Tuesday, March 20, 2007

Kom uppgången en vecka för tidigt?

Det är lätt att bli förvirrad av att månadsspara i fonder. Vill jag att kurserna ska gå upp maximalt för att mina fonder ska öka i värde? Eller vill jag att de ska gå ner nu innan jag hunnit få in för mycket kapital i fonderna så jag kommer in billigare med fondandelar och sen invänta ny uppgång?

Grundkänslan är givetvis att jag vill att det ska gå upp, har ändå rätt många tusen i aktiefonder. Går det upp så mycket att det känns att toppen bör vara nära är det ju läge att sälja och kanske till och med spekulera i nedgång via fonder som ökar när börsen går ner.

Men samtidigt är det inte helt utan besvikelse man noterar att uppgången verkar kommit redan nu istället för om 10 dagar när jag hunnit få lön och dunka in några nya friska tusenlappar till lite lägre kurs. Eller kanske om 1,5 månad när man fått in 2 löner till i fonderna. Eller kanske om...ja ni fattar.

7 comments:

Tobias said...

Ja det är ett ställningstagande, men vad ska man läsa för att skapa sig bästa uppfattningen?

Joakim Persson said...

Idealet är förstås att köpa när det är som billigast (i en klump), och sedan får börsen stiga. Det handlar bara om vilket anskaffningsvärde man vill ha, givetvis så lågt som möjligt.

Genom månadssparande jämnar man ut svängningarna. Tror man på en stigande börs på lång sikt är det här det bästa sättet. Alternativet är att man lånar pengar och köper i en klump nu, och amorterar lånet med det som skulle vara månadsinsättningar, men det är betydligt mer riskabelt om börsen står stilla eller går ner.

Det finns inga gratisluncher :)

Sedan finns det många som pratar om att "nu har börsen gått ner, så jag köper mera för att snitta ner mig". Det kan vara livsfarligt, om man gör det i början av en börsnedgång -- då sitter man med betydligt högre anskaffningsvärde än vad som vore optimalt. Detta är dock oerhört svårt att förutspå, och om man köper filosofin "jag köper för att snitta ner mig" så lurar man sig själv.

Själv har jag inte köpt nya aktier sedan augusti förra året (Boliden). Anledningen är att risken känns för stor. Istället amorterar jag studielån och sätter in pengar i korta räntefonder, för att minska min egen risk -- jag ligger ändå på 75% aktier bland mina tillgångar...

Patrick said...

Jag upprepar min fråga från ett tidigare kommentarstråk:

Joakim: Har du måhända en egen blogg? Jag tycker du har bra tankar i dina kommentarer, vill läsa mer! :-)

Finanskvinnan said...

Någon tipsade tidigare om sin strategi, vilken var att spara pengarna på konto tills börsen sjunker ordentligt och då sätta in allt. Och sen fortsätta spara på konto till nästa nedgång. Jag tycker det lät som en bra strategi, fast trist att bara ha på konto under långa perioder.

Joakim Persson said...

Patrick,

Tackar för uppmärksamheten, tyvärr har jag inte någon aktiv blogg för tillfället. Det går i perioder med skrivandet/kommenterandet. Det var en del år sedan jag skrev mycket på nätet. Jag har en del perioder där jag jobbar mycket och inte har möjlighet att kunna skriva...

Denna vecka är jag dock ledig.

Joakim Persson said...

Finanskvinnan: Teoretiskt låter det som en bra strategi. Det liknar lite det jag försöker göra.

Problemet är att du inte vet om nedgången är en tillfällig nedgång, eller början av en mer långvarig nedgång. Ett typiskt exempel är år 2000. Om du skulle köpt tungt i t.ex. april eller maj, så skulle du ändå förlora en del på den fortsatta nedgången som skedde fram till 2003. Eller i extremfallet, den som köpte på toppen 1929 skulle inte få tillbaka sina pengar förrän 1952 tror jag det var...

Så, mekaniska regler ("om det går ner 10% så köper jag") slår rätt eftersom den långsiktiga megatrenden är "upp", men har man otur och prickar en period med rätt dålig avkastning, så kan man stå där. Stockholmsbörsen t.ex., har ju ännu inte slagit ATH från mars 2000. För att inte tala om Nikkei eller Nasdaq!

Anonymous said...

Mitt tips är att du struntar i allt vad makroekonomisk statistik, experter, egna teorier om framtiden osv osv heter. De som skapat de största förmögenheterna har alltid jobbat på lång sikt med vissa undantag som tex spekulanten Soros. Alltså: fösök inte gå ur på toppar och hoppa in på bottnar. Att göra det är att lita på turen. Arbeta hela tiden med den risknivå du är bekväm med och var inne i marknaden hela tiden. Eftersom du är långsiktig spelar inga tillfälliga krascher någon roll.

Summa sumarum: Försök inte tajma toppar och bottnar. Gå in och stanna inne. Går du ur i en nedgång för att sen invänta botten så händer ofta det du beskriver. Marknaden återhämtar sig och då har man stått utanför. På sikt går börsen upp och då bör man alltså stanna kvar där. Den kände 90-årige "Aktiestinsen" som är god för cirka 100 miljoner kan berätta historier om när hans portfölj i en krasch gått ner med 50%. Han stannade kvar i sina innehav och vad händer gång på gång? Jo! Marknaden återhämtar sig och tar igen nedgången med råge. Att hoppa ut och in gynnar bara finansbranschen som lever på att det sker mycket aktivitet. Du som investerare tjänar dina pengar på att göra en god analys och sedan vara inaktiv.