Om jag var 20 år igen

Bloggkollegan Farbror Fri kör en temavecka med inlägg om vad han skulle gjort annorlunda om han fick börja om utan sparade pengar vid ålder 20, 30 resp 40 år. Jag har vid många tillfällen fått just den frågan här på bloggen om jag ångrar någonting eller skulle velat göra något annorlunda.

Såhär beskriver Farbror Fri upplägget: "Förutsättningarna för att börja om i olika åldrar nedan är att vi fortfarande har den kunskap och erfarenheter som vi har idag men att kapitalet som vi idag har ackumulerat är utraderat."

Jag väljer att lägga till förtydligandet att det är 2017 i alla tre fallen. Dvs i detta första inlägg då jag utgår från att jag är 20 år gammal så är jag född 1997. Det är alltså inte frågan om en tidsmaskin där vi åker tillbaka och med hjälp av vår kunskap kan korta Ericsson i IT-kraschen för att sen köpa Apple 2003 och avsluta med lite Fingerprint 2015.

Målet vid såväl 20, 30 som 40 år är för min del att så snabbt som möjligt bygga upp en ekonomisk plattform som gör att jag inte behöver jobba om jag inte vill. Men även leva ett så bra liv som möjligt under resan. Jag har ju haft en inställning att bita ihop och göra några hårda år nu för att få belöning senare, och den inställningen kommer finnas kvar. Men det ska inte vara någon plåga under resans gång utan eventuella uppoffringar ska kännas bra och motiverande även i stunden.

Det kan alltså vara intressant att jämföra mina inlägg med Farbror Fris. Då hans inställning mer är ett liv i frihet och "frivillig enkelhet" för att skapa tid med familjen. Medan jag drivits något mer av "att bli rik". Även om både resan och resultatet blir rätt lika i slutänden.

Dagens inlägg där jag utgår ifrån att jag är 20 år gammal igen är det lättaste. För att inte ha några sparade pengar och börja en ekonomisk resa vid 20 är ju helt normalt och något jag själv gjort en gång i tiden. 

Såhär tänker jag att jag hade gjort om jag var 20 år...

Yrke/Utbildning: 

Jag är nöjd med mitt upplägg att bita ihop och köra hårt och jobba heltid under ett antal år. Istället för att köra halvtid hela livet. Jag tycker helt enkelt ränta på ränta-effekten är så stark att måste utnyttjas genom att bygga upp pengar på hög som sen kan föröka sig själva. 

Så även om jag gillar träning och friluftsliv skulle jag inte valt att satsa på att säsongsarbeta som skidlärare hela livet, även om jag säkert skulle klara mig bra på den lönen som man kan tjäna på 4 månader per år som skidlärare. 

Jag är också nöjd med mitt val att plugga vidare på universitetet även om den ekonomiska fördelen kan ifrågasättas om man bara ska jobba i 10-15 år. Däremot skulle jag nog försökt jobba lite mer vid sidan av studierna eller dra igång företagande på hobbynivå. Tror inte de sista 15% av plugg lönar sig som att lägga motsvarade tid på något mer utvecklande. Så målet skulle vara att jobba minst 25% under studietiden, även om det riskerar att innebära någon missad tenta.

Jag skulle ta fullt CSN-lån och tillsammans med lönen från jobbet spara så mycket det bara gick. Räntan på CSN för ett lån utan säkerhet är helt enkelt för bra för att tacka nej till.

Resa:

Även om målet är att så snabbt som möjligt bli ekonomiskt fri så skulle jag passa på att göra några resor under skolloven. Eller plugga en termin utomlands. Ska man göra 10-15 sparsamma år när man väl börjar jobba är det roligt att ha upplevt något mer än hemorten och eventuella resor som barn tillsammans med familjen. När man är runt 20 är det lättare att hitta kompisar att resa med och man kan göra det billigt. Om 10 år så har ingen längre tid och lust längre, då är det jobb och familj som gäller för alla kompisar. Kanske har även du barn om några år vilket gör resande svårare och dyrare.

Har man haft turen att träffa en partner så res ihop med den. Jättebra sätt att lära känna varandra och även sig själv att få lite äventyr och utmaningar långt bort från föräldrarna.

Visst vi har hört skräckhistorier i stil med vad en resa 1994 som finansierades genom att sälja H&M aktier hade varit värd idag. Men hade man jobbat ihop pengarna till resan och gjort några resor 1994 och 1995 och sen börjat jobba och månadsspara i H&M 1996 så hade det blivit helt ok det också.

Bo:

Funkar det att bo hemma så är det givetvis bäst rent ekonomiskt. Visst det är jättebra att träna på att ta eget ansvar och sköta sig själv. Men jag tror det funkar bra att lära sig det när man är 23 också. Men det hänger ju på hur föräldrarna bor och hur man trivs i deras närhet.

Oavsett vad som går att lösa rent praktiskt skulle jag verkligen optimera kostnadsbiten för boendet. Att hyra något centralt i andra hand för att det är praktiskt och fint som kostar flera 1000-lappar extra i månaden som 20-åring är inte förenligt med att sikta på ekonomisk frihet vid så ung ålder som möjligt. Att bo i ett källarrum utan egen dusch under några år som ung är precis en sån uppoffring som jag tycker blir en ren njutning när man tänker på det ökade månadssparandet.

Spara/investera:

Här önskar jag att jag hade haft en större kunskap när jag var 20 år. Det var mycket dyra fonder och riskabla aktieköp från min sida i den åldern. Jag hade en del tur med aktierna och dessutom väldigt lite pengar så det gjorde väl ingen större skada. Men jag tror det hade varit roligare och mer motiverande att redan då börja jobba mot en stabil aktieportfölj med fokus på utdelning. En stor fördel idag är all information via bloggar, poddar etc.

En väldigt utmanande del i att vara 20 år idag är bostadspriserna i storstäder. För mig tog det några månader att spara ihop till första kontantinsatsen till en bostadsrätt. Så är det ju inte idag. Jag skulle nog ändå sätta av pengar på lite kortare sikt till första bostadsköpet. Men hoppas att jag vid 25 hittat någon att leva med som jag trodde på långsiktigt och då kunna köpa något för 1,5-2 miljoner delat på 2. Och sen räknat baklänges på hur mycket som behövdes sparas per månad. Det kan ju visa sig att första jobbet efter studierna blir på en annan billigare ort eller att man inte hittar den där personen att köpa en bostad ihop med. Men med 150.000 kr redo för bostadsköp vid 25 så har man oavsett omvärldsfaktorerna vissa valmöjligheter i alla fall.

Jag tror också det är viktigt att tidigt intala sig att aktieportföljen är skild från privatekonomin. Dvs buffert och sparande till boende ska ske på annat håll än i huvudsakliga aktieportföljen. Utdelningen återinvesteras utan undantag tills man nått det slutliga målet. Då är det bättre att spara lite mindre i aktier varje månad än att behöva sälja aktier eller sno portföljens utdelning.

När det några år senare är dags för första jobbet skulle jag verkligen gjort mitt yttersta för att komma in på en så bra lön som möjligt och även få upp lönen första åren. Visa framfötterna säg att du inte är nöjd med lönen men är beredd att visa att du förtjänar mer. Jag började på en lön runt 20.000 brutto vilket var rätt lågt även på den tiden och hade rätt sega löneökningar de första 2-3 åren. Sen tog det fart för min del. Men jag tror att jag såhär i efterhand hade kunnat göra mer för att få en bättre lön direkt. Vilket sen hade hängt med under många år då det tar tid att komma ifatt en för låg ingångslön. 

Några tusenlappar extra i månaden mellan 23 och 26 hade kanske gett mig chansen att sluta jobba 1 år tidigare. Det viktigaste är dock att komma in på arbetsmarknaden i rätt bransch och med ett jobb som du kan utvecklas i både arbetsmässigt och lönemässigt. Och där är jag nöjd för egen del.

Imorgon kommer inlägget om vad jag skulle göra som 30-åring. Kom gärna med inspel och synpunkter på tankarna kring livet som 20 år.