Pages

Wednesday, June 06, 2018

Gästinlägg från @MiljonarSyrran

Hur fan ska jag kunna sluta jobba?

När jag fick ett tillfälle att gästblogga på denna unika spar- och inspirationsblogg var det svårt att tacka nej. Eller rättare sagt - jag bad om en plats på denna blogg och denna plats fick jag. Tack för det, Miljonär innan 30!

Jag har det relativt tramsiga pseudonymet "miljonärsyrran" på Twitter. Jag är en man född i mitten av 80-talet och är bosatt i Solna, strax utanför Stockholm. Jag är nygift sedan tre månader tillbaka och har avlat fram två småbarn. Jag driver sedan två år tillbaka ett bemanningsföretag inom sjukvården, där jag hyr ut mig som specialistsjuksköterska och annan sjukvårdspersonal till sjukhus, landsting och privata kliniker runtom i Sverige.

Förutom mina småbarn är det en annan sak som fått mig att ligga sömnlös om nätterna, och det är frågan "hur fan ska jag sluta jobba?". Jag kan (om några år), men jag vill inte! Om allt går som det ska har jag tillräckligt med kapital för att kunna dra mig tillbaka och aldrig mer sätta min fot in i arbetslivet igen. Det är en fantastisk känsla, och ett kvitto på att jag behållt finansiell disciplin så länge!

Men när jag sitter där på knäna, mitt på E18, helt genomsvettig och utför hjärt lungräddning på ett trafikoffer känner jag att detta är en drog. Jag blir den första kontaktpersonen i vårdkedjan. Blod, benpipor från smalbenet, glassplitter - ja, allt ligger i en enda hög runt trafikoffret. Folk filmar, fotar, bidrar till tittköer men det struntar jag i - det där hjärtat ska jag få igång till vilket jävla pris som helst! På med deffplattor, syrgas, tub i mun, svalg och hals, perifer infart och sedan är vårdprocessen igång. När sedan trafikoffret får ROSC (Return Of Spontain Circulation) åker vi med blåljus in till närmsta akutsjukhus. När jag, tillsammans med min ambulanskollega, polis- och brandpersonal gör high five och pratar om patientfallet efteråt känner jag att detta vill jag göra till jag dör. Det finns få saker som slår den känslan, och det menar jag verkligen. Visst händer det att patienter dör dagen efter vi lastat av men so be it - jag gjorde det jag kunde. Som en traumakirurg på Karolinska i Solna sa:
"Kan vi inte rädda personen kan vi rädda hans organ".
Jag hoppas innerligt att organen gör nytta än idag.

Jag läser en hel del bloggar om finansiell frihet. Inspireras av Miljonär innan 30, Jason Fieber, Petrusko, Utdelningsseglaren, Fantastiska farbror Fri och alla de andra som aktivt sparat en stor del av sin inkomst. De har gjort det med ändamålet att kunna säga upp sig och leva ett liv utan ett beroende av chefer, mellanchefer och annat folk som tar sig själva på för stort allvar.

Jag är där. Jag känner. Jag inspieraras. Lever med dessa bloggare.

Men jag kan inte sluta jobba.
Jag kan. Om några år.

Men jag vill inte.

Hur fan ska du kunna sluta jobba? Kommentera gärna nedan!
Tack, Miljonär innan 30 för utrymmet i denna blogg! Följ mig gärna på Twitter, där jag delar med mig av mitt liv som specialistsjuksköterska inom ambulans och anestesi, företagare, småbarnspappa och investerare. @MiljonarSyrran

47 comments:

  1. Anonymous8:22 AM

    Jag identifierar mig inte som det jag jobbar som, det är min inkomstkälla. Inget jobb har känts som mitt kall i livet så jag söker ständigt efter något nytt intressant i helt olika branscher. Har aldrig haft några känslor kopplade till arbetsplatsen/yrket.

    Förutom vissa kollegor man lärt känna och faktiskt tycker om, men jag behöver ingen arbetsgivare för att umgås med dessa.

    Jag vill ha mer tid för att göra det jag vill, just där och då.

    ReplyDelete
    Replies
    1. "Choose a job you love and you will never have to work a day in your life"

      Delete
    2. Anonymous11:25 PM

      Det gjorde jag själv men jobb blir just jobb efter ett tag. Man brukar säga att det bästa sättet att förstöra sin hobby är att börja jobba med det på heltid.

      Delete
  2. Är väl väldigt odramatiskt, tycker man det är kul att jobba så är det bara att fortsätta. Du behöver inte göra som dina idol-bloggare

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Träsksugga!

      Nä jag vet, men det är något som drar mig till dessa bloggar. Är det "friheten"? Pengarna som föder nya pengar? Jag vet inte.

      Delete
  3. Tjena Miljonärsyrran,
    Gött inlägg hörru. Jag förstår verkligen din känsla för det du gör och alla du kommer i kontakt med i ditt jobb kan skatta sig lyckliga att ha just dig där. Med den där entusiasmen och engagemanget. Du gör ett otroligt viktigt jobb.

    Ha det gott.

    Mvh petrusko

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tjena Petrusko och tack för de vänliga orden. Jag tror arbetet i sig har gjort mig ödmjuk och uppmärksam på hur bra jag har det. Det låter tramsigt, då otroligt många människor tänker precis samma sak, fastän de ej arbetar med människor.

      Delete
  4. Som det känns just nu så vill jag jobba till 65+. Sannolikt kanske på deltid eller säsongsbetonat de sista åren.

    Det hjälper sannolikt till att ha fantastiska kollegor och att man känner att man gör skillnad i andra människors vardag (ligger dock i lä jmf med MiljonarSyrran i det avseendet). Skulle situationen förändras till det sämre på något sätt så får man ta det då. Ett extra kapital och/eller en buffertinkomst är riktigt skönt att ha i sådan situation och en god anledning till att spara långsiktigt.

    Bra inlägg!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Stefan!
      Underskatta ej det jobb du har och gör. Det kanske ej räddar människors liv ute på E18 per definition, men ditt jobb gör nytta.
      Det är just det extrakapitalet som gjort att man vågat ta vissa steg i livet man definitivt inte hade gjort om kapitalet vore en bristvara. Saker kan skita sig, och det ska man vara medveten om.

      Tack!

      Delete
  5. Anonymous9:29 AM

    Jobba, men mindre.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tja!
      Tycker inte jag jobbar så värst mycket (ca 100 timmar/månad kliniskt), men visst - jobba mindre kan man alltid göra.

      Delete
  6. Jag kommer dö med gummistövlarna på. Fantastiskt att läsa detta, tack så mycket. Jag känner igen mig även om lantbrukare/livsmedelsproducent långt ifrån så adrenalinpumpande och actionfyllt som ovan. Men det går inte att sluta, det är det roligaste och mest utmanande jag har. För gemene sparbloggare låter det antagligen tragiskt men inget motiverar mig och ger mig så mycket livsglädje som mitt företagande, min mark och mina djur. Mitt intresse för sparande och investeringar är min hobby, med tankar om en fin pensionstid långt fram i tiden där jag fortfarande kan mjölka lite kor då och då men med mindre ekonomiskt ansvar.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Linnea.
      Vad roligt att höra. Det är fantastiskt att du har en sådan känsla. Det glädjer mig!

      Delete
  7. Jag som trodde det var en myt att folk filmar olyckor. Vad har det blivit med vårt land? Tur att det finns sådana som du i vården, ni behövs verkligen.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.com/

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Investeren.
      Nej då, olycksfilmare existerar. Det svåra är att veta hur man ska förhålla sig till det. Jobba på som vanligt? Be de dra åt skogen? Jag vet inte. Hittills har jag endast ignorerat och försökt göra mitt jobb så bra jag kan, men de testar ens tålamod! :)

      Delete
  8. Anonymous12:29 PM

    Sluta aldrig att jobba, din inställning är sällsynt human, fler sånna som du!

    /Martin

    ReplyDelete
  9. Tackar för ett riktigt gott inlägg att läsa!
    Ni behövs verkligen för att få samhället att fungera och borde få större uppskattning uppifrån!

    När det gäller bloggarnas vilja att sluta jobba så tidigt som möjligt så känner inte jag heller igen mig liksom många andra med tror jag, men om man istället definierar om det till att "inte vara beroende" så är vi desto fler som nickar instämmande tror jag,,

    Du har om jag förstår det rätt känt en så pass stor trygghet i din ekonomi att du valt att bli din egna chef och därmed troligen kunna styra mer över ditt arbete och tid vilket många säkert skulle se som en underbar möjlighet om dom vågade ta chansen,,

    Själv kan jag ibland känna att jag egentligen inte har tid att löneslava för alla dom projekt jag vill bygga hemma men samtidigt är det djävligt lätt att gå till jobbet och hämta in degen till räkningar och sparande och ett bra liv så jag fortsätter ett tag till.... 😉

    Vad gäller bloggarna så har jag också svårt att se hur dom som är så målmedvetna i sitt sparande helt plötsligt skulle lägga sig i en solstol och låta tiden rinna iväg under odlandet av en allt större ölmage utan tror att dom i många fall kommer att ägna tiden år andra arbeten eller projekt som kanske inte är helt inkomststyrda utan som i ditt fall beror på att dom brinner för det dom kommer att syssla med även om du i ditt fall får en väl berättigad lön för utfört arbete,,

    Om nu någon lägger av helt och nu tycker livets uppgift är att ligga och slappa med en allt sämre utsikt av horisonten där nere mellan fötterna så känns den personen rätt fattig oberoende av hur mycket deg den samlat ihop tycker jag nog och är inte speciellt imponerad, bra mycket mer inspirerad och imponerad av dig, dina kollegor och dina likasinnade, tack för din berättelse!

    Med vänlig hälsning, snickar'n

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Snickar´n!

      Uppifrån i form av bättre ersättning från landstingen skulle inte skada. I övrigt tycker vi att vi får väldigt mycket uppskattning, och det är kanske det som gör att vi orkar, trots all misär och knasbollar som kastar sten och klottrar på våra ambulanser.

      Jo så är det. Och det är jag medveten om vilket privilegium det är att kunna jobba inom vården och kunna bestämma precis hur, var och när jag vill jobba. Få förunnat!

      Precis. Har du ett koncept som fungerar i ditt liv - varför sluta med det? :)
      Nej, och de gör inte de bloggarna jag följer heller. De gör så mycket annat roligt som jag unnar dom. Och det är även väldigt många som sagt upp sig från jobb de tyckt om, då de på något sätt känt sig fängslade på sitt jobb. Även det är väldigt beundransvärt!

      Delete
    2. Jo tack, firar nationaldagen med några droppar av grönstedts "le national" 2017 så det går ingen nöd direkt, och möjligheten till det har familjerna Wallenberg, Lundbergs, qviberg och Persson stått för, trevligt tycker jag och myser lite i läsfåtöljen nu,, 🙂

      Vad gäller frågan om att lämna jobbet så kan man väl kanske önska att fokuset snarare var att skaffa möjligheterna till att gå till nånting, vilket iofs friheten verkligen är, men ibland kan jag tycka att det borde vara vettigare att leta rätt på ett jobb som man trivs med åtminstone hyfsat med istället för att späka sig för att kunna lämna in från arbetslivet redan under första halvan av det.... 😉

      Intressanta frågor är det verkligen, inte minst hur resten av folket som inte sparar lika mycket reagerar på sociala medium på frågan! 😀

      "Hur i helvete skulle det se ut om alla gjorde som ni och slutade arbeta va?" Stor risk...... 😏

      "Det är klart vi ska ha medborgarlön så man kan utveckla sig själv och göra det man vill!" Ok, och vem ska jobba? 🙄

      Nää, njut du av ditt privilegium, du har skapat det själv och det är dig väl unt! 👍🏻

      Vad gäller landstinget så är det ju politiker så där det väl inte allt för stora förhoppningar om uppskattning, förutom dom närmaste månaderna till valet då,, 😉

      Delete
  10. Anonymous1:33 PM

    Ett dilemma helt klart. Jag hade gärna jobbat mindre, inte kul att gå upp 05.30 varje dag och komma hem 16:00 trött som ett as. Problemet bara är att om jag ska vara ledig vill jag ha något att pyssla med, gärna nåt som involverar antingen hemmaprojekt med huset eller resor. Båda dessa sakerna kostar pengar i massor. Det är inte orimligt att inom 10 år spara tillräckligt så vi får utdelningar så vi kan bära driftskostnaderna på runt 20000 kr, men det finns definitivt inga pengar till några projekt. Man kan väl säga att i nuläget är jobbet ett nödvändigt ont, som dock är rena semestern jämfört med att vara hemma med en 4-åring hela dagarna. Pengarna som vi båda tjänar hjälper oss att finna friheten, men tricket är att fylla den med något.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Snålgrisen!

      Precis, det är viktigt att fylla den eventuella tomheten som uppstår efter ett arbete. Och det du beskriver är vardag för typ 90% av alla kontorsnissar i Sverige. De hinner inte lämna sina barn, och de hinner ej hämta för de slutar sent. När de kommer hem är de för trötta och blir irriterade på sin familj för minsta lilla sak, pga trötthet.

      Det låter som du har en plan. Tio år kan lätt bli 7-8 om man sparar klokt och har lite medstuds med börsen och andra investeringar. Hang in there!

      Delete
  11. Superintressant inlägg. Jobbar inom skola, inte lika adrenalinfyllt arbete men det känns fortfarande oerhört viktigt och givande. Arbetstiderna för mig är superbra. 8-16:30. Mån-fre. Inga kvällar inga helger (hade tidigare ett jobb med mycket kvällar och helger). Jag har uppehållstjänst så är ledig i princip alla lov. Så fantastiskt skönt och underbart att veta att man kan hjälpa barn och ungdomar att lyckas bli det de vill bli och vara dem de vill vara. Kommer inte vilja sluta jobba helt, kanske gå ner mer i tid när jag blir äldre.

    Tack miljonärsyrran för att du finns och ditt engagemang!
    /Pappa betalar?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Pappa betalar?
      Arbete inom vård, skola och omsorg är väldigt givande och det ska du ha cred för. Skönt med endast dagjobb. I början av min ambulanskarriär ingick en hel del nattarbete som gjorde att jag sov dåligt (av förklarliga skäl), gick upp i vikt, var allmänt irriterad mm.
      En ambulans ska finnas tillgänglig 24/7 men jag stod inte ut med nätterna. Det var för jobbigt att sova/vakna fem gånger per natt. Nu med mitt egna företag och min ekonomiska trygghet kan jag välja och vraka precis när, var och hur mycket jag vill jobba.

      Härlig inställning till de barn du jobbar med. Hoppas mina barn får möjligheten att ha en lärare med din inställning!

      Delete
  12. Anonymous3:35 PM

    Har du inte möjlighet att gå ner i arbetstid då? Det känns som det bästa av två världar i ditt fall!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Skalex!
      Jo visst har jag den mljligheten. Jag jobbar kliniskt ca 80-120 timmar/månad. Resterande tid rent jobbmässigt är admin, bokföring, fakturor etc.
      Självklart kan jag leja bort sånt, men jag vill ha den stora delen av kakan för mig själv :)

      Delete
  13. Anonymous3:46 PM

    Men slutar inte då - det är väl ganska enkelt eller? Eller som du kanske skulle säga - det är väl fan ganska enkelt eller?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous9:22 PM

      du har nog alldeles för stor bekräftelsebehov för att sluta tror jag, men det är absolut inget fel med det - jag tror du gillar 'hjältestämpeln' för mycket för att bara hoppa av - men som sagt inget fel med det.

      Delete
    2. Ligger nog en del i det. På gott och ont.

      Delete
  14. Läsvärt! Kul! Finns ingen anledning att sluta jobba om du inte vill. Själv använder jag pengar till att jobba med exakt det jag vill och göra vad jag vill. Kan inte heller sluta jobba. Känslan av att veta att jag KAN lägga av närhelst jag skulle önska räcker fint. Kanske kommer den dagen... Hälsningar T

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tja!
      Vi ligger nog i samma fas. Den pengamässiga tryggheten. I stort sett oslagbart!

      Delete
  15. Anonymous6:41 PM

    Att sluta jobba är inte för alla helt enkelt, men alla behöver något meningsfullt att fylla vardagen med.

    Jag kan förstå dom som har olika projekt att fylla ut tiden med och har en viss läggning för hur dom lever sitt liv.

    För egen del har jag sedan några år försökt gå ner i arbetstid och hålla mig kring 75% men det är inte helt lätt.
    Jag har det väl förspänt så sett att jag jobbar för ett mindre företag och kan säga ungefär när jag vill vara ledig, utöver de vanliga semesterveckorna så gärna även tex sportlov, höstlov, klämdagar osv.
    Det betyder att jag har väldigt mycket tid för familjen.

    Dock är det så att jag får en enorm tillfredställelse i att utföra mitt arbete och lösa de problem jag ställs inför, ju hårdare jag får arbeta, ju bättre mår jag när projektet är klart.
    Tidsplanen klarades av trots svårigheterna och kunden är nöjd. Det är svårt att sätta ett pris på den känslan.

    Jag vet att jag är bra på det jag gör att jag excellerar när det krävs men framförallt är jag enormt tacksam för att jag har enormt duktiga kollegor. Jag är bara en kugge i det maskineri som kan utföra stordåden helt enkelt.

    Kanske därför en vissa av mina kollegor orkar prestera på hög nivå trots att dom passerat sjuttioårs-strecket eller att den nykomna 25-åriga ”lärlingen” sliter som ett djur för att komma in i tänket och bli en givande del av gemenskapen.

    Men visst, ibland är det upp, ibland är det ner.. men så är det i livet utanför jobbet med.

    Hade jag gått och vantrivts med mitt jobb så hade det kanske varit annorlunda.

    Till sist och syvendes är vi alla våran egen lyckas smed.

    Sock

    ReplyDelete
    Replies
    1. "Till sist och syvendes så är vi alla våran egen lyckas smed" 1+ på den!
      Är det nånting jag kan ruttna på ibland så är det gnäll från kollegor på skitsaker, det om nånting kan få mig att vilja dra ibland...... 😒

      Men nu är ju inte en byggetapp så lång så med lite tur slipper man idioten och med ännu mer tur får man en etapp utan idioter! 😁

      Men en stark ekonomi är rätt skön även om man inte är oberoende..... 😉

      Med vänlig hälsning, snickar'n

      Delete
    2. Ja, så är det verkligen.
      Och till alla de sjukhus jag söver på, eller vissa ambulanskollegor som är få fruktansvärt bittra på grund av det ena eller andra. Oavsett hur mycket eller lite man väljer att jobba gör man det på bekostnad av något annat, tex familj och barn.

      Nu är min fru mammaledig. Även om jag skulle jobba så lite som 20 timmar/månad är det fortfarande 20 timmar/månad + restid jag är borta från min familj. Visst, nu överdriver jag något men tänk de som jobbar 160 timmar/månad. Alltså en vanlig arbetsvecka? Det är VÄLDIGT mycket tid borta från annat skoj.

      Delete
    3. Anonymous9:01 PM

      hur mycket pappaledighet ska du ta?

      Delete
    4. Tog åtta månader med min äldsta dotter. Blir nog någon månad mindre med den andra.

      Delete
  16. Så här gör vi ute i Roslagen,, 😉

    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/95-aringen-i-norrtalje-som-vagrar-ga-i-pension

    Med vänlig hälsning, snickar'n

    ReplyDelete
  17. Anonymous9:48 PM

    Det är sådana som denna gästbloggare som suger skattekronorna ur oss övriga. Var anställd eller driv ett företag på den privata marknaden. Sug inte ur varenda krona i välfärden. Skäms!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous9:46 PM

      Håller helt med. Det här är en parasit på välfärden och ett hot mot den välfärd som de flesta här räknar med i sin kalkyl framledes.
      Udda val av gästbloggare. Kunde du inte plockat fram en entreprenör som faktiskt förbättrat livet för folk och inte tar resurser från patientpopulationen?

      Delete
  18. Anonymous10:00 PM

    Syftet med att sluta jobba är ju att man ska kunna lägga tid på det man tycker är roligt/meningsfullt. Om man redan gör det i jobbet blir det direkt kontraproduktivt att säga upp sig bara för att man kan.

    ReplyDelete
  19. Anonymous10:18 PM

    Intressant inlägg!
    Är likaså sjuksköterska (dock för närvarande inom kommunen) och måste säga att ett roligare och mer givande yrke är svårt att finna. Prövat på både det ena och det andra.
    Finansiell frihet är också en personlig strävan men skulle nog aldrig vilja sluta jobba, men gärna gå mer i tid så småningom. Relativt ny i yrket så har inte vågat mig på bemanning ännu men där finns pengar att tjäna då landstinget fortfarande vägrar ge respektabla löner.
    Härlig och inspirerande inställning du har. Kör hårt så kanske vi springer på varandra någon dag :)

    ReplyDelete
  20. Vilket härligt inlägg!
    Jag hoppas du har kvar din passion för arbetet länge :-)

    ReplyDelete
  21. Anonymous1:39 PM

    Meningen med att sluta jobba är väl att du egentligen ska kunna göra vad du vill? Inte att "sluta jobba" och inte göra ett skit eller ha semester hela tiden?

    Nu kanske du kan välja både och, din passion är jag lite avis på! Så kör vidare, och vill du hoppa av verkar du ju ha alla möjligheter till det.

    Meningen med ekonomiskt oberoende är ju enligt mig att du har tid att göra precis vad du vill. Inte pengarna i sig, dom är ju helt värdelösa på så sätt. Att konsumera upp dom likaså.

    Du skriver inspirerande, miljonärsyrran! Skulle lätt läsa en actionblogg där du beskriver din dag på fältet, kommer det en sådan kanske? Fiktivt och anonymt men 99% inspirerad av verkligheten :)


    /Andreas

    ReplyDelete
  22. Allt jobb blir roligare när man inte behöver pengarna. Jag tror att du kommer att tycka jobbet är ännu mer givande/roligt när du skulle kunna sluta.

    Kanske kommer du känna större frihet att välja/välja bort arbetsgivare exempelvis. Eller göra andra justeringar som lyfter det hela. Den bästa åldern att sluta jobba är enligt forskningen att aldrig sluta. Jobbet (om det är ett bra jobb) bidrar till någonting meningsfullt att göra och allt det där.

    Kör på. Jag har inga planer på att sluta själv.

    ReplyDelete