Wednesday, August 03, 2016

Svårt att sätta sig in i hur andra vill leva sitt liv

Senaste dagarna har det varit mycket diskussioner och enkäter på Twitter om hur mycket pengar man lever på varje månad, hur mycket man sparar, hur mycket man tror behövs för att klara sig resten av livet etc. Något som märkt väldigt tydligt då är hur olika vi ser på hur vi vill leva vårt liv och hur svårt det är för många att tänka sig in i någon annan situation. Det är ju ganska förståeligt att man utgår ifrån sig själv och om man älskar dyra viner, sportbilar och har 3 barn så tycker man det känns jättekonstigt att någon annan gillar att plocka svamp, cykla och trivs utan barn.

Känner igen mig själv i detta till stor del framförallt då jag träffar personer som inte tränar alls. Jag har extremt svårt för att inte vilja förklara för dem hur bra man mår av att träna och hur kul det är att träna hårt med mål att prestera. För att det är mitt sätt att leva. Men försöker undvika det och bara ge tips till folk som frågar.

Tre saker som jag gör som många har svårt för att sätta sig in i och förstå är:

1. Leva billigt trots att jag har en lön som skulle räcka till en hel del lyx
2. Ha en önskan om att inte BEHÖVA jobba efter att jag fyllt 40
3. Inte ha eller vilja ha barn.

Punkt 1-2 möter jag mest kommentarer kring på nätet. Då jag inte är fullt så öppen med detta privat som jag exempelvis är här på bloggen och på Twitter. Punkt 3 är jag däremot öppen med även mot kollegor, kompisar etc och det verkar provocera vissa människor något fruktansvärt. (Främst kvinnor mellan 35 och 45 som måste berätta att barn är det bästa på jorden. Konstigt nog är 90% av det man hör om barn på jobbet negativt och problem.  Weekendresan med barnen hos barnvakt verkar vara årets höjdpunkt.)

Ett litet axplock från Twitter senaste veckan.

Helt rimlig kommentar! Jag fattar ju att det inte passar alla och det har jag heller aldrig påstått. Sen håller jag inte med om att den nivån jag satsar mot dvs 15-20.000 kr i månaden per person skulle vara ens nära något som kan betraktas som existensminimum.

Helt annan syn än min på vilken nivå som krävs för ekonomisk frihet. Vilket självklart kan stämma för vissa. Med dessa krav lever man troligtvis ganska dyrt redan idag. Att då lyckas spara undan pengar för att nå över 30 miljoner kräver ju en enorm månadslön, så troligtvis inte möjligt för en vanlig anställd med månadssparande som har dessa behov att bli ekonomiskt fri. 

När jag berättar att jag funderat och räknat på detta dagligen i 10 år och tror mig ha torrt på fötterna med att det ska vara möjligt att sluta jobba vid 40, att jag har buffert för år av sänkt utdelning etc börjar argumenten från andra sidan bli desperata. Har jag verkligen tänkt på att 15-20.000 i månaden i passiv inkomst (alltså 3 gånger mot vad jag lever för idag) ska räcka till toapapper när jag inte kan skita på jobbet 5 dagar i veckan?

Återigen en helt relevant kommentar. Mitt mål är ju heller inte att säga upp mig från jobbet, gå hem och lägga mig i sängen och sen aldrig gå utanför dörren. Är väldigt troligt att jag kommer jobba på olika sätt långt efter att jag känner att jag är ekonomiskt fri. Målet är ju att inte BEHÖVA jobba. Kunde jag redan nu byta till ett jobb med bra lön som jag tyckte var jättekul skulle jag så klart göra det. Men tänk att kunna starta en firma och bara ta sig an de roliga uppdragen. Eller att våga testa någon osäker idé för att man vet att man inte behöver ta ut någon lön de första 50 åren man testar sin nya idé. Då tror jag de roliga sakerna som man vill jobba med blir ännu roligare, när man kan göra det helt utan press och varje krona man kan tjäna på sin hobby är en ren bonus.


Och så var det det här med att inte ha barn. Så dum kan väl inte någon vara att man vill leva utan barn. Barn som är så underbara. Förstår att mitt namn på bloggen kan verka som att jag är under 30 fortfarande och då kanske kommentaren kan vara berättigad. Men har stött på den i 15 år i verkliga livet och har ännu trots att jag är närmare 40 än 30 inte märkt någon tendens till avmattning. När man säger att man inte har barn, så säger den andra "inte än" om man för en gångs skull orkar svara och säga att man inte tänker skaffa barn heller (för det mesta ler man ju bara och är tyst) så kommer 9 gånger av 10 kommentaren "du hinner ändra dig". Ska bli spännande att se när den slutar komma, efter 40 borde man väl vara lite säkrare så länge folk vet att man har jämnårig partner?


Hoppas ingen av de som skrivit inläggen ovan känner sig uthängda. Deras åsikter och val att leva sitt liv är ju lika rätt som mina!

52 comments:

Gustav said...

Bra inlägg som gav intressanta tankar. Jag håller med dig om att det verkar klokt att leva sitt liv som man själv önskar och respektera andras sätt att leva sina. Lycka till med sparandet och allt annat.

Miljonaren said...

Tack! Tror i grunden att alla håller med om detta. Men att man ibland blir lite ivrig på att förespråka sitt eget sätt att leva på andra.

drommaren said...

Jäkligt bra inlägg faktiskt!

Människor är olika och tycker och tänker olika, så måste det få vara. Den berömda normen bil barn och villa känns lite förlegad och passe faktiskt. Människor borde fokusera mer på sig själva istället för att påpeka hur fel andra lever sina liv.

I ditt fall tror jag att det finns en hel del avundsjuka inblandat när folk ska råda dig till saker. Många gånger försöker man hitta fel på andra som lever ett liv som man själv inte klarar av

....Tänker på hur snusare ofta sträcker fram snusdosan till den som försöker sluta snusa och säger "känn vad gott det luktar". Ungefär som att den som försöker sluta snusa någonsin skulle uppskatta det?

...Eller hur folk kommenterar till en som tagit tag i sitt liv och äntligen börjat träna ordentligt. En vanlig kommentar är "akta så du inte tränar för mycket"???? Som att det hör till vardagen att folk brukar dö av att de tränar för mycket haha?

....Lev ditt liv som du vill, många tycker att du gör det riktigt jäkla bra. Men acceptera att folk har åsikter om dig eftersom du är "typ" en offentlig person i och med bloggen. Kämpa på och fortsätt inspirera (och provocera vissa), det är det som gör det kul att följa dig i ditt gnetande :)

Kör hårt!

(PS: min tjej tillägger att hon också tror att du kommer att ändra dig angående där med barn i framtiden, haha)

drommaren
6mille.mot6miljoner.se





Miljonaren said...

Tack för bra kommentar.

Jag skriver upp din tjej på listan över folk som jag ska säga "vad var det jag sa" till när jag fyllt 50. Listan är lång! :-)

Anonymous said...

Kanske ett av de bästa inläggen du skrivit !

Jag brukar tänka på att det är väldigt svårt att sätta sig in i hur andra prioriterar. Och det är nog ömsesidigt.

Anonymous said...

Spot on! Kardinalfelet att utgå från sig själv vid jämförelser med andra är ofta förekommande. Ibland kommer jag på mig själv med att göra samma dumhet. Det krävs inte mycket annorlunda livsstil för att bli ifrågasatt, jag tror det hänger samman med att människor innerst inne är osäkra på sina egna val och vill få en bekräftelse på att de gjort rätt livsval. Att falla utanför normen blir då provocerande. Dessutom har vi en osund strävan att titta på andras val istället för att fokusera på sina egna./Ingrid

M said...

Jag tycker det är förbaskat bra att du låter bli att skaffa barn då du inte vill ha dem.

För många år sedan jobbade jag inom barnomsorgen och fick där flertalet lysande exempel på hur det kan bli när man skaffar dem för att "man ska"... Föräldrar som gjorde allt de kunde för att slippa hämta innan vi rent konkret stod på farstubron med ungarna för att vi skulle stänga, som blev irriterade så fort ungarna sade något/ville något, som lade alla pengar på snygga kläder till sig själv osv trots att ungarna hade hål i gummistövlarna... Har hur många liknande exempel som helst.

Gick från den karriären med två insikter; 1) JAG ville verkligen ha barn (vilket jag numera har och är förbaskat glad över) och 2) Vill man inte ha dem ska man fan inte skaffa dem som en accessoar att skylta med när det passar för att sedan lägga noll tid och energi på. DET tycker jag är fördjävligt, de (som du) som väljer bort barn överlag har jag absolut inga problem med, snarare tvärtom.

Fonderingar said...

Vilket bra inlägg, måste vara säga att vi helt fullt ut har samma åsikter och upplevelser av situationen. Var som att läsa något man själv kunde ha skrivit.

Mackan said...

Intressant inlägg med mycket sunt förnuft. Dock kan jag tycka det är lika konstigt med folk som tror sig veta vad de vill 10 eller 20 år in i framtiden ;) Man kanske ska hålla sig i nu'et och se vad framtiden bringar.

Martin said...

En person sa att jag skulle lära mig dricka kaffe såsmåningom det var personen säker på. Jag svarade med att man så klart aldrig vet vad man kommer ta sig för i framtiden men att jag trodde att det var troligare att jag mörda någon än att jag skulle dricka kaffe :)

Anonymous said...

Mycket bra inlägg! Håller med om mycket . Speciellt det underbara med gratis utomhusträning. Jag undrar vad du cyklar? Landsväg eller mtb? Hur billigt ligger i du i cykel-prisklass? Kan ju bli oändligt dyrt.

Tompamannen said...

Håller med dig till punkt o pricka! Det är ju upp till var och en som har målet att en dag äga sin tid till 100% vad detta ska kosta. Arbetet är också en sak som många inte verkar greppa riktigt. Det kanske är psykologiskt, men för dom allra flesta är det inte så enkelt att "bara byta" om man upplever sitt arbete som ett tvång och varför man inte byter till nått roligare innan man uppnått den ekonomiska friheten. Alltså sitter man med bostadslån, utgifter osv. och har ett jobb som är "okej" och som ändå ger avsättningar varje månad mot målet, då känns det inte helt självklart att byta. Men dagen då man uppnått den ekonomiska friheten så befinner man ju sig i ett helt annat läge. Jag känner precis så. Hade jag haft den ekonomiska biten klar, dvs. inte behöva arbeta för att försörja min familj, så hade jag startat eget och istället för att hamna i sitsen att jag måste ställa upp för en speciell kund dygnet runt för att inte förlora denna, så hade jag kunnat säga nej. Man vet ju hur det blir med tvånget om att pengarna måste in, då blir det mycket kvällsjobb osv. Så visst är ekonomisk frihet även direkt kopplat till hur roligt jobb man kan ha och hur mycket man väljer att jobba, för att det är kul.

Agaton said...

För att balansera upp känslan av att ofta råka provocera omgivningen med valt levnadssätt, kan jag berätta att jag också finner stort nöje i att spara mycket och träna hårt, att jag drömmer om ett liv utan lönejobb och att jag inte nojjar särskilt mycket över att jag är fyrtio och inte har barn. Så fortsätt att leva på det sätt som du själv föredrar, och skaka av dig negativa kommentarer från olyckliga eller missunnsamma personer som saknar förmågan att acceptera alla människors drömliv inte ser likadana ut.

Maxa Allt said...

Bra inlägg! Det är en värdefull färdighet att kunna se saker från andra människors perspektiv. Inte många har den och det är väldigt lätt att falla i fällan även om man är medveten om fenomenet. Ibland stör jag mig nåt fruktansvärt på alla som ska komma och ge råd när man inte bett om dem. Varför är folk inte intresserade av motparten istället och fråga mer om varför de gör som de gör? Det är ju guld att lära sig och alla ens bekanta har något man kan lära av. Folk borde sluta pracka på andra sina idéer och åsikter och lära sig av sin omgivning istället.

När jag var yngre hade nästan hela min umgängeskrets jargongen "så här ska du göra", "det där var väl inget" eller "kolla vad jag kan". Det är så jävla trist egentligen så numera är jag helt enkelt lite mer selektiv med vem jag umgås. Folk som tar mer än de ger är inte värda att slösa tid och energi på!

Var nyfiken på likasinnade men även oliktänkande - de har en anledning till att tycka som de gör. Frågar man varför så kanske man lär sig något!

/Maxa Allt

Avfart Frihet said...

Fantastiskt bra inlägg!

Alla är unika och har sina egna förutsättningar och värderingar. Själv kan jag ofta bli avundsjuk på personer som älskar bra och billiga sätt att leva och verka. Ett exempel är de som älska löpning. Det är den optimala träningsformen, kan göras överallt och nästan när som helst, ingen ställtid alls och billigt. Det enda problemet är att jag hatar det! Det spelar ingen roll att jag vet hur bra det är.

På samma sätt vore det ju praktiskt och väldigt bra om mitt största fritidsintresse vore svampplockning och puzzelläggning. Kostar i princip inget, men håller en allert och igång. Istället är vårt största intresse att resa, vilket är något dyrare (även om vi lärt oss göra det mycket billigare än gemene man). Att säga "älskling, vi skippar resan till Filippinerna och köper ett 5000-bitars puzzel istället." funkar liksom inte för oss.

Man måste helt enkelt utgå från sin egen situation och sina egna värderingar. Sen får man försöka optimera sin livssituation utifrån dem och på vägen inspireras av de som kan, vågar och vill göra något annat istället för att försöka tvinga på dem ens egna värderingar.

Mvh Avfart Frihet

Anonymous said...

Helt rätt angående barn.

Jag hade som du inställningen "Jag kommer inte skaffa barn" och näst intill varje gång det kom på tal så kom svaren "barn är ju det bästa som finns", "du kommer ångra dig när du blir gammal", etc etc.
Nu blev det trots allt så att jag ändrade mig och skaffade barn, och tycker det är det underbaraste som finns.
MEN. Jag skulle ALDRIG någonsin kommentera någonting sådant till en annan person som säger att hen inte vill ha barn just då jag själv vet hur jobbigt det är att få sitt eget val ifrågasatt konstant.

Keep up the good work!

thejeanettishway said...

Vi lever olika och tänker OLIKA. Jag har skral inkomst men tänker RIKEDOM. Vi (jag och två tonårsdöttrar) har varit både en vecka på Rhodos all inclusive OCH på Liseberg på kort tid denna sommar. Det går om man lever med rätt tänk och har ica basic på tallriken. Flyttade nyligen till 18 kvadrat mindre än innan och jag sover på en madrass i köket. Allt går! Mitt lilla sparande utgör 10 % av allt in. Enkelt. Totalt köpstopp på mig sedan 1/10-15. Undantaget underkläder och löparskor då jag springer varje dag. (Asfalt och snart 52 år) Kritiserad blir man vad man än gör. Det är bara att stänga öronen MEN också lyssna på hintar, tips, idéer och sparpepp :)
Glada hälsn fr sö Dalsland

Anonymous said...

Jag är man och 46. Frivilligt barnlös.
Tro mig, kommentarerna om att skaffa barn kommer inte att upphöra på ett tag....

Anonymous said...

Du har ett alldeles för dyrt boende. På tok för mycket bundet kapital där. Gör du inte något åt det finns tyvärr en risk att det kommer ta väldigt lång tid innan du når 10 miljoner. Det är skillnad på 0-5 milj mot 5-10....

Miljonaren said...

Boendet är perfekt sparande som jag frigör lagom till flytt bort från dyra storstan i Sverige.

Anonymous said...

Man kan ju alltid åka ner till asien å köra ett race om det nu är så viktigt med barn, Det svenska synsättet på barn skiljer sig ganska stort mot många delar av världen. Väldigt stor grej här, om än större för kvinnor dom flesta män kan ju få barn livet ut,så att få barn när man är tjugofem i Sverige är ur ett ekonomiskt perspektiv helt sämst.

Anonymous said...

Ett bra tips är att enbart ta 1vecka semester per år. Enligt lag får man ju 25dgr och vissa har en extra vecka plus komp ledigheter som möjligtvis kan tas ut i pengar. Förstår inte att fler gör detta, du spar minst en månadslön extra per år.

Miljonaren said...

Fast målet med att leva sparsamt och investera är ju att jobba mindre. Inte jobba mer...

Niklas said...

"En person sa att jag skulle lära mig dricka kaffe såsmåningom..."

Jag är 35 och har inte lärt mig att dricka kaffe, te, mjölk eller alkohol än. Inget jag lider av, men folk kan bli provocerade ibland.

Tompamannen said...

Att äga sitt boende, eller genom bankens försorg iaf., är nog en av dom bästa placeringarna man kan göra. Jag behöver inte gå längre än till mig själv. Har ägt mina olika boenden i ca. 20 års tid, senaste 15 åren ett eget hus. Idag har jag ett övervärde på ca. 6Msek när skulderna dras bort (minus reavinst). Jämnåriga som under samma period har bott i hyrda boenden har idag noll kronor i värde i sitt boende. Och tilläggas ska att jag varken tjänar mer än jämnförda eller har gjort några större amorteringar eller andra uppoffringar i livet.
Dom senaste 35 åren har huspriserna i storstad ökat med i snitt 5-6% per år. Jag räknade lite för skojs skull om jag skulle välja att pensionera mig vid typ 60, om ca. 20 år, om huspriserna skulle fortsätta upp med 5% per år. Och jag då skulle realisera värdet på min fastighet så skulle jag ha +30KSek/mån i 20 år att leva av. Sedan tillkommer ju en blygsam pension på det också, plus att man kanske får nån krona i avkastning på huslikviden när den placeras på lite olika ställen.

Det fantastiska med ett boende som ökar i värde är att man kan belåna det till riktigt låg ränta och frigöra kapital som kan placeras i sånt som avkastar betydligt bättre än vad en boendeamortering ger. För när det gäller boendet så är det ju inte amorteringen som ger nån vidare avkastning, det är den långsiktiga värdeökningen, och ränta på ränta-effekten.

Joakim Persson said...

Frågan är dock hur realistiskt det är att priserna fortsätter gå upp 5-6%, om lönerna bara ökar 2-3% i snitt. Den stora anledningen till de senaste tjugo årens uppgång är förstås omställningen till "permanent låg bolåneränta" (plus skattesänkningar), och det tricket går nog inte att upprepa igen.

Om bostadspriserna ökar med 5% om året, så kommer alltså en lägenhet i Stockholms innerstad (om den idag kostar 3 miljoner för en etta på 40 kvm) att kosta 8 miljoner om 20 år. Låter inte särskilt sannolikt.

Tompamannen said...

Jag tror man har sett osannolikheten i bostadsprisutvecklingen på många platser runt om i världen. Jag tänker då på ställen som London, Paris, New York osv. osv. Nu ska man inte jämföra dessa städer rakt av mot tex. Stockholm. Men jag ser inte varför inte utvecklingen skulle ta en riktning åt det hållet. Man kan ju liksom inte tänka att lönerna kommer ju inte utvecklas i samma takt så det kommer att bli för dyrt att bo. Men redan idag har inte medel-Svensson råd att bo centralt med någorlunda storlek i våra tre större städer, det hade man utan vidare för 20 år sedan. Jag tror tyvärr att bostadssegregeringen kommer att bli ännu värre i framtiden. Även om inte Svenssons löneutveckling kommer att hålla samma takt som bostadspriserna så kommer det alltid finns människor med välbetalda jobb. Precis som det idag gör i London, Paris och New York.

Jag minns när vissa kamrater köpte bostadsrätter i centrala Göteborg i början på 90-talet. 4-500Ksek för en trea/fyra, ni är galna sa jag till dom. Idag ligger samma lägenheter på 4-6Msek och med samma inkomst som dom hade då skulle ingen bank i världen låna ut några pengar till dom idag, även om räntan idag är en spottstyver mot vad den var då. Dvs. för att bosätta sig på samma ställe idag så krävs ett jobb med säkert dubbelt så hög lön då i dagens penningvärde. Om dom typ hade 15 då så motsvarar det 30 idag så krävs det kanske 60 idag, hypotetiskt. Och denna segregering tror jag kommer att fortsätta och bli värre och värre i framtiden.
Kan som parantes dra mig själv som exempel. När jag köpte hus för 15 år sedan kunde jag, trots 7%-ig ränta, låna till 90% av värdet. Idag jobbar både hustrun och jag på samma arbete som vi hade då, och med den löneutveckling som som följt på 2-3% per år. Men idag skulle vi få låna max 40% av husets värde. Dvs. vi skulle inte ha en möjlighet att bosätta oss där vi bor idag.

Joakim Persson said...

Ja, det är det jag menar. Den som ni en gång säljer till måste ha möjlighet att köpa, och det talar emot att prisuppgången kommer fortsätta i samma takt under en lång period. Förr eller senare kommer efterfrågan att falla bort. För den som _idag_ köper är det inte alls självklart att man ska lägga 3 miljoner på en etta i Stockholm och sedan kunna förvänta sig att sälja den för säg 5 miljoner om 10 år.

Det som styr är månadskostnaden och bristen på hyresrätter. Men om man till exempel sitter på en HR och funderar på att köpa en BR så är det inte alltför lockande. I mitt eget område finns identiska (samma arkitekt och planlösning, samma tidsperiod) lägenheter som både HR och BR. Tidigare så har "ränta + avgift" länge varit billigare än "hyra", men senaste två åren har det blivit tvärtom. Då finns det ingen rationell anledning att köpa BR, förutom spekulation om högre priser, men det håller inte att basera sitt bostadsköp bara på förväntningar om högre priser -- då har vi en klassisk bubbla.

Tompamannen said...

Men Joakim, i mitt villaområde hade Svensson råd att köpa för 15-20 år sedan, idag har dom inte en chans till det. Det kommer alltid att finnas folk med pengar som har råd att köpa centralt. Jag ser det ganska tydligt, och har sett det dom senaste 10-15 åren. Dom som flyttar in när ett hus sålts i området är höginkomsttagare. Dvs. dom medelinkomsttagarna som köpte för 15+ år sedan och som väljer att sälja gör att det flyttar in en som har betydligt högre lön=ökad segregering. Och när husen blir dyrare så måste höginkomsttagarnas löner öka. Om tex. volvo vill anställa en chef på mellannivå och erbjuder 50K i månaden i storstan så kommer dom få väldigt få sökanden om boendet kostar 5Msek i 2 mils radie från arbetsplatsen. Hade däremot Ikea Älmhult ansökt om en chef med liknande arbetsuppgifter där en villa kanske kostar 500K så hade man inte haft några problem att få sökanden. Hur löser man det då hos Volvo? Jo man erbjuder 100K i månaden istället. Precis som i storstäderna jag skrev om innan så tjänar inte en vd för ett företag lika mycket i Texas som i New York. Samma sak i Sverige, i Stockholm ligger löneläget avsevärt högre än i Alvesta om du jämför samma jobb med samma arbetsuppgifter. En snickare, sopåkare, projektledare osv. tjänar betydligt mer i våra tre storstäder än i Falköping. Av den enkla anledningen att allt är dyrare i storstäderna, mat, boende osv.

bullpappret said...

Tycker också att det är lustigt hur folk nästan blir förnärmade av att man inte vill ha barn. Själv tycker jag att det är tragiskt när folk lever mer för sina barn, eller ännu värre barnbarn, än för sig själva. "Barnbarn är livets efterrätt!" Nä, utdelningsinkomster är! ;)

Joakim Persson said...

Jag håller med, Tompamannen. Tyvärr är dock inte lönerna _så_ pass mycket högre i Stockholm att det motsvarar bostadspriserna. Enligt svenskt näringslivs siffror ligger man i Stockholm på 7% högre än genomsnittet. Se http://www.svensktnaringsliv.se/migration_catalog/Rapporter_och_opinionsmaterial/Rapporter/fakta-om-loner-och-arbetstider-2016_647667.html/BINARY/Fakta%20om%20l%C3%B6ner%20och%20arbetstider%202016.pdf , sidan 13.

Nej, man erbjuder inte 100k för en avdelningschefstjänst i Stockholm om samma tjänst drar 50k i Göteborg eller Malmö. Snarare 52-55k. Större än så är skillnaderna inte. Jag jobbar själv på ett storföretag som finns i många städer i Sverige och har insikt i lönenivåerna. Stockholm ligger högre, men kanske 5% högre, inte mer.

Så, höginkomsttagares "lönespridning mellan regionerna" är inte en förklaring till att priserna är så mycket högre i Stockholm. Den enkla förklaringen är att månadskostnaden är låg till dagens priser, även i Stockholm.

Anonymous said...

Ett elegant inlägg.

Lyfter på hatten!

Lars

Tompamannen said...

Vi får se hur det utvecklas, jag tror dock fortfarande på en snittökning av priser på 5-6%/år även i framtiden i storstad. Av den enkla anledningen att fler vill bo nära storstad men mängden boenden är begränsade och ytorna för nybyggnation är få.
Jobbjämförelsen jag ville göra gällande var inte mellan Stockholm-Göteborg, jag avsåg storstad kontra småstad. En arkitekt tjänar 25% mer i Stockholm än i Norrbotten. En advokat tjänar 38% mer i Stockholm än i Östergötland. Allt enligt lonestatistik.se.
Självklart har den låga räntan en del med uppgången att göra, men jag tror att dom 5-6%'en hade vi haft ändå, men förra årets 15%(var det väl?) kan nog 10% förklaras med räntan.
Och nej, jag ser inte mig själv som en bostadsoppurtunist (säger man så?). Jag har köpt mitt boende för att bo i, kan jag gå plus på affären så är det ju positivt. Men jag vet å andra sidan att ju mer mitt egna boende ökar i värde, ju mer kommer jag att behöva hjälpa mina två barn med deras första boende i framtiden. Ytterligare en anledning för er andra att inte skaffa barn, det är dyrt:)

Micke Larsson said...

30 miljoner för att kunna leva på avkastningen :-D. Mm, vi är alla olika.

Och apropå det är det himla intressant att så många fastslår att "så här är det" (och gäller det för mig måste samma sak gälla alla andra). Jag har inga problem att förstå att andra gillar fotboll, gräddfil, Die Hard-filmer eller något annat jag är inte gillar. Det vore rätt osannolikt om det just inom ekonomi skulle finnas allmängiltiga sanningar som passar precis alla.

Joakim Persson said...

Lönestatistik.se är knappast användbar för att få en bild över hur lönenivåerna ligger i landet. Enligt lönestatistik.se tjänar till exempel civilingenjörer i Blekinge 10% mer än i Stockholm. Det är en undersökning med få deltagare som dessutom är självvalda.

Fackföreningarna och Svenskt näringslivs statistik är betydligt mer heltäckande, och skillnaden är som sagt inte 100% som i ditt Volvo-exempel, utan snarare 5% eller så.

Enligt tex Sveriges Ingenjörers ganska omfattande medlemsenkäter så är medianlönen i Stockholm för samtliga medlemmar ungefär 5-6% högre. Då har vi ett urval på 70000 personer.

Hur som helst. Jag tror det är svårt rent logiskt att se att bostadspriserna ökar snabbare än lönerna under en längre tidsperiod (säg ~20 år). Som sagt, tror du själv att en etta i Stockholm som idag kostar 3 miljoner kommer att kosta 8 miljoner om 20 år? Jag tror det är betydligt större sannolikhet att prisökningen dämpas och går ner till samma takt som lönerna (om räntan ligger kvar på en låg nivå), eller kanske till och med strax under.

Anonymous said...

Byter lite topic här; Har du funderat på att cykla runt i Stockholm genom Foodora och leverera mat från restauranger till slösande Stockholmare? Träning samtidigt som man får lön och och allt sköts enkelt genom appen. Dock minimum 10h vecka.

/Niclas


Tompamannen said...

Jag vet att statistiken inte ljuger, men den visar ofta inte på detaljnivå hur det de facto ser ut. Stockholm är stort, centrala Stockholm lite mindre. Jag gissar att löneläget i centrala Stockholm skiljer betydligt mer än 5% jämfört med samma arbete i Markaryd eller Karesuando.
Vill åter igen dra en jämförelse med New York. För 7Msek så får du idag en etta på 30m2 i West village, för samma pengar får du en 3ggr så stor lägenhet i Bronx eller ett hus på Staten island. Så det är stor skillnad på centralt eller lite mindre centralt. Då är frågan hur en etta kan kosta 7Msek i centrala New York när medellönen i Amerika är i stort sett likadan som i Sverige?

Det känns inte som att vi kommer längre, trevligt med lite "debatt" ändå. Vad framtiden säger är alltid svårt att sia om, jag kan vara helt ute och segla med mina teorier, och det hoppas jag att jag är för kommande generationers skull. Prisutvecklingen på bostäder i våra storstäder har tagit en lite absurd karaktär.

Joakim Persson said...

Ja, vi stänger väl diskussionen där. Visst finns det en särskild innerstadsmarknad (och New Yorks bostäder drivs ju av utvecklingen för finanssektorn, lite samma sak för Stockholms huvudkontorsfunktionsjobb).

Det jag ifrågasätter är helt enkelt att bostäder på lång sikt kan stiga snabbare än lönerna, det kan de inte ens i New York (och Tokyo har ju som bekant sett sjunkande priser under lång tid). Framtiden får utvisa om smålägenheter i Stockholm fortsätter stiga snabbare än lönen, eller om uppgången vi sett mest varit räntedriven.

Tompamannen said...

Appropå Tokyo så fick jag detta på mailen imorse. 22% dyrare att bo där tack vare yenens utveckling. I New York betalade man i snitt 114.000 dollar om året för sitt boende.
http://www.va.se/nyheter/2016/08/05/new-york-har-gatt-om-london-efter-brexit---ar-nu-varlden-dyraste-stad/

Storugglan said...

@Tompamannen och @Joakim Persson:

Har ni verkligen fokuserat på den viktiga frågan i er diskussion? Mycket "tror", sannolikhet och rimligt/orimligt...

Tompamannen skriver:

"Att äga sitt boende, eller genom bankens försorg iaf., är nog en av dom bästa placeringarna man kan göra."

Den väsentliga svagheten i den slutsatsen är tycker jag:

1. Merparten (förmodligen) av ens tillgångar kommer att vara placerad i ett och samma tillgångsslag. Saknas alltså diversifiering av tillgångsslag. En bra portfölj innehåller en blandning av tillgångar med den risk och avkastning som generera det man vill uppnå. Att man måste bo i en stor del av sin portfölj är inte ett bra sätt att avgöra mixen i portföljen.

2. Diversifieringen i det allt överskuggande tillgångsslaget (fastigheter) är obefintlig. Anser man att ens portfölj mot bakgrund av avkastning och risk bör innehålla en övervikt fastigheter så är det bättre att söka den placeringen på annat sätt (t.ex. en mix av fastighetsbolag eller fonder).

3. Det helt dominerande objektet i den näst intill helt odiversifierade portföljen saknar helt kassaflöde (eftersom man bor i bostaden och inte hyr ut den). Inte många andra placeringsobjekt skulle locka till sådant innehav. Det av det enkla skälet att den eventuellt förmodade vinsten (utöver inflationen) rent objektivt sett baserar sig på spekulation (eftersom vinstantagande inte kan baseras på befintlig eller kommande kassaflöde, utan endast på det faktum att någon annan ska köpa objektet dyrare någon gång i framtiden).

Ja, det är förmånligt att låna på en bostad i en uppåtgående marknad. Men det motsäger inget av svagheterna ovan. Snarare förstärker det alla eventuella svagheter och risker.

Tompamannen said...


Mitt syfte var att påvisa att boendet är en tillgång som kan utnyttjas och belånas för att erhålla en högre avkastning på annat håll. Tillgången ökar (bevisligen) i värde, i samma takt eller fortare, än vad den kostar i belåning. Jag avsåg alltså inte att man skulle placera alla sina pengar i amortering, tvärtom, utnyttja belåningen som en resurs. Kanske uttryckte mig lite vagt där, sorry.
Självklart ska man inte låna utöver taknocken, och idag har man infört diverse amorteringskrav osv. men fakta kvarstår, det är en investering som ökar i värde där belåningsgraden minskar och bidrar till ett uttrymme som kan användas till diversifiering.
Och vinstantagandet är precis som i alla placeringar man gör.
När det gäller boende kontra andra investeringar så är den nog en av dom mindre svårtolkade. Vi har en efterfrågan, vi har en tillgång och vi har en räntenivå. Den första är stor då den andra är liten och den sista är låg. Samtliga parametrar jobbar i långsamma cykler och ger en ganska lång beslutstid för hur man ska tolka framtida handlingar. När du investerar i en aktie så räcker det som tex. idag att Novo redovisar lite sämre siffror så har du tappat 8% av värdet på din investering. Din boendeinvestering uppvisar inte riktigt samma svängningar när Ingves lämnar besked om 25 punkters höjning av styrräntan.

J said...

Ett argument man ofta hör från människor som valt att skaffa barn är att de vill ha dem som en försäkring på ålderns höst så att de inte blir ensamma, övergivna etc. Men 1. Vi som är pensionärer år 2050 kommer att leva ett helt annat liv än dagens och gårdagens pensionärer, i synnerhet vi som är högutbildade, med ny teknologi och vana att använda den, urbanisering, medicinska framsteg (demens kommer att vara botat), minskade klyftor mellan generationer (det stora skiftet skedde på 60-talet och alla därefter har en liknande mentalitet) etc etc och 2. Människor är mer rörliga och man vet inte om barnen kommer att bo i närheten av en själv (även om transportmedlen kommer att utvecklas även dem).

Alldeles för många projicerar nuet in i framtiden och räknar inte med de förändringar som kommer att ske. Pensionssparande t.ex. är helt värdelöst. Det är NU vi är fattiga och behöva pengarna inte om 50 år med 2% årlig bnp-tillväxt och skenande teknologisk utveckling. Alla människor i västvärlden kommer att leva som dagens miljonärer om 30 år. Och ja allt detta förutsätter att man är utvecklingsoptimist vilket jag är. Tror inte på gröna eller bruna domedagsscenarior.

Storugglan said...

@Tompamannen:

Det är inte säkert att vi är så oense, men det kan finnas anledning att bryta meningarna trots allt. Denna blogg ha många läsare, en hel del av dem noviser av återkommande frågor att döma.

Miljonärens miljoner har två hjul, sparsamt leverne och market timing. Trots det är Miljonären öppen med att market timing inte är något han rekommenderar den som vill bli miljonär, utan tråkigt men beprövat och hållbart sparande i indexfonder.

Jag är själv ekonomiskt oberoende sedan några år, tack vare rimligt sparsamt leverne och köp och sälj av egna bostäder. Men jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa bostad som en investering, inte ens till en del. Min rekommendation till andra är densamma som Miljonärens.

Du skriver:
"Och vinstantagandet är precis som i alla placeringar man gör.
När det gäller boende kontra andra investeringar så är den nog en av dom mindre svårtolkade. Vi har en efterfrågan, vi har en tillgång och vi har en räntenivå."

Nej, vinstantagandet är inte precis som i alla placeringar man gör. Den typ av vinstantagande du beskriver känner vi igen från råvaror som tillgångsslag och trading som agerande. Det kallas också spekulation och är också det för de allra flesta som har anledning att fundera på hur de ska förmera sina pengar. Få är de som kan räkna med att bli rika på spekulation utan hjälp av endast turen.

Jag förstår att man köper sin bostad för att det ger andra möjligheter än en hyrd bostad eller att det kanske inte finns andra alternativ. Räkna i så fall med att bo där i minst 5 år. Räkna inte heller med annan värdestegring än inflationen. Får du ut mer kan du se det som en bonus. Vill du förmera dina sparpengar ska du göra som Miljonären rekommenderar.

Du har förstås helt rätt i att vill/tvingas man bo i en egenägd bostad så kan det vara klokt att frigöra kapital för placering på aktiemarknaden. Där finns det helt andra möjligheter till diversifiering och tillgångsslaget som sådant har en grund för värdetillväxt som din bostad (eller t.ex. guld) saknar.

Du skriver:
"Samtliga parametrar jobbar i långsamma cykler och ger en ganska lång beslutstid för hur man ska tolka framtida handlingar. När du investerar i en aktie så räcker det som tex. idag att Novo redovisar lite sämre siffror så har du tappat 8% av värdet på din investering. Din boendeinvestering uppvisar inte riktigt samma svängningar när Ingves lämnar besked om 25 punkters höjning av styrräntan."

Alternativet till att placera sina pengar i en egenägd bostad är naturligtvis inte att äga en aktieportfölj med endast en aktie, eller hur?

Tompamannen said...

Jag har tyvärr inte utvecklat nån vidare berättarkonst genom åren, något som gör att jag ofta blir missförstodd. Naturligtvis så ska man inte ta ut svängarna som jag verkar göra gällande, balans och måttfullhet ihop med sunt förnuft ska självklart gälla i samtliga situationer. Man skall självfallet inte räkna med samma utveckling av vare sig börs eller bostadsvärdering i framtiden som vi haft i dåtid. Men jag vill ändå envist hävda att äga sitt egna boende är en betydligt bättre affär än att hyra. Ett litet tips är att kika på dom större fastighetsägarnas årsredovisningar så förstår även den mindre ekonomiskt insatte vilka enorma summor dom tjänar på alla som föredrar att hyra sitt boende framför att äga det själv, alternativt äga borätten genom en förening.

Åter igen, mitt usla sätt att uttycka mig på. Boendet som investering, kanske fel uttryckt av mig, ska vi kalla det pensionsförsäkring istället så det inte ska tolkas som en kortsiktig spekulation?

Jag tänker i termer att jag ser min ekonomi som en helhet, låt pengarna arbeta där dom gör bäst nytta, lite förenklat När räntan låg på 6% och Lehman hade massa fuffens för sig kändes amortering på huslånet som det bättre alternativet. 6% avkastning, garanterad, är inte fy skam när börsens björnar kröp fram ur idet. Ett tag senare vaknade tjuren, räntan sjönk som en sten, ja då går vi till banken och frågar om vi kan få låna lite av det som vi betalade tillbaka. Javisst säger bankdirektören och vi tar tjuren vid hornen, betalar våra 2-3% till banken och låter tjuren jobba några år. I detta nu, när björnen har varit framme dryga året och snart är på väg in i idet så är det åter igen dags att ta tjuren vid hornen, och banken får fortfarande vänta på att få sina pengar då räntan är väldigt låg.
Jag ser alltså ingen anledning att sitta med en bostad värderad till (jättemassa pengar) som är 100% betald när vi har en ränta som ligger på 1/7-del av börsens genomsnittliga årliga avkastning. Jag ser en möjlighet till att få loss kapital till en löjligt låg kostnad för att investera i något som (förhoppningsvis) ska överavkasta räntan

Men som sagt, jag och många med mig som ägt bostäder sedan 20 år tillbaka har haft flyt och sitter idag på värden, som jag själv anser är dött kapital om det inte på något sätt utnyttjas. Dock är det ju inte säkert att vi ser samma utveckling i framtiden på just den punkten, men även om prisutvecklingen backar något så anser jag ändå att det är ekonomiskt bättre att äga än att hyra sin bostad OM man ämnar bo där några år.
Så här tänker jag och jag respekterar andras åsikter till 100%, även om jag har fel;-)

Storugglan said...

@Tompamannen: Inte heller jag räknar mig till ordekvilibristerna. Håller med om det viktiga att se sin ekonomi som en helhet och se till att man får rätt mix av tillgångsslag. Att binda för stor del av sin förmögenhet i bostaden kan inte vara bra. Ja, äga sin bostad bör på en fungerande marknad vara billigare än att hyra. Annars skulle man ju inte få betalt för inlåsningen och risken som ägandet innebär. I frånvaron av en fungerande marknad är det inte säkert att det alltid är så. Man får göra kalkylen från fall till fall.

Turben said...

Kul inlägg och kommentarer:)

Anonymous said...

@Storugglan

Snyggt jobbat. Du håller stilen

Trevlig Sommar

Lars

Storugglan said...

@Lars

Tack! Önskar även dig en fortsatt trevlig sommar!

Storugglan

Turben said...

Miljonären och alla andra:

Här är ett tips för att få en matkasse från City Gross för enbart 49 kr

http://hurjagblirrik.blogspot.se/2016/08/prova-citygross-matkasse-for-endast-49.html

Rabattkod fungerar och ingen prenumeration eller liknande behövs.

Johan said...

Emmanuel Levinas, litauisk filosof, förklarar väldigt bra människans önskan av att få andra att tycka som dig själv.

"Genomgående för västerlandets filosofi har, menar Lévinas, varit en ovilja att acceptera den andre som annan. Istället har man velat och försökt reducera Den Andre till något som är del av Det Samma." Förvirrande?

Läste hans texter flera under lärarutbildningen för några år sedan, innan det blev förståeligt. Och sen dess har jag oerhört svårt att se system och människor som beständiga, snarare föränderliga, då han själv introducerade andra sätt att betrakta vår mänskliga värld och dess egenheter, fenomenologin.

Anonymous said...

Ett annat bra spartips för de som har Nordea är att koppla Nordeakortet till appen Wrapp som Nordea har inlett ett samarbete med så får man rabatter, stämplar på restauranger och cashbacks direkt till kortet utan att man behöver göra något annat än att betala med kortet som vanligt.

Kod för 100kr tillbaka på valfri restaurang: kjsupe
Kod för 100kr tillbaka på valfri bio: bio16

https://www.wrapp.com/f2f/?code=kjsupe https://www.wrapp.com/f2f/?code=kjsupe

Anonymous said...

Haha ja gå på bio och äta på restaurang är bra spartips :)