och två så föreslår jag att du börjar där, de är skrivna de senaste dagarna och lätta att hitta. Så du får ingen länk.
Nu är vi då framme vid stunden då jag ska ge tips framåt i tiden. På något sätt känns det ju mer naturligt att berätta hur en 20-åring ska göra eftersom man med ökad ålder och erfarenhet anses kunna bidra med erfarenheter och tips till de yngre. Men då vi ska hålla oss på ett allmänt och teoretiskt plan ska det nog gå bra att även tänka som en 40-åring, även om jag inte har någon praktisk erfarenhet.
För både 20 och 30-åringen har jag inte pratat som mycket om mål och syfte med sparandet. Utan helt enkelt utgått från att målet är att med hjälp av ränta på ränta och hård jobb under ett antal år skaffa pengar som sen ska ge avkastning resten av livet. För att på så sätt möjliggöra ett så tidigt avslut som möjligt från löneslaveriet.
Förhoppningsvis har vi ju 50-60 år kvar att leva även som 40-åring, så visst finns det goda möjligheter att jobba med ränta på ränta. Men jag tycker ändå vi bör ta oss en funderare på om att jobba heltid 10-15 år för att stoppa undan pengar för att sen helt kunna sluta jobba är rätt melodi om vi kommer igång först i denna ålder.
Sälj/ställ om livsstilen:
Om vi har hunnit bli 40 år utan en enda krona sparad så har vi ju troligtvis haft en sparkvot väldigt nära 0. Eller så har vi nyligen gjort någon extremt dålig investering som raderat hela vårt kapital. Om vi hamnat i denna situationen av hög konsumtion men nu vill ställa om och leva på ett annat sätt behövs en rivstart. Jag tror på Lyxfällans metodik det vill säga att sälja prylar som antingen binder mycket kapital eller som kostar pengar varje månad att ha kvar. Mer som en mental rivstart och omställning till ett liv där prylar inte är centralt än de pengarna som vi faktiskt får loss.
Yrke/sparande:
Vi utgår återigen från att vi har ett jobb där vi om vi vill kan jobba heltid och få en lön som det går att spara en relativt stor andel av om vi lägger manken till.
Med dessa förutsättningar finns det nu två vägar att gå. Antingen att mer eller mindre kopiera upplägget för 30-åringen dvs jobba heltid och spara så stor andel av lönen som möjligt. Med det upplägget kan det vara möjligt att sluta jobba någonstans mellan 50 och 60 beroende på sparkvot, dvs runt 10 år tidigare än normal pensionsålder. Men vi kan också välja den andra vägen att inse att om jag nu kan spara 50% av min lön så skulle det ju faktiskt räcka om jag jobbade halvtid. Skatten skulle dessutom bli lägre på ett halvtidsjobb så även med halva bruttolönen skulle jag nog kunna spara lite.
Om man helst gör 10-15 år med heltid eller 20-25 år med halvtid är något 40-åringen får värdera.
Rikedom/arv
Det finns ju också ett tredje alternativ vilket inte bygger på att jobba mindre. Utan istället bygga upp en förmögenhet. För att antingen kunna unna sig rejäl lyx efter ett långt yrkesliv eller lämna ett stort arv efter sig. Då finns det fortfarande massor av tid att uträtta stordåd som 40-åring, även om du börjar på noll. Med ett månadssparande på 5000 kr från 40 till 67 så kan vi lämna yrkeslivet med 4-5 miljoner i kapital om vi får 7-8% avkastning.
Ja det var väl ungefär vad jag hade att säga i detta sista inlägg av serien "om jag var xx år utan pengar". Tack för inspirationen till upplägget Farbror Fri. Och tack alla läsare för positiv feedback både här på bloggen och på Twitter. Fortsätt gärna att kommentera alla tre åldrarna med egna infallsvinklar.
"Jag tror på på Lyxfällans metodik det vill säga prylar som antingen binder mycket kapital eller som kostar pengar varje månad att ha kvar."
ReplyDeleteDet saknas väl ett "att sälja" prylar... annars tror du ju på att ha prylar... (plus dubbelt "på")
Tack för hjälpen. Har fixat det nu. Får skylla på att jag skrev inlägget igår natt.
DeleteIntressant läsning dessa 3 sista inlägg.
ReplyDeleteÄr själv 35 år & ligger inne med 350K på börsen. Mest preferensaktier och lite indexfonder.
1100K som jag har tillgängligt för placering "när tillfälle dyker upp", väntar på en större nergång/krasch på börsen & det har jag gjort ett tag nu...
Har inga problem med en sparkvot på 70% och då är stugan vår betald cash och i bostadsrätten (3:a i Luleå) har vi lån på 600K.
Inga övriga lån samt alla större inköp så som bil, skoter, släp, båt mm är betalda vilka har ett visst värde. Vi gör resor då & då och lever mkt gott.
Vi är 2 personer utan barn och det blir nog ett liv utan egna barn.
Började med sparande på allvar sent i livet och brände en stor summa på Northland... Med detta i erfarenhet har jag en annan placeringsfilosofi (stora bra bolag som ger bra utdelning samt har tillväxtmöjlighet) och din & Petruskos blogg har hjälp mig att förverkliga drömmen att bli fri att göra vad jag vill om x-antal år.
Hur hade du gjort om du varit i min situation som jag beskrivit för dig?
Är tacksam för alla tips jag kan få.
Ha en fortsatt fantastisk dag!
Svårt läge när man har så mycket pengar utanför börsen och börsen samtidigt har gått starkt i många år. Med din höga sparkvot och pengarna utanför börsen skulle jag ändå bita i det sura äpplet och börja köpa månadsvis i rätt hög takt.
DeleteEtt väldigt intressant inlägg, hatten av!
ReplyDeleteJu äldre man blir desto större sannolikhet är det att man drabbas av diverse sjukdomar vilket gör ens förmögenhet mer eller mindre värdelös. Jag hade ett liknande samtal med mina föräldrar som är i 80 års åldern. De sitter på ca 40000 kr i fonder, i övrigt inga tillgångar värda namnet. Farsan frågade mig om investeringsförslag. Herregud sa jag. Ta ut pengarna och gör något kul med dem så länge ni har hälsan kvar. Det är ju småpengar i sammanhanget och inget värt att sitta på i er ålder!
Hade de suttit på flera miljoner hade det varit en helt annan situation, men i deras ålder är det ointressant att titta på tillväxt, skänk bort pengarna eller lev upp dem!
40-åringen kan ha en bra tjänstepension som ev går att komma åt när personen fyller 55 år, så det kan finnas mer pengar sparade än man först anar.
ReplyDeleteAbsolut. Men med 0-10% sparkvot fram till 55 så har man vant sig vid för hög standard. Och då räcker inte tjänstepensionen vid 55 långt.
DeleteÄven för en 40-åring gäller att sparkvoten avgör. Spara 75 procent av lönen, gå i pension efter 7-8 år. Det finns bevisligen exempel på att folk har gjort detta.
ReplyDeleteJapp!
DeleteKänner igen mig i en del av de tre inläggen. Jag har väl alltid varit en sparsam person, gillar att ha trygghet om något går åt skogen. Fick en bra start genom att bo hemma till jag var 24 och jobbade och sparade till ett kontant köp av en bostadsrätt med billig hyra.
ReplyDeleteSen har även jag krånglat till det med sparandet, dyra och dåliga fonder, var med i IT bubblan och gjorde lite förluster, sålt vid fel tillfälle m.m. Jag hade ingen strategi och inget mål. Något jag också ångrar är att jag tyvärr inte skaffade mig någon utbildning så några större löneökningar har det inte blivit under dessa år.
Nu är jag 40+ och det är först nu det senaste halvåret jag läst bloggar som denna och flera andra. Målet är att få ihop en pengamaskin så att jag inom rimlig tid kan spendera vinter halvåret i ett varmt land och sommaren i Sverige. Jag har ca 2 miljoner och en sparkvot på ca 50%, när tror du jag kan lämna in avskedsansökan? Bara så man har något att se fram emot.......
Något som jag märkt vid min ålder är att alla jag känner är inne i statusjakten med fin bil, nytt hus, byta kök ofta, dyra resor, dyra restaurangbesök att lägga ut på instagram, m.m. Jag står utanför detta och anses nog som en udda och snål typ men jag har svårt för att lägga pengar på sånt som jag tycker är onödigt även om jag inte haft min plan på att leva på avkastningen.
Spara på!
Jonas
Spännande tankar!
ReplyDeleteSjälv har jag gått igenom 20-30 och 40, fyller 45 nästa gång. Mina tips till er som är yngre stavas SPARA, gärna i aktier med hög direktavkastning. Jag har varit "fullbetald" för mitt yrke sedan jag var 20 år. Lönen motsvarar idag 35-37,000kr/mån ungefär. När jag var ung, under 25, så brände jag hur mycket pengar som hellst. Jag jobbade ju heltid med full lön så det var bilar, krogen och party som gällde. Minns tillbaka på det som en underbar period i mitt liv som jag inte hade varit utan. Men jag kanske hade kunnat ta det lite lugnare med utgifterna och sparat lite mer istället.
Dock ska tilläggas att jag alltid har sparat, tyvärr så lockade alltid nån ny bil eller liknande när kapitalet hade växt till en viss nivå. I efterhand så har man ju räknat lite på om man hade nöjt sig med en lite sämre bil, inte festat varje helg osv. och det är sjuka pengar man hade haft på banken idag.
Nu ska man inte gråta över spilld mjölk. Jag köpte hus i "rätt tid", år 2000, och utvecklingen har varit fantastisk, en värdeökning som nästan kan räknas i Musd. Så jag kommer väl klara mig ändå. På senare år har jag även upptäckt den fantastiska ränta-på-ränta effekten. Jag har tom. ökat min skuldkvot på boendet för att få lite hävstång på aktieinvesteringarna. För precis som med att sprida riskerna med olika investeringar så anser jag att en alltför stor del placerat i det egna boendet är behäftat med en viss risk.
Det som jag upplever som en ganska stor befrielse är att jag sedan några år har släppt statussjukan som många beskriver. Vi har några år gamla bilar som är betalda och vi känner ingen som hellst avund på grannar och bekanta som köper nya bilar på avbetalning och som måste ha den senaste iphonen och betala 7-800kr/mån. Intresset för placeringar och se hur kapitalet växer med "en ny bil" om året känns så underbart att det helt har tagit överhanden. Nästan så att man vill sälja av alla prylar och enbart investera, men det funkar såklart inte.
Min plan är att inom 5 år kunna välja bort löneslavandet och ägna mig åt min egna kapitalförvaltning på heltid. Även om jag inte klarar det så måste man ha ett mål att se fram emot.
Va, är det någon här som fortfarande är lönearbetare? Det är ju trotsallt 2017?!
ReplyDelete/Kalle
Om man är 50 utan pengar, är det kört då? :)
ReplyDeleteOm målet är väldigt tidig pension är det kört. Om målet är att bli rik så kan ränta på ränta på högt sparande på 17-18 års jobb göra underverk.
DeleteLäser med intresse för jag är lite villrådig kring hur jag ska tänka... Jag är något närmare 50 än 40 och för två år sedan var min ekonomi på noll. Jag har lån på kåken på 1,3 msek, och den är värd ca 1,5. Jag får ut 28k netto. Hur ska man göra med sparande och amortering? På två år har jag lyckats amortera 100k och jag har fonder för 25k och 30k i buffert på ett sparkonto. Tips på fördelning på amortering, fondsparande, buffertsparande? Har nog inte som mål att gå innan 65. Tror jag?
ReplyDeleteTycker nog du kan fortsätta prioritera amortering ett par år till så du får ner belåningen lite till. Men givetvis också fortsätta fylla på i fonderna varje månad.
DeleteTänker lite så jag också. Skulle ju naturligtvis vara roligt att kunna lägga mycket i buffert- och fondsparande, men med sannolikt högre räntor framöver och att ränteavdraget antagligen kommer att trappas ned, så får nog fokus ligga på amortering.
DeleteJag är snart helt skuldfri, amorterar ca 55% av lönen på mitt sista lån. I början på nästa år så är lånet borta och jag fortsätter och investerar runt 70% av lönen. Målet är att om ca 7 år, vid 50 år, "gå i pension". Då jag har en hel del i pension, PPM och tjänstepension så kommer jag räkna med de till en viss del (med säkerhetsmarginaler) i beräkningen. Detta då jag inte vill jobba ett par åt till om jag inte måste.
ReplyDeleteEn tanke jag har är ev att plugga några år när jag går i pension. Att leva på CSN bidrag ("gratis") och lån (billig ränta) 2-3 år och låta mina investeringar öka under dessa 2-3 år utan att behöva ta ut dem. Om jag räknat rätt så vinner jag på detta, även fast jag behöver betala tillbaka lånet.
Mvk