Utdelningssäsongen är nära

Runt en vecka kvar till utdelningssäsongen drar igång. Tack vare mitt köp i Kone förra veckan är jag nu uppe i 175 aktier vilket ger 271,25 Euro den 9 mars. Sen hinner Nordea och Castellum komma in på kontot under mars månad.

Har varit lite ivrig och köpt på en hel del efter lönen i februari. Så blir fint med lite påfyllning så jag kan trumma på med nya köp ända fram till nästa lön. Nu är jag även igång med mina första trevande köp av preferensaktier. 9 Akelius och 3 Balder har det hunnit bli.

Det är tur man har dessa aktieköp flera gånger i veckan som livar upp vardagen. Jobbet går verkligen i vågor, ibland känns det helt ok, medan det senaste dagarna har känts väldigt långt till sommaren 2018 och pensionering. Då känns det bättre när man tänker att varje dag på jobbet innebär pengar in till ytterligare ett aktieköp a´ ca 1000 kr.

Det ska va kul att spara, annars kan det kvitta

Ny vecka. Bara tugga på så är den snart över och en vecka mindre kvar till pensionen. Men samtidigt komma ihåg att leva i nuet och njuta av höjdpunkterna i vardagen.

I helgen tog jag beslutet att strunta i att sätta in 2000 kr i fonder hos Nordnet för att få 200 kr i bonus. Hade ju varit lättförtjänta pengar i jämförelse med att besöka soprummet på jakt efter pantburkar. Men kände ingen motivation att ha ytterligare en nätmäklare och krångla med och då fick det vara. Hade jag tyckte det kändes tråkigt att gå till soprummet för att hitta pant för 7 kr hade jag inte gjort det heller. Men det har blivit en rolig "hobby" där pengarna på ca 500 kr per år är en bonus.

För att orka spara hårt månad ut och månad in i 10-30 år vilket krävs för att bli ekonomiskt oberoende tror jag man måste göra sparandet till något lustfyllt. Känns det bökigt och trist att göra något som ökar en månads sparande med under 1% (200 kr i fonder hos Nordnet jämfört med mitt månadssparande på 23.000 kr) tycker jag man kan strunta i det med gott samvete. Även om timpengen givetvis är mycket bättre än mycket annat jag gjort.

Så just nu blir det inget Nordnetkonto och inget Shareville för min del.

Högutdelare och inflation

Blev en liten diskussion på Twitter på tal om att jag planerar att köpa lite preferensaktier för första gången. Tyvärr är det ju ibland lite svårt att uttrycka sig tydligt på 140 tecken så tänkte jag kunde skriva ett par rader om det här också.

För oss som planerar att leva på passiv inkomst från vårt kapital finns det ju egentligen tre intressanta faktorer.

1. Hur mycket kapital behövs i förhållande till dina årliga utgifter?Den vanligaste metoden här är ju den så kallade 4% metoden som bygger på att man tar ut 4% av kapitalet varje år och sen höjer uttaget med inflationen. Detta stämmer också ofta bra med en utdelningsportfölj där man "aldrig" säljer några aktier och lever på utdelningen då 4% genomsnittlig direktavkastning är fullt realistiskt över tid. 4% motsvarar ju att man har 25 gånger sina årliga kostnader i kapital.

2. Hur säkerställer du att dina uttag/utdelning växer med minst inflationen? Om man investerar i tex preferensaktier med fast utdelning på låt säga 6,5% och tänker sig att man därför bara behöver ett kapital motsvarande 15 gånger dina årliga utgifter så kommer man snabbt i problem. Då utdelningen är fast så kommer ditt fasta uttag varje år ätas upp av inflationen så att du varje år får lika mycket pengar att leva på men de räcker till att köpa mindre och mindre för varje år.

3. Risken för sänkt eller utebliven utdelning vid kriser. Oavsett om vi förlitar oss på aktieutdelning eller säljer indexfonder för att visst belopp varje år så ska vi klara av år när börsen går ner 50% eller många bolag sänker eller till och med helt ställer in utdelningen. Med 4% regeln har man klarat detta de senaste 100 åren även om det motsvarar att man får sälja för 7-10% av tillgångarna vid de största börsnedgångarna. Många bolag har aldrig sänkt utdelningen, men har man några bolag som sänker så klarar man säkert av att sälja 1-2% av portföljens värde dessa år. Utan att äventyra avkastningen på lång sikt.

Åter till preferensaktierna då. Är det verkligen ett problem att utdelningen är fast i kronor dvs att utdelningen äts upp av inflationen? Min åsikt är att det inte är några problem. Så länge man har en realistisk förväntan på hur mycket kapital som behövs i förhållande till uttaget. Med 4% regeln och en väl diversifierad portfölj av olika preferensaktier från stabila bolag där utdelningarna bedöms som "säkra" så har vi god marginal. Vi får då över 6% direktavkastning. Med 4% regeln innebär det att vi behåller 2/3 av utdelningen som vår passiva inkomst. Den sista 1/3 (dvs skillnaden mellan 4 och 6%) köper vi nya preferensaktier för. Det gör att antalet preferensaktier stiger med 2% om året vilket kompenserar för inflationen så länge den ligger runt 2% (vilket ju är svenska målet). Exemplet bygger på att preferensaktien ligger still i pris, så att 2% räcker till just 2% fler aktier.

Vad händer då om räntan och inflationen går upp? Jo då kommer priset på våra preferensaktier gå ner (eftersom den riskfria räntan är högre så vill man ha kanske 7 eller 8% på de aktier som tidigare gav 6% direktavkastning, vilket innebär att priset måste ner). Betraktar vi de dock som eviga och inte har några planer på att sälja dem de närmaste 40 åren så är det inga problem. De 2% av det tidigare värdet som du får över när du använt dina 4% till levnadsomkostnader kommer då räcka till kanske 2,5-3% fler aktier. Det gör att vi får en automatisk korrigering vid högre ränta/inflation.

Ett problem skulle kunna uppstå om inflationen och räntan stiger kraftigt. Men mitt mål är att ha max 5% preferensaktier i totala portföljen. Så har inte bekymrat mig och räknat på mycket på effekten av såpass extrema situationer som en inflation runt 5-10%.

Tankar?

Månadens köp

Kom på den briljanta idén att öka upp min sparkvot från ordinarie 70% till 71% denna månad. Det är ju bara 28 dagar till nästa lön och då borde ju mindre pengar gå åt än när det är 31 dagar. Även om många av de fasta kostnaderna som boende etc är de samma. Det betydde att 22720 kr fördes över strax efter midnatt (jämfört med 22400 som är det nya normala).

71% sparkvot är givetvis inga problem då jag tidigare legat stabilt över 80%. Nu sätts dock lite pengar över till semesterkassa och annan kontantbuffert tillsammans med min fru vilket jag räknar som konsumtion.

Lägligt nog backade börsen lite idag så jag har börjat månadens köp med 20 stycken Kone och 8 st H&M. Det får räcka för idag. Nästa vecka lutar jag åt att börja köpa mina första preferensaktier. Jag har som jag skrivit om tidigare på bloggen velat väldigt mycket kring preffarnas vara eller icke vara i portföljen. Men nu när jag upplever börsen som ganska högt värderad så tycker jag ändå en direktavkastning på 6,5% i fastighetspreffar som tex Akelius känns lockande. Även om jag är medveten om risken för att preffarna faller i värde om räntan stiger.

Målet blir att ha ca 100.000 kr i preferensaktier fram mot sommaren 2018 när det stora insättningarna till portföljen kommer försvinna efter att lönen slutar ramla in. Det blir alltså en väldigt liten vikt totalt på ca 2% av portföljen som ska uppnås om över 1 år. Kan tänka mig att stoppa in lite mer pengar än så i preffar om det fortsätter ramla in lite lön eller annat som gör att det blir pengar över 2018-2019. Men mer än 3-5% preffar vill jag inte ha. Stamaktier bör slå preferensaktier över tid, men jag tänker att det är bra riskspridning och bra med lite stabilt kassaflöde när lönen slutar komma in om ett drygt år.

Läs på själva om preffar om ni tror det är något för er.

#Uppesittarkväll ikväll

Som vanligt när den 25e infaller på helgen får de flesta lön på fredagen och då är det ju #uppesittarkväll på torsdagen. Så ingen missar att det är redan idag, och inte den 24e.

Efter att ha varit lite halvt uppbokad de senaste två uppesittarkvällarna blir det idag fullt fokus. Jobb, träning och bokfix ska vara avklarat till kl 19. Efter det fullt fokus på planering inför morgondagens lön. TV-sändningen från Unga Aktiesparare som drar igång kl 20 (googla er fram så hittar ni den) kommer idag gästas av Jacob Broberg som är informationsdirektör på Cloetta. Johan ansvarar även för bolagets Investor Relations på ett föredömligt sätt, bland annat på Twitter. Ska bli kul!

Cloetta är mitt minsta innehav. Jag hade 1000 aktier vid årsskiftet och hann tyvärr bara köpa 63 stycken av årets planerade 500 innan kursen rusade till följd av Cloettas köp av Candy King. Tycker köpet känns spännande med stora chanser till synergier främst att fylla ut fabriker som inte går på full kapacitet med hjälp av nya sorter/varumärken. Och då Cloettas marginalmål ligger kvar på samma nivå som innan uppköpet känns en ökad omsättning på över 1 miljard lovande. Hoppas på att få höra mer kring detta ikväll.

Idag blir det också överflytt av de sista kronorna som ligger kvar på lönekontot så det är nollställt inatt när lönen kommer. Eller nollställt är kanske fel uttryck, då jag behåller 3000 kr vilket är min buffert om någon månad skulle bli dyrare än planerat. Dvs denna månad när jag har 3650 kr på kontot idag när lönen kommer förs 650 kr över till portföljen. Vilket summerar denna månads sparande till 23050 kr. Efter det stänger jag februari och nattens överföring på 22400 nya kronor räknas till mars.

Ses ikväll i flödet!

Bra bokmöte igår

Jag träffade mitt bokförlag igår kväll efter jobbet och det gick väldigt bra. Vi är båda i stora drag nöjda med det manus som jag tidigare skickat in. Nu ska jag förbättra och jobba igenom vissa avsnitt och lämna ifrån mig ett slutligt manus om 2 veckor.

Efter det blir det slutkorr, formgivning och tryck. Vilket gör att allt talar för att boken kommer vara tryckt och klar i maj. Dvs den perfekta studentpresenten är klar för de som tar studenten och vill göra pinan med arbetslivet kort och gå i pension innan 40.

Det känns väldigt kul att förlaget varit så positiva och tror på boken. Men samtidigt nervöst så klart att se om den kommer sälja något.

Nu är det bara gå ner i gruvan och göra två sista veckors jobb med boken för att få till pricken över i:et. Tänk om man inte hade det där andra vanliga jobbet 8-9 timmar om dagen, då hade ju livet lekt...

Uppdaterade mål

Jag fick en kommentar på ett av mina senaste inlägg som fick mig att få tummen ur och fixa en sak som jag borde gjort för länge sen. Nämligen justera mina mål för antalet aktier ute i högerkolumnen här på bloggen (om ni läser mobilversionen får ni klicka på web version längst ner).

Målen har varit uppdaterade i min egna uppföljande excelfil i ungefär ett halvår. Men har ömsom glömt och ömsom struntat i att uppdatera de här på bloggen. Jag har enkelt tänkt att de kan väl ligga kvar där som någon form av avlägset mål eller dröm som jag gärna skulle nu upp till en vacker dag. Men då köptakten av nya aktier kommer minska kraftigt från hösten 2018 när jag inte längre har någon heltidslön så valde jag nu att skriva ner målen för att bli lite mer realistiska för närtid. Även dessa mål som ligger där nu kommer vara tuffa att nå. 

Anledningen till att jag skruvat ner målen är att jag insett att jag inte längre behöver 10 miljoner för att kunna sluta jobba. Då det känns ju lite som fusk att helt plötsligt bara plocka bort aktier från målet motsvarande flera års sparande och extra jobb., Så jag tänkte därför motivera lite extra varför jag anser mig kunna göra det och inte längre behöver 10 miljoner för att våga sluta jobba.

Jag har ju valt att redovisa mina pengar personligen här på bloggen. Många andra som är gifta eller i ett fast förhållande väljer att redovisa familjens totala ekonomi. Vilket kanske är mer logiskt. Men då bloggen är min personliga och den ska följa min resa från bloggen början till ekonomiskt oberoende tycker jag det varit tydligare att hela tiden räkna på mig personligen och en person för att få en tydligare röd tråd i tider av sambo, singel, sambo och sen gift.

- Jag har haft turen att hitta en fru som är ekonomiskt intresserad och precis som mig har ett högt sparande och förmågan att leva billigt. Hon är även inställd på att jobba lite längre än mig, kanske till runt slutet av 2019. Det har gjort att den buffert i form av att kunna försörja ytterligare en person med min aktieutdelning är borttagen.

- Jag känner mig också såpass säker på att vi kommer fortsätta bo ihop att jag räknar med något lägre omkostnader då det är billigare att bo 2 än 1. Det faktum att min fru sparar så mycket gör också att en eventuell skilsmässa skulle ta ganska lite av mitt kapital även utan äktenskapsförord. Skulle jag behöva bo själv i framtiden får jag utvärdera läget då om det behövs något års extra jobb igen. Men både hoppas och tror att jag aldrig behöver reda ut det.

- Avsaknaden av barn. Har ju alltid räknat med att vi ska leva utan barn, men här kanske ändå någonstans i bakhuvudet tänkt att det kan vara bra att ha en liten ekonomiskt buffert om det skulle ändras. Nu börjar vi bli så pass gamla att har vi inte ändrat oss angående barn nu så gör vi det nog aldrig.

- Bättre koll på hur mycket pengar som verkligen behövs. När jag 2005 satte upp målet 10 miljoner hade jag egentligen ingen aning om vad som behövdes eller var realistiskt för att kunna sluta jobba för min del. Nu är jag väldigt trygg i att vi som 2 personer kommer klara oss på 30.000 kr netto i månaden ihop. För det behövs det inga 10 miljoner per person.

- Jag har också ökat upp målet för mina indexfonder lite, från 1 till 1,5 miljoner. När jag fick bra utveckling på mina Rysslandsfonder och sålde dessa tyckte jag det kändes bättre att stoppa in dessa pengar i indexfonder än att utöka aktieköpen. Att slå index är ju svårare än man tror. Jag har också börjat laborera lite med upplägget att sälja lite fonder varje månad fram till jag kan börja plocka ut tjänstepension. Dvs inte bara ha fonderna i reserv till år av sänkt utdelning från aktierna. Vilket ju även det skapar lite lägre behov av aktieutdelning.

I år kommer jag handla aktier för ca 375.000 kr till (sparande + återinvesterad utdelning). Under 2018 bör det hinna bli runt 200.000 kr i aktieköp beroende på hur upplägget när jag slutar jobba ser ut. Utdelningen 2018 kommer inte återinvesteras utan är min lön från 1 jan 2019. Så vi ser att även de mål som ligger där idag kommer vara omöjliga att nå innan jag vågar ta steget att sluta jobba. Tänker mig ju ändå lite sidoinkomster och extrajobb som kan ta mig närmare målet. Känner jag att det inte behövs extrajobb får jag helt enkelt skruva ner målet ytterligare en gång framåt hösten 2018.

Nordnet live igår

Nu när det inte blir något Avanza Forum i Globen i år fick jag istället göra ett besök hos Nordnet. Då jag jobbade hade jag inte möjlighet att vara med från start vilket gjorde schemat lite tight med dåligt med tid för monterbesök och mingel.

Jag var inte jätteimponerad av diskussionerna på stora scenen. Samma problem som jag tycker Hemberg haft på Avanza forum att det blir väldigt mycket prat runt omkring det vi är där för. Dvs mycket prat om annat än sparande, investeringar och faktorer i omvärlden som kan påverka dessa frågor. Vet inte riktigt hur jag ska nyttja informationen att ABBA sålt 390 miljoner skivor eller Gardells intresse för tennis när nästa månads sparande ska fördelas ut.

Men ändå en helt ok eftermiddag på det stora hela. Med gratis inträde, gratis wrap etc krävs det inte så mycket för att jag ändå ska ge betyget godkänt.

En sak som satte lite griller i huvudet på mig var att man fick ett erbjudande om 200 kr insatt i Nordnets Superfond Sverige om man registrerade sig som ny kund på Nordnet och satte in 2000 kr. Bär ju emot att dela upp mina tillgångar mellan Avanza och Nordnet. Men å andra sidan hur lätt är det annars att få 10% garanterad avkastning direkt första dagen? Kanske ska slänga in 2000 kr på Nordnet och därmed få 2200 kr totalt i Superfonden Sverige och sen låta de ligga där och gro i några år utan ytterligare eftertanke.

En annan variant som slagit mig är ju att man egentligen borde nyttja det faktum att det är fritt från courtage upp till 80.000 kr hos Nordnet. Idag betalar jag ju 1 kr per köp upp till 1000 kr på Avanza. Då det sällen går att tajma så det blir exakt 1000 kr per köp skulle dessa 80.000 kr i insättning motsvara runt 100 kr i courtage. Dvs 200 kr i fond + 100 kr i courtage = 300 kr totalt att ha besväret att ha pengar hos både Avanza och Nordnet.

Jag skulle också kunna kopiera min aktieportfölj med 1% av ordinarie storlek på innehaven för de som eventuellt vill följa mig på shareville. Men blir ju lurigt att uppdatera mina dagliga köp till 1% av värdet så blir ändå lite missvisande efter ett tag.

Det tål att tänkas på, räcker att jag sätter in pengar innan sista feb för att få 200 kr bonusen. Masterdokumentet för att hålla koll på mina aktier och fonder är ju min excelfil men det bär ändå lite emot att ha mina investeringar på två olika ställen.

Tuff prispress för internetmäklarna helt klart. Bara att tacka ta emot för oss kunder.

Vad är ett års extra arbete värt?

En återkommande kommentar här på bloggen är det så kallade "one more year syndrome" dvs att man vill ha både hängslen, livrem och cykelhjälm på sig för att våga ta klivet och sluta jobba. Och när man har allt detta så vill man helst ha ett par knäskydd också. Och har man ändå köpt lagt så mycket pengar på skydd så kan man väl lika gärna köpa ett par armbågsskydd också?

Helt enkelt att man alltid tänker att det skadar inte med några månaders jobb till. Som snart blir flera år. Risken med detta är ju att man jobbar alldeles för länge och bygger upp så mycket marginaler att man dör med många miljoner som man aldrig fick någon nytta av. Men som det varit en väldig massa slit att få ihop.

Hur mycket effekt ger det då på den framtida passiva inkomsten att jobba ett extra år? Jag räknade lite och kom fram till följande.

Förutsättningarna är dessa. Summorna liknar mina egna men har avrundat det till ett exempel, då de exakta kronorna inte är avgörande. 

I båda exemplen har man en aktieportfölj med direktavkastning 4%. Utöver denna utdelning stiger aktiernas pris med 2% om året (6% totalavkastning). Även nästa år så ligger direktavkastningen på 4% vilket betyder att vi fått 2% utdelningstillväxt varje år (detta gör också att vi egentligen inte behöver bekymra oss om det orealistiska i exemplet att aktiernas pris skulle stiga med exakt 2% om året. Utdelningstillväxten kommer ju också variera men mindre än aktiernas pris. Och med stabila bolag bör ett snitt om 2% utdelningstillväxt varje år vara ett försiktigt antagande. Aktieutdelningen återinvesteras fram till jag slutar jobba. Därtill köper jag nya aktier för 300.000 kr under det sista extra året på jobbet i tabell 2.

För fondernas del har jag räknat lite annorlunda. Här tänker jag mig i detta exempel att fonderna är något som ska täcka upp för "de kritiska åren" från det att jag slutar jobba tills dess att jag kan börja plocka ut olika pensionsdelar. Då vi inte vet exakt hur reglerna ser ut så räknade jag för skojs skull med år 2040 i båda exemplen, dvs lite senare än vad man kan plocka ut tjänstepension idag. Aktieutdelningen fortsätter att stiga med 2% om året så vi aldrig sålt någon aktie, medan fonderna successivt töms på pengar för att vara slut just 2040 när den "vanliga pensionen" börjar ramla in.

Även för fonderna har jag räknat med en totalavkastning på 6% om året. I exemplet med pension 2018 säljer jag fonder motsvarande 7% av värdet första året. Sen höjer jag detta belopp med 2% om året. Vilket kompenserar för den inflation om 2% jag räknat med. Då både aktieutdelningen, beloppet jag säljer fonder för och inflationen är 2% så blir min passiva inkomst exakt den samma i dagens penningvärde alla år.

I exemplet med pension 2019 vill jag fortfarande att fonderna ska vara slut år 2040 och kan därför sälja fonder för lite mer varje år då kapitalet är större första året (tack vare 6% tillväxt under det extra jobbåret) och att uttaget ska ske på ett år mindre för att allt ska vara ute år 2040. Det gör att jag i detta exempel säljer motsvarande 7,21% första året (för att pengarna ska ta slut samma år som i tabell 1) och sen höjer jag även här uttaget med 2% per år.

Hoppas det gick att hänga med i alla turer där. Som vi ser i exemplen ovan så innebär alltså ett års extra jobb för mig 2000 kr till i månaden att leva på resten av livet. Har för enkelhetens skull inte räknat på allmän pension, PPM och tjänstepension som ju kommer vara lite högre om jag jobbar till 2019 än 2018. Har heller inte räknat med skatt på ISK/KF vilket kompenseras av att 6% totalavkastning på börsen är ganska försiktigt.

Förstår ni hur jag räknat? Har jag tänkt rätt tycker ni? Egentligen hade det kanske varit mer relevant att räkna på 2017 vs 2018 då de flesta kommentarer bygger på att jag redan borde slutat jobba. Men principen är den samma, och jag har redan bestämt att jag kör på till 2018.

Att leva i nuet

Jag fick en väldigt intressant kommentar på förra inlägget rörande att leva i nuet jämfört med att bara längta till nästa lön och nästa aktieköp. Så jag tänkte att jag skulle försöka få ner lite tankar kring detta.

När jag började spara och blogga för drygt 10 år sen hade jag ganska nyligen fått mitt första fasta heltidsjobb efter skolan. Jag var jättenöjd med att ha ett jobb som jag trivdes bra på och njöt av varje dag. På den tiden tyckte jag det var toppen att ha ett jobb och kunna spara flera tusenlappar varje månad. Då jag ännu inte lyckats bygga upp något större kapital var möjligheten att kunna sluta jobba i förtid inte något jag tänkta på speciellt ofta. Snarare var det så att jag varje vecka/månad jag fick behålla jobbet kändes som en vinst. Ännu en månad på jobbet som innebar att jag kunde spara flera tusen kronor. Efter varje månad hade jag en ännu lite större buffert om jag i framtiden skulle bli arbetslös och det skulle ta några månader att hitta ett nytt bra jobb. Under denna period hade jag mitt sparande främst i fonder via autogiro vilket gjorde att jag inte tänkte så mycket på om det var den 15e eller 25e utan dagarna och sparandet rullade på.

Självklart kunde jag även under denna period längta till fredagen, längta till semestern och längta till julafton (nja julafton var kanske för 30 år sen och inte för 10 år sen när jag tänker efter). Men jag tycker jag var bättre på att leva i nuet och vara nöjd med livet tidigare.

Numera känner jag till mycket större del igen mig i kommentaren kring längtan efter att dagarna och veckorna ska gå och läggas till handlingarna. Trots att jag är nöjd med livet, lyckligt gift, bor bra, trygg ekonomi, har ett jobb som är helt ok, en hobby i träning och bra kompisar. Men kommer titt som tätt på mig själv med att längta till nästa lön och uppesittarkväll då en ny månad kan bockas av från de få månader jag har kvar till pension.

Jag tror det är närheten till ett planerat jobbslut som är den största boven i dramat för mig. Hade jag haft 10 år kvar i yrkeslivet hade jag nog inte tänkt så mycket på det. Och min längtan efter ytterligare en fredag, nästa lön, sommaren semester etc är ärligt talat väldigt stark just nu. Jag har en kompis som nyss flyttade utomlands för att jobba där 9 månader, min första tanke då var att när han kommer hem och vi ses igen så har jag bara 7-8 månaders jobb kvar till pension. Det är nästan så jag skulle vilja att det blev sommaren 2018 när jag vaknade imorgon, även om jag då skulle slänga bort 1,5 år av mitt liv.

Tror dock det är ganska vanligt att man längtar till rasten, längtar till man får gå hem från jobbet, längtar till det jobbiga spinningpasset är över, längta till man är klar med disken, längta till kl blir 22 och Homeland börjar, längtar till fredag eftermiddag etc. Och jag kan ju glädja mig åt att även om jag längtar mycket just nu under 1,5 år så kan jag förhoppningsvis leva ännu mer i nuet när jag nått mina drömmars mål och är fri från lönearbete och inte behöver längta efter fredagar längre. Men jag har tänkt mycket på detta redan innan kommentaren på förra inlägget kom upp och ska bli bättre på att njuta av vardagen och allt roligt som är här och nu istället för bara räkna ner dagarna till nästa lön och nya pengar in i portföljen.

Känner ni igen er i en ständig längtan och svårigheten att njuta av vardagen?

Avstämning mål 2017

Om det ska vara någon mening att sätta upp mål är det ju viktigt att följa upp målen under resans gång. Så man har chansen att påverka möjligheten att klara målen. Tror det är ganska lagom att stämma av hur man ligger till redan efter 10-15% av perioden för att kunna se att man kommit igång enligt plan. Sen runt halvvägs och sen när det är 10% kvar så man kan kraftsamla där det behövs.

Så med lite drygt 10% av 2017 avklarat är det därför dags att titta på vad satte upp för mål med året. Såhär såg det ut:
1. >300 000 kr i sparande
2. >113 000 kr konsumtion
3. >300 träningspass
4. >3000 sålda ex av min bok
5. >10 000 följare på Twitter
6. Under året börja diskutera möjlig nedtrappning av jobbandet med min chef

1-2 Dessa punkter hänger ihop på så sätt att jag utöver min ordinarie lön behöver dra in runt 30.000 kr extra för att komma upp i 413.000 kr i nettoinkomst. Här ligger jag enligt plan på båda utan att vara beroende av att boken kommer sälja enligt punkt 4. Har några mindre uppdrag på gång via min enskilda firma (som mer eller mindre vilat senaste åren) och har kommit igång bra med konsumtionen. Ett problem är dock att jag inte vet exakt hur jag ska följa upp konsumtionen. Sparandet mäter jag helt enkelt i överföringar in till Avanza, men för ingen kassabok över min konsumtion. Om jag känner att punkt 2 behöver följas upp får jag räkna baklänges med hjälp av lönespecar etc i slutet på året.

3. Denna punkt hade jag samma 2016 och misslyckades då. Vilket jag inte gjort tidigare. Har tappat lite motivation för träningen bitvis. Delvis tror jag sparandet och investeringarna är skyldiga. Då jag tycker blogg, sparandet och börsen är roligare än någonsin så är jag inte riktigt lika besatt av träningen. Nästa vecka missar jag troligtvis träning en dag pga Nordnet live i kombination med att jag måste vara på kontoret kl 8 den morgonen. Men börjat året helt ok och ligger på 5-6 pass i veckan dvs hoppet lever.

4. Möte med förlaget i veckan som kommer. Känns väldigt lovande såhär långt att boken kommer bli verklighet och jag har fått väldigt bra feedback på manuset. Men om det räcker för att sälja minst 3000 böcker under 2017 är ju oklart. Hoppas vi kan spika en rimlig tidplan för utgivning när vi träffas i veckan.

5. Jag har i skrivande stund 6499 följare vilket betyder att det hittills under året ökat med 762 stycken. Om den takten håller i sig räcker det bra för att nå 10.000 innan årsskiftet. Som sagt inget mål jag jobbar jättehårt på att nå, mer en kul grej.

6. Framförallt ett projekt för hösten. Det är inte realistiskt att hitta någon möjlighet redan nu som ger mig lön fram till sommaren 2018 trots mindre jobb. Mentalt för min egen del är det stor skillnad på hur jag tänker kring långsiktiga projekt på jobbet, men utåt sett tror jag inte det märks än. 

Så överlag känns det som jag är på banan. Jag behöver snäppa upp träningen lite och hitta tillbaka till glädjen där. Det är ju något jag vill lägga mer tid på den dagen jag inte behöver jobba. Boken har varit svårt att göra mer än vad jag gjort, men hoppas det lossnar i och med mötet denna vecka. Det känns kul att jag har lite sidoprojekt på gång med uppdrag så inte punkt 1 och 4 är beroende av varandra. Så finns möjlighet till fin uppsida i sparandet om allt går i lås.

Höjda kostnader känns helrätt

Det var ju lite av en chock i januari som jag skrivit om tidigare. Då mina ökade kostnader och minskat sparande sammanföll med massa engångskostnader som gjorde att omställningen blev lite väl brutal.

Nu halvvägs in i februari känns det mycket bättre. Åker glatt kommunalt till jobbet istället för cykel, äter lunch ute med kollegorna någon gång i veckan (betalar subventionerat med rikskortet), sparar på separat konto till sommarens semester och drack vin till gårdagens middag.

Min fru och jag lever idag på knappt 20.000 kr ihop när vi räknar semestersparande som konsumtion. Riktigt lyxigt och även om vi inte har några barn, låg belåning på bostaden, låg boränta etc så känner man ju mer och mer hur bra vi har det ekonomiskt i Sverige.

Jag har noterat den debatt som rasat senaste veckan kring huruvida "alla" kan spara 50% av lönen. Och då den till stor del handlat om hur barn drabbas av sparsamma föräldrar och jag inte vet något om barn så väljer jag att stå utanför. Men hur vuxna sammanboende heltidsarbetare utan barn kan lyckas få pengarna att gå åt är ju ett mysterium. Samtidigt inser jag ju att om man trivs med tanken att jobba på till 67-70 så är det väl bara att köra på.

Jag har väl tidigare setts som den sparsammaste av de sparsamma. Men när jag som nybliven lyxlirare som höjt omkostnaderna med 50% läser om Farbror Fri och Onkel Tom som trots massor av barn slutar jobba innan oss med ett kapital klart under vårt så kommer jag på mig själv med att tänka samma sak som jag fått kommentar om 100 tals gånger på bloggen. "Vad är det för mening att snåla för att kunna sluta jobba om man sen ska leva på existensminimum resten av livet?"

Min taktik har alltid varit att supersparandet är något jag gör under en begränsad period om 10-15 år för att få snöbollen i rullning. Sen är jag nu inne i någon typ av mellanperiod under några år. Men tanken är att inom några år kunna höja kostnaderna ett steg till upp mot 13-15.000 per person och månad för att sen ligga kvar där i dagens penningvärde resten av livet. Som en bas i form av passiv inkomst. Vill jag ha mer pengar får jag jobba lite extra och då innebär ju varje extra intjänad tusenlapp ren lyx då alla baskostnader och mer där till är täckta av den passiva inkomsten.

Att kunna öka kostnaderna 30-50% till mot dagens, utan att behöva jobba, är i min värld väldigt långt ifrån ett fattigt liv. Det sjuka är att den nivån på kostnader fortfarande skulle innebära en sparkvot på över 50% för oss med dagens löner. Utöver det skulle ju utdelningarna fortsätta ramla in i en allt galnare takt. Ja inte är det direkt svårt att bli rik i alla fall.

Tronstriden

Just läst ut boken Tronstriden av Jens B Nordström, en bok som handlar om turerna kring SCA och Industrivärden för ett par år sen. Tycker boken var väldigt intressant och underhållande även om det ju är lite olika versioner om saker och ting och det främst är en sida (den "förlorande" sidan i striden dvs Sverker Martin Löf, Jan Johansson och Anders Nyrén) som uttalar sig i boken.

Har läst många böcker om Krueger, Wallenbergarna, Stenbeck med flera. Gillar det verkligen. Tycker det är så mäktig känsla när det inte handlar om att köpa aktier i ett storbolag för 10% av den egna portföljen, utan istället köpa ytterligare 10% av hela bolaget. Nästan så man borde jobba vidare till 67 och spara 70-80% av lönen bara för att få uppleva det i verkligheten.

En sak som slog mig i boken är hur konstig jag tycker strategin att försöka tysta ner kritik är. Enligt Nordström finns det väldigt starka bevis för att mycket av det som SVD beskyllde SCA topparna för aldrig hände. Tex körde tomma flygplan med en kvarglömd plånbok. Andra saker var kanske inte rena faktafel, men vinklat. Som att SCAs VD Jan Johansson åkte till Miami på något som antyddes vara en ren nöjesresa när det egentligen troligen var rimliga tjänsteresor. Ändå dementerade aldrig de inblandade personerna det med kraft. De rena faktafelen som helt saknade bevis borde man kunna dementera. Bevisbördan borde ligga på den som påstår att det flögs kvarglömda plånböcker och om piloten kan bekräfta att det aldrig hänt borde det väga tungt.

Samma sak åt andra hållet. Författaren av boken dömer ut flera av SVDs journalister ganska hårt på grund av att de uppenbarligen blivit lurade av någon anonym källa (vars syfte vi bara kan spekulera i) och inte gjort den faktakoll som kan förväntas. Men de verkar inte de minsta intresserade av att försvara sig och bemöta kritiken vare sig i boken eller efteråt.

Jag har ju aldrig varit utsatt för något liknande och svårt att veta hur man skulle reagera. Helt klart är man i ett underläge när mediadrevet drar igång. Men man får ju försöka bita ifrån om man vet att det är uppenbara lögner. Om det till exempel stod på Snåljåpens blogg att jag var en slöspelle som åkte taxi till jobbet varje dag (som kanske grundades på att jag slutat cykla och numera åker tunnelbana) så skulle jag bemöta det. Inte bara gå under jorden och hoppas att lögnerna skulle glömmas bort...

Men hur som helst en intressant bok för oss som gillar svenska storbolagen och maktkampen i kulisserna som jag kan rekommendera.

Mycket frågor om strategi och tips

Jag får många frågor på bloggen, mail och Twitter kring min strategi, vilka aktier man ska köpa, var man kan växla pengar billigt inför en USA-resa och en väldigt massa annat mellan himmel och jord. Man tänker väl att en person som har en välbesökt blogg och 6500 följare på Twitter är en lämplig person att fråga...

Jag har ju varit intresserad av sparande och investeringar i snart 20 år så något har man väl snappat upp. Men jag försöker så ofta det finns möjlighet understryka att jag är ingen expert på aktievärdering och placeringar och det finns inget som talar för att jag kan investera på ett sätt som slår index över tid.

Att en person på dryga 35 år lyckats få ihop finansiella tillgångar på runt 4,3 miljoner och 6,3 miljoner i nettoförmögenhet efter att ha börjat på noll och inte kommit igång med ett ordentligt sparande förrän vid 24 kanske upplevs som ett ok resultat av vissa. Men det är ingen förmåga att värdera bolag på något magiskt sätt som ligger bakom det.

Men då frågorna fortsätter komma kan jag väl försöka förtydliga min aktiestrategi så kanske det bli ännu tydligare att det inte är aktievärdering som är min grej. Såhär ungefär tänker jag.

- Köpa stora bolag med utdelning. För att det är enklare och kräver mindre egen analys.

- Säljer "aldrig". För att det enklare, kräver färre beslut och kostar mindre courtage.

- Förlitar mig på utdelning. För att det är enklare och innebär mindre svängningar i det dagliga och minskar psykologiska påverkan av att värdet svänger med en månadslön om dagen.

- Väljer att investera i 15-20 bolag. För att det är enklare och sprider risken och minskar behovet av att pricka rätt bolag och snabbt reagera och sälja om ett bolags förutsättningar försämras.

- Köper för hela mitt månadssparande varje månad och är hela tiden fullinvesterad. För att det är enklare och minskar behovet av att värdera om det är bättre att köpa nu eller avvakta.

- Har lägsta möjliga courtage som gör att aktieköp för 700-999 kr blir billigast på svenska börsen. För att det är roligare att köpa ofta och köpa aktier istället för fonder.

- Sprider mina aktieinnehav i ett antal olika branscher. Men tar gärna aktivt beslut att undvika bransch jag inte tror så mycket på långsiktigt tex att jag inte äger aktier i ICA och Axfood så länge värderingen är så hög. Skulle någon sån roligt försök gissning gå hem kan det räcka för att slå index med någon tiondel om året vilket jag skulle vara jättenöjd med. Skulle analysen vara fel så får jag försöka överleva med att underprestera index med någon tiondel.

Som ni ser är det ca 70% enkelhet och 30% rolighet som ligger bakom min strategi. 0% smart analys och strategi som gör att det är lönt att fråga mig om tips om när och vad man ska köpa.

Sen har det tagit lite tid att komma på denna strategi som passar just mig. Det var betydligt svårare att hitta info när jag började spara på allvar 2004. Att det fanns något som hette kapitalförsäkring som troligtvis ger lägre skatt för aktiesparande och att Nordeas fonder med 1,5% avgift inte var det bästa på marknaden fick jag lista ut själv. Så jag försöker svara så gott jag kan när ni skickar frågor. Även om jag inte kan ge säkra aktietips om vilket bolag ni ska köpa så kan jag kanske bidra med något jag snabbat upp när jag tänkt på pengar dygnet runt i över 10 år.

Fler utdelningar spikade

Beskeden om utdelningarna fortsätter ramla in, idag var det dags för ABB som höjde 2,7% jämfört med förra året. Många innehav har ju slagit min standardiserade utdelningsprognos om höjning med 3% per år. Vilket är kul.

Men det är inte bara tjo och tjim i utdelningstabellen. Mitt största innehav H&M höjde ju inte alls och imorgon är det dags för mitt nästa största innehav Industrivärden (utgör ca 10% av aktieportföljen) att meddela förslag om utdelning. Industrivärden sänkte utdelningen förra året och då investmentbolagets största innehav Handelsbanken idag lämnade en lite svagare rapport med sämre utdelning än beräknat ser det lite osäkert ut även för Industrivärden. Men utdelning är ju inte allt och Industrivärdens aktiekurs har stigit med runt 40% sen förra året då man meddelade den sänkta utdelningen.

Även om rapporterna varit helt ok och utdelningarna höjts på många fronter tycker jag det är lite svårt att hitta klockrena aktier att fylla på i just nu. Industrivärden till under 3% direktavkastning känns sådär. Och Investor var roligare att köpa under 300 än på dagens 350 kr. Köpte en del Castellum nyligen under 120 men nu står den i 125. För att inte tala om Atlas och Volvo... Strategin är ju att vara fullinvesterad så är bara att bita ihop och köpa för de dryga 22.000 kr i månaden jag sparar.

Det stora utmaningen blir ju när utdelningarna börjar ramla in om en dryg månad. Då ska det helt plötsligt snarare handlas för 52.000 kr i månaden än 22.000. Även om en större del än planerat av årets dryga 100.000 kr i total utdelning kommer i höst.

Fortsätter det upp lite till så vet i tusan om jag klarar av att avstå från att börja köpa lite preffar till 6-7% direktavkastning för en del av utdelningen i vår.

Ny vecka nya möjligheter

En av veckans höjdpunkter är att kolla erbjudanden från matbutikerna måndag morgon. Dagens skörd blev väl främst dessa:

Nötfärs ICA 49.90 kr/kg
Avocado ICA 5 kr st
Morötter ICA 5 kr/kg
Kyckling Willys 29,90 kr/kg

En annan höjdpunkt är ju att börsen öppnar igen på måndag morgon. Tycker det är lite lurigt läge. Köper H&M regelbundet under 250 kr. Men kan ju inte bara köpa ett bolag, andra bolag som jag skulle vilja prioritera som tex Investor tycker jag känns lite dyrt. Så blir lite spridda skurar där bakom H&M.

Jobbet känns helt ok för en gångs skull. Och just nu känns det som jag gör ett bra byte när jag ger arbetsgivaren 8-9h i utbyte mot 4 H&M aktier (efter skatt och att alla mina levnadsomkostnader är betalda).

En söndag med mynt, Buffet och bubbelvatten

En söndag i ekonomins tecken går mot sitt slut.

Började med träning på gymmet på morgonen. Sen efter lunch åkte jag och min fru in till stan. Gäller att passa på nu när man har SL-kort. Blev ett besök på myntkabinettet som är ett museum som ligger granne med slottet. Är ju gratis inträde på många museum.

Var väl ok men inte så mycket mer. Mycket gamla mynt, lite kul kuriosa kring vad en smed på 1600 talet tjänade och vad de pengarna räckte till, hyperinflation och annat. Men mest gamla mynt som såg rätt lika ut.

Det fanns även ett litet spel som nog kan varit kul för barn mellan 7 och 12 år. Som byggde på att man lottades till ett yrke och sen fick en lön som motsvarar det yrket och sen göra vissa val som storlek på boende, typ av mat och hobbys för att se om pengarna räckte. Men var inte så givande för två personer mellan 35 och 40. Man kunde inte ens välja vilka aktier och fonder man skulle köpa för pengarna som inte spenderades...

Gav myntkabinettet som helhet betyget 2 av 5 när jag la upp en bild på Twitter, så får väl hålla fast vid det betyget.

Efter ett par timmar i stan bar det av hemåt för att registrera en gratis testmånad HBO. För att kunna se dokumentären om Warren Buffet som jag väntat många månader på. Tyvärr måste jag säga att den bara var ok. Betyg en svag 3a av 5. 

Tänk om man fått höra mer om hans investeringar, träffa någon granne som köpte Berkshire-aktier på 60-talet etc etc. Hade funnit potential för en 5a. Lite kul dock att jag och Buffet delade målet att bli miljonärer innan 30. Men viss skillnad då han föddes 50 år innan mig och dessutom satte målet i dollar och inte kronor. Så risken är stor att jag aldrig kommer bli rikast i världen.

Efter dokumentären blev det ett besök i soprummet som resulterade i fina 36 kr i pant. Vilket var ett välkommet tillskott då vi ville lyxa till det med lite bubblor i vattnet närmaste tiden och det var dags att fylla på med ny patron till bubbelmaskinen. Slog till på tomater som hade bra pris på ICA också. Annars handlar vi ju mest på Willys.

Dyrare eller billigare att vara ledig?

En fråga som varit uppe många gånger på bloggen är huruvida man helt enkelt kan testa vilka omkostnader man har en normal månad som "arbetare" och sen när ens passiva inkomst överstiger det beloppet räkna med att man är ekonomiskt oberoende. Eller är det så att man kommer behöva mer pengar när man inte har ett jobb som tar upp 9 timmar om dagen?

Allt från ökat behov av att köpa toapapper när man inte kan gå på toaletten på jobbet till mer tid för dyra nöjen har kommit upp som möjliga problem med pensionering innan 40.

Finns ju flera andra bloggare som väljer att sluta med mindre finansiella tillgångar än mig trots en hel drös barn. Så tycker oron är lite överdriven i mitt fall. Jag siktar alltså inte på något fattigt liv på existensminimum bara för att kunna sluta så tidigt som möjligt. Utan tror en aktieutdelning på en bit över 10.000 kr i månaden i kombination med 1,5-2 miljoner i fonder som säljs årsvis kommer räcka väldigt bra för mig fram till allmäna och tjänstepensionen från 13 års heltidsjobb börjar kicka in.  (Räknar mina tillgångar individuellt. Min fru kommer troligtvis jobba lite längre än mig men har egna aktier och fonder som löser hennes halva av månatliga kassaflödet inom ett par år då även hon slutar jobba.)

Syftet är heller inte att kunna leva ett liv i lyx utan klara oss bra i vardagen, bo var vi vill men relativt enkelt och kunna resa 5-10 veckor om året till att börja med. Vill vi bo 5 stjärnigt och resa 15 veckor om året räcker nog inte pengarna utan då får vi jobba lite extra under vissa perioder. Samma sak om jag hittar någon ny dyr hobby på all min lediga tid. Så syftet är att få ihop ett kapital som möjliggör ett fritt liv med rimliga kostnader. Inte att skapa förutsättningar för ett liv i lyx.

Tror transport och kläder kommer bli billigare när jag slutat jobba. Mat ungefär samma som idag, kanske lite dyrare om man räknar in frukt och att jag ibland får gratis lunch på jobbet. Den stora risken för ökade kostnader är sånt jag idag har gratis via jobbet som telefon, dator etc. Totalt sett pratar vi ändå om att budgeten kommer tillåta runt 50% högre kostnader än idag. Och då har jag ändå just höjt mina kostnader med 50%. Så tror vi har marginal så det räcker.

Fina rapporter

Måste säga att jag är nöjd med rapportsäsongen såhär långt. Starkt av H&M igår och Volvo idag. Spontant borde man ju krossa index när bolag som står för 14% resp 7%  av portföljen stiger över 5% på en dag. Men ligger ganska precis på index (six portfolio return index) både senaste veckan och sen årsskiftet.

Viktigare än utvecklingen mot index är ju utdelningsprognoserna för mig. Och här fortsätter de flesta bolag slå mina prognostiserade 3% (Volvo höjde 8%, Sandvik 10% och Cloetta 50% idag). Men H&M låg som väntat kvar på 9,75 kr. Dessutom hakade H&M på trenden att dela ut 2 gånger om året, vilket har skapat lite debatt för och emot på olika bloggar. För mig är det ingen stor fråga, självklart är det bättre att få alla pengar direkt. Men det är ju ingen extern part som blåser oss på 6 månader, utan bolaget som vi själva äger. Så det jämnar ut sig tycker jag.

Det som rör till det lite är att utdelningarna för 2017 kommer bli högre en beräknat då aktier som köps under tex tredje kvartalet kommer generera viss utdelning redan samma år. På tal om utdelning och mål så kommer för tydlighetens skull all min utdelning 2017 att återinvesteras. Räknar med att ha lön så länge under 2018 att jag inte behöver använda någon utdelning då. Utdelningen 2018 kommer dock till stor del sparas utanför börsen för att täcka mina levnadsomkostnader från januari 2019 då löneutbetalningarna med all sannolikhet upphört.

Har även uppdaterat innehaven ute till höger här på bloggen (i webversionen). Har under årets första månad prioriterat H&M där det blivit 50 nya aktier, de flesta köpta runt 240 kr. Även fyllt på lite i Castellum och idag blev det några Cloetta.