Som jag skrev i förra inlägget har jag funderat lite på det här med frihet senaste veckorna. Jag tror det började med en fråga på TV med anledning av kommande valet där frågan var om trygghet eller frihet är viktigast. En inte helt lätt fråga för mig då jag via mitt sparande jagat både trygghet och frihet.
Mitt sparande började mycket med jakten på trygghet. Att jag skulle klara mig ekonomiskt oavsett vad som hände. Någonstans på vägen insåg jag att nu har jag några årslöner sparat och verkar få behålla jobbet ett tag till. Och blir jag av med jobbet kan jag nog med min erfarenhet få ett nytt. Ungefär där blev jakten på trygghet mindre och jakten på frihet tog över.
Nästa sak som fick mig att fundera på frihet var när Onkel Tom kommenterade Farbror Fris inlägg om Kick Off med orden "Det är en riktigt bra idé som ni har även om jag är väldigt skeptisk till att sätta mål. Jag och min sambo får vara glada om vi får 2 timmar utan barn och måsten och det avspeglar sig naturligtvis i våra liv och vår planering." Här pratar vi alltså om en person som slutat jobba och flyttat ut på landet driven av just jakten på frihet. Troligtvis jag som barnlös som misstolkar kommentaren, men särskilt fritt låter ju inte det livet. Även om det kanske är ett fall framåt på frihetsskalan jämfört med att bo i stan där de båda vuxna i familjen jobbade heltid. Jag kan räkna dagarna där jag inte haft minst 2 timmar där jag kunnat göra exakt vad jag vill de senaste 5 åren på ena handens fingrar. Sen jag slutade jobba är timantalet med helt fria timmar nästan alla dagar tvåsiffriga.
På sätt och vis kan man ju kalla egenföretagande, daytrading eller att flytta ut på landet och bli självförsörjande på en gård som fria liv. Då man inte i något av fallen har någon chef eller fasta arbetstider. Men att som egenföretagare helt ansvara för sin egen försörjning, eventuella anställda, lagar och skatter kan vara ganska ofritt. Liksom att sitta vid skärmen och vara på helspänn och handla aktier där ett misstag kan bli dyrt. För att inte tala om livet på gården där du måste hålla koll på djuren, veden och grödorna för att inte svälta ihjäl. Fritt på sitt sätt, men samtidigt väldigt ofritt.
Igår såg jag även en diskussion på Twitter om att sälja bilen för att spara pengar. Att bilen är en stor kostnad och att den som bor i stan och inte åker så mycket bil kan spara pengar på att hyra bil, åka taxi eller nyttja bilpool de få gånger bilen behövs är ju helt klart. Men för mig är bilen verkligen något som skapar frihet. Vi åker oftast bara med vår bil en gång i veckan och den går kanske 1000 mil om året. Så visst blir kostnaden rätt hög per mil. Men vi har inte ångrat en sekund att bil var en av de första sakerna vi prioriterade när vi släppte på våra kostnader lite efter ett antal sparsamma år. "Alltid tillgång till bil" är också en återkommande punkt på våra kick-offer där vi tittar på planeringen framåt och behov av tillgångar för att klara ett liv utan jobb.
För någon annan kanske det upplevs som frihet att ha betydligt mer pengar än vad vi har för veta att man är fri att till exempel kunna unna sig gå ut och äta dyr restaurangmat flera gånger i veckan, bo större och mer centralt, ha tillgång till en egen båt eller köpa finare kläder. Men inget av detta är något som jag alls kopplar ihop med frihet eller som jag har ett behov av att göra.
Vad är frihet för dig?
Att fritt kunna välja det som ger mig mest glädje utan att behöva välja bort något för att jag saknar medel.
ReplyDeleteTyp...
För mig var det som att ok föll från mina axlar när jag sålde bilen. Nu känner jag mig fri! Behöver inte längre oroa mig för att försäkring, service, trafikslag, bensinpris, garageplats samt slipper oroa mig för att bilen ska rasa eller jag orsaka en krock. Ett av mina bättre beslut, både känslomässigt och ekonomiskt.
ReplyDeleteTill saken hör att jag bor centralt, har 6 km till jobbet och är ensamstående. Det underlättar onekligen beslutet.
/LBG
Om det som är på min att-göra-lista känns självvalt så känner jag mig också fri. Däremot, om min att-göra-lista är full av saker som jag känner tryckts på mig och som jag inte kan ducka för så känner jag mig ofri. Så tänker jag
ReplyDeleteEtt till perspektiv på frihet:
ReplyDelete"Jag och min sambo försöker avsätta två timmar per dag till egna hobbys som den andra inte delar."
Som singel låter det inte speciellt fritt att ha en sambo. Jag kan spendera i princip alla dygnets timmar på mina hobbys om jag vill.
Frihet för mig är att vara skuldfri parallellt med att ha ett jobb där du kan ta längre ledigheter och alltid vara välkommen tillbaka.
ReplyDeleteLåter spännande att kunna vara ledig längre. Vad jobbar du med?
DeleteVad gör du under ledigheterna?
/Anna
Frihet för mig är att inte vara fast i ekorrhjulet och inte vara tvungen att jobba 100% för att ha råd med alla utgifter. Helt enkelt känslan av att sakerna inte äger mig. I slutändan kanske jag jobbar 100% och trivs med det, men jag ser till att skapa mig en miljö där jag inte måste jobba för att ha råd med de intressen och saker jag vill göra.
ReplyDeleteHimla bra fråga, jobbar för och längtar efter mer frihet själv. Och, precis som du, så manifesterar jag detta i att jobba mot ekonomisk frihet. Samtidigt så funderar jag på vad MER som ligger bakom denna längtan. Många (i viss mån jag själv) är ju friare än man kanske tror men förhåller sig ofria till olika saker, t ex arbete, chefer, auktoriteter mm. Allt gott Henrik F
ReplyDeleteEn fråga från en nybörjare:
ReplyDeleteJag ska investera 150 000 kr från sparkontot, sedan 10 000 kr i månaden i fonder.
Jag funderar på denna fördelning; 40% Länsförs global indexnära, 30% Swedbank Robur access Asien samt 30% Spiltan aktiefond investmentbolag (Funderar på om jag istället ska välja SEB Sverige indexfond?)
* Vad tycker du om fördelningen?
* Bör jag investera alla 150 000 kr i en klumpsumma, eller ska jag sprida ut det över några månader? Hittade en artikel om att man har 2/3 fördel om man sätter in allt på en gång.. men är osäker.
Tack för svar!
Tycker fonderna låter bra. Jag skulle nog köpa fonder för runt 25.000 i månaden med de förutsättningarna. Dvs ta 10.000 från nytt sparande och 15.000 från sparkontot. Mest för att inte riskera den psykiska smällen om det skulle gå ner ordentligt just efter ett större engångsköp.
DeleteEn för mig intressant fundering. Vad miljonären valt det vet vi, men vad i kronor och ören har ni som läser denna blogg som mål för att ta steget mot frihet vad det nu än innebär för resp. läsare. Är det en miljon? tio miljoner?
ReplyDeleteJag är ett stort fan av frihet, på de flesta sätt man kan tänka sig, ekonomiskt, socialt, politiskt, kulturellt. Hade gärna haft flera miljoner på banken och all den valfrihet och trygghet det för med sig.
ReplyDeleteMen med det sagt, människor i allmänhet fungerar inte så att frihet (i meningen kravlöshet) upplevs som meningsfullt. Nästan alla upplever mening i sociala sammanhang där det finns krav och förväntningar. Människor behöver utmaningar, lagom svåra, för att känna att det finns en mening. Att man på något sätt bidrar till något där ens förmågor prövas och utvecklas. Livet blir tråkigt annars. Du kanske själv känner det iom att du trots din ekonomiska frihet "jobbar" på olika sätt med ny bok (?) osv.
Att bo på landet och ta hand om djur är i någon mening väldigt ofritt eftersom det finns många måsten, men det - eller något annat motsvarande - skulle nog upplevas som mycket mer meningsfullt än att vakna varje dag och fråga sig "vad ska jag göra i dag".
Sk lyckoforskning är ett spännande forskningsområde och det finns mycket intressant att läsa om hur människor i allmänhet fungerar. Det jag skrev ovan är en rudimentär sammanfattning.
Frihet för mig då? Det hade varit att vara ekonomiskt oberoende och enbart jobba för att jag tycker det är stimulerande och utvecklande, inte för att jag måste.
Att inte vara beroende av andra människor mer än de man vill.
ReplyDeleteTänker nu mest på jobbiga kunder, sadistiska manipulativa chefer, där man får räkna till tio, le och säga motsatsen vad man egentligen vill.
Annars är det att kunna sova länge, ta siesta ibland, slippa hemska lunchköer med dånande ljudnivå, bilköer under värsta rusningstrafiken, ha bekväma kläder som tights, flipp flopp, ryggsäck, inget smink, strunta i att behöva leva upp till olika dresscode/ideal, äta den mat jag vill (helst vego) och slippa socialdricka, gå på massa tillställningar, sociala event om jag ej känner för det.
Även kunna gå hem när jag vill från sociala saker, inte känna att nu måste man sitta kvar här 3 timmar, le och vara trevlig. Sen slippa sova med andra på affärsresor (har sömntabletter då alla snarkar). Även få träna några ggr veckan så inte all tid går till socialt/mat/dryck.
Tycker inte så mycket alls är fritt i samhället, även om vi tror "vi är fria".
Sen nu på äldre dagar har jag insett detta med att äga massa saker är jobbigt. Allt ska tas om hand. Mitt ideal som jag strävar efter är att ha bara det jag behöver.
En perfekt garderob med fåtal plagg som hela tiden byts ut mot likvärdiga när slits ut, produkter i alla lägen som fungerar.
Vill ha mer upplevelser, se världen, träffa människor som är mer lika mig själv, även om jag inbillar mig det blir svårt.
Finns ett uttryck med, "Född fri skattad till döds".
ReplyDeleteVar jag som skrev ovan. Funderar på lite saker med.
ReplyDeleteOm vi har 5,5 milj idag, tar samma lån som idag fast köper billigare lgh utanför stan, stoppar resten i aktier.
Då borde jag få ut ca 11 000 netto att leva på.
Är inte så mycket, blir inget lyxliv, och vill inte leva på partner. Däremot blir det billigare bo två, dela räkningar, o s v.
Skulle nog kunna få ihop 7-10 000 netto på bara jobb jag gillar också, som skulle dryga ut lite.
Idag har vi runt 60-80 000 ut netto per månad.
Har dålig pension, min partner normal.
Blir ibland så trött på mänskligheten, mellan varven jobbig manipulativ chef som toppar "den lilla flickan". Inget är någonsin helt bra, trots att man jobbar hårt och bäst.
Är det dumt steg och ta? Borde man kanske jobba på lite mer? Kämpa lite? Märker också kroppen inte orkar som förr, sjukdom med smärtor som ställer till det, även om det faktiskt blir bättre när jag rör mig, jobbar och "glömmer smärtan"..
/Allt gott/Sommarnjut
Ekonomisk frihet i all ära, men att vara ute i värmen och att ha dörrar och fönster öppna och vara nära naturen är också en grym frihetskänsla. Att maj var den bästa månaden i ditt liv och den varmaste maj på 100 år är ingen slump.
ReplyDelete