Förbättringar på nya bloggen

Jag fick igår tillgång till statistiken för min nya blogg på TradeVenue och kul att se att så många av er hittat dit. Jag förstår att det är mycket nytt och ovant, vilket det även är för mig.

Ni som inte hittat dit ännu har gått miste om bland annat en uppdatering av hur min aktieportfölj gått de första 6 månaderna 2018 och på 3 års sikt, min glädje över de nya ljudet vid utdelning i Avanzas app och inte minst den revolution som ni läsare dragit igång som lett till förbättringar av design och funktion hos TradeVenue på bara ett par dagar.

Stort tack för ert engagemang, uppskattar det verkligen! 79 kommentarer på inlägget om att bloggen ska flytta. Även om många som kommenterade var negativa och tyckte det var tråkigt med en flytt. Men jag kände att jag behövde en nytändning och med starten jag fått på TradeVenue och alla förbättringar som vi fått igenom där på ett par dagar känns det toppen!

Sen kan allt givetvis bli ännu bättre. Både från min sida vad gäller innehåll i bloggen och funktion/design på plattformen. Så är det fortfarande saker ni stör er på så kommentera mitt senaste inlägg där så kommer det med på önskelistan.

Ni hittar alltså min blogg här numera https://tradevenue.se/miljonarinnan30

Bloggen kommer flytta

Sommaren fortsätter och nu har även min fru semester. Så trots många dagar med +25 grader sen början av maj känns det på något sätt som att det är nu sommaren börjar på riktigt. Nästa år är vi säkert helt fria båda två.

Det här blir det sista inlägget på just den här blogg-adressen. Då jag från om med nu kommer blogga hos TradeVenue istället. Det är väldigt odramatiskt för er läsare då bloggens innehåll kommer vara exakt samma.

Anledningarna är flera till att jag nu tackade ja när jag fick frågan om att flytta bloggen. Dels kände jag att jag att det skulle vara kul med något nytt efter att ha kört 12 år på samma plattform och att nätverket av duktiga bloggare hos TradeVenue kan inspirera och förhoppningsvis få lite nya personer att hitta min blogg.

Rent ekonomiskt blir skillnaden för mig att jag får en ersättning som jag fakturerar istället för de reklambanners som jag idag har på bloggen via Google. Det är ingen större skillnad i ersättning men lite stabilare (då annonspengarna svänger väldigt mycket trots en ganska jämn trafik) och det känns för mig renare att fakturera ett svenskt bolag än att få pengar från Google i Irland. Jag tror ni läsare överlever utan banners från Google Adsense ni också.
Att få en ersättning för att blogga kommer ställa lite större krav på mig själv att prioritera ett antal inlägg i veckan (av ren respekt för uppdragsgivaren då jag inte förbundit mig till ett exakt antal inlägg). Något som jag delvis velat undvika tidigare på jakt efter den totala friheten. Men jag tycker ändå det kan vara en fördel att ha lite fasta ramar i livet. Jag vet också som läsare hur tråkigt det är med bloggar som man gillar att följa där det går veckor eller månader mellan inläggen för att bloggaren "haft andra prioriteringar". Jag tycker bloggandet är kul och det är så klart också extremt fritt jämfört med ett vanligt jobb.

TradeVenue kommer inte på något sätt påverka innehållet i bloggen utan det kommer vara precis lika fritt och med samma inriktning som tidigare. Så jag hoppas och tror att flytten kommer vara positiv även för er läsare då jag ska försöka skriva fler och bättre inlägg med ny motivation i ryggen.

Rent praktiskt kommer den gamla bloggen finnas kvar som ett arkiv. Men under en period nu i början pekas om för att läsarna ska hitta rätt. Adressen till nya bloggen blir https://tradevenue.se/miljonarinnan30

Hoppas vi ses där!

Hetsas det till för högt sparande?

I veckan gjorde jag en intervju till min kommande bok med Christina Engelen (som bland annat startat facebooksidan Tjejer som gillar aktier). Hon som inspirerar många tjejer till sparande berättade att hon undvek att prata om sin egen sparkvot då det lätt blir lite hetsigt och de som inte kan spara så mycket kan tappa sugen av att höra om för dem orealistiska nivåer.

Idag skrev Tradern Shark Week ett blogginlägg på lite samma tema som ledde till lite diskussion på Twitter. En kul detalj är att han själv sparade mycket som student vilken han idag ångrar. Själv är det tvärt om jag sparade väldigt lite som student och pengarna från sommarjobben restes och festades upp, vilket det hänt att jag ångrat då vissa fester var rätt meningslösa och många aktier billiga 2003-2004.

Till viss del köper jag det att det kan bli lite hysteriskt med sparande som någon typ av tävling. Där jag inser att jag själv i högsta grad varit en pådrivande faktor och kanske ingen slump att jag nämdes i hajens inlägg. Precis som jag skrivit många gånger förut lyfter jag fram en lite vinklad bild av mitt sparande här på bloggen och Twitter. Jag visar hellre de gånger jag äter ärtsoppa med kort datum till lunch än när jag äter lunch ute för 100 kr, även om det senare också händer ibland. I min budget på 10.000 kr i månaden med väldigt låga fasta kostnader finns det utrymme för lite utsvävningar som kunde lyftas fram för att visa att jag lever ett ganska vanligt liv.

Samtidigt får jag nästan varje vecka mail från unga personer som tackar för inspirationen och för att jag hjälpt dom inse att det var så lätt och roligt att spara pengar. Och ibland från äldre som berättar att de ångrar att de inte kommit igång tidigare med långsiktigt aktiesparande och är avundsjuka på mig som är fri redan innan 40.

Jag tror helt enkelt inte 13.000 personer skulle ha följt mig på Twitter eller 10.000 personer läsa det här inlägget om jag brukade dela med mig av en bild på dagens lunch eller info om att jag igår tog 3 öl på krogen med en kompis. Precis som det är roligare och mer inpirerande att följa en extremskidåkare på Instagram än någon som åker lite lagom försiktigt i röda pisten. Men jag hoppas att man sen anpassar både sin egen skidåkning och sitt sparande till en nivå man själv klarar av och trivs med.

Att ha råd att skilja sig

SBAB har kartlagt hur de ekonomiska möjligheterna ser ut för par som skiljer sig, har två barn och där båda parter vill köpa var sin 3a i Sveriges större kommuner efter skilsmässan. Slutsatsen är att det är omöjligt med en kvinnas medianlön i alla undersökta kommuner och inte heller mannens medianlön räcker i de största kommunerna. Däremot går det precis i kommuner som Helsingborg, Gävle och Västerås för en man med medianlön.

Undersökningen som sådan är inte speciellt aktuell för oss då vi för det första inte planerar att skilja oss, men vem gör det. Men framförallt har vi inga barn så var sin 3-rummare är inte aktuellt. Däremot kommer ekonomin garanterat påverkas en hel del av en skilsmässa vilket gör att det ändå är något som man bör ha i åtanke innan man slutar jobba.

Vår planerade budget att leva på 30 000 kr ihop för 2 personer är betydligt enklare än att leva på 15 000 kr för en ensamstående person, då man kan dela på vissa kostnader. En stor skillnad är också hur mycket pengar som binds upp i boendet om man ska äga sitt boende.

Detta med risken för skilsmässa och hur vi räknat på det var något som jag fick en fråga om som kommentar på förra inlägget. Och svaret är väl helt enkelt att om det mot förmodan skulle hända så får det vara en del av den totala säkerhetsmarginalen. Ska man ta höjd för alla eventualiteter med börskrasch i helt fel läge, världskrig, skilsmässa och missväxt blir det svårt att sluta jobba i ung ålder.

Men att många personer har en så begränsad ekonomi att man både stannar kvar på jobb (28 procent har stannat på en dålig arbetsplats pga att man saknat ekonomisk buffert enligt en undersökning från Novus 2017) och förhållanden man inte trivs med är ett verkligt problem.

Hypotetiskt sparande på 50.000 kr i månaden

Jag fick en hel del frågor på senaste inlägget om saker som jag själv upplever att jag skrivit om några gånger. Men förstår att det så klart inte är lika självklart för er läsare som för mig som lever med detta dag och natt så kan väl vara läge att förklara lite hur planen framåt ser ut.

Om vi börjar med utdelningarna som ska vara basen i min försörjning den närmaste tiden så är målet i år 130.000 kr i utdelningar och nästa år är målet 135.000 kr. Det är en ökning som är tänkt att kunna ske helt av sig själv dvs utan några nya aktieköp. Då jag då och då köper lite aktier så kommer målet både för i år men troligtvis även för nästa år överträffas med god marginal. Dock har flera kommenterat att 130.000 kr per år inte är så mycket att leva på. Och det kan ju ligga lite i det att runt 11.000 kr i månaden inte är så mycket pengar.

11.000 är faktiskt lite mer än vad jag lever på idag, så just nu räcker det. Men jag har även fonder till ett värde av nästan 2 miljoner som jag hittills inte rört. Det är alltså pengar som jag idag inte använder men som jag i framtiden tänker mig kunna använda för att öka upp uttaget till 15.000 kr (eller rättare sagt till 30.000 i månaden för oss som par, men håller mig till ett räkna på 1 person nu då det är dessa siffror som redovisas här på bloggen).

Jag fick också en fråga om jag trodde dessa pengar skulle räcka för evigt och det liv jag tror att vi vill leva om 10-20 år. Det är ju väldigt svårt att svara på men som jag ser det så har vi skapat en bas på 30.000 kr i månaden efter skatt (i dagens penningvärde, dvs vi kommer kunna höja uttagen i takt med inflationen) som troligtvis täcker det mesta eller kanske allt vi behöver. Kommer vi på att vi vill spendera 40.000 kr i månaden behöver vi tjäna ihop 10.000 kr i månaden ihop på två personer. Vilket då kan ske med låg skatt och begränsad arbetsinsats. Det är heller inte så troligt att vi behöver dessa pengar så att vi idag tycker det är värt att vi båda ska jobba vidare flera år till för att spara ihop 3 miljoner till som kan generera dessa 10.000 kr extra i månaden resten av livet enligt 4% regeln. Utan skulle det behovet uppstå i framtiden jobbar vi hellre då.

Att vi idag inte tar ut de pengar vi skulle kunna ta ut enligt 4% regeln ledde in mig på ett lite avancerat resonemang där jag hävdade att jag och min fru sparar runt 50.000 kr i månaden i år trots att jag slutat jobba. Tittar man på insättningar i våra portföljer så är siffran lägre, men man skulle kunna hävda att de pengar som inte plockas ut ur portföljen enligt 4%-regeln faktiskt sparas.

Låt mig ta ett exempel. Om en person har en aktieportfölj på 3 miljoner och fonder för 2 miljoner där aktieportföljen har en genomsnittlig direktavkastning på 4% (dvs 120.000 kr i utdelning per år). Enligt 4% regeln så kan den personen ta ut 80.000 kr per år ur fondportföljen vilket summerar till 200.000 kr per år totalt i utdelning och fondförsäljning. Lever man istället på 180.000 kr per år kan man hävda att 20.000 kr har sparats (eller rättare sagt inte plockats ut enligt planen). Detta förutsätter att man antar att 4% uttag per år ska hålla långsiktigt.

Detta kan ju verka lite rörigt att påstå att man sparat 4% av fondportföljens värde eftersom det inte har något med värdeutvecklingen för fonderna att göra. Värdet skulle mycket väl kunnat gå ner med 20% under första året då man slutat jobba, men om man inte plockar ut sina 4% tycker jag man kan hävda att 4% av startbeloppet sparats. Precis som det skulle vara om man tar ut de vid årets början men sen inte använder de och stoppar tillbaka i slutet på året.

Så åter till vårt fall och hur jag kunde få det till att vi sparar 50.000 kr i månaden så har ju min fru för det första ett månadssparande på sin lön, jag har lite extrainkomster från främst min första bok, blogg och enstaka konsultuppdrag, min fru återinvesterar all utdelning från sina aktier och rör inte sina fonder och jag tar ut aktieutdelningen men rör inte fonderna. Så jämfört med att vi båda hade slutat jobba vid årsskiftet, inte haft några extrainkomster och strikt plockat ut 4% per år av portföljens värde är skillnaden ungefär 50.000 kr i månaden.

Hoppas det var svar på de frågor som dykt upp.

Ett halvår som fri

Jag ligger i sängen efter en trevlig midsommarafton och inser att det idag är exakt 6 månader sen jag gjorde min sista arbetsdag. Det har blivit lite vin och öl idag, men ingen nubbe, så hoppas jag ska lyckas få ihop ett någorlunda begripligt inlägg.

Jag har också fått lite frågor som kommentar på senaste inläggen om hur jag upplever livet utan jobb så det passar bra att försöka sammanfatta mina upplevelser.

Arbetskamrater
När jag jobbade träffade jag rätt mycket folk varje dag. Säkert 20-30 människor per dag som jag hade någon typ av personlig kontakt med och cirka 5 som jag jobbade riktigt nära. Jag hade inget emot dessa människor men heller inga jag direkt saknar eller skulle umgås med nu när jag inte behöver. Men här är det en jätteskillnad i hur många personer jag träffar och interagerar med en vanlig dag.

Kompisar
När det kommer till privata kompisar utanför jobbet umgås vi mer nu än när jag jobbade. Dels för att jag tar mer initiativ och hör av mig men också att jag är så mycket mer flexibel med tider. När alla jobbade så pratade vi ofta om att ses men datum och tider krockade eller någon avbokade med kort varsel för att något akut dök upp. Nu anpassar jag mig mycket mer till tid och plats som passar den andre vilket gör det hela enklare.

När någon är pappaledig, blivit arbetslös eller har lugnare på jobbet slår jag till och hör av mig. Jag har också käkat lunch och joggat med bloggläsare och Twitterkontakter något jag nog inte tagit mig för om jag jobbat heltid.

Telefon/mail
När jag jobbade fick jag 50-100 mail per dag och 5-10 telefonsamtal. Något jag upplevde som rätt stressande bitvis då det oftare var problem än lösningar och de som ringde oftare ville ha än ge. Nu ringer det kanske 1 gång om dagen och jag får 3-4 mail dessutom med trevligare innehåll. Mycket skönare känsla i magen nu när telefonen blinkar till.

Tid
Alla har vi väl skrattat åt någon gammal släkting som sagt något i stil med att "på torsdag kan jag inte för då ska jag till banken och betala en räkning". Riktigt så illa är det ju inte men när jag förut klämde in något på väg till eller från något annat eller på lunchen så vill jag numera gärna ha en rejäl lucka mellan om det ska bokas in flera aktiviteter samma dag.

Jag har inte alls upplevt att omgivningen förväntar sig att jag ska ställa upp och göra saker som passa barn eller hundar eller planera kompisresan för att de vet att jag har massa tid. I den mån jag har tagit lite mer ansvar så är det för att jag själv erbjudit mig.

Omgivningens reaktioner
Alla i min nära omgivning vet ju om att jag slutat jobba heltid tack vare någon form av ihopsparat kapital. Men detaljer är inget jag pratat så mycket om och de flesta verkar inte vilja/våga fråga så mycket. Då jag inte skyltar med blogg och bokskrivande som tar upp lite tid händer det att jag överdriver konsultdelen i mitt företagande. Så om verkligheten är att jag jobbar 5-10% av en heltid så tror jag många fått uppfattningen att jag jobbar 40-50%. Vilket gör att frågorna blir färre.

Till folk jag inte känner tex en granne som nyligen kommenterade att han sett mig hemma mycket på dagarna orkade jag inte diskutera utan sa att jag bytt jobb och numera jobbade hemifrån.

Ekonomi
När det kommer till våra månatliga kostnader har det inte ändrats så mycket sen jag slutade jobba. Vi lever precis som under 2017 på ca 20.000 i månaden ihop för 2 personer. Det är mindre än vad vi kan göra baserat på vårt befintliga kapital och dessutom jobbar ju min fru fortfarande och jag drar in lite extrapengar. Det betyder alltså att vi fortfarande är i en ackumuleringsfas där vi strävar mot att bygga upp ett större kapital.

Jag upplever att det på vissa saker går åt mindre pengar än när jag jobbade. Kläder är en sån sak då jag slet ut en del skjortor, byxor och skor på jobbet medans jag numera går mer i bekväma och slitstarka kläder till vardags som inte slits på samma sätt som långärmad skjorta och kostymbyxor. Å andra sidan står jag själv för tex mobil numera.

Jag vet också att många ifrågasätter om det är värt att leva sparsamt bara för att slippa jobba. Som jag ser det har vi byggt upp en grund som möjliggör ett uttag på minst 30.000 i månaden, utan motprestation. Tycker vi det räcker så är vi helt fria med hur vi spenderar vår tid. Tycker vi livet vore bättre med 35.000 i månaden behöver vi tjäna 5.000 kr netto per månad på något sätt. Vilket innebär lite jobb och låg skatt. Dvs det är inte hugget i sten att man måste leva på en viss ekonomisk standard resten av livet för att man slutat jobba heltid på ett fast jobb.

Har ni några frågor på ämnet som jag missat är det bara att ställa dom så ska jag försöka svara.

Rationella köpbeslut

I min bok har jag ett avsnitt med 10 spartips som tillsammans gör att en person kan spara 5.000 kr i månaden med minsta möjliga negativa påverkan på livskvalitén. Pengar som med ett långsiktigt sparande skapar en förmögenhet. Ett av tipsen är "våga ifrågasätta varumärken". Vad jag menar med det är att inte betala mer än varan är värd bara för att det är ett speciellt varumärke på produkten. "Pris är vad du betalar och värde är vad du får" gäller inte bara på börsen utan även i butiker.

Idag på förmiddagen var jag ute och cyklade 90 minuter i skogen och lyssnade då på två poddar som berörde detta ämne. Först "Ekonomi på riktigt" som handlade om reklam och sen "Kapitalet" som handlade om matbutikernas egna varumärken.

Om vi börjar med reklam så är det ju tydligt att väldigt mycket reklam ska tala till oss på ett känslomässigt plan. Det vill säga det finns ingen rationell fördel som säger att produkt X är si och så mycket bättre än övriga och därför värd att köpa. Utan det är mer en fin film med sommaräng och ett lyckligt barn i reklampausen så ska vi tänka att produkt X verkar ju trevlig och bra vilket gör att vi mer eller mindre undermedvetet tar varan i butik. Det innebär alltså att när vi köper produkt X så ska vi inte bara betala för själva produkten och en marginal för tillverkare och butik. Vi ska också betala så mycket pengar så det räcker till att en reklambyrå ska kunna komma på att sommaräng och barn passar bra ihop med varumärket, inspelning av en reklamfilmen och sen kostnaden för själva reklamutrymmet. Så TV4 får råd att producera Lets dance med hjälp av reklamfilmen med sommarängen som går i pausen. Visst detta skapar arbetstillfällen och kanske i slutänden även ett trevligt TV-program för de som gillar Lets Dance. Men är du verkligen villig att betala extra för produkten i butiken för att någon kändis ska få lära sig dansa i TV?

Något som hänger ihop tätt med detta är handelns egna varumärken. Det vill säga att det bredvid det klassiska varumärket finns en kopia som kostar några kronor mindre. Inte helt omöjligt att den är tillverkad i samma fabrik med samma råvaror (med någon mindre ändring som bara görs för sakens skull så det ska kännas mindre förnedrande för varumärkeslevarantören). Det är givetvis tråkigt för leverantören när deras försäljning går ner så de får ledig kapacitet i fabriken och får sälja en kopia på sin egna vara till lägre pris för att i alla fall nyttja den lediga kapaciteten till något. Men för oss som konsumenter är det ju bara positivt om vi får betala för själva varan och inte betala extra för att det ska finnas utrymme för ett bolag att bygga varumärke genom att spela in reklamfilmer med sommarängar och barn. Detta har med största sannolikhet hållit nere den totala prisbilden i matbutikerna vilket gör att även märkesvarornas priser hålls nere.

Vissa kan hävda att det blir tråkigt i butiken med bara butikens egna varumärke, men jag tror alltid det kommer finnas utrymme för innovation och nya spännande produkter för de som vill betala extra för inspiration och trend. Eller om man har ett recept eller tillverklingsmetod som skapar mervärde. Men att vi år ut och år in ska betala några kronor extra för ketchup där vi inte känner någon smakskillnad för att de ska kunna spela in en ny reklamfilm med ett barn med ketchup i halva ansiktet och göra om designen på förpackningen vartannat år är ju idioti.

För att vara extra tydlig menar jag alltså inte att man alltid ska välja den billigaste varan. Man ska bara väga pris mot värde. Dvs tycker man Coca Cola är godare än ICAs egna Cola så är det värt att köpa originalet men välj hellre elbolag på pris och miljövänlighet än att elbolaget presenterar ett TV-program. Din TV kommer inte märka någon skillnad på kvalité på det som kommer genom eluttaget. Jag köper tex alltid Head & Shoulders schampoo för att jag tycker det är bra, inte för att de gör reklam med Henrik Lundqvist. Reklamen kan dock locka in nya köpare som märker att det är en bra produkt och då finns det ju en produktfördel i grunden. Den är den fördel jag många gånger saknar och då väljer jag den billigare kopian utan att skämmas det minsta.

Billig midsommarmat

Vi ska fira midsommar med släkten. Misstänker att det blir typisk midsommarmat. Men jag tog ändå det säkra före det osäkra och slog till på lite sill och potatis på Willys igår. Blir perfekt till 2 luncher här i veckan då min fru jobbar och hon inte är någon sillälskare.

50 öre per kg potatis är svårslaget. Och 2 burkar sill för totalt 10 kr är inte fel det heller. Förra veckan var det medlemskväll på ICA Maxi med superklipp på bland annat cocktailtomater och ägg.

Helt ok lunch för 8 kr. Vi äter ganska lite pasta, ris och potatis i vanliga fall och då brukar jag äta betydligt mer grönsaker av grövre sort. Men såhär års blir det en del potatis.

Finns säkert finsmakare där ute som känner skillnad på Garants sill för 5 kr per burk och dyrare varianter. Och som tycker egen potatis direkt från landet är oslagbar. Men jag är lyckligtvis en enkel person som skulle ha svårt att skilja det åt i ett blindtest.

Imorgon blir det ärtsoppa till lunch. Kostar ungefär samma. Sen äter jag upp resten av sillen på torsdag. 3 goda och nyttiga luncher för totalt 25 kr får anses ok.

Äntligen VM

Då är det äntligen dags för Sverige att göra entré i VM. Skönt att vara ledig så man slipper fundera på hur man ska lösa det med att se matchen utan lönebortfall. Det är 12 år sen senast Sverige spelade en match i herr-VM så jag tänkte igår tillbaka på vad som hänt sen jag var på plats i Tyskland och såg Sverige mot Paraguay. (Ja jag var på plats på VM då och det var egentligen hösten 2006 som jag började spara på allvar och sänkte mina kostnader lite extra. Så hade VM gått 2007 istället hade jag nog inte hängt med ner till Tyskland.)

Så man kan säga att perioden mellan Sveriges VM-matcher stämmer in väldigt bra med den period som jag använde för att bygga upp ekonomisk frihet. Ibland känns 12 år jättemycket men på andra sätt är det en kort period där man kan uträtta mer än man tror.

Vad har då hänt på 12 år?

Jag hade då 2006 jobbat ett tag och visst sparade jag pengar då jag levde vidare på ungefär studentbudget. Så en normal månad 2006 sparade jag ungefär 6000 kr. En siffra som skulle stiga snabbt när lönen ökade och kostnaderna minskade under de kommande åren.

Mina finansiella tillgångar har 100-dubblats sen dess. Från 55.000 till 5,5 miljoner. Vilket jag hoppas kan inspirera några av er som just börjat spara.

2006 hade jag varken smartphone, Facebook eller en blogg. Mitt sparande skedde på samma bank där jag hade lönekontot i ganska dyra och dåliga fonder.

Sedan dess har jag flyttat 3 gånger, separerat, träffat ny tjej, förlovat och gift mig.

Inte utan att man undrar hur livet och ekonomin ser ut om 12 år 2030. Nu hejar vi på Sverige!

Misstag, tur och otur

Att lära av sina misstag är både viktigt och svårt. Svårt för att man ibland inte alltid märker vad som verkligen var misstag. Det finns nämligen en möjlighet att dåliga beslut ger ett bra resultat tack vare tur och att bra beslut ger dåligt resultat på grund av otur. Och att då lista ut vad som är bra och dåligt beslut i efterhand är inte så lätt. 

Gör man något flera gånger om dagen kommer tur och otur snart jämna ut sig och det finns stora möjligheter att lära sig och hitta mönster. Kommer det däremot till väldigt långsiktiga saker som att tajma börsens långsiktiga trender där besluten kan ligga flera år ifrån varandra hinner man kanske dö innan man verkligen fattat om man hade otur eller oskicklighet.

Ett exempel var att jag runt 2006-2007 tyckte börsen gått upp mycket. Jag började spåna på en strategi att växla över och månadsspara i XACT Bear eftersom börsen "borde gå ner de närmaste åren". När börsen sen mycket riktigt gick ner mycket under finanskrisen grämde jag mig att jag inte gjort slag i saken av mina planer. Jag trodde alltså det var ett misstag att inte månadsspara i en kort-produkt med hävstång efter flera års uppgång. Medan det egentligen troligtvis är precis tvärt om en dålig strategi och spekulera i en nedgång med hjälp av en sån produkt med enda motiv att börsen är ett visst antal procent plus de senaste åren.

Lite senare när börsen gått ner ordentligt 2008 lånade jag pengar med lägenheten som säkerhet som investerades på börsen samma månad som börsen bottnade och vände upp. I många år tyckte jag att jag var ett geni. Och absolut, tajmingen visade sig lyckad och agerandet bidrog kraftigt till att jag nådde min första miljon snabbare än planerat. Men så här i efterhand är det tydligt att det var en chansning, utan någon djupare analys, som råkade gå vägen. Det jag gjorde var att låna och sen flytta månadssparande till amortering av lånet, det vill säga lägga in kommande årets sparande på börsen i en klump redan idag. Hade börsen gått ner ytterligare ett år hade det ju varit bättre att komma in successivt till allt lägre kurs.

Jag har idag låg belåning på bostaden och helt obelånad aktieportfölj. Och någonstans i bakhuvudet finns tanken och drömmen kvar om att kunna göra om samma drag igen. Att behålla lugnet och köpa för lånade pengar när allt ser nattsvart ut och fyndpris råder. Men jag har insett att tajmingen senast var ren tur så nästa gång blir det i så fall ett mycket långsammare inträde på börsen med de lånade pengarna. 

Låga fasta kostnader

Utdelningsseglaren skrev ett inlägg om sina låga fasta kostnader vilken ledde till stor aktivitet på Twitter där många jämförde och förundrades över andras höga eller låga fasta kostnader. Att folk räknade lite olika gjorde stundtals förvirringen rätt stor.

Boende är för många den stora fasta kostnaden så tänkte titta lite närmare på den och hur vi tänkt. För det första tycker jag låga fasta kostnader är extremt värdefullt om man vill leva ett fritt liv där avkastning på börsen är grundbulten i försörjningen. Som jag skrev i inlägget om strategier för uttag är förmågan att parera upp- och nedgångar på börsen väldigt värdefullt när det kommer till möjligheten att leva på kapitalet. Det vill säga det kan vara ok att lyxa till det och göra lite större uttag i goda tider bara man klarar av att också begränsa uttagen i sämre tider. Att behöva sälja en stor del av portföljen (för att få loss en på förhand bestämt fast årlig summa) under flera år i rad av börsnedgång tär hårt på kapitalet.

Det är mycket lättare att boka en billigare semester, äta mindre ute eller köra mindre bil under en period än att flytta till ett billigare boende.

Vår boendekostnad som inkluderar avgift, ränta på bolånet, el och hemförsäkring för vår lägenhet på ca 60 kvadrat ligger på strax under 4000 kr per månad. Vilket ska delas på två personer. För att ge en rättvis bild så har vi då runt 2 miljoner kronor bundet i lägenheten, pengar vi kunde fått avkastning på om vi tex hade hyrt eller bott i billigare bostad. Om man nu inte vill räkna med fortsatt värdestegring på bostäder.

Vi bodde under ett antal år på strax över 40 kvadrat i en betydligt äldre lägenhet när min fru flyttat in hos mig och även det funkade helt ok. Den nuvarande större lägenheten binder upp lite mer kapital och kostar runt en tusenlapp mer i månaden. Men känns som vi hittat en lagom nivå för oss.

När vi för 1,5 år sen höjde våra kostnader var det aldrig aktuellt att flytta igen, utan det var tex bil och semesterresor som prioriterades. I vår budget finns det utrymme för att på sikt höja kostnaderna ytterligare men inte heller då finns ett dyrare boende i Sverige som ett alternativ.

Lite kul är att jag alltid bott för 1500-3000 kr i månaden sen jag flyttade hemifrån för 17 år sen. Standarden har dock aldrig varit högre än idag och då ligger alltså kostnaden i nedre delen av spannet. Under samma period gick inkomsten från studiemedel till 45.000 i lön och tillgångarna från 50.000 till 6 miljoner.

Låga fasta kostnader är grunden för frihet. Lyxa hellre till det med aktiva köp som du själv väljer än räkningar som återkommer varje månad och som du snabbt glömmer njuta av.

PPM när man slutat jobba

När jag tog mitt beslut att våga ta steget att sluta jobba vid årsskiftet baserade jag det främst på den sk 4% regeln. Dvs att jag ska kunna ta ut 4% av mitt dåvarande kapital det första året och sen höja uttagen med inflationen resten av mitt liv, oavsett hur börsen går just det aktuella året. En säkerhet är att jag inte räknat in bostadens värde eller pengar avsatta till pension i det kapital som jag ska ta ut 4% om året ifrån. Just pengarna avsatta till pension tänkte jag återkomma lite till idag.

Även om jag inte räknat in pensionspengarna i kalkylen, då uttag är såpass många år bort, så finns de ju där i bakhuvudet som en extra säkerhet. En säkerhet som kommet fortsätta växa ett tag till trots att lönen slutat komma in på kontot den 25e varje månad. Avsättningarna på 18,5% av lönen till allmänna pensionen släpar nämligen rätt ordentligt. Pensionspengarna jag tjänade ihop till när jag jobbade heltid 2017 kommer sättas in i december 2018. Och då jag hade lite lön, sparad semester och årets kommande semester som jag fick ut efter att jag slutat jobba vid årsskiftet blir den även en insättning december 2019 som då baseras på lönen under 2018. Nästan precis 2 år efter att jag slutade jobba betalas det alltså in pengar på mitt PPM konto. Pengar som sen ska få växa i 25-30 år med ränta på ränta.

Kan man dessutom tänka sig jobba lite extra efter att man slutat jobba "på riktigt" är det så att så länge man tjänar tillräckligt lite för att betala under 18,5% i skatt så betalas det in mer till pensionen än vad man själv betalar i skatt på lönen. Det mesta talar med andra ord för att det kommer vara en rätt stor buffert i pensionsavsättningar som jag inte tagit med i min 4% kalkyl. Skönt med lite marginal.

Spara och jobba hela livet

Gårdagens inlägg från MiljonärSyrran fick mig att tänka på något jag tänkt och skrivit om ett par gånger tidigare. Kombinationen av att jobba, spara mycket, engagera sig mycket i investeringar och ha som ambition att fortsätta jobba och spara hela livet. Nu skrev ju inte "Syrran" att just han tänkte jobba för evigt, men det är ändå en återkommande kommentar från vissa andra som sparar och investerar med stort engagemang. Stefan Thelenius och Nicklas Andersson är två personliga favoriter som båda sagt att de tänkt jobba länge men ändå sparar/investerar väldigt engagerat.

När jag själv började spara ordentligt för över 10 år sen hade jag ingen direkt plan på om och när jag skulle sluta jobba. Jag trivdes bra på jobbet och sparandet syftade från början främst till att skapa trygghet och senare någon diffus form av valfrihet senare i livet. Denna valfrihet kom väl till pass 10 år senare när jag helt plötsligt blev väldigt trött på mitt jobb och ville ha en friare vardag med blogg, bokskrivning och andra mindre projekt än ett heltidsjobb.

Jag funderar ibland på vad som hänt med mitt sparande om jag fortfarande idag haft tanken att jobba heltid 30 år till. På sätt och vis tror jag sparandet i det här läget hade börjat kännas lite meningslöst då. Fram till för ett par år sen hade jag nog kört på, för att bygga marginal och trygghet. Men nu hade jag helt klart börjat ifrågasätta syftet. Samtidigt ska ju sägas att det är 100% positivt att hitta ett jobb man trivs med som man vill jobba med hela livet även om man inte behöver pengarna.

Att under ett antar år i början av yrkeslivet spara en stor del av lönen utan något exakt mål ser jag bara positivt på. Att få ihop någon miljon som kan generera lite kassaflöde i form av avkastning men också trygghet och kapital för vad som komma skall med bröllop, bostadsköp, barn, skilsmässor och annat som kan dyka upp närmaste 10-20 åren. Även att spara till exempel 10% av lönen för den som planerar att jobba hela livet i syfte att få minst samma levnadsstandard som pensionär och dra nytta av ränta på ränta ser jag också mycket positivt på. Kan man avstå något köp idag investerar med ränta på ränta i många år kan man ju köpa samma sak många gånger om i framtiden.

Det jag ibland kan känna mig lite frågande till är de som sparar 25% eller mer av lönen varje månad, lägger ner många timmar i veckan på sina investeringar i syfte att slå index med några procent om året och samtidigt är helt övertygade om att de ska jobba heltid med lön till de fyller minst 70. Visst jag kan ju själv skriva under på att sparande och investeringar blir ett intresse. Men pengar som aldrig kommer kunna användas har ju egentligen inget värde. Och att leva på 15.000 i månaden mellan 25 och 60 och sen för 150.000 i månaden i dagens penningvärde mellan 60 och döden känns också lite udda.

För mig har ju några tusenlappar extra i månaden i sparande inneburit att jag med lagom säkerhet kunde sluta jobba vid förra årsskiftet.  Hade jag sparat lite mindre 2005-2015 kanske jag hade kunnat sluta jobba vid nästa eller nästnästa årsskifte istället. En tydlig skillnad ändå. Och kan jag i framtiden få en procent extra avkastning om året så innebär det många tusenlappar extra i månaden i levnadsstandard för mig. Också en tydlig grej som påverkar livet helt konkret. Men för den som sparar 50% av lönen och försöker slå index och ska jobba till 70 kommer bara den sista sparade tusenlappen eller den extra procenten i avkastning göra att man dör med till exempel 100 miljoner istället för 75 miljoner. Jag ska samtidigt erkänna att det här med att bygga upp ett imperium hade lockat lite om jag haft barn.

Gästinlägg från @MiljonarSyrran

Hur fan ska jag kunna sluta jobba?

När jag fick ett tillfälle att gästblogga på denna unika spar- och inspirationsblogg var det svårt att tacka nej. Eller rättare sagt - jag bad om en plats på denna blogg och denna plats fick jag. Tack för det, Miljonär innan 30!

Jag har det relativt tramsiga pseudonymet "miljonärsyrran" på Twitter. Jag är en man född i mitten av 80-talet och är bosatt i Solna, strax utanför Stockholm. Jag är nygift sedan tre månader tillbaka och har avlat fram två småbarn. Jag driver sedan två år tillbaka ett bemanningsföretag inom sjukvården, där jag hyr ut mig som specialistsjuksköterska och annan sjukvårdspersonal till sjukhus, landsting och privata kliniker runtom i Sverige.

Förutom mina småbarn är det en annan sak som fått mig att ligga sömnlös om nätterna, och det är frågan "hur fan ska jag sluta jobba?". Jag kan (om några år), men jag vill inte! Om allt går som det ska har jag tillräckligt med kapital för att kunna dra mig tillbaka och aldrig mer sätta min fot in i arbetslivet igen. Det är en fantastisk känsla, och ett kvitto på att jag behållt finansiell disciplin så länge!

Men när jag sitter där på knäna, mitt på E18, helt genomsvettig och utför hjärt lungräddning på ett trafikoffer känner jag att detta är en drog. Jag blir den första kontaktpersonen i vårdkedjan. Blod, benpipor från smalbenet, glassplitter - ja, allt ligger i en enda hög runt trafikoffret. Folk filmar, fotar, bidrar till tittköer men det struntar jag i - det där hjärtat ska jag få igång till vilket jävla pris som helst! På med deffplattor, syrgas, tub i mun, svalg och hals, perifer infart och sedan är vårdprocessen igång. När sedan trafikoffret får ROSC (Return Of Spontain Circulation) åker vi med blåljus in till närmsta akutsjukhus. När jag, tillsammans med min ambulanskollega, polis- och brandpersonal gör high five och pratar om patientfallet efteråt känner jag att detta vill jag göra till jag dör. Det finns få saker som slår den känslan, och det menar jag verkligen. Visst händer det att patienter dör dagen efter vi lastat av men so be it - jag gjorde det jag kunde. Som en traumakirurg på Karolinska i Solna sa:
"Kan vi inte rädda personen kan vi rädda hans organ".
Jag hoppas innerligt att organen gör nytta än idag.

Jag läser en hel del bloggar om finansiell frihet. Inspireras av Miljonär innan 30, Jason Fieber, Petrusko, Utdelningsseglaren, Fantastiska farbror Fri och alla de andra som aktivt sparat en stor del av sin inkomst. De har gjort det med ändamålet att kunna säga upp sig och leva ett liv utan ett beroende av chefer, mellanchefer och annat folk som tar sig själva på för stort allvar.

Jag är där. Jag känner. Jag inspieraras. Lever med dessa bloggare.

Men jag kan inte sluta jobba.
Jag kan. Om några år.

Men jag vill inte.

Hur fan ska du kunna sluta jobba? Kommentera gärna nedan!
Tack, Miljonär innan 30 för utrymmet i denna blogg! Följ mig gärna på Twitter, där jag delar med mig av mitt liv som specialistsjuksköterska inom ambulans och anestesi, företagare, småbarnspappa och investerare. @MiljonarSyrran

Tack!

Vilket otroligt gensvar på gårdagens inlägg. Tack för alla kommentarer med era personliga berättelser! Ni som inte läst, in och gör det, många godbitar där. Jag har även fått förslag från några frivilliga gästbloggare varav det första gästinlägget kommer publiceras redan imorgon. Superkul!

En annan rolig sak var att jag fick mess av min fru idag där hon skrev att hon köpt lite Investor. När jag själv inte har lön och därmed måste vänta länge mellan de egna köpen är det sånt som livar upp. Hon sparar annars mest i fonder och brukar göra lite aktieköp för pengar som blir över och på min inrådan. Så att hon på eget initiativ köper aktier mitt mellan lönerna är riktigt kul, att hon gör ett så bra val som Investor är ju ännu roligare. Skulle jag själv köpt något nu i dagarna skulle det bli just Investor.

På torsdag får jag facit på senaste månadernas försäljning av min första bok. Det har så klart klingat av efter årsskiftet (boken släpptes slutet av april 2017) men jag har sett att den krigat på bra på topplistorna senaste månaden. Så kanske finns lite hopp om att skrapa ihop några kronor mer än mina försiktiga förväntningar, så även jag kan få köpa ett par Investor.

Era målsättningar?

Det skulle vara kul att höra om er läsares målsättningar när det kommer till ekonomi och sparande. På en sån här blogg kan det ju lätt bli lite insnöat och extremt med sparkvoter på över 50% och att kunna sluta jobba innan 40. Men långsiktigt sparande kan ju vara så mycket mer.

En utlandssemester varje år resten av livet i aktieutdelning, kunna sluta jobba vid 62 eller att kunna behålla dagens levnadsstandard även som pensionär. Eller tycker ni kanske det är klent att som mig satsa på 5-10 miljoner utan satsar stenhårt mot 100? Låt höra. Kanske skulle det vara intressant att någon av er får göra ett gästinlägg här på bloggen för att skapa lite bredd och ny inspiration för de som drivs av annat än mig.

Vi begränsar oss till någon form av ekonomiska mål men i övrigt är ordet fritt. Berätta gärna både utgångsläge, målsättning och hur ni gör för att nå målet. Låt kommentarerna flöda!

Frihet

Som jag skrev i förra inlägget har jag funderat lite på det här med frihet senaste veckorna. Jag tror det började med en fråga på TV med anledning av kommande valet där frågan var om trygghet eller frihet är viktigast. En inte helt lätt fråga för mig då jag via mitt sparande jagat både trygghet och frihet.

Mitt sparande började mycket med jakten på trygghet. Att jag skulle klara mig ekonomiskt oavsett vad som hände. Någonstans på vägen insåg jag att nu har jag några årslöner sparat och verkar få behålla jobbet ett tag till. Och blir jag av med jobbet kan jag nog med min erfarenhet få ett nytt. Ungefär där blev jakten på trygghet mindre och jakten på frihet tog över.

Nästa sak som fick mig att fundera på frihet var när Onkel Tom kommenterade Farbror Fris inlägg om Kick Off med orden "Det är en riktigt bra idé som ni har även om jag är väldigt skeptisk till att sätta mål. Jag och min sambo får vara glada om vi får 2 timmar utan barn och måsten och det avspeglar sig naturligtvis i våra liv och vår planering." Här pratar vi alltså om en person som slutat jobba och flyttat ut på landet driven av just jakten på frihet. Troligtvis jag som barnlös som misstolkar kommentaren, men särskilt fritt låter ju inte det livet. Även om det kanske är ett fall framåt på frihetsskalan jämfört med att bo i stan där de båda vuxna i familjen jobbade heltid. Jag kan räkna dagarna där jag inte haft minst 2 timmar där jag kunnat göra exakt vad jag vill de senaste 5 åren på ena handens fingrar. Sen jag slutade jobba är timantalet med helt fria timmar nästan alla dagar tvåsiffriga.

På sätt och vis kan man ju kalla egenföretagande, daytrading eller att flytta ut på landet och bli självförsörjande på en gård som fria liv. Då man inte i något av fallen har någon chef eller fasta arbetstider. Men att som egenföretagare helt ansvara för sin egen försörjning, eventuella anställda, lagar och skatter kan vara ganska ofritt. Liksom att sitta vid skärmen och vara på helspänn och handla aktier där ett misstag kan bli dyrt. För att inte tala om livet på gården där du måste hålla koll på djuren, veden och grödorna för att inte svälta ihjäl. Fritt på sitt sätt, men samtidigt väldigt ofritt.

Igår såg jag även en diskussion på Twitter om att sälja bilen för att spara pengar. Att bilen är en stor kostnad och att den som bor i stan och inte åker så mycket bil kan spara pengar på att hyra bil, åka taxi eller nyttja bilpool de få gånger bilen behövs är ju helt klart. Men för mig är bilen verkligen något som skapar frihet. Vi åker oftast bara med vår bil en gång i veckan och den går kanske 1000 mil om året. Så visst blir kostnaden rätt hög per mil. Men vi har inte ångrat en sekund att bil var en av de första sakerna vi prioriterade när vi släppte på våra kostnader lite efter ett antal sparsamma år. "Alltid tillgång till bil" är också en återkommande punkt på våra kick-offer där vi tittar på planeringen framåt och behov av tillgångar för att klara ett liv utan jobb.

För någon annan kanske det upplevs som frihet att ha betydligt mer pengar än vad vi har för veta att man är fri att till exempel kunna unna sig gå ut och äta dyr restaurangmat flera gånger i veckan, bo större och mer centralt, ha tillgång till en egen båt eller köpa finare kläder. Men inget av detta är något som jag alls kopplar ihop med frihet eller som jag har ett behov av att göra.

Vad är frihet för dig?

Bästa månaden i mitt liv

Mindre än två timmar kvar av maj 2018. Det är redan klart att det blir den varmaste majmånaden i Sverige någonsin (skriver tidningarna, men den varmaste så länge man mätt är nog mer korrekt). Och om inget väldigt tragiskt händer närmaste två timmarna kan jag nog sammanfatta den till den bästa månaden i mitt liv.

Vädret har ju varit helt otroligt och jag har verkligen njutit av min frihet. Cyklat, sprungit och promenerat ute. Livet har verkligen varit bekymmersfritt när jag rullat ner med cykeln i t-shirt och shorts för att gå på gymmet eller handla. Det har rullat in en bra månadslön i utdelningar och jag har haft en massa roliga aktiviteter. Att min fru fortfarande jobbar så hushållets totala förmögenhet ökar med många tusenlappar i veckan måste jag erkänna känns riktigt bra det också, även om jag tycker lite synd om henne ibland på mornarna när hon ska iväg. Men hon verkar trivas helt ok och ska nog överleva att jobba fram till årsskiftet som planerat. Sen får vi se om och i så fall hur mycket hon kommer jobba efter det.

De senaste dagarna har jag tänkt lite extra på det här med frihet. Ordet fri cirkulerar mycket i spar-världen. För många handlar det bara om att ha tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba. Men är det verkligen behov av att jobba för pengar det enda som begränsar friheten och vill man vara helt fri? Jag såg också att bloggaren Farbror Fri funderat på att sluta blogga för att bloggen skapat lite press och blivit som en typ av jobb, vilket han kämpat så hårt för att slippa. Till viss del kan jag känna igen det att jag gärna vill skriva 4-5 inlägg i veckan. Men för mig är bloggen bara rolig och att ha lite press på mig själv att skriva för att inte besökare ska behöva komma tillbaka flera gånger utan att mötas av nytt inlägg tycker jag är en bra fast punkt i tillvaron. Det är ändå väldigt fritt då jag egentligen inte behöver skriva och kan skriva om vad jag vill. Då ska vi också komma ihåg att jag har ett väldigt fritt liv i övrigt där bädda sängen och handla eller tvätta innan kl 17 när min fru kommer hem kan vara enda måstena en hel dag.

Jag tror 90% frihet ibland kan vara bättre än 100% fri. Men jag ska försöka återkomma om detta lite mer strukturerat i ett senare inlägg.

Aktieköp

Planen är egentligen att inte köpa några fler aktier just nu. Utan att spara utdelningarna för att bygga upp en kassa att leva på 2019. Men då har jag räknat med 0 kr i intäkter på blogg, bok och firman i övrigt från det att jag slutade jobba i vintras. För säkerhets skull då dessa intäkter inte är något jag vill ta för givet och inte vet hur länge det kommer fortsätta.

Nu har det rullat på ganska bra senaste månaderna och när utdelningarna dessutom blev klart högre än vad jag räknat med 2018 så har det lockat att köpa lite aktier senaste månaden. Men jag har hållit låg profil fram till nu. Ikväll kunde jag däremot inte motstå köplusten längre. Anledningen är att Johnson&Johnson gick under den magiska 120 dollarsnivån.

Vad är då så magiskt med just 120 dollar kanske ni undrar. Jo på årets utdelning motsvarar det en direktavkastning på 3%. Det vill säga samma direktavkastning som bolaget hade när jag fick upp ögonen för det för 3 år sen och kursen var 100 dollar och utdelningen 3 dollar. Sen gick kursen upp mycket snabbare än utdelningen och jag tänkte många gånger att jag borde köpt mer där på 100 dollar och där under.

Så när läget nu efter 2,5 års väntan äntligen uppenbarade sig så slog jag till och köpte 10 nya aktier nu ikväll. Det betyder att jag numera har 190 aktier i JNJ. Saknas fortfarande 30 stycken till mitt slutmål. Går aktien ner lite vore det ju helt klart skönt att klippa till på 10-20 till, men då börjar det blir lite problematiskt med finansieringen om jag ska hålla mig till planen. För jag tycker inte aktien är så köpvärd att jag är villig att börja belåna portföljen för att få loss pengar, dollarn är ju dessutom ganska dyr.

---

OBS! Det finns fortfarande några ex kvar av min bok där ni kan få signering med personlig hälsning, tex som en studentpresent. Pris 245 kr inkl frakt. Maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com till vilken adress boken ska skickas och om ni har önskemål om hälsning. Boken postas senast 1 dygn från din beställning så goda chanser att få boken inom 2 dygn om ni har tidsbrist inför studentfirandet. Jag lovar att pengarna jag får för boken går oavkortat till fler JNJ om den håller sig under 120 dollar.

Uttagsstrategier

Jan Bolmeson som har bloggen "Rika tillsammans" har skrivit ett väldigt omfattande inlägg om uttagsstrategier samt spelat in en 2h lång podcast kopplat till inlägget. Med uttagsstrategi menas alltså hur stor del av portföljens värde man kan ta ut varje år och därmed i förlängningen hur mycket pengar man behöver spara ihop för att kunna förvänta sig en passiv inkomst på en viss nivå.

Jag har själv räknat och tänkt väldigt mycket på det här. Gjort egna simuleringar utifrån historisk avkastning, läst andra bloggares tankar/simuleringar och läst amerikansk forskning. För att göra en lång historia kort så finns det några olika sätt att räkna på (för den långa historien se Jans inlägg ovan).

Jag kommer inte beröra det här med aktieutdelning mer än kort eftersom det i princip inte är någon skillnad på att ha en portfölj med 4% direktavkastning jämfört med att ha en fond där utdelningen inkluderas i fondens värde och sen sälja 4% av fondandelarna.

1. Procent uttag av startvärde som höjs med inflation 
Det här är den vanligaste metoden som går ut på att man väljer en procent av portföljens värde som tas ut det första året. Efter det kan man sluta fundera på procent av portföljens värde, man utgår istället från hur många kronor man tog ut år 1 och höjer uttaget med inflationen. Tidigare har man ofta pratat om 4% men många hävdar att vi bör förvänta oss lägre avkastning i framtiden än historiskt och att de låga räntorna med lägre avkastningskrav är här för att stanna och att därmed 3% är mer realistiskt. Med 3% uttag behöver du 33 årsförbrukningar av pengar för att kunna sluta jobba och med 4% uttag behöver du 25 årsförbrukningar. En viktig faktor är hur många år pengarna behöver räcka, om du snart kan få lite stöd av vanliga pensionsdelar och inte vill efterlämna något arv kan du givetvis ta ut mer varje år.

Oavsett om man väljer 3% eller 4% uttag per år är det svårt att beräkna den långsiktiga effekten. Pengarna kommer troligtvis räcka, men inte helt säkert. Effekten kan också bli att portföljen hinner växa sig väldigt stor om man har turen att inleda med fler år i rad med uppgång. Det vill säga att det visar sig i slutänden att man kunde kostat på sig betydligt mer än 3 eller 4% i uttag. Den som 1988 började plocka ut pengar ur en portfölj som följer svenska börsen hade fortfarande haft pengar kvar även om uttaget det första året varit över 10% för att sen höja uttaget med 2% om året. Detta tack vare en fin start med ränta på ränta under åren 1988 till 1999 som var starka med många år i rad av tvåsiffrig uppgång.

Fördel: Man vet att om pengarna som tas ut räcker för det liv man vill leva år 1 så kommer det räcka för samma levnadsstandard även i framtiden, eftersom man anpassar beloppet efter inflationen. En annan fördel är att man inte behöver fundera så mycket på portföljens svängningar utan beloppet man tar ut nästa år redan är bestämt.

Nackdel: Med flera dåliga börsår i början av uttagsfasen finns det en risk pengarna tar slut. Om man till exempel började plocka ut 4% per år samt höjde uttagen med inflationen år 2000 när svenska börsen de kommande 3 åren gick -12%, -20% och -42% hade man fått se kapitalet minska med runt 65% dessa år. En minskning så stor att man aldrig kommer tillbaka till ursprungsvärdet igen trots att de kommande åren var starka börsår. Uttaget efter nedgången tar ju inte hänsyn till börsens utgång utan motsvarar nu över 10% av aktuellt värde.

2. Procent uttag av portföljens värde varje år
Skillnaden kanske inte låter så stor mot metoden ovan, men här utgår vi alltså från aktuella värdet i portföljen varje år och tar sen ut en procent av det aktuella värdet. Istället för att bara räkna procent av värdet första året och sen höja med inflationen.

Fördel: Pengarna kommer garanterat aldrig ta slut. Eftersom uttagen alltid är en procent av det aktuella värdet. Även om du exempelvis inleder varje år med att plocka ut 4% av det aktuella värdet och sen portföljen går ner med 40% per år flera år i rad blir det aldrig 0. Förklaringen är så klart att du kan halvera en summa hur många gånger som helst utan att komma till 0.

Nackdel: Med några år av börsnedgång blir portföljen och därmed uttagen betydligt mindre. Din mat och ditt boende kommer inte bli 40% billigare än året innan bara för att börsen går ner 40%. Det gör att det blir väldigt svårt att räkna med om pengarna kommer räcka att leva på.

3. En blandning av de två ovanstående
Då båda strategierna ovan har för- och nackdelar har vissa smarta personer lyckats räkna ut en variant som är ett mellanting av de båda. Det bygger på att man precis som som i alternativ 2 anpassar uttagen efter hur portföljen utvecklar sig. Dock med vissa begränsningar så att om portföljen går upp mer än 10% på ett år så ökar man uttagen betydligt mindre än så och om portföljen rasar med mer än 10% på ett år så behöver man inte minska sitt uttag alls så mycket. Kan man tänka sig att sänka uttaget med 3-5% jämfört med året innan de åren börsen går ner så räcker det väldigt långt. Du kan läsa mer om strategin här.

Att leva på aktieutdelning kan nog på sätt och vis jämföras med denna strategi. Då utdelningen tenderar att variera mindre än aktiepriset över tid. Det vill säga när börsen går upp kraftigt höjs utdelningen mindre och när börsen rasar finns risk att utdelningen sänks, men troligtvis inte alls lika mycket som aktiekursen går ner.

Sammanfattning:
Jag har som sagt lagt rätt mycket energi att tänka på det här de senaste 10 åren. Anledningen är att det för mig var ett stort beslut att våga säga upp mig och minska inflödet av pengar med över 30.000 kr netto i månaden. Och när jag väl slutat tror jag det blir svårt att börja jobba heltid igen om jag ens skulle kunna få ett välbetalt jobb igen efter en tids frånvaro. Så på sätt och vis är det ett viktigt beslut och värt att räkna och tänka igenom det innan jag tog steget att säga upp mig.

Men det är samtidigt väldigt svårt att göra denna typ av beräkningar då det handlar om antaganden på 30-50 års sikt. Och när man testar det historiskt kan man till exempel få fram att det kommer funka med 90% eller 95% säkerhet beroende på vilken uttagsprocent man räknar med. Men det är en klen tröst om det visar sig att de 5-10% mot förmodan inträffar.

Kan man dock tänka sig att anpassa livet efter förutsättningarna blir det väldigt mycket lättare att hitta en strategi som fungerar. Och då pratar jag inte bara om att inpassa uttagen som i punkt 2 och 3 ovan utan även kunna tänka sig att anpassa intäkterna. Till exempel jobba lite extra om börsen skulle gå dåligt några år eller stoppa undan pengar som blir över i goda tider.

Att sätta upp en strategi som fungerar för resten av livet genom att titta på historik, välja rätt metod, rätt procentsats för uttagen, rätt sammansättning av aktieportföljen, rätt fördelning mellan aktier/räntor/annat, beräkna när man kan börja plocka ut tjänstepension osv är jättesvårt. Det blir ungefär som att ro från Stockholm till Helsingfors bara genom att ta ut en kompassriktning, beräkna vind och strömmar när man börjar ro. Då kan man kanske med väldigt mycket jobb och beräkningar komma fram till något i stil med att det är 85% chans att komma fram inom 20 mils avstånd från Helsingfors. Kan man däremot titta på en GPS några gånger om dagen och anpassa riktningen blir det mycket enklare.

Så jag ser det som att jag tränat upp mig så jag vet att jag orkar ro till Helsingfors och laddat båten med mat, dryck och GPS. Men att jag kan behöva göra anpassningar av riktningen under resans gång.

Att kunna ta chansen när den dyker upp

Vi som gillar sport vet ju att det finns vissa personer som på något sätt verkar vara på rätt plats vid rätt tillfälle och får ganska enkla chanser att göra mål. De skapar helt enkelt förutsättningar för sig själv att slå till när läget dyker upp. Vissa tror att det är tur, men som Stenmark sa "ju mer jag tränar desto mer tur har jag".

Här tycker jag det finns en klar likhet med att skapa sig en ekonomisk trygghet som gör att man kan slå till när chanser dyker upp. Förutom det självklara att ha en buffert så man inte behöver ta dyra lån vid oväntade eller väntade utgifter. Här kommer några exempel där det kan uppfattas som tur men där man egentligen genom sparande skapat sig möjligheten att ta chansen:

Sluta jobba via en uppgörelse
Jag vet flera som lyckats få till bra uppgörelser med sin arbetsgivare när de slutat i samband med nerdragningar eller omorganisationer. Trots att de faktiskt hade tänkt sluta ändå.

Istället för att bli rädd när det börjar pratas om att medarbetare ska få sluta så kan en person med flera årslöner i sparkapital utnyttja tillfället och "anmäla sig som frivillig". Antingen för att få lön en bit in på sitt fria liv, få ledigt under en period i jakt på nytt jobb eller ha chansen att få dubbel lön under en period om man tror sig kunna hitta nytt jobb relativt omgående.

6-12 månadslöner utan arbetsplikt är fullt möjligt. Det här är ganska vanligt för personer mellan 60 och 65, men med rätt sparande kan man ta dessa chanser betydligt tidigare. Det gäller att ha lite "tur" med tajmingen eller uthållighet att vänta några år på att tillfället ska dyka upp och troligtvis lättare hos en större arbetsgivare där man i det stora perspektivet mest är ett anställningsnummer. Är man riktigt kall kan man kanske göra sig omöjlig och provocera fram uppsägningen, men tveksamt moraliskt.

Erbjudanden som kräver kapital
Jag hade inga tankar på att vi skulle kunna sänka räntan på vårt bolån så mycket för ett par år sen. Vi prutade räntan regelbundet och tyckte vi hade fått till en ok deal. Helt plötsligt lanserade Avanza bolån för Private Bankingkunder där räntan var hälften av vår prutade ränta hos storbanken. Kravet 3 miljoner i kapital hos Avanza och max 50% belåning av bostaden hade varit jobbigt att klara av om man börjat från noll. Men med hjälp av att dessa faktorer redan fanns på plats gick det att snabbt ansöka om lånet och få det beviljat. Nu vet jag att det blivit kö för att få lånet så det var "tur" att vi lyckades ansöka och få det direkt. Det billiga lånet har sparat många sköna tusenlappar varje år sen dess (vi har för närvarande 0,79% boränta).

Ta chansen att starta eget
Rätt vad det är kommer du på en fantastisk affärsidé eller blir kontaktad av en kompis som vill ha med dig på sin idé. Att våga ta chansen att starta något eget är betydligt enklare om du vet att du klarar dig några år utan lön.

Bland det mest fantastiska jag hört talas om i denna kategori är Patrik Wahlén som är ordförande i börsnoterade bolaget Volati. När han och en gammal studiekamrat startade bolaget jobbade Patrik det första året utan lön. Istället för lön fick han aktier i bolaget, aktier som idag är värda runt 1 miljard kronor. Det var "tur" att Patrik hade sparat ihop pengar under sin tid som anställd annars hade han kanske aldrig vågat säga ja till att göra det där året utan lön på ett nystartat och osäkert bolag.

Studentpresent

Känner du någon som ska ta studenten om några veckor? Har du inte kommit på vad du ska köpa i present? Låt mig tipsa om den perfekta gåvan, ett signerat ex av min bok.

Du kan alltid köpa signerade ex via förlaget Sterners förlag för 245 kr. Men just nu kan du få en personligt dedikerad signering, tex med någon rolig och personlig hälsning helt utan att det kostar något extra. Hälsningen kan vara i stil med "Kalle här får du några tips på hur du kan spara ihop din första miljon" eller "Lisa, grattis till studenten och sommarjobbet. Om du sparar en del av lönen slipper du jobba kvar på bensinmacken tills du fyller 65". Ja eller något helt annat som passar just din student.

För att beställa maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com, skriv adress dit boken ska skickas samt namn och eventuellt personlig hälsning till den som ska få boken. Har du ingen egen hälsning hittar jag på en generell, men namnet är kul att få med. Priset 245 kr kommer faktureras i separat brev från förlaget.

Jag hade samma erbjudande vid jul och då tog böckerna slut trots att jag hade betydligt fler på lager. Då det är lite manuell hantering både för mig och förlaget är erbjudandet begränsat till 25 böcker och först till kvarn gäller. Böcker skickas under nästa vecka och finns i din brevlåda senast måndag 4 juni.

Ränta på ränta gör ju att tiden är helt avgörande för vilken effekt du ska få av sparandet. Du vet väl att den som sparar 1000 kr i månaden från 20 års ålder alltid kommer ha mer pengar än den som sparar 2000 kr i månaden från 30 års ålder (räkneexemplet med förklaring finns med i boken). Så att förstå effekten av långsiktigt sparandets redan när man tar studenten är kanske den bästa present man kan få.

Kommer du som är över 25 år idag ihåg vad du fick i studentpresent? Jag kommer tyvärr inte ihåg en enda present jag själv fick.

Uppesittarkväll och flocken

Nyhetsmorgon gästades idag av författarna till boken "Vi är vad vi köper". Författarna har även gjort en podcast i 7 avsnitt med samma namn där man precis som i boken pratar om konsumtionssamhället och varför vi egentligen konsumerar så mycket. Nu har jag inte läst boken och bara hört bitar av podden, men något som lyfts fram flera gånger är "flockens" påverkan på vår konsumtion. Det vill säga att vi tror att vi är mer unika än vi är men påverkas väldigt mycket av vad omgivningen gör och även vad omgivningen ska tycka om oss. Förutom den närmaste omgivningen finns det personer man ser upp till och som man inspireras av på distans och efterhärmar, författarna till boken kallar det fyrtorn, men på senare år har begreppet influensers slagit igenom.

När jag för lite över 2 år sen började jobba för att få #Uppesittarkväll att bli en bredare och mer social grej var det just det här jag var ute efter. Nicklas Andersson pratade i podden Prata Pengar om att han satt uppe och väntade in lönen varje månad för att förbereda sig på att snabbt föra över pengar och planera vilka aktier som skulle köpas morgonen efter. Detta kallade han uppesittarkväll. Men det var från början en ensamgrej som gjordes utan inblandning av andra.

Första 2-3 månaderna var det lite trögt på Twitter men till sommaren 2016 började det snurra på ordentligt och hashtagen var nästan alltid största trenden under några timmar på kvällen. Sen blev det livesändningar och riktigt bra drag under hösten.

Jag tror det är jätteviktigt framförallt för unga att se att det finns ett alternativ till att köpa prylar som ska imponera på omgivningen för lönen. Och flocken idag behöver inte bara bestå av de som är fysiskt närmast i form av grannar, klasskamrater eller kollegor. Utan man kan få inspiration av andra som delar ens intresse och värderingar även om man sällan eller aldrig träffats. Finns det dessutom några starka profiler som kan inspirera lite extra och dessutom utbilda är det ju toppen. När jag började spara fanns det varken Twitter eller starka profiler att inspireras av, men under resans gång har jag verkligen känt att den samhörighet jag fått av er bloggläsare, andra på Twitter och profiler jag följt på distans som Günther Mårder och Nicklas Andersson har hjälp mig. Jag har aldrig pratat sparkvot med kollegorna på jobbet, men har ändå kunnat känna mig som del i en flock. Och under resans gång insett att man inte behöver skämmas för att man sparar hälften av lönen.

Så även om jag inte själv har någon lön längre så kommer jag fortsätta följa #Uppesittarkväll med stort intresse och engagemang. Ikväll är temat Hjärta & Hjärna och ni ser programmet kl 20.00 på den här länken https://youtu.be/3Cs4WFGVntw 

Man kan absolut tycka det är meninglöst att föra över pengarna just kl 00.01 eller köpa aktierna just imorgon bitti. Eller att det blir en hets och tävling om högsta möjliga sparkvot. Men fördelarna med att kunna inspirera varandra till ett lagom högst sparande tycker jag är så enormt mycket större än eventuella negativa vinklar man kan hitta. 

Det var med hjälp av den 25e som jag blev oberoende av den samma. Vi ses i flödet!

Preppers

Jag kommer ihåg snacket om peak-oil för runt 15 år sen. Oljan skulle bli svindyr och energibristen skapa hyperinflation (som skulle övergå i stagflation) och driva upp bland annat matpriset många hundra procent inom 10-15 år från då.

Jag minns en kille från ett forum som bodde i närförort till Stockholm som hade ett rum på kanske 5 kvadrat som matlager med rissäckar och konserver. Jag vet inte om det var en bostadsrätt eller hyresrätt men hur man än räknar skulle riset behövt stiga många procent i pris för att motsvara lokalkostnaden. Med facit i hand var hyperinflation och stigande matpris bland det sista man behövt bekymra sig om mellan 2003 och 2018. Och nu börjar nog riset bli dåligt.

Igår på TV4 nyheterna var det reportage om en sk prepper. Nu är det inte oljepriset utan någon allmän kollaps som är hotet som gör att man behöver ha en radio som går av veva igång och konserver som fiskbullar som går att äta kallt.

På sätt och vis borde jag gå igång på detta. Att ha mat för ett år är ju lite samma grej som att ha ett sparkapital i pengar. Någon form av jakt på trygghet och frihet. Och hade jag varit bonde på 1800 talet hade kanske min spariver fått uttryckas i 10 årsförbrukningar av ved eller fler hönor än vad vi klarade äta upp äggen från. Men jag är faktiskt rätt ointresserad av vattenreserver, guldtackor och fiskbullar. Samidigt tror jag att jag skulle klara en reset av hela ekonomin bättre än de flesta. Jag skulle klara att lämna stan och alla ägodelar cykla 10 mil med ett fiskespö på ryggen och sen leva på fisk och äpplen i ett tält. Men tills den dagen kommer tänker jag så lite som möjligt på risken att behöva göra det.

5 liter vatten och några extra konserver skulle dock inte skada övriga livet så mycket. Så det kanske jag borde fixa?

Från Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) nya broschyr som inom ett par veckor skickas ut till alla sveriges hushåll.

 Varför krångla till det så hemskt? Om det blir systemkollaps så är enformig mat i form av tonfisk, knäckebröd och morot 3 gånger om varje dag i en vecka det minsta problemet. Eller tror ni man sitter där när ryssen anfallit och inga butiker är öppna och blir sugen marmelad?

Pensionssparande

Att vi svenskar har blivit dåliga på att spara till pensionen har blivit något av en snackis senaste dagarna.

Bakgrunden är att avdragsrätten på privat pensionssparande togs bort för några år sen. Man hänvisade istället till sparande på ISK (där pengarna inte är bundna dvs risken finns att det som från början var tänkt som pensionssparande tas ut och används till konsumtion innan pensionering). Sen dess har skatten på ISK höjts två gånger.

Många kommer in sent på arbetsmarknaden och börjar inte jobba förrän vid 30 och fler och fler beräknas bli över 100 år gamla. Så det är klart att pensionssystemet är satt under press med ökad pensionsålder och lägre procent av slutlönen i förväntad pension. Många verkar ha nåtts av informationen att pensionen riskerar att bli låg. Däremot är det svårt att se att folk agerar på annat sätt än att uppgivet säga att "någon pension att tala om lär man ju inte få". Och att uppgivet beklaga sig vet jag inte om man kan kalla agera.

Det är en paradox att fler känner behov av att spara till pension samtidigt som färre verkligen gör det.

En annan undersökning på samma tema. Här gav Skandia Novus i uppdrag att undersöka folkets inställning till pensionssparande. Undersökningens resultat i korthet:

- 17 procent av svenskarna sparar mindre på grund av att skatteavdraget för privat pensionssparande togs bort 2016. 30-49 åringar uppger i högre utsträckning att de sparar mindre efter att skatteavdraget tagits bort (24%).

- Nära 6 av 10 svenskar (57%) anser att de två skattehöjningarna på ISK-konton de senaste tre åren har varit en dålig utveckling.

- Mer än hälften (55%) skulle utöka sitt privata pensionssparande eller börja pensionsspara om det blev mer fördelaktigt skattemässigt.

- 7 av 10 (71%) anser att politikerna borde uppmuntra privat pensionssparande genom lägre skatt eller andra skattemässiga fördelar.

Undersökningen har resulterat i den här debattartikeln där slutsatsen är att man borde skapa en ny kontotyp med en skatt nära noll och inlåsning av pengarna till pensionsålder.

https://www.svd.se/stark-pensionen-med-en-ny-gynnad-sparform

Effekten med en halv procent lägre årlig skatt över 30-40 års sparande blir ju väldigt stor när det kommer till kapitalets tillväxt. Men frågan är hur många fler som skulle spara till pensionen med lite lägre årlig skatteavbränning. Avdragsgillt pensionssparande där man fick tillbaka tusenlappar på skatten redan nästa år var ju tydligare än lite lite lägre årlig skatt på kapitalet.

En mer anekdotisk reflektion baserat på ett fåtal personer i min omgivning är att personer mellan 35 och 40 verkar mycket mer intresserade av hur de ska spara barnbidraget till sina barn än att spara till sin egna pension. Jag tror inte jag känner någon som inte sparar 100% av barnbidraget till barnen. Trots att de får betala ISK-skatt på sparandet varje år.

En kompis berättade stolt över hur han med stor möda byggt upp ett sparande av barnbidraget till de 3 barnen som skulle bli så rättvist och bra som möjligt med tanke på deras olika åldrar, arv och om de inte skulle vara redo att få pengarna redan vid 18. Han hade också i samband med genomgången insett att han hade lite egna pengar i en IPS som var möjliga att plocka ut redan nu då det var så lite pengar. Så det gjorde han glatt och köpte en lite dyrare motorcykel än först planerat.

Sol, läsk och AIK

Jag har inte mycket att klaga på just nu. En fantastisk helg på landet och inget jobb som väntar imorgon bitti.

Det enda tråkiga är att utdelningssäsongen nu är slut. Så nu kommer det varken in lön eller utdelningar i någon större omfattning på ett bra tag. Jag har ju några kvartalsutdelare som håller igång i sommar innan det sen är dags för Castellum, Telia, Investor och H&M och dela ut igen i höst.

I helgen har vi njutit av det fina vädret och jobbat med att hjälpa mina föräldrar med ved, brygga, gräsklippning etc. Jag fick till och med smörja in axlarna med solskyddsfaktor idag vilket inte hör till vanligheterna i Sverige. Men jag var ute med bar överkropp i 4-5 timmar igår så kände av det lite idag.

Jag sprang även en runda i skogen igår. Och även om löpformen inte är riktigt på topp så var det bästa känslan i år i alla fall. Så kanske finns det hopp om milen på 40 under 2018.

Efter många timmar i värmen var det fint med en kall läsk. 2,50 kr styck på Willys är ett bra pris för burkarna.

22:40 på kvällen. Otroligt att det ska bli ljusare och ljusare i en månad till.

Som om det inte vore nog med fritt liv, ljusa kvällar och bra väder så vann AIK derbyt mot Hammarby idag.

Hockey VM kan jag inte påstå att jag bryr mig så mycket om. Men när Sverige är i final får man väl offra sig och kolla.

En helg på landet

Idag jobbade min fru halvdag och jag hämtade upp henne vid lunch innan vi åkte ut till mina föräldrars lantställe. Det kommer bli en helg med bland annat träning, bastu, vedjobb och iläggning av flytbrygga. Kanske lite fiske också.

Än så länge är det skillnad på vardag och helg i och med att en i familjen fortfarande jobbar. Men att jag kan packa i ordning allt i lugn och ro och fylla bilen på förmiddagen och vi kommer iväg vid lunch en fredag är ett fall framåt och ger lite försmak på hur det snart kan vara när vi båda är fria. Vi pratar och funderar mer och mer om framtiden för varje dag.

Även om det blivit lite svalare i luften senaste två dagarna är det ju verkligen härligt väder. Och det är inte utan att vi funderar på hur och var vi vill bo olika delar av året. Södra Europa okt-april och Sverige maj-sept kanske inte är så dumt ändå? Men om ett par veckor är det säkert regn och 10 grader och södra Europa känns rätt även för slutet av maj.

Lovar återkomma med lite bilder under helgen.

Känslan att kunna påverka

En av de mest frustrerande känslor jag vet är när arbetsinsatsen inte är tillräckligt tydligt kopplad till resultatet. Man lägger ner en massa jobb på något men resultatet blir inte ett dugg bättre eller till och med sämre. Jag hatar det!

Ett exempel som jag tycker beskriver vad jag är ute efter är när inget funkar för en elitidrottare. Ni vet skidåkaren som står där och säger att hen varit frisk hela sommaren och hösten och tränat mer än någonsin precis efter uppsatt plan men kroppen svarar inte nu. Jag skulle verkligen hata den känslan. Man skulle ju bara vilja veta att om jag gör x och y konsekvent i ett antal månader så blir resultatet z. Sen kommer givetvis inte den som tränar/jobbar mest alltid bli bäst, men jämfört med sig själv skulle man ju vilja att mer arbete gav bättre resultat.

På jobbet hände det ganska ofta när man lagt ner mycket jobb på något men det blev fel ändå pga otur med något man inte kan påverka eller någon chef som tog ett beslut i annan riktning. Över tid finns det säkert ett samband mellan hårt jobb och bra resultat. Men bara vetskapen om att jag kanske gör något i onödan sänker min arbetsmoral vissa gånger.

Vad har då detta med sparande och investeringar att göra? Om man som mig har en ganska enkel investeringsstrategi som består i att spara pengar och köpa ett visst antal aktier i ett antal storbolag med utdelning så blir insatsen och resultatet väldigt linjärt. Dvs sparar jag ihop 750 kr och köper 2 stycken Investor blir effekten väldigt tydlig. Jag får högre utdelning nästa år än vad jag hade fått utan att köpa dessa två aktier. Motiverande och kul för mig.

Om man däremot lägger ner väldigt mycket tid på att läsa på och leta bolagen som ska slå index är vi där med osäkerheten igen. Lägger man ner mycket tid och är duktig kommer det säkert löna sig. Men risken finns samtidigt att man lägger ner 100 timmar på att analysera ett bolag som man sen köper och får rejält stryk av index. Pga något man inte kunde förutse.

Känner ni igen mina tankar och att man helst vill ha ett tydligt samband mellan input och output?

Kick-off i helgen

Helgen som gick var jag och min fru iväg på vår årliga kick-off. Eller årliga och årliga, vi brukar köra på hösten men vi la den några månader tidigare i år då det hänt mycket nytt och vi ville ha framförhållning i diskussionerna som rör min frus fortsättning på jobbet. Hittills har vi bara bestämt att hon ska köra på till årsskiftet så kändes bättre att köra nu innan sommaren.

För er som inte känner till konceptet är tanken den samma som när man åker på konferens med jobbet. Det vill säga man kan prata lite djupare och mer strukturerat kring frågor som man kanske inte riktigt kommer ner på djupet i till vardags. Självklart pratar vi om tex när min fru ska sluta jobba även utanför en bokad helg med kick-off en gång om året. Men det blir ändå betydligt mer strukturerat med minnesanteckningar och tydligare än när man pratar lite i förbifarten vid middagen eller under en promenad.

Vi gillar verkligen upplägget och jag vet att många läsare på bloggen och vänner utanför bloggen blivit inspirerade och testat själva med bra resultat. Om man kan lägga dagar på att fundera på hur man kan jobba effektivare som anställd på ett företag är det ju idiotiskt att inte lägga ner minst samma energi på att utveckla sitt eget liv.

Jag får återkomma mer kring resultatet i framtiden. Dvs hur det blir med utlandsflytt, tidpunkt för fruns jobbslut etc. Nöjer mig såhär långt med att berätta lite om själva upplägget. För första gången körde vi weekend på konferensanläggning, tidigare har vi kört hemma eller på mina föräldrars lantställe. Så det blev klart dyraste kick-offen hittills. I paketet ingick fika, 3 rätters middag, frukost etc. Dryck till maten fick vi köpa till och var bara gilla läget och betala 70 kr för en öl/cider. Men man behöver ju inte gå med på vilka idiotpriser som helst. Vi hade därför kylväska med cava och egna nötter med oss som fördrink mellan mötet och middagen.

Att äta en god middag med bra service och då betala 5 gånger priset från Systembolaget för drycken är ju inga konstigheter. Då man betalar mer för service och upplevelse än själva drycken och den är en komponent i hela måltiden. Men har svårt att se på vilket sätt roomservicens produkter skulle tillföra mer värde än det man tar med själv. Pris är som bekant vad man betalar och värde vad man får.

Ministrarnas innehav av aktier och fonder

Ni har kanske sett att Stefan Löfven påstod att han inte var miljonär  i en intervju förra veckan. Efter lite efterforskningar av SVT visar det sig vara lite av en definitionsfråga om man får räkna in värdet på en fastighet. Men inte ens om man räknar in fastighetens marknadsvärde minus lån är det solklart att Stefan är miljonär. Helt sjukt. Vi pratar alltså om en person som tjänar 168.000 i månaden och har snittat över 100.000 i månaden i lön de 10 senaste åren.

Men Stefan är inte unik bland sina kollegor. Så här såg deras innehav ut förra året. Summan gäller alltså värdepapper som aktier och fonder. Bostäder, sparkonton eller pengar i madrassen räknas inte in. Så det finns två alternativ antingen är de slösaktiga eller ointresserade av/okunniga i hur man får avkastning på pengarna.

Per Bolund berättade att i podden "På Riktigt" att han betalat av alla bolån och lever sparsamt eftersom han tänker att det inte är säkert att han kommer fortsätta tjäna lika bra som nu för evigt. Så det kan finnas mer vett och rimlighet bakom siffrorna än vad som syns i listan nedan. Trots det tycker jag den är väldigt anmärkningsvärd.

Morgan Johansson (S), justitie- och inrikesminister: 1 105 236 kr
Ann Linde (S), EU- och handels­minister: 421 307 kr
Per Bolund (MP), finansmarknadsminister: 407 159 kr
Stefan Löfven (S), statsminister: 406 869 kr
Åsa Regnér (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister: 337 736 kr
Peter Eriksson (MP), bostads- och digitaliserings­minister: 286 000 kr
Ylva Johansson (S), arbetsmarknadsminister: 196 470 kr
Ardalan Shekarabi (S), civilminister: 179 459 kr
Heléne Fritzon (S), migrationsminister: 157 132 kr
Mikael Damberg (S), närings- och innovationsminister: 118 802 kr
Helena Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning: 95 900 kr
Karolina Skog (MP), miljöminister: 84 586 kr
Peter Hultqvist (S), försvarsminister: 80 842 kr
Anna Ekström (S), gymnasie- och kunskapslyfts­minister: 33 393 kr
Gustav Fridolin (MP), utbildningsminister: 30 404 kr
Tomas Eneroth (S), infrastrukturminister: 21 441 kr
Isabella Lövin (MP), minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat och vice statsminister: 4 642 kr

Margot Wallström (S), utrikesminister: 0 kr
Ibrahim Baylan (S), samordnings- och energi­minister: 0 kr
Sven-Erik Bucht (S), landsbygds­minister: 0 kr
Magdalena Andersson (S), finansminister: 0 kr!
Alice Bah Kuhnke (MP), kultur- och demokrati­minister: 0 kr
Annika Strandhäll (S), socialminister: 0 kr

Källa: Regeringskansliet, 24 augusti 2017

Vilket väder...

Jag kan aldrig minnas att vi haft sånt här väder i en hel vecka i början av maj. Så det känns ju som bra tajming att vara ledig för första gången just den här våren. Den kalla början av april är förlåten.

Det har blivit mycket tid ute. Både läsa i skuggan, sola i solen och lättklädd träning som löpning och cykling. Samt sen några timmar framför Giro de Italia på eftermiddagen. Det har även blivit några besök på gymmet då det inte känns som någon större uppoffring att gå in en timme när man har så mycket tid ute. Märks tydligt att det bara är de mest inbitna som gymtränar vid bra väder. 75% färre människor men lika många biffar.

Utdelningarna har rasat in senaste veckorna och veckan som kommer blir sista utdelningsveckan för våren med Investor och H&M. Det känns rätt bra nu att spara utdelningen på sparkonto och bygga buffert att leva på under nästa år. Vissa dagar kommer suget att återinvestera lite utdelning för att få fler aktier och ännu mer utdelning nästa år. Men skulle jag märka att årets utdelning räcker och blir över under nästa år tack vare extrainkomster tex att min andra bok skulle bli verklighet och sälja ok kan jag ju lika gärna köpa lite aktier då som nu.

Något jag jobbat lite med senaste veckorna är att försöka tänka lite mindre på börsen och pengar. Med viss framgång måste jag säga. Jag har ju levt med den här drömmen och planen varje dag i över 10 år. Och aktier och börsen har utvecklats till ett intresse. Så det är klart att det är en liten omställning att försöka bry sig mindre.

Stefan Persson köper ut H&M?

Stefan Persson har den senaste veckan köpt ytterligare 10 miljoner aktier i H&M. Det betyder att han sen början av 2017 har köpt 86 miljoner aktier till en kostnad av 15,5 miljarder.

Dessa ivriga köp gör att det ibland spekuleras i att han håller på att köpa upp alla aktier i bolaget. Andra påstår att det är uteslutet, antingen för att Stefan sagt så för länge sen eller att pengarna saknas.

Så jag tänkte roa mig med att räkna på hur lång tid det skulle ta att köpa ut bolaget med hjälp av att återinvestera utdelningen. Förutsättningarna är Stefan Persson idag äger 718 miljoner aktier. Därtill kommer hans syster och annan familj med ungefär 100 miljoner aktier. Totalt finns det 1 655 miljoner aktier. Det betyder att Stefan behöver gå från dagen 718 miljoner aktier till ungefär 1,5 miljarder aktier. Så får resten av släkten behålla sin del.

Vi leker med tanken att aktien står och stampar i 140 kr med 9,75 i utdelning. Bolaget får fart på affärerna och kassaflödet så pass att man kan behålla utdelningen men inte mer än så. Det innebär en totalavkastning om ca 7% per år, vilket är i linje med vad man kan förvänta sig av börsen som helhet., vilket med andra ord varken bör vara en hög eller låg gissning om vi utgår ifrån att marknaden värderar H&M rimligt. Helt klart är att man i detta hypotetiska scenario behåller fokus på den höga utdelningen, vilket får anses vara rimligt om den som bestämmer tänker köpa loss bolaget med hjälp av just utdelningen.

Med hjälp av ränta på ränta går det allt snabbare och 2029 är projektet slutfört. Nu är ju detta ett väldigt hypotetiskt och teoretiskt exempel. Någonstans på vägen kommer han ju få lämna en premie för att köpa större mängd aktier. Men det ger en bra bild av hur realistiskt detta scenario är.

Genom belåning eller med hjälp av en annan finansiär eller om även övriga familjen återinvesterade sin utdelning skulle det givetvis kunna gå fortare.

Vad tror ni?

Avslutad snålmånad

Jag bestämde mig i början av april för att helt spontant köra en klassisk snålmånad. Något jag ofta gjorde i bloggens inledning för att successivt lära mig själv att leva sparsamt. Den här gången var syftet istället att ifrågasätta vissa kostnader som smugit sig på och att återuppliva gamla minnen.

De fasta kostnaderna har gått upp lite på senare år med bil, Netflix etc. Så det handlade mest om att hålla nere transport i form av SL-kort och matkostnaden. Samt tänka igenom eventuella köp en extra gång. Jag tror det fick ungefär tänkt effekt och det ska bli skönt att börja leva som vanligt imorgon igen. Vanligt innebär kostnader på 10.000 kr i månaden per person i vår tvåmannafamilj. (Mindre än vi kan leva på resten av livet enligt 4%-regeln. Det betyder att vi hade ackumulerat kapital även om inte min fru jobbat och inte heller jag hade dragit in några pengar alls).

Nästa helg kör vi kick-off. Vi brukar köra på hösten men det kändes bra med en avstämning såhär 4-5 månader in på min frihet. För er som inte hängt med på bloggen är kick-off ungefär som en konferens på jobbet fast man kör den privat och pratar mål och upplevelser på ett lite grundligare sätt än man kanske kommer sig för i vardagen. För första gången blir det på konferensanläggning med middag och övernattning. Så det är tur att snålmånaden är över.

Enkla extrajobb

Att dra in lite pengar på fria och enkla extrajobb är något som många lockas av. Så även jag. Nu pratar jag inte om konsultjobb, skriva böcker etc utan om skattefria småjobb av hobbykarraktär.

Panten i soprummet har ju blivit något av en klassiker här på bloggen då det av många anses rätt extremt att någon med över 5 miljoner plockar upp de fattiga grannarnas pant i soprummet. Tidigare bokförde jag panten noggrant vilket gjorde det till en tävling mot mig själv och rolig hobby. Det blev över 500 kr om året när jag räknade och magkänslan är att det ligger kvar på samma nivå. Detta på 1-2 besök i soprummet per vecka då jag ändå ska slänga kartonger, plast, glas eller metall. Tidsåtgången är max 1 minut extra per besök det vill säga kanske 1 timme om året. Min fru är dessutom väldigt imponerad över mitt engagemang att ofta tömma kassen vi har med sorterad återvinning. Jag är inte alls lika bra på att gå ut med vanliga soporna som slängs i ett sopnedkast. Nackdelen är risken att bli upptäckt av någon granne.

Min fru är istället duktig på att scanna streckkoden på våra matinköp och skicka in till GFK. Detta tar nog lite mer tid än pantburkarna, men å andra sidan slipper man plocka bland grannarnas plast och plåt. Ger runt 750 kr om året i presentkort på användbara ställen.

Jag har även gjort några försök med enkäter på nätet men det har varit bökigt och väldigt dåligt betalt. Kanske har jag bara inte hittat rätt?

Jag vet också att det finns fokusgrupper och intervjuer där man får några hundra för att sitta i grupp och diskutera någon vara eller tjänst en timme. Inte alls lika fritt som saker man kan göra någon minut här och där i hemmet. Men kanske kan vara värt att prova någon gång.

Har ni några egna favoriter? (Gissar att spermadonator kommer dyka upp i kommentarsfältet)

Lista på matpriser

Billig mat verkar vara ett kärt ämne även för er bloggläsare. Det blir alltid mycket frågor och reaktioner när jag skriver om veckans matinköp. Jag fick också frågan av en läsare om en mer generell lista på vilka priser man ska vara lite extra uppmärksam på när man läser som kan underlätta när man skummar igenom erbjudandena i matbutikerna.

Även om jag inte anser mig leva speciellt sparsamt längre tycker jag det är dumt att slänga bort pengar i onödan. Och mat är en stor kostnad där priserna svänger mycket så det är möjligt att spara rätt många tusenlappar om året. Och det behöver inte handla om sämre kvalité utan att passa på och köpa det man vill ha när det är billigt.

Det bästa är givetvis att lära sig priserna på sina lokala butiker och de varor som man brukar köpa ofta och lägger störst del av matbudgeten på. Eftersom vi lägger kanske 30 kr per år på vetemjöl är det inte något som det är värt att fundera så mycket på priset, men jag har noterat att det brukar vara populärt när det är 3x2 kg mjöl till extrapris. Andra varor som jag valt att inte ta med då vi köper det relativt sällan och som alltid är såpass billigt så totalen blir väldigt låg är havregryn (har dragit ner på gröten till förmån för kvarg med müsli) och ris.

Så listan nedan är inte heltäckande. Kriteriet på "bra pris" är att det är något som händer med jämna mellanrum och som vi passar på att köpa när det här priset dyker upp. "Riktigt bra pris" händer mer sällan men när det erbjuds kan det vara värt en omväg och ett extrabesök i den aktuella butiken. Det är inga fantasipriser utan alla "riktigt bra priser" i listan har vi handlat för under det senaste året.

Det finns onödiga produkter som läsk och godis. Som man givetvis kan klara sig utan. Men ska man köpa det så varför inte passa på när det är billigt så behöver man inte sabba både hälsan och plånboken samtidigt.

Håller ni med om riktpriserna? Är det någon basvara som ni håller extra koll på som ni saknar på listan?