Veckan avsnitt av Sparpodden där bloggaren Onkel Tom gästade tyckte jag var riktigt bra. Du som inte har hört det än får leta upp avsnittet själv i valfri poddspelare.
Roade mig med att själv försöka tänka hur jag hade svarat på samma frågor och kan väl konstatera att jag tycker Tompa var bättre än vad jag själv hade varit i samma situation på att lägga ut texten och sätta ord på sina tankar. Även om jag ibland satt där på tunnelbanan och var lite nöjd och tyckte jag kom på vissa bra svar jag själv också...
Finns ju vissa likheter mellan min och hans billiga livsstilar. Men det är också väldigt stora skillnader. Inte minst i det faktum att jag har 0 barn och han 4. Vilket medför att deras familj ska släpa hem mat för 6 personer istället för 2, utan bil. Kostnaderna blir ju också automatiskt högre med 4 barn, vilket allt annat lika både medför lägre sparkvot och större behov av passiv inkomst för att kunna sluta jobba.
Att ha barn innebär ju en annan svårighet som när dottern inte fick barnbidraget eller lika fin telefon som kompisarna. Tvivlar inte en sekund på att deras familj har jättelyckliga barn som får all kärlek och annat viktigt som barn behöver. Men att leva sparsamt så det påverkar personer som själva inte valt det är något annat än att som vuxen människa själv välja att man kör ett antal sparsamma år som man kan avbryta när man själv vill.
En annan enorm skillnad är att jag gick direkt från livet som student till att börja jobba och då fortsätta att leva på en students kostnadsnivå. Jag har helt enkelt aldrig hunnit vänja mig vid något annat. Medan Onkel Tom istället hade 4 barn, bil, villa, lada, körde 5000 mil per år och tillbringade 50 dygn om året i fjällen. Vilket måste vara en mycket större och svårare omställning.
Delar heller inte riktigt inställningen att det är en frihet och rikedom att kunna leva så billigt som möjligt. För mig är sparandet en konsekvens av att jag vill bygga upp en kapital och frihet att själv kunna styra min tid. Men själva billiga levernet och minimalism är inte syftet eller självändamålet för mig. Jag skulle inte ha något alls emot att få 25 miljoner och inte ha några problem att bränna pengarna eller öka mina omkostnader.
Vad tycker ni läsare? Upplever ni mig och Onkel Tom som samma typ av personer? Eller upplevs det även utifrån som en skillnad i motiv och inställning till pengar, sparande och frihet?
Onkel Toms blogg hittar ni här om ni inte redan läst den.
Intressant kommentar om att du inte skulle ha något emot att bränna 25 miljoner eller öka omkostnaderna, för så som jag uppfattat det har du haft svårt att öka omkostnaderna och skrivit något inlägg om det. (Om jag inte minns fel, vilket kan vara fallet).
ReplyDeleteDetta kan i och för sig bero på att du prioriterat bort dessa tankar för att snabbare komma till ditt mål, vilket i sig är riktigt beundransvärt.
Vad är det första du skulle köpa om du fick 25 miljoner?
Det svåra är inte att bränna pengar utan att minska mitt sparande. Då jag känner att jag vill spara så mycket som möjligt för att så snabbt som möjligt bli fri och äga min egen tid.
ReplyDeleteHade jag 25 miljoner skulle jag sluta jobba imorgon. Med 4% regeln skulle ju det motsvara 1 miljon per år i passiv inkomst. Vilket skulle kunna medföra 20 veckor om året utomlands på trevliga hotell i väntan på att jag hittat var jag vill bo, en bil som byts ut när den hunnit bli några år gammal så den aldrig hinner bli problem med och massa roliga träningsprylar som dyra cyklar och liknande.
Kanske till och med skulle lyxa till det med något förhoppningsbolag utan utdelning.
Jag har läst din blogg sedan långt innan jag startade min egen och jag tror att den stora skillnaden syns redan i namnet. Du är mer fokuserad på att bli rik (inget fel med det) än att bli fri. Onkel Tom (och undertecknad) kommer från ett delvis annat perspektiv där det är friheten som lockar (inte minst friheten från prylar) med effekten att man både kan och måste spara pengar för att bli fri.
ReplyDeleteDet är egentligen ytterligare en version av det som nämns i podden nämligen att man kan komma från olika håll men ändå hamna på ungefär samma plats. Jag har tidigare reflekterat över att det finns tre vägar till ungefär samma plats
1. Jag vill bli fri, behöver spara pengar, konsumerar mindre, blir rikare, blir mer miljövänligt
2. Jag vill bli rik, behöver spara pengar, konsumerar mindre, blir friare, blir mer miljövänlig
3. Jag vill vara miljövänlig, konsumerar mindre, sparar pengar, blir rikare, blir friare
Väldigt förenklat men jag tror du ser poängen.
Har skrivit en egen kommentar angående Onkel Toms medverkan i sparponden på min blogg om intresse finns. http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/fredagsfunderingen-reflektioner-efter-onkel-toms-besök-i-sparpodden
Det viktigaste är att det är få som ser "att leva så billigt som möjligt" i sig själv som ett ändamål, utan det är precis som du skriver, miljonärinnan30, ett medel för att ta sig till målet. Det är otroligt stor skillnad mellan detta.
ReplyDeleteDet jag först och främst tänker är att du är en hard core-sparare, vilket inte är mitt intryck av Onkel Tom. Onkel Tom lever i och för sig ett sparsamt liv, men deras strävan är ett enkelt liv. Du lever ett sparsamt liv, din strävan är att inte behöva lönearbeta. Jag delar inte Farbror Fris bild av att du är fokuserad på att bli rik, min bild är att du är fokuserad på att leva snålt för att slå dig fri från lönearbete. Hårfina skillnader, olika nyanser av samma sak.
ReplyDeleteDet jag tror Farbror fri har en poäng i var att mitt intresse föddes från viljan att bli rik. Mitt mål var från början 10 miljoner snarare än att kunna sluta jobba. Önskan att kunna leva fritt har kommit längst vägen.
Delete