När jag började spara pengar på allvar för ca 12 år sen var det mycket för att skapa en trygghet. Jag hade just fått jobb och hade provanställning. Bland jämnåriga kompisar var det högt och lågt med hur de hade kommit in på arbetsmarknaden. Provanställningen övergick i tillsvidare men osäkerheten hängde kvar. Så anledningen till att jag började spara var något i stil med att om jag lever på halva lönen så kommer jag ju klara mig 2 år till om jag blir av med jobbet om 2 år.
Jag vet inte exakt när tanken att bli fri tog över från tanken att bli trygg. Men det var ju en gradvis övergång. Runt 2011 gjordes en större omorganisation på jobbet och det var lite allmänt stökigt och oroligt. Och även jag tänkte lite i banorna vad som skulle hända och hur lätt jag skulle kunna få ett nytt bra jobb. Då var jag dock uppe i en nivå som gjorde att pengarna skulle räcka 10-20 år om jag blev av med jobbet, så det märktes stor skillnad på vissa kollegor där tvångsförsäljning av huset bara var en uppsägning bort. Efter det har jag känt mig trygg i min anställning och det har mer varit en nedräkning mot när jag själv frivilligt ska kunna sluta än tankar om hur länge jag skulle klara mig om jag blev tvingad att sluta.
Nu har jag ju kommit till en brytpunkt som gör att med sparad semester, uppsägningstid och a-kassa skulle ha inkomster fram till när jag själv planerar att sluta jobba, dvs sommaren 2018. Det betyder att jag trygghetsmässigt är 100% i mål. Men då övergången skett gradvis och risken att bli arbetslös inte är något jag tänkt på senaste åren så känns det inte som någon större skillnad.
Det leder mig in på nästa fundering. Är det 100% trygghet och frihet som är det optimala? Alltså om man tänker sig behöva minst X kr i månaden för att kunna leva det liv man önskar vad gäller det nödvändiga, 1,5 X kr i månaden för att kunna unna sig lite lyx och extra och 2X kr i månaden för att unna sig massa lyx. Mer än 2X kr i månaden känner man inte är lönt att fundera på eftersom man då skulle behöva börja göra av med pengar för sakens skull. Med ovanstående skala, vad är då den optimala (säkra och inflationsjusterade) passiva inkomsten? Jag siktar på att kunna sluta jobba med runt 1,5X i passiv inkomst.
Jag valde X för att jag inbillar mig att det är lättare att sätta in en summa som passar för just dig då. För att slippa komma in på resonemang om man verkligen klarar sig på si och så många kronor i månaden. Jag valde också att inte ge några exempel på om man har råd att åka utomlands 1 eller 2 veckor om året på nivå 1,2X. Utan det är upp till dig och dina intressen att avgöra vad som är "att leva det liv du önskar vad gäller det nödvändiga". I mitt fall skulle X vara runt 10.000 kr netto. Jag har alltså levt på 0,5-0,9X under många år för att bygga upp ett kapital, men då har jag medvetet hållit igen.
Jag planerar att jobba vidare till jag har ca 1,5X i passiv inkomst med god säkerhetsmarginal för nedgångar på börsen och sänkta utdelningar. Kanske är det onödigt högt att sikta på 1,5X? Det optimala skulle mycket väl kunna vara 1-1,25X dvs att man klarar sig resten av livet utan att lyfta ett finger. Men att man ändå har lite drivkraft för att aktivera sig och tjäna lite pengar för att kunna lyxa till det lite? Troligtvis är det mer motiverande att dra in lite pengar för att gå från 1,2 till 1,3X än att gå från 1,8 till 1,9X.
Tanken med att kunna men inte behöva jobba är att minska risken för känsla av tomhet, förslappning, alkoholism och tristess. Eller kan man sysselsätta sig i 40-50 år med projekt helt utan ekonomisk inblandning?
För mig har ju alltid friheten att inte behöva jobba och dessutom ha rejäl säkerhetsmarginal varit något väldigt eftersträvansvärt. Jag har heller aldrig trott att det ska vara minsta problem att få dagarna att gå utan att jobba. Men det är ju svårt att veta hur man kommer reagera av att vakna upp en morgon i oktober 2018 utan en enda bokning i kalendern. Jag tror ju fortfarande att jag kommer kunna fylla dagarna med roliga och meningsfulla saker. Men kanske hade det varit ännu roligare om jag fått fundera på hur jag skulle tjäna 30.000 kr under 2019 på enklaste och roligaste sättet?
Vad tror ni? Svara gärna i kommentarsfältet med vad ni tror det optimala passiva inkomsten är på skalan 0,5X till 10X. Glöm inte att vi behöver jobba ihop pengarna själva, det handlar inte om att vinna på lotto eller ärva. Dvs en högre siffra innebär allt annan lika färre år i frihet.
Det beror nog helt på hur man är som person. Själv siktar jag på att sluta när mina passiva inkomster täcker det liv jag lever idag,varken mer eller mindre, möjligtvis mindre.
ReplyDeleteAvkastningen kommer ju troligtvis att öka för varje år och för egen del tycker jag det känns roligare att leva på gränsen än med massa marginal. Då blir man tvungen att vara lite kreativ och hitta lösningar vilket jag tror kan vara nyttigt :).
Intressant frågeställning! Jag själv tänker nog också mig att sikta på 1,0X men detta eftersom jag tycker jag har ett säkerhetsnät i form av ITP och ett avbetalt boende som om det skulle säljas ger mig ytterligare 1,0X...
ReplyDeleteHur tänker du ang pensioner - ingår de i din beräkning eller är det en ren bonus?
Då jag är lite äldre än du har jag bara 5-6 år kvar tills jag kan börja ta ut ITP och på så vis leva på den i åtminstone 10 år utan att röra kapitalet.
/Bengan
Tanken för mig är att jag har aktieutdelning som en bas. Från det att jag slutar jobba till döden. Sen kommer jag sälja lite fonder varje månad från att jag slutar jobba till jag får ut pension. Så man kan säga att pensionen ingår i mina beräkningar, men att jag ändå har en viss säkerhetsmarginal. Värdet i bostaden ingår inte i beräkningarna och där finns precis som i ditt fall ytterligare en marginal om jag skulle flytta till något billigare.
ReplyDelete1,5X är målet för mig. Då har jag säkerhetsmarginal om utdelningarna skulle minska och får pengar över varje månad som jag kan lägga på t.ex. resor.
ReplyDelete/ MVH http://money-f-nothing.blogspot.se
För min del vill jag känna trygghet och veta att jag kan bestämma hur jag vill ha det.
ReplyDeleteTanken är att när jag kommer till en viss gräns, då kan jag gå ner till 50% tjänst tills jag är nöjd med det. Ha helt ledigt under sommarmånaderna. Utlandsresor 2-3ggr året.
10 000-15 000kr utdelning /månad och sedan extra från 50% tjänst. Vilket ger utrymme för återinvestering av del av utdelningen.
Allmän pension kan man nog inte lita på, men visst borde man kunna lita på ITP? Jag som 80-talist har ITP1 och det är ju ett "hållbart" system eftersom du bara sparar till dig själv. Enda som skulle kunna stjälpa ITP1 är väl en kraftig krasch av pensionsbolagets alla tillgångar?
ReplyDeleteMin karriär går rätt bra så inbetalningarna till ITP börjar bli rejäla, över 250k förra året.
Så fort jag når 1,5 x så täcker det ju mina kostnader plus lite till för att bo här i Sverige, då kommer jag att nog förbereda flytt till ett varmare och billigare land där jag kan leva ännu billigare. Den långa vintern i Sverige är något jag inte kommer att sakna....
ReplyDeleteIntressant fråga det här!
ReplyDeleteJag har funderat på om det är dyrare att leva när man inte är yrkesverksam och tror faktiskt att det är så, p g a att man "måste" fylla vardagen med dyra aktiviteter såsom resor. Därför siktar jag på kanske runt 1.5X.
Eftersom jag redan är 46 år och inte har så mycket pengar sparat måste jag nog jobba till 61 år för att pension (allmän, privat och tjänste) & utdelningar (+ ev aktieförsäljning, "burn rate") ska ge mig dessa 1.5X.
Jag testar exit light just nu. En månads obetald ledighet från jobbet. Tycker det är sådär. Hade tänkt lämna i august. Är 55 och har tjänstepension så att det räcker. Men nu vete tusan. Det är trots allt ganska kul att jobba... :-)
ReplyDeleteTestar också exit light - är 56 år och har utöver semester varit ledig ett par månader om året de senaste tre åren. Kan lugna alla utom möjligen arbetsnarkomaner med att den första månaden är "värst" - därefter vänjer man sig! Allt hänger på vilka intressen och vilket behov av socialt gnuggande man har.
ReplyDeleteHar du aldrig funderat på att byta jobb innan du går i pension? Med tanke på att du arbetat på samma ställe hela tiden så kanske du missar något som du skulle trivas mycket bättre med.
ReplyDeleteExit light är en superbra idé. Då får man prova på om man verkligen vill lämna arbetslivet. Det finns ju en hel del fördelar med att jobba, även om man inte behöver. Själv funderar jag på att gå ned på halvtid de sista åren. Är egenföretagare så jag bestämmer själv hur mycket jag vill jobba.... :-)
ReplyDeleteHej!
ReplyDeleteJag kan identifiera mig med ditt behov av frihet och känslan att jobba för att jag vill, inte för att jag måste. Skulle säga att jag ligger på 1.5-2x redan nu, beroende på hur stort jag vill bo.
I takt med att min lön ökat har jag minskat mina levnadskostnader och njuter av känslan av att jag klarar mig på väldigt lite. Jag älskar visserligen mitt jobb, men den dag jag känner att arbetet ger mer än det tar kommer jag säga upp mig. Skulle egentligen vilja jobba 50%, känns absurt att spara så mycket som jag gör och samtidigt stressa för att få tiden att gå ihop. Dock är jag prestationsdriven och vill ha ett arbete som utmanar mig och där jag får utlopp för min tävlingsinstinkt och kreativitet.
Jag har i många år klart deklarerat för mig själv att jag ska sluta jobba när jag når 15 miljoner sparat. Fördelningen skulle vara följande. 3 miljoner investerade i huset. 5 miljoner i högutdelande aktier. Samt 7 miljoner i buffert på bankkonto samt i lågriskfonder Den nivån har jag nått nu. Men..........jag kan bara inte ta steget. Vad tusan ska jag göra på dagarna? Alla mina bekanta arbetar. Jag har en liten tjej på 6 månader hemma. Självklart lockar det att bli hemmapappa fram tills dess att hon börjar skolan. Eftersom jag varit egenföretagare i 25 år innebär mitt beslut att jag måste sälja företaget. Ett företag som är min identitet och som varit mitt liv dom senaste 25 åren. Hur skulle ni andra tänka i min situation?
ReplyDeleteÄr i exakt samma situation med hälften av dina tillgångar. Tycker du ska testa exit light som jag gör. En månad utöver semestern. Livet är så mycket mer än företagande. Börjar komma in i det hela nu efter två veckor.
ReplyDeleteJag testade en exit light i höstas. Egentligen sade jag upp mig, men lockades sedan tillbaka till en ny roll på jobbet så det blev fyra månaders tjänstledighet. I början var det fantastiskt att känna friheten. Jag fyllde lätt upp dagarna med sådant jag inte hade hunnit med tidigare - läsa intressanta kurser på universitetet, göra research och skriva, rita serier, teaterkurs, läsa intressanta böcker osv. Efter några veckor hade jag fått utlopp för det mesta av de uppdämda behoven och gick in i en lugnare lunk som mer liknade ren ledighet. Fortfarande trevligt men började känna mig lite slapp. Efter ungefär två månaders ledighet började det klia i fingrarna att göra någon nytta för andra. Jag kände mig instängd i mig själv, allt handlade om mig själv och hur jag mådde, och varför mår jag inte superbra när jag kan göra precis vad jag vill på dagarna? Jag skaffade ett extrajobb som var fritt upplagt och jag kunde fakturera via egen firma. Nu fick jag åter känslan av att vara till hjälp för andra, göra något nyttigt, vara en del av samhället osv. Efter ytterligare två månader började jag som sagt på mitt gamla jobb igen fast i en ny roll.
ReplyDeleteJag hade, och har fortfarande, svårt att bestämma mig för om sen här jobbiga känslan av onyttighet och självcentrering är något "naturligt" eller om det har med indoktrinering sedan barnsben att göra. Och jag vet inte om det släpper efterhand eller om jag skulle fortsätta känna likadant vid en längre ledighet.
En oväntad effekt var att jag i slutänden sparade mer pengar under dessa månader än jag hade gjort tidigare!
Min slutsats efter detta lilla experiment var att jag nog inte kommer trivas i längden med att vara "frikopplad" från jobb och samhälle. Framför allt att detta tillstånd inte är vört (för mig) att känpa och jobba hårt under många år för att uppnå. Nu är jag mer inne på att jobba deltid och ha en aktiv fritid, så att jobbet faller ner några pinnhål i prioritet tids- och engagemangsmässigt. Nu jobbar jag 50 % och studerar på distans 50 %, vilket ger tillräcklig frihet för att jag ska slippa känna mig låst och kvävs så som jag gör vid heltidsarbete.
Jag har själv ca 2-2,5x och velar en del om när jag ska sluta jobba. För mig skulle det vara intressant att höra med ett antal som har tagit steget hur de ser på livet som ung "pensionär". Jag tror att det är en bra idé att ta tjänstledigt en tid för att testa på hur det är. Är lite fast i "One more year syndrome" och har för några år sedan passerat den gräns där jag tidigare sa att jag skulle sluta jobba.
ReplyDeleteNär jag började spara hade jag inte barn. Jag skulle klara mig utmärkt på min passiva avkastning men tänker att barnen skulle få en stabilare ekonomi om jag pinar mig igenom ett par år till i yrkeslivet.