Uttagsstrategier

Jan Bolmeson som har bloggen "Rika tillsammans" har skrivit ett väldigt omfattande inlägg om uttagsstrategier samt spelat in en 2h lång podcast kopplat till inlägget. Med uttagsstrategi menas alltså hur stor del av portföljens värde man kan ta ut varje år och därmed i förlängningen hur mycket pengar man behöver spara ihop för att kunna förvänta sig en passiv inkomst på en viss nivå.

Jag har själv räknat och tänkt väldigt mycket på det här. Gjort egna simuleringar utifrån historisk avkastning, läst andra bloggares tankar/simuleringar och läst amerikansk forskning. För att göra en lång historia kort så finns det några olika sätt att räkna på (för den långa historien se Jans inlägg ovan).

Jag kommer inte beröra det här med aktieutdelning mer än kort eftersom det i princip inte är någon skillnad på att ha en portfölj med 4% direktavkastning jämfört med att ha en fond där utdelningen inkluderas i fondens värde och sen sälja 4% av fondandelarna.

1. Procent uttag av startvärde som höjs med inflation 
Det här är den vanligaste metoden som går ut på att man väljer en procent av portföljens värde som tas ut det första året. Efter det kan man sluta fundera på procent av portföljens värde, man utgår istället från hur många kronor man tog ut år 1 och höjer uttaget med inflationen. Tidigare har man ofta pratat om 4% men många hävdar att vi bör förvänta oss lägre avkastning i framtiden än historiskt och att de låga räntorna med lägre avkastningskrav är här för att stanna och att därmed 3% är mer realistiskt. Med 3% uttag behöver du 33 årsförbrukningar av pengar för att kunna sluta jobba och med 4% uttag behöver du 25 årsförbrukningar. En viktig faktor är hur många år pengarna behöver räcka, om du snart kan få lite stöd av vanliga pensionsdelar och inte vill efterlämna något arv kan du givetvis ta ut mer varje år.

Oavsett om man väljer 3% eller 4% uttag per år är det svårt att beräkna den långsiktiga effekten. Pengarna kommer troligtvis räcka, men inte helt säkert. Effekten kan också bli att portföljen hinner växa sig väldigt stor om man har turen att inleda med fler år i rad med uppgång. Det vill säga att det visar sig i slutänden att man kunde kostat på sig betydligt mer än 3 eller 4% i uttag. Den som 1988 började plocka ut pengar ur en portfölj som följer svenska börsen hade fortfarande haft pengar kvar även om uttaget det första året varit över 10% för att sen höja uttaget med 2% om året. Detta tack vare en fin start med ränta på ränta under åren 1988 till 1999 som var starka med många år i rad av tvåsiffrig uppgång.

Fördel: Man vet att om pengarna som tas ut räcker för det liv man vill leva år 1 så kommer det räcka för samma levnadsstandard även i framtiden, eftersom man anpassar beloppet efter inflationen. En annan fördel är att man inte behöver fundera så mycket på portföljens svängningar utan beloppet man tar ut nästa år redan är bestämt.

Nackdel: Med flera dåliga börsår i början av uttagsfasen finns det en risk pengarna tar slut. Om man till exempel började plocka ut 4% per år samt höjde uttagen med inflationen år 2000 när svenska börsen de kommande 3 åren gick -12%, -20% och -42% hade man fått se kapitalet minska med runt 65% dessa år. En minskning så stor att man aldrig kommer tillbaka till ursprungsvärdet igen trots att de kommande åren var starka börsår. Uttaget efter nedgången tar ju inte hänsyn till börsens utgång utan motsvarar nu över 10% av aktuellt värde.

2. Procent uttag av portföljens värde varje år
Skillnaden kanske inte låter så stor mot metoden ovan, men här utgår vi alltså från aktuella värdet i portföljen varje år och tar sen ut en procent av det aktuella värdet. Istället för att bara räkna procent av värdet första året och sen höja med inflationen.

Fördel: Pengarna kommer garanterat aldrig ta slut. Eftersom uttagen alltid är en procent av det aktuella värdet. Även om du exempelvis inleder varje år med att plocka ut 4% av det aktuella värdet och sen portföljen går ner med 40% per år flera år i rad blir det aldrig 0. Förklaringen är så klart att du kan halvera en summa hur många gånger som helst utan att komma till 0.

Nackdel: Med några år av börsnedgång blir portföljen och därmed uttagen betydligt mindre. Din mat och ditt boende kommer inte bli 40% billigare än året innan bara för att börsen går ner 40%. Det gör att det blir väldigt svårt att räkna med om pengarna kommer räcka att leva på.

3. En blandning av de två ovanstående
Då båda strategierna ovan har för- och nackdelar har vissa smarta personer lyckats räkna ut en variant som är ett mellanting av de båda. Det bygger på att man precis som som i alternativ 2 anpassar uttagen efter hur portföljen utvecklar sig. Dock med vissa begränsningar så att om portföljen går upp mer än 10% på ett år så ökar man uttagen betydligt mindre än så och om portföljen rasar med mer än 10% på ett år så behöver man inte minska sitt uttag alls så mycket. Kan man tänka sig att sänka uttaget med 3-5% jämfört med året innan de åren börsen går ner så räcker det väldigt långt. Du kan läsa mer om strategin här.

Att leva på aktieutdelning kan nog på sätt och vis jämföras med denna strategi. Då utdelningen tenderar att variera mindre än aktiepriset över tid. Det vill säga när börsen går upp kraftigt höjs utdelningen mindre och när börsen rasar finns risk att utdelningen sänks, men troligtvis inte alls lika mycket som aktiekursen går ner.

Sammanfattning:
Jag har som sagt lagt rätt mycket energi att tänka på det här de senaste 10 åren. Anledningen är att det för mig var ett stort beslut att våga säga upp mig och minska inflödet av pengar med över 30.000 kr netto i månaden. Och när jag väl slutat tror jag det blir svårt att börja jobba heltid igen om jag ens skulle kunna få ett välbetalt jobb igen efter en tids frånvaro. Så på sätt och vis är det ett viktigt beslut och värt att räkna och tänka igenom det innan jag tog steget att säga upp mig.

Men det är samtidigt väldigt svårt att göra denna typ av beräkningar då det handlar om antaganden på 30-50 års sikt. Och när man testar det historiskt kan man till exempel få fram att det kommer funka med 90% eller 95% säkerhet beroende på vilken uttagsprocent man räknar med. Men det är en klen tröst om det visar sig att de 5-10% mot förmodan inträffar.

Kan man dock tänka sig att anpassa livet efter förutsättningarna blir det väldigt mycket lättare att hitta en strategi som fungerar. Och då pratar jag inte bara om att inpassa uttagen som i punkt 2 och 3 ovan utan även kunna tänka sig att anpassa intäkterna. Till exempel jobba lite extra om börsen skulle gå dåligt några år eller stoppa undan pengar som blir över i goda tider.

Att sätta upp en strategi som fungerar för resten av livet genom att titta på historik, välja rätt metod, rätt procentsats för uttagen, rätt sammansättning av aktieportföljen, rätt fördelning mellan aktier/räntor/annat, beräkna när man kan börja plocka ut tjänstepension osv är jättesvårt. Det blir ungefär som att ro från Stockholm till Helsingfors bara genom att ta ut en kompassriktning, beräkna vind och strömmar när man börjar ro. Då kan man kanske med väldigt mycket jobb och beräkningar komma fram till något i stil med att det är 85% chans att komma fram inom 20 mils avstånd från Helsingfors. Kan man däremot titta på en GPS några gånger om dagen och anpassa riktningen blir det mycket enklare.

Så jag ser det som att jag tränat upp mig så jag vet att jag orkar ro till Helsingfors och laddat båten med mat, dryck och GPS. Men att jag kan behöva göra anpassningar av riktningen under resans gång.