Motivation

Har ju ett antal gånger återkommit till det här med motivation och längtan att bli FRI från lönearbetets slaveri. Finns fler som delar denna längtan och igår på Twitter kom en diskussion upp som väckte en intressant tanke hos mig.

Det var profilen "Dubbel Utdelning" som på temat att det är svårare att motivera sig för jobb för mig nu när jag har 2-4 år kvar att jobba jämfört med när jag hade 6-12 år kvar.

Jag har inte tänkt på det så tidigare. Och det kan säkert vara andra faktorer också som tex hur man trivs på jobbet i allmänhet etc som spelar in hur stark längtan efter friheten är. Men för mig har det varit ganska tydligt att när jag började jobba heltid och fick en lön som jag snabbt märkte att jag kunde spara stor del av så växte ganska snabbt önskan om att bli rik. Tyckte det var roligt att jobba men kände att pengarna var en bra säkerhet om jag ofrivilligt skulle bli av med jobbet under en period. Så från att ha tänkt att varje kvartal med roligt jobb där jag kan spara en del av lönen är en bonus som gör att jag hinner bygga upp en större buffert för perioder utan jobb eller ökad konsumtion senare i livet.

Någonstans på vägen skedde en förändring. Där jag började inse att om jag nu skulle bli av med jobbet skulle jag garanterat klara mig resten av livet utan att bli fattig eller behöva leva på bidrag vilket jag inte vill. I nuläget skulle jag klara mig resten av livet på dagens utgiftsnivå och skulle kunna jobba några timmar i veckan för att få några tusenlappar till i månaden till ökad konsumtion. En uppsägning när man jobbat 10 år på samma ställe skulle säkert också ge en ok deal så man fick några månadslöner extra. Så från att ha varit nöjd över varje period extra som jag kan jobba vidare så har jag nu börjat längta något enormt efter att få sluta jobba. Helt enkelt för att drömmen att få sluta börjar bli realistisk vilket den inte var när man kämpade mot sin första miljon på kontot. Om vi tänker att det krävs 14-15 års jobb för min del så skulle den värsta perioden vara mellan år 10 och år 13 vilket så här långt stämmer väldigt bra för mig och min mentala inställning till jobb. Jag började jobba 2005 och det var någonstans runt sommaren 2015 som jag verkligen började tänka dygnet runt på vilket datum jag skulle våga sluta jobba. Så förhoppningsvis känns det då också bättre när jag uppnått de 90% runt sommaren 2018, och kan ta det sista 1-2 åren med förnyad glädje och arbetslust.

Som jag skrivit tidigare är nu planen att bita ihop till minst sommaren 2018, då stämmer jag av läget och funderar fram tills dess är det bara kötta på och bita ihop. Kan jag hitta ett roligare jobb med samma eller högre lön är det givetvis jättebra. Men är inte villig att gå ner i lön innan dess utan vill prioritera ett högst sparande för att få slut på eländet med jobb som anställd relativt snart. Från sommaren 2018 är jag mer öppen för att kunna gå ner i tid, starta eget eller sluta jobba helt om jag känner att den nivån på levnadsstandard som utdelningen 2018 medger är ok.

Klassisk snålmånad

Ni som läste bloggen redan för 9-10 år sen kommer kanske ihåg mina snålmånader som spred sig och blev ganska populära. Det bygger helt enkelt på att man under en månad är extra sparsam.

Fördelen med att köra en månad är att det är en begränsad period så man kan bita ihop om det känns lite ovant. Det blir också mätbart eftersom man ofta mäter sparandet per månad så du kan lätt jämföra med en normal månad.

Jag har själv slutat med dessa snålmånader då det successivt blev så att jag vande mig vid denna livsstil och nu haft konstant snålmånad i 8-9 år. Men det var att jag körde varannan månad i början som hjälpte mig att hitta denna livsstil.

Snålmånad är som ett träningsläger där man vänjer sig vid de nya kraven. Sen tar man en månad med lugnare träning (lite mindre fanatiskt sparande) för att återhämta sig innan nästa tuffa träningsperiod.

Vill verkligen uppmuntra er till att testa en snålmånad i september. Klarar ni att minska månadens totala kostnader med 10% mot en normal månad? 20%?

Anchoring

Har ju skrivit ett par gånger om att jag börjat köpa lite Johnson&Johnson (JNJ) igen nu när den har kommit ner lite. Ett tydligt exempel på vad Elin Helander pratat om i alla ekonomipoddar dvs Anchoring. Jag köpte mina första aktier långt under $100 under förra året. Sen gick den upp till 107 (oj vad dyrt väntar till den går under 100 igen), 115 (nu är det ju omöjligt att köpa), 124 (haha vad är det frågan om?) och sen ner till 118 (perfekt äntligen kan man köpa lite). Tror effekten blir ännu tydligare när något går från 95 till 105, jämfört med från 70 till 78. Dvs samma anledning som att saker ofta kostar 99 kr.

Jag kommer ju ihåg att jag tänkte att 115 var helt orimligt dyrt för ett halvår sen, men att 118 känns ok nu. Dvs bara att kursen varit upp i 124 gör att 118 känns billigare. Vet ju om att jag lurar mig själv, men egentligen fokuserar jag inte så mycket på kursen. Utan mina köp är ett direkt bet på framtida utdelning och även om det inte är optimalt är jag villig att köpa vissa bolag till under 3% utdelning om det verkligen ger en stabil utdelare med lång historik av höjning varje år och utdelning i dollar som komplement. Och där kan jag inte hitta något bättre exempel än JNJ.

Kan jag klara mitt mål för kommande års utdelning genom att köpa JNJ istället för Ratos så bör jag ju utdelningen en jättetjänst på lång sikt, eller så har jag satt upp ett för lågt mål på utdelning nästa år.

Uppdaterat listan ute till höger

Då har jag uppdaterat mina aktieinnehav ute till höger (om du läser bloggen på datorn). Är nu nere på 300.000 i likvider. Köpen går lite långsammare än planerat, men tanken att fortsätta fylla på året ut ligger kvar. Dvs ordentlig sättning i början av nästa år är sämsta tänkbara scenario för min del. Då planerar jag ju dessutom att sänka månadssparandet till runt 22.000 kr i månaden då jag tänkte höja mina omkostnader lite.

Jag har lite olika scenarion kring utdelningen och den prognos som ligger ute till höger här på bloggen är den överlägset mest försiktiga. Den skulle kräva rätt många års arbete till. Vilket jag inte hoppas och tror ska vara nödvändigt. Prognosen har också ett fel och att det är att jag räknar på rimligt antal aktier den 31/12 ett år och det antal aktier i kombination med en försiktig prognos på utdelning per aktie utgör uppskattade utdelningen för helåret efter. Men jag kommer ju hinna köpa en hel del fler aktier innan utdelningssäsongen på våren. För vissa kvartalsutdelare har jag ju kanske 9-10 månader på mig till att köpa aktier som ger utdelning under kommande året. Men bättre räkna lite lågt tänker jag.

Oavsett prognos har jag bestämt att jag ska jobba heltid som nu till sommaren 2018 i ett första skede. Så fram tills dess är det egentligen inte så mycket att fundera på, utan bara nöta på, invänta nästa #uppesittarkväll och lön. Köpa mina 3 Investor om dagen, slå till på lite H&M då och då när den närmar sig 250 igen plus en lite större post på runt 800 euro/dollar i antingen Kone eller JNJ varje månad.

Lönen är kommen

Kul #uppesittarkväll på Twitter igår. Riktigt bra drag, dock fick jag inte några nya uppslag på aktier som jag fått tidigare månader med Kone och Data Respons som jag börjat köpa efter att ha fått inspiration att läsa på mer efter uppesittarkvällen. Ganska bra på sätt och vis att det inte kom nya bolag, så kan jag fokusera på att fylla på och vikta upp de bolag som släpar för mycket i nuvarande andel kontra målet.

En kul detalj från när jag gick in morse för att köpa lite Investor A. Många avslut mellan kl 9.05 och 9.15 var på 1-4 aktier med Avanza eller Nordnet som mäklare. Var nog lite folk som hunnit få in del av lönen i depån till öppning. Investor var rätt frekvent förekommande under #uppesittarkvällen men Novo Nordisk var stekhet och förekom ännu mer. Dock svårare att se antalet avslut på få aktier från de svenska nätmäklarna där, då den totala handeln är så mycket större än i Investor A så det kanske drunknade lite.

Frontrunning

Har börjat kolla på serien Follow the Money på SVT. Gjorde tyvärr misstaget att börja se den redan i helgen när det bara gått 2 avsnitt på TV. Så nu är man ifatt verkligheten och har sett avsnitt 3 och måste hålla sig till 1 avsnitt i veckan. Som på gamla goda tiden.

Serien som har börjat bra tycker jag omfattar några traders som ägnar sig åt sk frontrunning, dvs köpa innan någon annan pressar upp kursen via stora köp. På tal om frontrunning så kommer jag att tänka på min strategi med månadssparandet nu när #Uppesittarkväll blivit sån succé så det skapas köptryck den 25:e-26:e (OBS skämt, 100 småsparare på Twitter som köper främst storbolag för några tusenlappar för lönen har givetvis ingen effekt. Så ingen tror jag menar allvar).

Men såhär lägger jag upp månadens överföringar en månad där 25:e är på en vardag:
-24:e tömmer jag på kontot runt några timmar innan börsen stänger och gör några sista aktieköp för pengarna (normalt sett har jag några tusenlappar på kontot då)
- 25:e kommer lönen in
- 1:a alla räkningar är betalda och jag för nu över ett rörligt belopp så jag har 4000 kr kvar på lönekontot (en normal månad förs ca 25.000 kr över vid detta tillfälle), dessa pengar som är kvar ska räcka för alla köp som mat och ev andra utgifter under månaden. Det som bli över förs över den 24:e se första punkten.

Och så snurrar det runt. Detta rör alltså överförningarna till kontot, själva köpen sker dagligen så länge det finns pengar kvar. Det gör att #Uppesittarkväll innan lönen egentligen inte är så speciell för mig då jag redan timmarna innan gjort köpet den 24:e och sen inte gör någon större överföring förrän den 1a. Så just perioden 25:e-1:a är tillfället då jag köper som minst. Därav min något långsökta koppling till SVT-serien och fenomenet frontrunning.

Anledningen till att jag inte har en automatisk överföring är att såväl kostnader som min lön varierar lite över tid. Vissa räkningar kommer bara var 3:e månad och lönen går lite upp och ner pga resor, traktamente, utlägg via jobbet etc.

Hur gör ni? Har ni fast överförning den 25:e eller manuell överföring av rörligt belopp den 25:e eller vid något annat tillfälle?

Dela på kostnader i förhållandet

Har fått en del frågor om det här med hur det fungerar med högt sparande i kombination med att leva ihop med en annan person. Det framkom även åsikter om att det bästa var att hemlighålla ett högst sparande för sin partner. Oavsett om man är sambos eller gifta så måste man ju se på sitt liv ihop med ambitionen att man ska leva ihop resten av livet. Så att prata om sparandet, mål i livet och hur man ser på framtiden inom familjen ser jag som fullständigt självklart.

Nu är jag gift och har haft turen att träffa en person med väldigt lik syn på pengar och sparande. Min fru har också ökat på sitt sparande väldigt mycket de senaste 4 åren delvis tack vare att vi inspirerat varandra. Vi tjänar ungefär lika mycket och även om vi är gifta så har vi våra pengar separerade. Vi betalar hälften på boende, mat etc och resten av pengarna är ens egna som man sköter helt själv. Då jag varit intresserad av sparande längre har jag ett lite större kapital men nu när vi gift oss och bestämt att vi numera äger vår lägenhet ihop är läget ganska lika.

Hade min fru inte haft några pengar alls hade jag ju fått sikta ännu högre vad gäller aktieutdelning innan jag kunnat sluta jobba eftersom då utdelningen skulle räcka för två personer. Att jag ska sitta hemma utan att jobba i 20 år medan partnern jobbar går ju inte. Och ska man ut och resa eller flytta utomlands gör man ju det ihop. Däremot ser jag inget konstigt med att det skiljer 2-3 år på när man väljer att sluta jobba beroende på hur bra man trivs på jobbet eller att den med som bidragit med lite mindre historiskt sparande får jobba lite längre. Eller att den som sparat mest pengar genom åren kan unna sig lite lyx som att lägga pengar på sin privata hobby. Men i stora drag ska man ju leva sitt liv ihop och med samma ekonomiska standard oavsett vem som sparat ihop vilken krona.

Så för egen del skulle jag tro att det är det mest realistiska att jag går ner på halvtid eller jobbar ännu mindre än så inom några år och att min fru då fortsätter jobba heltid. Men inom 5 år är jag ganska säker på att ingen av oss jobbar heltid längre.

Närmar oss #uppesittarkväll

På torsdag nästa vecka är det 25e dvs lön för många av oss. Det betyder att onsdag nästa vecka blir kvällen för #Uppesittarkväll på Twitter. En av månadens höjdpunkter tycker jag.

Det är ju Nicklas "@investeraren" Andersson som börjat med detta, pratat om det i podden Prata Pengar och även gjort några spridda inlägg på Twitter. Men jag kunde inte tro att det skulle bli så stort intresse när jag gjorde detta inlägg den 23 mars i år.

Redan efter 2 månader i slutet på maj så lyckades vi få #uppesittarkväll att trenda som 3a. Sen var det lite tuff konkurrens i slutet av juni med en Sverigematch i fotbolls-EM innan succén var ett faktum med starkaste Twittertrend i slutet på juli med hundratals inlägg på Twitter.

För egen del har det inte bara varit roligt. Har även fått upp ögonen för två nya aktier. I april köpte Alexander Boman på Avanza aktier i Kone under uppesittarkvällen. Vilket gjorde att jag fick upp intresset för bolaget, läste på lite och gjorde mina första köp några veckor senare.

Nu senast var det duktiga Stefan Thelenius som gjorde att jag fick upp ögonen för Data Respons. Även om det nog egentligen var http://aktieingenjoren.blogspot.se/ som var den som i sin tur fick upp Stefans ögon.

Nu köper jag ju inte aktier på några månaders sikt utan för utdelning som ska ge mig min framtida lön. Och än har jag inte fått någon utdelning från något av bolagen. Men kursuppgången på dessa två köp har varit imponerande på kort sikt. Tyvärr, då jag just hunnit börja köpa bolagen och vill köpa betydligt mer av båda. Vill inte få en för spretig portfölj, så hoppas inspirationen som fångar mitt intresse på onsdag gäller något av de befintliga innehaven.

Börjat kämpa på med min bok

Har ju länge drömt om att skriva en bok och nu tänkte jag lägga ner lite jobb på att få drömmen att bli verklighet. Så får vi se hur långt det räcker. Är mer text än man tror som ska till. Tanken är att skriva en bok som är en blandning av min egen resa mot ekonomisk frihet med tips och allmänna trix för den som antingen vill få ihop en ekonomisk bas för extra lyx eller möjligheten att jobba mindre senare i livet. Kommer finnas allt från nybörjartips för hur man kommer igång med ett månadssparande till roliga anekdoter för den som vill ta sparandet typ100 steg längre som jag gjort.

Det har varit en rivstart på jobbet här efter sommaren med fulla dagar för mig. Försöker också hinna träna så gott som varje dag direkt efter jobbet. Så ofta inte hemma förrän kl 19 eller 20. Så har fått bli lite skrivande på boken mellan kl 22 och 24 ett par dagar nu.

Men det är kul så kämpar på med målet att ha själva manuset klart runt årsskiftet kanske. Sen vet jag inte hur lång tid det kan ta efter det. Men att ha boken ute till nästa sommar vore ju fullt möjlig om allt klaffar. Det gör att jag inte kommer vara färdig på min ekonomiska resa när boken ges ut. Vilket på sätt och vis känns lite synd. Kanske hade det varit roligare och tydligare koncept för läsarna med en bok från en person som lyckats bygga upp en ekonomi som möjliggör pension innan 40 års ålder. Jämfört med en bok från en person som planerar att kunna sluta jobba innan 40. Men känns samtidigt fel att sitta och vänta i ett par år på att ge ut boken när jag har lust att skriva nu och tycker det känns kul.

Visst lovar ni att köpa en bok om den blir verklighet?

Köpte lite JNJ

Då jag gör köp nästan varje dag numera kommer jag inte redovisa köpen i blogginlägg särskilt ofta. Jag siktar istället på att uppdatera listan på antalet aktier ute till höger ungefär en gång i veckan.

Men när jag gör ett lite större köp än det dagliga 1000 kr köpet kan det kanske vara intressant att nämna i ett inlägg ibland. Idag köpte jag tex JNJ och då minicourtaget då är 1 dollar istället för 1 kr slog jag till på ett lite större belopp. Kursen blev strax över $120 efter några dagars nedgång.

JNJ med sina urstarka finanser och stabila utdelning som höjs varje år är ett bolag som jag vill vikta tungt. Runt 10% är målet. Hade turen att göra de första lite större köpet på strax över 90 dollar. Så snittkursen är fortfarande fin även om den höjs för varje nytt köp.

Delägare i stora bolag

En vanlig tanke som jag inte tror att jag är ensam om är att det är bra att välja varor och tjänster från de bolag man själv äger. För då gynnar jag ju mig själv och får ta del av vinsten som bolaget gör på mig som kund. Innerst inne inser man ju att det har ytterst marginell betydelse med en kund extra. Men låt oss räkna lite.

Tänk dig att du har 1000 aktier i SCA. Dvs ett värde på ca 250.000 kr. En helt ok summa för en småsparare med bra riskspridning i portföljen. När man går in på IKEAs kundtoalett ser man till sin glädje att både tvål och pappershanddukarna kommer från SCAs varumärke Tork. Glad i hågen tar man någon extra handduk och lite mer tvål än normalt (trots visst dåligt samvete för miljön). På detta sätt förbrukar du artiklar för 30 öre extra mot vad du egentligen behövt (verkar som pappershanddukar kostar ca 10 öre styck men IKEA har säkert förhandlat ner priset). Med 30% bruttomarginal på hygienartiklar och 1000 aktier tar det då 25 år av dagliga besök på offentliga toaletter med SCA som leverantör för att generera 1 öre i vinst till dig själv.

Ok tvål och pappershanddukar kanske är för billigt? Vi tar ett exempel med H&M istället. Även här har vi 1000 aktier dvs drygt 250.000 kr i värde. Vi tycker Zara och H&M har precis lika bra kläder men väljer konsekvent H&M för att gynna det bolag vi är delägare i. Vi handlar mycket kläder, hela 5000 kr per år och H&M har fina 60% bruttomarginal. Det tar då ändå 5 år att generera 1 öre i egen vinst.

Exemplen tar dessutom inte hänsyn till varken moms eller bolagsskatt. Så att välja bolagen som du är delägare i kan vara en rolig grej, men i praktiken har det givetvis mindre betydelse i bolag med börsvärde på många många miljarder.

Väljer du alltid dina egna bolag när du kan? Eller har du till och med gjort tvärt om och investerat i bolagen där du redan innan var stamkund?

Lite omstrukturering i portföljen

Jag fortsätter köpa aktier för 1000-2000 kr per dag från månadssparandet. Blev mycket H&M tidigare under sommaren då jag gladdes åt många dagar runt 250 kr, extra kul när man fick 4 aktier under de magiska 1000 kronorna som ger 1 kr i courtage. Nu senaste veckan har det blivit lite mer Investor. Har även blivit köp i norska Data Respons ett par dagar. Ett bolag som jag tänker mig vikta ca 1% av portföljen på sikt efter att jag fick upp ögonen för bolaget under senaste Uppesittarkvällen på Twitter. Ett annat bolag som levererat efter tips på #Uppesittarkväll är Kone som jag tyvärr inte hann köpa mer än 75 aktier innan den gick upp 20% på kort tid.

Har även fortsatt att sälja av Carnegie Rysslandsfond då den håller sig över de magiska 50 kronorna. Pengarna från Ryssland har dels gått in i indexfonderna som nu är uppe i slutmålet 1 miljon kronor. Det har gjort att jag tvingats hitta på något annat än fonder att köpa för pengarna jag fått loss från Ryssland. Då jag har haft svårt att hitta de klockrena köpen just nu efter en stark sommarbörs har tajmingen inte varit den bästa just ur den synvinkeln. Men vill komma ur Ryssland och inte bygga upp mer kassa så var bara att svälja stoltheten, köpa aktier och vara glad. Tagit en position i Ratos som jag hoppas på en vändning med ny ledning. Boostar också utdelningen lite kortsiktigt med Ratos. Tänker mig inte Ratos som något tyngre innehav utan siktar på runt 2% jämfört med de två andra investmentbolagen Investor och Industrivärden där jag gärna landar runt 10% av slutgiltiga portföljen. Så Investor som idag bara står för runt 5% av dagens innehav är en aktie som även fortsättningsvis kommer få många dagar med köp när höstens löner ska in på aktiemarknaden. Hoppas den håller sig under 300 kr så känns direktavkastningen ok för ett fint bolag.

Nystart med hösten

Jag tycker alltid jobbstarten efter sommaren känns som en mycket tydligare nystart än årsskiftet. Som de senaste åren känns det 80% dåligt att börja jobba och 20% bra. Till de bra sakerna hör rutiner som att se fram mot färska avsnitt av poddar på olika veckodagar, fredagskänslan efter jobbet och vetskapen om att varje dag för mig en dag närmare friheten då jag 25-30 år innan mina jämnåriga kamrater kan gå i pension.

Tanken är ju att kommande höst ska bli sista perioden av mitt liv med väldigt hög sparsamhet. Efter över 10 år med heltidsjobb i kombination med utgifter lägre än en student ska jag vid årsskiftet ta mitt första steg mot att hitta min framtida levnadsstandard. För om jag låg kvar på dagens kostnader resten av livet skulle jag redan idag kunna sluta jobba.

Första steget blir att öka upp mina utgifter till 9-10.000 i månaden. Från dagens 6.000 (som i praktiken snarare legat på 5.500). Det kommer innebära SL-kort under värsta månaderna på året, avsättning på ca 1500 i månaden till sommarsemester, lite träningsutrustning (kan det till och med bli det där Vasaloppet jag drömt om i 30 år men inte haft råd med?) och kanske lite dyrare mat (hämtmat någon gång när vi inte orkar laga). Syftet är dels att lyxa till det lite men också att börja känna av hur stor passiv inkomst som jag behöver sikta på.

Planen är att köra på denna nivå om max 10.000 kr i månaden under hela 2017-2018. Så bör jag i mitten av 2018 kunna avgöra hur jag ska gå vidare. Som planen är nu jobbar jag mot att skapa mig en passiv inkomst på minst 15.000 kr i dagens penningvärde från det att jag slutar jobba till döden. Kanske märker jag att det är onödigt högt mål och kan då sluta jobba redan sommaren 2018? Det är nämligen så länge jag bestämt att jag minst ska jobba heltid till. Så kanske var årets omstart efter semestern livets näst sista?

Fru "Miljonär innan 30" gästspelar

Hej!

Efter att ha läst min, numera mans senaste blogg o twitterinlägg har jag förstått att det finns ett intresse av att få veta lite mer om hur det är att leva med den sparsamme miljonären :)

Han kanske är lite extrem ibland men vem är inte det och vad är egentligen extremt? Jag tycker att vi lever smart och genomtänkt.

När vi träffades levde vi på flera sätt lika men ändå olika. Jag sparade en del men var inte alltför insatt i alla detaljer. Idag är jag mer kritisk o gör ännu mer medvetna val kring min spartaktik. Jag är mer intresserad av hemmet. Jag tror att min man numera äter lika billigt som innan men med betydligt större variation o godare än tidigare. Gillar oxå att rensa o effektivisera vilket gör att jag/vi bara har det vi behöver. Inget kapital bundet i onödiga saker.

Skulle väl egentligen kunna skriva en bok för att få med allt men den idén är det nån annan som jobbar på så jag öppnar istället för lite frågor om det är någon som har det.

/Frun

Gift mig...

Då var man gift då. Jag och min fru var nyligen i Stadshuset och gifte oss. Inte mycket detaljer av intresse att redovisa. Total budget ca 15.000 kr där merparten gick till hennes ring.

Jag skrev ju om bröllopet här på bloggen för ett antal månader sen och fick då rådet om äktenskapsförord. Måste göra er besvikna att jag inte lydde det rådet. Jag och min fru har väldigt liknande ekonomi där hon snarare kommer ha möjlighet att spara mer pengar närmaste åren än mig tack vare högre lön. Våra separata konton hos Avanza lever ju vidare och är våra egna (så länge vi är gifta). Så effekten blir egentligen bara att hon får halva vår gemensamma lägenhet som jag tidigare ägt till 100%.

Jag kommer alltså fortsätta redovisa min ekonomi som min egen. Så blir det lättare att jämföra över tid. Skulle vi skilja oss och dela upp tillgångarna får jag göra anpassning till verkligheten då.

Svårt att sätta sig in i hur andra vill leva sitt liv

Senaste dagarna har det varit mycket diskussioner och enkäter på Twitter om hur mycket pengar man lever på varje månad, hur mycket man sparar, hur mycket man tror behövs för att klara sig resten av livet etc. Något som märkt väldigt tydligt då är hur olika vi ser på hur vi vill leva vårt liv och hur svårt det är för många att tänka sig in i någon annan situation. Det är ju ganska förståeligt att man utgår ifrån sig själv och om man älskar dyra viner, sportbilar och har 3 barn så tycker man det känns jättekonstigt att någon annan gillar att plocka svamp, cykla och trivs utan barn.

Känner igen mig själv i detta till stor del framförallt då jag träffar personer som inte tränar alls. Jag har extremt svårt för att inte vilja förklara för dem hur bra man mår av att träna och hur kul det är att träna hårt med mål att prestera. För att det är mitt sätt att leva. Men försöker undvika det och bara ge tips till folk som frågar.

Tre saker som jag gör som många har svårt för att sätta sig in i och förstå är:

1. Leva billigt trots att jag har en lön som skulle räcka till en hel del lyx
2. Ha en önskan om att inte BEHÖVA jobba efter att jag fyllt 40
3. Inte ha eller vilja ha barn.

Punkt 1-2 möter jag mest kommentarer kring på nätet. Då jag inte är fullt så öppen med detta privat som jag exempelvis är här på bloggen och på Twitter. Punkt 3 är jag däremot öppen med även mot kollegor, kompisar etc och det verkar provocera vissa människor något fruktansvärt. (Främst kvinnor mellan 35 och 45 som måste berätta att barn är det bästa på jorden. Konstigt nog är 90% av det man hör om barn på jobbet negativt och problem.  Weekendresan med barnen hos barnvakt verkar vara årets höjdpunkt.)

Ett litet axplock från Twitter senaste veckan.

Helt rimlig kommentar! Jag fattar ju att det inte passar alla och det har jag heller aldrig påstått. Sen håller jag inte med om att den nivån jag satsar mot dvs 15-20.000 kr i månaden per person skulle vara ens nära något som kan betraktas som existensminimum.

Helt annan syn än min på vilken nivå som krävs för ekonomisk frihet. Vilket självklart kan stämma för vissa. Med dessa krav lever man troligtvis ganska dyrt redan idag. Att då lyckas spara undan pengar för att nå över 30 miljoner kräver ju en enorm månadslön, så troligtvis inte möjligt för en vanlig anställd med månadssparande som har dessa behov att bli ekonomiskt fri. 

När jag berättar att jag funderat och räknat på detta dagligen i 10 år och tror mig ha torrt på fötterna med att det ska vara möjligt att sluta jobba vid 40, att jag har buffert för år av sänkt utdelning etc börjar argumenten från andra sidan bli desperata. Har jag verkligen tänkt på att 15-20.000 i månaden i passiv inkomst (alltså 3 gånger mot vad jag lever för idag) ska räcka till toapapper när jag inte kan skita på jobbet 5 dagar i veckan?

Återigen en helt relevant kommentar. Mitt mål är ju heller inte att säga upp mig från jobbet, gå hem och lägga mig i sängen och sen aldrig gå utanför dörren. Är väldigt troligt att jag kommer jobba på olika sätt långt efter att jag känner att jag är ekonomiskt fri. Målet är ju att inte BEHÖVA jobba. Kunde jag redan nu byta till ett jobb med bra lön som jag tyckte var jättekul skulle jag så klart göra det. Men tänk att kunna starta en firma och bara ta sig an de roliga uppdragen. Eller att våga testa någon osäker idé för att man vet att man inte behöver ta ut någon lön de första 50 åren man testar sin nya idé. Då tror jag de roliga sakerna som man vill jobba med blir ännu roligare, när man kan göra det helt utan press och varje krona man kan tjäna på sin hobby är en ren bonus.

Och så var det det här med att inte ha barn. Så dum kan väl inte någon vara att man vill leva utan barn. Barn som är så underbara. Förstår att mitt namn på bloggen kan verka som att jag är under 30 fortfarande och då kanske kommentaren kan vara berättigad. Men har stött på den i 15 år i verkliga livet och har ännu trots att jag är närmare 40 än 30 inte märkt någon tendens till avmattning. När man säger att man inte har barn, så säger den andra "inte än" om man för en gångs skull orkar svara och säga att man inte tänker skaffa barn heller (för det mesta ler man ju bara och är tyst) så kommer 9 gånger av 10 kommentaren "du hinner ändra dig". Ska bli spännande att se när den slutar komma, efter 40 borde man väl vara lite säkrare så länge folk vet att man har jämnårig partner?

Hoppas ingen av de som skrivit inläggen ovan känner sig uthängda. Deras åsikter och val att leva sitt liv är ju lika rätt som mina!

Boktips

Lånat den här boken på biblioteket.

Tycker den var bra, även om nivån var väldigt grundläggande. Målgruppen är ju nybörjare som vill ta tag i sitt sparande. Men några nya tankar och idéer får man alltid, även om man tänkt på och läst om sparande dagligen i 10 år.

Extra kul att min blogg var med i lästipsen på sista sidan.

Funderar själv på att skriva en bok faktiskt. Tror mig kommit på en vinkel som skulle tillföra något nytt. Vissa saker blir ju upprepningar som vi som läst många böcker i ämnet läst 100 gånger. Ränta på ränta, börsen har gett runt 10% historiskt,  några exempel på det, lite grundläggande om aktier och fonder etc etc. Men precis som Joel gjort i sin bok som handlar om familjen och trygghet för barnen så hoppas jag kunna hitta min nisch och vinkel som skapar något nytt. Vi får se om det blir verklighet.

Utdelningsmål ute till höger

Jag har kompletterat listan med mina innehav ute till höger med en utdelningsprognos/målsättning för 2017-2021. Detta bygger på att jag jobbar heltid fram till 2021 och sen tvärt slutar jobba. Det kan mycket väl bli så att jag istället jobbar lite mindre 2019 och framåt och därmed har en minskad takt några år där.

Det jag har bestämt nu är att jag i alla fall ska fortsätta att jobba heltid fram till sommaren 2018. Som allra kortast. Sen får jag utvärdera läget efter det.

Bakgrunden till prognosen är att jag räknar med att vara fullinvesterad någon gång runt årsskiftet eller början av 2017. Ökningen efter 2017 ska ske genom:
1. Nysparande på 250.000-270.000 per år (räknar med att sänka sparandet och öka mina kostnader med några tusenlappar i månaden efter över 10 sparsamma år)
2. Återinvesterad utdelning
3. Utdelningstillväxt

Att det blir en större återinvesterad utdelning och att basen som får en utdelningstillväxt blir större med åren förklarar att ökningen blir snabbare och snabbare, ökar med 2.000 kr extra för varje år. En avvägning blir ju också fördelningen hög utdelning och utdelningstillväxt. Kortsiktigt blir det ju lätt att klara nästa års mål genom att köpa bolag hög direktavkastning, men då blir troligtvis utdelningstillväxten lidande och svårare att klara målet kommande år.

Såhär ser alltså prognosen ut
2017 - 100.000 kr
2018 - 117.000 kr
2019 - 136.000 kr
2020 - 157.000 kr
2021 - 180.000 kr

Tillsammans med en fondportfölj på minst 1 miljon kronor och en tjänstepension som kan börjar betalas ut från 55 års ålder bör detta räcka livet ut. Vill jag lyxa till det får jag ta ett extrajobb.

Letar strategi med nya låga courtaget

Med risk för att bli tjatig (för jag vet att jag skrivit massa gånger om det här med att jag njuter av tillvaron med 1 kr istället för 69 kr i minicourtage) så tänkte jag berätta lite kort om hur jag funderar kring min nya köpstrategi. Jag köper ju aktier för 800-999 kr per affär när det är svenska bolag och siktar på minst 600 dollar/euro vid utländska. Då blir courtaget 1 kr resp 1 $/€. När det kommer till svenska bolag siktar jag på 1-2 köp per dag och utländska 1-2 per månad.

Nu när jag köper så ofta tänker jag att det inte riktigt är hela världen om inte alla köporders går igenom. Har heller varken lust eller möjlighet att sitta framför datorn hela dagen och följa kursen. Så funderar på om jag inte ska börja varje dag med att lägga 2-3 köpordrar på 800-999 kr men att lägga köpkursen 0,5-1% under aktuell kurs. Vissa dagar går troligtvis alla 3 igenom andra dagar inte någon. Men jämfört med att alltid köpa på öppningskursen (eller den kurs som råder just när jag har möjlighet att logga in på förmiddagen) så bör ju alla mina köp som går igenom göra det till 0,5-1% lägre kurs.

Det blir ju färre köp, då inte alla köp går igenom. Men jag kan ju i slutet av månaden börja lägga 4-5 köpordrar på morgonen istället för 2-3 för att se till att tillräckligt med köp går igenom.

Hur stor roll spelar då detta i längden? En procent lägre köpkurs på alla köp borde ju betyda att jag kan köpa 1% fler aktier om jag köper för att fast belopp varje månad. 1% fler aktier som får chansen att växa och ge utdelning som återinvesteras år efter år. En risk jag ser är att fler bolag i fallande trend kommer gå igenom eftersom risken är större att ett sådant faller 1% under dagen.

Har iaf provat mig fram lite. Rätt många gånger senaste veckorna har jag fått köp nära dagslägsta till en kurs som på kort sikt varit bra. Visst några köp har ju inte gått igenom och när jag gjort om proceduren dagen efter har jag fått lägga en högre kurs än dagen innan. Så troligtvis jämnar fördelarna och nackdelarna ut sig.

Vad tror ni? Är det lönt att hålla på att krångla eller är det något vi långsiktiga utdelningsinvesterare ska strunta i och låta daytraders stå för?