Spel och dobbel

Det blev lite diskussion om Svenska folkets spelande idag på Twitter med anledning av att det i samband med spelutredningen presenterades att 68% av befolkningen över 18 år spelar för minst 4000 kr om året. Dessa siffror stämmer bra överens med det jag skrev om i min bok att genomsnittssvensken lägger 465 kr i månaden på spel. Jag tolkar det som att det inte är en mindre grupp storspelare som höjer snittet markant utan om 68% spelar för mer än 333 kr i månaden och snittet spelar för 465 kr så ligger nog medel och median rätt nära varandra.

Poängen i min bok var ju att om man istället lägger 465 kr i månaden på ett långsiktigt sparande på börsen blir det stora pengar. Kan man dessutom sluta lägga 465 kr i månaden på spel så behöver aktieportföljen generera 465 kr mindre i månaden för att man ska kunna leva på portföljens avkastning eftersom kostnaderna en normal månad minskar med 465 kr. Dvs att sluta spela för 465 kr i månaden ger dubbel effekt då man först sparar dessa pengar och sen slipper få en avkastning som täcker denna återkommande utgift som man idag har.

Själv är jag i grunden road av spel. Jag la mycket möda på att försöka lämna in odds-kuponger på den lokala butiken innan jag fyllt 18 år. För det mesta gick det inget vidare att ens lämna in. När jag ibland lyckades få lämna in kupongen antingen med hjälp av pappa eller att de inte kollade leg gick det ofta inget vidare med matcherna heller. Jag kommer ihåg som 17-20 åring att jag var på Solvalla några gånger vilket jag tyckte var spännande och kul. Jag hade kanske jobbat lite extra och tjänat 400 kr på en dags jobb. Då var det spännande att ta 100 kr av lönen och spela 20 kr på en häst i 5 olika lopp med förhoppning om att lämna Solvalla med 200-300 kr mer än jag gick dit med. Förlorade jag så var det inte hela världen mer än att jag jobbat några timmar utan lön. Jag tror till viss del att det var samma jakt på spänning som gjorde att jag köpte mina första aktier runt millenieskiftet. Jag drog till och med till med lite chansningar på köp- och säljoptioner runt rapporter vilket var väldigt likt oddsspel.

I takt med att sparandet tog fart och tillgångarna växte så har jag nästan helt tappat intresset för spel. Att gå till Solvalla och spela 100 kr på en häst med förhoppning om att vinna 500 kr skulle inte ge mig någonting alls idag. Och att lämna in V75 eller Stryktips där vinstchansen är 1 på 100.000 eller mindre ger mig heller ingen riktig spänning, när jag vet att 30-50% av omsättningen på spelet försvinner till spelbolaget. För att återuppliva spänningen jag kände från ungdomens dagar skulle jag behöva spela 10.000 eller så på en enskild häst eller enskild snurr på rouletten. Men det anser jag skulle vara ett för dyrt nöje för att ha råd med.

Hur ser ni som har en månadslön och ett sparande på spel? Kan ni känna spänning av att spela 100 kr med chans att vinna 500 kr?