Cykel, tupplur och frihet.

Idag har jag haft en riktigt fin morgon och förmiddag ute på cykeln. Det blev 2h i skogen. Cyklade först en liten bit sällskap med min fru som cyklade till jobbet, perfekt som uppvärmning och bra sätt att komma iväg tidigt på morgonen.

Någon som ser var bilden är tagen? Blir imponerad i så fall!

Jag tränar på morgonen 1-2 gånger i veckan. Ibland för att hinna/orka träna 2 pass den dagen, ibland för att träna med en kompis innan kompisens jobb men oftast bara för att det är en skön känsla att komma hem fysiskt trött kl 10 på förmiddagen. Kan bli en tupplur idag efter ärtsoppan till lunch, om solen kommer fram så kan tuppluren bli med bar överkropp på balkongen.

Ibland tränade jag på morgonen innan jobbet på den tiden jag jobbade. Då blev det givetvis inga 2h och dessutom tidigare start än strax före kl 8. Var sen alltid så otroligt trött under arbetsdagen dessa dagar. Framförallt timmen innan lunch.

Tycker du det låter som en skön dag? Då är det bara att spara en del av lönen varje månad tills du också kan cykla och sova middag i solen på balkongen. Tycker du det låter meningslöst och trist att cykla i skogen och äta ärtsoppa kan du spara till något annat. Det fina med sparandet är att det skapar frihet och möjligheter. Som du sen kan använda till att göra just det som du vill göra. Man behöver inte ens veta vad man vill göra i framtiden under tiden man sparar. Något kul kommer man säkert på sen när möjligheten väl finns.

Johnson&Johnson höjer utdelningen, som vanligt

Igår var det återigen dags för Johnson&Johnson (JNJ) att meddela att utdelningen höjs. Denna gång med 7,1% vilket betyder $0,9 per kvartal och därmed $3,60 på helåret. Jag tror de flesta känner igen bolaget som är ett av världens största, men för er som inte gör det så är JNJ ett bolag inom hälsosektorn med tre divisioner läkemedel, medicinteknik och konsumentprodukter.

Jag fick upp ögonen för bolaget för drygt 3 år sen. Det var främst den otroligt stabila utdelningshistoriken, med över 50 år av utdelningshöjningar varje år, som fångade mitt intresse från början. Men det var de otroligt starka finanserna och megatrenden med en åldrande befolkning som verkligen fick mig att börja titta närmare på bolaget. I samma veva var jag på ett föredrag där förvaltaren av en läkemedelsfond visade den här grafen.

Det vill säga vi blir egentligen inte äldre för att vi blir friskare och mer hälsosamma, utan för att vi blir bättre på att hålla de gamla vid liv via medicin och sjukvård. Fler och fler i världen som blir 80+ gör matematiken ganska enkel.

Under sommaren 2015 gjorde jag några större köp i bolaget först 50 aktier och sen 100 till. Därefter har det blivit små köp här och där bland annat utnyttjat gratis courtage på black friday till att pliktskyldigt köpa 2-5 aktier åt gången. Totalt har jag nu 180 aktier till ett värde av runt 200.000 kr där nästan alla alltså köptes sommaren 2015.

När jag gjorde första köpet runt 100 dollar var den årliga utdelningen 3 dollar. Sen kunde jag strax därefter plocka upp lite fler på lite lägre kurs dvs lite högre direktavkastning än 3%. Jag gick länge och väntade på ett läge att återigen kunna köpa till 3% direktavkastning för att kunna klämma till med ett större köp och nå målet 220 aktier som jag satt upp. JNJ var verkligen ett bolag jag ville vikta tungt och nå målet av antalet aktier. Men aktiekursen steg mer än utdelningen vilket gjorde att direktavkastningen gick ner. Därav att det bara blev små återkommande köp de senaste åren.

Självklart kan man inte värdera en aktie bara på direktavkastningen. Men JNJ är ett stort och komplext bolag så för mig är det en bra början. Köper man till runt 3% DA och de kan höja med 5-7% om året är chansen stor att kursen följer utdelningen och ger 8-10% om året totalt. Så faran om man köper till 3% DA är att de över lång tid inte kommer klara att höja utdelningen med minst 5% om året och den risken tycker jag väldigt svår att uppskatta genom att studera deras årsredovisning.

Nu har kursen kommit ner lite och när höjningen blev hela 7,1% börjar direktavkastningen återigen närma sig 3%. Men det saknas lite. Till aktuell aktiekurs är direktavkastningen 2,8% och aktien skulle behöva komma ner från 128 till 120 dollar för att återigen handlas över 3% direktavkastning. Om det kommer hända har jag givetvis ingen aning om, men heller inga pengar att köpa fler aktier för så det spelar mindre roll för mig. Hade jag haft lön att investera hade jag helt klart börjat bli sugen nu igen.

Då jag siktar på 4% direktavkastning och 3% årlig utdelningstillväxt för portföljen som helhet så drar JNJ sitt strå till stacken så länge den håller sig runt 2,5-3% direktavkastning och 5-7% utdelningstillväxt.

Såhär har utdelningen utvecklats under mina år som ägare
2015 - 3,00
2016 - 3,20 (höjning med 6,7%)
2017 - 3,36 (höjning med 5,0%)
2018 - 3,60 (höjning med 7,1%)

Det är något speciellt med utdelningshöjningar och det kommer vara kul att fortsätta äga bolaget för att se om jag hinner få uppleva festen när bolaget höjt sin utdelning varje år i 100 år. Det sker år 2062 om allt går som planerat. Kan vi snitta 5% årlig tillväxt blir utdelningen det året runt 30 dollar per aktie. Klarar de att hålla 7% tillväxt blir utdelningen istället cirka 70 dollar per aktier på 100 års firandet, viss skillnad på 30 och 70 dollar per aktie och år i utdelning. Tänker man så är det rimligt att följa den årliga höjningen med stort intresse.

Det skulle ju vara mäktigt att få uppleva att den årliga utdelningen överstiger inköpspriset per aktie. Dvs "yield on cost" på över 100%. Men då måste jag nog bli rätt gammal om inte inflationen tar fart på allvar.

Avanzapodden om ekonomiskt oberoende

Jag har hört ett par avsnitt av Avanzapodden tidigare för att bilda mig en uppfattning. Jag insåg rätt snabbt att den vänder sig lite mer till nybörjare och att jag som tänkt på det här med aktier, fonder, sparande, bolån några timmar om dagen i 15 år därför inte riktigt är målgruppen.

Jag kommer ihåg att Günther Mårder en gång sa att de i början av Sparpoddens historia trevade efter formatet och då avbröt sig själva för att förklara vad en aktieutdelning var. Men sen insåg Jan och Günther att de som ville lyssna på en timmes snack om sparande varje vecka nog redan visste vad en aktieutdelning var. Nu när det finns minst 10 andra poddar tror jag dock det är toppen med en som tillåter sig sig själv att vara grundlig och kort, så fokuset är säkert helt rätt för Avanza som vill fortsätta locka till sig nya kunder.

Nåväl, idag såg jag i flödena att det kommit ett avsnitt Avanzapodden om ekonomiskt oberoende. Och det kunde jag givetvis inte motstå utan lyssnade igenom det medan jag åt frukost och borstade tänderna. Vill börja med att säga att jag gillar Johanna och Nicklas. Jag har träffat båda personligen och de är inte bara trevliga utan även duktiga och går båda en lysande karriär till mötes, då de bara är runt 30 år och siktar på att jobba till minst 70. Tyvärr saknade jag dock lite röd tråd i dagens avsnitt. Kanske var det förarbetet eller samspelet mellan de två som gjorde att man tappade tråden?

Det började rimligt med ett exempel på någon som tjänar 30.000 kr i månaden före skatt och därmed fick ut 22.700 kr i månaden. Sen lite prat om fasta och rörliga kostnader och sen spara mellanskillnaden på det. Logisk och bra början. Sen helt plötsligt så tappade man denna röda tråd och Johannas uträkning av vad man får efter skatt blev bortkastad. Istället började Nicklas prata om någon som ville ha ut 25.000 kr i utdelning varje månad genom att spara 1.000 eller 5.000 kr i månaden ett visst antal år. Det rimliga enligt mig hade varit att istället att fortsätta räkna 22.700 kr efter skatt och sen dra bort ett sparande från det. Dvs sparar man tex 1.000 kr i månaden så betyder det att man lever på 21.700 kr. Sparar man 5.000 kr så spenderas 17.700 varje månad.

Den relevanta frågan i podden för att hålla röda tråden tycker jag hade varit: Hur lång tid tar det med ett sparande på 5.000 kr i månaden att nå en passiv inkomst på 17.700 kr per månad? Eller med ett sparande på 1.000 kr i månaden att få 21.700 i passiv inkomst? Detta betyder ju nämligen att man redan nu kan hitta en levnadsstandard man är nöjd med baserad på en lön på 30.000 brutto ihop med ett för en själv rimligt sparande. Sen behåller man bara den nivån livet ut. Att hitta en levnadsstandard man trivs med som sen kan behållas utan att behöva jobba om man inte vill borde vara en rimlig definition på ekonomiskt oberoende eller ekonomisk frihet. 25.000 kr i månaden däremot blir bara en siffra helt tagen ur luften.

Svaret på den frågan som jag tycker borde ställts med 5.000 kr i månaden i sparande för att få 17.700 i utdelning varje månad är att det då behövs cirka 25 års sparande med de antaganden de gjorde i podden (7% avkastning under tiden man sparar och sen 6% direktavkastning som plockas ut när man ska börja leva på pengarna).

Tyvärr snurrade man även in på problemet med lägre pension om man slutar jobba tidigt. Men personen ovan som jobbar mellan 25 och 50 och sen har en passiv inkomst på exakt lika mycket som spenderats de senaste 25 åren behöver väl ingen hög pension? Trots det kommer man ha mer pengar vid 70 än någon gång tidigare i livet. Så inget problem som jag ser det.

Ni hittar avsnittet här eller på det sätt ni brukar lyssna på poddar.
https://soundcloud.com/avanzapodden/episod-7-hur-blir-man-ekonomiskt-oberoende

Deklarationen klar

Då har jag gjort klart årets deklaration. Inga utsvävningar vad gäller privata ekonomin som att köpa eller sälja bostad, aktier utanför ISK/KF eller något annat bökigt. Så där var det bara att godkänna.

Enda jobbet med deklarationen var således NE-bilagan för min enskilda firma. Jag redovisar momsen per kvartal vilket tvingar mig att sköta det löpande. Så även bilagan gick rätt fort. Otroligt smidigt på nätet nu när allt summeras och räknas ut av sig självt.

Då jag jobbade heltid under hela 2017 och dessutom gav ut en bok och hade lite konsultuppdrag blev det året i mitt liv med högst inkomst. Det gjorde att jag satte av så mycket jag kunde till periodiseringsfond och även pensionsspar för att få ner inkomsten och därmed skatten 2017.

Periodiseringsfonden kommer jag troligtvis plocka ut från 2019 och framåt då jag räknar med att ha nära noll i lön. 2018 blir ett mellanår med lite lön de första månaderna och en bok som fortfarande sålde lite fram över årsskiftet i alla fall. En eventuell andra bok räknar jag inte med några pengar från än. Blir det något så är det en ren bonus och i så fall kommer de pengarna 2019.

Ni vet väl att om man tjänar tillräckligt lite så får man större avsättning till allmän pension än vad man betalar i skatt? Det vill säga nettolönen plus pensionsavsättning blir högre än bruttolönen. Om man till exempel som anställd tjänar 10.000 kr i månaden före skatt så får man som boende i Stockholm utan medlemskap i svenska kyrkan ut runt 8.650 kr efter skatt, det betyder låga 13,5% skatt på en så låg lön. Men då sker dessutom en avsättning till din allmänna pension på lite mer än dessa 13,5%. Sen ska vi ju komma ihåg att arbetsgivaren via arbetsgivaravgiften har en större kostnad än 10.000 kr i månaden för sig, så helt lyckas man inte blåsa systemet.

Efter ett antal år med extrajobb och firma vid sidan om en lön över brytpunkten för statlig skatt där det blivit tydligt hur lite av den sista tusenlappen jag fått behålla ska det bli lite roligt att stå på andra sidan av kalkylen och få behålla nästan allt när jag plockar ut pengar ur periodiseringsfonden eller eventuellt jobbar lite extra med något.

Jag har sällan klagat på höga skatter när jag tjänat bra utan det handlar för mig om att gilla läget och anpassa sig till de regler som gäller. Att vara flexibel och anpassningsbar tror jag är en viktig egenskap för att kunna ta steget och sluta jobba tidigt. Man kan inte alltid bygga om säkerhetsmarginal eller ett scenario som täcker alla eventualiteter men bara man är flexibel så finns goda chanser att lösa eventuella problem eller nya förutsättningar. För de dyker säkert upp under 40-50 års liv som fri.

Veckans matinköp

Ni vet vad ny vecka betyder. Just precis, nya erbjudanden från matbutikerna. Det har redan blivit besök både på Willys och ICA Maxi. För ovanlighetens skull blir det nog till och med ett besök på Coop den här veckan.

Här kommer veckans matinköp:

ICA Maxi:

Laxsida - 109 kr/kg (mycket pengar men inte dyrt om man vill lyxa till det)

Färska hamburgare med smak - 25 kr för 450 gram (dvs ett kg pris jämförbart med bra pris på nötfärs)

Willys:

Ägg - 24 pack för 29,90

Kryddkorv - 2x300 gram 25 kr

Fläskfile - 49 kr/kg

Zuccini & Aubergine - 7,50 kr styck

Läsk - 3x1,5 liter 30 kr

Coop Forum:

Nötfärs 10% - 59 kr/kg

Köpte även lite vitkål, morötter, ärtsoppa, kvarg etc som det inte var kampanj på men som alltid är billigt. I veckan slinker jag även in på Lidl och köper müsli och Ö&B för att köpa tonfisk, även här till ordinarie lågt pris.

Det efterfrågades fler recept och mattips här på bloggen förut. Satte igång och fota lite under ett par dagar för att samla ihop till att mastigt inlägg, men det rann ut i sanden. Fattar ni själva hur man sätter ihop goda och nyttiga måltider för 10-20 kr av ovanstående eller finns det fortfarande efterfrågan på recept/inspiration?

Ett tips för den som vill komma igång och spara lite på matkontot kan vara att hitta 1-2 riktigt billiga rätter som man verkligen gillar, är nyttiga och lättlagade. Så klämmer man in dessa 2-3 gånger i veckan. Ärtsoppa är en sån rätt för mig. Kostar klart under 10 kr om man köper färdig tub som värms på 2 minuter i micron, jag blir mätt, tycker det är gott och det är nyttigt. Inga som helst problem att köra till lunch 2 dagar i veckan utan att bli trött på det.

Ett annat tips är att se över vardagsfrukosten som är en återkommande måltid som många äter samma varje dag. Eller varje vardag i alla fall. Här blir jag ofta chockad när jag besöker någon kompis där det dukas fram juice med fruktkött, färdigskuret pålägg för 250 kr per kg, ekologisk yoghurt med svindyr granola etc. Kvarg med müsli eller havregrynsgröt med lite frukt och ett ägg är både goda och nyttiga alternativ där man sparar tusenlappar per år och person jämfört med dyrare frukostalternativ. Så kan man lyxa till det ibland för att få lite variation.

Sparande och tidig död

Många har passat på att påminna omgivningen om vikten att ta till vara på livet med anledning av Aviciis tragiska bortgång. Njuta av livet, se till att umgås med personer som betyder mycket för oss medan alla lever och är friska och stötta de som mår dåligt eller behöver hjälp. Det är givetvis mycket bra saker att påminna sig om.

Vissa har även på något sätt lyckas föra tanken att njuta av livet vidare och kommit till slutsatsen att man därför borde spara mindre. På Twitter höjdes igår kväll röster från vissa håll emot sparkvot som koncept och fokusområde. Hur nu en 28 årig världsstjärnas död på ett lyxhotell i Oman kan få någon att dra slutsatsen att det är dåligt att spara pengar och leva enkelt i den åldern?

Det man varnar för är helt enkelt att spara ihop pengar och sen dö innan de hinner användas.

Om vi börjar med risken att dö innan man fyller 50 så är den lyckligtvis mycket låg. Dvs risken att leva sparsamt under 10-30 år och sen dö innan pengarna hinner komma till användning är låg. Utan belägg och allt annat lika gissar jag att risken snarare ökar av ett vidlyftigt leverne med höga omkostnader och lågt sparande. Men det är inte min poäng. Dör man vid 28 är det lika tragiskt oavsett om man druckit kranvatten hemma eller champagne på krogen de senaste 10 åren.

Risken att dö eller bli allvarligt sjuk vid 67 är mycket större än att drabbas av samma saker vid 40. Och en person som jobbat med målsättningen att "leva livet" med hög lön, hög konsumtion och låg sparkvot som just har gått i pension vid 67 har kanske 10 miljoner i pensionskapital som då aldrig kommer till användning. Jämfört med en som via högt sparande kunnat sluta jobba vid låt säga 50 och fått 17 år på sig att leva på en del av de sparade pengarna mellan 50 och 67. Så är det någon som tar en hög risk att spara ihop pengar som sen aldrig hinner användas pga tidig död är det den som jobbar till 67. En lagom hög sparkvot kommer öka chanserna att hinna leva det liv just du vill göra medan du är frisk och pigg. Inte minska dom.

Sen ska man absolut njuta av varje dag och sparandet får aldrig bli en plåga. Vad som är en lagom hög sparkvot kan också variera mellan individer och tidpunkter i livet.

Härlig sommardag

Vilket kanonväder vi fick helt plötsligt. Riktigt skönt att kunna vara utomhus många timmar idag.

Min fru cyklade till jobbet i det fina vädret. Så jag passade på att låna SL-kortet idag. Är ju inte så unikt i sig, jag har varit inne i stan ett par gånger i veckan den senaste tiden. Men det som var unikt idag var att jag valde att åka i rusningstid på morgonen. Inte för att jag hade någon tid att passa utan bara för att få se alla stressade och deprimerade människor som jag tidigare brukade se på vägen till jobbet. Folk ser ju inte direkt peppade ut för en ny dag på jobbet klockan 8 på morgonen.

Otis rulltrappor hade en bra dag då hela 2 av 4 gick. Obegripligt att de får fortsätta leverera sitt skräp. Kone ska det vara!

Syftet med resan in till stan var lite motion i fint väder och nya okända marker. Inledde med lite orientering i Lill-jans skogen då jag kommit över en karta dit. Sen blev det gå-lunka-löp hemåt med podcast i öronen. Löpformen är dålig efter lite skador i höst och dåligt med vinterlöpning. Så skönt att få bort fokus från km-tider med orientering och obanat men samtidigt få ihop lite träningstid. Kändes helt ok idag så hoppas löpningen är på väg tillbaka till acceptabel nivå lagom till säsongen.

Hem för lite lunch och dusch. Sen ut i solen igen. 23 grader i skuggan är inte illa i april. Hittade en solig plats i lä och det stekte på ordentligt.

Sen dags att förbereda lite middag. Fyndat hel kyckling för 19,90 kr per kg en här veckan. Så körde kyckling, morötter och kålrot i lergryta. Riktigt bra blev det och obetydligt över 10 kr per portion.

Kul med fin rapport från Telia idag. Återköpen som planeras de kommande 3 åren motsvarar totalt knappt 10 procent av aktierna till nuvarande kurs. Så med samma vinst i framtiden för bolaget kan utdelningen höjas med några procent om året då vi blir färre och färre som ska dela på vinsten.

Ericssons rapport togs även den emot positivt av marknaden. Här är jag inte så bra påläst då det var länge sen jag ägde bolaget, men stärks i min tro att det är vettigt att lägga pengarna hos Investor och låta de sköta jobbet. Investor har ökat i Ericsson det senaste året och kanske kommer det visa sig vara vältajmat. Ericsson är dock fortfarande ett lite innehav i Investors portfölj ungefär i nivå med en indexfond som följer OMXS30.

Blecher i Börspodden

Jag blev riktigt peppad när Börspodden idag släppte ett avsnitt med Simon Blecher. Ännu gladare blev jag när jag såg längden på avsnittet. Riktigt mäktigt.

Simon förvaltar som säkert de flesta vet Carnegie Sverigefond och är en känd profil som ofta medverkar i olika börssammanhang. Jag tycker alltid han låter väldigt förtroendeingivande när han presenterar sina case. När jag började intressera mig för aktier gjorde jag ofta köpen efter att ha gått till biblioteket och kollat vilken aktie som Simon rekommenderade i månadens köp längst bak i tidningen. Det stod ofta något i stil med "Stora dolda värden som marknaden till slut kommer förstå. Köp!"

Jag har sett att några ifrågasatt fondens prestation och Simons status som stjärnförvaltare genom att jämföra med breda index på Stockholmsbörsen. Men då fonden främst placerar i storbolag och då alternativet för många av oss som är Avanzakunder är Avanza Zero så tycker jag nästan Six30 Return index är mer relevant. Och då tycker jag det ser helt ok ut på 3, 5 och 10 år. Det är möjligt att man kan argumentera för att han kunde köpt även bolag utanför OMXS30 och därför även bör slå bredare index.

Såhär ser det ut på 3 års sikt. Gula linjen motsvarar Avanza Zero. 

Rätt likt min egen utveckling. Men då har ju inte jag tagit ut någon avgift. Så Simon har helt klart varit duktigare än mig även om slutresultatet blivit ungefär det samma.

En sak som togs upp i podden idag som man ibland hör men som jag inte fattar är problemet med utflöden ur fonden vid nedgångar på börsen. Och att förvaltaren då måste sälja billigt. Det låter ju dåligt att sälja när det gått ner, då vill man ju snarare köpa mer. Och visst om stora utflöden sker och skapar säljtryck kan det sänka börsen ytterligare en bit. Men det drabbar ju alla som äger bolagen och har inget direkt med fonden att göra. Utöver det borde det varken drabba förvaltaren eller andelsägarna att man tvingas sälja "billigt"?

Den som äger en andel i fonden kommer ju ha precis lika många aktier kvar i de olika underliggande bolagen även om fonden som helhet säljer 100.000 tals aktier i de olika bolagen för att täcka för andra andelsägares försäljning. Fondens totala förmögenhet minskar och förvaltaren säljer aktier men fondens utveckling bör inte påverkas. Det borde vara som om man ägde aktierna direkt och grannen sålde sina aktier. Som jag tänker borde alltså den enda som drabbas vara den som säljer. Förklara gärna hur jag tänker fel.

Men överlag ett mycket trevligt avsnitt.

Castellums rapport

Jag gillar att följa vissa bolag lite extra. Ett sånt bolag är Castellum. Lätt att förstå, stort fokus på utdelning och utdelningstillväxt och ett relativt stort innehav i min portfölj. Vissa andra bolag erkänner jag att jag är rätt dålig på att följa. Två såna exempel är ABB och Atlas Copco som också är två rätt stora innehav, men jag erkänner att jag inte har någon vidare koll där.

Då jag har strategin att köpa och behålla aktierna och inte har några planer på att öka i ABB och Atlas samt tycker det är svårare och mindre intressant så struntar jag i det helt enkelt. Hade ju gått att argumentera för att jag skulle fokusera ännu mer på investmentbolagen med den inställningen till vissa verkstadsbolag.

Åter till Castellum. Jag tycker dagens kvartalsrapport var bra. Förvaltningsresultatet uppgick till 665 Mkr (592), motsvarande 2,43 kronor (2,17) per aktie, en ökning med 12%.

Såhär skriver VD Henrik Saxborn:

"Mål: skapa aktieägarvärde Castellums huvudmål är att skapa långsiktigt hållbart aktieägarvärde under måttligt risktagande. Under de senaste 10 åren har aktieägarnas totalavkastning (utdelning plus värdetillväxt) uppgått till 12% per år i genomsnitt.

Hur ser då utsikterna ut framöver? I dagsläget ger Castellumaktien en direktavkastning på 4% räknat på utdelningen för förra året. 

De senaste 10 åren har utdelningstillväxten uppgått till i genomsnitt 7% per år. Denna tillväxttakt ser vi ut att ha finansiellt utrymme för även fortsättningsvis utan att för den delen öka belåningsgraden som nu ligger en bit under 50%. Avkastningen på substansvärdet (som är aktieägarnas ”egna kapital”) uppgår till 10- 12 % per år (beroende på långsiktig värdetillväxt i fastighetsbeståndet) varav ca 3,5% går till utdelning. Det lämnar ett utrymme för tillväxt på 6,5% -8,5% per år utan att belåningsgraden ökar. Om tillväxten hamnar i detta intervall även framgent skulle sålunda totalavkastningen från nuvarande kurs, ca 133 kr, hamna kring 10,5% - 12,5% årligen framöver inklusive utdelning. 

Som alla vet har Castellum ett mål om 10% tillväxt, ett 
mål som vi inte når upp till varje år. Ambitionen ligger dock fast och jag är övertygad om att Castellum i oförändrad form under 2018 har goda förutsättningar att nå tillväxtmålet vad gäller förvaltningsresultatet (och därmed i utdelning). Ökande kassaflöden från fastigheterna torde också innebära att risken för nedgångar i fastighetsvärdena är begränsad."

....

Man ska givetvis ta positiva VD-kommentarer med en nypa salt och bilda sig en egen uppfattning. Inte minst om den långsiktiga utvecklingen. Men kortsiktigt tror jag vi kan lita på runt 10% höjning av utdelningen till nästa år. Och med 4% direktavkastning behöver jag egentligen bara 3% utdelningstillväxt för att täcka inflation och skatt. God säkerhetsmarginal med andra ord.

Jag slog till och köpte några aktier till i öppningen idag. Finansierades kortsiktigt med en del av utdelningen jag fick från Telia idag. Men då den utdelningen egentligen ska levas på 2019 motsvarar köpen också vad jag sparar in under den här månaden då jag lever lite extra sparsamt.

Delade så klart upp det i 2 köp x 7 aktier vilket gav 2 kr i totalt courtage jämfört med 3 kr om jag köpt allt i ett köp.

Snålmånaden rullar på

Nu har jag kört min snålmånad i en dryg vecka. Det mesta är sig likt förutom att jag inte har något SL-kort och äter alla måltider hemma.

Det är ju inte så att jag har några jättedyra vanor i vanliga fall heller. Dessutom har min fru SL-kort som jag kan låna vissa dagar då det är bra väder och hon cyklar till jobbet. Så det går verkligen ingen nöd på mig. Tanken är att spara 2.000 kr jämfört med en normal månad, vilket jag ska köpa lite extra aktier för.

Intressant är att jag inte alls känner samma driv i snålmånaden som jag gjorde för 10 år sen. Det var helt enkelt annorlunda att jobba mot ett mål där varje krona ledde mig ett steg närmare målet och jag visste att en snålmånad kunde följas av ytterligare en. Och att de till slut skulle göra stor skillnad. Jämfört med idag där jag redan är i mål och sparar lite extra mest för att jag hoppas att det leder till att jag kommer uppskatta vissa saker lite extra om en månad igen. Tex utelunch 1-2 dagar i veckan.

Även om det inte känns superpeppande att spara lite extra eller att de 2.000 kr extra i aktieköp, och de 100 kr per år som de kommer leda till i form av extra utdelning, kommer vara direkt avgörande så är jag fast besluten att köra vidare tre veckor till så det blir en hel månad. För jag tror verkligen på idén att skapa förutsättningen för att kunna njuta av att sakta men säkert höja omkostnader. Det är så lätt att vänja sig och sen inte ens tänka på de extra tusenlapparna som går varje månad. Sen är det ju kul att köpa lite aktier och fylla i excelarket. Peppad på 14 Castellum-aktier, så ska följa rapporten imorgon bitti med lite extra intresse.

Jag är väldigt noga med att göra minst lika mycket som en normal månad. Det får inte bli att jag sitter hemma och sitter av tiden även om kostnaderna ska försöka hållas nere. Den här veckan har jag något bokat varje dag.

Fylla dagarna

En av de vanligaste frågorna jag får från omgivningen är vad jag fyller dagarna med nu när jag inte jobbar. Eftersom jag bloggar och skriver bok anonymt så försvinner lite tid där som jag inte riktigt vill prata om.

Den kommande boken har tagit en hel del tid under första kvartalet som fri. Jag gjort 8 intervjuer som ska bokas in, förberedas, genomföras, renskrivas, skicka citaten på godkännande så allt blev rätt osv. Plus all övrig text i boken inkl research med läsa lite studier etc. Så den här boken har varit mer tidskrävande än min första där jag hade det mesta i huvudet. Ändå har den här gått fortare att skriva räknat i antal månader, helt enkelt för att jag inte behövt jobba under tiden. I slutet av förra veckan skickade jag in manuset till förlaget. Sen kommer det med all säkerhet bli en hel del jobb efter feedback därifrån. Men själva bulkskrivandet är nu klart.

Det betyder också att det frigörs en del tid nu närmaste veckorna då jag inte kan göra så mycket mer med boken just nu. Jag har egentligen inget emot att jobba och ha någon timme per dag i strukturerade aktiviteter, men det jag bestämt är att bara göra roliga saker när det kommer till jobb. Helst så roligt att jag skulle kunna göra det gratis. Det har gjort att jag tackat nej till vissa erbjudanden om konsultjobb som jag fått och jag har jobbat väldigt lite med annat än boken hittills i år och har heller inget bokat framåt på den fronten.

Så har ni något riktigt kul på gång där ni vill ha med mig så är det nu ni ska maila på bloggmiljonaren@hotmail.com. Men det måste vara kul och något jag brinner för. För hittills har jag inga problem att fylla dagarna med annat än jobb.

Svenska akademien

Trodde ni krisen i Svenska akademien hade med någon kulturprofil att göra? Så klart inte. Vem bryr sig om kultur? Det är givetvis interna stridigheter kring förvaltningen av deras finanser som ligger till grund för senaste veckans drama.

Fredrik Lundberg gav mig en bra deal på den avlyssningsutrustning han hade hos Industrivärden för ett par år sen och nu inte längre behövde. Denna gömde jag under stol 12 i höstas vilket har gett mig full insyn i det senaste halvårets konflikt.

Bakgrunden är att akademins vidlyftiga stipendier främst finansieras via en aktieportfölj (med Ratos, H&M och Ericsson som stora innehav för ett par år sen), fastigheter (bostäder i Stockholm) och utgivning av Svenska akademins ordbok.

Hur de tre nämnda aktierna och priset på bostäder i Stockholm har utvecklats vet ni säkert. Och hur försäljningen av en ordlista i bokform gått kan man ju också lista ut.

Utdrag från möte 10 oktober 2017:

Horace Engdahl: Jäklar vilken kö det var på H&M när jag Lynchade på vägen hit. Jag tycker vi ska öka! Vi säljer de sista Volvo och Atlas, vem kommer köra lastbil eller jobba i gruva 2018? H&M går aldrig under 200 kr fattar ni väl!

Sara Danius: Jag tycker vi borde öka i Ratos istället. Den har ju gått ner 70% sen vi köpte senast så den kan ju max gå ner 30% till. Bra risk reward att långa här på 40 kr!

Katarina Frostensson: Glada nyheter vi behöver inte välja. Jag ringde Avanza efter förra mötet och både H&M och Ratos går att belåna. Så vi har råd med båda.

Kristina Lugn: Ska vi verkligen hålla på med sånt här? Vår analys att Internet inte var något hot mot utgivningen av en ordlista i pappersformat var ju en katastrof. Vi kommer dö!

Ja resten kan ni räkna ut själva. Givetvis har de snittat ner sig hela vägen i Ratos och H&M till allt större belåning.

Skämt å sido. Akademien verkar ha en ganska aktiv förvaltning av sin portfölj. För några år sen var Ratos största innehavet. 2016 rapporterades om stora köp av Ericsson, H&M och Skanska. Men vid senaste årsskiftet var det stor vikt mot bank och verkstad i portföljen som då var värd 710 miljoner. Snyggt att kliva ur H&M köpta 2016 innan senaste årsskiftet så slapp de stor del av nedgången.

Källa: http://www.e55.se/artiklar/akademiens-700-miljoner-pa-borsen/

Svag krona - höga utdelningar

Jag har ett mål om 3% organisk utdelningstillväxt varje år. Det vill säga om jag varken säljer eller köper några aktier så ska utdelningen stiga med 3% per år vilket ska kompensera för inflationen.

Då jag köpte mycket aktier under 2017 blir årets utdelning mycket mer än 3% större än fjolårets. Men jag tyckte ändå det var spännande att följa den organiska tillväxten då den är ett viktigt mått i framtiden då jag inte ska fortsätta att fylla på portföljen i samma takt.

Målet för 2018 (som står ute till höger på bloggen sen flera år tillbaka) var 120 000 kr i utdelningar, vilket ska kompletteras upp med ungefär 60 000 kr i fondförsäljning vilket total ger 15 000 kr i månaden att leva på. Detta är en bas och räknat på en person. Sen är det osannolikt att jag inte ska dra in en enda krona på någon form av arbete under året.

Hade jag fått precis planerade 3% organisk utdelningstillväxt så hade målet på 120 000 kr stämt ganska bra. Men med siffror som dessa SCA +50%, Volvo +30%, Essity +15%, Telia +15%, Sampo +13%, Investor +9% osv så blev tillväxten i utdelningen mycket mycket större än målsättningen på 3%. Trots att jag har några procent preffar och därutöver några bolag som inte höjde utdelningen alls. Dessutom blir det ju extrautdelningar i Atlas och Cloetta.

Som om inte det vore nog visar det sig nu när utdelningarna väl trillar in att den svaga kronan gjort att många utdelningar blir ännu högre än vad jag räknade med i i januari/februari när utdelningarna offentliggjordes.

ABB, Fortum, Kone och Nordea har alla gett en utdelning i SEK som är 3-4% högre än vad jag räknade med för ett par månader sen. Om inte något oväntat händer kommer samma sak gälla Sampo som snart delar ut.

Att köpa några procent fler aktier, som delar ut några procent fler Euro per aktie som sen blir värd några procent fler kronor per Euro. Ränta på ränta på anabola skulle man kunna säga.

Jag får vänta till året är slut med att sammanställa exakt var det landar men att det kommer bli en bit över 130 000 kr är redan klart. Detta skapar ju lite utmaningar för framtiden, för den medvind som utdelningarna nu haft av svagare SEK kan ju gå åt andra hållet också. Och nu blir det 2018 års utdelning per aktie i SEK plus 3% som är målet för 2019.

Skulle det dessutom bli så att vi flyttar utomlands är det ju inte Euro-bolagens utdelning som har stigit med några procent i kronor räknat sen januari. Utan alla SEK-bolags utdelning som gått ner några procent räknat i Euro. Men än så länge bor vi i Sverige, mäter utdelningen i SEK och njuter av att kronan är så gott som värdelös.

Träning

Nu när våren äntligen verkar vara på väg ser jag fram mot mer träning utomhus. Jag tänkte börja träna betydligt mer när jag slutade jobba, men än så länge har det inte blivit någon markant skillnad direkt. Liten ökning har det blivit, men jag borde kunna bättre. Visserligen har det varit under årets värsta månader och dessutom en ovanligt sen vår.

Det ständiga målet 40 minuter på milen är inte ens nära just nu. Det brukar det i och för sig inte vara den här tiden på året utan om jag någon gång klarar det så brukar det vara i september/oktober. Jag tror det är för tidigt att börja skylla på åldern, det borde vara fullt möjligt att prestera bra fram till 45 är min övertygelse. Efter det blir det fokus på att bromsa förfallet. Men ska ge 40 min på milen en chans till efter sommaren, bara jag får vara skadefri så jag kan springa 2-3 gånger i veckan i kombination med annan träning...

En viktig del för att kunna springa bra är att inte väga för mycket och det är också en stor anledning till att jag vill kunna springa bra och har ett tidsmål även om jag inte planerar att springa lopp. Om jag bara styrketränade och cyklade och därför mest mätte min dagsform genom vikterna på gymmet skulle jag lätt gå upp i vikt. Risken finns då att jag själv skulle tycka jag var i bra form för att jag kunde träna med tunga vikter och sakta men säkert gå upp 1-2 kg om året utan att märka att det smyger sig på. Sen sitter man där och väger +100 kg och tror man är i form ett antal år senare.

Så nu ska jag skärpa till mig lite med maten och tappa ett par kg tänkte jag, brukar göra det någon gång per år. Passar bra ihop med snålmånaden då det är en bra ända att börja i att stryka alkohol, godis och glass. Äter/dricker inga stora mängder med det kan bli alkohol på helgen 1-2 gånger i månaden och något godisaktigt nästan varje helg. Så här bör det finnas 1500 kcal och 60 kr i veckan att spara ganska lätt. Sen skärpa till maten lite och ut och röra på sig lite mer så bör inte 500 gram viktminskning i veckan utan att tappa styrka vara några konstigheter.

På tal om viktminskning måste jag kommentera Biggest Loser som jag såg på TV igår. Helt sjuka siffror som de går ner första veckan. Ett gäng deltagare låg på mellan 10 och 17 kg viktnedgång på en vecka. Visst att de har "en del" att ta av från början. Men visst måste det vara så att de dricker och saltar som galningar dagarna innan första invägningen för att få ett utgångsläge som underlättar chansen att vinna totalt? Något skumt är det i alla fall.

Resan eller målet

Jag fick med all rätt en del kommentarer på gårdagens inlägg om att köra en snålmånad igen. För det första håller jag med om att mitt eget argument att dessa 2000 kr skapar extra buffert för framtiden är tveksamt. 2000 gör ärligt talat varken till eller från på totalen när det kommer till säkerhetsmarginal. Det inser jag också när jag tänker efter.

Några har också ifrågasatt om jag känner tomhet nu när jag inte har ett mål att jobba mot längre. Att resan var mer värd än målet. Jag fick en dikt av Karin Boye i kommentarsfältet. En sjuk slump i sammanhanget var att det visade sig att jag skrev ett inlägg på just det temat på dagen ett år innan gårdagens inlägg https://miljonar.blogspot.se/2017/04/jobba-sondag.html  

Och visst ligger det något i att det var kul att ha ett mål att jobba mot, jag njöt för det mesta av resan som många andra tycker verkat vara en hemsk uppoffring. Få lön, spara en stor del av den, köpa aktier, fylla i Excelarket med vilka aktier jag köpt och se hur utdelningsprognosen för det kommande året hoppade upp med 40-50 kr efter ett aktieköp, jobba på, invänta nästa Uppestittarkväll för ny lön och nya växande staplar i Excel. Se hur friheten kom närmare för varje dag.

Däremot är jag så otroligt nöjd med min vardag nu när jag styr min tid helt själv. Så totalt sätt trivs jag mycket mycket bättre med livet nu än för 1-2 år sen då jag fortfarande var på väg mot målet. Jag längtar därför inte tillbaka en sekund, utan ser dessa år som något jag är glad att jag genomförde som gett mig den möjlighet jag nu har.

Jag tror samtidigt på det här med att inte vänja sig vid en viss standard. För ett par år sen skulle jag absolut inte kallat det snålmånad att inte köpa ett SL-kort i mitten av April, det skulle varit totalt självklart att man cyklar för det mesta och max gör 2-3 resor under månaden med kollektivtrafiken så här års. Och att äta lunch hemma när jag är fri och kan styra mina dagar är inte heller någon uppoffring jämfört med hur jag levt tidigare.

Så att jag ens kallar det snålmånad att stå över SL-kortet, köra så mycket lunch som möjligt hemma och inte göra några spektakulära inköp under de kommande veckorna är ett tecken i sig på att det var dags att strama åt lite. För att sen återigen kunna njuta av en utelunch i mitten av maj. Min tanke är att på sikt få maximal njutning när jag sakta men säkert höjer upp omkostnaderna ytterligare ett steg från dagens nivå. Att inte vänja sig och ta de dyrare och dyrare kostnaderna för givet.

Sen ska jag inte sticka under stolen med att det kommer vara en skön känsla att köpa lite aktier för pengarna jag sparar och se hur utdelningsstaplarna stiger med 100 kr i årlig utdelning. Som sen förhoppningsvis höjs med minst inflationen, varje år resten av livet.

Idag blir det ärtsoppa till lunch, tyvärr inköpt till ordinarie pris. Men 8,40 kr för en lunch med 35 gram protein är godkänt även under en snålmånad.

Dags för en klassisk snålmånad

Ni som följt bloggen länge kanske kommer ihåg de snålmånader jag ibland körde för runt 10 år sen. Jag hade just börjat jobba och hade kostnader på 8.000 kr i månaden. Men enstaka månader sänkte mina omkostnader till under 5.000 kr genom att äta billigare och mer eller mindre dra ner på alla rörliga kostnader så nära noll som möjligt. Effekten av ett antal snålmånader blev att jag vande mig vid ett billigare leverne och ganska snart kunde leva på 6.500 kr varje månad jämfört med 8.000 kr från början. Därmed hade snålmånaderna lite spelat ut sin roll. Lönen gick sen upp rätt ordentligt under 10 år medan kostnaderna låg kvar på denna nivå, vilket är det som lagt grunden för att jag nu kunnat sluta jobba.

För 1,5 år sen var tiden inne att släppa denna sparsamhet och gå upp från 6.500 kr i månaden till 10.000 kr i månaden. Det innebar SL-kort för resor till jobbet under vintern, några uteluncher i veckan, avsättning till semesterresor och att vi köpt bil. Då vi betalar nästan allt gemensamt och har ungefär samma kostnader för kläder och nöjen lever även min fru för 10.000 kr i månaden.

20.000 kr i månaden för två personer med mycket billigt boende och inga barn kändes i början lyxigt, men man vänjer sig så nu känns det varken mycket eller lite utan fullt normalt. Det fina är ju att vi med hjälp av 4% regeln räknar med att kunna leva för betydligt mer än 20.000 kr i månaden när min fru slutar jobba om ungefär 1 år.

Trots att dagens kostnadsnivå är lägre än vad vi skulle kunna ha resten av livet, även om min fru slutade jobba imorgon, är vi mentalt fortfarande i någon typ av uppbyggnadsfas. Hon jobbar fortfarande och jag lever på slutlön och bokförsäljning snarare än kapitalet nu under 2018. Så igår när jag var på vägen hem från gymmet fick jag helt plötligt en idé. Jag kanske skulle köra en snålmånad nu igen? Konstigt datum att börja mitt i en månad men då jag inte har någon lön spelar datum egentligen ingen roll längre. Mitt SL-kort gick ut i fredags vilket skulle kunna vara en bra anledning att inte förlänga det utan börja cykla nu när våren är här (min frus kort gäller några veckor till och hon var öppen för att cykla till jobbet ibland om det inte är minusgrader på morgonen och jag behöver låna kortet den dagen). Avsättningar till resor, bil etc får rulla på som vanligt så jag kommer inte ner till fornstora dagars sparande, men 2.000 kr bör jag kunna spara undan närmaste månaden.

Jag ska dock vara vaksam på att det här bara blir en rolig engångsgrej och att jag njuter av två extra aktieköp x 1000 kr. Jag ska inte tillbaka till ett konstant billigt leverne. Bara bygga lite extra säkerhetsmarginal för framtiden och få 10.000 kr i månaden att börja kännas lyxigt igen.

Anonymitet

Senast igår fick jag en kommentar här på bloggen kring vad jag säger till folk i min omgivning om att jag slutat jobba. Jag har även fått en del frågor om hur jag löst anonymiteten när jag gjort intervjuer till min kommande bok. Dessa frågor gör att jag tror vissa har tolkat det här med anonymiteten lite väl hårt.

Om vi börjar med anledningen till att jag bloggat anonymt så är det främst för att:
- Kunna vara öppen med min plan på den tiden då jag jobbade. Utan att skylta för chef och kollegor med att jag tänkte sluta, exakt vilken lön jag hade eller taktiken inför morgondagens löneförhandling.

- Kunna vara mer öppen med mitt sparsamma leverne under de åren jag levde som billigast. Vilket kanske inte alla gånger är helt socialt accepterat. Hade jag bloggat offentligt hade jag tonat ner det vilket gett en tråkigare blogg.

- Kunna vara helt öppen med mina tillgångar i form av antal aktier och värdet på fonder etc. Tycker det känns onödigt att alla i min omgivning vet om jag har 2, 5 eller 10 miljoner. Däremot tycker jag det lyfter bloggen att prata sparande och tillgångar i kronor och inte bara procent.

Det jag är ute efter är alltså att inte massa kompisar och bekanta ska känna till att det är jag som har bloggen och därmed kunna läsa massa detaljer om min ekonomi. Eller att bloggen ska komma upp om man googlar mitt namn.

Att däremot 20 eller 30 personer vet hur jag som har bloggen ser ut och att 10 vet vad jag heter stör mig inte. Och självklart vet nästan alla i min omgivning att jag slutade jobba. Så det behöver jag inte hålla hemligt.

Hoppas det förklarar lite mer hur jag tänker kring att blogga anonymt och att det känns rimligt och ok för alla inblandade.

Så här blir du miljonär i fängelset

Som en uppföljning på gårdagens inlägg om svenska folkets intresse för spel och lotterier läste jag idag att livstidsdömde Anders Eklund nyttjat sina 4 timmar långa permissioner till att bland annat köpa trisslotter. Eklund som är 53 år sitter på ett icke tidsbestämt straff. Enligt Leif GW Persson är han den livstidsdömde som har minst chans att få sitt straff tidsbestämt, så möjligheten finns att han kommer sitta livet ut. Att då välja att köpa lotter på permissionen skapar ju en del frågor. Det är väl kanske ett sätt att leva på hoppet både om tidsbestämt straff och en rik ålderdom i det fria. Vad vet jag, jag är ingen psykolog och vet ännu mindre hur galningar som Eklund tänker. Han kanske bara vill ha chansen att få lite mediabild och göra en kupp och berätta sin egen historia om han får skrapa i Nyhetsmorgon?

Det visar sig dessutom när jag googlar lite att Eklund har en skuld på över 1 miljon hos kronofogden. När han enligt andra fångar pratade nedlåtande om Engla och de då gav honom stryk fick han ett skadestånd och försäkringspengar på 39.000 kr. Av dessa pengar satte han sprätt på över 10.000 kr på bland annat en skinnjacka innan kronofogden efter tips från Englas mamma reagerade och tog resten av pengarna för att betala av på hans stora skuld. Så man kan väl hoppas att han köper lotter med drömmen att få göra rätt för sig fullt ut med skulderna.

Men Eklunds lottköp fick mig att tänka på en annan sak. De jobbar ju 6 timmar om dagen 5 dagar i veckan i svenska fängelser och får för det 13 kr i timmen skattefritt. Tydligen används lönen för det mesta till att köpa telefonkort och cigaretter (och kanske betala skulder eller knark till andra interner i vissa fall, med det stod det inget om på kriminlavårdens hemsida). Men vad skulle hända om det istället sparades i ett långsiktigt sparande? Som livstidsdömd har man ju tiden på sin sida så att säga. Om man får straffet tidsbestämt till 20 år och åker in när man är 30 år gammal har man ju gott om tid när man kommer ut.

20 år i fängelse med 30 timmar jobb i veckan x 13 kr i timmen som investeras till 10% årlig avkastning så har man ändå en miljon när man kommer ut ur fängelset.

Spel och dobbel

Det blev lite diskussion om Svenska folkets spelande idag på Twitter med anledning av att det i samband med spelutredningen presenterades att 68% av befolkningen över 18 år spelar för minst 4000 kr om året. Dessa siffror stämmer bra överens med det jag skrev om i min bok att genomsnittssvensken lägger 465 kr i månaden på spel. Jag tolkar det som att det inte är en mindre grupp storspelare som höjer snittet markant utan om 68% spelar för mer än 333 kr i månaden och snittet spelar för 465 kr så ligger nog medel och median rätt nära varandra.

Poängen i min bok var ju att om man istället lägger 465 kr i månaden på ett långsiktigt sparande på börsen blir det stora pengar. Kan man dessutom sluta lägga 465 kr i månaden på spel så behöver aktieportföljen generera 465 kr mindre i månaden för att man ska kunna leva på portföljens avkastning eftersom kostnaderna en normal månad minskar med 465 kr. Dvs att sluta spela för 465 kr i månaden ger dubbel effekt då man först sparar dessa pengar och sen slipper få en avkastning som täcker denna återkommande utgift som man idag har.

Själv är jag i grunden road av spel. Jag la mycket möda på att försöka lämna in odds-kuponger på den lokala butiken innan jag fyllt 18 år. För det mesta gick det inget vidare att ens lämna in. När jag ibland lyckades få lämna in kupongen antingen med hjälp av pappa eller att de inte kollade leg gick det ofta inget vidare med matcherna heller. Jag kommer ihåg som 17-20 åring att jag var på Solvalla några gånger vilket jag tyckte var spännande och kul. Jag hade kanske jobbat lite extra och tjänat 400 kr på en dags jobb. Då var det spännande att ta 100 kr av lönen och spela 20 kr på en häst i 5 olika lopp med förhoppning om att lämna Solvalla med 200-300 kr mer än jag gick dit med. Förlorade jag så var det inte hela världen mer än att jag jobbat några timmar utan lön. Jag tror till viss del att det var samma jakt på spänning som gjorde att jag köpte mina första aktier runt millenieskiftet. Jag drog till och med till med lite chansningar på köp- och säljoptioner runt rapporter vilket var väldigt likt oddsspel.

I takt med att sparandet tog fart och tillgångarna växte så har jag nästan helt tappat intresset för spel. Att gå till Solvalla och spela 100 kr på en häst med förhoppning om att vinna 500 kr skulle inte ge mig någonting alls idag. Och att lämna in V75 eller Stryktips där vinstchansen är 1 på 100.000 eller mindre ger mig heller ingen riktig spänning, när jag vet att 30-50% av omsättningen på spelet försvinner till spelbolaget. För att återuppliva spänningen jag kände från ungdomens dagar skulle jag behöva spela 10.000 eller så på en enskild häst eller enskild snurr på rouletten. Men det anser jag skulle vara ett för dyrt nöje för att ha råd med.

Hur ser ni som har en månadslön och ett sparande på spel? Kan ni känna spänning av att spela 100 kr med chans att vinna 500 kr?

Väderintresset som fri

Jag kan inte minnas att jag varit speciellt intresserat av vädret tidigare vårar. Men i år är jag helt besatt. Vet inte om det beror på den sena våren eller att jag har mer tid att vara ute. Jag är fruktansvärt less på kylan, att det ligger kvar snö på marken i skuggiga partier och är blött överallt utanför asfalten. Jag vill springa i skogen utan att bli blöt, gå en förmiddagspromenad med podcast i öronen utan att frysa och kunna träningscykla utan långbyxor under cykelbyxorna. Jag kollar yr.no och klart.se två gånger om dagen. På jakt efter 2 siffriga gradantal på dagen och plusgrader på natten.

Som kompensation för att våren verkar vänta på sig har aldrig tiden gått fortare än nu heller. Dagarna rusar iväg betydligt snabbare än när jag jobbade, vilket borde betyda att värmen kommer rätt snart ändå.

Börsen surar lite och jag har återinvesterat lite utdelning i Investor och Nordea senaste veckan. Är ju småköp i sammanhanget. Listan med antal aktier ute till höger på bloggen är uppdaterad. Nu blir det troligtvis inga fler aktieköp de närmaste månaderna om inte börsen går ner ordentligt, då får jag ju försöka skrapa fram lite pengar för nya köp för att lugna nerverna...

Stressig biltvätt

Jag får väl för ordningens skull börja med att meddela att gårdagens inlägg om barn var på skämt. Vilket jag utgår ifrån att 99,9% av er läsare fattade.

Idag har vi bytt till sommardäck på bilen och varit och tvättat den i "gör det självhallen". Under tvätten hände en lite "kul" grej. Det kostar 2,50 kr per minut att vara där inne vilket delvis är en stress men också gör tvätten till något av rolig kamp mot klockan för mig och min fru. Vi är som ett serviceteam i Formel 1.

Drömmen är en komplett och noggrann tvätt inkl mattor, fälgar och betala på 15 min. Men det brukar ta 17-18 min. Vi använder inte bilen så mycket och tvättar ungefär en gång i kvartalet.

Idag backade en tjock gubbe ut i gången mellan tvättplatserna just när vi kört in i hallen. Vår tid hade alltså börjat ticka. Hade han rullat fram en meter hade vi kommit förbi och kunnat ta en plats och börja tvätta. Det tog säkert 45 sekunder för honom att hasa sig ur bilen, 30 sekunder att gå och slå in koden och ytterligare 45 sekunder att lyckas välta in sig in i bilen igen.

Jag blinkade och viftade och ville att han skulle rulla fram. Men han fattade väl inte hur någon kunde vara så dum att man åker och tvättar bilen om man har så bråttom att 1-2 minuter hit eller dit är avgörande. Och ser man på övriga besökare i hallen så ser man att tiden inte verkar vara något centralt i deras tvättning. Många pular på i godan ro med hörlurar i öronen. Men när vi kommit in i hallen är det krig.

15 minuter var bara att glömma efter den inledningen utan det blev 18 minuter idag.

Som tur var blev det varken handgemäng eller någon diskussion med gubben. För jag inser ju att hans inställning är den normala, att 5 kr inte är något att blinka med helljuset om. Så bara gilla läget för mig och anpassa mig till en galen, slösaktig och ineffektiv värld.

Ni fick rätt

En av de vanligaste kommentarerna de senaste 5 åren har varit att ni läsare sagt att min fru snart kommer ändra sig i barnfrågan. Och nu har det hänt. Trots att jag trodde vi var överens har hon slutat med p-pillren. Utan min vetskap. Och så igår fick jag beskedet att hon är gravid.

Där sprack den planen och budgeten... Trodde jag hade allt under kontroll med sparkvot, rimlig förväntad avkastning och budget för de kommande 50 åren. Nu har jag suttit vid dator 5 timmar och googlat på kostnader för barn och räknat vad detta betyder för den totala kalkylen. Inkl det höjda barnbidraget så ser det ut att innebära 4 månaders extra jobb för mig att få ihop pengar som med 6% avkastning räcker till barnet fyller 18. Lika bra och bita ihop och bränna av dessa månader med jobb nu så snart som möjligt.

Jag som trodde läget var under kontroll. Men biologiska klockor är tydligen inget man kan planera. Ut och söka jobb direkt efter påsk alltså.