Är det ok att vara sparsam?

Numera lever jag för 10.000 kr i månaden vilket ihop med ett boende under 2.000 kr (min andel) gör att det finns rätt mycket luft. Dessutom tillåter vår budget högre kostnader än 10.000 per person i månaden i framtiden. Det gör att jag inte har några begränsningar som tex i helgen när jag ska träffa lite kompisar. Jag anpassar mig och hänger på utan att bry mig om ifall det kostar 500 kr eller 1000 kr (det är den nivån det handlar om i detta gäng dvs inga större utsvävningar).

Även på den tiden jag sparade som mest funkade det ju att göra grejer med kompisar som kostade pengar då jag aldrig gjort sånt speciellt ofta eller umgåtts med kompisar med dyra vanor. Men det tog då ändå emot lite mer med onödiga utgifter som när majoriteten ville åka taxi istället för kommunalt eftersom det "bara blir 100 kr per skalle". Här uppstår en intressant diskussion tycker jag.

För många vuxna personer som lever från lön till lön och har en ok lön spelar ju pengar väldigt liten roll i vardagen. Medan det för ett person som sparar väldigt mycket och målinriktat är en väldigt stor grej med pengar. Snålhet är samtidigt något som upplevs som en dålig egenskap. Det kan därför vara lite svårt att argumentera mot att "100 kr spelar väl ingen roll?".

Låt oss ta några exempel, som i många fall inte har med pengar att göra. Men där majoriteten påverkas av en person.

1. Majoriteten i gänget vill sätta på en rökig uteservering men en är väldigt allergisk mot rök. Allergikern föreslår annat mindre rökigt alternativ.

2. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är överviktig och verkligen försöker gå ner i vikt på läkares inrådan. Tjockisen föreslår en annan pizzeria där det även går att beställa kycklingsallad.

3. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren är väldigt fattig efter en lång tids sjukskrivning och en vattenläcka där hemma. Men vägrar samtidigt bli bjuden.

4. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är väldigt mån om att bli deffad till sommaren. Deffaren föreslår en annan pizzeria där det går att beställa kycklingsallad.

5. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren tjänar minst lika bra som de andra och har dessutom flera miljoner sparat. Men motiverar det med att vantrivas något fruktansvärt med att behöva jobba och kämpar för att bli fri. Varje dag tidigare frihet kan vara avgörande. Så hemskt är det att jobba.

6. Majoriteten vill gå på filmen Tårtgeneralen men en i gänget "tål inte svenska filmer" och vill absolut på på en amerikansk film.

7. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussälskaren är god för 10 miljarder men vill absolut inte ta ut några pengar ur portföljen. Varje 100-lapp kan vara avgörande för att nå 100 miljarder innan döden.

Jag försökte göra exemplen mer och mer extrema. Var går gränsen tycker ni? Kan man jämföra sparande med andra intressen som tex att bli snygg till stranden?