Nästa år fortsatte i ungefär samma stil med då byggdes istället stommen till huset upp. Tredje året fick de råd att gräva en brunn och fjärde året kopplades elen in. Utlandssemester var bara att glömma dessa år, alla pengar gick till huset. År 10 kom bastun på plats och år 12 bryggan. Ja ni förstår principen och förhoppningsvis att man kan ta detaljerna i hans historia med en nypa salt. Det är ändå något i den här historien som jag verkligen gillar och som jag inbillar mig blivit allt mer ovanligt med tiden. Känner ju ingen jämngammal som skulle göra något i stil med ovanstående. Vill man ha ett sommarställe så får man väl köpa ett färdigt ställe där man max behöver göra en mindre renovering, med hjälp av hantverkare så klart. Sen får det lösa sig med lånen känns mer som dagens inställning.
Lite samma sak tycker jag det är med investeringar och målet om ett friare liv. Vi är en växande skara som jobbar mot detta mål långsiktigt, men frågan är om det inte är många många fler som går mer på impuls när det kommer till att förändra sitt liv? Jag har flera personer i min omgivning som efter karriär med hög lön och 60 timmars arbetsveckor helt plötsligt kommer på att de ska skola om sig till lärare, flytta till Barcelona och bli bartender, börja jobba som "coach" eller starta en blomsteraffär utan någon riktigt vattentät affärsplan. Ingen av de som gjort ovanstående har haft något sparkapital att tala om inför omställningen. Det är toppen att man följer sina drömmar och vågar ta steget att byta inriktning. Att veta vad man ska jobba med i 45 år som 20 åring är ju inte så lätt. Men tänk om man hade planerat och haft lite framförhållning, då hade kanske omställningen och möjligheten att följa sina drömmar på ett bra sätt varit ännu större.
De exempel jag kan komma på vad gäller långsiktighet i min omgivning är personer som hittat en hobby som de hållit på med väldigt många år, ofta sen de var i tonåren och numera är extremt duktiga på. Men även här är de långsiktiga en minoritet. Betydligt vanligare är någon som satsar hårt på löpningen 2-3 år och trots goda resultat på marathon (och lägenheten full med skor, pannlampor, löparryggsäckar och kompressionskläder) numera är överviktig och stillasittande. Skillnaden är att den långsiktige ser sin hobby som en naturlig del av livet medan marathonlöparen kanske mer jagar yttre motivation i stil med att klara loppet på en viss tid för att vara snabbast på jobbet. Vilket fungerar under en begränsad period, men inte under minst 10 år.
Att spara sig till ekonomisk frihet är ett långsiktigt projekt om man ska nå full frihet och inte behöva förlita sig på bidrag eller flytta ut i skogen. Min egen hobbyanalys är att du behöver se sparandet och investeringarna som en naturlig del av livet. Du kan absolut skruva upp takten lite extra i sparandet under några perioder men det får inte kännas som en plåga eller uppoffring. Då blir det väldigt svårt att hålla ut i de 10-20 år som krävs.
Håller ni med?
Jättebra inlägg. Jag går också igång på din kollegas historia om huset.
ReplyDeleteÄven om jag är relativt ny i sparandet så har det blivit min största hobby. Jag ägnar massor med tid åt mina kostnader, åt budget, åt framtida investeringar. Och det är inte tråkigt, det är inte jobbigt eller något jag drar mig för. Jag längtar efter att hitta 3-4 timmar jag kan ägna åt vår ekonomi. Det är tror jag nödvändigt också för att hålla ut under en längre tid, den känslan.
Första gången jag kommenterar hos dig förresten. Har läst många böcker om sparande under 2017 och håller din som en av de som inspirerat mig mest så tack för boken och tack för bloggen!
Det ska bli spännande att se hur många som precis hittat till detta med att spara för framtida frihet som finns kvar på twitter, bloggar etc om ett par år. Mest spännande efter nästa crash då det kommer lite motgångar.
ReplyDeleteBra blogg, funderar på att börja själv för att få skriva av mig mina tankar och bidra till det community som jag parasiterar på ;)
Mvh // framtida "semestermaskinen" ;)
Jag är rädd ;D
Delete... hehe näe men visst har du rätt. Ämnet är såklart som allra hetast nu när det går riktigt bra. Själv har jag intalat mig själv att fortsätta i ur och skur, men vet i gudarna hur man Faktiskt kommer att reagera när de röda siffrorna kommer.
Kronan till miljonen - för varje krona är början på en ny miljon
Hallå semestermaskinen!
DeleteJag är en riktig hobby-amatör-investerare. Jag har ej läst ekonomi eller liknande utan läser lite böcker, följer bloggar, läser igenom bolagsrapporterna och hänger med i nyheterna.
Jag måste säga att jag har ingen aning hur jag kommer att reagera vid en större börsnedgång. Dock arbetar jag hårdare för en ökad riskspridning och planerar att fortsätta investera vid nedgången :)
Sidetrack: Varför vill du fortfarande vara anonym? Varför inte ga ut med identiteten, börja föreläsa och skriva mer djupare artiklar i ekonomitidningar om din resa. Helt klart nagot du brinner för, skulle öppna dörrar för en del resor inom Sverige för att träffa, diskutera och byta erfarenter med likasinnade.
ReplyDeleteEn fråga jag grubblat mycket på. Föreläsa skulle vara kul men tror bloggen snarare skulle tappa på det. Men inget är hugget i sten.
DeleteOm du ska släppa anonymiteten får jag föreslå att du gör det i samband med nästa boksläpp för maximal exponering.
Delete/Anders
Jag (vi) har ett hus vi renoverar löpande utan ny belåning. Det känns ju bra såklart men det minskar möjligheten till massa härliga pengar in på börsen vilket ofta känns lite trist. Kanske hade varit en bättre affär att bara belåna och ösa in mer pengar på börsen varje månad (?).
ReplyDeleteFinns inget enkelt svar på det. Men hoppas ni har råd med lite börssparande i alla fall trots renovering.
DeleteHej miljonären, är läsare av din blogg sedan många år och har gjort nästan samma resa som din fd kollega - vilket i vårt fall är att ha sålt brf:en, flyttat till en hyresrätt och istället skaffat ett landställe i innerskärgården med ett mkt enkelt hus i som vi renoverar varsamt. Hade huset varit tip-top så hade vi aldrig haft möjlighet att skaffa stället överhuvudtaget (då mängder av kapitalstarka 40/50-talister bokstavligen dammsuger marknaden på färdigfixade objekt med alla tänkbara bekvämligheter). Många jämnåriga vänner är därtill helt oförstående till varför vi inte utökar lånet för att blåsa ut allt och få ett modernt ställe som hämtat ur valfri inredningstidning, men för oss är tjusningen just att leva enkelt, nöja oss med 50-talsstandard med ändå kunna åka ut med ungarna och få uppleva något som växer fram långsamt samtidigt som vi har kontroll på ekonomin och kan fortsätta sparandet nästintill som tidigare. Handlar om att gå sin egen väg och inte ryckas med i status/konsumtionshets, vilket känns som en befriande insikt.
ReplyDelete