Säkerhetsmarginal

Att veta hur mycket pengar man behöver för att klara sig är ju egentligen ganska enkelt. Är ju bara att prova sig fram och leva ett liv man är nöjd med och sen titta på kontot hur mycket pengar som går åt varje månad. Hur mycket kapital man behöver för att kunna plocka ut detta belopp är desto svårare att uppskatta. Inte minst om vi pratar om tidsperioder på 30-50 år. Den vanligaste metoden är den sk 4%-metoden som bygger på att man kan sälja 4% av sina tillgångar varje år och dessutom höja det årliga uttaget med inflationen. Så länge skatten på ISK/KF är så låg tycker jag nästan vi kan ignorera den, annars bör man räkna med kanske ytterligare 0,5-1% över tid.

Som svensk har vi dessutom en inte obetydlig pension att räkna med. Det har ju för de flesta som lyckats gå i pension tidigt via lönearbete tagit minst 10 år att jobba ihop ett kapital. Vilket ger ett antal tusenlappar i månaden under livets sista 30-40 åren.

Men vågar man lita på att man kan räkna med att aktieutdelningarna fortsätter rulla in eller att du kan sälja 4% om året av indexfonderna? Jag har ett par färska exempel på att många är lite skeptiska till att våga säga upp sig och sluta jobba för tidigt.

Denna typ av kommentarer får jag ganska ofta. 4% regeln är ju tänkt att klara dessa kraftiga nedgångar. Inte minst om nedgången kommer när man slutat jobba för 10 år sen som i frågan. Den stora risken borde vara att börsen rasar 50-60% på ganska kort sikt precis efter att man sagt upp sig. Trummar börsen och samhället på som vanligt i 10 år innan den rasar så bör man ha tillräckligt marginal med 4% regeln för att klara även historiens största börsras.

Idag ställde Utdelningsseglaren denna fråga på Twitter. 

Omröstningen är inte avslutad än men då det kommit in över 1200 röster när jag tog bilden tror jag ställningen kommer stå sig ungefär. Det vanligaste svaret är alltså över 10 miljoner. (Jag svarade 5-7 miljoner räknat på en person. Lever man 2 ihop tror jag man kan dra ner siffran per person lite och landa på 8-9 miljoner ihop som par. Har ju utgått ifrån mig själv dvs ett liv utan barn.) 

Frågan är alltså om 36% verkligen anser att man behöver >33.000 kr i månaden, vilket ju motsvar en bruttolön på över 45.000 kr i månaden, utan att jobba alltså? Eller om man inte känner till eller litar på 4% regeln?

Personligen känner jag igen mig lite i att det på sätt och vis känns lite läskigt att våga ta steget och lita på att något funkar i framtiden bara för att det fungerat historiskt. Men jag siktar på följande typer av säkerhet

- Jag har under 10 år levt på ca 6000 kr i månaden i snitt. Jag räknar med att ha en passiv inkomst på långt över det dubbla. Vilket jag får sänka om det skulle bli kris. Att ställa in en utlandsresa om Sverige går igenom sin värsta kris på många år och börsen rasar 60% känns ju ok. Jämfört med vad som händer för någon av alla de med 0% sparkvot när ekonomiska krisen kommer. 

- Jag räknar med att jag kommer dra in lite pengar på olika former av jobb även efter att jag "gått i pension". Pengar som då är ren bonus eftersom jag ska klara mig på passiva inkomsten.

- Jag kommer använda min aktieutdelning från år 1 att leva på under år 2. Dvs får 1 års förvarning om bolagen sänker utdelning till då jag ska börja leva på pengarna.

Lägger vi till saker som framtida arv, tjänstepension, allmän pension, extremt lågt belånat boende etc. Så risken borde vara större att jag jobbar för länge än går i pension för tidigt.

Utdelningarna börjar ta form

Vi är verkligen inne i en spännande period med rapporter och information om föreslagen utdelning från de olika bolagen jag äger så gott som dagligen.

Så det är en del pillande i excelarket nu med utdelningsprognosen för 2017.

- Castellum slog mina förväntningar med sin kraftiga höjning trots nyemissionen förra året.
- Telia blir som väntat 2 kr. Precis vad jag räknat med.
- SCA hade jag ingen åsikt om utan den följde min standardinställning som är 3% höjning för alla bolag som jag inte aktivt gjort någon ändring av prognosen. Då direktavkastningen i aktien är låg så var det kanske väl defensivt att bara räkna med standardmässiga 3%?
- Nordea hade jag inte räknat med någon höjning alls. Så där var en höjning med 3,5% en glad överraskning.
- Atlas Copco slog även de mina prognostiserade 3% med råge. Hela 8% blev höjningen där. Precis som i fallet med SCA är direktavkastningen lite lägre efter kursuppgång vilket gör att en högre tillväxt är välkommet.
- Finska hisstillverkaren Kone höjder med hela 10,7%. Bättre än jag räknat med. Kursen rasade på rapporten. Så kanske kan bli nya köp här i slutet av nästa månad.

För att förtydliga upplägget så är jag inte inne och pillar i utdelningsprognosen under året. Utan sätter ett mål som i de allra flesta fall är 3% per år rakt över hela linjen, som sen höjs med ytterligare 3% året efter. Sen några bolag som Telia, Ratos, Nordea och Fortum där jag ansett att detta inte är realistiskt så har jag ändrat till att sätta en manuell uppskattning på utdelning istället för standardmässiga +3%. Nu visade det ju sig att Nordea hade klarat att ingå i gruppen med standardmässig höjning.

Än så länge har alla bolag där jag räknat med 3% som standard överträffat målsättningen. Men kvar är tex H&M där ju inget talar för någon höjning.

Tyvärr är ju utdelningsgrafen hos Avanza helt pajad för oss som ägde HCP och fick utdelning av aktier i QCP. Så det ser ut som jag fått 20000 mer i utdelning än verkligheten. Tur man har sitt egna excelark. Blir en riktig utmaning att få Avanza-grafen att visa utdelningstillväxt mellan 2017 och 2018 nu...

Missären fortsätter

Har ju beklagat mig tidigare över hur extremt fattig januari varit. Flera dyra inköp som SL kort för ett helt kvartal och kläder tillsammans med att vi börjat bygga upp en reskassa för sommarsemester. Dessutom skulle första kvartalets skatt på min KF betalas.

Så jag som brukar köpa aktier för 1000 kr per dag har inte kunnat göra ett enda köp på 1,5 vecka. Till råga på allt får jag ett meddelande på Avanza igårkväll kl 18.22 om att det ska dras skatt på min utdelning av QCP aktier (som delats ut från fastighetsbolaget HCP). I morse var det helt plötsligt minus på kontot, ska tilläggas att jag inte har någon kreditlina normalt sett. Halvtaskig framförhållning av Avanza måste jag säga...

Bakgrunden är denna. Jag hade ca 300 HCP aktier i höstas. Bolaget valde då att dela upp sig i 2 bolag och ägarna i HCP fick aktier i det nya bolaget QCP (1 ny QCP för 5 gamla HCP). I samband med detta blev ju HCPs aktier mindre värda och HCP sänkte också sin utdelning för första första gången på många många år.

Då jag inte ville äga QCP sålde jag mina ca 60 QCP-aktier för ca 7500 kr några dagar efter att jag fått dessa nya aktier på mitt konto. För dessa pengar köpte jag direkt nya aktier för att kompensera för den minskade utdelning jag nu skulle få i mina HCP.

Nu helt plötsligt visar det sig att jag ska betala nästan 3000 kr i skatt för utdelning i QCP. Hur det kan motsvara 15% källskatt övergår mitt förstånd, utan det är snarare 40% skatt på det värde jag fått i utdelning. Så dagens uppesittarkväll känns ju lite småtrist när de första 3000 kr som förs över imorgon bitti ska gå till att betala 40% skatt på en utdelning som jag egentligen aldrig sett skymten av. Utan som gått oavkortat till att köpa nya aktier för att kompensera för den lägre utdelningen i HCP till följd av att en del av fastigheterna ligger i det nya bolaget QCP.

Några fler som äger HCP som kan förklara hur detta hänger ihop? Har pratat med Avanza idag men jag fattar ärligt talat inte hur de har räknat.

Uppföljning gårdagens inlägg

Vill börja med att tacka för många bra kommentarer kring gårdagens inlägg om möjligheten att dra in några tusen i månaden på ett enkelt och roligt sätt för att med större trygghet kunna våga ta klivet och sluta jobba redan nästa år.

Många har föreslagit att jag bara ska bita ihop 1-3 år till på nuvarande jobbet.
Logiskt och matematiskt sett är det givetvis det enklaste. Nu har ju snöbollen börjat rulla i hyfsad fart tack vare högre lön och återinvesterad utdelning. Varje år extra jag och min fru kör vidare som nu kan vi köpa nya aktier för runt 650.000 kr. Om man redan har jobbat 12 år är det väl inga problem att bita ihop och jobba 2 år till? Problemet är att jag mentalt sett redan är inne på de där sista åren. Redan efter sommarsemestern 2015 kände jag att nu börjar det bli tufft att komma igång igen. Klarar jag verkligen att jobba heltid 3 år till tänkte jag då? Tanken att sluta redan 2018 har jag levt med senaste året. Det känns ärligt talat mycket med 1,5 år till från nu. Att då tänka på ytterligare 2 år är ingen lek. Ungefär som att man efter 39 km på ett Marathon får höra att banan är 46 km och inte 42...

Vissa har antytt att det bara är att köra på. Våga släppa sargen redan nu. Säg upp dig nu idag!
Kanske kan vi sluta båda två redan nu? Om vi säljer lägenheten och köper ett billigare boende på landet skulle vi landa på runt 6,5 miljoner kronor i kapital samt ett obelånat eller extremt lågt belånad boende.

6,5 miljoner ger 21.600 kr i månaden enligt "4% regeln". Som då dessutom ska räcka till att betala schablonskatten på ISK/KF. Fullt möjligt att leva på för 2 personer utan barn, och mer än vi lever för nu.

Men inte riktigt den frihet vi kämpat för senaste åren. Jag skulle nog vilja att vi ligger över 7 (men gärna 8) miljoner i minst 12 månader (för att minska risken att man värderar portföljen enligt 4% regeln och säger upp sig veckan innan en börsnedgång på 50% vilket visat sig vara gränsfall att 4% regeln klarar).

Hitta ett roligt jobb
En sista tanke som nog egentligen är den bästa är att hitta en roligare jobb där det inte är en pina att köra på några år till. Att hitta ett jobb som jag trivs på som betalar lika bra som det jag har nu är ju det optimala men den drömmen har jag nästan släppt. Jag känner mig låst och trött av projektledning, ansvar, hålla många bollar i luften och stress mot deadlines. Att hitta något jobb utan dessa inslag med lön på minst 45.000 kr i månaden vet jag inte hur det skulle gå till.

Men istället för att flytta ut på landet och sätta plant skulle det ju vara möjligt att hitta en mindre kvalificerat jobb men som ändå betalade 30-35.000 kr brutto med betydligt mindre av stress och ansvar där det inte vore en pina att bita ihop 1-2 år till. Även med en lön på 30.000 kr i månaden före skatt skulle jag ju kunna spara minst 10.000 kr i månaden och återinvestera all utdelning.

Möjliga deltidsarbeten?

I planen att kunna sluta jobba redan under 2018 ligger att jag troligtvis kommer behöva dra in några kronor i någon form av lön mellan 2018 och 2050. Jag kommer ju inte vara uppe i målet för antalet aktier som ligger ute till höger här på bloggen redan om ett drygt år. Kanske är målet onödigt högt satt men ett tillskott på runt 30-50.000 kr om året under några år efter 2018 skulle göra stor skillnad när den passiva inkomsten är på gränsen till att räcka.

Fördelen med att tjäna så pass lite är att skatten är låg. Runt 10%. Tänker också att den press, stress och begränsade frihet jag känner av jobbet idag skulle bli mindre om jag bara jobbade 10-20% av heltid. Gärna med något ganska enkelt, fritt och okvalificerat jobb.

Detta är något som jag tänker mig ska behövas under ett par år i så fall. Att bli helt fri från arbete är fortfarande det långsiktiga målet. Men räknar ju med att utdelningen växer snabbare än inflationen så håller jag mig bara flytande så talar tiden till min fördel.

Innan det är dags att flytta utomlands för gott är ett tänkbart alternativ att flytta till en mindre svensk stad för att frigöra pengar från boendet men också få en mindre stressande tillvaro närmare naturen. Så har tänkt lite under helgen på vilken typ av jobb man skulle kunna få på en sån ort. Sätta plant någon månad per år? Jobba helg på en matbutik? Vikarierande tidningsbud eller brevbärare som får hoppa in en dag i veckan?

Även om pressen och kravet att hålla många bollar i luften är mycket mindre i dessa jobb än mitt nuvarande och fördelen med den låga skatten vid en lägre årslön så måste man ändå värdera arbetsinsatsen som krävs för x kr efter skatt. När jag läst på lite så är det ganska uppenbart att det krävs en betydligt tuffare arbetsinsats som tidningsbud eller plantsättare även med 10% skatt jämfört med det jobbet jag idag gör för att dra in samma belopp med runt 30% skatt.

Så kanske är det ändå lättast att bita ihop någon månad till och jobba hela 2018 ut eller en bit in på 2019? Då kan jag ju spara drygt 20.000 kr i månaden och återinvestera 10.000 kr i månaden i utdelning. Varje månad extra jag står ut med det motsvarar ju runt 10 månaders deltidsarbete där jag tjänar 3000 kr i månaden netto och använder utdelningen för levnadsomkostnader.

Det är det här som kallas "one more year syndome" bland amerikanska tidiga pensionärer.

Vilket är ert bästa tips på att på enklaste möjliga sättet att tjäna 30.000 kr per år netto?

10 miljoner

Verkar som Sverige klarar att av att hålla befolkningstillväxten uppe även utan min hjälp. Över 10 miljoner invånare idag. Så kanske kan stryka punkten barnlöshet på listan över alla mina eventuella svek mot samhället.

En intensiv arbetsvecka är över. Vilket har inneburit mindre bloggande och även mindre tid att följa börsen. Gårdagens fina utdelningshöjning från Castellum passerade dock inte obemärkt. Riktigt imponerande att dela ut 5 kr per aktie. Vi fick ju trots allt köpa nya aktier för 77 kr styck vid nyemissionen, så utdelningen på dessa nya aktier blev ju väldigt bra.

Något som ställt till det lite för min excelfil med utdelningsprognos för kommande år är att allt fler bolag delar ut flera gånger per år. Det som rör till det lite är att jag med största sannolikhet har olika antal aktier vid vårens och höstens utdelning, vilket gör att jag måste disponera om upplägget på något sätt då jag nu har en kolumn för antal aktier och en kolumn för årets utdelning som multipliceras och sen låses vid utdelningsdatumet. Så jag har haft lite manuell handpåläggning med de bolag som delar ut flera gånger om året. Men nu börjar det bli så många att jag behöver göra det lite mer systematiskt men ändå få det snyggt och överskådligt.

Januari månad är fortsatt öken efter en tidig lön i dec, tunga inköp i civila livet (kläder och SL kort för helt kvartal), skatt som ska betalas i kapitalförsäkringen etc. Så har varit dåligt med köp senaste veckorna. Tror aldrig jag längtat så mycket efter en Uppesittarkväll och lön förut. Men nu är det mindre än en vecka kvar.

Tack för alla trevliga kommentarer

Vill ta tillfället i akt och tacka för alla trevliga kommentarer i mitt kommentarsfält här på bloggen. Vet att många läsare håller med om att kommentarerna är minst halva nöjet med min blogg, och det är ju helt tack vare er läsare!

Kommentarerna ger mig också många uppslag på nya inlägg. Vilket kan vara lite svårt ibland när man börjar nära sig 1000 inlägg...

Det är också en väldigt stor skillnad i kommentarerna jämfört med bloggens första år. Då var de som kommenterade mycket mer kritiska mot mig och mitt livsval.

Även om många fortfarande tycker jag överdriver sparandet, glömmer att leva i nuet, borde byta till ett roligt jobb, gör dåliga investeringar etc så tror jag skälet till mycket färre kritiska kommentarer jämfört med bloggens början är följande:

- Läsarna till bloggen har vant sig vid mitt livsval, de som inte gillar det har väl lämnat bloggen misstänker jag.

- Offentliga profiler som Günther och Nicklas Andersson har gjort det mer accepterat att spara stor del av lönen.

- Det finns idag ett antal ekonomibloggare och folk som lever minst lika sparsamt som mig. Trots att de har en massa barn. Vilket gör att mitt liv inte känns lika extremt.

- Från början kom stor del av trafiken utifrån, tex av typen att någon skrev "kolla vilken dåre" på Flashback eller en blogg som inte hade något med ekonomi att göra. Dvs det var inte personer som sökte sig till bloggen av intresse för sparande och aktier utan mer som en freakshow.

- Tror också det kan vara lättare att kritisera en 27 åring med ett par hundra tusen på kontot som sparar 10.000 kr i månaden av en medioker lön, än en 35 åring med >5 miljoner som räknar med att kunna sluta jobba inom ett par år. Kanske till och med finns någon där ute som ångrar att man inte själv tog tag i sparandet för 10 år sen?

Så tack alla läsare för era vänliga kommentarer som håller bloggen levande och intressant!

Mina vänner

Har fått ett par kommentarer som handlat om mina vänner på olika sätt. Så tänkte att jag får försöka räta ut frågetecknen. Den första frågan löd såhär och gjorde mig lite förvirrad.

Hej

Min fråga avser inte detta inläggs tema, men då det skulle vara lite tokigt att gå in i ett jättegammalt inlägg, så....:

Är lite nyfiken på hur dina vänner som du jämförde med när du började sparade har det nu.

Man får väl anta att orienteraren har nått sitt bäst före datum.
Och att globe trottern har stagnerat lite i sin resefrekvens.

Och hur ser dom på dig nu när du nått så långt som du gjort med ditt kall.
För rent ekonomiskt så har dom antagligen blåst allt.

/Makkann

Var först lite osäker på vilket inlägg som syftades på. Men hade ett svagt minne av att jag skrivit om det här och hittade detta inlägg från 2007 (otroligt snart 10 år sen). Det som gör mig lite förvirrad är att jag aldrig skrev i inlägget att min kompis var just orienterare. Men det var han. Så antingen har jag skrivit om det fler gånger eller så är Makkann synsk eller så känner vi varandra?

För att svara på frågan så har både "orienteraren" och "globe trottern" lagt om sin livsstil och lever idag vanliga svenssonliv med heltidsjobb, fast förhållande och mycket konsumtion. De levde på ungefär samma ekonomiska standard som mig under kanske 5 år för att kunna träna respektive resa. Upplever nog att de var lyckligare när de hade lite driv och mål med sin vardag. Idag har de inget kapital men säkert fina minnen och tror absolut inte de ångrar sina år som backpackers och elitidrottare även om det skjutit karriär och ekonomisk trygghet några år framåt i tiden. Precis som jag inte ångrar mina drygt 10 sparsamma år som gett mig några miljoner i kapital.

Nästa fråga var;

Spinner vidare på frågan om dina vänner.

Hur ser din bekantskapskrets ut? vad gör du när du umgås med vänner?
Hur mycket om din ekonomi berättar du för dina vänner? 
Vad tycker dina vänner om ditt sparsamma leverne?
Har du några vänner som gör samma resa och har samma mål som dig?

Tacksam för svar, och tack för en bra blogg och mkt inspiration.

Här kan man väl enkelt sammanfatta det som att det är väldigt olika. Alla mina vänner vet om att jag lever ganska sparsamt, är intresserad av sparande och aktier. Vissa som själva är lite intresserade har ställt lite frågor och då öppnar jag upp mig mer successivt och har berättat lite mer detaljer om planer framåt, hur aktieportföljen ser ut etc. Ingen av kompisarna är lika engagerad som mig, men någon pensionär innan 50 finns det nog i kompisskaran. Flera har också sagt att de blivit peppade och tror vår vänskap har ökat deras intresse kring sparande. Andra som själva är helt ointresserade av aktier och sparande har jag andra gemensamma intressen med och då finns det egentligen ingen mening att gå in på detaljer om jag sparar 5000 eller 20 000 i månaden eller köper Castellum eller Diös (eftersom de troligtvis aldrig hört talas om något av bolagen).


Fick även fråga på Twitter på samma tema:
Går du ut på AW och äter och dricker öl någon gång? Bio,lunch,fika eller annat med vänner? Eller är de för dyrt?

Här är svaret att jag dricker ca 10 öl per år på krog/restaurang och kanske lika många till hemma. Det blir någon AW med jobbet per år men brukar bara dricka 1-2 öl då. Sen någon gång med kompisgänget men som ni förstår inte så ofta med tanke på totala antalet öl per år.

Bio brukar jag och min fru vara på någon gång per år men kan inte komma ihåg när vi betalade senast. Har vunnit/fått lite biocheckar i olika sammanhang som täckt behovet. Fika på café tror jag aldrig gjort. Ruskigt oprisvärt och tror inte jag har så mycket kompisar som har den vanan heller. Så har aldrig varit några problem att stå över.

Har ett par kompisar som jag delar träningen som intresse med och vi träffas i stort sett bara i samband med träning av olika slag.

Upplever helt enkelt inte att det är något problem att leva sparsamt i umgänget med vänner och bekanta. De flesta har fullt upp med sitt och kan man få till att träffas någon gång i månaden är det bra och då brukar det inte vara några problem att styra in det till billiga hemmaaktiviteter utan att det blir konstigt. Och blir det någon aktivitet per år som kostar någon 100-lapp är det givetvis inga problem. Tror det viktiga är att man kommer bort från slentrianköpen som sker flera gånger i veckan.

Halvtrist försäljning från H&M

Att öka antalet butiker med drygt 10% samtidigt som försäljningen "bara" växer med 6% är givetvis inte optimalt. Framförallt inte i en tid där mer och mer borde säljas utanför fysiska butikerna. Det är inte en enstaka svag månad utan en tydlig trend att försäljningstillväxten har bromsat in.

Det är lätt hänt att man som lekman i frustration och besvikelse börjar komma med smarta idéer om att H&M har för många butiker. Gärna med något exempel från Nordstan i Göteborg eller Drottninggatan i Stockholm. Eller att de varit för långsamma med online. Den dagen vi som ägnar 15 minuter i veckan åt H&Ms business bättre kan avgöra effekten av att ha en eller två butiker på en viss yta i en specifik stad än H&Ms ledning med alla data och analys de sitter inne på...

Jag fortsätter köpa H&M på dessa nivåer, för kanske 10-15% av mitt månatliga sparande. Även om bolaget har utmaningar. Men tror (eller gissar) att utdelningen kommer vara högre än dagens 9,75 kr år 2020 och över 14 kr 2025. Och att då köpa under 250 kr känns helt ok för mig.

Rekommenderar annars Magnus Anderssons inlägg som motvikt till min positiva syn då jag tycker han har flera bra poänger. Också starkt att se rationellt på ett bolag som man tidigare hyllat och ägt, istället för att som mig envist köpa vidare och hoppas att allt löser sig.

Är det värt att superspurta sparandet?

Bloggkollegan Farbror fri har skrivit ett inlägg om att familjen startar ett halvårs lång sparperiod där de ska leva extra sparsamt fram till frun i familjen slutar jobba i sommar Läs inlägget här.

Deras familj ligger lite före mig och min fru, men vi får skylla på att de är några år äldre. Vilket gör att mannen redan slutat jobba och frun nu är näst på tur. Men de kör ju lite annat upplägg än vad jag valt nu under sista åren i arbetslivet. Med några månaders jobb kvar med lön drar de ner kostnaderna till ett minimum för att få ihop de sista extra kronorna som kan behövas. Jag räknar ju med att kunna sluta jobba någon gång under 2018, men har istället för att kräma ur de sista sparkronorna under sista 1-2 åren på jobbet valt att höja mina omkostnader lite nu på slutet. Här kommer lite tankar kring det.

Långsiktigt ser jag det som helt centralt att höja sparkvoten och vänja sig vid lägre kostnader. Kan man till exempel klippa sig själv hemma och spara 2000 kr per år så ökar inte bara sparandet med dessa 2000 kr varje år som får växa år ut och år in med ränta på ränta. Behovet av passiv inkomst minskar också med 2000 kr per år den dagen man ska leva på pengarna. Det blir liksom en effekt i båda ändarna som dessutom kryddas med avkastningen på pengarna. Helt enkelt rena dynamiten när man samlar mängder med olika besparingar på hög och håller fast vid dom en livstid.

Men hur är det med att köra några väldigt sparsamma månader för att maxa sparandet innan man ska sluta jobba? Hur mycket ger det egentligen? Om vi håller oss till just 6 månader som ett exempel och redan lever sparsamt handlar det kanske om 2000 kr i månaden i skillnaden mellan att leva extremt snålt och att ändå unna sig betydligt mer. För 2000 kr gör ganska stor skillnad när man är nere och jobbar på absoluta gränsen. Då pratar vi alltså om totalt 12000 kr. Vilket i mitt fall skulle motsvara att jobba vidare 1,5 vecka extra på slutet av yrkeslivet.

I mitt eget fall där jag kört med över 10 sparsamma år men har bestämt att jag ska leva lite dyrare resten av livet var egentligen frågan om jag skulle börja smyghöja kostnaderna med 3000 kr i månaden redan nu eller om jag skulle köra på enligt samma hårda sparande ända till jobbslut om låt säga 18 månader (hade jag velat leva på 6000 kr i månaden hela livet hade jag redan kunnat sluta jobba för flera år sen, så att kostnaderna någon gång skulle höjas var helt klart). I mitt fall pratar vi alltså om i runda slängar 50 000 kr i skillnad vilket motsvarar att jag måste jobba vidare i knappt 2 månader extra på slutet. Vilket jag alltså gjort bedömningen att det är värt att kunna åka på semester, kommunalt till jobbet under vintern, äta lunch ute någon gång osv.

Mitt resonemang bygger ju på att man har ett fast jobb som man själv kan välja när man ska säga upp sig ifrån.

När man precis är inne på sista månaderna och ska gå in och säga upp sig kan man ju även ta en sista fundering på om det är någon lyx man vill unna sig, till exempel:
- En extra lyxig semester första året = 3 veckors extra jobb
- En fin mtb-cykel eller komplett skidutrustning = 2 veckors extra jobb
- 100 Fingerprintaktier = 1 dag eller 1 månads extra jobb beroende på kursen sommaren 2018

Sparpodden med Onkel Tom

Veckan avsnitt av Sparpodden där bloggaren Onkel Tom gästade tyckte jag var riktigt bra. Du som inte har hört det än får leta upp avsnittet själv i valfri poddspelare.

Roade mig med att själv försöka tänka hur jag hade svarat på samma frågor och kan väl konstatera att jag tycker Tompa var bättre än vad jag själv hade varit i samma situation på att lägga ut texten och sätta ord på sina tankar. Även om jag ibland satt där på tunnelbanan och var lite nöjd och tyckte jag kom på vissa bra svar jag själv också...

Finns ju vissa likheter mellan min och hans billiga livsstilar. Men det är också väldigt stora skillnader. Inte minst i det faktum att jag har 0 barn och han 4. Vilket medför att deras familj ska släpa hem mat för 6 personer istället för 2, utan bil. Kostnaderna blir ju också automatiskt högre med 4 barn, vilket allt annat lika både medför lägre sparkvot och större behov av passiv inkomst för att kunna sluta jobba.

Att ha barn innebär ju en annan svårighet som när dottern inte fick barnbidraget eller lika fin telefon som kompisarna. Tvivlar inte en sekund på att deras familj har jättelyckliga barn som får all kärlek och annat viktigt som barn behöver. Men att leva sparsamt så det påverkar personer som själva inte valt det är något annat än att som vuxen människa själv välja att man kör ett antal sparsamma år som man kan avbryta när man själv vill.

En annan enorm skillnad är att jag gick direkt från livet som student till att börja jobba och då fortsätta att leva på en students kostnadsnivå. Jag har helt enkelt aldrig hunnit vänja mig vid något annat. Medan Onkel Tom istället hade 4 barn, bil, villa, lada, körde 5000 mil per år och tillbringade 50 dygn om året i fjällen. Vilket måste vara en mycket större och svårare omställning.

Delar heller inte riktigt inställningen att det är en frihet och rikedom att kunna leva så billigt som möjligt. För mig är sparandet en konsekvens av att jag vill bygga upp en kapital och frihet att själv kunna styra min tid. Men själva billiga levernet och minimalism är inte syftet eller självändamålet för mig. Jag skulle inte ha något alls emot att få 25 miljoner och inte ha några problem att bränna pengarna eller öka mina omkostnader.

Vad tycker ni läsare? Upplever ni mig och Onkel Tom som samma typ av personer? Eller upplevs det även utifrån som en skillnad i motiv och inställning till pengar, sparande och frihet?

Onkel Toms blogg hittar ni här om ni inte redan läst den.

Billig mat denna vecka

Jag skrev ju lite teoretiska tips i slutet av december kring hur vi håller matkostnaderna nere. Läs inlägget här

En väldigt viktig punkt när det kommer till billig mat är att köpa varor på kampanj. Både butikerna och leverantörerna kör regelbundet kampanjer där de säljer produkter med minusmarginal. För att locka till sig nya konsumenter av just deras varumärke i leverantörens fall. Och få in fler konsumenter för butikens skull och därmed samtidigt sälja varorna med plusmarginal.

Om man konsekvent utnyttjar detta och besöker lite olika butiker under veckan och då köper flera veckors behov av just denna veckans kampanjvaror kan man alltså köpa en stor del av sin mat till självkostnadspris (dvs med minimal marginal för producent och butik).

Två exempel denna vecka från Willys.

Kycklingfilé 29,90 för 900 gram (visserligen med 20% vatten i kycklingen så korrekta kilopriset är ca 40 kr per kg för 100% ren benfri kyckling). Ger ett pris på ca 5 kr per portion för kycklingen vilket gör att hela portionen lätt hamnar under 10 kr.

Blodpudding denna vecka för det smått otroliga priset 3 för 10 kr. Här äter jag en halv dvs 250 gram per måltid (min fru vägrar blodpudding så det blir de dagar vi äter olika tider eller hon är borta) dvs 6 portioner för 10 kr. Med mycket grönsaker och lite sylt så landar vi här på max 6-7 kr för hela måltiden.

Nu återstår bara besök på ICA och COOP den här veckan för att bunkra just deras kampanjvaror. Kanske även hinner förbi Lidl. 

Dö om en månad

Fick en kommentar på förra inlägget som visserligen har varit uppe massa gånger tidigare, men då kommentaren och frågan väldigt ofta återkommer verkar det vara ett ämne som fortsätter intressera er läsare. Så ni som tycker ni läst ungefär samma sak som jag kommer skriva i kommande inlägg får stå ut med upprepningen.

Kommentaren var:

"Om du fick en cancerdiagnos med 1 månad kvar att leva. Skulle du då känna att du levt de senaste 10 åren med full livskvalité ? 

Missförstå inte frågan, men nyttigt att reflektera över vad livskvalité verkligen är."

För det första är det ju svårt att veta hur man skulle reagera på ett sånt dramatiskt besked. Skulle ju vara mycket sorg och grubblerier på meningen med livet, döden och familjen under den sista månaden. Men tror det absolut minsta problemet skulle vara någon form av ånger att jag inte unnat mig ett extra rum i lägenheten, inte använt städhjälp, inte köpt frukost på pressbyrån på vägen till jobbet och inte haft dyrare kläder de senaste 10 åren.

Däremot skulle det vara en trygghet och viss tillfredsställelse att veta att min fru kan bo kvar i vår lägenhet och betala av det sista på lånet med en del av mitt arv om hon skulle vilja. Våra gemensamma tillgångar skulle till och med räcka för att hon skulle kunna sluta jobba redan dagen efter min död. Om hon vill. Vilket jag unnar henne i den svåra stunden.

Att spara pengar, blogga, köpa aktier och fundera på livet som ekonomiskt fri 40-åring har gett mig mycket mer glädje än problem och begränsningar.

Att ångra att man sparat pengar tidigare i livet tror jag är väldigt svårt och ovanligt. Om man jämför med motsatsen.

Sen är min starkaste poäng mot detta den jag skrivit så många gånger tidigare. Risken att dö som nybliven pensionär och aldrig hinna använda pengarna man jobbat ihop under ett helt yrkesliv är mycket större om man går i pension vid 67 än vid 40. Läs mer om det i detta gamla inlägg

Två tunga veckor framför mig

Jag har ju sedan sommaren 2016 när jag kunde byta courtageklass försökt sprida mina köp så mycket det bara går. Vilket i praktiken innebär att jag köpt aktier för 700-999 kr varje dag börsen varit öppen. Plus några dagar just efter lön med lite större köp, ofta bestående av ett utländskt bolag där jag försöker köpa för minst 6 000 kr och några dagar med 2-3 köp om dagen.

Detta har fungerat bra för mig inte minst mentalt då jag hela tiden hittat något bolag som känns köpvärt och kul att aktierna blir fler och fler för varje vecka. Blivit lite av en rutin att smita undan, lägga något köp och uppdatera min excel-fil med nya antalet aktier i aktuellt bolag.

Nu har allt kört ihop sig samtidigt här så det ser väldigt tungt ut med köp kommande veckor. Planen är ju att öka konsumtionen lite för att dra ner på sparandet, men nu har det gått ännu lite längre än planerat på kort sikt. Några faktorer som sammanfallit och ställt till det för mig:

- Vi måste boosta vårt semestersparande för att hinna få ihop pengar inför sommarens semester. Under 2017 är tanken att sätta av 1 500 kr i månaden per person till resor. Men då merparten kommer ske i sommar behöver vi sätta av lite mer under våren för att ha pengarna klara till sommaren. Blir därför minst 2 000 kr i semestersparande nu ett tag.

- Jag passade på att köpa 90 dagars SL-kort innan prishöjningen. Det gör att hela kostnaden för jan-feb-mars kom i början av januari. 2 300 kr på en månad…

- Köper kläder sällan. Men då lite mer på samma gång. Nu behövde jag fylla på lite inför våren på jobbet. Inga stora grejer men ett par skjortor, kalsonger och strumpor för totalt ca 1 000 kr.

- December månads lön kom ovanligt tidigt och jag satte direkt igång med att köpa aktier den 22 december.

- Gjorde lite fler köp än vanligt med några extra H&M förra veckan när den droppade under 250 kr.

- Skatten för kvartalet på min Kapitalförsäkring ska betalas under mitten av januari. Då jag inte vill sälja aktier och inte hinner få några utdelningar för att finansiera skatten så får jag ta detta från mitt nya sparande. Så inte nog med att jag har problem att få ihop mina 22 000 planerade kronor som ska föras över till min KF så kommer drygt 2500 kr av överföringen gå till skatt. Blir alltså under 20 000 kr i aktieköp. Illa.

Egentligen skulle jag dessutom behöva nya löparskor. Men det får vänta till februari. Så det kan bli i alla fall några stackars enstaka nya aktieköp närmaste veckorna. Känns jättetrist och tomt att inte kunna köpa aktier löpande. Känner mig fattig!

Som det känns nu är denna övergång till ökad konsumtion och minskat sparande mer dramatiskt än planerat. Men redan i februari ska jag kunna ta igen större delen av tappet och balansera upp en bedrövlig januari. Så gäller att inte stirra sig blind på några enstaka veckor.

Tidigare har jag aldrig brytt mig om variationer mellan månaderna tex när jag köpt kläder vid enstaka månader. Men då har jag varit van vid situationen och nu känns det som det blev allt på samma gång.

Skillnaden på fattig och sparsam

Just hemkommen från ett besök i matbutiken. Blev lite småköp bara. Den större bunkringen sker i början av veckan när aktuella erbjudanden kommit ut så man vet vad som ska köpas just den veckan. Idag behövde vi dock fylla på med lite mjölk och annat där det inte är lönt att vänta och hoppas på erbjudanden kommande vecka.

När jag gick runt där i butiken tänkte jag på en sak som slagit mig många gånger tidigare. Vilken stor skillnad det är på att vara frivilligt sparsam (för att kunna jobba mindre, spara mer, lägga pengar på annat etc) jämfört med att vara fattig. Idag köpte vi tex 1,5 liter julmust light för 5 kr, vilket kändes som ett fynd och vi tycker det är lika gott som att dricka nästa helg som att dricka den mellan lucia och julafton. Men hade man varit fattig och gått och längtat efter julmust halva hösten och tänkt att "hoppas det går att köpa en för 5 kr i januari, för 15 kr i december har jag inte råd med", då hade det varit hemskt. Nu hade vi inte planerat att köpa julmust och det är inget vi egentligen behöver, men när vi såg en billig flaska kändes det värt det. Så kommer man dricka med glädje och känna sig lite smart.

Nu över till något annat: Till alla stockholmare påminner jag om att idag är sista dagen att köpa SL-kort till priset som gäller innan morgondagens prishöjning. Jag har passat på att fylla på med ett 90-dagars kort. Som jag hoppas räcker lagom till det ska bli bättre väder och underlag för cykel och löpning till jobbet.

Portugal

Bloggaren Chansar Mest har varit i Portugal och återigen tändes min dröm och längtan efter att flytta dit. Läs inlägget här. Kolla bilden i inlägget och titta sen ut genom fönstret här hemma och säg vad du skulle välja... Minus 15 grader ute i Stockholm nu.

Man kanske skulle gå på detta seminarium den 9 feb på Anglais? Borde ju vara yngst i publiken i alla fall. Vilket även klockslaget för seminariet antyder.

Skattemässigt finns det ju så vitt jag fattar ingen mening med att flytta innan 55. Men livskvalitemässigt?

Ska inte sticka under stolen med att det vore lite kul att skicka hem bilder från morgonpromenaden på stranden i shorts till vänner och fd kollegor i november och fråga om kaffet på vägen till jobbet, städhjälpen, märkesjeansen och restaurangbesöken de senaste 15 åren var värda sitt pris att behöva jobba 30 år till.

En hyllning till #Uppesittarkväll

Redan när jag hörde talas om Uppesittarkväll i podden Prata Pengar för ganska precis 1 år sen fastnade jag direkt för konceptet. För er som missat detta är Uppesittarkväll som det var beskrivet av Nicklas Andersson en ensam företeelse som han gjorde i sin ensamhet kvällen innan han fick sina första löner som ung student med extrajobb. Man kan säga att den består av två moment där det första delen går ut på att klura på vad man ska köpa, titta igenom befintliga innehav etc och moment två är att manuellt föra över så mycket pengar man kan och vågar till portföljen direkt efter tolvslaget när lönen hamnat på kontot.

Så fort jag hörde om detta tänkte jag att detta skulle ju kunna bli en något mer socialt, istället för att man sitter och gör det i sin ensamhet. Vill därför ta åt mig en del av äran när jag började tjata om detta på Twitter och de första månaderna var det max 20 inlägg och en direktsändning i web-tv kändes avlägset. All heder till Nicklas och Philip som är de som dragit igång detta på allvar, men vill hävda att jag var med och såg storheten i detta tidigt med detta inlägg i mars 2016.

I takt med att #Uppesittarkväll växt som fenomen växer också de kritiska kommentarerna om hur meningslöst och fånigt det är. Fullt förståeligt för det är ju ett koncept som inte helt vilar på logisk grund med bara rationella fördelar. Det är ju tex ingen mening att föra över pengarna manuellt kl 00.01 jämfört med att autogiro eller att föra över de manuellt morgonen efter och det finns inga bevis för att morgonen den 25e är bästa dagen på månaden att köpa aktier.

Annan kritik mot konceptet är att om alla köper samtidigt blir kurserna högre eller att man inte ska köpa en viss dag på månaden utan passa på när det är billigt. Sista argumentet mot konceptet är att det är jobbigt att vara uppe till kl 24 då det alltid är en vardag efter då lönen kommer.

Trots denna kritik håller jag fast vid att Uppesittarkväll är genialt för oss som gillar aktier och använder lönen för att öka vårt aktieinnehav månad för månad. 

Några fördelar med Uppesittarkväll:

Uppmanar till att vara fullinvesterad

Jag tror ju absolut att det bästa för gemene man med minst 10 års horisont är att vara fullinvesterad i aktiemarknaden hela tiden (kanske till och med belånad med 10-20%?). Det är jättelätt hänt att man börjar sälja för att det känns dyrt eller väntar in bättre lägen att köpa. Men det är helt enkelt extremt svårt för de flesta av oss att avgöra om det är dyrt eller inte idag och om det är större chans att det går ner 3% än upp 3% närmaste månaden . Time in market slår för de flesta människor timing the market.

Gör sparandet roligt

Jag har länge haft ett autogiro mellan den 25e och 30e i månaden där det sen automatiskt köpts fondandelar. Fungerar ju i stort sen på samma sätt som Uppesittarkväll med regelbundna köp och att pengarna dras från lönekontot tidigt i månaden, vilket minskar risken att pengarna tar slut innan man hinner föra över dom till sparandet. Men ett autogiro i fonder blir ganska opersonligt och tråkigt. Man tänker inte ens på att det snart är dags för lön och nya köp, månaderna rullar bara på. Att spara 1000 kr ska alltid vara roligare än att konsumera samma tusenlapp, den chansen ökar med Uppesittarkväll. 

Man behöver inte köpa allt den 25e

Många invändningar mot Uppesittarkväll är att det är dumt att köpa den 25e när alla andra gör det för att priset då generellt sett riskerar att vara högre. Även om det nu skulle vara så innebär inte Uppesittarkväll att man måste köpa alla aktier på morgonen den 25e. Det betyder bara att man så snabbt som möjligt för över pengar till portföljen. Sen kan man sprida köpen ända fram till den 24e månaden efter.

Det skulle dock ändå kunna vara så att morgonen den 25e är ett bra tillfälle att köpa då jag misstänker att stor del av sparandet sker i autogiro i fonder som bör ske 27e-29e innan köpordern går igenom och fondförvaltaren tvingas köpa fler aktier. Men som sagt har inte sett några tydliga bevis för att denna månadseffekt fanns och om den gjorde det tror jag marknaden själv skulle kompensera för att det alltid var 1% dyrare mellan 25e och 30e än mellan 15e och 20e. Så enkla och lätta samband brukar inte marknaden tillåta.

Som jag ser det är det optimala att man har slut på likvider i portföljen runt den 20e, sen går man några dagar och är sjukt köpsugen och när man får föra över pengar och göra några första nya köp direkt den 25e så känns det underbart.

Risken inte större för kurspåverkan

Jag ser heller ingen ökad risk för att diskussionerna på tex Twitter kvällen innan skulle driva upp kursen. Visst om någon stor profil med många följare rekar ett litet bolag så finns risken att det driver kursen. Men det har ju inget med Uppesittarkväll och lön att göra. Det kan hända vilken dag på månaden som helst, vilket vi sett i fallen Günter Mårders köp förra vecka och Kavastus blogginlägg om investmentbolag i somras. Det stora bruset av 100-tals inlägg kan kanske snarare mildra enstaka köprekars effekt.

Summa summarum är det enda argumentet mot Uppesittarkväll som jag köper att det är jobbigt att vara uppe till kl 24 när man ska upp och jobba dagen efter. Men med tillräckligt stora överföringar kl 00:01 så kan man i alla fall glädja sig åt att sovmorgonen den 25e som pensionär inte är så långt borta. 

Mindre än tre veckor kvar nu...

H&M

Lurigt läge i H&M. Märker att många är osäkra på framtiden att döma av mail, kommentarsfält på bloggen och diskussioner på allehanda ställen på nätet.

Jag har ju ingen mer aning än någon annan. Och helt klart är att situationen är utmanande och att det finns en anledning till att aktien idag kostar 250 kr jämfört med 350 kr våren 2015.

Under helåret 2016 ökade H&Ms försäljning med 7% samtidigt som antalet butiker ökade med 11%. Det är ju givetvis inte optimalt men samtidigt ganska logiskt att en nyöppnad butik säljer mindre än en etablerad. Även dyr dollar, dyr omställning av system till e-handel, ett par dåliga kollektioner och delvis kanske även ogynnsamt väder vissa perioder har gjort att det är mycket som gått emot samtidigt.

Jag tror att om omsättningen kan fortsätta växa med 5-10% om året ytterligare något år samtidigt som inte alla saker pekar mot H&M samtidigt så kommer utdelningen kunna börja höjas med 3-5% om året inom något år. För våren 2017 räknar jag med 9,75 dvs samma som utdelning som förra året.

4% direktavkastning med 4% utdelningstillväxt köper jag alla dagar i veckan. Därför blev det ett par köp idag när H&M handlades under 250 kr idag. Köper bara i små skvättar men blir 4 åt gången när den är under 250 för att komma under 1000 kr och få 1 kr courtage. Dvs de två köpen idag är bara 8 aktier totalt.

Planen är ju att köpa 100 st H&M under 2017. Nu har jag köp 11 stycken på 2 dagar. Passar på och tycker just nu 250 kr för H&M är ett mer attraktivt pris än Investor på 340 kr. Men det är ju rena chansningar vad gäller kortsiktig tajming och faktum kvarstår, innan året är slut ska ju även 300 Investor köpas in.

Så risken finns absolut att Investor kostar 360 och H&M 220 i sommar. Då har jag köpt i fel ordning...

Kort jullov

Var ju verkligen arbetsgivarens jul i år. Kort ledighet och jag tog ut lite sparade timmar och jobbade lite på distans förra veckan. Men idag var det heldag på kontoret igen. Ojoj längtan har aldrig varit större efter att få sluta jobba.

Som alltid värst att komma igång. Efter sommarens semester brukar det vara en pina. Men jag upplever verkligen att det blir värre och värre för varje år. Om ett par dagar är jag inne i lunken och veckorna börjar gå fort igen.

Förutom att jobba så köpte jag idag 3 H&M och 35 Cloetta. Samt åkte tunnelbana både till och från jobbet. Lyx.