4% regeln och preffar

För oss som vill kunna sluta jobba i tidig ålder har ju 4% regeln blivit något av en standard. Den går i korthet ut på att man kan ta ut 4% av sina tillgångar år 1 och sen höja uttagen i kronor motsvarande inflationen. Pengarna ska då räcka för evigt. Det betyder att när man har 25 gånger sitt årsbehov av pengar så kan man ta ut denna summa i dagens penningvärde för resten av livet. Sen kan den som ärver ens pengar fortsätta ta ut motsvarande belopp i aktuellt penningvärde hela sitt liv också. Sen kan den som ärver den personen fortsätta, ja ni fattar.

Har man en aktieportfölj med 4% direktavkastning blir det alltså så att man tar hela utdelningen och att utdelningen per aktie behöver höjas med minst inflationen, så man kan ta ut en lite större summa nästa år för att kompensera för att kostnaderna i livet då har gått upp. Har vi en fondportfölj eller aktier utan utdelning får vi helt enkelt sälja 4% av tillgångarnas värde år ett och sen höja summan kommande år. Försäljningen år 2 kan då bli både 3 och 6% av portföljens värde det året beroende på hur börsen gått under året. Men över tid ska värdet stiga så vi inte urholkar det med för stora uttag.

Detta var säkert gammal skåpmat för nästa alla er som läser den här bloggen. Men det jag tänkte titta på nu kanske kan vara lite nytt, nämligen hur detta funkar på en portfölj med preferensaktier. Hos preferensaktier höjs ju normalt sett inte utdelningen över tid, vilket gör att utdelningen urholkas av inflationen. Som tur är kompenseras det av att preffarna normalt sett ger betydligt mer än 4% direktavkastning. Det gör att vi kan återinvestera en lite del av utdelningen om vi bara behöver plocka ut 4% om året, vilket gör att vi nästa år har lite fler aktier vilket gör att totala utdelningen stiger även om utdelningen i kronor per aktie är konstant.

Såhär skulle det kunna se ut med en preferensaktie med 6,5% utdelning, 4% årligt uttag, 2% inflation och 1% skatt på kontots totala värde. Jag har inte räknat med courtage för återinvestering av utdelningen då det handlar om extremt små summor i förhållande till totalen.

Som ni ser kommer inte pengarna räcka för evigt med dessa förutsättningar. Det beror på att ränta på ränta på det höjda uttaget efter ca 40 år blir större än utdelningen. Och vi får börja ta av kapitalet. Efter 62 år är pengarna slut, vilket får anses vara en ganska lång period. Även om man går i pension tidigt.

- 6,5% utdelning hittar vi hos relativt säkra preffar (tex Klövern pref till dagens kurs). Är man noga med att handla preffarna under inlösenkurs så borde uppsidan i möjlig inlösen väga upp risken för att stabila bolag ställer in utdelningen.

- 2% inflation är riksbankens mål, så det kan hoppas på man lyckas hålla i genomsnitt

- 1% skatt är högre än vi har idag (på ISK/KF), men med mer normal ränta så känns det rimligt att räkna på. Skönt att ha lite säkerhetsmarginal.

I exemplet har jag räknat på helt stabil aktiekurs. Dvs alltid exakt 6,5% utdelning. I och med att vi räknar med att skatten kommer vara lite högre så bör räntan vara lite högre än dagens i snitt. Det ska allt annat lika innebära något lägre aktiekurs vilket gör att utdelningen återinvesteras till en högre direktavkastning och även att skatten blir lägre på grund av minskat portföljvärde. Men det går inte att räkna på alla eventualiteter i 62 år.

Nu har man ju sällan en portfölj bara bestående av preferensaktier. Jag ser snarare preffarna som ett sätt att få upp utdelningen lite de närmaste åren. Då jag räknar med att aktierna i portföljen totalt kommer höja utdelningen mer än inflationen över tid. Men det är ändå skönt att känna att preffarna skulle klara sig ganska bra på egna ben under resten av mitt liv med stöd av tabellen ovan.

Gårdagens Agenda om pensioner

Söndagskvällen började med Uppdrag gransknings upphaussade reportage om skatteflykt långt upp i samhällets toppskikt. Kan inte påstå att jag blev så imponerad av avslöjandet även om Leif Östling blev lite tagen på sängen och provocerad då han var oförberedd på intervjun. Han påstod att han betalar skatt som 1000 vanliga människor men inte får så mycket för det. Sanningen var att han "bara" betalat skatt motsvarande 250 genomsnittliga arbetare de senaste 7 åren. Och med lite betänketid så har Östling även kommit på att välfärden i Sverige ju är toppen.

Notera att Leif Östling inte gjort något olagligt utan betalat svensk skatt på allt han tjänat i Sverige, tysk skatt på allt han tjänat i Tyskland men däremot placerat lite pengar från konsultuppdrag i andra EU-länder med lägre skatt. Den som aldrig köpt något på tax-free butiken vid en utlandsresa för att undkomma skatt kan kasta första stenen.

Om jag inte blev så uppspelt av Uppdrag gransknings avslöjanden så satt jag och kokade i soffan en halvtimme senare när Agenda gjorde ett reportage från en fläktfabrik i Skinnskatteberg. Här fick vi möta en kvinna på 40 år som för ett par år sen fått sitt första fasta jobb. Nu var hon mycket bekymrad över att hon bara skulle få 12.000 före skatt i pension om 25 år. Hon berättade uppgivet att hon var helt inställd på att få leva på knäckebröd då.

Då hon inte verkar gilla knäckebröd så borde hon kanske försöka göra något åt situationen. Hon har trots allt 25 år på sig. Jag gjorde en snabb sökning på hennes namn och det visade sig att hon och hennes sambo hade 4 telefonnummer, 4 personbilar, 3 släpvagnar och 1 traktor skrivna på sig. Om hon säljer hälften av dessa tillgångar så får hon loss lite pengar och troligtvis en lägre månadskostnad. Dessa pengar placerar hon i en indexfond så ska hon nog slippa leva på knäckebröd om 25 år (10.000 kr nu direkt för bilarna och sen 1.000 kr i månaden fram till pensionen ger ungefär 1 miljon med 8% avkastning).

Självklart ska vi ha en pension som går att överleva på (vilket jag tror det gör i Skinnskatteberg på 12.000 kr brutto, även om man köper annat än knäckebröd). Men om man som kvinnans kollega som också var med i programmet vill kunna köpa en sommarstuga så känns det väl rimligt att man sparar ihop till den själv under tiden man jobbar? Inte att den ska finansieras via övriga medborgares skatter?

Ordet pensionär

Vad ska man egentligen kalla det när man slutar jobba i relativt ung ålder för att leva på pengar man arbetat ihop? Jag har alltid gillat ordet pensionär, men många reagerar på det vilket gör att jag inser att det inte är ett helt klockrent uttryck.

Anledningen till att jag tycker pension är rätt uttryck oavsett om man slutar jobba när man är 35, 50 eller 67 är att principen är den samma. Man jobbar under ett antal år och då stoppas pengar undan och investeras. Vid ett visst tillfälle slutar man jobba och de investerade pengarna betalas ut och tanken är då att pengarna ska räcka tills man dör. Sparar man mycket och investerar bra kommer den möjliga dagen för skiftet tidigare. Sparar man inget privat kommer dagen senare och genom att staten sköter upplägget med avsättningar till allmän pension. 

Principen tycker jag alltså egentligen inte skiljer sig åt mellan att spara 70% av lönen privat i 10 år eller att staten hjälper oss att spara 20% av lönen i 40 år. Den dagen man kan sluta jobba för gott och istället ska leva på dessa pengar som sparats ihop under ett yrkesliv tycker jag man är pensionär.

På pensionsmyndighetens hemsida står det att man ska ansöka om pension tidigast från det att man fyllt 61 år. Och på Wikipedia är definitionen av pension "ersättning från arbetsgivare, försäkringsbolag eller fond till den som permanent förlorat en inkomst". Att man ska behöva ansöka hos någon myndighet om att få bli pensionär eller att någon annan ska betala ut pensionen talar ju lite emot min syn på att man kan bli pensionär innan 40.

Det som är lite roligt med ordet pensionär är att det sticker ut och får folk att tänka till när det sägs av en person under 45. På frågan "vad jobbar du med?" går det ju faktiskt att svara "jag har slutat jobba och är pensionär". Kanske leder det till viss förvirring men ändå en bra grund för fortsatt diskussion där man kan förklara mer. Man kommer ju däremot framstå som både skrytsam och galen om man på samma fråga svarar  "jag är ekonomiskt oberoende". Det var ju ingen fråga om ens privatekonomi man fick, utan troligtvis ville den som ställde frågan veta vad man gör på dagarna. Faktum är också att de flesta som är ekonomiskt oberoende jobbar jättemycket. Att vara ekonomiskt oberoende låter som man kan köpa vad som helst resten av livet utan att pengarna någonsin tar slut. Vilket är ganska långt från verkligheten både för mig och den 67-åriga pensionären.

Ett annat alternativ som seglat upp är begreppet "fri". Men vad menar man med det? Du kan ju ha 15 miljoner kronor i en utdelningsportfölj som täcker dina omkostnader. Men med barn som går i skolan och helst inte vill flytta från kompisarna, en sjuk mamma som behöver dina regelbundna besök och en trädgård som måste skötas om. Är man då verkligen mer fri än backpackern som planlöst reser runt jorden och tar tillfälliga jobb för att få ihop till mat och husrum? Ordet fri är ju så mycket bredare än att du har ekonomin för att aldrig mer behöva jobba, även om den ekonomiska situationen kan skapa bra grund för ett fritt liv. De flesta av oss vill nog inte vara helt fria utan en del av ett sammanhang. Fri att göra vad man vill på dagarna kan man dessutom vara under en period tex under en längre semester eller tjänstledighet, medan pension indikerar att det ska pågå livet ut.

Jag tycker även pension är bra för att det förtydligar att man jobbat ihop pengarna och satt av pengar regelbundet under tiden man jobbade. För mig är inte den som vann 50 miljoner när den fyllde 20 år och aldrig började jobba en pensionär på samma sätt som jag snart kommer vara.

Så tills något bättre ord dyker upp så tycker jag pensionär är bäst! Frågan är ändå om jag inom kort kommer våga svara "JAG ÄR PENSIONÄR!" på frågan vad jag jobbar med? I vissa sociala sammanhang kommer jag säkert säga något i stil med att jag är egen företagare men har förmånen att kunna jobba ganska lite. Det är ju lite farligt att sticka ut för mycket i landet lagom. För ordet pensionär sticker verkligen ut när det sägs av en person under 40.

Jag följer inte planen slaviskt direkt

I slutet på förra året publicerade jag en lista på mina tänkta köp under 2017. Året är ju inte slut än men jag tänkte att det ändå kunde vara intressant att se hur jag ligger till jämfört med planen.

Det är ju svårt att sätta upp en plan i december för exakt hur många aktier man ska ha köpt över 1 år senare. Dels ändrar sig kurserna så totalsumman kan ju utan vidare bli 20-30% både högre och lägre beroende på hur börsen går. Och är man intresserad av börsen så får man ju nya idéer under 12 månader. Så jag tillåter mig att ändra friskt i min excel-fil.

Jag måste därför erkänna att verkligheten kommer landa ganska långt från planen. Men den har ändå varit bra att hålla sig i som en grund. Jag har inte gjort några spontana köp utan alla ändringar har bestått av att jag först ändrat i excel-filen och låtit det gå någon dag innan jag tryckt på köpknappen hos Avanza.

Följande har gått ungefär enligt plan:
Castellum och Investor var två bolag som jag ville prioritera inför året. Jag gjorde rätt stora köp i dessa även under 2016. Målet var att Investor skulle ta sig närmare Industrivärden och dela på förstaplatsen vad gäller vikt i portföljen. Jag har köpt lite fler Castellum och lite färre Investor än planerat men överlag följt planen.

H&M var mitt största innehav i slutet på förra året. Så tanken var att ta det lite lugnt och bara köpa 100 nya aktier. Min erfarenhet är att det är lätt att bli tjurig om ett stor innehav går dåligt och köpa mer och mer i ren frustration. Detta har hjälpt mig att hålla nere antalet köp i H&M. Det har blivit lite fler än 100 då jag gjorde några extra köp när den gick ner runt 200. Men på det stora hela gjort som jag tänkte för ett år sen. Jag tror fortsatt på bolaget och kan absolut tänka mig fylla på lite mer i början av nästa år om kursen är kvar runt 200 kr och jag får några kronor över.

Nordea, Ratos och Telia har jag gjort små köp enligt plan. Mest för att hålla innehaven vid liv om det mot förmodan skulle vända upp i Ratos och Telia. Som ni ser är det småpengar.

I Cloetta har det blivit ungefär hälften så många aktier som tänkt. Har varit för mycket problem senaste månaderna för att jag ska känna någon motivation att fortsätta fylla på. Men ett litet innehav så gör ingen större skillnad på totalen.

Inte gått enligt plan:
Jag har köpt mycket mindre Industrivärden än planerat. Jag vill helt enkelt ge Investor chansen att komma ifatt. Så länge jag har mindre vikt i Investor, den handlas till högre direktavkastning och med större substansrabatt så lägger jag pengarna där.

Kone och JNJ har jag gjort ett par pliktskyldiga köp i. Men till dagens kurser har det inte känts motiverat att ta ökad kostnad i courtage och växlingsavgift jämfört med svenska aktier. Kommer JNJ ner lite i kurs och direktavkastningen upp så lovar jag att slå till ordentligt. För jag skulle verkligen vilja nå slutmålet 250 aktier i JNJ.

Fortum har stigit mycket på slutet och det finns stor osäkerhet på utdelningen. Därför har jag inte köpt några nya alls under året. En tanke här har varit att ha en del utdelning i Euro, för att minska valutarisken om det skulle bli så att vi flyttar utomlands. Men här har det tillkommit ett annat bolag som hjälper till med den biten nämligen Sampo. Under året har jag köpt 140 aktier i Sampo till en kostnad av ca 60.000 kr. Vilket gör att det blivit året största köp. Bolaget var inte alls med i planen inför året.

I takt med att börsen fortsatt upp och min pensionering kommit tidigare och snabbare än jag hade vågat hoppats har jag känt visst behov av att boosta utdelningarna kortsiktigt. Det har gjort att jag köpt preferensaktier motsvarande ca 2% av totala portföljen. Jag hade inga preferensaktier i slutet av 2016 vilket gör att Akelius pref med över 55.000 kr i inköpsvärde har blivit ett av årets största köp. Köper den inte till över 330 kr, så nästan alla köp skedde första halvåret i den. Nu har det blivit en del Klövern pref istället senaste tiden.

Jag har också påbörjat ett indexsparande via bolaget Lysa. Det har dock inte hunnit bli några större summor än som påverkar totala målet för aktieköpen.

Sammanfattning:
Jag köper i små poster utspritt över månaden och siktar på att hamna strax under 1000 kr per köp på svenska börsen med 1 kr courtage. Totalt har det blivit 260 köp till ett värde av 330.000 kr och ett totalt courtage på 440 kr.

Ibland har jag inte orkat dutta med 995 kr åt gången och de utländska köpen siktar jag på 5-10.000 kr per köptillfälle. Med en portfölj på ca 5 miljoner känns ändå 440 kr ok i courtage. Året kommer landa någonstans runt 375.000 kr i totala aktieköp, av detta utgörs ca 100.000 kr av återinvesterad utdelning. Resten av sparande.

Snart fler pensionärer innan 40?

Att Oskar "Farbror Fri" Lindberg och hans fru får löpsedlar på kvällstidningarna och komma till morgon-TV och berätta om sitt liv som pensionärer vid 40 tyder ju på att detta anses ganska exotiskt.

Min spaning är att jag och Oskar tillhör en idag exklusiv skara, men som om 10-30 år kommer vara något vanligare. Anledningen är att det aldrig varit enklare att bli ung pensionär (eller snuskigt rik om man väljer det) på ett vanligt lönearbete.

Kommande resonemang bygger mycket på anekdotisk bevisföring kopplat till mina äldre släktingar, kollegor etc men också på lite statistik.

2 generationer innan min
Min farmor och farfar föddes på 20-talet. Träffades på 40 talet och fick 4 barn under 50-talet. De växte upp på landet under enkla former, men de behövde aldrig gå hungriga som deras föräldrar ibland hade fått göra som barn. Farfar jobbade 6 dagar i veckan och farmor var hemma med barnen. De hade råd att köpa ett hus i en svensk småstad och lite senare också en bil. Med bilen åkte de på bilsemester till Norge en gång. Oklart är hur alla 6 personerna fick plats i bilen, men barnen fick väl tränga ihop sig där bak.

När barnen flyttade hemifrån var farmor dryga 50 år och hon tog då ett enklare jobb på halvtid under 10 år. Mellan 55 och 70 hade dom det lite bättre ställt tack vare 1,5 lön och inga barn. Det blev några bussresor till Europa med pensionärsorganisationen och ibland kunde alla barnbarn få 500 kr var i julklapp. När de dog fick de 4 barnen ärva 200.000 kr var lagom till sin 65 årsdag. Tack vare främst husets värde men också lite fonder och pensionspengar som de inte hunnit göra av med då orken varit lite nedsatt mellan 80 och 90.

1 generation innan min
Mina föräldrar föddes runt 1950. Träffades på 70 talet och fick 2 barn. De växte upp i småstäder under relativt enkla former (se ovan). Både pappa och mamma har jobbat heltid sen de blev klara med studierna, mamma jobbade dock halvtid några år när vi barn var små. De köpte en bil redan innan de fick oss barn. Bilen användes bland annat till att åka på bilsemestrar till södra Europa. Men ibland flög vi istället på sommarsemester till Medelhavet. En kille i min parallellklass åkte 1992 till Hawaii, vilket var skolans snackis det halvåret.

Långt innan vi barn flyttade hemifrån så började mamma jobba heltid igen. Vilket de sen gjorde fram till pension runt 65 års ålder. Med två heltidslöner och inga barn samt en bostad som stigit i värde kände de sig ganska rika och höjde sin levnadsstandard efter att de fyllt 50. Nu pratar vi inte längre om någon bussresa med PRO som deras föräldrar gjort, utan betydligt lyxigare variater. När de dör kommer de två barnen få ärva 2 miljoner var lagom till sin 70 årsdag. Främst tack vare värdestegring på huset.

Min generation
Då jag inte är riktigt typisk för min generation så får vi istället för att fortsätta historien i rakt nedstigande led byta ut mig. Låt oss istället använda en klasskompis från lågstadiet som vi kallar Jonas.

Jonas och hans fru föddes båda runt 1980. Träffades 2001 och har idag 2 barn. De växte båda upp i var sin storstad och träffades när de pluggade på universitetet. När de var klara med universitetsstudierna så började båda jobba heltid. Det räknar de med att göra till pension med kortare avbrott för föräldraledighet. De har två bilar och en villa. På semestern flyger de ofta till Thailand eller tillbringar tid i stugan i Åre. Båten hinner de tyvärr inte åka ut med så ofta som de hade önskat. Allt talar för att Jonas två barn kommer få ett stort arv lagom till sina 75 årsdagar.

Nästa generation
Jonas dotter Greta föddes 2010. Hon har ännu inte gjort så många val i livet som påverkar framtiden men utifrån kvartsamtalet med skolfröken verkar Greta ha lätt för sig i skolan och kan säkert gå en lysande ekonomisk framtid till mötes.

Frågan är då om den ekonomiska utvecklingen vi sett i de 3 ovanstående generationerna ska fortsätta? Ska Greta och hennes fru (modernt jag vet) verkligen ha fler än 2 bilar och bo finare än i en villa? Och åka på lyxigare och längre resor än till Thailand? Eller kommer delningsekonomin till och med göra att de klarar sig på att dela en bil med grannarna via någon app?

Den ekonomiska utveckling som jag försökt beskriva ovan syns i denna graf över reallönerna i Sverige. Dvs lön minus inflation.

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/

Det vi ser är att med undantag för en period med hög inflation på 80-talet så har vi haft väldigt fina reallöneökningar. Köpkraften har gått upp. Vilket förklarar varför Jonas med fru och barn kan flyga till Thailand varje år medan farmor och farfar fick åka bil till Norge en gång var 10e år.

Det betyder också att den som inte lockas av en allt högre konsumtion år ut och år in kommer få lättare och lättare att spara undan pengar. Att man kunnat bli extremt rik på börsen om man varit uthållig de senaste 100 åren finns det verkliga exempel på. Men att Aktiestinsen kom upp i över 140 miljoner var främst för att han blev väldigt gammal och jobbade hela livet. Det var till exempel först vid pensionsålder som han nådde upp till den första miljonen. Givetvis var en miljon mer pengar då än nu, men det gick inte att spara så mycket på en låg lön som anställd på SJ. 

Någon som gör samma resa som Aktiestinsen men föds 100 år senare kan säkert komma upp i 1,5 miljard i reala termer, dvs 10 gånger rikare vid sin död än vad Stinsen blev. Eller så kan man välja att sluta jobba vid 40. Enda uppoffringen blir då att man får nöja sig med att leva på den ekonomiska standard som var normal för de som föddes en generation tidigare. Vilket borde bli lättare och lättare.

Ovanstående resonemang kring framtiden baseras på att ekonomin både vad gäller reallöner och börs fortsätter att utvecklas ungefär som tidigare. Jag vet att det är mer populärt att tro att det ska gå åt helvete, att vi lever på lånad tid och att vi aldrig mer kommer få det lika bra som idag.

Bloggen fyller 11 år idag

Jag kommer ihåg det som igår när jag 1 november 2006 tänkte att det fanns för få bloggar om privatekonomi, spara pengar och bli rik. Och därför startade en egen blogg.

Jag gjorde ett inlägg på Twitter igår med anledning av den kommande årsdagen som fick väldigt stor uppskattning. Syftet var att inspirera till vad långsiktigt sparande faktiskt kan innebära.

Jag har faktiskt inte läst igenom hela bloggen systematiskt någon gång. Men det händer att jag slumpvis tittar till lite gamla inlägg ibland. Det är ju mycket som hänt både på det personliga planet och i omvärlden på 11 år.

När jag började blogga var jag dels själv nybörjare inom sparande och det fanns inte så jättemycket lättillgänglig information att ta del av. Så det är ju med viss förfäran jag läser vissa tankar från de första åren. Det var mycket fokus på tillväxtmarknadsfonder och hur börsen gått under natten i Asien. Jag hade regelbundet tävlingar på bloggen där vi skulle gissa vilken fond som skulle gå bäst den kommande månaden. Rätt meningslöst kan tyckas såhär i efterhand. ISK var inte uppfunnet men det fanns något som hette Kapitalförsäkring som jag tyckte verkade svårt och rörigt. Att Nordeas fondavgifter var i högsta laget var inte heller något jag grubblade så mycket på under det första året.

Till mitt försvar så skrev jag samtidigt mycket då som jag tänker exakt samma sak om idag. Jag trivdes bra med att jobba och skrev att jag kanske kommer jobba vidare till både 50 och 60 men att jag ska ha chansen att själv välja från det att jag fyller 40. Att jag var så klarsynt som 25-åring är jag ju tacksam för idag.

Det är också mycket i omvärlden som förändrats. Till exempel var diskussionen kring amortering eller fondsparande inte riktigt lika lätt att reda ut när bolåneräntan var 5%. Att jag som ung person som nyss köpt min första bostadsrätt i Stockholm hade ett bolån på 50.000 kr är också lite gulligt såhär i efterhand.

Ett roligt inlägg som jag sprang på är från när Facebook kom till Sverige sommaren 2007. Jag hade testat det och tänkte att syftet var att man skulle kunna få kontakt med gamla klasskompisar. Jag skrev att det var nog kul i ett par veckor men hur kul är det på sikt att prata med kompisar från lågstadiet som man inte träffat på 15-20 år? Jag fick medhåll i en kommentar från en läsare som utsåg Facebook till 2007 års fluga. Lite kul såhär med facit i hand.

Vill du har mer nostalgi frågade jag er läsare om ert favoritinlägg för precis ett år sen, alltså när bloggen fyllde 10 år. Dessa samlade jag i detta inlägg som innehåller några godbitar.

Kommer du ihåg hur du tänkte kring ekonomi och ditt framtida liv för 11 år sedan?

Postkodlotteriet

När vi var på Ö&B i helgen så kom det fram en kille och frågade om han fick störa 2 minuter. Han erbjöd oss att köpa 2 presentkort på 250 kr styck för totalt 330 kr. Dessutom skulle vi få 2 månader i Postkodlotteriet.

Först trodde jag det var något sätt för butiken att få oss att handla mer och komma tillbaka och handla för presentkort nummer 2 också. Men insåg snart att det var Postkodlotteriet som var avsändaren och syftet helt enkelt var att värva nya prenumeranter till lotteriet. Det vill säga det vi betalade 330 kr var egentligen för 2 månader x 165 kr i Postkodlotteriet. Presentkortet på Ö&B var bara en värvningsbonus.

Jag tittade ner i korgen med varor för att räkna lite och insåg att vi nog inte skulle komma upp i 250 kr med de planerade varorna, men antog erbjudandet och fyllde sen på korgen med lite mer tonfisk för 8,90 kr per burk så vi landade precis över 250 kr.

Det var ingen bindningstid på lotteriet så jag fick ett välkomstmail, skapade ett användarkonto (möjligt att det var onödigt och att det hade gått att säga upp ändå) och sa sen upp abonnemanget direkt jag kom hem från butiken. Idag fick jag så inte mindre än 3 brev från Postkodlotteriet. Ett "välkommen som lottköpare", ett "tack för att du registrerat ett konto" och ett "tack för din tid i lotteriet".

Först tyckte jag det var lite kul att jag utnyttjat systemet och kostat Postkodlotteriets marknadsbudget lite pengar. För det här måste blivit en "mardrömsaffär" för deras del. Nu när de sålt lotter för 330 kr extra måste de öka vinsterna med minst 40% av detta (står på deras hemsida att 40-50% av intäkterna går till vinster). Plus värdet på presentkortet. Plus lönen till killen som värvade oss. Plus 3 brev som skulle skickas ut med kuvertering och porto. Men på Postkodlotteriets hemsida står det såhär "De pengar som är kvar efter att vinster och kostnader är betalda är överskottet. Överskottet fördelas till de ideella organisationer som är förmånstagare." Så tyvärr är det nog bara så att deras kostnader går upp, överskottet blir mindre och utbetalningen till välgörenheten blir lägre.

Visste du att svenska folket enligt en undersökning för några år sen lägger i snitt 465 kr i månaden på spel? För att de hoppas att de ska vinna och kanske till och med bli miljonärer. Om man lägger dessa pengar på ett månadssparade i aktier istället under ett helt yrkesliv (40 år) så får man med 8% årlig avkastning över 1 miljon kronor. Så då kan man sluta sitta och hoppas på att bli miljonär eftersom man redan är det.

Sista tiden på jobbet

Idag är det 8 veckor kvar på jobbet för min del. Sen ska jag hjälpa till lite några veckor efter årsskiftet också, men det blir betydligt friare, på distans och i mycket mindre omfattning. Så jag räknar det som att jag slutar jobba på riktigt när jag går hem innan jul.

8 veckor känns både som en väldigt kort och väldigt lång period. Men jämfört med de över 10 år jag kämpat mot det här målet så är det klart att 8 veckor är rätt lite.

Frågan är när det egentligen är rätt tid att sluta jobba. Bita ihop och jobba ett år till eller våga chansa och ta steget och kliva av? Frågan är ungefär den samma vare sig man är
1. Hårdsparare som ska sluta någon gång mellan 30 och 50
2. Medelsparare som ska sluta någon gång mellan 50 och 60
3. Slösare utan något privat sparande som ska ta beslut om att sluta vid 65 eller 67.

Oavsett ålder är principen den samma. Varje extra år som man jobbar får ganska stor effekt eftersom det påverkar två ändar av ekvationen. Ett år till som pengar betalas in och ett år mindre som pengar behöver plockas ut. För den unge pensionären med hög sparkvot så kommer antalet år som pengarna ska räcka inte ha någon större effekt, då det troligtvis räcker för evigt om det räcker i 50 år. Men på inbetalningssidan av ekvationen händer det mycket sista året. Faktiskt ett sparande klart över den totala nettolönen. Det beror på att avkastningen på pengarna täcker alla utgifter dvs att hela lönen skulle kunna sparas. Lägger man till allmän pension och tjänstepension hamnar vi på ett totalt sparande på långt över 100% av lönen efter skatt.

De senaste dagarna har det varit lite diskussioner på Twitter och olika bloggar om vad som är en rimlig summa pengar att ha för att kunna sluta jobba, hur man motiverar sig för sista tiden på jobbet och vad som egentligen är en imponerande resa mot tidig pension. Bloggaren "Vardagsekonomi" är ett exempel.

Ett annat är Utdelningsseglaren som skrev såhär på Twitter angående hur man skulle motivera sig för en sista period på jobbet.

Så kan man absolut tänka. Men för mig innebär sista året på jobbet runt 500.000 kr i extra sparande (inkl pensionsdelar) det blir rätt mycket hobbyprojekt för det. Och bristande engagemang har jag haft i många år...

Jag hoppas att ingen sparar till tidig pension för att imponera på någon annan. Utan att man hittar ett upplägg som passar en själv. Alla som kan sluta i tidig ålder har ändå gjort något aktivt och som bryter mot gängse normer. Vilket ju kräver någon form av aktivt handlande och att man troligtvis funderat på hur man vill leva sitt liv och vad som är livskvalité.

Det finns för mig något imponerande i modet att bara behöver spara ett par år för att bli fri. Även om det sen innebär att man får leva billigt resten av livet och många kan ifrågasätta hur fritt ett sånt liv egentligen är. Men det finns också något imponerande i målmedvetenheten i att bita ihop och köra ett projekt av hårt sparande i 10-20 år, och göra ett år till på jobbet man egentligen inte trivs på trots att portföljen redan passerat 10 miljoner.

Det gör att jag är glad att jag får läsa både om det billiga och enkla livet på landet och om vin på balkongen på Rivieran hos de olika bloggarna där ute. Aktiemarknaden är en gemensam faktor och stor hjälp oavsett var på skalan man befinner sig.

Aktieportföljens utveckling

Jag tvekade länge om jag skulle skriva det här inlägget. För jag tycker egentligen det är rätt meningslöst. Men samtidigt vet jag att det är intressant att läsa och jag får en del frågor om hur min portfölj presterat mot index. Där det är ganska vanligt att man har åsikten att jag borde hålla mig till fonder eftersom jag inte kan slå index.

Anledningen till att jag var tveksam till att skriva var för det första att jag inte ser detta som en blogg om aktieinvestering eller börsen. Min modell är snarare att spara regelbundet och att en utveckling i nivå med index ska räcka för stor rikedom eller liv i frihet. Jag skriver ofta om vilka aktier jag köper men ytterst sällan något som kan likna en analys, kommentar på ett bolags rapport eller aktietips. Eftersom det finns bloggar som är så mycket bättre på detta. För dessa bloggare tycker jag det är mycket intressant att se om deras stora kunskap och intresse genererar en överavkastning, då man främst läser bloggarna för att få deras syn på köpvärda aktier. Medan jag inte riktigt vet vad ni läsare ska göra med informationen om det gått bra eller dåligt för mig senaste tiden.

En annan anledning är att man ju är lite allergisk mot alla som postar sina grafer just när det gått bra under en period, medan det är betydligt ovanligare att vara transparent under tyngre perioder. Och jag är förmodligen en lika god kålsupare som alla andra. Dvs att jag passar på att göra detta inlägg just nu efter en stark rapportperiod för egen del.

Bakgrunden till mina aktiva aktieplaceringar är att jag gick in i 2015 utan någon exponering mot den svenska börsen. Det gjorde att jag missade en snabb uppgång i början av 2015 men också det fall som kom på våren och sommaren 2015. När börsen gått ner lite började jag köpa aktier under augusti 2015, med målet att bygga upp den aktieportfölj jag ska behålla resten av livet. Därför tänkte jag att det kunde vara intressant att titta på utvecklingen från just augusti 2015 fram till idag.

Detta är alltså min aktieportfölj där jag efter bästa förmåga försöker göra aktiva val att välja rätt aktier. Värdet på portföljen är idag lite över 3 miljoner. Dessutom har jag min fondportfölj värd knappt 2 miljoner med indexfonder men den är ju inte så intressant att se utvecklingen för då den är helt passiv, så fondernas utveckling är inte med nedan.

Såhär har utvecklingen varit sen jag började köpa aktier i augusti 2015. Jag gjorde stora köp på ca 150.000 kr i månaden en bit in på 2016. Därefter har köpen bestått av ett månadssparande på lite över 20.000 kr och återinvestering av utdelning. Förhållandet procent och kronor på Avanzas redovisning är lite lurig och förhållandet störs av det gjorts regelbundna insättningar under hela perioden. Jag jämför med SIX30 Return index. Dels för att alternativet vore att placera i tex Avanza Zero men också för att jag till absolut största delen investerar i svenska storbolag.

Såhär har utvecklingen varit den senaste månaden. Jag har haft turen att flera av mina lite större innehav har lämnat fina rapporter. Det är verkligen inte vanligt att jag avviker över 2% från index på en månad.

Positiv bidrag till utvecklingen:

- Att jag gjorde rätt stora köp under början av perioden när börsen gick ner och jag hade likvider tillgängligt. Ger dock ingen effekt på grafen utan bara de faktiska kronorna.

- Att jag varit överexponerad mot verkstad framför bank under denna period. Det vill säga jag äger många av verkstadsbolagen både genom Industrivärden och Investor men också separat.

Negativa bidrag till utvecklingen:

- Att jag inledde mina köp med Telia på 50 kr för den säkra utdelningen på 3 kr.

- Att jag köpte rätt mycket H&M strax under 300 kr och sen väldigt ihärdigt runt 250 kr. 

Då jag har strategin att behålla för evigt finns inga tankar eller möjlighet att nu snabbt vikta om från verkstad till andra branscher. Däremot har jag inte köpt några rena verkstadsbolag på hela detta året (däremot indirekt via en hel del köp i Investor). 2017 års största köp har varit i fallande ordning

1. Castellum

2. Akelius pref

3. Investor

4. Sampo

5. H&M

Så min övervikt mot en viss bransch håller troligtvis på att raderas ut? Kanske kommer därför min avvikelse mot index bli mindre i framtiden?

Första insättningen hos Lysa

I samarbete med Lysa:

När jag fick lönen igår gjorde jag inte bara den vanliga överföringen till aktieportföljen hos Avanza. Utan det blev också en överföring till mitt nystartade konto hos Lysa. Som jag skrev om förra månaden så vill jag testa detta med indexförvaltning med automatisk rebalansering som ett alternativ till de fonder jag har redan idag.

När jag gjorde testet hos Lysa fick jag rekommendationen 89% aktier och 11% räntor. Jag har varit lite i valet och kvalet om jag manuellt skulle ändra detta till 80/20 istället. Men jag valde till slut att behålla de rekommenderade 89/11. Utmaningen för egen del är att jag inte riktigt vet sparhorisonten på dessa pengar. Grunden i min passiva inkomst från nästa år ska ju vara aktieutdelning men tanken är att komplettera den med några procent försäljning av fondportföljen per år fram till jag börjar plocka ut vanlig pension om ca 20 år. Fondförsäljningen kommer vara lite efter behov när utdelningen inte räcker till. Men jag har ändå utgått ifrån en lång horisont för majoriteten av pengarna, därav höga 89% aktier. Här kan du testa din lämpliga fördelning mellan aktier och räntor om du inte redan gjort det.

Insättningen till Lysa gjorde jag med Swish, mest för att det var kul att testa. Det gick väldigt enkelt och snabbt. Pengarna fanns hos Lysa 1 sekund efter att jag godkänt med telefonen. Sen fördelades pengarna ut automatiskt i följande produkter:

Den aktuella fördelningen mellan räntor och aktier redovisas löpande såhär:

Då jag snart ska sluta jobba och få lön så blir detta med månadssparande under hösten och vintern mer av ett test. Men min tanke är att i nästa läge flytta över pengar från mina indexfonder hos Avanza till Lysa. Testet handlar mest om att det ska vara användarvänligt och smidigt att sätta in och ta ut pengar. Själva utvecklingen på kontot kommer ju följa index enligt vald fördelning aktier och ränta och är alltså inget jag behöver utvärdera.

Lönen är här - dagens köp

Tiden rullar på och det känns inte som det var så länge sen det var Uppesittarkväll och lön senast. Undrar om tiden kommer gå fortare eller långsammare när man slipper jobba? Men nu är det redan den 25:e och lönen kom in på kontot vid midnatt och större delen fördes omedelbart över till portföljen. Jag har tidigare känt att det varit lite dyrt på börsen, men när det nu var dags köpte jag idag mina aktier med stor entusiasm.

Jag var på en del tjänsteresor under september både i Sverige och i våra grannländer, vilket gör att jag fick traktamente på dagens lön. Så det blev några tusenlappar mer än vanligt. Jag lyckades dessutom hålla nere utläggen under resorna. Traktamentet kunde därmed tillfalla portföljen.

Som jag skrivit förut är det Investor och Castellum jag vill köpa så mycket det bara går innan årsskiftet. Så har det varit de senaste månaderna och så var planen att göra idag också. Köpte därför planenligt dessa bolag direkt när börsen öppnade idag.

Sen såg jag att flera av preffarna gick ner ordentligt idag på förmiddagen. Så jag fyllde på i Akelius (på 325 kr) och Klövern (på 305 kr). Det var inte lika planerat men perfekt att kunna boosta 2018 års utdelning med lite köp till över 6% direktavkastning. Jag är lite sugen på att öka i Alm Pref också, den handlas nu till nästan 9% direktavkastning efter senaste veckans nedgång. Men avvaktar lite där om det skiter sig ordentligt med efterfrågan på nyproducerade lägenheter.

Den gamla riskvillige Miljonär innan 30 som köpte Rysslandsfonder i samband med krig i Ukraina hade utan att tveka lastat in ordentligt i Alm Pref. Men när man snart är pensionär och ska börja leva på kapitalet får man sänka riskaptiten lite.

Jag kommer fortsätta köpa mer aktier närmaste dagarna även om det blev rätt mycket köp nu första dagen. Dessutom kommer 4800 kr i utdelning från Telia på fredag vilken så klart ska återinvesteras.

Jag kommer också göra en insättning till mitt indexsparande via Lysa under veckan. Mer om det i separat inlägg kring hur jag lägger upp fördelningen där.

Hoppas ni också köpte aktier med lika stor glädje som mig idag på förmiddagen.

40 procent 20 år

I veckans avsnitt av #Pratapengar var legenden George Bol med. Alltså killen bakom bloggen 40 procent 20 år (ej aktiv som blogg längre men finns mycket gamla godbitar) och företaget Börsdata. I podden var det mycket prat om nyckeltal, bra bolag och annat kul. Rekommenderas. Om ni lyssnar på podden får ni dessutom ett erbjudande på en månad gratis tillgång till Börsdata.

Jag hade hoppats att killarna i podden skulle stanna lite vid detta med 40% 20 år. Men detta var inget som man ägnade något större tanke kring i podden. Jag tror inte så många förstår vad som menas och vad som krävs för dessa 40/20.  Målsättningen som George har är alltså att "få 40 procent tillbaka i årlig passiv inkomst inom 20 år genom kassaflödesanalys och värdeinvestering". 

Det här är ett väldigt annorlunda sätt att räkna mot vad jag själv använder, då jag för det första inte haft målet att behöva vänta i 20 år på min passiva inkomst. Mitt mål var istället 15 år från början vilket jag nu lyckats kapa ner till ca 13 år (2005-2018). Tankesättet med 40 procent 20 år bygger också på att man räknar på utvecklingen av pengarna som stoppas in år 0. För min del har hela modellen byggt på ett högre och högre månadssparande tack vare en högre lön. Det betyder att det stoppades in ganska lite pengar år 0 jämfört med vad som stoppades in år 10. Så merparten av mitt sparande har fått kanske 5 år på sig att växa. Fram till dess att jag ska sluta stoppa in nya pengar i portföljen alltså. Förhoppningsvis kommer det fungera att återinvestera en del utdelning och låta portföljen fortsätta växa även fortsättningsvis.

Vad betyder då 40 procent 20 år mer konkret och vad ställer det för krav på avkastningen? 40 procent 20 år betyder att om man sätter in 100.000 kr på börsen 2017 så ska man år 2037 få 40.000 kr om året i utdelning från dessa 100.000 kr.

För att uppnå detta behöver man tex 4% direktavkastning i kombination med 8,7% årlig utdelningstillväxt. Beräknat med Stefan Thelenius sparkalkylator med förutsättningarna ni ser nedan. Notera att jag får fram en årlig utdelningstillväxt på 8,7% genom att räkna på värdeutveckling på 8,7% med konstant direktavkastning.

Detta är ju ganska tufft men inte helt omöjligt om man lyckas hitta de rätta och fina bolagen vilket ju är målet för George. Vi skulle också kunna kosta på oss att tänka oss att när vi väl är framme vid år 20 så viktar vi över till bolag med högre direktavkastning. Eftersom vi då inte längre behöver denna fina utdelningstillväxt, utan nöjer oss med att slå inflationen.

Om vi får upp värdet av portföljen till 666.000 kr och sen viktar över till bolag med 6% direktavkastning så skulle vi ju kunna anse målet uppfyllt, då vi även då får 40.000 per år i utdelning. Då krävs 4% direktavkastning i kombination med 6,6% utdelningstillväxt. Fortfarande ett tufft mål. Efter 20 år byter vi alltså i detta exempel från aktier med 4% direktavkastning till andra bolag som har 6% direktavkastning men lägre tillväxt.

Vad händer då om vi skulle vilja uppnå denna fina målsättning om 40% årlig passiv inkomst räknat på allt kapital vi månadssparar och sätter in under dessa 20 år? Vi leker med tanken att vi fortfarande börjar med 100.000 kr. Men nu månadssparar vi dessutom 5.000 kr i månaden under hela perioden. Det betyder att vi totalt satt in 1.300.000 kr efter 20 år. Vill vi ha 40% av det i årlig utdelning motsvarar det 520.000 kr per år eller ca 43.000 kr i månaden.

Här ser vi snabbt att målsättningen om 40% årlig passiv inkomst inte lämpar sig som målsättning för oss som månadssparar. Avkastningskravet blir helt enkelt orimligt högt. Det betyder att 40 procent 20 år kan fungera som målsättning om man planerar att göra några större insättningar tidigt och sen förvalta portföljen utan insättningar och uttag under 20 år. Men för ett regelbundet sparande får man hitta en annan bättre och mer rimlig målsättning.

Målet för min egen portfölj är för övrigt 4% direktavkastning och 3% utdelningstillväxt.

Bostadsmarknaden som dog

Man läser mycket märkligt i kvällstidningarna.

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/XGgoo/anders-71-vi-far-inte-villan-sald

Artikeln handlar om ett par i 70 årsåldern som inte får ut vad de hoppats på för sin villa. De har inte haft några välbetalda jobb och nu kan det gå så illa så de behöver sänka priset på villan och då bara får småpengar över när de betalt sin nya lägenhet för 5 miljoner och betalt reavinstskatten på huset. Eller som mannen i artikeln uttrycker det:

– Om ingen får sålt kan ingen köpa och ingen vågar köpa för de vet inte om de kan få sitt nästa sålt. Det är ett moment 22. Det är en sjuk marknad.

Att villan däremot stigit från 200.000 kr till över 8 miljoner tycker han är en helt normal marknad. Jag tycker inte det är helt lätt att tycka synd om några som har problem med att realisera en vinst på runt 4000% eftersom de anser att det gått ner runt 10% sista tiden (jämfört med vad de hoppats kunna sälja för). Att efter ett liv som låginkomsttagare utan något sparande kunna bo i en obelånad lägenhet för 5 miljoner, vilken misär...

Denna eventuella nedgång i bopriserna i Stockholm skrivs det ju väldigt mycket om. Jag tror det är svårt att få en tydlig bild. Det finns fortfarande gott om exempel på lägenheter som säljs till rekordpriser. Men det verkar absolut vara lite svalare totalt sett. Skulle det gå ner 10% så handlar det om en tillbakagång till priserna runt 2015 kanske. Det var ju inte så alla tyckte det var superbilligt att köpa bostad då.

För egen del kommer vi bo kvar i nuvarande lägenhet minst 2018 ut, då min fru kommer jobba vidare minst ett år till. Skulle tro att det blir ytterligare ett tag efter det också, vi trivs bra i Stockholm. På sikt ser vi på möjligheten att realisera värdet som idag är bundet i boendet för att kunna växla över dessa pengar till något som ger kassaflöde. Genom att välja ett billigare boende. På svenska landsbygden eller utomlands.

Med anledning av den svalare bostadsmarknaden har bostadsutvecklarna tagit rejält med stryk på börsen i år. Säkert välförtjänt i många fall. Men frågan är om det inte finns några fall där nedgången är lite omotiverad och aktien har dragits med i den allmänna nedgången? Jag har ett par aktier jag ska kolla lite extra på i anslutning till Uppesittarkvällen och lönen som kommer på onsdag.

Svårt att göra ingenting

Vi är inne i en mycket intressant rapportperiod. Av "mina bolag" har väl Atlas, Volvo och JNJ utmärkt sig mest. Även Castellums rapport idag var stabil och utsikterna för 2018 var positiva, men aktien har gått starkt senaste 10 dagarna så det blev ingen ytterligare uppgång på rapporten.

Jag har följt rapporterna med ovanligt stort intresse den här gången. Det beror främst på att jag har det lite lugnare på jobbet. Vilket väl indirekt beror på att jag snart ska sluta. Jag är noga med att göra ett bra jobb och har flera gånger fått beröm av min chef för att jag visar stort engagemang och ansvar även om jag inte kommer vara kvar så länge till. Men idag hade jag möte på stan och sen möjlighet att åka hem och jobba hemifrån efter lunch. Vilket innebär finnas stand by på telefon och svara på några mail men också lite extra tid för kolla DI och EFNs sändningar från morgonen.

Något som börjar bli uppenbart är hur svårt det kommer vara att hålla sig ifrån börsen när jag slutar jobba. Väldigt lätt hänt att man är konstant inloggad och följer förändringen i portföljen och blir frestad att börja agera. Idag är jag tex extremt sugen på att sälja lite Volvo för att vikta över till Castellum. Men hittills har jag stått emot. Att hålla på att vikta om fortföljen i tid och otid leder bara till ökat courtage.

Nästa vecka är det lön och #uppesittarkväll så då får jag fylla på i de aktier jag vill vikta tyngre. Även om det går väldigt långsamt att vikta om på det sättet jämfört med att sälja aktier och köpa nytt för de pengarna. 3 månadslöner och lite utdelning ska in på börsen innan årsskiftet.

Det är inte så det spritter i kroppen direkt av iver att få köpa på dessa nivåer. Som det känns nu är Castellum till runt 4% direktavkastning på 2018 års gissade utdelning hetaste kandidaten. Med tanke på alla fina rapporter som kommit in så känns det som de 3% organisk utdelningstillväxt som jag räknat med för portföljens som helhet har goda chanser att överträffas. Även om preffarna och några bolag till inte kommer höja utdelningen. En högre utdelning än beräknat skulle verkligen ge mitt liv där jag ska leva på avkastningen en perfekt start. Men det får vi återkomma till om ungefär ett kvartal.

Trevlig helg där ute!

Jag har anställt en person

Jag fick en kul fråga på mail idag som fick mig att återuppliva en gammal excelfil. Frågan gällde om jag någonsin räknat på hur många anställda jag indirekt har genom mitt aktieägande. Kommer ihåg att frågan var uppe i Sparpodden då Günther var lyrisk över att räkna på sin egen koncern och hur hans anställda jobbade lite hårdare och blev lite mer lönsamma för varje år. Inspirationen fick Günther från Lundaluppens inlägg över sin egen koncern från början av 2014.

Och jag hittade en gammal fil jag hade lekt med detta på min dator. Jag hade även i samma fil räknat ut hur många hektar skog och kvadratmeter fastighetsyta jag ägde. Men det sparar vi...

Såhär ser min portfölj ut idag om vi ser till värdet:

Men det är inte så intressant i sammanhanget. Det intressanta är istället denna tabell som fokuserar på hur stor andel av bolaget jag äger och hur många anställda bolaget har. För att sen kunna räkna ut hur många anställda som jag "äger". Det visade sig att nästan kan sluta jobba med gott samvete. Då jag snart har en hel person anställd som fortsätter gå till jobbet efter årsskiftet när jag stannar hemma.

Nu vill jag passa på att be er ta tabellen med en ganska stor nypa salt. Jag utgick från en gammal lista jag hade. Jag har visserligen lagt lite tid på att uppdatera så antalet aktier verkar rimligt, men kan i något fall gjort bort mig och missat slå ihop A och B aktier (men hoppas så klart inte det). 

Jag har också fått göra en väldigt grov uppskattning vad gäller antalet anställda investmentbolagen. Det blir ju fel att bara räkna det fåtal som sitter på huvudkontoret. Vad gäller investmentbolagen har jag helt enkelt gjort en grov uppskattning i huvudet baserat på ägarandel i de innehav med flest anställda och sen lagt på lite godtyckligt.

Listan finns sparad och är lätt att uppdatera. Så hittar ni några fel i antalet aktier eller antalet anställda i något bolag så hojta till.

Detta är bara aktierna, räknar vi in fonderna och tänker att indexfonder runt om i världen i snitt har samma förhållande börsvärde/antal anställda som mina bolag så bör det röra sig runt 0,5 personer till. Så totalt någonstans mellan 1 och 1,5 anställda har jag, om jag tänkt och räknat rätt.

Tyvärr var övningen något nedslående då jag har för mig att jag hade ungefär lika många anställda när jag gjorde övningen senast och det var flera år sen. Med betydligt lägre portföljvärde. En förklaring var att jag då hade en rätt stor andel Securitas i portföljen. I Securitas får man en anställd för bara 163 000 kr i börsvärde. Fastighetsbolag är som ni ser däremot rena döden om målet är att ha många anställda.

Hur många anställda har ni?

Urstarkt av JNJ

Igår kom ett av mina favoritbolag, nämligen Johnson & Johnson, med sin kvartalsrapport. Det var verkligen en stark rapport.

Jag har "bara" 180 aktier i JNJ, mest beroende på att den har känts dyr sen jag köpte 150 st aktier under sommaren 2015 för mellan 90 och 100 dollar per styck. Jag har egentligen hela tiden sen dess siktat på att vikta aktien som en av mina tyngsta, men till en direktavkastning på runt 2,5% har jag inte klarat av att göra mer än enstaka småköp.

För närvarande delar de ut 84 cent per kvartal (3,36 dollar per år). Vinstprognosen för 2017 höjdes nu till 7,25-7,30 dollar per aktie.

Även om vi räknar offensivt (men fullt realistiskt med tanke på vinstprognosen) med 90 cent i utdelning per kvartal nästa år så är det en direktavkastning på 2,55% på dagens kurs. Det är ju dessutom ett par kvartal bort innan det blir aktuellt med höjning. Även om dollarn gått ner lite under året är den inte på någon extrem nivå, så att spekulera i dyrare dollar och därmed högre utdelning i SEK känns meningslöst.

Utdelning är som bekant inte allt. Och JNJ har urstarka finanser och en låg utdelningsandel vilket möjliggör investeringar som ligger till grund för denna starka tillväxt. Att växa med 15% inom det största benet läkemedel för ett bolag i den här storleken är imponerande. För mig som ska börja leva på pengarna inom kort blir det ändå tufft att prioritera att köpa JNJ med en direktavkastning på 2,5%.

Men några fler aktier i JNJ jag försöka tvinga mig själv att köpa det närmaste halvåret. Efter det får det bli ren bonus om jag får ihop pengar till fler köp. Så målet om 250 aktier känns rätt avlägset just nu. Man kan inte köpa allt hela tiden, och jag kommer prioritera Castellum och Investor högre närmaste månaderna. En högre direktavkastning och även här goda utsikter för utdelningstillväxt på minst 5% om året fäller avgörandet.

Idag utgör JNJ ca 4% av min totala portfölj (inkl fonder) och ca 6% av min aktieportfölj. Kan de fortsätta höja utdelningen med 5-7% om året så blir det en fin bidragsgivare till mitt mål att utdelningen på aktieportföljen som helhet över tid ska stiga organiskt med minst 3% per år.

Kvartalsrapporten sammanfattad. Man slog inte bara motsvarande kvartal förra året rejält utan även marknadens förväntningar. Det gjorde att aktien gick upp över 3% igår.

Två recept, med bilder och allt

Mat verkar intressera er läsare. Jag får ofta frågor mattips, hur man kan äta billigt, bra och nyttig mat när man tränar etc. Jag har ju skrivit en hel del om detta vilket jag tror ni kan hitta via sökfunktionen här på bloggen eller Google.

I ett inlägg från december förra året beskrev jag lite mer kring själva förfarandet i matbutiken. Som att bunkra när det är billigt, hålla koll på priser, besöka flera olika butiker etc. Läs inlägget här.

Under många år hade jag som mål att maten för mig skulle ligga under 1000 kr i månaden. Detta trots att jag tränar och äter ganska mycket. Detta innebar i praktiken att varje lunch och middag behövde ligga på 10 kr och sen ytterligare 10 kr att fördela på frukost och mellanmål. Sista hundralappen gick till godis och proteinpulver. Numera är jag inte fullt lika strikt på budgeten, men ni som ännu inte kommit upp i 3 miljoner i nettoförmögenhet gör klokt i att hålla er på rätt sida 10 kronan...

Idag tänkte jag bjuda på två lite mer praktiska recept. Recepten har fyra fokusområden. Enkelhet, pris, smak och proteinmängd. Jag tror att jag som tränar mycket och har visst fokus på styrketräning gynnas av att äta 1,6-2 gram protein per kg kroppsvikt. Så att leva på bara rotgrönsaker under en månad som Günther Mårder säger sig ha gjort är inte min grej.

Recept 1, hur får man kvarg att bli godare?
Jag kommer ihåg när jag provade Kvarg första gången. Det bör ha varit 2002. Lidl hade 500 gram för 7,90 kr och jag läste på något styrketräningsforum att det var billigaste fullvärdiga proteinet man kunde få tag på i butiken. Kvarg var då okänt som begrepp och något man använde vid bakning, det visade sig vara samma sak som Kesella. Numera är ju kvarg ett minst lika vanligt begrepp som Kesella.

Bland bodybuilders för 15 år sen var det kvarg blandat med funlight som var det klassiska mellanmålet. Det blev inte så många 500 grams burkar från Lidl för min del, det var framförallt konsistensen som jag inte gillade. Kvarg är väldigt tjockt, även om man blandar det med lite koncentrerad funlight.

För ett par år sen hade kvarg blivit så trendigt att jag gav det en ny chans. Jag testade då att blanda ut det med lite vatten. Det såg inte så lovande ut efter 10 sekunderna av omrörning då det klumpade sig och hade svårt att blandas i vattnet. Men efter 30 sekunder så var det en slät fin vätska som liknade filmjölk i konsistensen. Vips var min nya favorit född.

Gör såhär:

Köp Eldorados kvarg (9,90kr för 500 gram) eller annan som du hittar motsvarande pris. Nackdelen är att förpackningen är svårare att återförsluta än Lindahls plastburk som kostar några kronor mer.

Klägga upp en klump med valfri mängd kvarg i en skål. Fyll sen på med ca 25% av kvargmängden med vatten. Bättre att göra den för tjock till en början och fylla på med lite mer vatten. Rör om tills det blir en helt jämnt utan klumpar och utan vatten som ligger separat. 

Komplettera med valfri müsli. I detta fall Lidls fruktmüsli för ca 25 kr/kg. Ät och njut. Jag tycker att detta blir mycket godare än fil eller yoghurt med müsli. Vill man snåla eller bli smal så väljer man en müsli utan 50% frukt och nötter.

Någon kanske tänker att vad är det för mening att köpa kvarg med 12% protein och sen blanda ut det med vatten och få ner proteinhalten. Men så kan man inte räkna. Det som är intressant är mängden protein i förhållande till mängden kolhydrater och fett. Samt måltidens totala proteinmängd. Detta blir precis som att dricka ett glas vatten vid sidan om måltiden, dvs inget som påverkar näringssammansättningen.

Recept 2, hur får man tonfisk på burk att bli godare? 

Hemma hos oss är det min fru som står för 95% av matlagningen. Det finns dock två saker som hon inte äter som jag passar på att äta när jag är ensam hemma. Blodpudding och tonfisk. Dessa kan bli mer frekvent förekommande efter årsskiftet då jag kommer vara hemma själv på vardagarna.

Tyvärr är det svårt att numera hitta tonfisk speciell långt under 10 kr per burk. Men när man får chansen så slår man till. Perfekt vara att bunkra. 

Gör såhär:

Köp billigast tänkbara tonfisk. Smaken spelar ingen roll då chilisåsen dödar allt. Som den med falkblick kan se är tonfisken delfinsäker och kvalitén på Garants chilisås kan ju ingen ifrågasätta då den heter "En riktigt bra chilisås".

Häll ner tonfisken i en skål. Fyll på med ca 0,5 dl chilisås. Rör om. Till detta äter man lämpligtvis pasta, morot och paprika. Vill man snåla eller bli smal så nöjer man sig med 0,25 dl chilisås (den innehåller 24 gram socker per 100 gram) och tar en extra morot istället för pastan.

En prioriterad hobby åt gången?

Jag slängde ur mig en spontan tanke på Twitter förra veckan som fick många kommentarer om att följarna kände igen sig. Men också några som inte riktigt höll med. Så jag tänkte att det kunde vara läge att förklara lite vad jag menade på ett sätt som inte passar så bra på Twitters 140 tecken.

Min egen erfarenhet är att jag behöver något som jag kan vara riktigt dedikerad till. Som fyller upp tomrummet i tid mellan roliga och viktiga saker i livet som att gå till jobbet (några månader till), äta, sova, umgås med min fru etc. Hur mycket sånt tomrum man har beror ju på den övriga livssituationen.

För mig är det pengar/aktier/sparande respektive träning som är de två stora intressena. Och så har det varit i över 20 år. I början hade de viss konkurrens av fiske, men det intresset tappade jag när jag flyttade hemifrån ungefär.

Vad jag menar med att jag växlar mellan börsen och träningen som huvudintresse är inte att jag tar perioder av paus från vare sig träningen eller börsen. De senaste 10 åren har jag nog aldrig tränat mindre än 250 träningspass om året. Det har heller inte gått en enda månad utan att jag satt av större delen av min lön till sparande. Så jag är ingen periodare i det avseendet att jag slutar träna helt eller att jag säljer aktierna för att köpa ny utrustning bara för att träningen just nu är intressantare.

Växlingen handlar istället om det här lilla extra, det närmast maniska.

När sparande och aktier är i fokus så:
- Loggar jag in på Avanza >10 gånger om dagen
- Pillar jag med mina innehav, planerade aktieköp och sparkvot 30 min om dagen
- Går jag ner i soprummet och kollar efter burkar för att under ett års tid få ihop till 1-2 extra aktier i Investor
- Lyssnar jag på ekonomipoddar 2h om dagen
- Tränar jag ändå 5-6 gånger i veckan, men inte med samma engagemang som annars

När träningen är i fokus så:
- Går jag upp kl 6 på helgen för att hinna träna om vi har andra planer under dagen
- Går jag in på funbeat >3 gånger om dagen
- Skriver jag upp vikter på gymmet och tider på löpintervallerna
- Höjer jag mitt proteinintag från 1,6 till 2 gram per kg kroppsvikt
- Tränar jag på lunchen 2 dagar i veckan för att få in 2 pass dessa dagar
- Köper jag ändå aktier varje vecka, men inte med samma engagemang som annars

Ska bli spännande att se vad som händer när jag slutar jobba. Rimligtvis borde det frigöras så mycket tid och energi att jag skulle klara att upprätthålla båda ovanstående nivåerna konstant. För hitta en ny hobby som kan ta arbetets plats känns inte troligt. Det är ju träning och aktier jag är intresserad av. Frågan är också vad som händer när jag slutar få lön, det kommer ju påverka hur mycket tid jag kan lägga på mitt excelark och mitt sparande när jag inte längre ska köpa aktier.

Sen är det ju så att båda dessa intressen egentligen är underordnade saker som hälsa och familj. Dvs om jag eller min fru blev allvarlig sjuk skulle det ju få allt fokus direkt. Men så länge hälsan och förhållandet är bra så tuffar det liksom på.

Vad säger ni hobbyspykologer där ute? Har jag Asperger syndrom light?

För att det inte ska låta för deppigt så behöver jag kanske förtydliga att jag mår väldigt bra generellt sett. Jag är nästan aldrig nedstämd, ledsen, omotiverad, har långtråkigt etc. Utan på en skala 1-10 ligger jag nog betydligt högre än genomsnittet i livsnöjdhet över tid. Mycket tack vare att jag kan lägga så mycket tid och energi på det som intresserar mig.

Pension vid 40

Kul med stort intresse för denna företeelse med att gå i pension tidigt. Familjen Lindberg har nu varit på bland annat löpsedeln till Aftonbladet, varit med i morgon-TV och nu senast på en helsida i SVD. Jag märker verkligen att en ny målgrupp än de vanliga bloggläsarna nås av detta. Jag har fått artiklar och länkat skickat till mig (dvs den privata mig, inte bloggaren) av folk som vet att jag tänker sluta jobba inom kort (men som inte vet att det är jag har en egen blogg eller att jag faktiskt träffat Oskar Lindberg).

Jag tycker det känns som det är 90% positiva kommentarer och att fler och fler inser det vansinniga i att jobba mer och mer hela livet för att kunna konsumera mer dumheter för pengarna. Sen är det ju fortfarande väldigt stor skillnad på att drömma om det och att göra något konkret för att det ska bli verklighet.

Det var också roligt att idag få senaste månadens försäljningssiffror för min bok. Den värsta hysterin från lanseringen då 3000 ex såldes på kort tid har ju lagt sig, men boken fortsätter sälja över 200 exemplar i månaden. Så jag hoppas att fler som läser tidningsartiklar om det här med att kunna leva på aktieutdelning tar steget och går till botten med vad som krävs och hur man gör. Det är nämligen för enkelt för att låta det stanna vid en dröm.

Det är hård priskonkurrens på boken. För närvarande ligger Adlibris 1 kr under Bokus i pris. Så just nu är det billigast att beställa min bok här hos Adlibris 

Vill man ha signerat exemplar är det beställning hos förlaget som gäller.

Nu är det 50 arbetsdagar kvar till pensionen för min egen del nu. Nästan så jag längtar till det blir måndag morgon så dagarna kan börja betas av. Vi hörs i veckan!

40 år utan pengar - är det kört då?

Då var det så äntligen dags för det tredje och sista inlägget i denna miniserie där jag ger tips till en 20, 30 och 40-åring som vill dra igång ett sparande från noll. Om du inte redan läst inlägg ett och två så föreslår jag att du börjar där, de är skrivna de senaste dagarna och lätta att hitta. Så du får ingen länk.

Nu är vi då framme vid stunden då jag ska ge tips framåt i tiden. På något sätt känns det ju mer naturligt att berätta hur en 20-åring ska göra eftersom man med ökad ålder och erfarenhet anses kunna bidra med erfarenheter och tips till de yngre. Men då vi ska hålla oss på ett allmänt och teoretiskt plan ska det nog gå bra att även tänka som en 40-åring, även om jag inte har någon praktisk erfarenhet.

För både 20 och 30-åringen har jag inte pratat som mycket om mål och syfte med sparandet. Utan helt enkelt utgått från att målet är att med hjälp av ränta på ränta och hård jobb under ett antal år skaffa pengar som sen ska ge avkastning resten av livet. För att på så sätt möjliggöra ett så tidigt avslut som möjligt från löneslaveriet.

Förhoppningsvis har vi ju 50-60 år kvar att leva även som 40-åring, så visst finns det goda möjligheter att jobba med ränta på ränta. Men jag tycker ändå vi bör ta oss en funderare på om att jobba heltid 10-15 år för att stoppa undan pengar för att sen helt kunna sluta jobba är rätt melodi om vi kommer igång först i denna ålder.

Sälj/ställ om livsstilen:
Om vi har hunnit bli 40 år utan en enda krona sparad så har vi ju troligtvis haft en sparkvot väldigt nära 0. Eller så har vi nyligen gjort någon extremt dålig investering som raderat hela vårt kapital. Om vi hamnat i denna situationen av hög konsumtion men nu vill ställa om och leva på ett annat sätt behövs en rivstart. Jag tror på Lyxfällans metodik det vill säga att sälja prylar som antingen binder mycket kapital eller som kostar pengar varje månad att ha kvar. Mer som en mental rivstart och omställning till ett liv där prylar inte är centralt än de pengarna som vi faktiskt får loss.

Yrke/sparande:
Vi utgår återigen från att vi har ett jobb där vi om vi vill kan jobba heltid och få en lön som det går att spara en relativt stor andel av om vi lägger manken till.

Med dessa förutsättningar finns det nu två vägar att gå. Antingen att mer eller mindre kopiera upplägget för 30-åringen dvs jobba heltid och spara så stor andel av lönen som möjligt. Med det upplägget kan det vara möjligt att sluta jobba någonstans mellan 50 och 60 beroende på sparkvot, dvs runt 10 år tidigare än normal pensionsålder. Men vi kan också välja den andra vägen att inse att om jag nu kan spara 50% av min lön så skulle det ju faktiskt räcka om jag jobbade halvtid. Skatten skulle dessutom bli lägre på ett halvtidsjobb så även med halva bruttolönen skulle jag nog kunna spara lite.

Om man helst gör 10-15 år med heltid eller 20-25 år med halvtid är något 40-åringen får värdera.

Rikedom/arv
Det finns ju också ett tredje alternativ vilket inte bygger på att jobba mindre. Utan istället bygga upp en förmögenhet. För att antingen kunna unna sig rejäl lyx efter ett långt yrkesliv eller lämna ett stort arv efter sig. Då finns det fortfarande massor av tid att uträtta stordåd som 40-åring, även om du börjar på noll. Med ett månadssparande på 5000 kr från 40 till 67 så kan vi lämna yrkeslivet med 4-5 miljoner i kapital om vi får 7-8% avkastning.

Ja det var väl ungefär vad jag hade att säga i detta sista inlägg av serien "om jag var xx år utan pengar". Tack för inspirationen till upplägget Farbror Fri. Och tack alla läsare för positiv feedback både här på bloggen och på Twitter. Fortsätt gärna att kommentera alla tre åldrarna med egna infallsvinklar.