Pages

Friday, March 23, 2018

Är det ok att vara sparsam?

Numera lever jag för 10.000 kr i månaden vilket ihop med ett boende under 2.000 kr (min andel) gör att det finns rätt mycket luft. Dessutom tillåter vår budget högre kostnader än 10.000 per person i månaden i framtiden. Det gör att jag inte har några begränsningar som tex i helgen när jag ska träffa lite kompisar. Jag anpassar mig och hänger på utan att bry mig om ifall det kostar 500 kr eller 1000 kr (det är den nivån det handlar om i detta gäng dvs inga större utsvävningar).

Även på den tiden jag sparade som mest funkade det ju att göra grejer med kompisar som kostade pengar då jag aldrig gjort sånt speciellt ofta eller umgåtts med kompisar med dyra vanor. Men det tog då ändå emot lite mer med onödiga utgifter som när majoriteten ville åka taxi istället för kommunalt eftersom det "bara blir 100 kr per skalle". Här uppstår en intressant diskussion tycker jag.

För många vuxna personer som lever från lön till lön och har en ok lön spelar ju pengar väldigt liten roll i vardagen. Medan det för ett person som sparar väldigt mycket och målinriktat är en väldigt stor grej med pengar. Snålhet är samtidigt något som upplevs som en dålig egenskap. Det kan därför vara lite svårt att argumentera mot att "100 kr spelar väl ingen roll?".

Låt oss ta några exempel, som i många fall inte har med pengar att göra. Men där majoriteten påverkas av en person.

1. Majoriteten i gänget vill sätta på en rökig uteservering men en är väldigt allergisk mot rök. Allergikern föreslår annat mindre rökigt alternativ.

2. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är överviktig och verkligen försöker gå ner i vikt på läkares inrådan. Tjockisen föreslår en annan pizzeria där det även går att beställa kycklingsallad.

3. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren är väldigt fattig efter en lång tids sjukskrivning och en vattenläcka där hemma. Men vägrar samtidigt bli bjuden.

4. Majoriteten vill äta på en pizzeria (där det inte finns sallad eller andra kalorisnåla alternativ) men en person är väldigt mån om att bli deffad till sommaren. Deffaren föreslår en annan pizzeria där det går att beställa kycklingsallad.

5. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussförespråkaren tjänar minst lika bra som de andra och har dessutom flera miljoner sparat. Men motiverar det med att vantrivas något fruktansvärt med att behöva jobba och kämpar för att bli fri. Varje dag tidigare frihet kan vara avgörande. Så hemskt är det att jobba.

6. Majoriteten vill gå på filmen Tårtgeneralen men en i gänget "tål inte svenska filmer" och vill absolut på på en amerikansk film.

7. Majoriteten vill åka taxi istället för att ta bussen som kräver 2 byten. Men en person vill spara 100 kr genom att åka buss. Bussälskaren är god för 10 miljarder men vill absolut inte ta ut några pengar ur portföljen. Varje 100-lapp kan vara avgörande för att nå 100 miljarder innan döden.

Jag försökte göra exemplen mer och mer extrema. Var går gränsen tycker ni? Kan man jämföra sparande med andra intressen som tex att bli snygg till stranden?

25 comments:

  1. BRA SKRIVET!
    Idag var det många som frågade ifall jag ville ut och ta en lunch. Som vanligt tackade jag nej och åt min matlåda med torr, ugnsstekt kyckling och makaroner.
    Det jag märkt är att det är färre och färre här på jobbet som numer frågar om jag vill ut och käka efter det att jag satt igång mitt miljonmål :D Positivt?

    Kronan till miljonen - för varje krona är början på en ny miljon

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tjena KTM!

      Intressant frågeställning du tar upp med lunchen om det är positivt eller negativt. Om jag går in på djupet så är det i slutändan hur du själv upplever det. Jag tänker då på två alternativ:

      1. Det är bra att bli tillfrågad. Du har bra sammanhållning med dina kollegor och att komma ut och äta lunch ibland är ett andningshål och avkoppling. Dessutom känns det kul att bli tillfrågad. Det gör din tid kvar på jobbet mer uthärdlig, trots att du når ditt sparmål lite senare. Men trivseln ökar och därmed vägen till frihet mer uthärdlig.

      2. Det är bra att inte bli tillfrågad för då når du ditt sparmål snabbare och kan sluta arbeta tidigare. Dessutom slipper du tacka nej hela tiden om du inte får frågan och kanske kan du effektivisera ditt arbete med en snabb lunch med en matlåda på själva arbetsplatsen, vilket också underlättar ditt arbete och i slutändan leder till högre lön och nå frihet snabbare. Det gör heller inget att hamna lite utanför sammanhållningen på arbetsplatsen eftersom du fokuserar på ditt för att komma ur ekorrhjulet.

      Delete
  2. Anonymous2:42 PM

    Förutsatt att personerna är transparenta med sina drivkrafter som du har beskrivit går min gräns mellan femman och sexan. Dvs i exempel 1-5 är jag förstående för avvikarens önskemål och redo att tillgodose dem. I exempel 6 och 7 får avvikarens finna sig i att vika för majoriteten.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag skulle hållit med Anonymous på ovan om det inte varit just Tårtgeneralen. Jag hade gått med på att se den för 500kr och om jag hade fått lyssna på podcast under tiden.

      Delete
  3. Målinriktade personer är oftast ganska ensamma socialt, inget fel med det dock. Ta bodybuilders som exempel vem vill ha en snubbe som äter tonfisk och inte dricker på festen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous3:00 PM

      En lika målinriktad tjej?

      Delete
  4. Anonymous3:17 PM

    De första är OK, de i mitten sådär, beror lite på de olika omständigheterna, och de med att det är spararen som ska bestämma, det är bara snålt. Nu tror jag inte de alternativen är så vanliga, eftersom de flesta som sparar som dig vågar ju inte berätta om det, så de hade antingen åkt med i taxin eller stannat hemma.

    ReplyDelete
  5. Jag skrattade ihjäl mig åt bussälskaren med tio miljarder. Honom vill man ju träffa!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Du får kolla runt 10 miljarder på listan Svenska miljardärer så kanske du kan lista ut vem det är ;-)

      Delete
    2. Anonymous4:11 PM

      Går inte att träffa bussälskaren med miljarder, Ingvar Kamprad dog nyligen....

      Delete
    3. Finns en annan. Jag har en otrolig historia om det. Självupplevd så 100% säker på att den är sann. Kanske inte samma person som miljonären tänker på. Kanske finns fler.

      Delete
  6. Intressanta frågeställningar. Jag tycker ofta att man som sparsam för höra att man är snål och ovillig. Själv ser jag det utifrån ett alternativkostnadsperspektiv, dvs vad kan jag göra för pengarna istället? Om jag tycker majoritetens alternativ är tillräckligt intressant, hänger jag nog på, men annars föreslår jag alternativ som passar hela gruppen.

    ReplyDelete
  7. Haha, bra exempel. Jag är nog mest sparsam i min bekantskapskrets samtidigt som jag nog tjänar mest. De flesta av mina vänner har tagit en "paus" från universitetet och jobbar på okvalificerade jobb samtidigt som de inte har problem med att köpa drink efter drink på krogen. När alternativet taxi dyker upp så brukar jag hänga på om det är på väg ut till krogen, men när jag åker hem skulle jag inte komma på tanken att åka annat än kommunalt då jag har månadskort.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous3:17 PM

      Där är jag tvärtom. När det är dags att gå ut (händer kanske var femte år) så funkar kommunala färdmedel bra. Klockan mitt-i-natten, trött i fötterna, det är ruskväder... Och nattbussen går högst en gång i timmen, kör värsta omvägarna, kanske med flera byten, ja då är det värt att ta taxin hem.

      Spargrisen

      Delete
  8. Anonymous5:16 PM

    Allergier väljer man inte själv så ettan tycker inte är så mycket att snacka om. Detsamma gäller t.ex. äkta (ej inbillad) glutenintelerans och annat.

    Trean är också i samma härad, dvs man har inte själv valt att vara sjuk eller få en vattenläcka.

    Tvåan börjar handla om att hjälpa sina kompisar att uppnå sina självvalda mål och då blir det enligt min åsikt om hur mycket man hjälper sina kompisar och vad det ”kostar” för kompisarna att ställa upp. Jag t.ex. äter väldigt sällan ute, men när jag gör det undviker jag i det längsta bufferestauranger då jag upplever de som stökiga m.m. Om min kompis vill äta buffe för att det är billigare och för att han ska uppnå sitt sparmål vill jag att han väger det mot min aversion mot bufferestauranger och så får vi väl komma överens tillsammans om hur det ska bli.

    ReplyDelete
  9. Anonymous7:35 PM

    Jag har insett senaste tiden att det är viktigt för mig att leva på ett sätt som fungerar för hela mitt liv.
    Detta innebär att jag inte vill dra in på saker nu som jag kommer vilja göra sen, utan vill leva lika hela tiden, men att jag på sikt inte kommer behöva förvärvsarbeta för det.
    Exempel: Jag kan leva för 7K per månad, men så vill jag inte ha det i all framtid. Jag vill äta bra (men inte slösa), kunna resa ibland (men inte varannan månad) och bo bekvämt (men inte lyxigt). Detta gör jag på ca 12-15K per månad vilket gör att jag har en sparkvot på ca 50%.
    Jag jobbar hellre 13 år och lever så, än 8 år på minimum.
    Jag vill kunna dö idag och känna att jag inte uppoffrat något. Sparkvot på 50% ser inte jag som en uppoffring. Sparkvot (över tid) på 75% ser jag som en uppoffring.


    ReplyDelete
    Replies
    1. Anonymous10:32 PM

      Tro mig. Från en som är fri. Du är på helt rätt väg!
      Lev alltid det liv idag, som du vill leva som fri!
      Det är för lång tid av livet som vi använder till att bli fria, för att du inte ska leva det liv du vill leva då nu.
      Vill du ha barn ok. Vill du köpa en gård, ok. Men lev ekonomiskt effektivt, så kommer du även bli ekonomiskt fri och haft ett fullvärdigt liv från början till slut!
      Kalle56

      Delete
  10. Anonymous10:52 PM

    Hihi, roliga exempel. Att umgås med andra som inte är som man själv är alltid komplicerat. Har som tur är hittat min själsfrände som är som mig. Vi gillar samma mat, vill spendera pengar på samma saker, ingen snarkar :) Just detta med snarkande kan också vara ett problem när man reser med andra, vilket kan bli kostsamt..

    Vet faktiskt inte riktigt hur man gör, till viss del måste man anpassa sig om man ska vara med andra som inte är som en själv. Samtidigt kanske man kan föreslå mindre dyra aktiviteter och vara lekledare för att få med de andra på sånt man själv vill. Promenader är billigt. Vego och thaihak är billigare än fine dining restauranger. Ses och dricka vin hemma hos vänner billigare än att hinka allt på krogen. Träna ihop med vänner, sen ta en lunch bra aktivitet både för hälsan och plånboken.
    Kan man ses hos varann och luncha (om man har jobb/liv som tillåter det), blir det billigare med..

    Själv är jag inne på att bilda småskaligt kollektiv nu för att få ned kostnaderna och bo gratis. Vårt viktigaste verktyg är hjärnan och hur vi kan ställa om utifall saker rasar och inte blir som vi trott.

    Man kan även försöka påverka andra genom att föregå med gott exempel och varför inte bli guru på visitkortet :) ?

    ReplyDelete
  11. Intressanta tankar och ”fall”. Ibland undrar jag vad folk skulle säga om man berättade om sin sparkvot och sina planer. Någonstans tror jag ju att många bloggar går så bra för att man själv känner att man inte har någon att prata med om sina investeringar och tankar...
    de flesta bloggar ju dessutom anonymt och det hör väl ihop medaljör det här.
    Du har säkert skrivit det tidigare men hur pass öppen är du emot dina vänner?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag tror också bloggar och Twitter fyller det syftet att man kan prata mer öppet med likasinnade. Har inte pratat så öppet och på detaljnivå om mitt eget sparande.

      Delete
  12. Anonymous7:30 AM

    Gränsen går enligt mig vid 5... Att vara snål mot sig själv är en sak men att vara bromskloss för hela kompisgänget när man själv har mest pengar är tråkigt. Då bör man fundera om man vill behålla sina kompisar. Det är inte caviar på Cafe Opera vi pratar om...

    ReplyDelete
  13. Har just hittat din blogg och ska läsa vidare nu. Skrattade åt dina exempel här:)

    För egen del har jag jättesvårt med det här att vara den snåla trista hela tiden. Jag kommer på mig själv med vita lögner hela tiden för att slippa erkänna hur snål jag är! Jag har invigt mina närmaste i planen men jag ångrar mig nästan för förståelsen är ibland = 0. Ändå är jag inte snålast i världen utan gör saker som kostar onödiga pengar då och då. Bara att bita ihop och stå ut med kufstämpeln känner jag.

    ReplyDelete
  14. Snåla på saker som inte saker som inte har en större betydelse (typ lunch ute för 100:- måndag - fredag, hur många av dessa luncher minns du? Bara en grå massa alltihopa med tanke på hur många mål mat man äter under en livstid). Aktiviteter som är så pass bra att de INTE faller i den grå massan av livsförnödenheter är istället värda att få dessa resurser tilldelade!

    ReplyDelete
  15. Hej,
    Absolut skall man vara sparsam! Det går jättebra att leva på 10 000 kr i månaden om man är två som delar på ett hushåll. Det är mycket svårare om man är själv. Men jag talade med en man som lever på 10 695 kronor i månaden och han lever ensam. Han har inga skulder och med mat, bil samt boendekostnad går det jämt upp varje månad. Han betalar allt kontant.

    Ha det gott!

    Anneli

    ReplyDelete
  16. Anonymous1:21 PM

    När du säger boendekostnad 4000 för hushållet, räknar du då in el, vatten och värme, internet, mediaskatt (dvs TV-avgift)?

    ReplyDelete