Om jag var 30 - utan pengar

Idag fortsätter jag serien om vad jag skulle ge mig själv (eller annan person med samma mål som mig) för råd om jag började om i olika åldrar utan något kapital. Nu är vi framme vid 30-åringen.

Förutsättningarna är alltså att jag inte skulle ha något kapital vid den givna åldern. Vi hoppar för stunden över att grubbla på varför jag inte lyckats spara något fram till 30-årsdagen.

Yrke/sparande:
I gårdagens inlägg var en stor fråga utbildning och vad man ska jobba med. Förhoppningsvis har man fått in en fot på arbetsmarknaden när man är 30 år och fått ett heltidsjobb i den bransch man tänker sig att jobba. Om man siktar på att jobba till 67 är det ju oceaner av tid kvar att prova sig fram, skola om sig, testa att starta eget, byta jobb och ta tjänstledigt för att plugga på en folkhögskola. Men för oss som siktar på att bli ekonomiskt fria och kunna sluta jobba så snart det bara går är åren runt 30 kritiska. Nu handlar det om att borra ner huvudet jobba hård och spara mycket några år.

I denna ålder finns det en enda faktor som slår alla andra i betydelse och möjlighet att nå målet. Din sparkvot. Börjar du med 0 kr vid 30 års ålder krävs det ungefär följande sparkvoter för att kunna sluta jobba vid en viss ålder (räknat på 7-8% avkastning per år och under förutsättning att du fortsätter leva på samma ekonomiska nivå resten av livet):

70% sparkvot - sluta jobba vid 38 (8 års jobb/sparande)
50% sparkvot - sluta jobba vid 45 (15 års jobb/sparande)
30% sparkvot - sluta jobba vid 50 (20 års jobb/sparande)

Partner/barn:
Jag personligen blev singel strax efter jag fyllt 30. Vilket skapade en möjlighet att börja om från noll och hitta en partner som delade samma syn på livet och mål som mig själv. Jag inbillar mig att det är lättare efter 25 då man kanske vet lite mer själv hur man vill leva livet. Jag upplever (helt ovetenskaplig) att det är rätt vanligt att man träffar den personen man gifter sig med någonstans mellan 25 och 33.

När jag och min fru träffades och båda var en bit över 30 år kunde vi redan från början prata om saker som barn och mål i livet. Det vill säga hade vi haft helt olika syn på saker som sparande, intressen och önskan om barn så hade det inte blivit något förhållande. Träffas man i tonåren kanske det är svårare att veta vad man vill och man får mer hoppas på turen att man utvecklas i samma riktning.

Det passar säkert inte alla att leva tillsammans med någon, men ur ett sparandeperspektiv är det oslagbart. För mig är det även grymt mycket bättre för livskvalitén än att bo själv.

Enkelhet:
Det är nu runt 30 när många i omgivningen har fått heltidsjobb som den materiella standarden skruvas upp i en sjuk spiral. Så fort man hör om någon annan som köpt en båt, sommarstuga eller dyr villa så föds tanken kan han/hon/dom så kan jag/vi. Stå emot det där, det är ingen tävling vem som köper dyrast saker. Tävlingen är vem som lever det bästa livet utifrån sina egna förutsättningar.

Våga till och med vara den som gör en grej av att aktivt ta avstånd från konsumtionshets. Var stolt över att du trivs jättebra i en mindre lägenhet och träna som en galning för att sen kunna cykla ifrån kompisen som köpt en ny cykel för 35.000 kr.

Sparande/investeringar:
Börjar man från noll så finns det ju inte så mycket man kan göra fel till en början. Utan sätt igång med din nya höga sparkvot i ett långsiktigt sparande på börsen.

Själv hade jag ju redan kommit igång och passerat miljonstrecket några år innan 30. Jag upplever i efterhand att jag krånglade för mycket under dessa år. Jag tog ut lite aktier och satte in i lägenhet när jag flyttade, jag sålde fonder när börsen gått starkt en period och betalade av CSN i klumpsumma och massa annat krångel. Mycket fokus på att tajma aktiemarknaden helt enkelt. Det hade varit bättre och framförallt enklare att se portföljen som en helt separat ekonomi som inte får röras och löst privatekonomin för sig.

Imorgon blir det en utmaning. Att ge mig själv som 40-åring lite tips. Jag vet ju inget om att fylla 40. Jag får väl börja med en utskällning för hur jag kan satt mig i situationen att vara 40 år utan något kapital om nu målet är att sluta jobba så tidigt som möjligt.