Äntligen fri

Då var stunden jag tänkt på minst en gång varje dag de senaste 5 åren här. Jag har nyss lämnat min arbetsplats för de 13 senaste åren för sista gången. Frihetskänslan är total och det känns minst lika bra som jag tänkt mig.

Känslan är givetvis helt annorlunda jämfört med inför ett vanligt jullov. Men den stora konkreta skillnaden med att inte jobba blir efter helgerna. Så jag lovar återkomma i januari med en serie blogginlägg om hur det känns, vad jag gör på dagarna, om jag känner att jag kanske borde bitit ihop ett halvår till eller om jag snarare känner att jobbade kvar för länge.

Att jag jobbade i stort sett hela mitt yrkesliv på samma arbetsplats beror på att jag i stort trivts väldigt bra på jobbet. I alla fall de 10-11 första åren. Jag har också tack vare företagets storlek haft möjligheten att byta roller och därmed fått andra arbetsuppgifter (och högre lön). Så jag har haft samma arbetsplats och arbetsgivare men väldigt olika arbetsuppgifter.

Kanske borde jag bytt jobb eller gått ner på halvtid för 2 år sen när jag började trivas sämre på jobbet? Men jag har inte direkt vantrivts och känslan när jag kunnat köpa aktier för 25.000 kr i månaden har gjort att det ändå varit värt att kämpa på. Idag ångrar jag inget. Men lovar som sagt att fördjupa dessa tankar med lite distans i framtiden.

Vill avsluta med att tacka för allt stöd och glada tillrop senaste veckorna! Jag vet att jag inte är speciellt rik, att jag under perioder levt på ett sätt som passar rätt få och att sluta jobba innan 40 är något rätt extremt som inte alls alla drömmer om. Ändå har 99% av kommentarer byggt på att man är glad för min skull och att jag har lyckats leva och jobba mot det långsiktiga mål som jag nu uppnått. Det är en egenskap jag tycker är väldigt fin, att man kan glädjas åt andra och stötta deras livsval även om det inte överensstämmer med exakt ens egna personliga tankar.

Så stort tack för allt stöd! Jag lovar att fortsätta blogga om mitt nya liv som börjar idag...

Min mest gillade tweet någonsin.