Spara och jobba hela livet

Gårdagens inlägg från MiljonärSyrran fick mig att tänka på något jag tänkt och skrivit om ett par gånger tidigare. Kombinationen av att jobba, spara mycket, engagera sig mycket i investeringar och ha som ambition att fortsätta jobba och spara hela livet. Nu skrev ju inte "Syrran" att just han tänkte jobba för evigt, men det är ändå en återkommande kommentar från vissa andra som sparar och investerar med stort engagemang. Stefan Thelenius och Nicklas Andersson är två personliga favoriter som båda sagt att de tänkt jobba länge men ändå sparar/investerar väldigt engagerat.

När jag själv började spara ordentligt för över 10 år sen hade jag ingen direkt plan på om och när jag skulle sluta jobba. Jag trivdes bra på jobbet och sparandet syftade från början främst till att skapa trygghet och senare någon diffus form av valfrihet senare i livet. Denna valfrihet kom väl till pass 10 år senare när jag helt plötsligt blev väldigt trött på mitt jobb och ville ha en friare vardag med blogg, bokskrivning och andra mindre projekt än ett heltidsjobb.

Jag funderar ibland på vad som hänt med mitt sparande om jag fortfarande idag haft tanken att jobba heltid 30 år till. På sätt och vis tror jag sparandet i det här läget hade börjat kännas lite meningslöst då. Fram till för ett par år sen hade jag nog kört på, för att bygga marginal och trygghet. Men nu hade jag helt klart börjat ifrågasätta syftet. Samtidigt ska ju sägas att det är 100% positivt att hitta ett jobb man trivs med som man vill jobba med hela livet även om man inte behöver pengarna.

Att under ett antar år i början av yrkeslivet spara en stor del av lönen utan något exakt mål ser jag bara positivt på. Att få ihop någon miljon som kan generera lite kassaflöde i form av avkastning men också trygghet och kapital för vad som komma skall med bröllop, bostadsköp, barn, skilsmässor och annat som kan dyka upp närmaste 10-20 åren. Även att spara till exempel 10% av lönen för den som planerar att jobba hela livet i syfte att få minst samma levnadsstandard som pensionär och dra nytta av ränta på ränta ser jag också mycket positivt på. Kan man avstå något köp idag investerar med ränta på ränta i många år kan man ju köpa samma sak många gånger om i framtiden.

Det jag ibland kan känna mig lite frågande till är de som sparar 25% eller mer av lönen varje månad, lägger ner många timmar i veckan på sina investeringar i syfte att slå index med några procent om året och samtidigt är helt övertygade om att de ska jobba heltid med lön till de fyller minst 70. Visst jag kan ju själv skriva under på att sparande och investeringar blir ett intresse. Men pengar som aldrig kommer kunna användas har ju egentligen inget värde. Och att leva på 15.000 i månaden mellan 25 och 60 och sen för 150.000 i månaden i dagens penningvärde mellan 60 och döden känns också lite udda.

För mig har ju några tusenlappar extra i månaden i sparande inneburit att jag med lagom säkerhet kunde sluta jobba vid förra årsskiftet.  Hade jag sparat lite mindre 2005-2015 kanske jag hade kunnat sluta jobba vid nästa eller nästnästa årsskifte istället. En tydlig skillnad ändå. Och kan jag i framtiden få en procent extra avkastning om året så innebär det många tusenlappar extra i månaden i levnadsstandard för mig. Också en tydlig grej som påverkar livet helt konkret. Men för den som sparar 50% av lönen och försöker slå index och ska jobba till 70 kommer bara den sista sparade tusenlappen eller den extra procenten i avkastning göra att man dör med till exempel 100 miljoner istället för 75 miljoner. Jag ska samtidigt erkänna att det här med att bygga upp ett imperium hade lockat lite om jag haft barn.