Friday, May 13, 2016

Gifta sig

Som jag skrivit tidigare kommer jag och min sambo gifta oss under 2016. Blir ett billigt bröllop med total kostnad på ca 10 000 kr där 95% utgörs av ringar.

När jag tidigare skrivit om planerna har ofta frågan om äktenskapsförord kommit upp (ibland som tips mer än fråga). Vi kommer troligtvis inte skriva något sånt. Anledningen är att vi båda har väldigt lika syn på pengar, tjänar lika mycket osv. Jag har ett något större konto hos Avanza då jag varit intresserad av sparande längre och sparade 10-15' i månaden när hon sparande 4-5' innan vi träffades. Nu sparar vi båda över 25'.

Jag äger också lägenheten vi bor i idag som haft en bra värdeökning under tiden vi bott här och hon betalat halva boendekostnaden. Hade vi separerat hade jag varit ekonomiska vinnaren på upplägget, nu blev det bra för henne.

Får fundera lite på hur jag ska redovisa nettoförmögenhet i framtiden. Lutar åt att jag räknar mig personligen då man väl egentligen har sina egna pengar även som gift fram till den dagen man skiljer sig. Lägger ju också mindre vikt på nettoförmögenhet utan det är kassaflöde från utdelningar som avgör när jag kan sluta jobba.

55 comments:

Adam Lundström said...

Voi voi. Samma syn på pengar är ju en klen tröst OM något förändras och ni väljer att gå skilda vägar om 5, 10, 15 år...

Att välja lycka said...

Nu känner jag mig nästan tvingad att kommentera.

Kul att ni skall gifta er. Lyssna inte på negativism gällande äktenskapsförord. Det som är viktigt i det här läget är att du, som är den med mest ingående kapital, är bekväm med att eventuellt ge henne hälften av mellanskillnaden om ni skulle bli bittra fiender framgent.

I mitt fall var det ingen tvekan om saken av många anledningar bla de två nedan.

1: Jag hade mer när vi gick in i relationen men hon tjänar mer så hon kommer att komma ifatt relativt kvickt och gå om kort efter det och

2: Värdet av ett äktenskapsförord skall vägas mot den potentiella känslomässiga tyngden det innebär att ha det som ett paraply över relationen. Det finns där som en försäkring ifall någonting går snett och personligen skulle jag ha det i åtanke ofta. För mig var det verkligen inte värt den eventuella pressen på relationen jämfört med risken att dela mitt ingående kapital vid en skilsmässa.

Hälften av skillnaden mellan våra ingående kapital (vilket jag skulle kunna säkra med förord) kommer dessutom vara en försumbar del av vår samlade förmögenhet några år in i förhållandet och det är också värt att ha i åtanke.

Pengar är inte värt ett äktenskapsförord om man befinner sig på ungefär samma breddgrad däremot skulle det kunna vara aktuellt om man vill säkra upp tillgångar med högt affektionsvärde exv böcker, foton, konst... Vad det nu kan vara man har en relation till.

Grattis och lycka till. Känn enbart positivt inför ditt beslut att gifta dig.

Anonymous said...

Grattis till giftermål. Men med din förmögenhet hade jag aldrig vågat riskera halva förmögenheten.

Mvh

Anonymous said...

Japp,

Det föds en nybörjare varje minut i det här spelet.

Soliga Hälsningar

Lars

Storugglan said...

Uppriktigt sagt en hel del missförstånd här om äktenskapsförord. Har inte med den känslomässiga sidan av äktenskapet att göra, och har man inte den känslomässiga förmågan att distanserat diskutera den juridiska och ekonomiska delarna bör man ställa sig frågan om man är mogen att gifta sig.

Äktenskapsförord är en del i att leva i ett jämställt äktenskap. Dessutom upplöses alla äktenskap förr eller senare (skilsmässa eller död). Äkenskapsförord bidrar till att det då går rätt till och minskar utrymmet för båda parter, också den eventuellt starkare, att bete sig som ett svin. Det är att bry sig om sin partner när man gifter sig.

Mitt råd till dig Miljonären är att tillsammans med din sambo träffa en ERFAREN familjejurist och tillsammans med hen gå igenom de juridiska/ekonomiska delarna av det kommande äktenskapet. Väl investerade pengar i det som förhoppningsvis ska vara livet ut.

Mia said...

Tycker du tänker helt rätt. Som kvinna kan jag säga att det skulle gnaga lite i mig att veta att min blivande make i princip redan innan bröllopet positionerade sig för en eventuell skilsmässa. Sedan får gubbarna säga vad de vill, men en del kvinnor - de flesta jag känner - skulle lägga in en känslomässig aspekt i det, även om de inte låtsas om det.

Hur många män har frågat sina fruar/flickvänner; "Vad är det"? och kvinnan har svarat "Inget"..? Det är ju bara ett typexempel på hur olika vi tänker, för säger vi "inget" (ja, jag generaliserar) så är det tamigfan NÅGOT. :-D

I vårt fall är det faktiskt mig hela lilla förmögenheten står på trots att vi lagt in gemensamma pengar i sparandet. Min man vet med rätta att tar det slut mellan oss kommer jag dela upp pengarna rättvist, det är en hederssak för mig. Förmodligen skulle det bli så att jag behöll aktierna och han fick vinsten på vårt hem vid försäljning, det motsvarar ungefär samma summa (vi köpte billigt och har bott här länge och amorterat mycket).

Men jag tror faktiskt du ska köra på din linje, för något så banalt och viktigt som kärleken. :-)

Stefan Thelenius said...

Stort grattis till giftermålet, skulle nog lägga mer på själva upplevelsen än på ringarna iof men man får väl göra det som känns bäst för er bägge.

Jag och min fru firar snart 15-årig bröllopsdag och vi har/hade faktiskt ett litet äktenskapsförord om korsvist ägda livförsäkringar som var relevant med dåtidens skatteregler. Däremot tillgångar har vi alltid delat 50/50 sen i början.

Lycka till!

Mama said...

Bodde du ensam i din lägenhet innan ni blev sambo, eller köpte du lägenheten och ni båda flyttade in där? Om fallet är det senare gäller sambolagen och hon har redan innan giftermålet rätt till halva lägenheten.

Anonymous said...

@Storugglan

Du talar kloka ord som alltid. Man skriver pappren när man är vänner. Försök göra det när man skall skiljas. Den dagen framstår den f.d älsklingen som världens mest korkade individ. Skall jag vara ärlig så tror jag ett kjoltyg förvridit huvudet på bloggaren.

Man skall absolut inte göra sig några illusioner om hur en kvinna agerar, om det ligger någon miljon på bordet. Lär visst gå något program om dessa svenska fruar på amerikanska västkusten. Här kan den brutala verkligheten skådas.

Soliga Hälsningar

Lars

Miljonaren said...

Av olika skäl så lämpar det sig inte så bra med stor fest för båda våra släkter. Så vi gör det enkelt och privat. Sen kanske vi gör någon resa efter, det är inte bokat.

Jag köpte lägenheten själv innan vi kände varandra. Sen flyttade hon in. I början betalade jag räntan och hon ett litet bidrag som del av hyran. Men senaste åren har vi betalat boendet och alla räkningar helt 50/50. Vi bestämde för flera år sen att om vi separerar så behåller jag hela boendet och hon har betalat halva räntan på lånen åt mig. Men om vi gifter oss eller byter till nytt gemensamt boende så får hon ta del av värdestegringen på lägenheten.

Mama said...

Visst. Men det är i princip inget val ni gjort utan det är exakt vad lagen säger:

1) Du har idag rätt till hela lägenheten oavsett hur mycket ränta och amorteringar hon betalat. Det är din egendom införskaffad innan ni blev sambo.

2) Den dagen ni gifter er (utan äktenskapsförord) blir lägenheten gemensam. Hon har rätt till halva lägenheten, oavsett hur mycket eller lite hon betalat.

Anonymous said...

Hur skulle det vara i fallet ett en part har tecknat/förhands köpt ett nyproducerat boende innan relationen, men att de från dag ett den blev färdigställd bott tillsammans i bostaden?

Miljonaren said...

Mama: Ja men vår interna överenskommelse är ju precis den samma som lagen. Så inget problem såvitt jag kan förstå.

Mama said...

Sambolagen säger att allt som köpts in för gemensamt nyttjande ska delas vid separation (om man inte kommer överens om annat). Det är klart att det alltid finns fall på gränsen där det kan bli oklart. Jag antar att frågan prövats tidigare, men har inget svar.

Saker som man som sambo köper för sin egen hobby, säg flugfiskeprylar, får behållas som privat egendom vid separation. En TV som du köper som sambo räknas som gemensam då den anses kunna nyttjas av båda.

Tove said...

Grattis till förlovning och stundande giftermål! Ett bröllop ska man verkligen ha på det sätt som känns rätt för en, och är det litet och intimt så kör på det! Samma med ringar, man bär den/dem varje dag så det är viktigt att man tycker om den. Det är 3 år sedan vi gifte oss och jag tittar fortfarande varje dag beundrande på mina ringar :) Våra ringar kostade lite mer men även det är ju individuellt vad man tycker om.
Angående äktenskapsförord så har vi faktiskt det, på mitt initiativ, trots att jag är kvinna ;) Handlar inte om några stora summor, men när vi gifte oss hade jag en lägenhetsvinst på ca 200tkr, och skulle vi mot förmodan skilja oss vill jag behålla dem, och vid tillfället var det en betydande del av våra tillgångar. För oss var det väldigt odramatiskt att skriva äktenskapsförord, vi skulle ju gifta oss och var goda vänner och därför var det lätt att diskutera hur vi ville lägga upp det. Det betyder inte att jag tror att vi kommer skilja oss för det tror jag verkligen inte. Vi har varit tillsammans i 12 år och känt varandra ännu längre så jag tror verkligen att det är vi för evigt. Men allt möjligt händer i livet och skulle det bli så tråkigt att vi någon gång går skilda vägar så känns det skönt att vi inte behöver diskutera hur vi ska göra med ekonomin, utan det är redan utrett. Går allt som tänkt och vi fortsätter dela livet tillsammans så kommer dessa pengar bli mer och mer marginella, och då kan man ju riva äktenskapsförordet (eller mer exakt tydligen skriva ett nytt äktenskapsförord som säger att det förra inte gäller :)).
Oavsett - gör det som känns rätt för er! Och som ett kompisarpars advokat sa, så är det ju inte oromantiskt att skriva äktenskapsförord utan tvärtom, för då gifter man sig av kärlek ;)
All lycka med ert äktenskap!

Anonymous said...

Sverige toppar skilsmässoligan med: 54,9 %
http://www.skilsmassa.com/statistik-pa-skilsmassor-i-varlden.html
Ps. Är det inte bättre att skriva ett avtal och sedan riva det om några år.

Oberoendeinvesterare said...

Gratulerar till giftasbeslutet! Men framförallt ett stort grattis till att ni har funnit varandra!

ag är jurist och tycker aldrig(!) att det är fel att reglera vissa frågor i ett äktenskapsförord. Eller i vart fall gå igenom med en jurist eller med sig själv vad en eventuell skilsmässa kan få för konsekvenser på sin egen förmögenhet samt sociala frågor.
Om du vill behålla din förmögenhet och lägenhet så måste du skriva ett äktenskapsförord. Är du däremot helt okej med att hon kan komma att hävda sin rätt vid en skilsmässa, vilket skulle ta viss del av din förmögenhet i anspråk, så det såklart ett beslut värt att respektera. Det viktigaste är att du är på det klara med alla eventualiteter när ni väl gifter er, ur ett förmögenhetsrättsligt perspektiv.

Jag kan tycka att äktenskapsförordet får så stor del i den här fina nyhets (som iofs inte är ny). Gratulerar än en gång!

Anonymous said...

Grattis och stort lycka till med bröllopet och äktenskapet.
Jag blir lite fundersam när jag läser en del kommentarer. Det är många förutfattade meningar om män och kvinnor här. Jag och min man har varit gifta i 16 år. Vi har äktenskapsförord. Det skyddar min egendom. Det är ett företag som jag har startat under tiden vi har varit gifta. Om vi skiljer oss ser jag ingen som helst anledning till varför jag skulle lösa ut honom med halva värdet av mitt företag. Så länge som vi är gifta får han del av avkastningen från bolaget, men skulle det bli skilsmässa är företaget mitt. Klara papper och inga sura miner eller andra "tyngande känslor" inblandade. Och framförallt så är inte ett äktenskapsförord bara något som skyddar mannen från något "kjoltyg".

Anonymous said...

@Anonymous

Det var ju roligt att äktenskapsförordet skyddar DIN egendom. Att du ser inte någon anledning att lösa ut honom med halva värdet av MITT företag. Företaget skall vara DITT och ingen annans. Skulle det inte finnas några tyngande känslor vid en skilsmässa?

@Miljonär innan 30.

Gör inte detta mot dig själv. Du har slitit hårt för att komma dit du är.

Sol och Vår

Lars

Anonymous said...

@Oberoendeinvesterare

Man häpnar. Detta är ju helt fantastiskt. Du skriver "Är du däremot helt okej med att hon kan komma att hävda sin rätt vid en skilsmässa". Jag kan lova dig att det kommer hon att göra påhejad av en sur svärmor, och ett antal kompisar som av egen erfarenhet vet hur en slipsten skall dragas.

Jag hoppas att bloggaren vaknar upp. Jag hoppas det finns någon förälder, eller någon annan person som kan få stopp på detta. Storugglans inlägg beskriver hur det skall gå till.

Nu skall jag gå och blanda en GT måste lugna nerverna.

Lars

Miljonaren said...

Vet inte riktigt om det inte framgick tydligt men halva värdeökningen på lägenheten har jag redan lovat bort. Och våra tillgångar på Avanza är väldigt lika. Och hon sätter in lika mycket som mig av lönen. Jag kommer nog dessutom sluta jobba 1-3 år innan henne så om 7 år har hon säkert större aktie- och fondportfölj än mig.

Anonymous said...

Haha vilket väsen det blev om äktenskapsförord, alla tog för givet att du har mer pengar än din blivande fru. Jobbigt när ens fördomar biter en i svansen.

Stringfellow said...

Bra där miljonären, alla verkar förutsätta att ALLA blir osams vid skilsmässa, så är självklart inte fallet. De allra flesta skiljer sig i samförstånd och bråkar inte om ev tillgångar.
Dessutom verkar många förutsätta att du är sambo med en fattig gold-digger, vilket inte verkar vara fallet.

Grattis till kärleken och giftermålet!

Anonymous said...

Det handlar ju faktiskt inte om vem som har mest eller minst pengar just nu. Det handlar om att ta ansvar för varandra. Att göra upp en handlingsplan när man är vänner. På samma sätt som en förståndig person skriver ett testamente. Då behöver det inte bli något bråk om tavlor, och familjesilvret.

Man tar ansvar för situationen. Precis som Storugglan skriver det är att bry sig om sin partner. Jag har skrivit testamente, och tagit ansvar för situationen.

Lev väl

Lars

Anonymous said...

Vill bara önska dig ett härligt ärligt lycka till!

Anonymous said...

Grattis!
Jag tycker det verkar väldigt spännande med hur ni tänkt kring att pensionera er. Det borde vara stoff till ett blogginlägg. Jag har funderat en hel del på det då jag tänkt sluta jobba före 50 medan min sambo anser att arbetet är så viktigt för att få en tillhörighet och en mening med livet så hon vill jobba till pension. Min plan med tidig pension är ju inte att bli hemmaman och sköta all markservice så jag anar ugglor i mossen. Har ni diskuterat det och hur tänker du? Hur funkar skillnaden på 7 år som du beskriver ovan? Har ni tänkt att leva på er "egen" portfölj och på så sätt kunna få olika ekonomier att anpassa spenderandet till?

Tack för en inspirerande blog,

Marcus

Miljonaren said...

Är ingen skillnad på 7 år. Jag kan gissa att jag slutar jobba något (1-2) år innan henne. Då jag kan pula på med lite småprojekt via min firma. Sen lägger vi nog helt samtidigt och då kan det även bli flytt ut på landet eller utomlands.

Anonymous said...

Hon sätter in lika mycket som JAG av lönen. Hon säkert större aktie- och fondportfölj än JAG. Det svenska språket är i förfall, du är ändå ganska bra utan större fel och särskrivningar etc.
För att kommentera ämnet; jag och min fru har inget förord, hon tjänar ca 10k mer per månad men det är bara jag som har intresse av investeringar, får hoppas att det går bra även i framtiden..

Turben said...

Se äktenskaps förordet som en försäkring.
Du skaffar inte en helförsäkring på en bil för att du hoppas på att få använda den, du skaffar den i fall någonting händer.
Likaså är det med äktenskapsförordet. Det blir otroligt mycket enklare för föräldrar/barn osv till er om någon skulle gå bort att de vet hur ni hade skrivit och tänkt om allt.

Ett äktenskapsförord kan skrivs om när ni vill.
Min fru som inte hade något kapital när vi träffades nästan tvingade mig att skriva ett sådant. Hon ville inte att mina pengar skulle bli hennes utan gemensamma barn.

Om du eller din fru skulle vilja lämna äktenskapet inom 2 år så gäller inte giftorätten. Man har med andra ord 2 års karens:)

fruminimera said...

Grattis till giftermålet! Det är kul att gifta sig och att vara gift så det blir nog toppen :)

Häpnar över kvinnofientligheten i kommentarsfältet. Kjoltyg? Vilket språkbruk.

Du skriver ju i inlägget att ni har ett upplägg, att du tänkt igenom det hela och att skillnaderna mellan era förmögenheter inte är så stora att det är värt för er med ett äktenskapsförord. Som gifta är man skyldiga att hjälpa varandra ekonomiskt och tanken är nog för många att vara ett team på obestämd framtid. Vem vet om ens partner kommer behöva hjälpa en i framtiden oavsett läget då man gifter sig? Sen kan jag förstå att man vill reglera om det finns särkullbarn eller företag med i bilden, det är ju så att säga externt.

Ser inte poängen med att gifta sig om man inte går in med det man har för att satsa på den gemensamma framtiden (kan tillägga att även jag är jurist). Däremot bör båda vara inlästa på vad det innebär, men det verkar ni ju verkligen vara! Håller helt med Att välja lycka; tycker inte heller att det är värt den känslomässiga tyngd det innebär att inte vara tillsammans mot/i världen utan istället veta att om man går skilda vägar så har man olika utgångslägen. Det påverkar ju hur man ser på besluten i nuet. Är själv gift, utan äktenskapsförord. Eventuella ojämnheter jämnar ofta ut sig och när det gäller "kjoltyg" så kan det tilläggas att de ofta tjänar BETYDLIGT mindre än sina män, allt annat lika. Och för att korrigera några kommentarer ovan; hon "får inte halva din förmögenhet" utan ni har båda rätt till hälften av den gemensamma förmögenheten. Det är inte samma sak.

Anonymous said...

Intressant att så få bloggare inte verkar känna till jämkning vid bodelning. Självklart får inte någon hälften genom att skilja sig direkt.
Se tex länk http://lawline.se/answers/10729
"femårsregeln"
Pär

Anonymous said...

Vad kul. Lycka till och låter dom en sund inställning till eran ekonomiska framtid tillsammans. En kanske lite personlig fråga, men när träffades ni första gången och hur lång tid innan giftermål kom på tal?

Anonymous said...

Är lyckligt gift sedan fem år tillbaka. Vi har liknande syn på ekonomi och konsumtion. Men vi är extremt ojämlika både inkomstmässigt och intressemässigt av ekonomi och investeringar. Därför var det en självklarhet för oss att ha äktenskapsförord.

Vi gifte oss av kärlek och inte för att den ene var i intresserad av pengar. Klarar man inte av att skriva ett äktenskapsförord inför giftermålet är det ett skäl nog att dra öronen åt sig.

Så länge man är gift har man ändå försörjningsansvar för varandra. Men skall man gå skilda vägar och man skiljs som vänner så är ett äo inget som hindrar den andre att vara givmild. Är man däremot ovänner finns det så klart ingen anledning att dela med sig av den delen man själv byggt upp före och under äktenskapet.

Lycka till!

Anonymous said...

Ganska kul att så fort det snackas giftemål så poppar det upp damer till höger och vänster med åsikter. Hur har ni hittat bloggen? Är det #taggar#, eller läser ni annars också men väljer att inte kommentera?

Mvh
Robert

James said...

Kan man inte leva med att dela bohaget i 2 vid eventuell skilsmässa ska man kanske inte gifta sig? Reglerna är ju tydliga och enkla, man tar det som finns där/2, så det är ju i allra högsta grad att ta ansvar?

Gifte mig för ett år sedan utan förord (hade iofs redan gemensamt köpt lägenhet innan dess). Idag har vi endast 1 transaktionskonto som bådas lön går in på, har alltså ingen skillnad på ekonomierna. Är riktigt praktiskt!

Jag tycker att du ska redovisa hushållets totala ekonomi framgent.

Miljonaren said...

Vi träffades 2013. Blev sambos jan 2014 och beslutet att gifta oss kom nu i början av 2016.

Anonymous said...

Grattis till det kommande giftemålet:) //Jonas

Anonymous said...

Grattis till det kommande giftermålet! Låter som att det kommer bli strålande!

Hela äktenskapsförords grejen tog skruv. Mitt sätt att se på det är antingen så tror man att allt löser sig o så hanterar man ev problem om de kommer. Eller så reglerar man frågan och sånt man tror sig skulle tycka vara viktigt innan. Ingen tror ju att det ska skita sig. Då hade man inte gift sig från första början. Men det är statiskt 50/50 att det går söderut. Om man har synpunkter på att dela lika, eller kanske snarare vilka saker som ska tillfalla den ena (även om värdet fördelad någorlunda lika) är det klokt att reglera detta. Annars får man sitta o tänka tillbaka på de lyckliga dagarna och försöka sluta tänka på att hennes nya karl rullar runt i din gamla säng i den lägenhet som en gång kallade "din". Det känns inte bra även om du fick ta lite av pengarna så det blev typ lika värdemässigt.

Ser principiellt ingen skillnad på ett partnerskap mellan man o kvinna som idag är "kära" versus partnerskap i affärsverksamhet med bästa kompisen. Kompisen som man känt 3 ggr så lång tid har man nog iof bättre förmåga att bedöma. Men om kompisen träffar en ny kvinna, och sedan dör. Vill man driva business 50/50 med kompisens framtida Donna och i förlängningen hennes nya tuffa kille... Näh

Mia said...

Det är ju lite komiskt hur många män som verkar tycka att det viktigaste är att skydda det DE dragit in under förhållandet i händelse av skilsmässa...

Maken har tjänat ungefär 10000 kr mer än mig i månaden sedan ett par år efter vi blev ihop. Jag har förvaltat dessa pengar - och mina - ur den gemensamma pott vi haft, vi har nämligen haft gemensam ekonomi sedan ett halvår efter vi blev sambos (då jag faktiskt tjänade mer då han var student). Vi såg det helt enkelt så som att VI var en familj och då fanns det inget mitt och ditt utan endast vårt. Våra utgifter, våra inkomster, våra investeringar.

Investeringarna står som sagt på mig och maken har ju procentuellt bidragit mest till dessa vad gäller insättningar. Jag har däremot förvaltat dem väl (som han har noll intresse av) och har ökat dessa pengar i värde många gånger om under de årtionden vi varit ihop.

I händelse av skilsmässa skulle vi som jag skrev ovan dela upp detta på ett sätt som känns rättvist. Där har maken hela tiden sagt att han anser att hade det inte varit för mig och mitt ekonomiska sinne och målmedvetenhet, hade vi inte haft så mycket pengar som vi har. Det är till och med så att han anser att jag skulle förtjäna att behålla mer just för att jag investerat så väl åt OSS under åren, han tycker vidare att har jag lagt ned så mycket tid på detta så ska jag och våra barn inte känna att vår (om jag skulle bo själv med barnen varannan vecka eller något) ekonomi skulle försämras för att jag råkar ha en sämre lön. Min man får bonusar genom sitt jobb exempelvis, det får inte jag inom offentliga sektorn - han skulle med andra ord fortsätta dra in stora pengar medan jag skulle få en mycket mindre möjlighet att spara.

Nu har vi varit ihop så länge att vi hunnit uppleva tyngre perioder i vårt förhållande också - men ingenstans har det någonsin svajat vad gäller hans uppfattning om detta. Vår tro är att vi båda vill vår familjs bästa, oavsett om vi är ihop eller ej. Han skulle aldrig sitta och fundera på hur han ska skydda SINA pengar och han ger full cred åt mig och det arbete jag lagt ned på investeringarna.

Skulle jag gissa, har vårt äktenskap mycket större chans att klara sig några årtionden till än för er som sitter och ska "skydda" er själva. Det är fan patetiskt att i det sammanhanget ens tänka på att man ska se till att den andre inte får ta del av de år man haft tillsammans.

Jag har gjort ett fantastiskt jobb med våra pengar, har investerat åt oss i 15 år och hittills inte gjort en enda förlust. Det är lika mycket värt - om inte mer - som att han tjänar mer. Tack och lov att jag hittat en man som har vett att uppskatta en klok kvinna och inte sitter och slänger sig med ord som "kjoltyg" och verkar inbilla sig att allt vi kvinnor vill är att skinna er stackars män. Men som sagt; när ni sitter där i äktenskap nummer två om några år kommer jag fortfarande vara gift med en i sanning vis man som inser vad som är viktigt.

Anonymous said...

@Mia

Om vi rent hypotetiskt tänker oss att du får reda på att mannen varit otrogen under en längre tid så kan jag lova dig att då kommer det att bli ett annat ljud i skällan. Märk väl det är ju inte ett osannolikt scenario.

Att ha något skrivit i en sådan situation är väl bra. Det hindrar om inte annat att situationen fullständigt går över styr. Kul att du har hittat en fantastisk man. Många män hittar en sur kärring som han får dra runt med på IKEA, och kommenta färgen på gardinerna som skall bytas för femte gången detta år.

Med vänlig hälsning

Lars

Anonymous said...

"Det är ju lite komiskt hur många män som verkar tycka att det viktigaste är att skydda det DE dragit in under förhållandet i händelse av skilsmässa"

Tror det beror på att Kvinnor har idag större fördel av ett äktenskap än vad en man har. Speciellt om man har barn ihop. Hur många män är det som får vården av barn vid en tvist? Vet inte hur det fungerar i Sverige men här i Storbritannien stäms nästan alla män också vid en skilsmässa pga förlorad arbetsinkomst de åren frugan varit hemma och passat barnen. Känner ett par stycken som enbart jobbar för att senare skicka majoriteten av dess lön rakt till ex frun och hennes nya man. Tro jag att man som man vill skydda sig så mycket det går idag. Giftemål är långt ifrån jämställt i nuvarande form. Istället har det slagit över åt andra hållet.

Dessutom pratar väl de flesta i denna tråd om att skydda kapital som man dragit in INNAN giftermålet.

Mvh
John

Anonymous said...

@Lars
Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du reagerade på i mitt inlägg. Jag är absolut för äktenskapsförord. Jag tycker inte att det ger "tyngande känslor". Vi skriver papper när vi är överens. Försöka reda ut saker i samband med en skilsmässa lär inte gå smidigare. Ja, äktenskapsförordet skyddar MIN egendom. Allt annat vi i dagsläget äger har vi skaffat oss tillsammans. Ingen av oss hade något av värde med in i boet. Om jag inte skyddar mitt företag genom ett äktenskapsförord så skulle jag vara tvungen att lösa ut min man vid en skilsmässa. Med halva marknadsvärdet. Det skulle vara en omöjlighet. Då återstår bara att driva det tillsammans med honom. Vilket vi inte gör nu. Jag tror att förutsättningarna att driva ett företag med sin ex inte är några bra förutsättningar. Om min man skulle få tex ett arv så skulle vi självklart skriva ett äktenskapsförord även på dessa pengar. Jag hoppas dessutom att alla skriver i sina testamenten att alla arv ska vara enskild egendom. Min poäng med inlägget var att så många utgick ifrån att det är mannen som har egendom som behöver skyddas för kvinnan. Ibland är det tvärt om. Kvinnan har egendom. Och dessutom ser jag det inte som att egendomen ska skyddas från någon som kommer bli rabiat och kräva sitt. Det hela handlar om att vi, medansvar vi är vänner, har kommit överens om hur saker ska fördelas OM vi blir ovänner.

Anonymous said...

Praktiskt med den här bloggposten som ditt framtida jag kan gå tillbaka till och läsa hur du egentligen tänkte när du lovade bort hälften av hans förmögenhet. Ifall det går åt pepparn menar jag.

Anonymous said...

Underbar kommentar. Huvet på spiken Lars! Många kuvade män därute. Se upp!

Börje L.

Miljonaren said...

Verkar vara svårt att ta in att min blivande fru sparar 25.000 i månaden av sin egen lön. Och så kommer fortsätta göra fler år än mig troligtvis.

Ullis said...

Stort grattis, önskar er fortsatt lycka och framgång!

Anonymous said...

I händelse av skilsmässa skulle ni dela upp det på ett sätt som "känns rättvist". Tillåt mig att fnissa. Du har aldrig skilt dig, det hörs! När din man legat med några bluechip o han sen gifter om sig med en smal, snygg tjej från öst, betydligt yngre än din. Då kan hennes, hennes bror o hennes pappas idé om vad som är rättvist vara: Dina kläder är dina, resten hans. Om du tycker det är "rättvist" så tror jag på dina idé. Annars låter det fantastiskt naivt. Du måste förstå att du kan få göra upp rättvisediskussionen med en advokat, eller nya snygga tjejens brorsa.. Då är alla men men jag har gjort ditt o datt i alla år som bortblåst. Om du är så förträfflig på att placera, tror du någon kapitalförvaltare skulle ha på sig ett uppdrag utan skriftligt avtal... ;)

Anonymous said...

Nej. Min bild, baserad på personlig uppfattning, bekantskapskretsen och praktisk emperi (Stockholm) är att så inte är fallet. Precis lika mycket huggsexa om den där kaffekoppen eller smycket för 1500kr i ett arvskifte. Enda skillnaden är att det oftast är färre parter. /lawyet

Anonymous said...

Vill inte vara synisk. Äktenskapsförordet skrivs för situationen att ens respektive åker till andra sidan världen, träffar en ny. Sen blir det 50/50 delning på dina pengar. Den respektive har då inga pengar. Oavsett om hon sparat 10ggr mer än dig ett halvt liv (hur FU nu ska veta det?).
Om det aldrig händer, då får pappret inte något större värde. Se det som en gratis försäkring. Folk blir dessutom dementa, då är det lite sent att börja avtala...

Anonymous said...

Det är bara att instämma i vad många redan har skrivit, bland annat signaturen Lars. Du har nu chansen att göra upp era ekonomiska mellanhavanden när ni är vänner och har ett gemensamt mål. Ta den. Det käraste paret kan bli bittra fiender över en natt, och då ligger det nära till hands att kräva sin rätt. Du kan räkna med att de allra flesta kräver sin rätt vid en skilsmässa, varför skulle man inte göra det?

Gör inte misstaget att anta att ni alltid kommer vilja samma saker och att ni alltid kommer vara ett par. Hoppas på det kan du göra, men riskera inte att kasta bort åratal av sparande.

Henning

Anonymous said...

dumt, nu har du kedjat dig själv.

Anonymous said...

Håller med Henning penning. Människor förändras, ibland till det bättre, ibland till det sämre. När man går skilda vägar är det ofta en som är sårad av någon anledning. Det är mänskligt att vilja ge lite tillbaka till den som sårat en djupt. Ekonomin är då kanon att angripa mot en person som sparat för att sluta jobba. Att bli tvungen att börja jobba igen. Kul jul. Men som sagt, det kan lika väl bli så att ni lever lyckliga fram till dess att en av er trillar av pinn. Så länge man är gift spelar ju äktenskapsförordet ingen roll. Det är bara en sak för situationen OM man går skilda vägar och då särskilt om den ena väsentligt förändrat sina värderingar/förutsättningar.
Äktenskapsförord bör ju vara minst lika bra för din blivande fru som för dig.

Dessutom skapar det möjligen ett ekonomiskt incitament att hålla ihop. Det ska inte underskattas när det är tufft, vardagen kickat in och det finns någon tredje part i form av en charmig person som ger massa efterlängtad uppmärksamhet..

Se nyktert på det hela och ta ett medvetet och informerat beslut!

Anonymous said...

Men för s*tan, sluta att projicera era egna dumma beslut nu, hans blivande fru sparar lika mycket och har själv ett par miljoner. Han har inte importerat en brud och hon verkar ju inte vilja bli hemmafru heller! Grattis!

Hanna said...

Kan bara instämma med Anonymous 11:54.

Grattis till giftermålet, önskar dig ett långt och lyckligt äktenskap!

D said...

Stora gratulationer!