Motivation

Har ju ett antal gånger återkommit till det här med motivation och längtan att bli FRI från lönearbetets slaveri. Finns fler som delar denna längtan och igår på Twitter kom en diskussion upp som väckte en intressant tanke hos mig.

Det var profilen "Dubbel Utdelning" som på temat att det är svårare att motivera sig för jobb för mig nu när jag har 2-4 år kvar att jobba jämfört med när jag hade 6-12 år kvar.

Jag har inte tänkt på det så tidigare. Och det kan säkert vara andra faktorer också som tex hur man trivs på jobbet i allmänhet etc som spelar in hur stark längtan efter friheten är. Men för mig har det varit ganska tydligt att när jag började jobba heltid och fick en lön som jag snabbt märkte att jag kunde spara stor del av så växte ganska snabbt önskan om att bli rik. Tyckte det var roligt att jobba men kände att pengarna var en bra säkerhet om jag ofrivilligt skulle bli av med jobbet under en period. Så från att ha tänkt att varje kvartal med roligt jobb där jag kan spara en del av lönen är en bonus som gör att jag hinner bygga upp en större buffert för perioder utan jobb eller ökad konsumtion senare i livet.

Någonstans på vägen skedde en förändring. Där jag började inse att om jag nu skulle bli av med jobbet skulle jag garanterat klara mig resten av livet utan att bli fattig eller behöva leva på bidrag vilket jag inte vill. I nuläget skulle jag klara mig resten av livet på dagens utgiftsnivå och skulle kunna jobba några timmar i veckan för att få några tusenlappar till i månaden till ökad konsumtion. En uppsägning när man jobbat 10 år på samma ställe skulle säkert också ge en ok deal så man fick några månadslöner extra. Så från att ha varit nöjd över varje period extra som jag kan jobba vidare så har jag nu börjat längta något enormt efter att få sluta jobba. Helt enkelt för att drömmen att få sluta börjar bli realistisk vilket den inte var när man kämpade mot sin första miljon på kontot. Om vi tänker att det krävs 14-15 års jobb för min del så skulle den värsta perioden vara mellan år 10 och år 13 vilket så här långt stämmer väldigt bra för mig och min mentala inställning till jobb. Jag började jobba 2005 och det var någonstans runt sommaren 2015 som jag verkligen började tänka dygnet runt på vilket datum jag skulle våga sluta jobba. Så förhoppningsvis känns det då också bättre när jag uppnått de 90% runt sommaren 2018, och kan ta det sista 1-2 åren med förnyad glädje och arbetslust.

Som jag skrivit tidigare är nu planen att bita ihop till minst sommaren 2018, då stämmer jag av läget och funderar fram tills dess är det bara kötta på och bita ihop. Kan jag hitta ett roligare jobb med samma eller högre lön är det givetvis jättebra. Men är inte villig att gå ner i lön innan dess utan vill prioritera ett högst sparande för att få slut på eländet med jobb som anställd relativt snart. Från sommaren 2018 är jag mer öppen för att kunna gå ner i tid, starta eget eller sluta jobba helt om jag känner att den nivån på levnadsstandard som utdelningen 2018 medger är ok.