Är 100% frihet eftersträvansvärt?

När jag är mitt inne i vardagslunk med väckarklocka, deadlines och försök att klämma in träning med tillräckligt engagemang efter jobbet är min längtan efter friheten närmast enorm. Att få komma bort från alla dessa krav, stress och det inrutade livet som ett heltidsjobb innebär.

Nu på semestern har jag haft tid att fundera lite. Total frihet är kanske ändå inte det optimala? Till att börja med, vad menar jag då med total frihet? Jag tänkte dela upp friheten i tre delar.

Ekonomisk frihet
Om man med ekonomiskt oberoende menar att man kan köpa vad som helst när som helst måste man väl upp i minst 1 miljard för att uppnå detta. Kanske mer? För mig räcker dock att kunna bo enkelt men bra, köpa god och nyttig mat, kunna åka på några resor per år, ha en fungerande bil och en bra cykel och utöver detta några tusenlappar i månaden för nöjen och andra inköp. Jag och min fru lever idag på ca 20.000 kr i månaden netto, och trivs bra med det. Vi kommer inom kort kunna höja omkostnaderna till 30.000 kr netto utan att någonsin jobba mer i livet. Samt om börs och ekonomi utvecklas ungefär som de senaste 100 åren kunna höja våra omkostnader med minst inflationen.

Så jag känner nog att vi är hemma på denna punkt. Det vi gör just nu när jag jobbar vidare till årsskiftet och min fru preliminärt under minst hela 2018 är att bygga upp säkerhetsmarginal.

Geografisk frihet
Förutom problem med visum i vissa länder som vi kanske skulle testa att bo i, tex Australien så har vi en väldigt stor geografisk frihet. Vi kan mer eller mindre bosätta oss var vi vill och valet av bostadsort blir en avvägning av väder, närhet till släkt och vänner, prisläge i landet, säkerhet, standard etc. Så väljer vi att bo kvar i Sverige så är det ett aktivt val då vi tycker fördelarna inom vissa områden överväger nackdelarna i andra delar.

Tidsmässig frihet
Tid är ju en stor bristvara i våra liv. Vi vet inte hur lång tid vi har att förfoga över och hela vitsen med att spara och få avkastning på pengarna är att inte behöva byta mer tid än nödvändigt mot pengar. I våra fall har det handlat om knappt 15 års jobb i utbyte mot 40-60 år där vi helt fritt kan disponera vår tid.

Talande citat även om jag vet att många gillar båda sina jobb och att jobba.

Sammanvägd frihet av de 3 ovan nämnda 

Så för oss finns det absolut vissa begränsningar i att vi inte kan köpa en Yacht (eller kanske inte ens en Tesla om jag ska vara ärlig) eller få visum för att kunna flytta permanent till Australien. Men på det stora är vi på väg att skaffa oss väldigt stor frihet inom alla 3 områdena ovan. Att ha en ok ekonomi, svenska pass, inga barn och vanan att leva billigt är helt enkelt en väldigt stark kombination om man är på jakt efter frihet.

Ökad frihet tror jag  på det stora hela bara är positivt. Men frågan är om vi inom kort har kommit så långt ut på frihetsskalan att mer inte längre blir bättre? Henrik Schyffert hade en ganska rolig poäng när han var uppvärmare åt Socialdemokraterna i Almedalen 2008. Han tyckte då Socialdemokraterna skull nischa in sig på "Mindre valfrihet" som slagord. "Folk vill inte välja något jävla elavtal, man vill ha en sladd i väggen och räkning i brevlådan."

När det kommer till geografi och ekonomi skulle jag säga att i mitt fall skulle mer vara bättre. Dvs skulle gladeligen ta emot 10 miljoner extra och ett globalt visum till alla världens länder. Det är när det kommer till totala friheten vad gäller tid som jag har börjat grubbla under semestern.

Att själv kunna välja vad man ska göra med sin tid tror jag bara är bra. Dvs tycker jag det är roligare att cykla MTB än att göra månadsrapporter i Excel är det bara av godo om jag kan välja att göra det på dagarna. Men det är när det kommer till frihet i form av en tom kalender som jag har blivit lite mer tveksam. Kanske finns det risk för både en känsla av meningslöshet men också slöhet av att inte ha något planerat eller någon tid att passa på en hel vecka? 

Det här är något jag kommer fundera en del på under hösten. Och sen testa mig fram under min första period som fri efter årsskiftet. Men det jag tänker i korthet är att om jag vill lägga mer tid på träning, läsa och skriva så kanske jag borde göra det lite mer planerat och strukturerat. Hitta en kompis som jag kan träna med varje tisdag kl 10 och en annan som jag tränar med fredag lunch. Därutöver lägga mina egna träningspass på bestämda veckodagar och tider runt dessa pass. Läsandet kanske kan göras i någon form av bokcirkel med regelbundna träffar. Vill jag skriva mer så kanske melodin är att jag bestämmer att jag gör det mellan kl 14 och 15 varje dag. Istället för att bara ta dagen som den kommer. Sen kommer ju schemat bli mycket luftigare, friare och roligare än ett vanligt inrutat liv. Bara fyllt med saker som jag själv lagt in på schemat och när som helst kan ta bort.

Vi får se var tankarna landar. Och framförallt hur det känns när jag helt plötsligt har dagarna fria och utan inbokade aktiviteter. Vad tror ni, är mer frihet inte alltid bättre?