Fick en fråga om varför jag bestämt mig för att leva på just 9600 kr i månaden nu. Istället för att bara öka kostnaderna lite och se var det landar.
Jag har ju levt väldigt billigt under många år nu. När jag just börjat jobba var det nog några månader med kostnader på runt 7-8000 kr. Men snabbt letade jag mig ner till runt 6000 kr (mycket med hjälp av bloggen och er läsare som gav mig inspiration) där jag nu legat i 10 år, med vissa månader och perioder närmare 5000 kr.
Jag tror helt enkelt inte att jag skulle klara av att öka mina kostnader med över 3000 kr i månaden utan att verkligen sätta upp en budget för det. Sparandet sitter så grovt rotat i mig så jag behöver en liten hjälp på traven för att börja unna mig saker. Därför har jag satt upp målet sparkvot 70% vilket i förlängningen gav mig uträkningen 9600 kr i månaden i totala utgifter.
Sparkvoten är inte huggen i sten, den kan komma att höjas om jag får löneförhöjning eller drar in extra pengar. De 9600 kr i utgifter varje månad är däremot heliga. Finns det pengar över i slutet på månaden kommer de sättas in på min frus och mitt gemensamma konto inför semestrar etc. Dessa får inte tillfalla portföljen.
Jag skrev ju tidigare i månaden att jag tyckte det var onödigt att göra en budget för att leva sparsamt. Men nu inser jag att jag kanske måste ha en budget de första månaderna för att klara av att ändra sitt beteende oavsett om det är öka eller minska kostnaderna.
Detta är bara ett delmål. Hade jag nöjd mig med 9600 kr i dagens penningvärde resten av livet hade jag med alla säkerhet redan kunnat sluta jobba. Anledningen att jag jobbar vidare minst 1 år till är att jag tror mig vilja höja kostnaderna ytterligare i nästa steg.
Att ändra ett 10 års invant beteenden som man dessutom har trivs med....lycka till;)
ReplyDeleteHar även längtat efter sommarsemester, utelunch ibland och SL-kort. Bara det att sparandet av dessa pengar varit högre prioriterat. Men tror jag kommer klara av att ändra mig. Annars har jag jobbat för länge redan.
ReplyDeletevad säger du om Volvo Cars? svårt och säga utan att veta värdering osv men skulle du vara intresserat av en sådan bransch och ta in i portföljen?
ReplyDeleteHar inget principiellt mot bolag som jobbar med personbilar. Så kan tänka mig titta på Volvo Cars om det skulle bli verklighet. Och utdelningen är över 3%.
DeleteDet heter att, inte och! "svårt att säga", "bransch att ta". Utöver det är meningsuppbyggnaden helt felaktig i din sista mening, prova; "men skulle du vara intresserad av att ta in en sådan bransch i din portfölj?"
DeleteDet går fan snart inte att läsa någonting då alla jävlar skriver så jävla illa och inte lägger någon som helst stolthet i det svenska språket.
Släpper inte frugan till eller varför är du så grinig. Det är hans blogg, låt han skriva vad fan han vill.
DeleteGod jul på dig miljonären.
Kul att du äntligen ska hitta på lite grejer! Resor mm kostar ju pengar så då kommer du nog upp lite i spenderandet.
ReplyDeleteMvh / Frihetsmaskinen
Så sant att man inte behöver någon budget om man redan har gjort sina val på vad man spenderar pengar på och inte. Om man aldrig tar en latte på stan behöver man liksom inte fråga budgeten om man "har råd".
ReplyDeletePrinciper och processer kan vara istället för budget helt enkelt, då båda utgör beslutsgrunden.
För mig har det blivit mycket svårare sedan min fru har tvingat mig med på mycket av hennes spenderanden, plus att det är lite svårare att sätta gränsen för hur man ska spendera på barnen.
Nu när vi går back varje månad har frun äntligen fått upp ögonen och vill vara sparsam! Mer om det och budgetuppföljning i kommande inlägg.
Kul att du unnar dig något. Ta med frugan på restaurang och be personalen att vaska en lättöl :)
ReplyDeleteJobbochfirma: "För mig har det blivit mycket svårare sedan min fru har tvingat mig med på mycket av hennes spenderanden" - vad är det för lam ursäkt? Stackars dig som har en slösig fru eller vadå?
ReplyDeleteFörvånansvärt ofta hör man just den formuleringen; "hen tvingade mig/hen slösar så mycket/hen ville" osv. Där har man ju ett par val: antingen gör man det hen vill och gnäller sedan inte och lägger över skulden på hen - eller så låter man bli. Vill till exempel hen resa utomlands 14 gånger per år så blir det kanske inte lika roligt om partnern säger: "ok, gör du det för dina pengar, men själv finner jag det rimligt att resa utomlands 1 gång per år, så du får åka själv de övriga 13 gångerna".
Det är ju toppen att ni är på samma tåg nu, men lägg inte över skuld och få dig själv att låta helt aningslös - bor man under samma tak får man se till att diskutera fram något som passar båda/familjen i stort. Eller så håller man tyst.
M,den enda som kan be mig hålla tyst på miljonärens blogg är miljonären själv.
DeleteTack för din åsikt men om man har en fru som tjänar dubbelt mot en själv och man har barn tillsammans kan man inte bara be henne leva sitt eget liv, då måste man kompromissa.
Jag ber inte om medömkan, men försök förstå innan du dömer, livet är komplicerat. Hade du känt mig hade du förstått.
Dyra resor, fine. Men visst är det skönt att bara landa hemma. Slappa. Fixa o så. Samtidigt, inte fel att leva livet. OBS! Så länge man själv känner att förmögenheten trots allt ökar mer än inflationen. Jag sjäv skulle inte vara nöjd med Miljonärens nuvarande nivå. Inte heller den tredubbla. Dags att höja ambitionen?! Kanske 20MSEK ger rimlig direktavkastning. Minst!
DeleteJobbochfirma; jag tycker faktiskt inte att jag dömer, däremot tycker jag att du i ditt uttalande själv fördömer din fru. Hon "tvingar" dig - det uttalandet reagerar jag emot.
ReplyDeleteHelt krasst ska man hålla tyst utåt om man accepterar ett visst beteende och blir medlöpare, inte lägga över skuldbördan på partnern för att hen (antagligen) inte läser här och kan opponera sig eller ge sin version. Du är inget offer.
Tror inte det finns något par som ALDRIG haft olika åsikt om något vad gäller ekonomin. Behöver inte innebära osämja, bara olika åsikter. Min egen partner tyckte till exempel att det var jättekul att köpa nya synthar med jämna mellanrum för en massa år sedan - det irriterade mig, men jag lät det hållas tills den dag då jag kände att det blev för många förlustköp. Då satte jag mig ned och förklarade att jag förstod intresset, men att jag undrade vad som rimligtvis kunde bli så fantastiskt mycket bättre för att han köpte nya (och sålde de gamla med några tusen i förlust) var tredje månad. Han förklarade varför, jag köpte anledningen men inte frekvensen. Sade att jag accepterar nya synthköp men inte så ofta, han accepterade det. Båda nöjda.
Skulle inte satt mig och beklagat mig utåt, till andra - låter man ett beteende pågå så är man medlöpare och medskyldig så att säga. Då får man vackert ta skeden i hand eller hjälpa en förändring på traven. Nu KAN det ju vara så att din fru är omogen och barnslig, men är hon inte det lyssnar hon säkert på konstruktiva åsikter. Då har ni en lösning på gång utan att du behöver skylla på henne när det gäller att ekonomin inte är som du tycker att den ska vara.
Är mycket allergisk gentemot uttryck som "hen tvingade mig". Helt galet när det gäller vuxna människor.
(sedan bad jag dig inte hålla tyst på denna blogg, det tyckte jag framgick i mitt inlägg)
Lägg undan 2000:- /mån till en semester då har du 7600:- kvar, då är ju din budget fortfarande lite högre än du är van vid. Skulle din fru lägga 2000:- också, så har ni 44000:- till en fin semester, skulle då resan kosta typ 30000:- så har ni ju 14000:- att spendera.
ReplyDeleteSå gör jag och min sambo, fast vi lägger 2200:- var, känns kanon att inte behöva snika på sin vanliga lön när väl semestern börjar.
M:
ReplyDeleteI anonyma kommentarer och bloggar kan man säga saker man inte skulle säga i verkliga livet. Det är det som är så uppfriskande med anonyma ekonomibloggar.
Men okej, om det är formuleringen med "tvingade" så kan jag backa på den punkten, det skulle inte tolkas ordagrant.