Att leva i nuet

Jag fick en väldigt intressant kommentar på förra inlägget rörande att leva i nuet jämfört med att bara längta till nästa lön och nästa aktieköp. Så jag tänkte att jag skulle försöka få ner lite tankar kring detta.

När jag började spara och blogga för drygt 10 år sen hade jag ganska nyligen fått mitt första fasta heltidsjobb efter skolan. Jag var jättenöjd med att ha ett jobb som jag trivdes bra på och njöt av varje dag. På den tiden tyckte jag det var toppen att ha ett jobb och kunna spara flera tusenlappar varje månad. Då jag ännu inte lyckats bygga upp något större kapital var möjligheten att kunna sluta jobba i förtid inte något jag tänkta på speciellt ofta. Snarare var det så att jag varje vecka/månad jag fick behålla jobbet kändes som en vinst. Ännu en månad på jobbet som innebar att jag kunde spara flera tusen kronor. Efter varje månad hade jag en ännu lite större buffert om jag i framtiden skulle bli arbetslös och det skulle ta några månader att hitta ett nytt bra jobb. Under denna period hade jag mitt sparande främst i fonder via autogiro vilket gjorde att jag inte tänkte så mycket på om det var den 15e eller 25e utan dagarna och sparandet rullade på.

Självklart kunde jag även under denna period längta till fredagen, längta till semestern och längta till julafton (nja julafton var kanske för 30 år sen och inte för 10 år sen när jag tänker efter). Men jag tycker jag var bättre på att leva i nuet och vara nöjd med livet tidigare.

Numera känner jag till mycket större del igen mig i kommentaren kring längtan efter att dagarna och veckorna ska gå och läggas till handlingarna. Trots att jag är nöjd med livet, lyckligt gift, bor bra, trygg ekonomi, har ett jobb som är helt ok, en hobby i träning och bra kompisar. Men kommer titt som tätt på mig själv med att längta till nästa lön och uppesittarkväll då en ny månad kan bockas av från de få månader jag har kvar till pension.

Jag tror det är närheten till ett planerat jobbslut som är den största boven i dramat för mig. Hade jag haft 10 år kvar i yrkeslivet hade jag nog inte tänkt så mycket på det. Och min längtan efter ytterligare en fredag, nästa lön, sommaren semester etc är ärligt talat väldigt stark just nu. Jag har en kompis som nyss flyttade utomlands för att jobba där 9 månader, min första tanke då var att när han kommer hem och vi ses igen så har jag bara 7-8 månaders jobb kvar till pension. Det är nästan så jag skulle vilja att det blev sommaren 2018 när jag vaknade imorgon, även om jag då skulle slänga bort 1,5 år av mitt liv.

Tror dock det är ganska vanligt att man längtar till rasten, längtar till man får gå hem från jobbet, längtar till det jobbiga spinningpasset är över, längta till man är klar med disken, längta till kl blir 22 och Homeland börjar, längtar till fredag eftermiddag etc. Och jag kan ju glädja mig åt att även om jag längtar mycket just nu under 1,5 år så kan jag förhoppningsvis leva ännu mer i nuet när jag nått mina drömmars mål och är fri från lönearbete och inte behöver längta efter fredagar längre. Men jag har tänkt mycket på detta redan innan kommentaren på förra inlägget kom upp och ska bli bättre på att njuta av vardagen och allt roligt som är här och nu istället för bara räkna ner dagarna till nästa lön och nya pengar in i portföljen.

Känner ni igen er i en ständig längtan och svårigheten att njuta av vardagen?