Kul att det blev mycket reaktioner och diskussioner på gårdagens gästinlägg. Som ni märkt har jag hållit mig utanför då jag ville att inlägget och Olofs tankar skulle få leva sitt eget liv istället för att jag skulle in och lägga mig i med min infallsvinkel. Den får ju chansen att komma till tals 360 dagar per år ändå här på bloggen.
Måndag igen och idag var jag helt sänkt av trötthet på morgonen. Det hade varit riktigt tungt att behöva gå till jobbet idag. Men det är ju sånt som funkar ändå när man är mitt i det och man bara kör på. Det är bara det att när jag nu har lyxen att hinna känna efter och fundera.
Jag märker stor skillnad på hur snabbt dagarna går jämfört med för en dryg månad sen. Första tiden som fri så tänkte jag verkligen på hur mycket tid som frigjordes från 8-9 timmars jobb, resor till och från jobbet, att tänka på jobbet på kvällarna etc. Jag gick en extra promenad varje dag för att det var skönt att komma ut och lyssna på en podcast och mer eller mindre slå ihjäl lite tid. Jag jobbar fortfarande aktivt för att hitta rutiner och inte bli slö för jag tror risken är överhängande att man inte varken hunnit träna eller vara ute i friska luften när klockan blivit 16 om man går helt på känsla och tar dagen som den kommer.
För några veckor sen tog bolagens rapporter lite tid då jag följde många av dessa av rent intresse. Sen kom OS som erbjöd 3-4 timmars underhållning per dag. Men nu är det rätt tomt i kalendern igen. Har lite mindre men roliga projekt på gång, jobbar på med min kommande bok (som är mycket mer tungskriven än den första) och försöker köra 0,5-1 timmes spanskaträning om dagen. Dessutom tar jag större ansvar hemma än vad jag gjorde när jag jobbade. Men hur jag än räknar borde det vara runt 10 timmars oplanerad fritid per dag jämfört med max 5 timmar när jag jobbade och så känns det inte riktigt. De som både jobbar och har barn är ju en helt annan division än vad jag någonsin varit...
Den här omställningen till att vänja sig vid att ha mindre bokat har gått väldigt fort. Det är ju bara ett par månader sen jag slutade jobba. Så det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen de kommande åren. Den centrala frågan är ju om man ska "tvinga sig" att läsa bok, gå promenad, plugga spanska och jobba ideellt för att "man ju måste ha något vettigt att göra på dagarna". Eller om livet blir lika bra av att bara göra det man känner för just där och då med total frihet och spontanitet. Just nu jobbar jag aktivt för att forfarande fylla dagarna med saker jag "borde göra". Saker jag tycker är kul och bra egentligen, även om det för stunden kan vara lockande att göra något annat slöare, roligare eller ingenting alls. Jag tycker till exempel att det skulle vara roligt att flytta till Spanien och då kunna ganska bra spanska, men just nu hade det varit roligare att kolla några som kör Crossfit på Youtube än att köra 20 minuter språkapp och sen skriva upp 10 glosor i ett block. I jämförelse med att jobba så ska vi ändå komma ihåg att plugga spanska i min egen takt för min egen skull är rena drömmen.
Lite kopplat till det här med hur snabbt man vänjer sig vid friheten så tänkte jag imorgon spåna lite om det här med sabbatsår eller sabbatsperiod dvs att sluta jobba under några år innan man är slutligt fri. Ni som vill förbereda er lite inför det inlägget kan läsa lite mer om sabbatsår på Onkels Toms blogg.
Bra inlägg
ReplyDeleteRoligt läsa om alla som vill sluta arbeta låångt innan pension,själv gick jag vid 59 som jag tyckte var lagom och har nu samlat på mig många miljoner.Mitt liv är efter 6 års ledighet underbart,har 4 fastigheter bla hus i Spanien,vistas dock bara där under varma perioden.Jag har alltid levt efter devisen att unna dig det du vill under livet,plötsligt är du för gammal att köra sportbil,för sjuk att åka skidor mm. Unnar du dig har du tiden till att göra det som är roligt,vissa av dessa spargnetare verkar inte se någon lycka i att använda sina pengar utan glädjs bara åt att se högen växa.Mitt mål nu är inte maximera mer avkastning utan bevara kapitalet istället.Tror inte man blir lycklig av att försaka allt för att bli pensionär vid 30,det är iallafall mina tankar
ReplyDeleteIntressant inlägg! Har själv funderat en hel del på vad som gör att människor lever ett bra liv. Baserat på det jag läst verkar det vara primärt två drivkrafter.
ReplyDelete1. att man känner att det finns någon mening med ens liv (kan exempelvis vara relationer, karriär, spirituell utveckling, att man gör livet bättre för någon annan).
2. att man känner att man kontinuerligt utvecklas på något plan (exempelvis bättre fysik, ekonomi, karriär, relationer).
Utan en känsla av mening eller utveckling tror jag inte man blir genuint lycklig. För att koppla det till din fråga om man ska tvinga sig själv att göra grejer eller leva livet bara efter känslan för stunden tror jag det är viktigt att, kanske inte tvinga sig men åtminstone göra något dagligen som kortsiktigt kanske inte är så kul men som för dig närmare något du strävar efter.
Just att jaga utveckling känner jag igen. Oavsett om det är rekord i bänkpress, portföljens utveckling/utdelning per år etc. Blir intressant att se hur det kommer gå att hitta nya områden att vilja utvecklas på.
DeleteIntressant! Vill påminna om mina tips för hur din första tid skulle te sig, som jag skrev den dag du blev fri. Får känslan av att du nu befinner dig nånstans i övergången mellan fas 2 och 3, eller vad säger du? Stämmer rätt hyfsat hittills eller?
ReplyDelete"Första 1-2 mån: ren glädje, du njuter av friheten och är full av energi.
Nästa 1-2 mån: börjar gå in i en vardagslunk där dagarna går snabbt utan att det händer så mkt, det känns avlägset att du tidigare har fyllt dagarna med så mycket. Känns fortfarande bra dock.
Nästa 1-2 mån: det börjar klia i fingrarna att göra något som involverar någon annan än dig själv och din tjej. Vardagslivet börjar kännas instängt och lite meningslöst. Du börjar undra varför du inte mår toppen trots att du kan göra vad du vill. Du funderar mycket på vad du egentligen ska sträva efter och uppnå här i livet."
Det har stämt bra än så länge. Men är nog kvar i fas 2. Tror inte jag börjat närma mig nummer 3 än. För det kliar inte i fingrarna och jag har aldrig mått bättre än nu. Vi får se om 1-2 månader om jag närmat mig nummer 3.
DeleteViktiga frågor som du tar upp! Instämmer med föregående anonyma läsare i att man måste ha en känsla av sammanhang (mening) annars blir allt tomt och meningslöst. Att du har börjat skriva en ny bok, skriver på bloggen och pluggar spanska tror jag är tillräckliga ankare i tillvaron, för att ge sammanhang och mening. Samtidigt tror jag också att man måste tvinga sig till att göra något nytt eller svårt eller tråkigt några gånger varje vecka för att inte förlora förmågan att ta sig i kragen. Att sopa golvet och gå ut med soporna kanske räcker, men då är man farligt nära den klassiska pensionärstillvaron, där ett dagsverke kan innebära att posta ett brev. Självklart så måste man ju också belöna sig själv men en belöning är ju godast om man fått kämpa lite.
ReplyDeleteTips till spanska eller annat språk att öva på är språkappen Duolingo!
ReplyDeleteJapp. Kör med den sen några veckor. Men tänkte börja komplettera med lite strukturerade glosor igen vilket jag tagit paus med när jag började med appen.
DeleteJag är fri sedan nästan 2 år tillbaka och känner igen drivkraft 2 och faserna. Jag känner mig mycket lyckligt lottad att ha tid att kunna lära mig nya områden som jag verkligen är intresserad av. För mig har det hittills varit omväxlande med slöa, nästan inte göra något perioder och mycket disciplinerade perioder med mycket inläsning som när man var student.
ReplyDeleteFör mig har det ofta fungerat att tänka så här om du har två alternativ och inte kan avgöra vilket som är bäst: det går i väldigt många fall att göra BÅDA och man viktar fördelningen mellan dem utifrån förutsättningarna. Till exempel "Skall jag bara slöa och ta dagen som den kommer eller skall jag utveckla mig själv stenhårt 12 timmar per dag?" Gör båda ta livet och dagen som den kommer när det är fint väder. Är det dåligt väder -10C och snöstorm läs och jobba för att utvecklas. Det är det som är det fina med friheten: flexibiliteten. Du måste inte göra något, men har möjligheten att göra det när det är riktigt bra läge.