Pages

Tuesday, January 30, 2018

Problem med att leva som fri?

Min första månad som fri har varit den bästa månaden i mitt liv. Till viss del är det säkert nyhetens behag men jag trivs verkligen med alla delar av att helt själv bestämma vad jag ska göra på dagarna.

Exakt hur man lägger upp det och vad som passar en själv varierar såklart. Och det är inte säkert att det skulle passa alla, men jag tror ju att många som idag inte ens vågar tänka tanken att slippa jobba skulle trivas väldigt bra om möjligheten fanns.

Jag har också varit i kontakt med flera läsare av bloggen senaste veckan som vid olika åldrar mellan 35 och 55 kunnat börja leva liv som ekonomiskt fria. Alla som hört av sig verkar verkligen njuta av den möjligheten de fått (eller skaffat sig kanske är ett bättre ordval) i stora drag.

Men det är också några problem och utmaningar som nämnts i kontakten med er läsare. Vissa har jag känt till sen tidigare, andra är nya för mig och dessa ska jag vara lite vaksam på.

Då jag vet att drömmen och frihet gäller många läsare så lyfter fram dessa möjliga problem, även om vissa inte gäller mig personligen.

Följande problem har jag hört talas om:

Svårt att aktivera sig
Man får inte tummen ur och ta tag i saker när man inte behöver eller tvingas till att göra något. Vilket gör att det ibland går flera dagar utan att man gör något vettigt. Tiden rinner iväg och många aktiviteter kan kännas meningslösa.

En läsare vittnade om att enkla sysslor som åka till soptippen som lätt klämdes in efter jobbet nu kunde bli liggande i veckor.

Min kommentar: Jag förstår absolut problematiken. Jag har själv svårt att bedöma risken för egen del efter bara en månad utan jobb. Men jag tror det till stor del handlar om att hitta meningsfulla aktiviteter som man verkligen brinner för som grund. Så man gör något varje dag.

Svårt att få bolån 
Bankerna ser väldigt stelbent på det här med inkomst av tjänst och värderar inte alls aktieutdelning på samma sätt som lön.  Det kan därför vara svårt att flytta och ta nya lån utan att ha ett jobb. Trots 5-10 miljoner i kapital i "säkra utdelningsbolag".
Min kommentar: Det här är något som jag var väldigt medveten om redan innan jag slutade jobba och det var en viktig del av min kalkyl och plan. Har man tankar på att flytta och framförallt om man ser möjligheten att vilja flytta till något dyrare i framtiden så måste man verkligen ta med detta i beräkningen. I vårt fall bor vi idag i en lågt belånad bostadsrätt i Stockholm. Att behålla befintlig lån är inga problem och flyttar vi kommer vi med absolut största säkerhet flytta till något billigare där vi inte behöver något bolån.

Svårt att handla på kredit
I resarchen inför min bok stämde jag av med tex Klarna som sa att en kreditprövning får mycket svårt att gå igenom om man inte har någon inkomst. Oavsett förmögenhet. Samma kan gälla kreditkort, mobilabonnemang och liknande.
Min kommentar: Detta skulle faktiskt kunna bli ett praktiskt problem i framtiden. Jag har idag ett kreditkort och köper extremt sällan något på faktura. Men vem vet hur inköp och betalningar kommer se ut i framtiden...

Svårt att få nyttja barnomsorg
Långt ifrån något specialområde för min del och heller inget jag behöver fundera så mycket på. Men barnomsorgen är ju subventionerad helt enkelt för att det gynnar samhället att föräldrar kan lämna barnen, gå till jobbet och därmed betala skatt. Så det finns väl viss rimlighet i att man inte kan lämna barnen på en till stor del skattefinansierad verksamhet samtidigt som man själv promenerar och löser suduko på dagarna. Men här behöver jag mer info från er som har erfarenhet både av regler och hur det faktiskt följs upp.

Jobbigt att tillbringa för mycket tid med familjen
En läsare hade erfarenhet av att samlivet med både sin partner och med barnen utsattes för påfrestningar av för tätt umgänge. Utan att det kan vara bra att vara ifrån varandra 5-10 timmar om dagen. Andra läsare och även andra bloggare inom ämnet vittnar istället om att ett fritt liv under åren med små barn är perfekt.
Min kommentar: Då jag bara varit fri en månad och min fru fortfarande jobbar så har jag svårt att värdera risken för egen del. Men tror absolut det är bra att man har egna intressen och åker iväg några timmar om dagen på egna aktiviteter om ingen har ett jobb att gå till. Och att barn mår bra av att träffa andra barn. Men lagom är säkert bäst gissar jag.

Har ni som redam är fria några egna erfarenheter på problemen ovan eller några andra jag glömt?

Har ni som hoppas bli fria inom 1-10 år några farhågor? Eller ser ni bara fördelar med det fria livet?

44 comments:

  1. Anonymous5:30 PM

    Har tanken nagonsin slagit dig att du istallet for permanent pensionar (oavsett vilka projekt du valjer att hitta pa) kor en langre sabbatstid, typ ett antal ar, for att sedan ga tillbaks och jobba ett tag for att aterigen kunna kanna nyhetens behag nar du valjer att "pensionera" dig pa nytt? Detta tror jag ar en strategi jag skulle kunna tanka mig, vilket da kommer stalla lagre krav pa kapital osv.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Intressant tanke. Men den lättnad och frihet jag känner nu tror jag inte skulle vara den samma om jag visste att jag skulle börja jobba om 3-10 år igen.

      Delete
    2. En kollega gjorde ungefär så under många år. Även efter ålderspensionen.
      Han kom in och jobbade några veckor några gånger om året när det var produktionstoppar, för att sen vara ledig några månader. Han sa att då kände han sig ledig igen. Om han inte jobbade alls flöt dagarna ihop och känslan av att vara ledig försvann.

      Delete
  2. Intressant med eventuella svårigheter att teckna nya abonnemang. Telefon och streamingtjänster är ju en sak men till exempel elbolag och hemförsäkring är mer kritiska punkter. Så länge man fortsätter betala för sig är det väl lugna gatan, men möjligheten att kunna byta leverantör vid eventuell tvist eller en bättre deal vill man ju inte försaka.

    ReplyDelete
  3. Det här med att nyttja barnomsorgen. Det är väl inte bara föräldrarna det handlar om? Barnet lär sig och får en hel del erfarenheter från dagis.
    Något som jag annars tänkte på var att man kan streama på Twitch.tv. Om man är dator intresserad kan man ha det som ett jobb. Det skulle även lösa delen om man tycker att man tillbringar för mycket tid med familjen.

    ReplyDelete
  4. Anonymous6:56 PM

    Jag skulle vara rädd för att bli uttråkad och kanske ha svårt att hitta mening i aktiviteter, så som att läsa böcker. Därför tror jag på att kanske som du gör, Miljonären, att börja träna och fokusera på hälsan. Kanske göra det till ett sorts ”jobb” med mål och delmål.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous6:40 AM

      Jag har sagt upp mig frivilligt från en chef position och ett mycket intressant jobb. Jag hade din tanke också. Nu efter ett par år i fria livet, jag kan verkligen säga att det är fantastiskt att vara fri! Det finns hur många som helst aktiviteter och meningsfulla aktiviteter i den fria livet. Jag är 50+ och ska aldrig tillbaka till arbetslivet.

      Delete
  5. Det allra suraste är väl att man inte kan säga upp sig. Förutom att det är en underbar känsla att slänga avskedsbrevet på chefens bord är bara vetskapen om att KUNNA göra det värd mycket dagar när inte allt flyter.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha! Håller med sparo. Det är helt klart härligt att kunna sitta i ett surdegsmöte och känna att man utan större mankemang skulle kunna resa sig upp och gå när som (dessvärre inte för all framtid i mitt fall men lång tid). Man får lite Guillouhållning.

      Delete
  6. Anonymous8:31 PM

    Från 3 års ålder har barn rätt att vara 15 timmar i förskola, gratis. Just för att lära sig umgås. Från 6 år är det skolplikt.

    Att tappa sin SGI och och kreditvärdighet ser jag som stora problem. Vi har några år kvar innan vi kan dra oss tillbaka. Men jag har seriösa planer på att starta aktiebolag och jobba in pengar i bolaget genom att va hyrläkare. Sedan investera i aktier som någonsorts investmentbolag alt. köpa en hyresfastighet. Då kan jag sedan plocka ut lön från avkastningen och "ingå i systemet". På så sätt kan jag även fortsätta få avsättning till pension.

    Min fru har redan fyllt källaren med tyger och symaskiner. Hon hade lätt kunnat spendera timmar med att sy (som hon älskar), och sälja barnkläder. Jag hade kunnat tokexpandera trädgårdslandet och typ bli självförsörjande. Samt göra något av mitt surdegsbröds intresse. Jag har många som vill köpa av mig, men inte tid att baka så mycket nu. Att bara sitta och rulla tummarna mår man inte bra av för länge. Till äldre brukar jag rekommendera att hålla sig sysselsatt. Och de friskaste 90 åringarna jag träffar på vårdcentralen har ofta alltid haft många järn i elden. Att engagera sig ideellt är nog också bra. Man får värdefulla saker att göra, och det är välkänt att man mår bra av att hjälpa andra.

    Bara några tankar.

    Tack för en bra blogg!
    /Doktorn

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack för info. 15 timmar i veckan på förskolan var ju inte så illa. Och som sagt bra för barnen att få chansen att träffa andra barn även om föräldrarna inte jobbar.

      Delete
    2. Men du ska väl inte ha några barn?

      Delete
    3. Nej inga barn för vår del. Var tänkt i ett bredare perspektiv med för och nackdelar.

      Delete
  7. Anonymous8:40 PM

    Ett problem för mig vore att avsaknad av "tvång" skulle göra att jag missade många erfarenheter som jag inte skulle vilja bara utan. Det är mycket jag aldrig skulle gjort utan tid-mot-pengar-principen, men som med facit i hand visat sig vara viktiga erfarenheter.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Så kan det vara. Men kanske också en anledning att köra egen verksamhet som lite hobby och då göra allt själv. Så tvingas man lära sig saker den vägen kring bokföring, momsredovisning, bygga en enklare hemsida etc.

      Delete
  8. Anonymous8:44 PM

    Är fri sen ett år och kan instämma att det största problemet har blivit att aktivera mig. I början gjorde jag allt jag inte hunnit med innan, det var härligt att träna, vara utomhus på dagtid och att låna massor av böcker på biblioteket. Men nu efter ett år känns det faktiskt mer motigt att göra dessa saker än det var att åka till jobbet.

    Lusten försvann helt enkelt efter ett tag.

    Väldigt märkligt, och jag funderar på att börja jobba igen. Inte heltid utan kanske halvtid, bara för att få omväxling och ett socialt sammanhang.

    För mig var det tydligen inte en så bra idé att pensionera mig i tidig ålder (48 år).

    ReplyDelete
    Replies
    1. Spännande att höra. Men börja jobba frivilligt är kanske inte så dumt då. Inte minst för att det ju är just frivilligt. Eller skaffa andra sociala engagemang via idrottsrörelsen, annat föreningsliv, läxhjälp eller något som inte behöver vara ett vanligt jobb.

      Men kul att höra dina erfarenheter. Var just sånt jag var ute efter med inlägget.

      Delete
    2. Anonymous6:55 AM

      Intressant att höra. Vad har du gjort och varför tappat du sug att fortsätta leva fria livet? Jag har slutat ett par år sedan och är nu tidigt 50+. Vi bor ca 8-10 mån utomlands och tillbaka till Stockholm under sommar. Vi reser, spelar golf, mm. Vi har mixat båda nöjes aktiviteter och välgörenhet för att må bra fysisk samt psykisk. Hittills jag trivts superba. Jag är bara nyfiken varför du funderar på att jobba igen.

      Delete
    3. Det har varit mina farhågor. Jag själv har som mål att frilansa mig fram och på så sätt få välja när jag är ledig och när jag vill/behöver jobba.

      Mvh,

      Delete
  9. Anonymous9:23 PM

    Jag löser många av dessa problem genom att ha en enskild firma och jobba några timmar om dagen. Tar bara jobb som jag tycket är hyfsat stressfria och trevliga.

    På så sätt får man in en låg inkomster som gör att man passerar de flesta "hinder". Dessutom kan man svara ett yrke när folk frågar vad man jobbar med och det är faktiskt rätt skönt att ha en begränsad anknytning till arbetslivet, om än i slappt tempo och på egna villkor

    ReplyDelete
  10. Anonymous9:55 PM

    Det är lätt att tänka att bara för att man blir ledig och fri så kommer allt att ordna sig, men man glömmer lätt bort att ett jobb fyller många funktioner för oss människor.
    Det ger oss ett social sammanhang, en strukturerad vardag, ett högre syfte än oss själva, social status och identitet, och sist men inte minst pengar. Slutar man jobba utan att ersätta detta med någonting likvärdigt kommer man att bli en mycket olycklig människa.

    Ett bättre lösning är nog istället att gå ner i arbetstid; t.ex. 4 dagars arbetsvecka och mer obetald semester. Då blir inte skillnaden så stor gentemot ditt vanliga liv.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men herregud så trångsynt! Det finns väl massor av sociala sammanhang och strukturer vid sidan om ett jobb? Om inte så borde man lägga energin på att skapa sig en värdig tillvaro även de timmar man inte löneslavar.

      Delete
    2. Håller inte alls med jag heller. 4 dagars arbetsvecka och lite längre semester är inte ens nära vad jag strävat efter.

      Delete
    3. Anonymous7:05 AM

      Jag håller fullständig med alla svar. Det är värdigt trångsynt. När man har tid, råd och hälsa för att leva i friheten, den endaste hinder är begränsad fantasiförmåga.

      Delete
    4. Anonymous6:47 PM

      Micke:
      Det är väldigt tråkigt att du kallar mig trångsynt. Det är en nedvärderande kommentar som jag tycker man bör hålla sig ifrån.

      Min poäng är att när man lämnar jobbet så lämnar man ett viktigt socialt sammanhang. Man förlorar också jobbet andra positiva effekter: känslan av att vara behövd och att jobba för mål som är större än en själv.

      Du har förstås helt rätt i att det går att ersätta med andra sammanhang, men jag tror att det kan vara svårt för många människor. Vem ska man umgås med under vardagarna när alla andra i din ålder jobbar? Personligen tror jag inte att jag hade kunnat sluta jobba utan att bli socialt isolerad.
      
Med bakgrund av detta föreslår jag att man istället kanske bör gå ner i arbetstid och ta ut lite mer semester. Jag tror att det kan passa många människor lite bättre än att helt sluta jobb.

      Miljonar: Ja, jag har förstått det. Det är ju lite grann grejen med bloggen :)

      Anonynous: Även du borde kunna undvika att använda nedvärderande invektiv om meningsmotståndare.

      *Jag kan rekommendera den här artikeln från GU. https://som.gu.se/digitalAssets/1375/1375049_247-260-fors-o-br--lde.pdf

      Delete
    5. Det var inte min mening att nedvärdera, det hoppas och tror jag att du förstod. Jag lägger inte den vikten i ordet trångsynt, men tycker att det finns väldigt många andra sammanhang än just arbetsplatser för att få till ett värdigt liv, vare sig man är 66 eller 26 år.

      Delete
    6. Anonymous9:55 PM

      Ingen fara! Ha en trevlig kväll :)

      Delete
  11. Anonymous10:22 PM

    Jag undrar om det är ett problem om man kanske baserar sin ekonomiskt frihet på att man är ett par (nu menar jag inte att du gör det men antagligen finns det några/många som gör det). Med tanke på det där med svårt att få lån osv blir det så att man är då 'låst' med sin partner? Vad händer om en eller både vill skiljas? Då måste man helt plötsligt tex skaffa ett till boende

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är absolut en faktor att räkna med. Jag tror mig kunna leva på 15.000 kr i månaden efter skatt även om jag bor själv.

      Finns ju även många som jobbar som är låsta både vid partner, jobb, bostadsort och annat. Så i jämförelse känner jag mig väldigt fri. Även om det är lättare att leva 2 ihop för 30.000 kr än ensam för 15.000 kr. Så håller helt med om att det bör tas med i beräkningen då det är svårt att ge garantier på 30-50 års sikt som det ju handlar om.

      Delete
    2. Anonymous10:57 PM

      håller med att många som jobbar kanske är 'låsta'

      Delete
    3. Jag läste någonstans att många (ej kvantifierat) håller ihop trots usla relationer för att de inte är villiga att "köpa ner sig" och flytta till en hyresettai förorten. Den materiella nivån med, gissningsvis consumerism a la MOS, är prio.

      Delete
  12. Du har drabbats av "Hedonic Adaptation". Människans starkaste överlevnadsförmåga är att anpassa psyke och fys till vad än jorden försett oss med. Det är därför vi kan ha Eskimåer i norr och Kongofolket i varmare breddgrader. Ditt psyke och din kropp har helt enkelt anpassat sig till rådande miljö som du utsatt den för.
    Mvh

    ReplyDelete
  13. Anonymous11:00 PM

    Jag Har drivit företag som bara är aktivt från påsk-sep i 20 år nu dvs jag är ledig sep-mars och den första frågan jag får när det är daxs för stängning för säsongen är alltid:Vad ska du göra nu,När jag svarar: vara ledig. Så är nästa fråga :Efter det då ?.Problemet de flesta verkar ha svårt att ta in något som går utanför mallen i en normal vardag med jobb etc.Det jag gör mest när jag är ledig är att resa runt i världen och uppleva nya platser.Jag har aldrig upplevt något negativt med att jag är "lång ledig" utan bara fördelar.

    ReplyDelete
  14. Gammal man1:20 AM

    Jag är ju mycket äldre men tror inte att du får några problem med er fria tid. Flytta till ett lugnt ställe på landsbygden! Hitta en bostad! Billigare än i storstaden ,troligtvis måste ni fixa till bostaden ,men det blir ju tid som ger er glädje o nytta. Bor ni på landet kan ni ersätta gymmet med naturliga aktiviteter i naturen! Så har jag alltid gjort som är uppvuxen på landet utan tillgång till konstlade ställen. Lycka till

    ReplyDelete
  15. Anonymous11:01 AM

    Ang barnomsorgen borde väl din bloggkollega Petrusko kunna ge dig info? Min uppfattning är att han nyttjar barnomsorg fastän han är hemma...

    ReplyDelete
  16. Anonymous9:32 PM

    Hur klarar du dig om du blir sjuk då du saknar SGI? Allvarligt Sjuk typ stroke eller liggande på sjukhus. Är din portfölj "självgående" och det bara droppar in utdelning på kontot?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hela vitsen med passiv inkomst är ju att det ska vara oberoende av om jag är frisk eller sjuk. Så det är tänkt att det ska funka även med en stroke.

      Delete
    2. Men VERKLIGEN! Hade det varit USA hade det varit knepigare, där är väl anställning nästan en förutsättning för att inte gå i prrsonlig konkurs vid svår sjukdom. Kul inlägg och kommentarer!

      Delete
  17. Det här med att bankerna inte vill ge lån till folk som inte är anställda, hur gör ni? Du är inställd på att aldrig behöva ta ett lån? Du kommer t ex renovera köket och reparera bilen med pengar från bankkonto? Jag antar att du inte amorterar? Hur mycket kontantbuffert behöver man? Bara nyfiken.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous11:14 PM

      Planerar, budgeterar, sparar och betalar kontant. Reparera bilen med banklån? Snälla nån... ;(

      Köksrenovering? Istället för avbetalning i 5 år spara i 2.5 och betala cash.

      Delete
  18. Så hur mycket buffert?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous1:46 PM

      Bor du i slott eller etta med kokvrå? Två ex-partners med tvillingsar och trillingar på väg eller singel utan barn? På ren svenska: det beror på situation, ekonomi och hur bra man vill sova på nätterna.

      Delete
  19. Tack, jag har ioförsig anat att det är så. Min fråga var mest till Miljonären.

    ReplyDelete