Har man en aktieportfölj med 4% direktavkastning blir det alltså så att man tar hela utdelningen och att utdelningen per aktie behöver höjas med minst inflationen, så man kan ta ut en lite större summa nästa år för att kompensera för att kostnaderna i livet då har gått upp. Har vi en fondportfölj eller aktier utan utdelning får vi helt enkelt sälja 4% av tillgångarnas värde år ett och sen höja summan kommande år. Försäljningen år 2 kan då bli både 3 och 6% av portföljens värde det året beroende på hur börsen gått under året. Men över tid ska värdet stiga så vi inte urholkar det med för stora uttag.
Detta var säkert gammal skåpmat för nästa alla er som läser den här bloggen. Men det jag tänkte titta på nu kanske kan vara lite nytt, nämligen hur detta funkar på en portfölj med preferensaktier. Hos preferensaktier höjs ju normalt sett inte utdelningen över tid, vilket gör att utdelningen urholkas av inflationen. Som tur är kompenseras det av att preffarna normalt sett ger betydligt mer än 4% direktavkastning. Det gör att vi kan återinvestera en lite del av utdelningen om vi bara behöver plocka ut 4% om året, vilket gör att vi nästa år har lite fler aktier vilket gör att totala utdelningen stiger även om utdelningen i kronor per aktie är konstant.
Såhär skulle det kunna se ut med en preferensaktie med 6,5% utdelning, 4% årligt uttag, 2% inflation och 1% skatt på kontots totala värde. Jag har inte räknat med courtage för återinvestering av utdelningen då det handlar om extremt små summor i förhållande till totalen.
Som ni ser kommer inte pengarna räcka för evigt med dessa förutsättningar. Det beror på att ränta på ränta på det höjda uttaget efter ca 40 år blir större än utdelningen. Och vi får börja ta av kapitalet. Efter 62 år är pengarna slut, vilket får anses vara en ganska lång period. Även om man går i pension tidigt.
- 6,5% utdelning hittar vi hos relativt säkra preffar (tex Klövern pref till dagens kurs). Är man noga med att handla preffarna under inlösenkurs så borde uppsidan i möjlig inlösen väga upp risken för att stabila bolag ställer in utdelningen.
- 2% inflation är riksbankens mål, så det kan hoppas på man lyckas hålla i genomsnitt
- 1% skatt är högre än vi har idag (på ISK/KF), men med mer normal ränta så känns det rimligt att räkna på. Skönt att ha lite säkerhetsmarginal.
I exemplet har jag räknat på helt stabil aktiekurs. Dvs alltid exakt 6,5% utdelning. I och med att vi räknar med att skatten kommer vara lite högre så bör räntan vara lite högre än dagens i snitt. Det ska allt annat lika innebära något lägre aktiekurs vilket gör att utdelningen återinvesteras till en högre direktavkastning och även att skatten blir lägre på grund av minskat portföljvärde. Men det går inte att räkna på alla eventualiteter i 62 år.
Nu har man ju sällan en portfölj bara bestående av preferensaktier. Jag ser snarare preffarna som ett sätt att få upp utdelningen lite de närmaste åren. Då jag räknar med att aktierna i portföljen totalt kommer höja utdelningen mer än inflationen över tid. Men det är ändå skönt att känna att preffarna skulle klara sig ganska bra på egna ben under resten av mitt liv med stöd av tabellen ovan.
Jag har aldrig förstått vad du menar med "ta ut 4% av sina tillgångar varje år och höja uttagen med inflationen". Ska man ta ut 4 % årligen eller ska man utgå från 4 % år 1 för att år 2 ta ut samma belopp som år 1, fast korrigerat för inflation?
ReplyDeleteMan tar helt enkelt ut 4% år 1. Säg att man har 5 miljoner i portföljen och alltså tar ut 200.000 kr. Sen år 2 tar man ut 200.000 kr + 2% inflation dvs 204.000 kr (förutsatt att det är 2% inflation). Man tar då ut 204.000 kr oavsett om portföljen är värd 4 eller 6 miljoner det året.
DeleteTack för snabbt svar, det var som jag misstänkte! Men då blir formuleringen "ta ut 4% av sina tillgångar varje år" missvisande, eftersom hur stor andel av portföljen man tar ut varje år beror på hur börsen har gått.
DeleteHelt rätt. Har förtydligat det i första delen av texten.
DeleteJag tror att du har missuppfattat 4%-regeln lite. Den säger inte att du kan ta ut 4% av beloppet om året för evigt. Vad den säger är att det är väldigt sannolikt att pengarna inte tar slut inom de nästkommande 30 åren.
ReplyDeleteDet innebär inte att du har mer pengar kvar efter dessa 30 år, eller ens lika mycket. Även de fall där du har 1 krona kvar efter 30 år räknas som "success".
Det finns lite olika upplägg. Ibland har man pratat om 30 år, ibland om 50% ränta och 50% aktier. Viktigaste faktorn när man testat detta är ju vid vilket år man väljer att inleda uttagen.
DeleteSom jag skrivit fler gånger tror jag det är en fara att springa in till chefen och säga upp sig direkt portföljen är värd 25 gånger årsbehovet av pengar. Eftersom det riskerar att innebära att man värderar portföljen på en börstopp. Vid exakt fel startdatum vet jag att 4% uttag per år inte räcker för evigt.
Väljer man dock att inleda uttaget på en värdering av portföljen på snittet av de senaste 2-3 årens värdering minskar risken att man inleder uttagen samma dag som börsen inleder en nedgång på 40-60%. För vid simuleringar vid start vid exakt fel tillfälle finns det exempel på att 4% urholkar kapitalet. Och att inte pengarna räcka för evigt.
Om du lägger in ytterligare en liten säkerhetsmarginal och använder 3,5% istället för 4% så räcker pengarna för evigt. Med uttag på 3,75% tar pengarna slut efter 81 år. Vill man att värdet på portföljen ska öka med inflationen så ens tillgångar förblir samma kan man ha ett uttag på 3,5%.
ReplyDeleteKänns inte riktigt meningsfullt att ens skriva sådana siffror. Vi vet inte. Man har testat historiskt och sett att vissa procentsatser oftast funkat, men inte alltid. Det finns ingen formel som kommer berätta hur det går utan det är på sin höjd sannolikheter.
DeleteDet värsta som kan hända (största oturen) är att börja med uttagen precis innan en krasch. Då kommer uttagen de första åren urholka så mycket att det inte finns en chans att klara sig.
Håller helt med. 4% bör ses som riktvärde. Det är väldigt många faktorer som spelar in när vi pratar 30-200 år.
DeleteSjälv har jag massor av nivåer av säkerhet i form av att jag klarar mig på 3%, kan tänka mig jobba lite, har tjänste- och allmän pension etc. Men det kan också innebära att jag jobbat för länge ned facit i hand om 50 år.
Intressant resonemang. Själv ser jag preffarna som portföljens krockkudde, de håller ofta en väldigt stabil kurs och gör portföljens växlingar lite mjukare, speciellt i nedgångar har jag observerat detta hos vår egen utdelningsportfölj. Bra inlägg!
ReplyDeletehttps://snalgrisen.blogspot.se/
Jag tror värdet med 4% finns när man gör annat på sidan om, att ha flera pelare som genererar inkomst är smartast, att man på något sett kan få ens hobbies att generera en inkomst oavsett mängd.
ReplyDeleteBra poäng. Har stundtals varit fel ute och tänkt att uttaget blir 4% av portföljens värde en gång om året. Men det är ju den årliga summan som "spikas" vid år 1 som ska tas ut.
ReplyDeleteThis!
ReplyDeleteSå många som underskattar värdet av en hög utdelning i absoluta tal kontra låg utdelning men hög utdelningstillväxt. För i ärlighetens namn är det ett lyxproblem om ett par decennier ifall preffarnas utdelning har inflaterats bort. Desto väsentligare är att preffarna på kort sikt påskyndar uppbyggandet av en portfölj värd flera miljoner.
Självklart ger preffar en högre utdelning i absoluta tal men förstår inte riktigt hur du menar här?
DeleteDet är ju totalavkastningen som blir avgörande oavsett om man lever på utdelningarna eller inte. Ett aktieinnehav som bara delar ut 1,5% kan man sälja delar av förutsatt att värdet ökar minst motsvarande för att täcka det som kräva. I många ökar tillväxtaktierna mer i värde varje år, det borde innebära ett större buffertuppbyggande vid 4% uttag. Läs gärna ett inlägg jag skrev i ämnet för ett tag sen där jag tar upp 3 exempel:
http://frihetsmaskinen.blogspot.se/2017/06/3-aktier-fran-en-utdelningsinvesterares.html
Jag tar gärna synpunkter om du tycker jag tänker fel :)
Jag tror att det Utlandsutdelaren menar är att det är bättre att satsa på högutdelare i början av sin resa för att ackumulera pengar så fort som möjligt istället för att satsa på lågutdelare men med god tillväxt för det tar längre tid att nå samma summor. Med tiden kommer lågutdelare med hög tillväxt komma i fatt och gå om men att det tar för lång tid.
DeleteMvh/XO
Rekommenderar att läsa om "Free dividend fallacy".
ReplyDeletehttps://www.cnbc.com/2016/12/08/dont-buy-in-to-the-dividend-fallacy-new-academic-paper-warns.html
Det är just den psykologiska effekten som nämns i artikeln jag gillar. Det vill säga att utdelning på x% känns bättre än att sälja x% av aktien.
DeleteMen jag är övertygad om att indexfonder där man säljer 4% av värdet varje år fungerar lika bra som utdelningsaktier.
Den regeln förutsätter väl att du ska lämna kapitalet orört när du dör?
ReplyDeleteJag räknar iskallt med att leva upp vårt kapital, barnen får ärva huset - det räcker mycket väl.
Ja i mitt fall utan barn är det helt ointressant att ha kvar pengar när jag dör. Kommer börja med ca 4% men kan tänka mig höja uttaget mer än inflationen om det ser lovande ut efter 5-10 år.
DeleteOm du väljer något som exempelvis Global X SDIV, med för närvarande 7% direktavkastning på stamaktier och ger ungefär samma som deras motsvarighet i preferensaktier. Nu kommer källskatten äta upp så du har mindre än 6,5% utdelning tyvärr, men på bättre nivåer så har du en överavkastning, och en global riskspridning
ReplyDeleteÖveravkastningen gör att du kan diversifiera till ex räntor och ha en mer jämn avkastning över tid. Det känns som att en sådan fond har en given plats i din portfölj, då du uttrycker att du inte vill köpa/sälja och hålla koll på bolag. Nu har du 22 bolag i portföljen, som du bör följa, det går såklart att göra lågintensivt, men ändå mer jobb än med breda fonder
Har du funderat kring liknande produkter, och vad de skulle kunna ha för plats i en portfölj?
// Micke
Ser inte riktigt den stora fördelen med en ETF där jag får amerikanskt courtage, växlingsavgift och källskatt (även om jag får tillbaka den).
DeleteMen indexplacering som en del av portföljen ser jag positivt på. Jag har runt 1/3 i indexfonder.
Växlingsavgiften svider ju såklart, men courtage är samma kostnad som i svenska papper, om man inte handlar riktigt små positioner då minimikostnaden slår till. Så köp på några tusen ger samma kostnad utomlands som i svenska papper, beroende på courtageklass
DeleteSen finns det som du säger tillkortakommanden med kostnader, men fördelarna är ju fler också än bara hög utdelning. Du får en global spridning, inte bara bolag, men valutor, något jag ser som a och o i en långsiktig portfölj med låg omsättning
Sen är ju fördelen också att den ger en direktavkastning ca 50% högre eller mer än dina basinnehav
Jag hade dock missat din fondportföljl med index, så du kanske har tänkt längre än mig i alla fall. Hur är dessa fördelade, om man får fråga?
// Micke
Fonderna är spridda på Global, Tillväxtmarknad och Europa. I den ordningen. Inga svenska fonder då jag har så mycket svenska aktier.
DeleteTanken är att sälja av fonderna närmaste 20 åren. För att komplettera utdelningarna.
Ah, då är jag med på planen. Alltid bra med riskspridning i långsiktiga portföljer. Tack för upplysningen!
Delete// Micke